233 232 vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer örjan wikforss samverkan vid gestaltning av offentliga miljöer
Helheten är aldrig en enskild aktörs ensak. En bra plan är result atet av flera aktörers förmåga att samverka – vilket även gäller när man därefter faktiskt ska lyckas bygga det tänkta, plan erade och utlovade. Det är de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur. I ett allt mer avreglerat, marknadsorienterat och föränderligt samhälle där många enskilda aktörer driver förändringsprojekt är det mer angeläget än någonsin med en sammanhållande samhällsplan ering på översiktlig och detaljerad nivå som medverkar till att över tid skapa väl fungerande helheter. Det gäller att finna en balans mellan enskilda och allmänna intressen. Att åstadkomma god samverkan över olika ansvarsgränser är därför en nyckel fråga vid gestaltning av offentliga miljöer.
Samarbete och samverkan är positivt laddade värdeord som få ifrågasätter. Men vad betyder samverkan? Det är uppenbart att det är något frivilligt, som ligger utanför bindande avtal med jurid iska och ekonomiska konsekvenser. Genom samverkan ska man kunna åstadkomma något mer än vad en enskild aktör kan och det ska vara till nytta för alla medverkande. Ja, ibland säger man att samverkan ska sätta nyttan för tredje man före den egna nyttan. Samverkan används också i syfte att få strikt upphandlade organ isationer att fungera smidigare. En särskild samverkans ledare förväntas agera coach för att överbrygga avtalsgräns erna och få aktörerna att samarbeta bättre. Ofta sker det utan att kontrakts formerna förändras och då är uppgiften svår. Sam verkan definieras här som en inbjudan till alla aktörer att genom fördjupad kommunikation bidra till projektet med sin komp etens. Tanken är att en kombination av flera kompetenser ger större möjligheter att finna goda lösningar och genomförande möjligheter. Många medverkande aktörer ställer i gengäld krav på organisering och ledarskap.
I många fall finns det en tydlig huvudman i ett gestaltnings projekt. Det kan vara en fastighetsägare, till exempel ett bostads bolag som står i begrepp att rusta upp en miljö men som är be roende av andra fastighetsägare, kommunens olika förvaltningar och de boende för att helheten ska bli bra. I andra fall är det inte lika klart vem som har huvudansvaret och som ska ta på sig ledar skapet. Detta är en återkommande fråga i samverkansprojekt:
Kan man bedriva samverkan med delat ledarskap? Kräver inte samverkan mellan många aktörer just ett tydligt ledarskap? Eller är ett delat ledarskap ett tecken på att samverkan fungerar, att man delar ansvar? Mitt svar är att samverkan kräver ett huvudmanna skap, ett tydligt ledarskap och väl definierade ansvarsområden för de medverkande. Ett delat ledarskap i samverkansprojekt är dock en intressant möjlighet och en fråga att studera vidare.
Anledningen till att det krävs ett tydligt ledarskap är att fri villig samverkan handlar om att finna och bjuda in alla aktörer; att samla dem för att gemensamt formulera en idé, en vision och en strategi för arbetet. Det är viktigt att det finns en drift framåt i arbetet, att alla kan se att olika mått och steg vidtas som leder vid are. Någon måste inledningsvis kunna visa de ömsesidiga fördel arna av samarbetet; visa att det är värt ansträngningar och upp offringar. Det handlar inte minst om att ha ekonomiska resurser och kunna ta en viss risk i ett inledande skede, för att på så sätt ge de andra aktörerna tid och möjlighet att mobilisera sina resurser. När bollen väl är i rullning kan samverkansprojekt utvecklas till mycket kraftfulla organisationer som kan åstadkomma förändr ing.
Det finns ett projekt före projektet: det arbete som resulterar i ett beslut om att starta ett projekt och tillsätta en projektorgan isation som får ett tydligt tids och resursbegränsat uppdrag. I denna fas står alla möjligheter ännu öppna, papperet är bokstav ligen blankt. Det är här framgångsrika samverkansprojekt har sin början. Olika aktörer som trevar sig fram till en gemensam beskrivning av problemställningar och möjliga lösningar. Ideal, hugskott och referensexempel appliceras på det aktuella objektet och medverkar till att en idé eller vision om vad man vill åstad komma kan formuleras. Ur detta söker man sig fram till vilka kompetenser och resurser som krävs. Man går bakvägen från »lösning« till »förutsättning« och kan fatta beslut om projektstart.
Byggandet har alltid organiserats i projektform. Projektorgan isationen är per definition temporär och består av människor med olika yrken och utbildningsbakgrund. De kommer från olika organ isationer och företag med olika yrkeskulturer och fackspråk, men också med olika stödjande system. Projektformen gör det möjligt att välja ut och kombinera de kompetenser som behövs för det unika uppdraget. En temporär organisation kräver
235 234 vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer örjan wikforss samverkan vid gestaltning av offentliga miljöer
i synnerhet väl fungerande kommunikation för att projektdeltag arna ska lära känna varandra och kunna samarbeta. För att arki tektonisk och konstnärlig gestaltning inte ska stanna vid tillägg, utan utgöra en integrerad del av det byggda resultatet, måste även gestaltningsarbetet integreras i projektorganisationen. De eko nomiska och tekniska aspekterna tar ofta överhanden. Här krävs förändringar från två håll. Dels måste arkitektonisk och konst närlig gestaltning bli en naturlig del av byggandets huvudpro cesser, dels måste dessa processer anpassas så att de till fullo tar till vara på gestaltningskunskapen.
Dagens sätt att organisera byggprojekt rymmer avsevärda svårig heter för att få till stånd integrerad gestaltning, men bär paradoxalt nog samtidigt på möjligheter för att nå målet. Svårig heterna är de många gränser mellan aktörerna som modern projekt ledning ofta skapar. Möjligheterna ligger dels i friheten att välja ut och kombinera kompetenser, dels i projektkommunik ationens suveräna problemlösningsförmåga.
För varje medverkande aktör upprättas ett kontrakt – efter upphandling i konkurrens där lägsta pris ofta är en avgörande faktor – i vilket respektive arbetsinsats och informationsleverans noga specificeras. Allt upphandlas och avtalas, även ledarskap och kommunikation. Allt »onödigt« utrymme rensas bort i syfte att sänka kostnader och korta produktionstider, men med bibe hållande av utlovad kvalitet. Relationen tid, kostnad och kvalitet optimeras. De risker detta medför rör möjligheterna att parera de oförutsedda händelser som utan undantag hör projekt till.
Den stora floran av kontrakt skapar också gränser mellan akt örerna och behov av kontrollpunkter. Varje medverkande aktör måste ju bevaka sitt åtagande i projektet – vad som ligger inom och utom kontrakterad arbetsinsats och informationsleverans – för att affärsmässigt ro hem det egna uppdraget. Projektmötena tenderar därför att ha karaktären av en ständigt pågående för handling. I en förhandling vinner som bekant den som har ett informationsövertag. Det kan därför vara smart att inte berätta allt, att hålla inne med information fram till den tidpunkt när det gynnar det egna företaget. Detta försvårar kommunikationen och den gemensamma problemlösningen. Kommunikationen blir en kamp i en upphandlad värld.1
Det kan på detta sätt uppstå en professionell kamp och ett värnande om den egna yrkesdomänen till men för kommunik ationen. Olika yrkesgrupper har olika stark ställning i olika skeden av processen. Utformningskunskapen har en stark ställ ning i tidiga skeden och produktionskunskapen i sena skeden. Denna kamp sker med risk för att de bärande idéerna inte full följs i produktionen och att produktionskunnandet inte tas om hand i projekteringen. Man kan också iaktta en spänning mellan yrken som står på en naturvetenskaplig grund å ena sidan och en designvetenskaplig grund å den andra. Tankefiguren »så här är det« står mot tankefiguren »så här skulle det kunna vara«. Tanke figuren »är« har en stark och dominerande ställning i vår kultur, medan »borde vara«figuren hotar det rådande, skapar motstånd och uppfattas vara besvärlig.2
Trots alla dessa ansträngningar att kontrollera informations flödet och styra det i enlighet med beslutsvägarna söker sig in formationen andra vägar. Uttryck som att organisationen »läcker som ett såll« och att »information är som vatten« – som tar sig fram precis över allt, kors och tvärs mellan aktörerna – betecknar väl vad det är fråga om. I förstone kan det hända att man blir förskräckt inför detta synbara kaos, inte minst med tanke på den stora komplexiteten i byggandet och de stora värden som står på spel. Men vid närmare iakttagelse framstår denna informella kommunikation som oljan i maskineriet som får projektorganis ationen att fungera.
Socialpsykologen Johan Asplund3 visar att problemlösnings
processen byggs upp av replikskiften och att denna dialogiska modell finns i all problemlösning. Problemlösning är lika med kommunikation. Även när vi i ensamhet tänker tyst tänker vi dia logiskt, inte monologiskt. Vi talar med oss själva när vi tänker , spelar ett parti enpersonsschack med en virtuell motstånd are/medspelare, möter bilden av den skisserade lösningen på papperet eller skärmen framför oss och justerar den steg för steg som i ett replikskifte.
Om problemlösningsprocessen byggs upp av replikskiften kommer kvaliteten på projektkommunikationen att vara avgör ande för kvaliteten i det byggda resultatet. Med denna definition blir projektkommunikationen lika med projektets problemlös
237 236 vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer örjan wikforss samverkan vid gestaltning av offentliga miljöer
ningsförmåga – dess intelligens om vi så vill. Då går det inte att ta kommunikationen för given. Kommunikationen blir istället den centrala frågan för projektledningen att lösa. Den för skjuter också på ett tankeväckande sätt fokus från projektledaren till projekt medlemmarna. Det är deras förmåga att bygga upp replik skiften och bidra med kunskap genom kommunikation som är avgörande för framgången.
Detta är en av byggandets allra största förmågor: inter aktiv problem lösning i förtroende mellan företrädare för olika pro fessioner och kompetenser. Paradoxalt nog ryms inte denna förmåga i de formella organisationsplanerna. Den tillämpas informellt, men med stor kraft. Det är i denna samverkan gestaltningsfråg orna avgörs. Här måste arkitekter och konstnärer delta med sina kunskaper och argument.
För att samverkan kring gestaltning av offentliga miljöer ska fungera i praktiken krävs att gestaltning görs till en integrerad del i byggandets huvudprocesser. Gestaltningsfrågorna måste finnas med i byggandets olika styrdokument. De ska finnas med vid upphandling och kvalitetskontroll. Gestaltningsfrågorna måste medvetandegöras. Det är först när gestaltningsfrågorna formul ras i ord som de kommer att finnas med i huvudprocesserna. Det betyder att det är viktigt att skriva gestaltningsprogram som an ger inriktning och ambitionsnivå. En särskild gestaltningssamord n are kan hålla den röda tråden levande i det enskilda projektet, men också förmedla erfarenheter mellan olika projekt. Projekt ledare och andra aktörer måste utbildas i hur de kan medverka till att gestaltningsmålen nås. Ingen ska kunna blunda för det byggda resultatet.◆
Fotnoter
1 Söderholm, »Kampen om kommunika tionen«.
2 Edeholt, Design, innovation och andra paradoxer – om förändring satt i system. 3 Asplund, Genom huvudet – problemlös- ningens socialpsykologi.
Referenser
Johan Asplund. Genom huvudet – problem- lösningens socialpsykologi. Göteborg: Bokför laget Korpen, 2002.
Håkan Edeholt. Design, innovation och andra paradoxer – om förändring satt i system. Göte borg: Chalmers tekniska högskola, 2004. Anders Söderholm. »Kampen om kommu nikationen«. Kampen om kommunikationen. Om projektledningen informationsteknologi, Örjan Wikforss (red.). Stockholm: KTH, 2006. Örjan Wikforss. »Kommunikation och problemlösningsförmåga«. Byggsektorns förmågor, Tina Karrbom Gustavsson (red.). Stockholm: KTH, 2011.
Örjan Wikforss är arkitekt och professor emeritus i projektkom- munikation vid KTH. Han har varit Statens konstråds konsult i arbetet med gestaltningsprogrammet för Akademiska sjukhuset i Uppsala. idag är han verksam i företaget Arkitekturanalys AB.
239 238
kolumntitel: text titel
vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer vidgade s yns ä t t p å ges t al tning a v offentliga miljöer
Offentliga miljöer betraktas ofta som demokratiska arenor till gängliga för alla medborgare och som potentiella platser för möten mellan olika samhällsgrupper. Men att offentliga rum inte är tillgängliga på lika villkor för alla har forskare med intresse för frågor om makt och rum argumenterat sedan 1970talet. Även om många intentioner är goda, är det svårt att veta hur medborgar inflytande i praktiken fungerar på bästa sätt. Planerares och konstnärers engagemang av medborgare i olika utvecklings processer kan självklart verka inkluderande och förnyande, men kan också riskera att förstärka, reproducera eller befästa under och överordningar. Om man tänker sig att platser och rumslighet skapas genom sociala processer är det viktigt att reflektera över vad konsekvenserna blir av planerings och deltagandeprocesser. Alla sociala relationer ingår i olika maktförhållanden och fram träder i både professionella och vardagliga praktiker. Dessa prakt iker är centrala för hur rummet ständigt utvecklas och förändras. Alla materiella gestaltningar är på så sätt socialt producerade, och därmed återspeglar stadens fysiska utveckling existerande makt ordningar. Det blir då relevant att diskutera olika betydelser av medborgardeltagande i gestaltningsprocesser och planering.