Håkan Tunón
Kemist, farmacie doktor i farmakognosi1 och etnobiolog vid
Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet
som hushållar med naturresurserna för framti- den och som samtidigt fungerar socialt. Även om termen etnobiologi kanske för tankarna till rasbiologi, kolonialism och etnisk särskiljning är ämnet främst avsett att studera lokalsamhäl- lets sammantagna naturresursutnyttjande: Vilka växter och djur nyttjas för olika ändamål? Vad har människorna för olika föreställningar om enskilda arter eller naturen i sin helhet?
Ämnet etnobiologi brukar beskrivas som studiet av traditionell kunskap om hur djur och växter används till föda, medicin och råmate- rial samt vilken roll de spelar i sedvänjor och föreställningar. Ordet skapades på 1930-talet, men hade föregåtts av termen etnobotanik som hade myntats redan i slutet av 1800-talet och kommit att användas av exempelvis botaniker, antropologer och etnografer för att beskriva olika nyttjande av växter i olika kulturer. Det har främst varit fråga om västerlänningar som har ägnat sig åt att beskriva växtanvändning hos
olika ursprungsbefolkningar runtom i världen. Det har exempelvis handlat om beskrivningar av bruket av medicinalväxter på öar i Polynesien eller vilka matväxter som återfinns på indianska marknader i de inre delarna av
Sydamerika. Från början rörde det sig om rena artlistor, men med tiden har det blivit alltmer problematiserade studier och analyser av lokala kunskapssys- tem. Med traditionell kunskap menar man kunskap som har förvärvats utifrån erfarenhet och sedan förts vidare från ge- neration till generation. Det rör
sig om kunnande inom exempelvis jordbruk, djurskötsel, jakt, fiske samt insamling av al- lehanda nyttigheter från naturen och hur man kan använda dessa. Det handlar om kunskap som hjälper människor att överleva i den omgi- vande naturen.
Inom forskningen gick man från ett kolonialt
tänkande där det primära syftet var att kartlägga lokalbefolkningarnas kunskap och utnyttja den för egen vinning till att alltmer ta hänsyn till lokalsamhällets rättigheter och rättvis vinstdel- ning. Intentionerna är att traditionell kunskap ska värderas på samma sätt som vetenskaplig kunskap. Det är visserligen en lång väg kvar innan man i det västerländska samhället verkli- gen realiserar dessa intentioner.
Sedan 1997 bedrivs projektet Människan,
djuren och växterna: etnobiologi i Sverige som ett
samarbete mellan Centrum för biologisk mång- fald, Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Fredriksdals friluftsmuseum, Julita – Sveriges lantbruksmuseum (Nordiska museet), Kungliga Skogs- och lantbruksakademien, Naturhistoriska riksmuseet, Nordens ark och Stiftelsen Skansen samt Nordiska kultur- landskapsförbundet. Projektets syfte är att kartlägga och sys- tematisera nyttjandet av den biologiska mångfalden i Sverige i historien, nutiden och med ut- blickar mot framtiden.
Att visa på människans his- toriska och nutida nyttjande av den biologiska mångfalden kan ses som ett möjligt sätt att få allmänheten att inse vikten av att bevara biolo- gisk mångfald i alla dess former, inte enbart som ett mål för naturvården utan som något som kan vara av vikt för mänsklighetens framtida överlevnad. Det låter pretentiöst, men många av de problem som väntar samhället kan finna sin lösning i exempelvis nyttjandet av de biologiska naturresurserna och bevarandet av naturens så kallade ekosystemtjänster, det vill säga när det ekologiska systemet har funktioner som gör att det kan motverka negativ miljöpåverkan.
Projektets viktigaste del är att studera den traditionella kunskap som kanske kan anses vara inhemsk i Sverige. Den kunskap som är lo- kalt anpassad till de geografiska, klimatologiska och biologiska förhållanden som råder inom landets gränser. Den kunskap som kan bidra till
Forskningen har gått från ett kolonialt tänkande där det pri- mära syftet var att kartlägga lokalbefolkningarnas kunskap och utnyttja den för egen vin- ning till att alltmer ta hänsyn till lokalsamhällets rättigheter och rättvis vinstdelning.
81
att skapa det resurssnåla hållbara samhälle som krävs för en miljövänlig utveckling. De som har bott i ett område under flera generationer har haft störst möjligheter att lära sig nyttja de lo- kala resurserna och bör därför också besitta den kunskap som är mest värdefull och korrekt. Det är således tämligen säkert att exempelvis ren- ägande samer har större kunskap om renarnas beteenden och floran i renbeteslandet medan skärgårdsfiskarna i Blekinge har bättre koll på var fiskeredskapen bör läggas vid olika väder- leksförhållanden i skärgårdsmiljön för att opti- mera fångsten. På samma sätt har man i olika sammanhang från generation till generation fört kunskap vidare om saker som var väsentliga för att skapa den bästa möjliga tillvaron. Det första årliga etnobiologi-symposiet handlade just om samernas naturresursutnyttjande och gick av stapeln i Jokkmokk 1999.
Men varför är vi då i detta projekt även intres-
serade av invandrares nyttjande av naturresur- serna i det nya landet? Jo, när man kommer till en ny miljö strävar man att ta med sig kunskap, traditioner och växter från det gamla landet eller åtminstone sådant som påminner om el- ler kan fungera som substitut till dessa. Vissa
delar av den nya kulturen inkluderar man i sitt kunskapssystem, samtidigt som man strävar ef- ter att bevara gamla traditioner. Mycket av den praktiska kunskapen anpassas till de nya lokala förhållandena och omskapas till en ny lokal eko-
logisk kunskap baserad på nya erfarenheter från
exempelvis odling. Längtan till hemlandet kan ses som en förklaring till framväxten av så kal- lade invandrarbutiker och det stora intresset för kolonilotter. Det kan vara sätt att exempelvis framställa de mest önskade råvarorna till hem- landets maträtter. En del växter kommer att vara möjliga att odla medan andra försök av olika anledningar misslyckas. Genom histo- rien har invandrares kunskap tillförts och de kommer även framledes att berika det svenska nyttjandet av de biologiska resurserna och den svenska kulturen. Det leder också till en diversi- fiering av naturresursutnyttjandet som kan leda till att alternativa växter kommer i odling och till en ökad biologisk mångfald. 6
Not
1 Farmakognosi betyder läran om naturprodukter i läkeme- delsutveckling.
83
Ämnet etnobiologi växte fram kring förra
sekelskiftet, men har fått ny aktualitet i för- bindelse med Rio-konventionen 1993, om biologisk mångfald. Det är framför allt artikel 8 i Konventionen som förbundits med etno- biologin. Där talas om betydelsen av att bevara lokala samhällens bruk av traditionell kunskap, idéer och sedvänjor kopplade till användningen av biologisk mångfald. Den traditionella kun- skapen ska ses som en del av en dynamisk helhet eller hela kunskapssystem.
Svensk natur är ingen vildmark. Det vi lite vårdslöst kallar orörd natur är nästan alltid ett landskap som använts för att försörja människor så länge dessa har funnits här, och det är åtskil- liga tusen år. I princip följde man efter landisen i takt med att den smälte bort, och det var ingen ogästvänlig miljö. Fler arter än man kan tro har människan att tacka för sin plats i vårt landskap. Det är fängslande att försöka följa olika släktens vägar över kontinenterna. De kan lysa upp en
del av historiens dunkla rum och ge intressanta aspekter på kulturlandskapets utveckling. Det forskningsområde som är specialinriktat på den traditionella kunskapen, innovationerna och sedvänjorna hos lokala samhällen med tra- ditionella sätt att leva kallas etnobiologi eller etnoekologi. Dessa lokala samhällen består av utpräglade men tidigare i hög grad förbisedda minoritetsgrupper i vårt samhälle. Nu söker man inom området kartlägga och analysera de lokala befolkningarnas sätt att använda de bio- logiska resurserna. Man pratar ofta om ”tradi- tionell ekologisk kunskap” för att rubricera den praktiska kunskap som finns i lokalsamhällen.
Exempel på lokalsamhällen med referens till Konventionen om biologisk mångfald är jord- bruksmiljöer som skärgårdsjordbruk, fjällägen- heter och fäbodar.
Som exempel på en lokalbefolkning väljer
jag för den här artikeln de bönder som brukar