Föräldrars utökade möjligheter att välja skola för sina barns räkning har av många förespråkare för en sådan ordning liknats vid en kund eller konsu- ment visavi en marknad. På en marknad fattar konsumenten ett rationellt, överlagt och målinriktat beslut med hänsyn taget till olika konkurrerande alternativ, en modell som hämtats från den ekonomiska teorin och som, med rötter i Adam Smith’ tänkande, handlar om den rationellt väljande indivi- den. Det är den modellen som förts över till synen på hur föräldrar resonerar
när de står inför valet att välja skola åt sina barn. Marknadsmodellen som förebild för ett skolvalsbaserat utbildningssystem har också, förutom tan- ken om det individuellt rationella valet, kommit till uttryck i idén om en offentligt finansierad så kallad ”voucher” – en check (skolpeng), som kan användas för att välja (en) skola som passar de egna önskemålen. Men marknadsmodellen är inte den enda modell som används i debatten bland de som företräder och propagerar för utökade valmöjligheter inom utbildningssystemet (Henig 1994). Den skara som kan sägas utgöra skol- valsförespråkare argumenterar för vikten av ”choice” utifrån olika utgångs- punkter och är en synnerligen heterogen, divergerande skara. Vad som emel- lertid Henig (1994, s 14) poängterar är att denna skara förenas genom en ”… shared dissatisfaction with the current system and a pessimism about the prospects for incremental reform.”10
Enligt Henig (1994) finns det åtminstone fyra ytterligare ”intellektuella källor” eller ”rationaler” som inte är beroende av marknadsmetaforen men som alltså förenas med denna i ett förespråkande för skolval. Den första källan benämner Henig (1994) individualitet och personlig växt. Det är en
idé om ”val” som härleds mer från psykologin än ekonomin (som vetenska- per) och som startar i en ”... commitment to the individual as a primary source of diversity, creativity, and social progress” (s 14). Rötterna till denna psykologiska individualism härleder Henig till den pedagogiska teorin med namn som Fröbel, Pestalozzi, Piaget och Dewey och, kopplat till dessa för- fattare, till de alternativpedagogiska, barn-centrerade experimenten som pågått under 1900-talet. Valet ses i den här traditionen som ett verktyg att maximera barnets intellektuella kapacitet och moraliska utveckling. En an- nan ”choice”-förespråkande rational är rationalen om gemensamma värden och kulturell mångfald som har sina rötter i sociologisk teori- och begrepps-
bildning. Skolans funktion blir, ur det här perspektivet, att mellan generatio- ner överföra ”community-based values” och attraktionen i skolvalet ligger i att valet ”... allow parents to select among schools that emphasize distinct cultural and intellectual traditions” (Henig 1994, s 16). För det tredje urskil- jer Henig ”the community-power rational” i vilken argumenten för att stärka
skolval är rotad i ”interest-group theories of politics” som kan föras tillbaka till det sena 1960-talets politiserade samhällsklimat. Här betraktas skolan som en viktig resurs i den politiska kampen mot diskriminering och social ojämlikhet och som ett aktuellt exempel på denna ”the community- empowerment approach” tar Henig Chicago-reformen, som redogjordes för tidigare (se kap 5). Vad som förenar dessa tre ovanstående perspektiv på val är att de
… share a commitment to choice either as a primary value in its own right or as a critical prerequsite to the pursuit of other values to which choice is intimately tied (Henig 1994, s 18).
Men det finns också de som, enligt Henig (1994), bygger sin övertygelse om skolval och dess fördelar på rent taktiska grunder. Henig benämner den här fjärde rationalen för ”contingent allegiency” vilken har sina rötter ”… in a
pragmatic assessment of perceived organizational obstacles to change”. Va- let representerar i det här fallet en strategisk väg för att avancera i en viss (reform)riktning som handlar om att uppnå ”higher achievements scores, lower dropout rates, basic literacy, technical and scientifical skills” (Henig 1994, s 19). Henig exemplifierar denna rational med den så kallade effektivitetsforskningen som – med en enligt Henig ”förvånande konsistens” – identifierar en serie av förutsättningar (tydligt ledarskap, höga förvänt- ningar, motiverade lärare) för att förbättra elevers prestationer och det är här som Henig (1994, s 19) menar att ”… educational theory gives way to political theory”. Hindret för att ovanstående förutsättningar inte realise- rats kopplas nämligen till organisatoriska, byråkratiska och lärarfackliga faktorer. I det här fallet blir förespråkandet för ”choice” inte som tidigare kopplat till dess ”inneboende värde”; dess möjlighet till ”individuell frihet”, personlig utveckling, solidaritet med lokalsamhället eller ”community empowerment”. I stället framförs styrkan i ”valet” i dess egenskap av po- tentiellt medel för att kringgå ett institutionellt motstånd mot förändring och följaktligen sätts tilliten till den politiska kraften i valet.
Henigs identifiering av sammantaget fyra olika rationaler för ”choice” visar på underströmmar som inte alltid blir tydliga i debatten om skolval. Ett förespråkande av ”choice” behöver följaktligen inte automatiskt betyda en inplacering i ett marknadsekonomiskt tänkande. Däremot kan de övriga rationalerna frestas att ”rida på” en marknadsekonomiskt orienterad voka- bulär, något som Henig (1994) med formuleringen ”strange bedfellows make risky partners”, emellertid ser en fara med och därför vill varna för.
Stephen Gorard, Chris Taylor & John Fitz (2003), Mary Anne Raywid (1992) och Ellen Goldring,Willis Hawley, Robert Saffold & Claire Smrekar (1997) försöker på ett liknande sätt som Henig (1994) överblicka diskussio- nen om ”choice”. Gorard m.fl. (2003) hävdar att tre argument förts fram kring varför ”school choice” är ett bättre alternativ jämfört med ett ”icke- vals-system” (baserat på geografisk princip). Författarna urskiljer för det första en ”liberal föreställning” som rättfärdigar valet för sin egen skull. Valet i sig är det avgörande argumentet. Det andra argumentet är ett jämlik-
hets/rättvise-argument. Valet ska göra det möjligt för barn från ”… poor families and those from ethnic minority families, in principle, to ’break the
iron cage of zooning’” (Gorard m.fl. 2003, s 15). För det tredje – och enligt författarna kanske det mest väsentliga – legitimeras valet med dess innebo- ende förmåga att med marknadskrafternas hjälp höja utbildningens stan- dard. Framgångsrika skolor blir populära och svaga skolor ”tappar” elever och slås ut och därför höjs på sikt den generella standarden.
Raywid (1992) talar om fyra olika modeller och skiljer mellan; a) ”educational-driven choice”, b) ”economics-driven choice”, c) ”policy-dri- ven choice” och d) ”governance-driven choice”. Så här sammanfattar Raywid (1992, s 14) spänningen mellan dessa ovanstående modeller och komplexi- teten i frågan om ”choice”:
Predictably, the four main positions from which choice is argued disagree extensively as to what kind of choice is desirable, enough so as to prevent collaboration or even compromise among at least some advocates – such as between those who urge choice in the interests of equity and those who do so in the interest of privatization, or between the educator advocates who hold that the deliberate cultivation of diversity is essential to making a choice system work and the economics- driven advocates who hold that open enrollment yields competition and that’s all that is necessary. Accordingly, choice is clearly not only one policy or proposal, it is far more like a dozen proposals, among which the differences are no trivial matter but often indicative of the crux of what is sought (Raywid 1992, s 14).
Liksom Henig (1994) pekar Raywid i citatet ovan på hur ett förespråkande av ”choice” kan ske från vitt skilda utgångspunkter och ha många olika syften.Vissa vill etablera ett selektivt skolsystem som ett sätt att eliminera skillnader mellan olika grupper och därigenom uppnå en större jämlikhet medan andra ser valet som ”hoppet” för de mest behövande eleverna. Mot- stridiga syften förekommer såtillvida att vissa propagerar för val utifrån motivet att ”rädda” den offentliga skolan medan valet för andra handlar om att ”upplösa” den offentliga skolan (Raywid 1992).
Även Goldring m.fl. (1997) framhåller hur frågan om föräldrars val av skola för de egna barnen baseras på olika antaganden och författarna skiljer härvidlag på tre olika teorier. För det första en ”marknadsteori”, starkt in- fluerad av Milton Friedmans förslag i mitten av 1950-talet om att införa ett ”voucher”-system som ett sätt att ”avnationalisera” den amerikanska ut- bildningen. Grundläggande antaganden om utbildning i ett marknadssystem handlar om att detta system skapar en institutionell miljö som uppfordrar till framväxten av innovativa skolor. Detta kan ske som en effekt av att ”efterfråge-sidan” (föräldrarna som konsumenter) så långt som möjligt sö- ker den skola som ger de bästa fördelarna för de egna barnen och att ”utbuds- sidan” (skolan) inte bara responderar på utan också uppmuntrar och skapar
nya behov. Sammantaget resulterar det i en större mångfald bland skolor och i förlängningen till innovation och (därmed) strukturellt positiva effek- ter. ”In sum, the market theory justification for choice holds that the competitive dynamic will ratchet up the overall quality and efficiency on the educational system” (Goldring m.fl. 1997, s 363).11
För det andra identifierar Goldring m.fl. (1997) ”the family sovereignty theory”, en teori som relaterar frågan om ”choice” till föräldrars lagliga fostransansvar och till föräldrars auktoritet över de egna barnen. ”This authority will allow parents to choose their child’s school according to their philosophical or pedagogical preferences” (s 370). Familjens suveräna posi- tion är ett framhävande av föräldrars rättighet att få bestämma över de egna barnen och valet av skola, ett val som, när detta utförs, tänks återspegla de inom familjen värdebaserade preferenserna. Teorin om familjens suveränitet bygger också, liksom marknadsteorin, på föreställningen om individen som en rationellt utövande beslutsfattare men vad som här ytterligare betonas är värdet av de ”investeringar” valet innebär, den tillfredsställelse och de ”pe- dagogiska effekter” som själva valet för med sig. Det gör att valhandligen ”... contributes to a sense of ownership and commitment to the child’s school” (Goldring m.fl. 1997, s 371) vilket i sin tur erbjuder möjligheter till en nära relation mellan föräldrar och skola.
När föräldrars individuella egenintresse sammanfaller med ett vidare ”samhälls- och gruppintresse” markerar detta samtidigt övergången till ett tredje teoretiskt perspektiv på ”choice” vilket Goldring m.fl. (1997) benäm- ner ”the value community theory”. Kärnbegreppet ”community” (ett be- grepp som enligt författarna diskuterats ”i århundraden”) har bland reform- politiker på senare år mötts med ett allt större intresse och har också i allt högre grad kommit att länkas till ”choice” – en sammanlänkning som fått ”draghjälp” av den så kallade effektivitetsforskningen (jfr Henigs femte rational ovan och dess inplacering i en politisk teori). ”Community” kon- noterar betydelsen av ”shared values” och handlar, i nutida uttolkningar, primärt inte om en (psykologisk) känsla av gemenskap utan snarare en ”strukturellt” betingad social sammanhållning, byggd antingen på fysiska/ geografiska gränser eller grundade i sociala strukturer/relationer.
To the degree that school choice promotes the condition and proces- ses which lead to basic elements of community – commitment, communication and collegiality – school choice could serve a critical function in enhancing educational opportunities and experiences of students and their families (Goldring m.fl. 1997, s 376).
Den här föreställningen som beskrivs i citatet ovan om relationen mellan skolval, ”community”-komponenter och höga skolprestationer kopplar
Goldring m.fl. (1997) till en uppmärksammad och betydelsefull studie av James Coleman och Thomas Hoffer (1987) där en jämförelse görs mellan offentliga, privata och katolska skolor.
The researchers assert that the type and strength of community in schools differentially affect the critical social connections which bond families and schools in the joint enterprise of education (Goldring m.fl. 1997, s 378).
Coleman och Hoffer (1987) skiljer här mellan ”functional communities” och ”value communities” där de förra kännetecknas av en ”strukturell kon- sistens” mellan generationer. ”Value communities” kännetecknas av att en samling människor delar en värdegemenskap kring vad skola och (upp)- fostran innebär.
Begreppet ”choice” kan som en konsekvens av resonemanget ovan up- penbarligen tolkas (och därmed användas) på olika sätt. Jämför man ovan- stående indelningar av ”val ”, hos Henig (1994) i termer av fem rationaler, hos Gorard m.fl. (2003) i termer av tre ”advantages”, hos Raywid (1992) i termer av fyra ”types” och hos Goldring m.fl. (1997) i termer av tre olika ”teorier” finner man både beröringspunkter men också intressanta spän- ningar. Avsikten är emellertid inte här att fördjupa denna jämförelse utan ambitionen har i stället varit att illustrera, med hjälp av dessa författares likartade och olikartade resonemang, den komplexitet som är förbunden med talet om ”val” och specifikt föräldrars val av skola. Vi kan konstatera att begreppet ”choice”, när detta begrepp placeras in i ”föräldrars val av skola”, är ett i allra högsta grad mångsidigt och komplext begrepp som inte kan naglas fast i någon entydigt bestämd innebörd. Att argumentera för en större valfrihet för föräldrar att välja skola kan göras från många olika ut- gångspunkter och därtill med inbördes motsägelsefulla motiv. Men trots det hävdar jag att ”choice” har en urskiljbar riktning och den fortsatta ambitio-
nen är att precisera den riktningen för att komma fram till ett övergripande meningssammanhang för valfrihetsprincipen. Både den empiriska forsk- ningen och den utbildningsfilosofiska debatten kommer här till användning.