Yacob är under våra samtal till synes helt avslappnad och jag uppfattar det som att han tycker om att sitta och prata. Emellanåt ger han ett något lojt intryck, men han är övervägande pigg och snabb i sina svar. Han beskriver sig själv som ”lite av den roliga
typen. Jag gillar att göra så att folk smilar, jag gillar att göra folk glada liksom”. Detta är synligt de gånger vi träffas men också när vi stöter ihop i korridorerna. Yacob tycker om att sitta och samtala och uttrycker att han ser fram emot tillfällena.
Att vi lever i ett mångkulturellt samhälle blev tydligt redan i den första intervjun med Yacob. Han är en av de elever som är född i Sverige, men vars föräldrar har invandrat. Yacobs mamma och pappa flyttade till Sverige från Etiopien tillsammans med pappans två pojkar som ”har varit här i princip i hela sitt liv”. Yacob har dessutom en biologisk storebror som nu är 16 år och bor i samma stad. Pappan har en högre svensk akademisk utbildning och mamman arbetar inom sjukvården. Familjen bor i ett radhusområde i närheten av skolan.
Yacob berättar att han har varit i Etiopien flera gånger. Första gången var han bara tre år gammal och han och hans mamma åkte för att hälsa på släktingar. ”Men jag kommer ihåg ganska mycket. Mitt minne, asså mitt minne! Ibland får jag liksom flashbacks. Ibland får jag något tillsagt och så kommer jag ihåg det lite senare, mitt minne är sådant. Jag kommer ihåg saker som hänt för länge sen.”
När Yacob berättar om sitt ursprung upplever jag att han talar med mycket stor inlevelse och att han är mån om att få berätta, och att få berätta klart. Min tolkning är att hans afrikanska ursprung är viktig för hans identitet och att han vill att jag ska förstå detta. ”Jag känner att här är jag ifrån (Etiopien), det är min stam liksom. Här är min stam, tänker jag. Här har min farfars farfar varit. Men jag känner mig lite blandat, från Etiopien och Sverige.”
Jag frågar honom om han skulle vilja återvända och leva tillsammans med den släkt han har i Afrika. Svaret kommer snabbt och mycket bestämt. ”Nej, jag vill inte lämna här! Men, det beror på, kanske när jag blir vuxen, man vet aldrig.” Han konstaterar dock att vad som sedan händer det vet ingen, men som barn vill han bo i Sverige. ”Här har jag mina kompisar, här vill jag vara ett tag.” Familjen är viktig för Yacob. ”Alltså man vill ja va som dom som är äldre i den omgivningen man är liksom. Man försöker bli som dom och eftersom att när jag var ung var jag med min bror rätt ofta, så klart eftersom vi bor i samma hem, så vill jag ju bli som honnom. Brorsan har varit en viktig förebild.”
Kompisarna är centrala för Yacob och han berättar att de kan stödja honom. De finns där för honom när han känner sig nere och gör att han blir glad igen. Jag frågar om Yacob tror att hans kompisar påverkar honom på något sätt, men det tror han inte alls. ”Nej, jag gillar det jag gillar. Jag vill inte ta efter någon. Om någon säger att en låt eller ett spel är bra lyssnar jag och kollar om det stämmer. Jag vill ge det en chans och sedan bestämmer jag själv. Jag vill ha min egen stil. Vissa vill gärna smälta in. Jag vill mer vara Yacob.”
Yacob berättar att han spelade fotboll tidigare, som de flesta i klassen, men kände att han ville gå sin egen väg och hitta ett eget intresse. Han provade på den sport, basket, som sedan dess blivit ett nav i hans vardagsliv. Basket är alltså Yacobs stora fritidsintresse och han spelar i laget Eos. Tre gånger i veckan är det träning och ofta spelas det också på raster och på fritid. Han är övertygad om sin duglighet på basketarenan och svarar tveklöst ja när jag frågar om han är bra och börjar sedan direkt att tala om det han verkar brinna mest för. Hans idoler är spelarna i NBA, ”världens bästa liga”.
Jag frågar Yacob om han tycker att han på något sätt försöker ta efter basketspelarna i hur han försöker vara.”… de är ju lite cool och så. Näe, jag tror inte jag tar efter riktigt från dom liksom, mer från musiken”. Jag förstår snart att musiken är det viktigaste mediet i Yacobs vardag. Han beskriver hur storebror lyssnar mycket på hip-hop och att han som femåring själv började intressera sig. Fokus ligger på det han kallar lite ”old school” från gamla hip-hopartister men också lite nya låtar. Han tycker inte om ”såna kommersiella som 50 cent och så”.
Yacob säger sig trivas i skolan och i den klass han gått i snart sju år. Han känner att han har vuxit och att han börjar ta skolan mer på allvar nu. ”Jag har utvecklats nu i sjuan. Jag tar ju skolan mycket mer seriösare nu. Alltså det måste ju bli bra!” Jag frågar honom om han tror att man själv väljer om man vill utvecklas eller inte. ”Man måste välja själv, vill du vara dålig eller vill du vara bra, det är ju ditt eget val Jag tror nog att man väljer själv faktiskt. Det gör jag i alla fall.”
Jag frågar Yacob hur han hinner med att spela så mycket basket, träffa vänner och samtidigt försöka sköta skolarbetet. Han berättar då hur han har organiserat sin tillvaro
så att han vet exakt hur dags han måste sätta sig ner och äta för att t ex hinna med en buss. ”Det är jätteskönt att ha det organiserat, ingen stress och så.”
Yacobs svensklärare Annika berättar att Yacob reflekterar, diskuterar och vänder och vrider på saker. Hon säger vidare att han har en oerhörd förmåga och är mycket intelligent, men att han däremot är en dålig läsare och hon förstärker med orden ”mycket svag”. Hon gissar på att han är försenad i sin läs- och skrivinlärning eftersom han helt enkelt inte har läst lika mycket som andra. Under hela sin skoltid har han ansetts ha ”spring i benen”. Han vill gärna göra många saker samtidigt, till exempel titta på TV spela dataspel och samtala och detta tar han med sig in i klassrummet. Han slingrar sig ur alla lässituationer, och läraren försöker hela tiden hitta lösningar som att läsa två och två och i liten grupp. Annika tror att Yacob tycker om böcker med lite djup i och hon ger Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö som exempel. I en sådan bok, eller liknande, kan han se sig själv i litteraturen tror hon. Hon nämner också att Yacob i klassen har en hög status och att han är omtyckt bland kamrater. ”Men han är helt omöjlig att läsa, man vet aldrig hur han ska reagera.”
Yacob uppskattar att han tittar på TV mellan en och två timmar i veckan. På helgerna kan det närma sig tre timmar. Han tror att det kanske blir mer eftersom han har fått en egen TV på rummet. Han har ännu ingen egen dator, men uppger att det kommer han mycket snart att få. Datorspel spelar han ungefär tre gånger varje vecka. Det blir sportspel och äventyrsspel, både offline och online. Han uppger att hans spelande är relativt konstant och att han spelar ungefär lika mycket nu som han gjorde för ett halvår sedan. Yacob kan minnas att han under våren i sjuan har läst en bok, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, och det var under skoltid.