Thorbjörn Fälldins ställningstaganden i debatten

Thorbjörn Fälldin och centerpartiet har som ett av sina nyckelbegrepp, ”det decentraliserade samhället”. I detta begrepp sammanfaller många av centerns honnörsfrågor: sysselsättningen, omtanken om glesbygden, jordbruket och även energipolitiken och kärnkraften. De små och medelstora företagens ställning ska stärkas. Kommunerna ska stödjas på centrala

myndigheters bekostnad. Olika former av verksamhet i glesbygden ska gynnas, såväl privata som statliga. Mittenpolitiken ses som en utgångspunkt för det politiska arbetet.

Energipolitiken centreras kring kärnkraftsfrågan och Fälldin tar klart ställning mot

kärnkraften. Utvecklingen på detta område ska vändas tvärt och kärnkraften ska avvecklas. Trygghet på alla områden är centerpartiets övergripande mål.

Kärnkraften hade lanserats av Fälldin relativt sent i valrörelsen. Endast tre veckor före valet hade han på allvar börjat driva frågan. När han väl lanserat ämnet blev det snart en av de tyngsta valfrågorna för centerpartiet, och en av de mest kontroversiella och omdebatterade

168 _{Debatten finns återgiven på DVD: ”Valduell Olof Palme Thorbjörn Fälldin 1976-09-01.” En utskrift finns}

frågorna i valrörelsen. Fälldins hållning var helt kompromisslös på ett för den här valrörelsen nästan unikt sätt.169 Fälldin ställer också ett par ultimatum till Palme. Denne måste förklara varför ett kärnkraftssamhälle också är ett bättre samhälle, samt bevisa sitt påstående om att centerns energiprogram bara ger hälften så stor effekt som påstås från centerhåll. En annan viktig fråga i debatten är löntagarfonderna, vilka Fälldin kopplar till fackföreningsrörelsen och relationen mellan SAP och LO. Fonderna angrips också som en möjlig källa till ytterligare maktkoncentration. Fälldin kritiserar även Palmes anspråk på att

socialdemokraterna är det enda löntagarpartiet. Centerns medlemmar är minsann också löntagare. Palme anklagas dessutom för att inte tillräckligt ha förklarat den

socialdemokratiska politiken.

Fälldin har en liknande position som Palme. Även han står inför en exigence, i form av en kombination av samhällsförändring och socialdemokraternas politik. För Palme utgör Fälldin en del av hans exigence, i det att Fälldins åtgärder kräver motåtgärder hos Palme. Det

decentraliserade samhället som Fälldin förespråkade var således en reaktion mot det

socialdemokratiska samhället, som uppfattades som centraliserat. Kärnkraften uppfattades av Fälldin som en del i detta, och därför lanserades alternativa energikällor till kärnkraften.

3.1.7 Analysdiskussion

I ovanstående avsnitt har debattens förutsättningar redovisats och analyserats som en ”retorisk situation”, i enlighet med Bitzers begrepp. En debatt kan ses som en retorisk situation, inte för att den är ett retoriskt problem för debattörerna, utan snarare för att den tvingar dem att

förhålla sig gentemot olika frågor och erbjuda alternativ för väljarna att ta ställning till. Palme hade att förhålla sig till en rad omständigheter i samband med debatten. Den var en valdebatt, sänd i radio och TV, vilket får antas ha gett en större och mera mångfasetterad publik. Den utgjorde också kulmen på 1976 års valrörelse. Själva det faktum att debatten utgjorde slutpunkten i en valrörelse fungerar i sammanhanget som ett exempel på Bitzers begrepp exigence. Debatten hölls i Scandinavium i Göteborg, inför en blandad

socialdemokratisk och centerpartistisk publik. Palme hade således stödtrupper på plats i den närvarande publiken, vilket torde ha varit en gynnsam omständighet. Det fanns vissa yttre begränsningar av debatten i form av debattiden, antalet inlägg samt turordningen, att Palme inledde, och därmed tvingades lämna sista ordet till Fälldin. Möjligen kan detta ha lett till att Palme tog i mer i sina inlägg, eftersom Fälldin alltid fick chansen att svara på Palmes

argument.

Sedan finns även andra begränsningar som Palme tvingas ta hänsyn till, som till stor del har att göra med den dåvarande inrikespolitiska situationen i Sverige. Det kanske tyngst vägande av dessa hänsynstaganden är den inbördes positioneringen mellan Palme och Fälldin. De hade ungefär likartad ställning i sitt respektive parti. Ingen av dem var direkt ifrågasatt. De hade också en gemensam debatthistorik. Det kan alltså antas att det var två partiledare som var relativt säkra i sina roller som debattörer. En möjlig komplikation för Fälldins del var att han hade att ta hänsyn till sina borgerliga kolleger. Som ledare för det största borgerliga partiet var han ändå relativt säker i sin roll.

169 _{Hadenius (2003): Sid. 165; Holmberg, Westerståhl och Branzén (1977): Sid. 36.}

Palme har att ta hänsyn till de borgerligas ställningstaganden och åsikter. Han har också som uppgift att i möjligaste mån svara på Fälldins argumentation som framförs i debatten. Det är möjligt för Fälldin att tvinga fram en respons av Palme i vissa frågor. Dessutom har Palme också att förhålla sig till egna tidigare ställningstaganden i olika frågor, samt också det

socialdemokratiska partiprogrammet och den socialdemokratiska traditionen, inte minst fyrtio års utövande av regeringsmakten. Palmes primära uppgift är dock att presentera och förhålla sig till sitt eget valprogram, samt angripa borgarnas. Han ska erövra tillräckligt många röster för att bibehålla det socialdemokratiska maktinnehavet.

Bland de omständigheter som påverkar argumentationen ingår också vissa dagspolitiska frågor, bland annat den internationella energikris, med efterföljande lågkonjunktur, som inleddes 1973. Denna fråga kan kopplas till det relativt stora utrymme som energifrågor i allmänhet fick i valrörelsen 1976, vilket också återspeglas i debatten. De stora frågorna på den politiska dagordningen hade traditionellt handlat mycket om ekonomi. Detta var även fallet med en stor del av de frågor som avhandlades under debatten 1976. Välfärdssamhällets bevarande var till exempel en viktig punkt på dagordningen för Palme. I detta ingick bland annat att säkra arbetarnas och tjänstemännens inflytande på sina arbetsplatser. Ideologiska motsättningar och ställningstaganden kan knytas till denna fråga, och även dessa ideologiska skiljelinjer utgjorde en omständighet för Palme att ta ställning till. Den retoriska situationen, omständigheterna kring debatten, har nu blivit redogjorda för. Det är nu dags att granska själva argumentation för att finna strukturer däri.