l(riget nzot Preussen och Österrilee r
SAMMANFATTNING OCH UTBLICKAR
Inspirerade av skandinavismen reste bortemot 260 svenskar till Danmark för att som frivilliga ställa upp på dansk sida mellan åren 1848 och 1850. Ett tiotal stupade och ett femtontal sårades. Deras insats gick inte helt obemärkt förbi men någon egentlig betydelse hade den inte. Närmare sextio av dem var eller hade varit officerare och ett fyrtiotal hade tjänstgjort i svenska armen med lägre grader eller som meniga. Av de resterande var andelen studenter eller nyli gen studerande stor, vilket inte var så konstigt. Att inte militärerer na var fler får anses bero på dels det stora del tagandet i expeditions kåren 1848, dels på observationsstyrkan 1849. Att bidra till att officerare på aktiv stat fick erfarenhet från krigstjänst var också vik tigt, därför beviljades en hel del ledighet.
Skandinavismen fortsatte att spira och tog ny fart när kriget var på väg att segla upp igen 1863. Unions- och allianstankar tog fart i mitten av I 8 50-talet. Det slutade med ett av den svenske kungen utlovat stöd till Danmark 1863, vilket förkastades av regeringen. Detta hindrade ånyo inte drygt 430 svenska frivilliga att 1864 söka dansk krigstjänst. Andelen med militär bakgrund var vid detta tillfälle runt 140. Det var nu en uttalad vilja att ge militärer på aktiv stat ledigt för att skaffa sig erfarenhet. Ledigheterna slutade att bev iljas för svenska officerare i maj, efter preussiska protester då flera svenskar tillfångatagits och hotats med krigsrätt.
Flera faktorer skiljer sig mellan de båda krigen när det gäller de frivilliga. I I 864 års krig fanns det ett aktivt stöd för de frivilliga, om än lösligt. Kommitteer bildades runt om i landet som gav ett ekon omiskt bistånd bl.a. till de frivilligas resor. Insatsen I 864 var också av större betydelse för danskarna även om den återigen inte direkt påverkade krigets utgång. Officerarna gav ett viktigt tillskott i de danska leden och en lmapp tredjedel av de frivilliga placerades i ett eget förband, den s.k. strövkåren. De erfarenheter som drogs av de frivilliga var också av större betydelse. Nu ställdes för första gången svenskar mot en mycket välövad och modernt rustad arme. Strids tekniska och taktiska erfarenheter diskuterades men kanske viktigare var att ett underlag för den debatt som kom att innebära indelnings verkets avskaffande till förmån för ett värnpliktsförsvar skapades.
Att exakt försöka uttala sig om de frivilligas antal tror jag inte låter sig göras. Som jag har beskrivit tidigare så är osäkerhetsfak torerna stora. Kriterierna för vem som kan anses vara frivillig vari erar. Skall han ha deltagit i strider som kombattant eller räcker det med bevakningstjänst i Köpenhamn för att klassificeras som frivil lig? Skall läkarna räknas till denna skara eller inte? Min absoluta slutsats att det idag inte går att fastställa det exakta antalet svenska frivilliga i de två krigen -understryks av dödsrunan över A.H. Bur
lin som nämns i epilogen. De divergerande uppfattningar om anta let frivilliga som kan läsas i olika arbeten beror dels på bristande källhantering, dels på att olika metoder använts i hur man statistiskt ldassificerat och delat in sitt underlag om de frivilliga.
Avslutningsvis kan sägas att det inte verkar skilja sig så mycket mellan dåtidens frivilliga svenskar som gav sig ut på äventyr och de som idag frivilligt ger sig av på olika fredsbevarande och fredsska pande missioner. Skandinavism och en lust till äventyr får nog anses vara huvudskälen till varför en yngling åkte ut för att delta i de dan sk-tyska krigen i mitten av r8oo-talet. Idag är detinte skandinavism utan humanitära skäl i kombination med äventyrslystnad som är den drivande kraften.
EPILOG
År r876 fick de då ännu levande krigsveteranerna i Norge och Sverige den danska Erindringsmedaljen i brons, i rött band med vita kanter. De få av dem som ännu levde kunde bära den på bröstet när de, som gamla män, var särskilt inbjudna till 50-årsfesten av tre årskriget i F rederica den 6 juli år r 8 99.
Genom freden i Wien 30 oktober 1864 avträdde Danmark både Holstein, Slesvig och Lauenburg, De mindre tyska staterna och den tyska befollmingen i hertigdömena var för ett överlämnande till hertigen av Augustenborg. Men genom fördraget i Gastein 14 au gusti r 86 5 bestämde segrarna att Slesvig skulle förvaltas av Preus sen, och Holstein av Österrike. Österrikiska regeringen började emellertid att gynna hertig Fredriks anspråk och hänsköt ärendet den 1 juni 1866 till tyska förbundsdagen för avgörande. Detta förklarade Preussen för ett brott mot Gastein-fördraget och bör jade krig, Krigets olyckliga utgång, för Österrikes del, avgjorde Slesvig och Holsteins öde. Genom freden i Prag den 2 3 augusti r866 avstod Österrike sin rätt till de båda hertigdömena till Preus sen. Den 24 januari 1867 införlivades de under namnet Schleswig Holstein i den Preussiska monarkin. I fredens artikel 5, fastställdes att Nordslesvig skulle återlämnas till Danmark om befolkningen vid en omröstning uttalade sig därför. Preussen visade sig dock ovil lig att uppfylla denna bestämmelse och 1878 upphävdes artikeln.
r 871 blev tyska undervisningsämne i alla skolor, 1878 jämställdes den med danska, och 1889 infördes uteslutande tyskt skolspråk.
1897-1901 utvisades en mängd av de s.k. optanterna, som enligt Wienfredens bestämmelser hade försäkrat sig om danskt medbor garskap. Efter Tysklands sammanbrott 1918 begärde regeringen att det skulle genomföras en folkomröstning i Schleswig. Vid freds konferensen i Versailles bifölls detta krav, och i februari och mars 1920 verkställdes omröstningen i två skilda zoner i norra och mellersta Schleswig. Folkomröstningen resulterade i att gränsen drogs strax norr om Flensburg men söder om T0nder. Den 15 juni 19 20 återförenades N ordschleswig, det s.k. Sönderjylland, med det övriga Danmark.
Än idag lever nationalliberala rörelser kvar i Danmark. »Casi no>->-, den nationalliberala rörelsen i Danmark som har funnits sedan
1800-talet, hade fortfarande på 1990-talet införlivandet av det idag tyska Sydslesvig med Danmark på programmet, under parollen »Danmark till Ejdern.>>-89 Huvuddelen av den debatt som pågår i Danmark och Tyskland idag rör dock de i Sydslesvig boende danska minoriteternas bestämmande-, kulturella- och språkliga rättighet
er.90
Den 28 november 1934 infördes en dödsruna i en svensk tid ning. Den förkunnade att den förmodligen siste veteranen från r 864 års krig avlidit. Den f.d. källarmästerare A.H. Burlin i Malmö gick ur tiden, 89 år gammal. Enligt runan reste han som 17-åring till Köpenhamn och gick ut i kriget. 91
89 Se t.ex. resultatet vid en sökning på internet med sökordet »Sydslesvig».
9° Kiihl, J0rgen: »EF og det danske mindretal i Sydslesvig» (http://www.scania.
org/ssf/human/0901sles.htm), 1997-07-16.
91
Ett uddipp av runan finns inklistrat i författarens eget exemplar av Schöldströms Svensknrne under Dmmebrogen. Datumet är skrivet för hand och tidningen kan inte identifieras. Lustigt att notera är att Burlin inte finns med i A.vV. Möllers förteckning över svenska frivilliga.