Palmes fjärde replikskifte Citat

Den ständigt återkommande frågan hos Palme under debatten är hur centern ska anpassa sin politik till moderaterna och folkpartiet. Borgarna anklagas ständigt av Palme för att vara splittrade.

Som ni nog märkt har jag bara ställt en fråga här i kväll. Hur tänker centern lägga om sin politik så att den passar vadhållare Bohman och Ahlmark? Fälldin flyr bort från denna. Han utnämner sig själv i många intervjuer till regeringsbildare. Här ska han minsann. Men han kan icke på någon punkt säga, hur ska denna

regeringsprogram se ut. Samtidigt som borgerligheten är djupare splittrad i dag än den har varit på 20 år. Det lovar jag.

D: Enighet kring den politiska linjen krävs för att ett regeringssamarbete ska kunna genomföras.

W: Centern behöver lägga om sin politik och anpassa den till de övriga borgerliga partierna. B: Fälldin ger inget besked om hur centern ska göra.

Q: Palme lovar personligen att det borgerliga blocket är splittrat. C: Det finns ingen enhetlig borgerlig politik.

Data och claim är båda underförstådda i detta citat, alltså entymem. Ett problem med att dessa

begrepp görs implicita är att de kan framstå som otydliga. Warrant är däremot uttalat, liksom

backing och qualifier. Att huvudteserna är underförstådda, men inte de underbyggande

argumenten, gör kanske att argumentationen i viss mån försvagas. Palmes attack på

borgerligheten är ändå tydlig i citatet. Inget försvar för egna ståndpunkter förekommer, inga förklaringar om hur saker och ting hänger ihop. Allt är bara en anklagelseakt mot de splittrade borgarna.

Citatet ovan innehåller knappast Palmes mest välformulerade talekonst. Det är rörigt och ostrukturerat, vilket kan ge vissa oklarheter i fråga om vilket syfte han har med denna argumentation. Claim uttalas aldrig direkt. Det finns dock tillräckligt som talar för att hans huvudinriktning ligger på att visa den borgerliga splittringen. Till oklarheterna, åtminstone för en sentida läsare, hör benämnandet av Bohman och Ahlmark som ”vadhållare”. Vad menar Palme med detta? Har de andra borgerliga ledarna slagit vad om hur Fälldin kommer att lyckas som regeringschef? I vilket fall är formuleringen oklar.

Citat 2

Lika envetet som Palme försöker påvisa den borgerliga splittringen, lika envis är han med att kräva svar av Fälldin var denne står i olika politiska frågor. I följande citat är det den

energipolitiska frågan som står i centrum för Palmes uppmärksamhet.

Men jag ska övergå när det gäller energipolitiken. Jag har väntat med den hela tiden för att få svar. Jag menar, här ställer du ultimatum till Bohman och Ahlmark: vi faller inte undan för några ultimata. De, vi står vid våra, jag kan inte tro att Fälldin säger, säger Bohman. Och så säger han att ni har hemliga samtal. Och så säger miljögrupperna att Fälldin, att centerpartiet de grejar för få röster till valet och sen efteråt så myglar de med moderaterna. Jag menar, jag vill ha besked: var står ni i energipolitiken – sen ska du få svar på din fråga – tillsammans med moderaterna och folkpartiet.

D: Det borgerliga blocket är oense i den energipolitiska frågan, vilket medför att Fälldin inte kan ge några klara besked om den borgerliga energipolitiken.

W: Fälldin ställer ultimatum till Bohman och Ahlmark.

B: Bohman och Ahlmark faller inte undan för Fälldins ultimatum. C: Borgarna är ett dåligt regeringsalternativ.

Data är inte direkt uttalat, och handlar om att Fälldin inte ger några besked om borgarnas

energipolitik, vilket beror på att de borgerliga partierna är oense i frågan. Warrant exemplifierar oenigheten med att Fälldin ställer ultimatum till sina borgerliga

partiledarkollegor, utan resultat. Claim är inte exakt formulerad i citatet, men eftersom texten hängs upp på en rad turer som de tre borgerliga partierna gjort, finns det visst fog för den. Det enda problemet med citatet är att Palme mellan dessa användbara byggstenar, stoppar in ett murbruk av anklagelser om hemliga samtal och hot mellan politiska samarbetspartners. Även i detta citat, liksom i det föregående, är Palme ostrukturerad i sina tankegångar och lite för snabb i formuleringarna för att dessa ska framstå som riktigt sammanhängande. Dessutom ger han faktiskt prov på ofullständiga formuleringar, som uppmärksammas i nedskriven form men kanske inte alls i den muntliga situationen.

Citat 3

Den sociala dimensionen i politiken var, åtminstone att döma av det utrymme den tillägnas, inte någon högprioriterad fråga i debatten. Detta är egentligen rätt anmärkningsvärt, då frågan hör till de socialdemokratiska hjärtefrågorna. Dessutom hade socialdemokratin historiskt sett haft en tämligen stor framgång med reformer på just detta område, i synnerhet ATP-reformen, vilken också Palme hänvisar till i citatet nedan. Därför hade frågan tidigare varit vanligt förekommande i politiska debatter, och socialdemokraterna själva hade gärna lyft fram den som ett exempel på framgångsrikt genomförd politik. Nu skymdes frågan till stor del av energiområdet, och den alltid viktiga ekonomiska politiken. Palme framhåller, snarare än försvarar, ATP-reformen, samtidigt som han indirekt kritiserar Fälldin.

Det ska inte finnas två slags folk, säger Fälldin. Nej det ska det inte. Det ska inte finnas två slags folk, det sa vi i ATP-striden, där ni ville med antisocialistiska slagord förhindra att de pensionslösa fick sin rättvisa. Den demokratiska socialismen segrade och det tror jag en miljon ATP-pensionärer är väldigt glada för.

D: Centern ställer inte upp för pensionärerna, men det gör socialdemokraterna.

W: Socialdemokraterna försvarade ATP-systemet framgångsrikt mot centerns angrepp. Q: En miljon ATP-pensionärer är troligen glada över sina rättigheter.

C: Socialdemokraterna ser till varje enskild medborgares rättigheter och står för en demokratisk rättvisa.

I detta fall är det fråga om en tydlig syllogistisk argumentationskedja. Data är underförstådd, alltså ett entymem, och uttrycker en skillnad mellan centern och socialdemokraterna i

behandlandet av pensionärerna. Centern bortprioriterar denna grupp, till skillnad från socialdemokraterna. Enligt warrant stod själva pensionssystemet under angrepp från centerpartiet. Den formulering som utgör qualifier är kanske det mest tveksamma i denna Toulminmodell. Kan Palme styrka ett sådant uttalande om att ATP-pensionärerna är glada? Anledningen till att denna qualifier går att ifrågasätta är att Palme laddar den inte bara med ethoshöjande argument, en miljon pensionärer är ganska många pensionärer, utan också med en del känslor. Palme försöker skapa en positiv bild av ATP-systemet som en garant för jämlikhet och rättvisa mellan människor. Men han kan ändå inte säkert säga att pensionärerna är nöjda med pensionssystemet. Han använder trots allt ordet ”tror”, vilket därmed blir

ethoshöjande.

Återigen är det frågan om en underförstådd claim. Ordet ”rättvisa” förekommer i texten, även om rättigheter inte gör det. Dock torde andemeningen, att Palme ställer socialdemokratin, här kallad ”den demokratiska socialismen”, som garant för allas lika rättigheter, vara klar. Den enskilda formuleringen i claim skulle kanske kunna revideras, men det är svårt att finna någon annan möjlig innebörd. Möjligen skulle rättigheterna kunna begränsas till att bara gälla

pensionärer. Likväl finns det i de första meningarna i citatet en klar antydan om att Palmes ambitioner sträcker sig längre, ”det ska inte finnas två slags folk”. Alla är jämlika.

Citat 4

Palme fortsätter i nedanstående citat att ge sig i kast med de sociala frågorna i politiken. Den här gången är det demokratiseringen av arbetslivet som Palme och socialdemokratin anser är viktig. Det är de anställdas trygghet som ska säkras på arbetsplatserna. Attacken mot centern fördjupas något.

Det är just därför att det inte ska finnas två slags folk som vi genomför

demokratiseringen av arbetslivet. Och där möter vi motstånd från centern. Ni ville sätta de offentligt anställda i strykklass. Ni ville inte att de anställda i små företag skulle ha fulla fackliga rättigheter. Det skulle tala direkt med sin arbetsgivare.

Fråga ett skyddsombud när han kallas ut i hemlighet och kommer till en

arbetsplats där det är åtta grader varmt och ingen toalett och inget rinnande vatten om inte de behöver fackliga rättigheter.

D: Centern motsätter sig en demokratisering av arbetslivet. W: Centern ger sig på de offentligt anställda.

W: Anställda i små företag ska inte ha fackliga rättigheter, enligt centern. B: Anställda ska istället sluta avtal direkt med sin arbetsgivare.

C: Centern är ett dåligt alternativ för arbetare och tjänstemän.

Data, att centern motsätter sig en demokratisering av arbetslivet, skulle kanske kunna vara ett

alternativt claim. Visserligen är inte Palme genomgående kritisk mot centern i citatet. Han försvarar inledningsvis också tidigare socialdemokratisk politik. Trots allt är kritiken mot centern tämligen frekvent återkommande. Det är också tydligt att Palme har en fientlig grundinställning gentemot centerns förslag. De båda warrant är exempel på hur centern motarbetar arbetarnas och tjänstemännens rättigheter.

I det här fallet kan, vilket antytts ovan, claim diskuteras. Claim skulle kanske kunna bytas ut. Ett bisyfte som Palme förefaller vara ute efter är dessutom att arbetare och tjänstemän ska få det bättre på sina arbetsplatser. Palme framhäver annars inte i så stor utsträckning

socialdemokratins förträfflighet som försvarare av arbetarnas rättigheter. Fokus ligger mer på rättigheterna än på socialdemokratin. Inte heller presenteras centerpartiets förslag särskilt utförligt. Det råder ändå inga starkare tvivel om att centern är Palmes måltavlor i det här citatet. Attacken på centern, och försvaret av den egna linjen, sker bland annat med användandet av ”vi” och ”ni”.

”Två slags folk” som förekommit både i föregående citat och i detta är en formulering som bryter av mot resten av inläggen. Formuleringen innehåller både en påstådd värdering från centerns sida och en anspelning på klassamhället. Andemeningen är antagligen att åhörarna ska ledas till att tro att centern förespråkar ett klassamhälle. I beskrivningen av arbetarnas situation späds känsloinnehållet på ytterligare. Palme vill verkligen frammana bilden av kamp mellan arbetare och arbetsgivare, i salen representerade av honom själv och Thorbjörn

Fälldin. Fälldin tvingas alltså klä skott för åtgärder han sannolikt inte haft någonting som helst att göra med. Ett annat ord som får en liknande funktion i citatet är ”strykklass”, som även förekommer i inledningsanförandet.

Citat 5

I detta citat fortsätter Palme att ge bilden av Fälldin som arbetarnas fiende. Attacken blir allt starkare, och får närmast en personlig dimension.

När Fälldin skulle motivera högre böter för arbetarna så sa han, det är nog, det är viktigt att det svider i skinnet på arbetarna. Jag har aldrig hört en borgerlig

partiledare säga att det är viktigt att det svider i skinnet på arbetsgivarna och direktörerna.

D: Fälldin tycker att vilt strejkande arbetare ska få högre bötesbelopp. W: Fälldin anser att det ska svida i skinnet på arbetarna.

W: En borgerlig partiledare verkar inte anse att det är viktigt att det svider i skinnet på arbetsgivarna och direktörerna.

C: Centern är ett dåligt politiskt alternativ för arbetare och tjänstemän.

Palmes ordval i detta citat är hårt. Detta är antagligen ett övervägt val från hans sida. Dels understryker han med detta socialdemokratins djupa engagemang för arbetarnas rättigheter, dels tar han ställning för arbetarna som grupp, på ett väldigt långtgående sätt. Data utgår från ett förslag från Fälldins sida om att höja bötesbeloppen för arbetare som går ut i vilda strejker. Detta drar Palme i en första warrant ut till att Fälldin vill att det ska svida i skinnet på

arbetarna. I den andra warrant pekar han på skillnaderna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Direktörernas skinn skulle aldrig behöva svida i centerns Sverige.

Claim är delvis underförstått. Centern utmålas som arbetarnas fiende. Palme försöker

medvetet polarisera centerpartiet och socialdemokraterna mot varandra, med

socialdemokraterna som arbetarnas vänner och centern som deras fiender. Ordagrant tolkat vill ju Fälldin att arbetarna ska lida fysisk skada. Denna del av citatet ska väl antagligen inte läsas ordagrant, men formuleringen är ändå skarp. Fälldin framställs också som att ta ställning för direktörerna och arbetsgivarna, underförstått kapitalet och kapitalisterna. Ytterligare en grad av denna tolkning skulle kunna ge bilden av Fälldin som en folkets fiende, en som springer överhetens ärenden. På detta sätt får Palmes argumentation en trippeleffekt. Palme och socialdemokratin utmålas som arbetarnas vänner. Centerns förslag påvisas som uppenbart farliga för arbetare och tjänstemän. Slutligen blir centern framställda som arbetarnas fiender, i förlängningen av denna tolkning, hela folkets fiender. Centern torde därmed vara närmast omöjligt att rösta på för arbetare och tjänstemän.

Sammanfattande kommentarer om det fjärde replikskiftet

I det här replikskiftet, som i större delen av den övriga debatten, är det dominerande intrycket av Palmes argumentation att denna är inriktad på att angripa borgarna och centern i synnerhet. Det börjar med att det genomgående temat om borgarnas splittring påtalas. Det sker i en tämligen raljerande ton med ett antal frågor från Palmes sida om hur de borgerliga partierna ska kunna samarbeta. Därefter exemplifieras det dåliga borgerliga samarbetet med att deras energipolitik blir oklar. Därför menar Palme att borgarna är ett dåligt regeringsalternativ. I resten av replikskiftet anklagar Palme centern i synnerhet för att vara arbetarnas fiender. Centern motsätter sig ökade rättigheter på arbetsplatserna i en hård ton, som Palme kallar antisocialistisk. Överhuvudtaget använder Palme många starka uttryck, till exempel: ”två slags folk”, ”strykklass” och ”svider i skinnet”. Denna struktur tydliggörs med hjälp av Toulminmodellen.

Samtliga warrant är explicita i detta replikskifte. Claim och data är mestadels implicita. Enda undantaget är data i det fjärde citatet som uttalas i texten, om än inte ordagrant. Det

övergripande syftet med replikskiftet är ungefär detsamma som i det föregående, att så tvivel om borgarnas regeringsförmåga. Mera specifikt handlar det den här gången om att framför allt framställa borgarna som ett dåligt alternativ för arbetare och tjänstemän, två grupper som av Palme kanske ses som ett slags socialdemokratiska kärnväljare. Därför försöker han etablera en av sina huvudsakliga anklagelsepunkter i debatten, att borgarna är fientligt inställda mot arbetare och tjänstemän. I det första och andra citatet underkänns borgarna som ett politiskt alternativ, på grund av inre splittring. I citat nummer tre framställs socialdemokraterna som en trygg kontrast till den splittrade borgerligheten. I de två avslutande citaten går sedan

argumentationen in på det som får betraktas som huvudlinje i det fjärde replikskiftet, att borgarna inte är ett politiskt alternativ för arbetare och tjänstemän, eftersom de aktivt motarbetar dessa grupper.

3.2.6 Palmes femte replikskifte