Haparanda med Torneå i bakgrunden. Källa: Haparanda kommun
FAKTA
Exempel på samarbete – som resulterat i ett nära planerings- samarbete samt vidgning av samverkan till ett större geografisk rum – mellan kommuner över nationsgräns med inriktning på att formalisera samarbetet i kommunalförbundsform.
Haparanda kommun och Torneå stad tillhör samma språkområde och har sedan lång tid haft ett tätt socialt och kulturellt utbyte över riksgränsen. Exemplet visar hur samarbetet vuxit inom fysisk planering och utvecklingsplanering, ”spatial planning”. Gemensam fysisk planering har genomförts för området närmast riksgränsen, och har resulterat i en fördjupning av översiktplanen för Haparanda och en detaljplan i Torneå. Arbetet initierades inom det
gemensamma samarbetsorganet Provincia Bothniensis och nu pågår en samordnad kommuntäckande översiktsplanering i båda
kommunerna.
Haparanda och Torneå är också medlemmar i Bottenviksbågens ekonomiska förening, där kommunerna i kustområdet från
Skellefteå till Kalajoki ingår. Föreningen har sitt ursprung i ett EU- projekt med tydlig koppling till fysisk planering. De internationella projektidéerna vidareutvecklas nu, bl.a. inom kommunikationsom- rådet.
De tre exemplen ”På gränsen”, Översiktsplan 2005” och ”Botten- viksbågen” samt utvecklingen i Provincia Bothniensis beskrivs var för sig avseende syften och mål, organisation, huvudfrågor m.m.
Haparanda och Torneå har gemensamt ansökt om att få bilda ett internationellt kommunalförbund, för att formalisera sitt samarbete bl.a. inom samhällsplaneringen. Regeringen har tillsatt en utred- ning, som lämnat förslag om detta. Förslaget har remissbehandlats under våren 2003.
Bakgrund
Haparanda stad och Torneå stad ligger vid den nordligaste Botten- vikskusten, på var sin sida om riksgränsen och gränsälven. De båda städerna befinner sig i centrum av flera geografiska samarbetsom- råden: Barentsregionen, Nordkalotten och Bottenviksbågen samt hör även till Östersjöregionen. Idag har Haparanda ca 10 500 invånare och Torneå ca 22 500.
Samarbete
De båda städerna och deras invånare har sedan lång tid haft ett tätt socialt och kulturellt utbyte. Sedan 60-talet har städerna samarbetat och avtalat kring olika praktiska frågor såsom utbildning, kom- munalteknik, samnyttjande av sportanläggningar, turism osv. 1987 formaliserades samarbetet genom bildandet av samarbetsorganisa- tionen Provincia Bothniensis med en gemensam regering och ett
antal arbetsgrupper, bl.a. en för samhällsbyggande.
Sveriges och Finlands inträde i EU har genom förändrade och förenklade formella rutiner lett till fördjupat samarbete mellan Haparanda och Torneå. Ett exempel är den gemensamma plane- ringen av gränsområdet mellan de båda städerna, där det första steget var en arkitekttävling som avgjordes 1997–1998. Med tävlingsresultaten som grund utarbetade under 1999–2000 en utvecklingsplan; en fördjupad studie i visionsform av gränsom- rådets utformning, funktioner och trafiklösningar. Från 2001 och fram till våren 2003 pågick arbete med utredningar av miljö-, tekniska- och kommunaltekniska frågor för utvecklingsplanens genomförande.
Parallellt med dessa utredningar har arbete skett med en fördjup- ning av översiktsplanen ”På Gränsen” på svenska sidan och en detaljplan för Torneå för angränsande område på finska sidan. Båda planerna är nu antagna av respektive kommun enligt respektive lands lagstiftning.
Under 1998–2001 pågick även arbetet i tre EU-projekt inom Interreg IIC Östersjön under det gemensamma namnet ”Botten- viksbågen”. Deras gemensamma syfte var att inom Bottenviks- bågeområdet, som omfattar kustkommunerna från Kalajoki i Finland till Skellefteå i Sverige, stärka konkurrenskraften och främja en hållbar utveckling. I Bottenviksbågen ligger
Uleåborgsregionen, en av Nordens snabbast växande regioner med sin starka högteknologiska industri. Tre stora stålverk finns i Luleå, Torneå och Brahestad. Universitet och flygplatser med
internationell trafik i Luleå och Uleåborg, ligger på ungefär lika avstånd från Haparanda-Torneå. Bottenviksbågeområdet har en befolkning på ca 600 000 människor och Haparanda-Torneå ligger strategiskt placerat i dess centrum.
Dessutom har Haparanda-Torneå vidareutvecklat sitt samarbete genom att utarbeta ett gemensamt visions- och strategidokument, en regionalt utvecklingsprogram ”Vision 2020”. Projektet har drivits som ett EU-projekt inom programmet Interreg II A, Nordkalotten. Visionen presenterades under 2001 för Provincia Bothniensis regering samt gemensamt för Haparanda och Torneås fullmäktigen.
I början av 2002 beslutade kommunstyrelsen i Haparanda att inleda arbetet med en revidering av den kommunomfattande översiktplanen med Vision 2020 som underlag. Arbetet ska ske synkroniserat med Torneå kommuns planprocess och den nya översiktplanen ska kunna antas senast 2005.
De tre exemplen: ”På Gränsen – Rajalla”, ”Översiktsplan 2005” och ”Bottenviksbågen – Perämeerenkaari – Bothnian Arc” samt utvecklingen av Provincia Bothniensis beskrivs i det följande var för sig avseende syften och målsättningar, organisation, huvud- frågor och fortsatt samarbete. Dessa exempel fokuserar på samarbetet avseende fysisk planering och utvecklingsplanering (”spatial planning”).
1. På Gränsen – Rajalla
Samarbetets syfte och målsättning
Syftet med fördjupningen av översiktsplan för gränsområdet på svenska sidan anges vara:
− att möjliggöra ett förverkligande av utvecklingsplanens resultat och binda samman de två städerna med ett centrum tvärs över riksgränsen
− att genom planprocessen ge en bred möjlighet för politiker och allmänhet att påverka arbetet och dess resultat, att genom samråd och utställning inhämta synpunkter och ge möjlighet till insyn och dialog
− att den ska utgöra grund för och underlätta kommunens beslut vid senare prövningar av detaljplaner och lov.
Målet med planen är:
− att skapa ett innehållsmässigt och verksamhetsmässigt
gemensamt attraktivt område på gränsen mellan Haparanda och Torneå, som erbjuder goda livsvillkor för kommunernas
invånare och drar till sig människor och företag utifrån
− att styra nybyggnad, förtätning och expansion till stadscentrum i stället för externetableringar i städernas ytterområden.
Syftet med byggnadsplanen för gränsområdet i Torneå beskrivs på följande sätt i planhandlingen:
Genom planläggningen skapas, tillsammans med planläggningen i Haparanda, ett nytt gemensamt centrum som förbinder de båda gamla stadscentra. Europavägen E4 får en ny sträckning.
Bebyggelsen växlar, vanligen mellan 2–4 våningar samt med ett fåtal landmärken med upp till åtta våningar och innehåller en blandning av bostäder, handel och kontor. Närmast gränsen är kvarteren avsedda för centrumverksamheter.
Gemensamt syfte
Det gemensamma syftet är att förbinda de båda stadscentra med ett nytt centrum, som ska vara så attraktivt att det kan locka till sig handel och verksamheter. Som exempel på de senare nämns gemensamt Rättscentrum och informationsanläggning, tolk- och översättningscentrum samt språkinstitut. För att skapa ett levande och attraktivt nytt centrum föreslås en blandning av verksamheter och bostäder. Haparanda har dock inte haft någon bostadsbrist de senaste åren även om en förändring nu kan anas, medan Torneå i dagsläget har en brist på bostäder i centrum.
Hur är samarbetet organiserat?
Haparanda och Torneå har bedrivit sina planarbeten gemensamt på ömse sidor av gränsen. Samrådsförfarandet för fördjupningen av översiktsplanen i Haparanda har underlättats genom att represen- tanter för Torneå stad funnits med i såväl projektgruppen som
arbetsgruppen. På motsvarande sätt har Haparanda kommun representerats i arbetsgruppen för planen i Torneå. Även på länsnivå har det varit plansamråd över riksgränsen.
Planerna har antagits av respektive kommun enligt respektive lands lagstiftning. Eftersom planerna berör Torneå älv har tillstånd även inhämtats från Gränsälvskomissionen.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
Planeringen av det nya gränsområdet ses som ett verktyg för att öka städernas attraktivitet för olika etableringar och för besöksnäringen samt för att möta en efterfrågan på handelstomter som finns i dag.
Området genomkorsas av väg E4 i öst-västlig riktning och av ett biflöde till Torne älv i nord-sydlig riktning. Området som idag utgör ett slags ”ingenmansland” med storskalig trafikmiljö, omvandlas till en naturlig förlängning av de befintliga städerna. Läget vid riksgränsen och älven betonas och själva gränssträck- ningen, ”Samverkansaxeln”, blir med vattenspeglar ett bärande motiv i stadsbilden. Utbyggnad av nya gång- och cykelvägar ska öka tillgängligheten och minska biltrafikens negativa konsekvenser. En ny gata planeras som sammanbinder Haparanda och Torneå, planskilt från väg E4. Vidare anläggs en ”Evenemangspark” för många olika typer av aktiviteter. I bebyggelsekvarteren blandas bostäder och verksamheter. Några kvarter har avsatts som renodlade handelsområden.
Genomförandet av planen och motsvarande plan i Torneå innebär att gränsområdet förvandlas, från att ha haft en åtskiljande funktion, till att i stället få en sammanbindande och central funktion i de båda städerna.
Hur fortsätter samarbetet?
I Torneå finns genom den antagna detaljplanen direkt planstöd för en utbyggnad. För Haparanda fordras att detaljplan/er upprättas och antas. Kommunfullmäktige beslutade den 16 december 2002 att en detaljplan ska upprättas när kontakt med exploatörer finns. Samråd och samarbete förutsätts ske på samma sätt som för fördjupningen av översiktplanen.
2. Översiktsplan 2005
Samarbetets syfte och målsättning
Haparandas samarbete med Torneå rörande den kommuntäckande översiktsplanen ses som en naturlig fortsättning på arbetet med Vision 2020 och ett sätt att samordna användningen av mark- och vattenområden, som angår båda kommunerna på ett lämpligt sätt. Som exempel på nya förutsättningar nämns planerna på en Norr-
bottniabana och upprättande av Miljöprogram med nationella, regionala och lokala miljömål. Haparandas och Torneås
gemensamma utvecklingsprojekt anges också som en anledning till att se över översiktsplanen och samplanera för framtiden.
Samplaneringen anses också ge bättre förutsättningar för att tillvarata hela områdets möjligheter, t.ex. avseende turism.
Hur är samarbetet organiserat?
Den praktiska samordningen sker på arbetsgruppsnivå tillsammans med en samarbetsgrupp i Torneå, vars uppgifter både rör samord- ning av planering och samanvändning av resurser. Samarbetets förutsättningar är beslutade i kommunstyrelsen.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
I översiktplanens arbetsprogram beskrivs viktiga framtidsfrågor att behandla i planen:
− Hur förena förnyelse, livs- och konkurrenskraft med långsiktigt hållbar utveckling?
− Med hänvisning till den integration som nu äger rum i regionen Bottenviksbågen antas möjligheterna öka att tillsammans med Torneå få en större arbetsmarknad och utbud av service, handel och kultur. Hur dra nytta av att Haparanda/Torneå är kontaktytan mellan Sverige och Finland?
− Behovet av att stärka konkurrenskraften och identiteten, varumärket.
− Transportbehoven och förbättringar beträffande rörlighet och trivsel.
Hur fortsätter samarbetet?
Samarbetet rörande Översiktsplan 2005 pågår och planen ska enligt kommunstyrelsens beslut kunna antas senast år 2005.
3. Bottenviksbågen–Perämerenkaari–Bothnian Arc
Bottenviksbågen.
Källa: Bothnian Arc ekonomisk förening.
Samarbetets syfte och målsättning (EU-projekten)
Utgångspunkten var koncentrationen av befolkning, industri och kompetens till den svenska och finska kustzonen samt Bottenviks- bågens strategiska läge i skärningspunkten av Östersjöområdet och Barentsområdet. Samarbetet syftade till att skapa en gemensam positiv framtidsbild och ge förslag till åtgärder. Nätverksbyggande var en viktig ingrediens i arbetet. Inom de tre projekten behand- lades utveckling av bebyggelsestruktur, högre utbildning, närings- liv, kommunikationer och turism kopplad till natur- och kultur- värden. Speciella miljöfaktorer som landhöjningen behandlades också.
Hur var samarbetet organiserat?
Organisationen, kännetecknades av praktiskt samarbete på alla nivåer med så jämn representation som möjligt från de båda länderna. Detta gällde för den beslutande politikernivån, huvud- mannakommittén, för tjänstemännens ledningsgrupp och för alla
arbetsgrupper. I huvudmannakommitté och ledningsgrupp, som var desamma för alla projekten, växlade ordförandeskapen varje år, så att varje land hade ordförandeskapet i en av grupperna. Finland och Sverige bidrog med lika stor del i projektbudgeterna och till det gemensamma sekretariatet.
Vilka frågor har särskilt betonats i samarbetet?
Själva samarbetet och kunskapsspridningen om förutsättningar, kompetens osv. på den andra sidan riksgränsen, var viktiga huvud- frågor i projekten. Målet med samtliga projekt var att genom samarbete kunna nyttja de gemensamma resurserna – inte minst de mänskliga – på ett bättre sätt. Den gemensamma visionen, fram- tidsbilden och förslagen till åtgärder för att stärka en positiv utveck- ling, var viktiga projektmål.
Hur fortsätter samarbetet?
De kommuner respektive regionkommuner, som deltog i projekten, har bildat Bothnian Arc ekonomisk förening. Syftet är att gå vidare med nya projekt, bygga ut nätverken samt sprida information om Bottenviksbågen. Skellefteå kommun kom med i samarbetet när föreningen bildades våren 2002 och våren 2003 blev också Älvsbyns kommun medlem. Föreningen är organiserad med en årsstämma, en styrelse med ett kansli och fem verksamhetsom- råden, vilka identifierades i Interreg IIC-projekten, nämligen: utbildning, turism, kommunikation, näringsliv och välfärd/hälsa. Speciell vikt läggs på områdets viktigaste näringslivssektorer: ICT, stål- och metallindustrin, skogsindustrin samt välfärdsteknologin. Exempel på nya samarbetsinitiativ är Kunskapsbågen, dvs. samar- bete rörande högre utbildning och forskning, samt Bothnian Corridor, en transport- och kommunikationskorridor runt Botten- viken som förbinder Östersjöområdet med Barentsområdet. Av flera pågående och planerade projekt kan nämnas ett marknads- föringsprojekt för turismen, som har beviljats medel från Interreg IIIB Östersjön, och ett utvecklingsprojekt inom metallindustrin.
4. Provincia Bothniensis
Samarbetets syfte och målsättning
Verksamhetsidén är att ”Provincia Bothniensis är till för att främja Torneå stads och Haparanda kommuns samt båda kommunernas näringslivs och invånarnas gränsöverskridande samarbete och välfärd”.
Samarbetets organisation och verksamhetsområden
och en guvernör (politisk nivå), ett sekretariat och ett antal arbets- grupper. I regering och arbetsgrupper finns representanter för båda länderna och ett exempel är arbetsgruppen för det tidigare nämnda planarbetet På Gränsen. Andra arbetsgrupper rör näringsliv och turism, utbildning, sport och fritid, social service och hälsovård, samhällsbyggande samt kultur- och ungdomsarbete.
Exempel på avtal som träffats mellan Torneå stad och Haparanda kommun är:
− Samanvändning av simhall
− Gemensamt avloppsreningsverk och avfallsupplag
− Fri skolgång över gränsen i grundskolan
− Gemensam språkskola
− Fjärrvärmeproduktion och leveranser
− Sammanslagning av turistkanslierna
− Gemensamt ”Eurogymnasie-program”
Hur fortsätter samarbetet?
Haparanda kommun och Torneå stad har gemensamt ansökt hos regeringen om att få bilda ett internationellt kommunalförbund. Regeringen har tillsatt en särskild utredning, Gränskommunut- redningen, som i sin tur överlämnat betänkandet ”Ett internationellt kommunalförbund” till regeringen. Betänkandet har under våren 2003 varit på remiss hos ett stort antal myndigheter och andra instanser. Propositionen förväntas ställas under 2004.
Genom att bilda ett offentligrättsligt samarbetsorgan, som får formen av en egen juridisk person (ett internationellt kommunal- förbund), uppnås flera fördelar, som att det får möjlighet att söka EU-medel. För att kunna ingå i ett internationellt kommunalför- bund krävs emellertid en internationell överenskommelse mellan de båda länderna.
Utredningen föreslår att det internationella kommunalförbundet får ta hand om kommunala angelägenheter inom: samhälls-
planering, kultur- och fritidsverksamhet, undervisning och utbild- ning samt uppsökande verksamhet, dagverksamhet, rehabiliterande insatser, missbruksvård, familjerådgivning och social jour inom socialtjänstens område. Vidare beskriver utredningen vilka krav som måste gälla rörande beslutande församling, sätesort, upprätt- hållandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättskyddet och andra krav på god förvaltning. Rätten för kommunmed-
lemmarna att få använda språken svenska, finska och meänkieli bör skyddas. Utredningen föreslår också hur lagval bör ske och hur överklaganden och rätten att ta del av allmänna handlingar bör hanteras, liksom hur tillsyn över det internationella kommunalför- bundet bör utformas. Enligt regeringsformen kan ett internationellt kommunalförbund inte påbörja sin verksamhet utan att behörig- heten har reglerats genom lag. Utredningen föreslår därför en sådan
lag, som utformas så att den nu aktuella överenskommelsen – och eventuella framtida överenskommelser om internationella kom- munalförbund – anges i en bilaga till lagen.
Kontaktpersoner
Göran Wiberg, Haparanda kommun Jarmo Lokio, Torneå stad
Ritva Nousiainen, Provincia Bothniensis
Tommy Ukkola, Bothnian Arc ekonomisk förening
Reflexioner
Haparanda-Torneå har sedan länge samarbetat över riksgränsen i olika frågor i syfte att bättre nyttja resurser och de möjligheter som tillgången till olika kulturer och kompetenser ger. Som grund finns ett långt kulturellt och mellanmänskligt utbyte inom ett gemensamt språkområde. Med Finlands och Sveriges EU-inträde öppnades nya möjligheter till samarbete i olika EU-projekt, t.ex. ”Vision 2020”, genom att extra resurser kunde skapas.
Exempel på gemensam marknadsföring och lobbying är ”På Gränsen”-projektet, där Haparanda-Torneå använder den fysiska planeringen även som verktyg för att locka handel och andra verk- samheter till området. Metoden att använda gemensam fysisk planering som en del i utvecklingsplaneringen går vidare i det påbörjade översiktsplanearbetet. En annan typ av lobbying resulterade i att den gemensamma språkskolan inledningsvis fick bidrag från staten. Medverkan som konsult i EU-projektet Valka- Valga mellan Estland och Lettland kan också ses som lobbying inom EU.
För samarbetet mellan Haparanda och Torneå har flera olika former tillämpats och önskemålet är nu att få bilda ett inter- nationellt kommunalförbund. Den av regeringen tillsatta utred- ningen har föreslagit att ett sådant ska bildas och har lämnat förslag till lag som beskriver verksamhetsområden, bl.a. samhällsplan- ering, och andra förutsättningar för samarbetet.
Det svensk-finska samarbetsområdet längs kusten vidgades med Interreg IIC-projekten inom ”Bottenviksbågen”. Detta samarbete har fortsatt efter projekttiden genom bildandet av en ekonomisk förening. Arbetet har bl.a. lett till att universiteten i Luleå, Uleåborg och Lapland (Rovaniemi) samt de finska yrkeshögskolorna ansökt hos den svenska och finska regeringen om medel för att starta samarbetet ”Kunskapsbågen”. Modellen är hämtad från Öresunds- regionen, där den svenska och danska regeringen finansierar ett samarbete mellan universiteten i området. Det geografiska samar- betsområdet har utvidgats ytterligare med att Skellefteå och Älvs- byns kommuner numera ingår i den ekonomiska föreningen. Norr-
bottniabanan och en inre farled är exempel på gemensam och övergripande fysisk planering med syfte att öka tillgängligheten till och inom området.
För Bottenviksbågeområdet är språkskillnaderna ett tydligt problem. Även skillnader i beslutsvägar, roller och planinstrument är svårare att bemästra i det större samarbetsområdet. Finland har t.ex. en regional planeringsnivå, som Sverige saknar. Anslutningen till den ekonomiska föreningen bygger på ett egenintresse och vad man hittills kan se är att det nätverk, som påbörjades under
projekttiden, nu används för att knyta närmare kontakter mellan kommuner med liknande utvecklingsområden, t.ex. träindustri och turism, metallindustri samt högre utbildning.
Exemplet visar att Haparanda och Torneå medvetet använder den fysiska planeringen för sektorssamordning. För Bottenviksbågeom- rådet kan sägas att upplägget av Interreg IIC-projekten i hög grad var tvärsektoriellt och att det nu avspeglas i hur den ekonomiska föreningens operativa del har organiserats, dock utan den fysiska planeringen som ett eget verksamhetsområde. Tills vidare finns resultaten från Interreg IIC-projekten, bl.a. en strukturplan, som planeringsunderlag. I vilken grad strukturplanen kommer att avspeglas i de svenska kommunernas och de finska regionkom- munernas fysiska planer är ännu för tidigt att bedöma. De framtida utvecklingsmöjligheterna för såväl samverkan Haparanda-Torneå som Bottenviksbågens ekonomiska förening bör vara goda i och med att man i båda fallen sökt allt fastare samarbetsformer, som bygger vidare på parternas aktiva intresse.