OLIKA SKOLOR

Även om Flach, tack vare Colomb hade funnit ett grundläggande svar på det eviga problemet med Flottans underlägsenhet mot tänk­ bara fiender så fanns det naturligtvis mycket att göra och att disku­ tera. Det är tydligt att det finns åtminstone två skolor i diskussio­ nen; anhängare av en lätt flotta och anhängare av större fartyg. En diskussion som skulle komma att fortsätta i närmare hundra år.

Det dröjde länge innan materielen förnyades och därmed kunde uppfylla de krav, som de nya tankarna ställde. Här fanns en konflikt mellan »karta och verklighet>> som åskådliggöres av följande hårda kritik mot I 89 5 års eskaderövningar, då »blå» styrka hade låtit sig stängas inne i Hudiksvallsbukten av »röd>>:

Vi sätta visserligen flottans uppgift och äfven dess förmåga att värna kusterna synnerligen högt, men att med en betydligt underlägsen styrka, på en jemfö­ relsevis begränsad öppen kust, utan ordnadt signalväsende, utan rekognose­ ringsfartyg och endast försedd med torpedbåtar afsedda för navigering inom­ skärs, tro sig kunna skydda denna kust; detta synes oss vara en chauvinism, så mycket betänkligare som det är en fara värdt, att det bevis operationen nu gif­ vit på omöjligheten att uppfylla sådane fordringar, säkert från flera håll kom­ mer att anviindas som skäl mot de berättigade anspråk på erkännande af flot­

tans röle, som af dess män på senare tider med allvar kräfts. 47

Man kan notera att de tänkbara inrikespolitiska konsekvenserna be­ dömdes som mer allvarliga än det dåliga militära resultatet. Det är emellertid intressant att notera att upplägget var till för att pröva hur skärgårdarna skulle kunna utnyttjas; man ser att den svenska doktrinen med anfallsföretag utgående från skyddade lägen i skär­ gård grundläggs redan nu.

47 _{Osignerat. » Iakttagelser från flottans eskaderöfningar.» TiS r 89 5. s. 3 6 3.}

Problemet, som blifvit framstäldt till lösning i detta skede, [krigsövningskedet] var sålunda det ofta omdebatterade, nemligen huruvida en öfverlägsen styrka, i en för försvaret lämpad skärgård, kan oskadliggöra en underlägsen försvarande styrka. Då nu fastställda allmänna bestämmelserna för öfningarne fastslår den numeriska öfverlägsenheten som hufvudgrunden för striders afgörande, blir för den försvarande målet tydligen att, betjenande sig af terrängen, undvika möte med öfverlägsen del; för den anfallande att med tillräckligt starka delar

söka sig till att afgörande klämma in motståndaren.48

Frågan om fartygens storlek är av »evig» natur. Genom den nya tekniken, ångdrift och, framförallt, torpeder, blev det tänkbart att konstruera lätta stridsfartyg. Detta var tanken bakom den franska jeune ecole, där man dock hävdade att tekniken innebar att även lätta fartyg skulle kunna uppträda fritt till sjöss. I den svenska debatten gick skiljelinjen snarare mellan sådana som förespråkade stora far­ tyg med denna förmåga och små, som skulle uppträda i skärgårdar och i kustbandet. De senare passade bättre in i en operativ doktrin dominerad av Armen och hade dessutom en anfallstaktik som förde tanken till kavalleriets. Liksom i Frankrike förefaller debatten inom Flottan, åtminstone delvis, ha förts mellan de yngre, anhängare av små och snabba fartyg, och de äldre som föredrog större fartyg.

Ett exempel på en argumentation a Iajeune ecole finns i en artikel från r 897. Författaren hävdar här att det skulle vara möjligt att till rimligt pris anskaffa ett stort antal torpedbåtar. Dessa skulle baseras i grupper om sex längs kusten. Medan tre av dessa deltog i övningar skulle de andra tre ansvara för försvaret. Det borde finnas två klas­ ser; den mindre skulle kunna transporteras på järnväg. De större skulle ha förmåga att »obehindradt kunde gå i skärgård, men äfven godt hålla sjön i hvad väder som helst.>> 49

48 _{Ihid s. 3 56.} 49

K.P. » Förbättringar inom torpedväsendet och derigenorn ökadt värde af torped­

vapnet för vårt försvar.» TiS I 897. s. 98 ff. Man kan notera att vi under det kalla

kriget hade två sorters torpedbåtar varav den mindre kunde transporteras på landsväg med hjälp av trailer.

Torpedbåtarna krävde en speciell taktik, väl anpassad till skär­ gårdarna. En löjtnant skriver I ₉₀₊

Om en flankerande flotta [enligt principen Fleet in being!] har till sitt förfo­ gande ett stort antal torpedbåtar, så torde dessa senare hafva de allra största förutsättningar att kunna utföra lyckade torpedanfall emot transportflottan. Gifvet är ju, att porten därvidlag är af den största betydelsen, och detta på grund af målets stora utsträckning och dess relativt ringa fart ... [i ofritt vat­ ten]. Med skärgården väl förtrogna torpedbåtsehefer kunna här hafva ypperli­ ga tillfällen att från sidofarleder verkställa lyckade torpedanfall, ofta kanske

utan att behöfva riskera någon som helst beskjutning.50

De sjökrig som fördes under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet diskuterades naturligtvis noga. Det borde väl vara möj­ ligt att dra slutsatser av betydelse för det svenska försvaret? Kanske inte ty:

Hvarje skola söker nämligen tolka krigshändelserna till förmån för sin doktrin. Slagskeppets, det grofva artilleriets och det tjocka pansarets målsmän anse sig kunna triumfera. Torpedens förkämpar göra sitt bästa för att upprätthålla detta vapens anseende, som af mången, kanske med orätt, anses hafva fått en svår knäck. » La jeune ecole» i Frankrike tyder talangfullt förloppet af sjöstriderna i Ostasien till förmån för de snabba kryssarna och det medelsvåra, snabbskjutan­ de artilleriet. De, som minst låta tala om sig, äro minörerna, och detta oaktadt eller kanske just därför-att ingen kan förneka, det undervattensminan i kriget visat sig som en fruktansvärd förstörelsemaskin, hvilken kanske mer än något

annat vapen, beredt världen stora öfverraskningar. 51

SAMVERKAN .MED ELLER BEROENDE AV ARMEN?