Inger Pedersen, mångkulturkonsulent/etnolog
Aila Peterson, intendent/humanekolog, Malmö museer
finnas ett glapp ut till medborgaren; det räcker inte enbart med information i form av broschy- rer för att nå ut.
I Malmö är en tredjedel av invånarna av ett annat etniskt ursprung än svenskt. Här finns stora grupper av människor som planerare, na- turvårdare, beslutsfattare och informatörer inte för tillräcklig dialog med. Man vet inte vad de tycker eller vilka erfarenheter och kunskaper de har när det gäller natur- och miljöfrågor.
Vi som författat denna artikel arbetar på mu-
seum. Hur ska ett museum fungera i ett samhäl- le där en stor del av befolkningen inte delar det traditionellt svenska kulturarvet? I kulturarvs- begreppet ryms också människans kunskap om naturen. Begreppet ”det gröna folkhemmet” tycks vara något svenskt. ”Kärleken till naturen är djupt rotad hos vårt folk” skriver till exempel Gustav Sundbärg i Det svenska folklynnet (1911). Men uttrycket ”vårt folk” har i dag en långt mer
61
komplicerad och innehållsrik innebörd. Hur ser de många olika nya grupperna av svenskar på naturen? Vad är och vad betyder natur för dem? Hur använder och vill man an-
vända den?
Människans sätt att se på naturen spelar en viktig roll för hur den nyttjas. Det finns dock relativt lite material som berät- tar om den enskilda männis- kans natursyn, historiskt och i
dag. Detta gäller inte minst de olika synsätt som nya svenskar har med sig från sina hemländer och kulturer.
Malmö Museers verksamhetsidé bygger på tvärvetenskapligt arbete med folkbildande frå- gor och viljan att på ett öppet och engagerat sätt skapa mötesplatser. Vi såg det därför som ange- läget att initiera en samtidsdokumentation som fokuserade på temat natursyn. Vi ville också se på vilka sätt naturen är och skulle kunna vara en mötesplats för olika grupper av människor i samhället. Detta var upprinnelsen till doku- mentationsprojektet Naturen som mötesplats som genomfördes år 2002.
Till projektet bjöd vi in kvinnor från Rosen-
gård, ett miljonprogramsområde i Malmö med hög andel boende med invandrarbakgrund. Vi ville lyfta fram kvinnors erfarenheter och kun- skaper och därigenom motverka att män får ett tolkningsföreträde i frågor som tar upp sam- hällsproblem, politik och förslag till lösningar av problem. Via föreningar, andra kvinnonätverk,
Komvux och abf deltog cirka hundra kvinnor och några män. De kom ursprungligen från bland annat Iran, Irak, Afghanistan, Kosovo och
Libanon.
I projektet ville vi integrera olika ämnesområden och därför ingick etnologer, humanekolo- ger, fotografer, en biolog och en ekolog. Genom att använda oss av idéer från olika kompe- tenser och ämnen samlade vi frågor och samtalspunkter som utgick från såväl ekologi som etnologi. Vi ville se om naturen, med dialogen och upplevelsen i centrum, kunde inspirera till kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan projektgruppen och deltagarna. Därför åkte vi på exkursioner till platser som skulle överraska, väcka nya frågor och visa på de kon- traster som finns i kulturlandskapet. Med oss fanns exkursionsledarna som mer hade som uppgift att vara samtalsledare än ”guider.”
För att skapa goda förutsättningar för dialog och samtal var det viktigt att bjuda in deltagarna att själva dokumentera med hjälp av engångska- meror och egna deltagarobservationer. Under dokumentationsarbetet använde vi oss även av traditionella etnologiska metoder, såsom in- tervjuer och fotografering utförda av museets personal. Före och efter samtliga exkursioner genomfördes workshops med samtal och bear- betning av material.
En hundra år gammal anlagd park, bestående av våtmark, skog och äng, med avsikt att ge en känsla av vild natur var första målet för exkur-
Hur ska ett museum fungera i ett samhälle där en stor del av befolkningen inte delar det traditionellt svenska kulturarvet?
sionerna. Den skapades för att ge de boende i staden en plats för rekreation men används i dag som en naturpedagogisk park för att öka förstå- elsen för natur. Fokus i samtalen var dock inte den fysiska naturen i sig, utan vår upplevelse av den. Vilka tankar väckte parken? Kan en natur- härmande park vara natur? Besöker kvinnorna själva parker? Ser man det som en plats för re- kreation? Vad är en naturupplevelse?
Jag kan säga att när jag första gången åkte till Europa blev jag väldigt förvånad att se gräs, eller små blommor mellan stenar på trottoar eller gå- gator. Va? Det är ovanligt för oss. Vi har det torrt. Man måste vattna väldigt mycket för att få en fin gård. Så när man kommer hit och gräset finns året runt och det är grönt och fint. Man tror inte på det. Sen går man runt lite utanför stan, då är det bara skogar och skogar. Det är jättefin upplevelse. Fortfarande. (Kvinna från Irak)
Under samtalen i parken kunde vi enas om att på samma sätt som synen på naturen är förän- derlig över tid är landskapssynen föränderlig i rum. Faktorer som produktionssystem, sam- hällsstruktur och inte minst skillnader i klimat formar vår upplevelse och uppfattning av natu- ren. Vi var dock överens om att vi alla har en relation till naturen som omger oss, oavsett var vi befinner oss. Parken väckte många tankar och även svåra minnen från det egna landet.
Vi har en annan bakgrund. Vi har också en känsla för naturen. Saddam skövlade dadelträden som
låg vid byn för att få fri sikt. Det kommer ta mycket lång tid för dem att växa upp igen. Han skövlade naturen. Han använde kemisk krigföring. Vattnet förgiftades, frukten gick inte att äta. När vi tänker på naturen blir vi också ledsna.(Kvinna från
Irak)
En vanligt förekommande uppfattning om svenskars förhållande till naturen är att de vill uppleva den i ensamhet och i tystnad. Ganska snart blev detta föremål för diskussion.
Sverige, ni är få människor och mycket natur. Ni är väldigt organiserade i livet. Ni har nöjen till exempel. Man går på disko eller fest eller vad är det. Och sen har man tid till naturen och att va tyst. Hos oss är det inte så. Vi har sociala livet, som tar alltså nästan mesta tiden. Att vi umgås med varandra hela tiden. Vi är också som ni ibland. Men det är när man är ensam. Eller bara två. Man lyssnar. Man kan till och med skriva poesi om det. Om man är trött pratar man även till trä- det, eller till fåglarna. Men när vi är i grupp, då är det socialt liv. Man sjunger och skrattar. Därför att Gud har skapat naturen. Så det är lite olika.
(Kvinna från Libanon)
I Beijers park blev det diskussioner kring natur- upplevelser både i Sverige och i kvinnornas ur- sprungsländer. Vi i projektgruppen fick dock en för oss oväntad upplevelse när kvinnorna avslu- tade exkursionen med spontan dans och sång.
Norra hamnen i Malmö är ett industriland- skap, präglat av intensiv exploatering och höga
63
halter av tungmetaller i marken. Denna i dag karga miljö är inte vad man förknippar med en naturexkursion av traditionellt slag. Gruppen av kvinnor från Rosengård undrade: ”Vad gör vi här? Vad har det här med naturen att göra? Det är ingen natur här”. Det var just den reak- tionen som initierade ett samtal om natur och kultur. Vad är egentligen natur? Var går gränsen mellan natur och kultur? Just i Norra hamnen konkretiserades dessa begrepp liksom männis- kans miljöpåverkan.
Att också Norra hamnen är natur blev en insikt när en av deltagarna upptäckte en tomat- planta. Detta väckte spontant en naturkänsla uttryckt i följande repliker:
Tamata! Mitt i industriområdet, buskar och to- mater! Hur kan den växa här, mitt i det torra? Precis i det smutsiga området kan Gud skapa ett liv… Vi har ett uttryck, vi säger Supahanem, det betyder att man beundrar skapandet. (Kvinna
från Irak)
Malmös kommunekolog berättade om planerna att skapa ett för fåglar skyddat område i ham- nen. I hamnen häckar många fågelarter, också sällsynta, som har flyttat dit då de blev undan- trängda när man byggde bostadsområdet Bo01.
Exkursionen visade alltså exempel på förnyel- sekraft, en aha-upplevelse just i denna miljö. Den initierade diskussion och samtal om naturvård, naturens värde, miljöförstörelse och miljöför- ändringar. Att vistas i naturen handlar inte bara om exempelvis rekreation, fiske och fågelskåd-
ning på etablerade platser. Det handlar även om att ifrågasätta värderingar, vända upp och ner på begrepp och skapa nya infallsvinklar.
För att få insikt i värdet av naturen och na- turvården i dag och i framtiden behövs att man befinner sig ute på plats. Miljömedvetenhet får man inte enbart genom broschyrer och skyltar utan genom möten mellan människor och na- tur. Det viktiga kanske inte är att kunna namnge växter och djur. Det är känslan för det levande som skapar upplevelsen. Som en av kvinnorna sade efter exkursionsdagen: ”Det är bra att se olika områden. Inte bara fina områden. Man behöver se vad som verkligen har hänt.”
Kulturens Östarp är ett friluftsmuseum med tillhörande marker fyra mil utanför Malmö. Där bedriver man jordbruk enligt metoder från 1830- respektive 1930-talet. På Östarp arbetar forskare och studenter från humanekologiska avdelningen på Lunds universitet med att åter- skapa gångna tiders jordbruk. Man söker en glömd kunskap som antas kunna vara till nytta för dagens odlare. Odlingarna utvärderas och jämförs med dagens jordbruk när det gäller exempelvis effektivitet, miljöhänsyn och uthål- lighet.
Besöket väckte kvinnornas frågor och igen- kännande. Granskande frågor om storskalighet, småskalighet, energi och om odling med eller utan konstgödsel överröstade stundtals våra ex- kursionsvärdar och tolkar: ”Som ni odlar här är väldigt nära vårt sätt att arbeta i de länder som vi kommer ifrån. Vi har vana. Jag vet att första året är jorden stark. Vi tar gödsel från djuren
och växterna. Ah! Titta löven, mycket mullrik jord blir det.”
Många av kvinnorna ville dela med sig av sina erfarenheter, alltifrån växtföljd till att praktiskt kunna plocka en gås. Besöket lämnade också många frågor. Några undrade om det fanns invandrare i referensgrupper knutna till Östarp. Svaret är nej, och det gav tankeställare om hur vårt samhälle bättre skulle kunna ta till vara och berikas av ”nya” svenskars erfarenheter. Malmö Museer vill därför fortsätta med nya projekt som dokumenterar olika medborgares natursyn, erfarenheter och möten med naturen, lokalt och i vidare sammanhang.
Hos flera av kvinnorna fanns ett intresse för
nytto- och medicinalväxter. Under exkursioner- na hittade vi flera växter som det visade sig att kvinnorna importerade från sina hemländer. Vi resonerade om olika användningsområden samt vad de har för namn på olika språk. Några exem- pel: Zohorat är en blandning av olika blommor som kamomill och rosor, bra mot hosta, förkyl- ning och luftrörskatarr. Torkad zatar, timjan, verkar mot hosta, ont i magen och influensa men kan även användas färsk till matlagning. Den kan då blandas med yoghurt, oliver och olivolja. Babuneg/kamomill är bra mot huvud- värk, trötthet och har en lugnande verkan. Den- na folkliga kunskap studeras i etnobiologin, det tvärvetenskapliga forskningsfält som omfattar hur människan traditionellt har använt växter och djur. Det handlar till exempel om kulturella ekologiska kunskaper och föreställningar om
växter och djur samt hur de har tagit sig uttryck i sedvänjor.
Under arbetet med dokumentationsprojektet
bestämdes det tidigt att resultatet skulle synlig- göras i en utställning. Vi anser att det är viktigt att nå ut till andra än de direkt inblandade och att det är angeläget att synliggöra de människor som deltar i arbetet. Utställningen presenterade i bild och text de olika exkursionerna samt vilka samtal och resonemang som förts på respektive plats. Dessutom ingick så kallade tankeböcker som var fyllda med kvinnornas egna bilder, pressade växter och nedskrivna tankar om och kring natur. Ett speciellt tema kring nytto- och medicinalväxter åskådliggjordes genom burkar med kryddor, där besökaren kunde känna och lukta på de olika sorterna och dessutom få kun- skap om användningsområden.
Kan landsbygden, eller naturen, bli en mötes- plats för nya svenskar och för dem som redan bor där? Kan det bli en utgångspunkt för för- nyelse och alternativ i vår integrationspolitik? Hur ger vi plats för de erfarenheter, kunskaper och synpunkter som finns inom dessa grupper? Projektet Naturen som mötesplats var ett första steg i att få in dokumentationsmaterial kring natursyn och naturfrågor från grupper med annan etnisk bakgrund än den traditionellt svenska.
Man kan fråga sig om det är museets uppgift att arbeta med dessa frågor. Det handlar om museets roll i samtiden. Dokumentation av dagens samhälle är historieskrivning samtidigt
65
som museer närmar sig och fokuserar på nya frågor och sammanhang. Naturdokumenta- tion är i dag inte enbart naturvetenskaplig utan även i hög grad humanistisk. Det handlar om människans förhållande till naturen och vårt beroende av den. Genom en dialog mellan män- niskor ökar vi förhoppningsvis också förståelsen för natur- och miljöfrågor. Detta är ett samman- hang där museet som folkbildande institution aktivt kan delta i samtidsfrågor som berör både integration och miljö.
Naturen och ekologin kan vara utgångspunkt för möten och gemensamma samtal där till exempel muslimska kvinnor inte bara betrak- tas som slöjbärare. Inom islam finns ett eko- teologiskt tänkande med många paralleller i den svenska miljörörelsen. Genom att utgå från det gemensamma klarlägger man också skillnader på en väg som leder till samverkan och gemen- samt givande och tagande. 6
67
Studier av invandrares syn på och använd-
ning av den svenska naturen är sällsynta. Fokus i forskningen har legat på integration respektive segregation på bostads- och arbetsmarknad. Fri- tiden har ofta lämnats utanför trots att det kan anas att även fritidsaktiviteter är en väg in i det svenska samhället. Idrott och musik erbjuder tydliga exempel på områden där invandrare spe- lar en viktig roll och där möten mellan svenskar och invandrare är vanliga. Det är däremot oklart om friluftslivet kan utgöra en integrationsmöj- lighet.
Den invandrade befolkningen är dock långt ifrån homogen. I synnerhet den europeiska in- tegrationen har lett till att antalet personer med eu-pass har ökat. Antalet tyskar har efter en nedgång under 1980-talet återigen ökat sedan mitten av 1990-talet. Utvecklingen beror dels på de nya möjligheter som den europeiska inte- grationen innebär, men också på nya konsum- tionsmönster som har utvecklats parallellt med