Inför vårt första möte är Nicke lite avvaktande. Han uppträder mycket artigt och belevrat och mitt intryck är att han är mån om situationen. När vi kommer igång och samtalar slappnar han snabbt av. Ibland tvekar han på svaren och jag förstår att jag under intervjuerna får veta en del av hans tankar som han annars betraktar som mycket privata.
Nickes föräldrar kom till Sverige från Iran på 90-talet, men han är själv född i Sverige. Med sig hade de en syster som var tio år när hon kom hit. Nicke har inte varit i Iran och berättar att det inte finns några möjligheter att åka tillbaka för att hälsa på släkt och vänner. Nicke berättar om att hans föräldrar flydde hit. De har berättat en del om flykten för honom, men är inte alltid villiga att dela med sig. Nicke tror att det beror på att de har många jobbiga upplevelser som kan vara smärtsamma att prata om. ”Jag är svensk för jag är född här, jag är svensk medborgare Mina föräldrar säger också att de är svenska.” Nickes föräldrar är viktiga för honom och jag slås av den värme och den respekt hans röst har när han talar om dem. Familjen har inga släktingar i Sverige men väl i både Tyskland och i Kanada där de varit och hälsat på. Nicke berättar att släkten i Iran nog skulle få lov att flytta hit men att de ju inte vill lämna ”de sina i Iran”.
Nickes båda föräldrar har ett arbete. Pappan har en svensk utbildning och jobbar på en skola i Malmö där han är lärare i NO-ämnena och matematik Själv svävar han lite på svaret när jag frågar honom om hans egna framtidsdrömmar. ”När jag var liten ville jag till 100 % bli pilot, men nu är det… ibland tänker jag på att bli doktor och lite så men då måste man ha MVG på allting… Det jag bestämmer mig för satsar jag på till 100%, men jag har inte bestämt mig än…”
På fritiden tränar Nicke simning för en simklubb i staden. Han berättar att han tränar alla simsätten men att man riktar ju in sig på det man är bäst på.”Själv är jag bäst på
crawl, och då blir ju det roligast!” Nicke simmar fyra gånger i veckan och tävlar på helgerna. För honom är det en självklar del av vardagen. ”Jag började med babysim vet du, när jag var typ tre år.” Nicke berättar om hur man får man avancerar bland grupperna och att han nu är två grupper högre,” så det är roligt, sedan ska jag hoppa upp en grupp till. Det är ju roligt när man märker att man utvecklas, blir snabbare och så…”
Nicke berättar att han också spelar piano och har gjort så i ungefär i sju år. På min fråga om han är duktig blir han blygsam. ”Jag vill inte alls skryta eller så, men…” Han berättar vidare att han går och tar lektioner en gång i veckan. ”Jag vill hålla på lite till… men jag har en tanke på att börja boxas… när jag blir femton kanske… och då slutar jag med simning och piano och börjar på boxning i stället...” Här överraskar Nicke mig och jag tolkar det som att jag har fått ett förtroende. Han ser tveksamt på mig och avvaktar. Jag frågar honom hur det kommer sig att han blivit intresserad av boxning. I min föreställningsvärd ligger boxning som hobby långt ifrån både pianospel och simträning. ”A, jag såg några Rocky-filmer… jag tycker om när dom… armhävningarna… när dom gör många armhävningar och sånt… jag bara tycker om det! Det är klart det är läskigt, men jag vill ju inte bli professionell, men så alltså, boxas lite, man kan ju pröva…” Han anförtror mig också att han inte har berättat om sina planer för sina föräldrar och säger att det är nog bäst att vänta lite. ”Både piano och simma är ju lite lugnare…”
Nicke berättar att han gillar skolan. ”Det är klart jag gillar skolan Jag gillar både och med skolan, komma och träffa kompisar och så lär man sig en massa som man kan ha med sig i framtiden Klart ibland så tycker man så: jag hatar skolan Men det är viktigt med skolan faktiskt… att utbilda sig.” Nick är intresserad av flera olika ämnen och nämner både Engelska och Matematik som sina favoriter. Däremot läser inte Nicke sitt modersmål persiska. Han är dock brukare av språket och nämner att han ofta talar persiska med sin mamma. ”Jag går inte på hemspråk, jag läser inte persiska Ja, jag ville ju själv börja på hemspråk men mina föräldrar sa du kommer inte att lära dig mer av att gå på hemspråk, så…”
Nickes svensklärare Annika beskriver honom som mycket trygg i sin läsning, i sig själv och i klassen. Hon berättar att han läste en del klassiker tidigare, och hon ger exemplet Robinson Crusoe. Denna typ av historiska berättelser fångade honom, men sedan blev
på något vis.” Hon beskriver att Nicke är en god läsare gällande avkodning, men att han inte riktigt klarar att tolka allt han läser. Hon tycker att han har en mycket hög kapacitet överlag och betecknar honom redan som studievan. En anledning kan vara att hans mamma har läst mycket med honom tror hon och det är djupt rotat i honom vad man ska göra, hur man uppför sig, och vad som förväntas av honom. ”Familjen har medvetet tagit avstånd från allt islam står för. Hela världens olycka är islams fel, familjen har ett liv bakom sig som vi inte ens kan föreställa oss. Han är så stolt över sin bakgrund, sina föräldrar och vad de åstadkommit. ”
När jag först frågar Nicke om hur mycket han tittar på TV per dag skrattar han lite och uppskattar sitt tittande till tre och en halv timme per dag. På helgerna kan det lätt bli så mycket som sex timmar. ”Det låter mycket!! Men när jag kommer hem från simningen och så orkar man inte så mycket, man sätter sig i soffan och så. Och på helgerna när man inte har något att göra, när man inte är ute med kompisar och så.”
Nicke använder datorn varje dag. På vardagarna är det mest chatt och lite spel, men på helgerna beskriver han att han har mer tid att prova att spela olika spel eftersom han inte har några läxor eller aktiviteter. En vardag tror han sig vara inne två timmar men på helgerna kan det nog vara uppemot fem timmar tror han. Familjen har en gemensam dator. Däremot har Nicke en egen TV på rummet. Nicke har under vårterminen i sjuan läst två böcker, båda på skoltid. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, som lästes gemensamt i klassen samt Mordet på Orientexpressen. Båda böckerna får betyget ”sådär” av Nicke.
Sammanfattning
Studiens informanter har sin bakgrund och sin vardag i olika sammanhang och i olika förhållanden, både gällande etniskt ursprung och statusgrupp. Samtliga pojkar är födda i Sverige även om flera av dem har annat etniskt ursprung än det svenska. Pojkarna har, förutom i Sverige, sina rötter i Afrika, Mellanöstern eller forna Jugoslavien. Alla fyra pojkarna lever tillsammans med båda sina föräldrar, varav ingen är arbetssökande. Föräldrarnas yrken är varierande, och representeras av högre akademisk utbildning men också av ett hantverksyrke, tjänst inom privat sektor, samt statlig och kommunal tjänst.
Förutom föräldrarna nämner tre av de fyra pojkarna att deras kamrater är oerhört viktiga för dem. Alla lyfter också fram sina sporter, på olika sätt. Ett par av pojkarna spelar fotboll, medan andra är aktiva inom basket och simning. Samtliga dessa sporter är väl förankrade i bostadsorten, och kan ses som vanligt förekommande sporter på orten. En av pojkarna spelar dessutom ett musikinstrument.
Pojkarna trivs överlag i skolan och också den lyfts fram som positiv. Flera av dem lyfter fram att de mognat det senaste året, d v s skolår sju, och att de brukar mer allvar nu än vad de gjort tidigare. Endast en av pojkarna nämner de svårigheter klassen den senaste tiden varit inblandad i. Den pedagog som i studien får representera en vuxen röst i är mycket engagerad i klassen och pojkarna ner på individnivå. Hennes kunskaper om dem sträcker sig långt utöver hennes roll som ämneslärare. Det hon väljer att lyfta fram i intervjun är ändå pojkarnas läsande. Hon vittnar om att läsningen överlag bland dessa pojkar är arbetsam och att det numera finns ett motstånd mot att läsa. Hon talar om detta trots att jag medvetet valt att inte ställa specifika frågor till henne gällande just läsning av skönlitteratur. Eftersom hon är lärare i skolämnet Svenska kan det tänkas att frågan ligger högt upp på agendan och det är därför hon väljer att synliggöra detta. I sin bakgrund som läsare visar pojkarna på stora variationer. Någon har tidigare varit slukarpojke, någon är en mycket god läsare medan en annan fortfarande har stora svårigheter gällande både avkodning och förståelse. Generellt kan också sägas att skolprestationer och skolframgång är varierande mellan pojkarna.
Gällande pojkarnas medieanvändning tar de i samtalen främst upp TV-tittande och datorspelande, förmodligen för att dessa brukas i stort sett varje dag. Trots att jag inte specifikt frågade blev jag ändå förvånad över att så få nämner musik som är viktig för dem. En rimlig tolkning är att pojkarna inte spontant räknar detta till medieanvändning. Användningen av TV varierar stort mellan pojkarna, och de uppger en användning från 2-3 timmar i veckan upp till sex timmar per dag. Uppskattningen gällande medieanvändningen mätt i kvantitet är svår att göra eftersom flera medier ofta brukas samtidigt. Gällande datorer har samtliga pojkar tillgång till en dator i hemmet, medan ett par har en egen dator på sitt rum. Samtliga pojkar uppger att de spelar spel, både konsolspel och datorspel. Ingen av dem kan dock definieras som en högkonsument
(Medierådet, 2006). Den skönlitteratur pojkarna läst under skolår sju, har lästs på skoltid, undantaget en pojke som påbörjade en bok privat, men snart avbröt den.