Terror avpassad fo·r att framtvinga fred
I 7 19 NORRKÖPING TILL ÄLVKARLEÖ
Den 9 juni I 7 I 9 lättade I 2 fartyg ur linjeflottan från Kronstadt med
destination Hangöudd. Ombord på Ingermmzland var viceamiral »-Peter Michailov» inom den militära organisationen föredrog tsa ren att använda en pseudonym. Storamiralen Fjodor Matvejevitj Apraksin, som ledde galärflottan, valde naturligt nog en nordlig, in omskärs rutt. V ädret på Finska viken var motigt. En anonym kam marfurir skrev i sin journal efter några dagar: »Det gick glatt till och sköts åtskilligt med kanonerna». På Peters flotta var fylleslagen i så dana sammanhang troligen mer än vanligt våldsamma. Den r 7 nåd-
4 En rad viktiga synpunkter i Glete ( r 994) som understryker att svenskarna i Öst
ersjön militärt »had to be amphibious» och agera både defensivt (»bulwark») och mer aktivt (»bridge») (s. 9 f.). Han ger viktiga komparativa data rörande sjö
stridskrafternas utveckling i Sverige, Ryssland och Danmark-Norge (s. 2 7- 29).
1720 hade S och D-N. 24 linjeskepp var, R. 33. När det gällde galärer hade S.
1718 20, D-N. I I och R. ej färre än 140! Glete understryker att Sverige var väl försörjt med allt det material flottan behövde - ibland bortsett från hampa. Be
träffande situationen 1719 understryker han »the lack of eoordination within
Sweden». Han klandrar den nya regeringen för att ej tillräckligt ha förstått faran från öst, men det gällde nog snarare dess brist på auktoritet (s. 5 r ).
de man äntligen Reval/Tallinn. Ej långt från Gotska Sandön lycka des några ryska linjeskepp efter en häftig strid bemäktiga sig en svensk fregatt, benämnd FVacbtmeister, något som i St. Petersburg fi rades som en stor seger. Allvarligt var att den svenska marinen hä danefter valde en rent defensiv attityd. Viceamiralen Evert Didrik Taubes eskader höll sig helt enkelt stilla i skuggan av Vaxholm.
Den 26 juni uppnådde Peters skepp omsider Hangö udd där Apraksin med skärgårdsflottan väntade. Kort därpå firades tioårs minnet av Poltava med ceremonier och sköna hymner såväl som fylleslag. Men det bör också ha varit här som Peter fick fram sitt fa mösa krigsmanifest, riktat till den svenska drottningen och hennes undersåtar på rådbråkad svenska. Flera ryska regementen i Finland som kallats hit gick ombord på galärerna. Ett krigsråd hölls på tsa rens skepp Ingermanland den 28 juni och cheferna mottog sina in struktioner. Vad krigsmanifestet beträffar har texten bevarats tack vare ett exemplar som den holländske ägaren till en nedbränd herr gård på Torö i sydligaste Södertörn tog hand om.
Där framhölls att svenskarna kanske fått uppfattningen att tsar Peter var den enda orsaken till det olycksaligt långa kriget, men att denne tvärtom ville göra allt för att få slut på det. Ryssland hade mycket gärna accepterat Ålandskonferensen och hyst ett hopp om ett gott resultat - >>trots att H.K. Maj:t (Karl XII) hade ett särdeles krigiskt lynne». Förvisso var det sista ingen överdrift! Hans »olyck liga död» hade emellertid avbrutit allt. Den svensk som utsetts att efterträda von Görtz hade inte dykt upp på Lövö, men drottningen skickat ett budskap som visade hennes ovilja att ingå fred på för Ryssland acceptabla villkor. Peter var alltså tvungen att bruka våld, men inte för att förvärva mer land utan endast för att tvinga fram fred. Så fort den svenska ledningen accepterade denna, skulle kriget avbrytas. Peter slutade det hela med några gudliga fraser. Det måste ha delats ut i många exemplar. Drottningens svar, dagtecknat den I augusti, vältrade skulden över på tsaren. Med tanke på situationen var båda dokumenten ganska måttfullt formulerade. 5
'Tsarens instruktioner för galärflottans chefer underströk natur ligtvis att flottans huvuduppgift var att bränna och härja allt vad de
förmådde. Det gjorde de sannerligen också. Befolkningen skulle emellertid samtidigt behandlas skonsamt och inte ens ges orsak att »förargas»! Man skulle också undvika att ta några svenska fångar. Vidare var det vid dödsstraff förbjudet att bränna ned kyrkorna. Att så många sådana faktiskt överlevde härjningarna var alltså ingen slump. 6
Jag tror att instruktionerna alltså bör tas seriöst som uttryck för sådan militär terror som var avpassad för att framtvinga fred. Tan ken var inte att utöva obegränsat våld för att till slut få fienden ge sig på nåd och onåd. Det var snarare fråga om ett visst mått av våld för att få honom att anta ett önskat beteende (»coercion>->). För en så dan strategi och målsättning var amfibieanfall av >>rysshärjningar nas» typ i och för sig förträffliga. De var, som Jan Glete uttrycker det, »inte invasioner med syfte att göra erövringar utan snabba rä der som byggde på överraskning och galärernas förmåga att opere ra oberoende av vinden». 7
Från Hangö udd fortsatte bägge de ryska flottorna till Åland till vars sydliga socken Lemland galärerna anlände den 6 juli, ett tjugo tal linjeskepp två dagar senare. 'Tsaren valde här att stanna på land backen med högkvarter i byn Flata. Galärflottan fortsatte nu mot Sverige fast på grund av stiltje och dimma utan sedvanlig eskort av
5 Fjodor Matvejevitj Apraksin (1661-1728), den ryska marinens skapare och furst Michail Michailovitj Golitsyn (1683-1746), som varit överbefälhavare i Finland sedan 1714, förde gemensamt befäl över expeditionen till Sverige. E.D. Taube, som 1719 utnämndes till amiral (1681 -17 5 r) är mest känd för att hans dotter
Hedvig ( I 7 r 4- r 7 44) blev FredrikI:s maitresse-en-titre. Svartz-Malmberg ( r 99 5)
har gett oss en tacknämlig översättning till modern svenska av tsarens manifest. Hon diskuterar också vem som kan ha hjälpt honom med den dock nästan obe gripliga översättningen av hans ryska original. Det var den holländske ministern Rumpf som ägde Herrhammar, där det enda exemplar som bevarats överlevde.
6 lnstruktionerna sammanfattade av Seitz (r960), s. I 54
7 Citat från Glete (2000a), s. 82. Jag är också mycket tacksam för Gunnar Aselius viktiga synpunkter i ett PM av 30/7 i år. Han pekar på att britternas attack på Kö
penhamn I 807 annars brukar användas som exempel på ett sådant »tvångsmakt
salternativ» men att »det nyligen timade Kosovo kriget» också skulle kunna näm nas.