Viggo har lätt för att prata och kommer igång redan första gången vi ses. Min uppfattning är att han tycker om att tala om sig själv. Genomgående under intervjuerna är han mån om att visa att han börjar bli stor, och han försöker uttrycka sig och agera ”vuxet”.
Viggo bor tillsammans med mamma och pappa och två bröder, en äldre och en yngre. Han säger sig inte sakna en syster direkt eftersom han har en flickkusin som är ganska liten och som han träffar ofta. ”Man kan säga att hon är lite grand som en syster.” Det är skönt att ha syskon tycker Viggo. Hela familjen bor i området där de flesta på skolan också bor.” Jag trivs bra på skolan, och kompisarna är bra och lärarna också.”
Viggos pappa är hantverkare med egen affärsrörelse och mamma arbetar i ett omsorgsyrke i närheten. Viggo har lite funderingar om framtiden och vad han så småningom vill arbeta med. Kan han inte bli fotbollsproffs vet han inte, kanske vill han
Utanför familjen är vännerna viktigast. Viggo har kompisar både i klassen, på fotbollen och några har han träffat genom andra vänner. Han poängterar att han i och med fotbollen känner killar från olika skolor och att han har många kompisar. Den som är mest speciell för honom är Rasmus. Honom har han känt i helat sitt liv och han träffar honom ofta. ”Det är speciellt med dom man har känt länge även om man inte är precis jättelika.” Rasmus betyder alltså mycket. ”Det är skönt att ha några såna kompisar faktiskt, som man kan lita på.”
Fotbollen är mycket viktig för Viggo. I vilket sammanhang vi än samtalar är fotbollen ständigt återkommande. Han uppger att han tränar fotboll tre gånger i veckan och när serien börjar har laget match varje helg. Viggo berättar att det har varit ”lite strul och sånt”, några gånger under året.
”Jag håller på och växa och så har det blivit lite strul med tränaren. Dom har tyckt en sak och jag har tyckt en annan sak. Men trots det gillar jag fotboll och så. Nu när jag blir större håller jag på och hitta mig själv och vad som är viktigt och så. Och man vågar säga ifrån mer På fotbollen har vi såna utvecklingssamtal och då hade vi en extra gång med mig, när de tyckte en sak och jag tyckte en annan.”
Han utrycker sig helt odramatiskt som om detta vore den naturligaste sak i världen.
När Viggo inte spelar fotboll arbetar han med sina läxor. När dessa är klara ”sätter jag mig vid datorn och snackar lite med kompisarna, bestämmer lite om vad vi ska göra och så”. Ofta går de ner till fritidsgården på området på vardagarna.
Jag frågar Viggo hur han trivs i skolan och han ler och tvekar lite innan han svarar. ”Vi fick lite utskällning av rektorn igår, det stod i tidningen. De var där och fotade och intervjuade lite. Fast det var bra i tidningen, det var en bra artikel fast i inledningen stod det att 7e fick en utskällning för det hade hänt lite saker.” Han skrattar. Jag har själv samma morgon läst artikel som bland annat beskriver att det har varit jobbigt i klassen länge. Jag frågar vidare utan att försöka framstå som alltför nyfiken. Jag vill inte heller att han ska uppleva att jag moraliserar. Han tvekar lite och jag tolkar det som att han sorterar vilken information det kan vara lämpligt att ge till mig i detta läget. Efter en stunds tvekan flödar berättelsen. ”Asså vad ska jag säga, det har hänt lite bus så här
utanför skolan, utanför lektionerna och på lektionerna, så folk har stökat och struntat i hur man ska göra. Så när det har hänt lite saker runt om i skolan så har vår klass alltid varit inblandad. Det är ganska jobbigt faktiskt.”
Jag undrar naturligtvis om Viggo själv varit inblandad och hur han tänker kring det.” ... Ibland hänger jag på och ibland är jag lite utanför. Det bara blir så typ. Alltså ibland tänker jag inte, ibland tänker jag. Går bara på känslan, den första känslan. Man tänker inte på hur de andra... man tänker inte på konsekvenserna. Jag brukar fatta efteråt att det här var ju inte så bra. Om man ställer sig utanför... det är ju starkt också. Det är faktiskt det.”
Jag frågar hur Viggo trivs med skolan och han berättar att han trivs bra. Han tycker bäst om idrott men också svenska och SO. Matematik beskriver han som varande både jobbigt och svårt. ”Man måste vara snabbtänkt och så. Jag gillar inte det precis men jag gör mitt bästa. ” Han berättar att han blev mycket besviken när han fick sina skriftliga omdömen inför utvecklingssamtalet, ”både på mig själv och på läraren”. Han beskriver hur han upplever att han i vissa ämnen är jätteduktig och det har hänt en stor förändring, men att det i omdömet står att det inte har hänt någon förändring alls. ”Då blev jag lite besviken på mig och på lärarna att dom inte har sett det och sånt... fast det är jättebra att jag själv känner att jag har utvecklats, ibland tar det tid för andra att se det.” Viggo känner sig trygg både på skolan och med sina föräldrar, ”jag kan snacka om det är något. Jag litar på dom, absolut. Det är inte alla som gör det, så det är jättebra.”
Viggos svensklärare tycker inte att Viggo alls har hittat sig själv ännu, ”absolut inte”. Han velar än hit än dit, säger hon, vet aldrig vad han tycker, provar jaget och sin identitet. Han tycker om att bli läst för, men har det jobbigt när han förväntas läsa själv. Avkodningen är mycket knagglig. Men Annika berömmer Viggos starka vilja kämparglöd, ”han skulle aldrig ge sig”.
Viggo uppskattar att han tittar på TV fyra timmar varje dag, och på helgerna närmare sex. Han har både en egen TV på rummet och en dator, vilket gör att han ofta spelar eller chattar samtidigt som han har TV:n påslagen. Under våren i sjuan har också Victor läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Han har också läst en bok vid namn Linus @ Kos. Båda får omdömet ”bra”. Hemma har Viggo spelkonsolen X-box 360,
och han uppger att han spelar mellan en och två timmar om dagen. Ofta blir det något sportspel och helst online mot någon han känner.