Observatörsrollen

När syftet med en studie är att studera sociala interaktioner är observa- tionsmetodik vanligt förekommande. Metoden innebär, enligt Cohen och Manion (1994), att forskaren under en viss tidsperiod befinner sig i eller i nära anslutning till en undersökningsgrupp. Forskaren får därmed möjlighet att etablera subjekt-subjektrelationer med de personer som observeras samt förutsättningar att skaffa sig en inifrånvy som annars vore omöjlig att fånga. Patton (1990) poängterar vikten av att observatö- ren inte endast ser vad som händer utan också involverar sina känslor för att därefter distansera sig och tolka vad som skett. Observatörsrollen kan beskrivas som ett kontinuum från fullt deltagande till total avskildhet från den situation eller händelse som studeras. Rollen kan även föränd- ras över tid. Observationsstudier är således inte ett enkelt val mellan att deltaga eller inte deltaga (Cohen & Manion, 1994; Frankfort-Nachmias & Nachmias, 1996).

Den icke deltagande observationen baseras på att forskaren befinner sig på avstånd från den aktivitet som undersöks och syftet är att undvika medlemskap i gruppen. Cohen och Manion (1994) beskriver denna typ av observation på följande sätt:

The best illustration of the non-participant observer role is per- haps the case of the researcher sitting at the back of a classroom coding up every three seconds the verbal exchanges between tea- cher and pupils by means of structured set of observational cate- gories (Cohen & Manion, 1994, p. 109).

I vår empiriska studie har den icke deltagande observationsmetodiken varit primär, men även deltagande observationer förekommer i viss utsträckning. Konkret inbegrep den icke deltagande observationsmeto- den att vi på ett passivt sätt var närvarande vid exempelvis basenhets- möten, ledningsmöten och vårdlagsmöten. Deltagande observationer blev aktuellt vid ronder och rapporter. Under ronderna följde vi läkare, sjuksköterska och övrig personal på deras rundvandring bland patienter-

na. Den mest framträdande rollen vid ronderna hade läkarna, men även sjuksköterskor, sjukgymnaster och kuratorer var aktiva. Vårt deltagande handlade om att vi ställde frågor till läkare och sjuksköterskor. Våra frågor kunde exempelvis handla om någon patients symptombild, be- handling och rehabilitering. Vid ronderna gjorde vi också vid några enstaka tillfällen läkaren uppmärksam på frågor från patienterna.

Våra deltagande observationer vid rapporter utformades så att vi in- tog samma förhållningssätt som övrig personal. Att rapportera innebar att den sjuksköterska som skulle ”överrapportera” patienterna till kom- mande arbetslag intog en aktiv roll. Övrig personal förhöll sig tämligen passiv, ställde frågor endast ibland och antecknade det som framfördes angående patienternas hälsotillstånd. Vår uppfattning är att vi under såväl ronder som rapporter väckte liten uppmärksamhet. En tänkbar anledning till detta kan vara att det är många personer som deltar i dessa rutiner samt att vi sedan tidigare var kända bland personalen.

Vårt ställningstagande för olika observatörsroller överensstämmer med Holme och Krohn Solvangs uppfattning att observatören kan inta såväl en aktiv som passiv roll och att det finns tillfällen då det är bäst att inte bli accepterad som genuin medlem i en grupp. Samtidigt finns en annan sida av observatörsrollen nämligen den att inte skilja sig från gruppen i beteende, uttryckssätt eller klädsel (Holme & Krohn Solvang, 1997). Målsättningen under våra observationer var att smälta in i miljön och att avvika så lite som möjligt från personalgruppen, varför vi valde att klä oss i de arbetskläder som sjukhuset tillhandahöll.

Ett generellt observandum vad gäller observationsstudier är, menar Patton (1990), att det finns ett antal felkällor som det är svårt att komma till rätta med. En sådan är hur mycket observatören påverkar det som observeras. En allmän föreställning är att människor uppträder anno r- lunda om de vet att de är observerade. Även observatören influeras av den miljö hon/han befinner sig i och det finns ingen anledning att tro att forskaren skulle vara mindre påverkbar än andra människor. Ytterligare ett påpekande som Patton gör är att observatören inte kan varsebli allt som sker, men de mänskliga bristerna i rollen som observatör kan dock hanteras exempelvis genom att flera personer observerar samma feno- men och därefter jämför sina fältanteckningar. Med stöd av detta reso- nemang valde vi som trianguleringsmetod en observatörsroll som inne- fattade att vi båda var närvarande vid samtliga observationer av situatio-

ner. Detta kan kallas undersökartriangulering (jämför Cohen & Manion, 1994; Ely, 1993; Patton, 1990).

6.3.2

Observationerna

Den aspekt som vi avsåg att studera var organisationens och genus bety- delse för maktutövning inom en somatisk vårdavdelning. Vårt intresse riktades mot det som sker i vardagliga situationer människor emellan, något som föranledde oss att börja fundera över vad som skulle innefa t- tas i begreppet situation. Käller (1990) uppfattar situationsbegreppet på följande sätt: "Situation är en mer statisk beskrivning av ett nu-läge" (Käller, 1990, s. 51). Denna formulering har vi emellertid utvecklat ytterligare. Begreppet situation har, anser vi, formella strukturer med en tidsangiven början och ett slut, givna roller och rollförväntningar Exem- pel på situationer med utgångspunkt i denna definition var rapport, rond, avdelningsmöte och vårdlagsmöte. Vid genomförandet av studien vista- des vi på vårdavdelningarna i så stor utsträckning som möjligt och vi försökte även att delta i sådant som låg utanför observationerna av situ- ationer. Dessa aktiviteter uppfattade vi mera som händelser. Situationer och händelser sammanfaller i vissa avseenden, men det finns också tydliga olikheter mellan begreppen. Gemensamt är dock att de båda berättar mer än vad som syns på ytan och att mänskligt handlande och interaktion står i förgrunden. Såväl en situation som en händelse kan ses som en helhet, bestående av olika delar. Olikheterna utgörs av att en händelse inte har givna strukturer när det gäller början och slut utan inleds med ett initiativ av någon aktör och sker var som helst och när som helst. En händelse är dessutom mer informell till sin karaktär. Ob- servationer av händelser, som var tidsmässigt korta och utspelades i till exempel kafferum, korridorer, behandlingsrum, sköljrum samt på expe- ditioner, följdes inte upp med intervjuer utan händelserna dokumentera- des i dagboksform och analyserades därefter tillsammans med det övriga empiriska materialet (bilaga A).

6.3.3

Fältanteckningarna

Cohen och Manion (1994) uppmärksammar det problematiska med att föra fältanteckningar. Hur mycket som skall antecknas och i vilken

form, är frågor som ofta sysselsätter forskare som arbetar med observa- tionsstudier. Cohen och Manion förespråkar att observationerna doku- menteras i omedelbar anslutning till observationstillfället, eftersom risken att glömma ökar med tiden. Den metodik som rekommenderas är att skriva ner verbal kommunikation istället för att spela in den på ljud- band. Vidare framhålls att anteckningarna måste vara tillräckligt utförli- ga för att kunna förstås en månad senare. De stora övergripande frågorna är sammanfattningsvis hur mycket som skall skrivas ned och hur in- samlad data skall bearbetas.

I samband med observationerna av situationer har vi fört anteckning- ar enligt den metodik som Cohen och Manion föreslår. Innebörden av detta var att vi på ett så uttömmande sätt som möjligt försökte beskriva det som skedde. Vår utgångspunkt var att allt som inträffade under ob- servationerna var potentiellt viktigt. Detta medförde att även till synes oviktiga inslag och detaljer skrevs ned, då det under pågående observa- tion var omöjligt att bedöma vad som skulle selekteras. Vid observa- tionstillfällena tillämpades fria observationer och vi antecknade därmed allt som vi såg och hörde. Tillvägagångssättet överensstämmer i princip med den ostrukturerade observationsmetod som förespråkas av Polit och Hungler (1989).

The observer is guided by research questions but is not constrai- ned to observe only certain classes of phenomena or systemati- cally count the appearance of certain types of behaviors (Polit & Hungler,1989, p. 207).

Våra anteckningar innehåller beskrivningar av personer, verbal- och nonverbal kommunikation, handlingar samt en så fullständig beskriv- ning av skeendet som möjligt. I anslutning till observationerna jämför- des våra fältanteckningar som därefter sammanfördes till en observation (bilaga C).

Vid observationer av händelser var oftast endast en av oss närvaran- de. Exempel på händelser som observerades var samtal mellan manlig läkare och sjuksköterska i kafferummet, samtal mellan manlig sjukskö- terska och undersköterska på avdelningens expedition, på behandlings- rum och i sköljrum (bilaga D). Efter observationstillfällena av händel- serna dokumenterades skeendet så noggrant som möjligt i form av stol- par, som senare skrevs ut i sin helhet.

Det är svårt att bestämma sig för när en studie skall betraktas som slutförd. Det finns alltid fler människor och situationer att studera, men det viktiga är inte antalet observationer i sig utan den djupare förståelse som forskaren skaffar sig. Efter 20 observationer av situationer, 40 ob- servationer av händelser samt 20 kvalitativa intervjuer/samtal valde vi att lämna fältet, då det i våra observationer och intervjuer tillkom föga ny information om problemområdet. Efter analysen i föreliggande av- handling har vi åter igen aktualiserat frågan när en studie skall betraktas som slutförd. I vårt fall uppfattar vi att antalet observationer av situatio- ner och händelser var tillräckligt. Däremot är det intressant att fundera över om de kvalitativa intervjuerna kunde ha utvecklats i något avseen- de. Vid genomförandet av intervjuerna stod genus och makt i fokus, men även frågor rörande organisation diskuterades. Det är möjligt att organisationsperspektivet kunde ha fördjupats ytterligare. Vid de tillfäl- len då vi uppfattade att flera kvinnor utsattes för maktutövning hade det måhända också varit intressant att inte, som i vårt fall, välja ut endast en kvinna utan istället intervjua samtliga kvinnor.