Godshamn. Källa: Piteå kommun
FAKTA
Exempel på samarbete i ett mellankommunalt och mellanregionalt projekt i en internationell funktionell region – Interreg-projektet SEBTrans.
Projektet SEBTrans är ett transnationellt planeringssamarbete mellan representanter för regionala, lokala och nationella organisationer och myndigheter i sydöstra Sverige, Danmark, Polen, Kaliningrad, Litauen och Lettland. Det har finansierats av EU:s gemenskapsinitiativ Interreg II C. I början inriktades projektet på godstransporter. Syftet var att undersöka den framtida efter- frågan på transportmarknaden och olika sätt att utveckla långsiktigt hållbara transporttjänster längs de stråk som förbinder regionerna runt sydöstra Östersjön. Efterhand som projektet utvecklades, vidgades frågeställningarna till att omfatta även andra regionala utvecklingsfrågor.
Exemplet visar hur ett transnationellt planeringssamarbete
mellan i huvudsak regionala och lokala aktörer kan användas för att skapa en gemensam målbild för ekonomisk och regional utveckling av en funktionell region.
Bakgrund
Sedan ett tiotal år pågår ett informellt samarbete mellan EU:s med- lemsländer och EU-kommissionen i planeringsfrågor. Samarbetet har bl.a. lett till att planeringsansvariga ministrar, dvs. i huvudsak miljöministrar och ministrar ansvariga för regionalpolitik, år 1999 enades om ett måldokument, Det regionala utvecklingsperspektivet inom Europeiska Unionen, ESDP (European Spatial Planning Perspective). Syfte med ESDP är att ange politiska riktlinjer för hur regional utveckling och fysisk planering kan samverka för att uppnå målen om en balanserad, social och miljömässigt hållbar utveck- ling. Riktlinjerna handlar framförallt om hur städer och stads- regioner ska utvecklas i samklang med landsbygdsutvecklingen, hur transportfrågorna ska samordnas och hur värdefulla natur- och kulturvärden ska skyddas. Tanken är att de övergripande rikt- linjerna ska vägleda både kommissionens arbete och relevanta politiska initiativ inom medlemsländerna. För att tankarna i ESDP ska förverkligas förutsätts även ett konkret planeringssamarbete över administrativa gränser inom länderna, men framförallt inom sammanhängande regioner över landsgränser. För att pröva hur ESDP:s riktlinjer kan omsättas i ett praktiskt planeringssamarbete har kommissionen gett ekonomiskt stöd till gränsöverskridande samarbete mellan kommuner och regioner i olika länder. Det har gjorts inom ramen för EU:s strukturfonder det s.k. gemens- kapsinitiativet Interreg II C och dess fortsättning, Interreg III B.
Samarbetets syfte och målsättning
Det huvudsakliga syftet med samarbetet har varit att främja använd- ningen av sådana stråk, metoder och tekniker för transporter, som gagnar en långsiktigt hållbar regional utveckling av den sydöstra Östersjöregionen. Detta har fordrat samarbete över ländergränser om rumsliga utvecklingsfrågor och trafikplanering i en funktionell region, liksom insatser för att främja miljövänliga transportsystem.
Hur är samarbetet organiserat?
Medverkande parter från svensk sida har varit kommuner, läns- styrelser, regionförbund, centrala verk, handelskammare och högskole- och forskningsinstitutioner. De internationella samver- kanspartnerna har representerat såväl central som regional och lokal nivå. Sammanlagt har det rört sig om 37 partners från sex olika länder runt Östersjön.
SEBTransprojektet har bestått av fyra delprojekt under ledning av ett gemensamt konsortium och en styrgrupp. Huvudansvarig, ledande partner (Lead partner), för projektet har varit Växjö kommun.
Organisationen inom SebTrans.
Källa: SEBTrans The South East Baltic Area, From Transportation Axes to Development Zones, Final report 2001.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
Planeringssamarbetet har resulterat i en vision för den framtida utvecklingen av området. För att kunna förverkliga denna har projektet analyserat och lämnat förslag på en rad åtgärder som alla syftar till att främja en långsiktigt hållbar, regional utveckling av området.
SEBTransprojektet identifierade två transportkorridorer av betydelse för utvecklingsområdena i sydöstra Östersjöområdet. Dessa korridorer erbjuder kombinerade land- och sjötransporter som alternativ till överbelastade leder genom Polen och Väst- europa. De underlättar framväxande handelskontakter och är viktiga delar i det transportsystem som krävs för att bygga ett nytt, integrerat Europa.
Den öst-västliga korridoren sträcker sig från Danmark till Lettland och Litauen med förbindelser till Storbritannien i väster och till Ryssland i öster. Färjelinjerna i korridoren kan komma att starkt öka sin godstrafik fram till år 2010. Redan under 2002 har färjetrafiken i det närmaste fördubblats.
Den nord-sydliga korridoren sträcker sig från Borås i Sverige till Lodz i Polen och Kaliningrad med förbindelser mot Göteborg och Oslo i norr och mot Warszawa och Katowiceområdet i söder och vidare mot Minsk i Vitryssland i sydost. Färjekapaciteten i korridoren planerades att utökas under 2002 för att svara mot efterfrågan, som väntas öka ytterligare avsevärt fram till år 2010.
I det första delprojektet (A), Godstransporter i södra Östersjö- området, ges en översikt av nuvarande och framtida internationella godstransportsflöden i SEBTranskorridorerna och i omgivande influensområden. De regionala och delregionala möjligheterna att påverka effekter på områden längs utvecklingskorridoren, som kan uppstå till följd av de tendenser som identifierats i delprojekt A ”Godstransporter i södra Östersjöområdet” uppmärksammas i ett annat delprojekt (B), ”TEM/TER utvecklingszon”. Effekterna av nuvarande och framtida, fram till år 2020, resande på internatio- nella bil- och passagerarfärjor längs existerande linjer mellan sydöstra Sverige och Lettland, Litauen och Polen samt potentialen för nya framtida färjelinjer står i fokus för det tredje delprojektet (C), ”Färjetrafik i sydöstra Östersjön”. I det fjärde och sista delprojektet (D), ”Regionala effekter i sydöstra Östersjöområdet”, beskrivs den regionala inverkan av ökade handelsvolymer på lokal, delregional och regional nivå. Det innebär bl.a. att barriärer och faktorer, som hämmar utvecklingen av marknader och kapaciteter för ekonomisk förnyelse och tillväxt, har identifierats.
Resultatet av SEBTransprojektet har presenterats i skrivna rapporter, databaser och kartor. De viktigaste resultaten har beskrivits i slutrapporten ”SEBTrans. Sydöstra Östersjöområdet. Från transportaxlar till utvecklingszoner”. I rapporten finns en utförlig förteckning över de många delrapporter som har pro- ducerats inom ramen för projektet. Projektet har en hemsida på Internet, www.sebtrans.com.
SebTrans korridorer och de områden som representeras av SEBTrans´ partners. Källa: SEBTrans The South East Baltic Area, From Transportation Axes to Development Zones, Final report 2001.
Hur fortsätter samarbetet?
Projektet har fått en uppföljning, South East Baltic Transport Link (SEBTrans-Link), inom ramen för EU-programmen Interreg III B för Östersjön, Phare och Tacis. Partners från Sverige, Polen,
Litauen och Ryssland/Kaliningrad bedriver det fortsatta arbetet med ambitionen att understödja en snabb och kompetent förberedel-
seprocess för investeringar och andra initiativ i syfte att förbättra tillgängligheten till väg-, järnvägs- och sjötransportnätverk. Avsikten är att förbättra förutsättningarna för regional utveckling och att stärka de regionala innovationssystemen med stöd av förbättrade kommunikationer. En prioriterad uppgift blir att utarbeta en handlingsplan för att hantera de utmaningar som har identifierats inom SEBTransprojektet. Inom SEBTrans-Link, som pågått en tid, kommer det att ges möjligheter att utveckla de idéer och rön som framkommit inom SEBTrans med särskilt fokus på den nord-sydliga transportkorridoren.
Det pågående projektsamarbetet är grupperat kring fem teman, där det för varje tema identifieras utmaningar och mål. Temana är följande:
1. Regionförstoring genom förbättrade allmänna kommunikationer nationellt och transnationellt.
2. Infrastrukturella förutsättningar att stärka näringslivets möjligheter till samarbete och konkurrens inom stråket. 3. Tillvaratagandet av natur- och kulturmiljöer som förutsättning
för en utvecklad turism inom stråket.
4. Strategier och konkreta planer för förbättringar i
transportinfrastrukturen inom stråket och dess inverkan på regional utveckling.
5. Utveckling av intermodal småskaligt transportsystem baserat på järnväg/väg.
Ytterligare information om SEBTrans-Link finns på hemsidan på Internet www.sebtrans.com.
Kontaktpersoner
Anders Franzén, Växjö kommun
Lars Hederström, Länsstyrelsen i Kronobergs län
Reflexioner
Exemplet belyser den allt större betydelse som EU:s planerings- samarbete har för svensk planering i skärningspunkten mellan regional utveckling och fysisk planering. Det ökade internationella samarbetet har bl.a. fört med sig ett nytt synsätt och nya arbets- metoder inom samhällsplaneringen. Olika professioner och
verksamhetsområden har alltmer kommit att närma sig varandra till följd av vikten av en integrerad syn på ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Utvecklingen ställer krav på förbättrade samordningsmekanismer mellan olika beslutsnivåer, där den nationella nivån måste samspela med den regionala och lokala nivån. Det ställer även krav på nya former för samordning mellan
olika politikområden och sektorer, där framförallt transportsystemet och stadsutvecklingen kommer i fokus.
Projektverksamheten inom ramen EU:s Interreg, som syftar till att främja regional utvecklingsplanering, har inneburit ett höjt medvetande om rumsliga, territoriellt anknutna, utvecklingsfrågor. Inflytandet från den europeiska planeringsdiskussionen har visat sig vara betydelsefullt för att stärka de förändringsprocesser som rör den regionala nivån. Genom den regionala och lokala nivåns del- tagande i transnationell projektverksamhet har starka impulser getts, som förstärker rörelsen mot att den regionala nivån är en viktig samarbetsarena för utvecklingsfrågor mellan staten, regionala organ, kommuner, näringsliv och andra organisationer.
Ett annat tydligt resultat av det internationella planeringssam- arbetet har visat sig vara, att det inte finns en motsvarande mottag- ningsstruktur inom Sverige för europeiska influenser inom den rumsliga planeringen. Frågor av stor betydelse för den fysiska planeringen som initieras på den europeiska nivån kräver i Sverige hantering av den kommunala nivån. Sektoriseringen och den starka uppdelningen av kompetenser på skilda huvudmän bidrar till svårigheten att ta sig an de problem och ta till sig utvecklings- möjligheter som rumslig utvecklingsplanering ger. Men även det motsatta gäller, dvs. frågan kan ställas hur statsmakten på central nivå kommer att förhålla sig till och ta del av de erfarenheter, kunskaper och förslag till utveckling och stärkande av regioner, som resulterar från regionalt och lokalt utvecklingsarbete.
Som framgår av exemplet har det gränsöverskridande planerings- samarbetet gett företrädare för olika sektorer och delregioner möj- lighet att skaffa sig gemensamma erfarenheter och slutsatser till gagn för framtida utvecklingsarbete. Det har också inneburit att nya kontakter etableras och att samarbete sker över de gränser som skiljer förvaltningar, myndigheter, samhällssektorer och länder åt. Detta samarbete kan förväntas ge upphov till nya innovativa samar- betsprojekt och bidra till en fördjupad kunskap och förståelse för den europeiska rumsliga utvecklingen och därmed till en fortsatt integrering av Europa. Exemplet visar på ett belysande sätt de nya förhållanden som svensk planering ställs inför till följd av det alltmer ökade inflytandet från den europeiska planeringsdis- kussionen och de planeringsinitiativ, som tas från både medlems- ländernas och EU-organens sida. Ökade krav ställs på en mer integrerad rumslig planering i Sverige och riktar bl.a. uppmärksam- heten på frågor om den nationella planläggningens formella
struktur.
I detta sammanhang kan det erinras om ESDP-sekretariatets slutrapport till Regeringen i december 2001, där det bl.a. pekades på behovet av att det europeiska planeringssamarbetet konkretiseras och tolkas utifrån de särskilda svenska förhållandena. Det gäller bl.a. inom näringsgeografi, markanvändning, regional/kommunal organisation och planeringssystemens utformning. Den slutsats som drogs var att det behöver utarbetas en svensk ”Nationell strategi
för regional utveckling” som utgår från ESDP-dokumentet, Det regionala utvecklingsperspektivet inom Europeiska Unionen. Också erfarenheterna från Sveriges aktiva medverkan i det gränsöverskri- dande europeiska planeringssamarbetet talar för detta.