Ungdomarnas medierade vanor är en komplex verklighet för en forskare att ge sig in i. I denna studie är jag särskilt intresserad av pojkarnas datorspel, men jag har ändå valt att kort ge en bakgrund kring de andra medierade erfarenheter de under intervjuerna tar upp. Pojkarna berättar om sina viktiga texter – och de inte så viktiga. När jag har valt att göra indelningen i skönlitterära texter, medietexter och datorspel har jag utgått ifrån att skönlitteratur på grund av sin tradition fortfarande äger en särställning i undervisningssammanhang. I stycket medietexter har jag enbart tagit upp de texter pojkarna själva refererar till. Slutligen har datorspel, också innefattande olika typer av spelkonsoler, fått ett eget avsnitt eftersom dessa är särskilt intressanta för studien.
Skönlitterära texter
Yacob berättar att han tidigare var intresserad av att läsa. ”Det kunde vara någon deckarbok eller så. Asså om jag läser en bok hemma kan jag sitta fast i den och läsa liksom för skojs skull och bara sätta mig och läsa sen igen.” Förmodligen är läsning av skönlitterära texter för Yacob förknippat med skolarbete. Tolkningen görs utifrån att han specifikt vill nämna att han faktiskt kan tänka sig att läsa hemma, och för skojs skull. Han kan däremot inte komma på en enda bok han läst. Under ett senare tillfälle minns han dock att han läst en skönlitterär text. Yacob tycker sig genom läsandet ha kunnat skaffa sig en klarare bild av hur det kan vara ”att inte vara Yacob”. Han ser alltså på bokläsandet, inte som en identifikation, utan som en bild av hur det kan vara för andra. Att uppmärksamma det man inte är, eller inte vill vara, är en del av identitetskonstruktionen (Jansson, 2002).
Jag vet efter en intervju med Yacobs svensklärare att han inte är intresserad av skönlitteratur, men jag vill ändå fråga honom om han tror att han påverkas på något sätt när han läser skönlitterära böcker. Yacob tror att man kan lära sig mycket av att läsa böcker.
Allså det kan vara så här att om man läser om någon som är lite pressad eller mobbad och om man läser en sån bok så tänker man asså jag måste sluta att göra så här mot en person. Nu ser man hur han känner liksom. Man kan liksom förstå hur det är genom dom böckerna.
Sebastian berättar att han hemma läser Harry Potter och han ser mycket glad och stolt ut. Jag påpekar att del sju snart kommer ut på engelska. Sebastian skrattar. ”Jag är inte ens klar med den första! Jag har haft den hemma länge och jag har försökt att förstå.” Vid en senare intervju berättar Sebastian att han slutat läsa Harry Potter. ”Jag slutade, vet inte riktigt varför. Jag tycker nog det är lite jobbigt att läsa.” Belöningarna Sebastian får när han är läsare av skönlitterära texter är alltså inte tillräckligt snabba.
Viggo säger själv att han inte läser så mycket.
Jag läser inte så mycket, det händer i skolan. Hemma läser jag... nej. Jag gillar inte det precis, att läsa. Man blir helt trött av det. Och jag fastnar inte för någon bok så där direkt.. Men så har jag lärt mig att jag behöver läsa, jag måste hitta någon bok jag gillar.
Viggo har lärt sig att han behöver läsa för att förbättra sin stavning och lyfter fram detta som ett argument till att han skulle behöva läsa mer. ”Om jag läser mer förbättrar jag mig, det är ju så. Men tycker man inte att det är roligt så är det inte så enkelt.” Också för Viggo är läsning av skönlitterära texter skolans område, och något han gör för att bli bättre på något annat. Läsningen blir alltså en formaliserad aktivitet där innehållet blir sekundärt.
Nicke berättar att hans mamma tycker att han ska läsa böcker men att han har svårt att orka.
Asså, min mamma säger att jag ska läsa mycket böcker, man jag säger jaja, jag orkar inte läsa böcker! Jag tror inte alls att man påverkas av att läsa böcker. Man får ingen klar bild av hur det ser ut. När man läser en bok måste man liksom själv skapa filmen, det är jobbigt.
Detta är något som av tradition är centralt för läsaren och ses som något mycket positivt i lässtituationen. För Nicke däremot är skapandet av egna bilder och föreställningar
alltså något han ser som negativt och ”jobbigt”. Nicke tror att man påverkas av att läsa skönlitteratur, men återkommer gång på gång till att det är ordförådet som blir bättre, och även stavning. Fast vi talar om detta vid flera tillfällen tror han inte alls att man på något sätt tar till sig eller lär av innehållet ”Om man läser fler böcker påverkas man ju för ordförrådet blir bättre och så. Läser man böcker kan man kanske få bättre jobb och så och då förändras ju personen.” Nicke sätter alltså formen som viktigare än upplevelsen när har läser en text, och han läser för att bli bättre på fomalia. Nicke tycker att man ibland kan hitta personer i böcker som fungerar som förebilder, personer som man skulle vilja vara som men kan inte ge något exempel.
Medietexter
Yacob tror att han tittar på TV som genomsnittet. ”Asså, innan kollade jag på TV, så nördigt mycket menar jag, men nu när jag har börjat på basket gör jag också läxor och så spelar jag basket och .... Jag kanske tittar medans jag äter mitt mellanmål och så.” Yacob berättar att han ibland träffar sina kusiner kollar på en film, äter chips och spelar lite spel. Yacob poängterar här att spelen spelas som i ett socialt sammanhang och att det egentligen är mötet med kusinerna som är det viktigaste.
Yacob har några program som han går och väntar på och som han vet vilka tider de börjar. ”Jag tittar nog en timme om dan eller nåt. Det egentligen inte något speciellt program, jag vill bara skratta och så. Det är bara skönt att skratta. Ett jättegott skratt förlänger livet, det är bara kul.” Han radar upp program som Simpsons, Vänner och Joey, alltså uteslutande amerikanska komedier. På helgerna tittar han också på MTV.
Simpsons och South Park är Sebastians favoritprogram. Han berättar att han helst ser på humorprogram. Sebstian tror att han påverkas mer av en film än en bok eftersom det ”känns mer verkligt liksom, även fast det inte är det egentligen. Det känns mer verkligt för mig i alla fall och då är det större chans att man påverkas.” Av böcker påverkas man inte alls, tror Sebastian. ”Jag tror inte att det är bara jag som inte påverkas av böcker, jag tror ingen gör det.” För Sebastian är individens val att själv låta sig påverkas, eller inte centralt. Sebastians åsikt är alltså att det är individens eget val huruvida han vill identifiera sig eller påverkas. Sebastians åsikt är också att ju verkligare det är desto större är påverkan. Av resonemanget kan vi antyda att Sebastian tycket att en bok inte är verklig.
Också Viggo tittar på Simpsons men också dokusåpor såsom Big Brother och TV- sporten. Han nämner OC och Prison break, men uppger samtidigt att han tittar på ”det som råkar finnas. Men det finns ju hur mycket som helst... När man än sätter sig så finns det något att kolla på, i princip. Ibland hittar jag något jag gillar, mer än tidsfördriv.”
”Vissa program längtar jag efter och följer”, säger Nicke.”Annars bara tittar jag på det som finns.” Program han väljer är mycket MTV. Pimp my ride är något han längtar efter, men han nämner också komedier som Fresh Prince i Bel Air, Vänner, Joey och CSI. Däremot är han inte alls intresserat av dokusåpor.
Hip-hop är musiken för Yacob. Han upptäckte den först genom sin bror som lyssnade och han började själv ta efter.
Han lyssnar på lite hip-hop och så och då blev jag också så att jag lyssnade på det. Man tar efter. Mina idoler är lite old school från gamla hip-hopartister och sen också lite nya låtar. Jag tycker inte om såna komersiella som 50 cent och så. Jag tar efter hiphopare, men mest tar jag ju efter basket.
Yacob säger att hade det funnits en basketstil hade han nog påverkats av den eftersom han är så intresserad av basket. Men eftersom de flesta basketspelare enligt Yacob är hip-hopare har det också blivit Yacobs musik. Basket och hiphop hör ”Det konnektar liksom, det klickar, det är så. Jag lyssnar mycket på texterna, de är viktiga” Yacob bekräftar här hur olika medietexter verkar i symbios och är beroende av varandra.
Ingen av de andra pojkarna kan uppge någon musik som berör dem och som de brukar lyssna på.
Datorspel
Yacob spelar inte så mycket datorspel, tycker han och han tycker överlag att det är roligare att vara med sina kompisar än att sitta hemma och inte göra nånting eller spela spel framför en TV. Datorn används mest för att chatta med kompisar och någon gång surfar. Han säger att datorspelen inte har någon större betydelse utan att han spelar när han har lite tid över och när han inte har något att gör hemma. Ska han spela spel
använder han helst konsolen PS. Han är inte så förtjust i skjutspel utan föredrar äventyrsspel och sportspel, både fotboll och basket.
Jag frågar honom om de spel som klassen främst uppgett att de spelar, det vill säga Warcraft och Counter Strike. Yacob säger att han inte är så intresserad av Warcraft ”och sånt när man ska ta sig till olika levlar”. Vid nästa intervjutillfället har han dock ändrat sig och berättar att han ofta spelar Counter Strike som han uppger är ett spel ”där ska man mest ska döda flest”.
Sebastian gillar inte heller spel såsom Warcraft som bygger på att man ska avancera upp genom olika nivåer. I Warcraft är det för mycket att hålla reda på tycker han och han tycker också att det är för långsiktigt ”Men jag gillar de här lite snabba som man kan pilla med ett tag, sedan är det bra med det”. Ibland spelar Sebastian stragegispel men mest uppskattar han skjutspel som Counter Strike, Call of duty och Battlefield. Dessa krigsspel gör anspråk på att ha verklighetsbakgrund och det tycker Sebastian är spännande. Sebastian spelar när han inte har något annat för sig, som ett tidsfördriv ”det tar tiden. Jag brukar inte längta efter att spela, jag måste liksom inte.”
Nicke är främst intresserad av olika typer av strategispel och han nämner Slaget om Midgård som en av favoriterna. Han säger sig inte alls vara intresserade av CS och liknande spel. Det är intressant att jag inte nämnt just Counter Strike, men Nicke gör det själv vid ett flertal tillfällen trots att han uppger sig inte vara intresserad av just det spelet. ”Assa i CS man går bara runt och dödar varandra. Men Battlefield och Medal of Honour är historiska miljöer och andra världskriget.” Nicke tycker att det har stor betydelse om datorspelets bakgrund har hänt på riktigt.
Sammanfattning
Ingen av studiens fyra pojkar läste självmant någon bok under tiden för studien, dvs under vårterminen i deras årskurs sju. Jag frågar under våra samtal inga specifika frågor kring skönlitteräre texter. Samtliga pojkar berättar ändå, självmant men på olika sätt, att de inte tycker om att läsa. Jag förstår detta som en konsekvens av att jag tidigare varit deras lärare i svenska och att de har en inbyggd föreställning om att jag nog vill höra om deras litteraturval. För dessa pojkar är läsning en skolrelaterad aktivitet. Litteratur är ett
långsamt medium, men ingen av dem uppger dock att de väljer bort böcker eftersom de kan sägas ta mycket tid i anspråk utan de förklarar sitt val utifrån andra parametrar. En av pojkarna uppger att han vet att han behöver läsa för att förbättra stavningen, och också här förstärks relationen till skolan. En av pojkarna, Sebastian är mycket stolt när han berättar att han börjat läsa en bok alldeles frivilligt. Han lyfter alltså inför mig att detta skulle vara något positivt. Men en grundligare analys krävs för att förstå varför det finns så många svaga läsare bland pojkar. Det är naturligtvis också väsentligt att en sådan analys omfattar skolan i sin helhet.
Ord de använder om litteratur är ”gillar inte”, ”fastnar inte”, ”jobbigt”, ”trött”, ”att inte orka” samt ”måste själv skapa filmen” När pojkarna däremot diskuterar sina medietexter använder de sig av helt andra ord och begrepp än när de talar om skönlitterära texter. Ord som används är ”kul”, ”skratta”, ”humor”, ”fastnat” och ”längta”. Pojkarna använder alltså helt olika ord och begrepp beroende vilka texter de samtalar om.
När det gäller TV-tittande tror samtliga pojkar att de tittar på TV ungefär som genomsnittet. De uppger också att de ofta tittar de medan de gör annat. De är överlag mycket svävande när de uppger vad de ser och för flera av dem tittar de när de får lust, oavsett vad som råkar gå just då. Deras val kan dock sägas vara mycket ensidigt då det i princip uteslutande är amerikanska komedier eller amerikanskt drama som är representerat. När de ska nämna datorspel är det betydligt enklare för dem att klart välja ett par favoriter.
Både Sebastian och Nicke tycker om att vissa spel har en verklig historisk bakgrund och det är tydligt att detta höjer deras intresse. Det är alltså intressant med något som gör anspråk på att ha hänt på riktigt, och i datorspelet kan man ju också vara med och påverka förloppet. En parallell kan dras till skönlitterära texter. Annette Årheim beskriver till exempel i sin avhandling hur faktionslitteratur, med anspråk på att erbjuda ”sanna historier” har en mycket bred publik (2008).
Sammanfattningsvis kan sägas att pojkarna talar mycket mer om sina spel än om skönlitteratur, film och TV trots att jag inte frågar specifikt om dessa i detta läget. Det
göra mig till viljes. En annan möjlig tolkning är att den viktigaste texten för just de dessa pojkar är olika former av spel.