Boverket
Rapport
Augusti 2003
Sektorssamordning!
Exempel från mellankommunalt och regionalt
samarbete inom fysisk samhällsplanering
Boverket
planeringen på mellankommunal och regional nivå. Den fysiska sam-hällsplaneringen enligt Plan- och bygglagen är sektorsövergripande och strävar till helhetssyn.
Exempelsamlingen beskriver och analyserar ett tiotal mellankom-munala planeringsexempel från olika delar av Sverige.
Några viktiga slutsatser utifrån exemplen är:
•Det är angeläget att öka insatserna i samhällsplaneringen för att uppnå social, kulturell, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling
• Regionalt underlag om boendefrågor behöver övervägas i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen, eftersom bostadsmarknad och bostadsförsörjning spelar en allt viktigare roll för den regionala utvecklingen
• God sektorssamordning mellan kommunikationer/kollektivtrafik – boende – arbetsmarknad är strategisk
• Organisationsformen – tillsammans med samarbetsviljan – i mellan-kommunalt samarbete är betydelsefull
• På flera håll i landet har det bildats nya kommunalförbund och samar-bete i kommunalförbund har bl.a. fördelarna att det finns en gemen-sam budget och att förbundet är en juridisk person, vilket ger det avtalsreglerade samarbetet stadga
• Formerna för god växelverkan mellan å ena sidan fysisk samhälls-planering och å den andra arbetet med regionala tillväxtprogram, RTP, och regionala utvecklingsprogram, RUP, behöver utvecklas
• Det finns många exempel på att visions- och strategiarbete är lämp-liga vägar att starta ett mellankommunalt samarbete
• Den kommunala översiktsplaneringen enligt Plan- och bygglagen har i ett växande antal kommuner en inriktning på utvecklingsfrågor, varför det är naturligt att detta fångas upp i regionala tillväxtavtal och regi-onala utvecklingsprogram.
Sektorssamordning!
Exempel från mellankommunalt och regionalt
samarbete inom fysisk samhällsplanering
Titel: Sektorssamordning! Exempel från mellankommunalt och regionalt samarbete inom fysisk samhällsplanering
Utgivare: Boverket, augusti 2003 Upplaga: 1
Antal ex: 40
Tryck: Boverkets kopiering, Karlskrona 2003
Sökord: arbetsmarknad, avtal, boende, bostadsförsörjning, ekolo-gisk hållbarhet, EU, fysisk planering, fysisk samhällsplanering, helhetssyn, hållbar utveckling, informell samverkan, Interreg, kommunalförbund, kollektivtrafik, kommunikationer, miljö, kul-turell hållbarhet, lokal arbetsmarknadsregion, länsstyrelser, mel-lankommunal, miljö, metoder, miljömässig hållbarhet, nätverk, nätverkssamarbete, planering, regional, regionala samverkansor-gan, regionalt tillväxtprogram (RTP), regionalt utvecklingsprog-ram (RUP), regioner, regionplan, samhällsplanering, samordning-suppdraget, samverkan, segregation, sektorssamordning, sektors-övergripande, social hållbarhet, strategi, strategisk planering, strukturfond, tillväxtprogram, tvärsektoriell, vision, visionsarbete, översiktsplan
Diarienummer: 20132-35/2002 Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50
Fax: 0455-819 27
E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se
Förord
Boverket, som har den allmänna uppsikten över Plan- och byggla-gen, PBL, har fått Regeringens uppdrag att tillsammans med NUTEK och andra berörda centrala och regionala statliga myndig-heter ”identifiera potentiella områden för samordning och utarbeta metoder för effektiv sektorssamordning” (Sektorssamordningsupp-draget). Uppdraget är knutet till arbetet med regionala tillväxtpro-gram, dvs. främst till länsnivå/regional nivå.
Boverket vill i detta uppdrag i mellankommunalt/regionalt per-spektiv fokusera på den fysiska samhällsplaneringen – som är sek-torsövergripande och strävar till helhetssyn – och på bostadsför-sörjningsplaneringen. Denna exempelsamling med ett tiotal ringsexempel från olika delar av Sverige riktar sig främst till plane-ringstjänstemän i kommunerna och på regional nivå. Syftet är att sprida exempel på hur man praktiskt kan öka samverkan i sam-hällsplaneringen mellan olika sektorer och främja utvecklingen av lokala och regionala utvecklingsprogram. Exempelsamlingen är samtidigt en viktig del i Boverkets redovisning till Regeringen av Sektorssamordningsuppdraget. Tack till alla som medverkat!
Arbetet har bedrivits i samverkan mellan enheterna inom Boverkets Samhällsbyggnadsdivision. Boverkets styrgrupp för arbetet har bestått av chefen för divisionen Ulf Troedson och enhetscheferna Martin Hedenmo, Kerstin Hugne och Dick Larsson. Ansvarig enhetschef har varit Kerstin Hugne.
Koordinator för arbetet har varit Jan Gunnarson. I arbetsgruppen har dessutom Eleonore Björnberg, Kajetonas Ceginskas, Bengt Eriksson, Lars Husberger, Birger Sandström, Ann-Mari Svensson, Anna-Karin Sonesson och Roland Thörnqvist ingått.
Boverkets kontaktpersoner för de olika exempelredovisningarna är: Eleonore Björnberg (1. Boende och kollektivtrafik i sydvästra Skåne; 2. Brett delregionalt samarbete på Södertörn; 4. Stad-landsamverkan: Umeåregionen och E12-alliansen; 5. Utvecklings-samarbete i nytt kommunalförbund; 8. Kustzonplanering för Skåne) Kajetonas Ceginskas (9. Planering av östersjösamverkan i Interreg-samarbete) Bengt Eriksson och Roland Thörnqvist (3. Visions-samarbete i Västra Mälardalen) Lars Husberger (6. Rådslagsdialog inom Göteborgsregionen) Ann-Mari Svensson (7. Planering över riksgränsen för Haparanda och Torneå) Jan Gunnarson (10. Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen).
Karlskrona augusti 2003 Ulf Troedson
Innehåll
Läsanvisning... 7
1. Boende och kollektivtrafik i sydvästra Skåne ... 9
2. Brett delregionalt samarbete på Södertörn ... 19
3. Visionssamarbete i Västra Mälardalen... 31
4. Stad-landsamverkan: Umeåregionen och E12-alliansen... 41
5. Utvecklingssamarbete i nytt kommunalförbund ... 53
6. Rådslagsdialog inom Göteborgsregionen... 63
7. Planering över riksgränsen för Haparanda och Torneå ... 75
8 Kustzonplanering för Skåne ... 87
9. Planering av östersjösamverkan i Interregsamarbete ... 95
10. Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen... 105
Några samlade reflexioner ... 117
Bilaga 1 Förstudie om utvecklingsplanering inom en funktionell region ... 121
Bilaga 2 Utdrag ur: ANALYS AV MELLANKOMMUNALA PLANERINGSEXEMPEL... 123
Läsanvisning
För att underlätta läsningen av denna rapport har redovisningen i de olika avsnitten så långt möjligt gjorts likartad. I en faktaruta i inledningen av varje avsnitt redogörs i sammandrag för resp. sam-arbetsexempel och huvudsyftet med redovisningen. Därefter följer bl.a. redovisning och analys under rubrikerna ”Samarbetets syfte och målsättning”, ”Hur är samarbetet organiserat?” och ”Vilka frå-gor betonas särskilt i samarbetet?”. Exempelredovisningarna är inriktade på främst följande verksamhetsområden: boendefrågor, kommunikationsfrågor och kollektivtrafik, arbetsmarknad och näringslivsutveckling samt hållbar utveckling. De olika frågekom-plexens behandling i den fysiska samhällsplaneringen och i ett tvär-sektoriellt perspektiv analyseras. Viktiga delar av planeringsmeto-diken lyfts fram. Frågornas genomslag i den kommunala översikts-planeringen belyses i detta sammanhang. I förekommande fall lyfts också fram lobbyverksamhet och kontakter avseende statliga inve-steringssatsningar. Under rubriken ”Reflexioner” efter resp. exem-pelredovisning lyfts fram några särskilt viktiga slutsatser och fråge-ställningar utifrån exemplet.
Exemplen är hämtade från olika delar av hela Sverige och flera av dem har internationell anknytning samtidigt som urvalet av exem-pel dessutom gjorts utifrån önskemålet att analysera olika former för mellankommunalt samarbete. Följande exempel redovisas:
Informellt mellankommunalt nätverkssamarbete främst på tjäns-temannanivå (E12-alliansen i Västerbotten sedan årsskiftet
2002/2003, exempel 4, och samarbete om boendefrågor mellan kommunala bostadsbolag på småländska höglandet, exempel 5).
Samarbete inom ramen för svenska mellankommunala projekt (E12-alliansen under dess tre första år, exempel 4).
Samarbete inom ramen för internationella mellankommunala projekt (Interregprojekten Bottenviksbågen, exempel 7 och SEB-Trans, exempel 9. Även samarbete inom EU:s Mål 1 behandlas främst i exempel 4).
Samarbete mellan kommuner över nationsgräns (Haparanda-Torneå-samarbetet, exempel 7).
Informellt överenskommet samarbete mellan dels politiker, dels tjänstemän i en grupp kommuner, där tjänstemännens arbete styrs av den mellankommunala politikergruppen (SSSV-samarbetet i Skåne, Samverkan Skåne Syd Väst, exempel 1, Södertörnskommu-nernas samarbete, exempel 2 och samarbete i Västra Mälardalen, exempel 3).
Samarbete reglerat av en avsiktsförklaring, som likalydande har antagits av kommunfullmäktige i var och en av de samarbetande kommunerna (Umeåregionen, exempel 4).
småländska höglandskommuners samarbete, exempel 5).
Samarbete i kommunalförbund med utifrån PBL reglerade regi-onplaneuppgifter (Göteborgsregionens kommunalförbund, exempel 6).
Regionalt samarbete i ett helt län i samverkan mellan länsstyrel-sen och direktvalt regionalt organ, Region Skåne, samt i dialog med länets kommuner (Kustzonplanering för Skåne, exempel 8).
Regionplanesamarbete enligt speciallag, kopplat till PBL samt inom ramen för en regional utvecklingsplan (Stockholms läns landsting, exempel 10).
Ett viktigt underlag till exempelsamlingen är ”Analys av mellan-kommunala planeringsexempel” av Fil.lic. Kristina Nilsson, Cent-rum för Territoriell Utvecklingsplanering, CTUP. Huvudtexten från denna promemoria finns med som bilaga 2 till denna exempelsam-ling.
1.
Boende och kollektivtrafik i
sydvästra Skåne
Staden Malmö och det omgivande landskapet. Källa: Malmö stadsbyggnadskontor.
FAKTA
Exempel på informellt mellankommunalt samarbete inom över-siktsplanering, bostadsförsörjning och kollektivtrafik som kan minska risken att bristande bostadsförsörjning hämmar tillväxten och ge medborgarna ökade valmöjligheter i boendet.
I det tätbefolkade sydvästra Skåne samarbetar tio kommuner i ett informellt nätverk, Samverkan Skåne Syd Väst (SSSV), med regel-bundna träffar och diskussioner mellan kommunledningarna kring vissa kommunövergripande utvecklingsfrågor.
Exempelredovisningen utgår från en rapport, som är en viktig del i SSSV:s regionala strategiarbete. Rapporten beskriver vilka mel-lankommunala frågor som har tagits upp i kommunernas översikts-planer. Kommunernas planer på en utökning av kollektivtrafiken kan bidra till hela SSSV-områdets bostadsförsörjning genom för-stärkta kommunikationer och minskade restider.
Kommunerna i sydvästra Skåne ser sig som en delregion med gemensamma förutsättningar och problem. Därmed finns det en början till att man på mellankommunal nivå utbyter tankar också om bostadsförsörjningsfrågor i en situation där bostadsförsörj-ningen riskerar att bli ett allvarligt tillväxthinder.
Bakgrund
Skåne tillhör en av de regioner som under de senaste åren har haft den största befolkningsökningen i landet, procentuellt räknat. Ökningen är främst koncentrerad till Malmö-Lund, Helsingborg och i viss mån till Kristianstad. Enligt Region Skånes befolknings-prognos för tiden 2001–2010 kommer befolkningen att fortsätta öka betydligt i södra Skåne. Malmö kommun med omnejd kan år 2010 komma att omfatta nästan hälften av Skånes befolkning. I Boverkets rapport ”Bostadsmarknaden i Skåne, 2002” är behovet av nya bostäder i Skåne beräknade till 50 000 bostäder fram till år 2010. Utav dessa är behovet i södra Skåne ca 40 000 bostäder.
Kommunerna i sydvästra Skåne har bildat ett informellt samar-betsnätverk Samverkan Skåne Syd Väst, vilken innefattar tio kom-muner. Dessa är Malmö, Burlöv, Eslöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge. Kommunerna (för-utom Eslöv) ingick tidigare i Sydvästra Skånes kommunalförbund, som har upphört. Samarbetet i SSSV startade 1998.
Samarbetets syfte och målsättning
SSSV antog hösten 1998 följande mål för sin verksamhet:
− verka för och stödja Skånes utveckling till en sammanhållen regional enhet
− öka samarbetet och utbytet med andra organisationer och regi-oner över nationsgränserna, såväl över Öresund som runt Öster-sjön
− arbeta för att sydvästra Skånes intressen tillvaratas i det regio-nala och statliga perspektivet
− fastställa, utveckla och marknadsföra sydvästra Skånes fördelar och starka sidor som en del av Region Skåne
− öka det interna samarbetet mellan kommunerna i sydvästra Skåne avseende övriga kommunala angelägenheter
Hur är samarbetet organiserat?
Kommunerna representeras i nätverket av ordförande och företrä-dare för oppositionen i respektive kommunstyrelse. Vid nätverkets möten deltar också kommuncheferna, som har ansvaret för bered-ning av de ärenden som ska diskuteras på nätverkets möten. För varje år väljs ett presidium bestående av ordförande och två vice ordföranden. Ordförandeskapet växlar mellan kommunstyrelseord-förandena i Malmö och Lund. Nätverket håller fyra möten per år. Därtill kommer förberedande möten i kommunchefsgruppen och med presidiet. Stadsdirektören i Malmö och kommundirektören i Lund har växelvis samordningsansvaret i kommunchefsgruppen och svarar genom sina förvaltningar för sekreterarskap och admi-nistration i SSSV.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
Samarbetet kan delas in i tre huvudkategorier: Långsiktiga utveck-lingsfrågor, aktuella frågor av gemensamt intresse och utveckling av de mellankommunala samarbetsformerna. Många av de frågor som behandlas är viktiga i den fysiska samhällsplaneringen.
Viktiga samarbetsfrågor i SSSV är utbyggnad av vägar och järn-vägar, gymnasieutbildning, samarbete på näringslivsområdet och marknadsföring av delregionen Sydvästra Skåne.
En gemensam gymnasieutredning och en utredning om kommu-nalteknisk samverkan har genomförts, samt en sammanställning av planerade vindkraftsprojekt. Ett arbete med att sammanställa de tio kommunernas översiktsplaner ses som en del i ett gemensamt regi-onalt strategiarbete. Frågor som aktualiseras och initieras i samar-betet mellan Malmö och Lund tas också upp, eftersom intresse finns inom hela SSSV. Ett sådant exempel är frågan om studentbo-städer. Öresundsintegrationen, som är en viktig fråga för Skånes utveckling, är av stort intresse också för SSSV. Vidare har utbygg-naden av IT-infrastrukturen, ”bredband”, lagts fram som en ny samarbetsfråga.
Inom gruppen diskuteras kommunernas bostadsplanering. Sam-arbetsgruppen har gett ut ett flertal rapporter angående befolk-ningsutvecklingen i SSSV och Öresundsregionen, åldersstrukturen
kommunvis, flyttning samt folkmängd och folkökning i Öresunds-regionen.
Rapporten ”SSSV-kommunernas översiktsplaner – en sammanställning 2002”
Uppdraget att utarbeta rapporten ”SSSV-kommunernas översikts-planer – en sammanställning 2002” gavs på ett möte med kommun-styrelsepresidierna i regionen. Malmö stadsbyggnadskontor har sedan utarbetat sammanställningen i samarbete genom de för över-siktsplaneringen ansvariga tjänstemän i de aktuella kommunerna. Rapporten syfte är att ge en samlad bild av SSSV-kommunernas planeringsvisioner och utbyggnadsplaner och på så sätt skapa underlag för ett vidgat samarbete rörande gemensamma problem och utvecklingsprojekt, strategiska frågor och marknadsföring. Den utgår från de tio SSSV-kommunernas andra omgång av antagna och pågående översiktsplaner mellan åren 1998–2002.
I rapporten framhålls att det stora befolkningsunderlaget i regio-nen och de universitet och högskolor som finns i delregioregio-nen inne-bär att näringslivets möjligheter till rekrytering av kvalificerad arbetskraft är goda. En annan stark sida som tas upp i rapporten är de attraktiva boendemiljöer som finns i regionen. Det sydväst-skånska kulturlandskapet erbjuder en blandad ortstruktur med odlingsbygd, skogar och närhet till vatten. Sydvästskånes speciella boende- och levnadsmiljöer tas mot denna bakgrund upp som en av regionens viktigaste tillgångar. Det gäller bl.a. natur, ekologi, kultur och historia, odling och rekreation. Behovet av tätortsnära frilufts- och rekreationsområden redovisas.
En angelägen mellankommunal planeringsfråga som tas upp är kommunikationerna och möjligheten att resa mellan tätorterna. På grund av de miljöstörningar som en ökad infrastrukturutbyggnad skulle innebära, inriktas planeringen på att ge förslag på ny- resp. utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken. Här är det främst en utökad lokaltrafik, s.k. pågatågstrafik som kommunerna planerar för. När det gäller väginvesteringar är det behovet av att höja stan-darden på befintliga vägar, nya förbifarter utanför tätbebyggelse och vid ett antal mindre orter samt på nya trafikplatser, regionbuss-hållplatser och pendelparkeringar som redovisas.
Boendefrågan tydliggörs genom att SSSV-kommunernas samlade utbyggnadsområden och planerade nya bostäder i
översikts-planerna, med en tidshorisont mellan 10 och 40 år, redovisas på två kartor (se nedan). Den ena kartan visar förutom de planerade ut-byggnadsområdena även befintliga och planerade stationsområden. Det framgår att dessa utbyggnadsområden i stor utsträckning har lokaliserats intill eller i närheten av de befintliga och de planerade stationsområdena. Den andra kartan visar antalet nya bostäder med en tidshorisont på mellan 10 till 40 år (olika kommuner har skilda tidsperspektiv i sina planer).
Översiktsplanernas sammanlagda markreservationer innehåller ca 60 000 lägenheter i den varierade tidshorisonten mellan 10 och
40 år. För det närmaste decenniet motsvarar markreservationerna en realisering av ca 22 000 bostäder. Dock finns det givetvis ingen garanti för att dessa områden verkligen kommer att bebyggas inom denna tidsperiod. Rapporten tar även upp att en utbyggnad utan större restriktioner kan äventyra de speciella kvaliteter som de attraktiva boendemiljöerna utgör. Tankar om bättre uthållighet och resurshushållning, finns i översiktsplanerna, men det saknas enligt rapporten konkreta lösningar.
Samtliga utbyggnadsområden som redovisas i SSSV-regionens översiktsplaner. Källa: Malmö stadsbyggnadskontor.
SSSV-kommunernas planering av nya bostäder i översiktsplanerna. Tidshorisonten i kommunernas planering varierar mellan 10 och 40 år.
Slutsatser i rapporten
Slutsatserna i rapporten visar att kommunernas syn på hur man kan samarbeta regionalt har förändrats och att kommungränserna mins-kar i betydelse. Kommunerna fokuserar i större utsträckning än tidigare på de gemensamma tillgångar som finns i form av arbets-platser, bostäder, service, kultur, utbildnings- och rekreations-möjligheter, närheten till Köpenhamn m.m.
Satsningar som berör samtliga kommuner är utbyggnader av kollektivtrafiken (i första hand den spårbundna trafiken), vilket ökar befolkningens möjligheter att kunna förflytta sig mellan kom-munerna. Kollektivtrafiksatsningarna kan även avlasta Malmö och Lund, (som idag har inflyttningsöverskott och en överhettad bo-stadsmarknad), genom att bosättning i större utsträckning kan ske i de omgivande kommunerna.
Snabbspårvägar, en utflyttning av godstågtrafiken från tätorterna, en standarhöjning av befintliga järnvägar samt att ett stort antal cykelvägar är andra planeringsåtgärder som gör det lättare att sprida boendet i regionen.
Oavsett om man väljer att bo i en stad, en mellanstor tätort, en mindre tätort eller lantlig miljö har man enligt översiktsplanerna överallt nära till arbetstillfällen, service, frilufts- och strövområden. Närheten till Malmö och Köpenhamn med vidare förbindelser till södra Europa ger regionen ytterligare en gemensam fördel.
Hur fortsätter samarbetet?
Samarbetet är än så länge i ett inledande skede. Inom SSSV har diskuterats att utveckla samarbetet om gemensamma bostadsför-sörjningsfrågor, men något beslut har inte tagits av kommunstyrel-sepresidierna. Malmö stads stadsbyggnadskontor, stadens fastig-hetskontor, boendeansvariga från de kommunala förvaltningarna i Vellinge, Landskrona, Lund och Lomma samt Region Skåne har deltagit i diskussionsseminarier angående hur man i SSSV-regionen kan lösa framtidens bostadsförsörjningsproblem. På seminarierna har diskussioner förts om möjligheten att göra en fördjupning av de fördelar och nackdelar, problem och lösningar som det redogjorts för i SSSV-rapporten. Inför Malmö kommuns bostadsförsörjnings-program har kommunen diskuterat att utföra en gemensam mark-nadsanalys med grannkommunerna.
Intervjuer har genomförts med samtliga 20 kommunstyrelseord-föranden och oppositionsledare om hur man ser på SSSV-samar-betet framöver. Den utvidgade arbetsmarknaden i Öresundsre-gionen och den pågående integrationsprocessen att skapa en gemensam marknad för bostäder, arbete, varor och tjänster i hela Öresundsregionen är, enligt intervjuresultaten, ett högt prioriterat intresse. Det finns en påfallande samstämmig uppfattning bland de intervjuade om att kommunerna lever i en stark symbios med var-andra och att kommuninvånarna utnyttjar SSSV-området i sin
hel-het för sina olika behov och aktiviteter. Vägar, järnvägar, kollek-tivtrafik, gymnasieutbildning och marknadsföring mot näringslivet framstår som högprioriterade samarbetsfrågor även framöver.
Några citat kan exemplifiera det nya sättet att tänka mer regi-onalt: ”Invånarnas aktivitetsfält och intressesfär är större än den egna kommunen”. ”Vi måste få till stånd en regional fysisk samsyn och inte låta de administrativa gränserna vara begränsande”. ”Vi måste försöka se vår fysiska planering i en helhet”.
Kontaktpersoner
Bertil Johansson, Malmö stadsbyggnadskontor Susanne Käsper, Malmö stadsbyggnadskontor
Reflexioner
SSSV är ett informellt kommunnätverk, som styrs via kommun-cheferna av en grupp bestående av de tio kommunernas ledande kommunalråd. Nätverkets operativa grupp består av tjänstemän som ansvarar för planeringsfrågor från alla kommunerna. Arbetet i nätverket är än så länge i ett inledande skede. Genom att SSSV-samarbetet har sammanställt de tio kommunernas översiktsplaner, redovisas överskådligt den framtida planering som från kommuner-nas sida behövs för kollektivtrafiken med inriktning på att dels genomföra bostadsutbyggnad på ett långsiktigt hållbart sätt och dels verka för större helhetsperspektiv i den fysiska planeringen. De tio kommunerna utvecklar ett sådant arbetssätt, som fördes fram i Boverkets redovisning av regeringsuppdrag att se över planerings-förutsättningarna för bostadförsörjningen i Skåne län. Uppdraget genomfördes av Boverket i samverkan med Länsstyrelsen i Skåne län, Region Skåne och de skånska kommunerna.
Exemplet visar tydligt att sektorssamordningen mellan områden som kommunikationer, bostadsförsörjning, näringslivsutveckling och miljö är mycket betydelsefull. De rapporter som har tagits fram, och särskilt den i exemplet redovisade sammanställning av kom-munernas översiktsplaner, har tillsammans bidragit till att tydlig-göra att de tio kommunerna kan ses som en helhet. I
SSSV-samarbetet finns dessutom inriktningen att hela Öresundsregionen så småningom ska utgöra en gemensam bostadsmarknad.
De mellankommunala kommunikationerna utgör en viktig del i den gemensamma analysen inom ramen för kommunernas samver-kan. Det är naturligt att SSSV-kommunerna utgår från det faktum att man är en gemensam arbetsmarknadsregion och att det i regio-nen, sedd som en helhet, finns många attraktiva boendemiljöer i kollektivtrafiknära lägen. Kollektivtrafiken är mycket viktig för en god framtida bostadsförsörjning.
Aktiviteterna inom SSSV-samarbetet har hittills inte lett till for-mella planeringsriktlinjer. Men att ett större antal kommuner ser sig som en samverkansregion, som arbetar för gemensamma mål, är av stort intresse. Tillgång till bostäder i en god boendemiljö har blivit en viktig regional utvecklings- och tillväxtfaktor. Det är i många fall en nödvändig förutsättning för förverkligandet av de bostads-politiska målen att kommunerna samarbetar och i samband därmed kompletterar varandra och tar vara på sina olika förutsättningar. Här är utbytet mellan de större kommunerna Malmö och Lund och kranskommunerna viktigt. En stärkt samverkan är angelägen mellan å ena sidan kommunernas planering för bostadsförsörj-ningen och å den andra den fysiska planeringen i kommunerna. Det gynnas av den typ av samarbete som SSSV-kommunerna har satt igång. Som ett fortsatt samarbetssteg överväger bl.a. kommunerna om det finns skäl att göra en fördjupning av SSSV-samarbetets sammanställning av kommunernas översiktsplaner samt inleda ett gemensamt arbete angående boendefrågor.
2.
Brett delregionalt samarbete på
Södertörn
E4/E20 mot Alby. Källa: Botkyrka kommun. Fotograf: Sten Modén.
FAKTA
Exempel på informellt mellankommunalt planeringssamarbete på Södertörn, där kommunerna samverkar i utvecklingsplaneringen med tydliga relationer till planeringen i en större region.
Södertörnskommunerna samarbetar kring fysiska samhällsplane-ringsfrågor som berör denna delregion av Stockholmregionen. Sär-skilt de delregionala planeringsfrågornas koppling till hela denna region tas upp i exempelredovisningen.
Det operativa samarbetet utförs genom tjänstemannasamarbetet inom den s.k. Planerargruppen på Södertörn. Verksamheter som berörs är bl.a. kommunikationer, boendefrågor, forsknings- och utbildningsfrågor samt sociala frågor, vilka i många fall har starkt samband med den regionala utvecklingsplaneringen för stock-holmsregionen.
Exemplet visar hur man genom ett gemensamt uppträdande och gemensam planering i en regiondel kan verka för att öka förutsätt-ningarna för tillväxt och välfärd, i hela landet, i Mälardalen och Stockholmsregionen samt i de egna kommunerna.
Bakgrund
De åtta Södertörnskommunerna samverkar informellt om utvalda samhällsplaneringsfrågor. En utgångspunkt för samarbetet är att möjligheten till ett attraktivt naturnära boende, i nära anslutning till Stockholm, utgör en viktig styrka för delregionen.
Bostadsbyggandet i hela Stockholm ligger för närvarande på ca 5 000 bostäder per år. Samtidigt bedöms behovet av nya bostäder vara ca 9 000–12 000 bostäder per år. På Södertörn skulle enligt planeringen i dessa kommuners översiktsplaner ca 12 000 bostäder kunna byggas den närmaste femårsperioden, enligt rapporten ”Sats-ningar på Södertörn” (2001).
Samarbetets syfte och målsättning
Huvudsyftet med samarbetet i kommunernas gemensamma plane-rargrupp är att stärka regiondelens konkurrenskraft. Genom att utveckla en gemensam uppfattning om de framtida utvecklingsin-satser som behövs på Södertörn, är målet att kunna skapa bättre förutsättningar för tillväxt och välfärdsökning. Ett annat viktigt syfte är att ett gemensamt agerande i många frågor stärker de sam-arbetande kommunernas möjligheter att påverka viktiga
Hur är samarbetet organiserat?
I samband med etableringen av Södertörns högskola bildades 1997 Södertörns Utvecklingscentrum, vilken är en partipolitiskt obunden intresseorganisation. Därigenom stimuleras samarbete mellan när-ingsliv, högskolor och kommuner på Södertörn. Utvecklingscent-rum består dels av en ideell förening, Föreningen Södertörns Utvecklingscentrum, dels av ett servicebolag, Södertörns Utveck-lingscentrum AB, vilket ägs av föreningen. Efter ett initiativ från Handelskammaren anordnas även årligen det s.k. Södertörns Rådslag, sedan Södertörns Utvecklingscentrum bildades. Söder-törnskommunerna turas om att ta hand om värdskapet. Förutom de åtta Södertörnskommunerna deltar nyckelpersoner från näringsliv, högskola och myndigheter. På rådslagen diskuteras gemensamma strategier för Södertörns utveckling. Efter det första rådslaget har flera nätverk kommit till stånd avseende IT, högskolefrågor, infra-struktur och andra utvecklingsprojekt.
Samtidigt som de medverkade i arbetet med Regional utveck-lingsplan för Stockholmsregionen (RUFS), enades Södertörns-kommunerna om att det att det skulle bildas en planerargrupp på Södertörn. Denna grupps uppgift skulle vara att diskutera och över-väga gemensamma frågor som rör den fysiska planeringen och den regionala utvecklingen i regiondelen. Planerargruppen är en tjäns-temannagrupp som består av planeringschefer eller motsvarande i de åtta Södertörnskommunerna. Gruppen träffas regelbundet, ca sex gånger per år. Inom gruppen behandlas frågor av mellankom-munalt, delregionalt och regionalt intresse, liksom samspelet mellan dessa planeringsnivåer. För den övergripande styrningen svarar en politikergrupp bestående av kommunstyrelsens ordfö-rande och kommundirektörer från varje kommun. Politikergruppen träffas ca fyra gånger per år. Kommundirektörerna träffas separat inför mötena mellan kommunalråden och kommundirektörerna. Gemensamma frågor diskuteras, bl.a. det som förts fram av plane-rargruppen.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
Planerargruppen på Södertörn arbetar med ett brett spektrum av frågor som har koppling till den mellankommunala fysiska plane-ringen och den framtida utvecklingen på Södertörn. Efter diskus-sioner med bl.a. tjänstemän från regionplane- och trafikkontoret (RTK) vid Stockholms läns landsting angående olika utvecklings-möjligheter på Södertörn, lät gruppen sammanställa rapporten ”Utvecklingsprogram för Södertörn – en förstudie”. Innehållet dis-kuterades sedan på en konferens i Haninge år 2000 med bred poli-tisk representation samt vid det årliga rådslaget, som hölls i Nykvarn 2001. Rapportens syfte var att lyfta fram frågor för Södertörns framtid av relevans för den regionala planeringen. Arbetet med rapporten har löpt parallellt med processen avseende
RUFS. Dessutom har Planerargruppen utarbetat gemensamma ytt-randen i olika frågor.
Arbetssätt och metoder
I rapporten ”Utvecklingsprogram för Södertörn en förstudie” understryks vikten av att hitta en planeringsnivå som kan utgöra en brygga mellan den regionala planeringen och den översiktliga pla-neringen, en delregional planeringsnivå. Genom redovisningen i rapporten vill man bidra till nya idéer och skapa en ny helhetsbild av Södertörn som kompletterar både regionplanearbetet i länet och översiktsplanearbetet i kommunerna.
I arbetet med förstudien har man gjort en nulägesanalys (SWOT-analys) av Södertörns förutsättningar inom de sex delområdena näringsliv, högre utbildning och FoU, bebyggelse- och infrastruk-tur, grönstrukinfrastruk-tur, boendemiljö (boende, kulinfrastruk-tur, rekreation och fri-tid) samt omvärldsfrågor (utveckling av internationellt samarbete).
När det gäller näringslivet på Södertörn är det först och främst en positiv näringslivsutveckling på sikt, längs det man kallar biotek-nikaxeln i sydväst och telekomaxeln i sydost, som tas upp. Andra styrkor och resurser för näringslivet som tagits upp i analysen är den internationellt sammansatta befolkningen och att det finns ett utvecklat samarbete mellan näringslivet och högskoleutbildningar på Södertörn. Svårigheter för näringslivets utveckling som
behandlas i förstudien är Södertörns profil med många ”enkla” verksamheter, låg utbildningsnivå och segregationsproblem.
Också strategier och framtidsbilder för i första hand delområdena näringsliv, högre utbildning och FoU, bebyggelse- och infrastruktur har redovisats i förstudien. Framtidsbilderna har utgångspunkt i de markanvändningsalternativ som föreslogs i RUFS. Härvid redovi-sas vikten av samverkan främst avseende de s.k. bioteknik- och telekomaxlarna samt hur hamnverksamheterna i Södertälje och Nynäshamn kan samverka med stöd av en förbättrad tvärförbin-delse (väg 225).
Bioteknik- och telekomaxeln. Källa: Planerargruppen på Södertörn
I förstudien förordas dessutom bl.a. ett starkt universitet vid nuva-rande Södertörns högskola, med filialer i Södertälje och Haninge, och att kommunerna samverkar kring gymnasieutbildningarna och gemensamt bildar ”spetsgymnasier”.
Kommunikationsfrågor och bebyggelseutveckling
Infrastrukturfrågorna i förstudien behandlas med inriktning på att förbättra kollektivtrafikförbindelserna till centrala Stockholm, till flygplatserna samt även tvärförbindelserna och förbättrad tillgäng-lighet till de regionala kärnorna Flemingsberg, Södertälje, Haninge och Kungens kurva. Även en samordnad utbyggnad av spår och vägar till hamnarna behandlas.
God infrastruktur är i många avseenden en förutsättning för bebyggelseutvecklingen. En framtidsbild i förstudien redovisar både bebyggelse- och infrastruktur (järnvägsförbindelser och kol-lektivtrafik) som grönstrukturens värdekärnor. Här tydliggörs bl.a. förbifart Stockholm och Södertörnsleden, vilka är avsedda att skapa bättre förbindelser mellan de norra och södra delarna av regionen. Tvärförbindelsen Södertälje-Nynäshamn redovisas som en
stom-busslinje alternativt en spårväg. Spårväg förväntas bli aktuell om ett pärlband av nya bebyggelsekärnor som ansluter till befintliga landsbygdssamhällen växer fram.
Förstudien pekar också på att den mångkulturella befolkningen skapar förutsättningar för möten mellan kulturer och olika religio-ner. Det som upplevs som en svaghet är bostadsområden från 1960- och 1970-talen med problem som låg boendestatus, social utsatthet och relativt hög kriminalitet. I Södertörnskommunerna finns ett flertal områden av denna karaktär.
Planerargruppen och Södertörns Utvecklingscentrum har, efter arbetet med Utvecklingsprogrammet, i samverkan med näringslivet och lärosätena på Södertörn, tagit fram populärskrifterna ”Planering för framtidens Södertörn” och ”Satsningar på Södertörn”. I ”Sats-ningar på Södertörn” beskrivs särskilt befintliga och gemensamma förslag till planerade infrastruktursatsningar, bostäder och utbild-ningscentrum (se kartan nedan).
Södertörnskommunerna har i mars 2003, i ett gemensamt ytt-rande till länsstyrelsen i Stockholms län, lämnat gemensamma syn-punkter till arbetet med långsiktiga planer för transportinfrastruk-turen 2004–2015.
Relationer till RUFS
Under arbetet med har år 2001 av Stockholms läns landsting antagna RUFS har Planerargruppen på Södertörn deltagit aktivt. Kommunerna har lämnat sina synpunkter i ett gemensamt
remissvar. Man ställde sig bakom den föreslagna regionstrukturen med de sju regionala kärnorna, varav fyra finns på Södertörn. Vidare underströks att Planerargruppen påpekade i sitt remissvar att axlarna för bioteknik- och telekommunikation borde lyftas fram i regionplanen och att kommunerna tillsammans med landstingets Regionplane- och trafikkontor (RTK) bör utreda förutsättningarna för dessa axlar i det fortsatta regionplanearbetet. När det gäller
Övervägda utvecklingsinsatser på Södertörn. Källa: Södertörns Utvecklingscentrum
infrastrukturen på Södertörn skrev kommunerna bl.a. att förbättrade tvärförbindelser är av avgörande betydelse för Stockholmsregionen och Södertörns fortsatta utveckling, inte minst för ett ökat
bostadsbyggande.
Behandling i kommunernas översiktsplanering
Av de åtta Södertörnskommunerna finns nyligen antagna planer för Botkyrka (2002), Huddinge (2001) och Tyresö (1998). Nykvarn som är en ny kommun antog sin första översiktsplan 2002. För kommunerna Haninge, Nynäshamn Salem och Södertälje pågår arbetet med nya översiktsplaner.
I sina översiktsplaner har flertalet av kommunerna knutit an till arbetet med RUFS och de gemensamma ställningstaganden som Södertörnskommunerna framfört genom Planerargruppen. Mellan-kommunala frågor som tas upp är infrastruktur, kommunikationer och näringslivsfrågor. Mellankommunal samverkan kring bostads-försörjningen berörs endast i enstaka fall.
Botkyrka skriver om näringslivsstrukturen: ”Intressant för Botkyrkas del i regionens näringslivsstruktur är närheten till Kung-ens kurva och handelsetableringar i den norra kommundelen. Likaså kan närheten till Flemingsberg få betydelse för utvecklingen av nya arbets- och bostadsområden”, enligt översiktsplan (ÖP) 2002. För Haninge kommun medför de speciella förutsättningarna i Stockholmsregionen att mellankommunal samordning är mycket viktig. ”De viktigaste insatserna utifrån ett Haningeperspektiv är utbyggnad av pendeltågskapaciteten in till Stockholm, bättre för-bindelser till Arlanda och bättre förför-bindelser till E4”, enligt pro-gram för ÖP 2001. Huddinge kommuns ÖP tar upp kommunens gynnsamma läge på Södertörn som även är positivt för övriga Södertörnskommuner. ”Här finns stora möjligheter för etablering av nya verksamheter i goda kommunikationslägen, kanske främst i Kungens kurva, Flemingsberg och Länna” (ÖP antagen 2001).
I Södertäljes översiktsplan (samråd 2003) tar planen upp för-delarna med att det skapas fler regionala kärnor. Och genom att bygga fler attraktiva bostäder hoppas kommunen kunna bidra till att skillnaderna minskar mellan kommunerna.
Hur fortsätter samarbetet?
För närvarande pågår en dialog mellan kommunerna om hur Södertörns utpekade framtida regionala kärnor ska utvecklas. Inledande kontakt har även tagits med kommuner i Sörmlands län. Möjligheten att utveckla samarbete utefter stråken E4, E20 och järnvägen diskuteras.
Samarbetet i Planerargruppen på Södertörn kommer även fort-sättningsvis att vara till stor del inriktat på infrastrukturfrågor och gemensamt agerande i remisser. Det årliga Södertörns rådslag bedöms återkomma.
Kontaktpersoner
Nils-Erik Selin, Huddinge kommuns Näringslivs- och exploate-ringskontor
Fredrik Berglund, Södertörns Utvecklingscentrum
Reflexioner
Kommunsamarbetet på Södertörn är ett informellt samarbete med tyngdpunkt på tjänstemannasamverkan i en gemensam planerar-grupp med inspiration från breda rådslag, där förutom Södertörns-kommunerna, även olika organisationer och näringslivet är repre-senterade. Avstämning av planerargruppens arbete görs med en politikergrupp. Genom att utveckla en gemensam uppfattning om de framtida utvecklingsinsatserna på Södertörn är målet att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och välfärdsökning i ett del-regionalt samarbete. Frågor som behandlas i samarbetet är främst näringslivsutveckling, utbildning, boendemiljö, bebyggelse, kommunikationer och omvärldsfrågor. Inom ramen för samarbetet har Södertörnskommunerna påbörjat erfarenhetsutbyte och samar-bete angående bostadsförsörjningsfrågor. Kommunerna gör detta integrerat med överväganden om kommunikationer och andra verksamheter i den fysiska samhällsplaneringen. I detta samman-hang har det varit naturligt att bedriva visionsarbete. Kommunerna svarar i vissa fall gemensamt på remisser. I arbetet med Regionalt utvecklingsprogram för Stockholmsregionen, RUFS, har
kommunernas förslag till stor del tillgodosetts.
Goda och ändamålsenliga kommunikationer är en viktig förut-sättning för bebyggelseutvecklingen. Det är inte minst angeläget att tätortsutvecklingen så långt möjligt sker så att bebyggelsen kan nås med kollektivtrafik. Av exemplet framgår tydligt vikten av sektors-samordning mellan kommunikationsfrågor och bebyggelseut-veckling. Kommunerna förefaller ha varit särskilt framgångsrika i samarbetet om kommunikationsfrågor, vilket är betydelsefullt i och med att kommunikationerna knyter samman arbetsplatser och stu-dieorter med bostadsorter. Ett problem kan i vissa fall vara olika politiska majoritet i samarbetande kommuner. I södertörnssamar-betet förefaller detta i första hand gälla bostadsförsörjningsfrå-gorna, om vilka man mot denna bakgrund främst haft dialog om på tjänstemannanivå. Inför avtalen med landshövding Mats Hellström, avseende dennes uppdrag av Regeringen att förhandla med Stock-holms läns kommuner om ökat bostadsbyggande, överlade Söder-törnskommunerna informellt inför att varje kommun slöt eget avtal med Mats Hellström.
Södertörnskommunernas initiativ till att gemensamt ta ställning till sociala planeringsfrågor med koppling till bostadsförsörjningen är eftersträvansvärt. Kommunerna har mellankommunalt börjat bearbeta fördelarna av, men också problematiken med, den mång-kulturella befolkningen. Den negativa profil, som regionen i viss
utsträckning fått som boendeort, tacklas på motsvarande sätt. Det kan vara angeläget även för andra grupper av kommuner att i mellankommunal samverkan, efter sina förutsättningar, arbeta med dessa frågor på motsvarande sätt.
Samarbetet mellan kommunerna verkar ha funnit sina former och har potential att kunna utvecklas ytterligare. Det förefaller finnas en god plattform att utveckla samverkan om bostadsförsörjningen. I sin förlängning skulle samverkan kunna vidareutvecklas till en mer fullödig regional utvecklingsplanering för en delregion med relatio-ner till en betydligt större region.
3.
Visionssamarbete i Västra
Mälardalen
FAKTA
Exempel på informellt mellankommunalt planeringssamarbete i en delregion inom en större region i samverkan mellan små och stora kommuner.
Exemplet belyser ett mellankommunalt samarbete som startade under första delen av 1990-talet i Västra Mälardalen, i syfte att utveckla regionen. Genom en tjänstemannagrupp, som arbetade på uppdrag av en politikergrupp, drevs samarbete kring gemensamma översiktsplanefrågor. I samarbetet ingick ett tiotal kommuner i tre län: Västmanlands, Södermanlands och Uppsala län. Länsstyrel-serna i Västmanlands och Södermanlands län hörde till initiativ-tagarna till samarbetet, men deltog inte direkt i det operativa arbetet.
Samarbetet syftade bl.a. till att ta fram ett gemensamt planerings-underlag och utarbeta en gemensam vision för utvecklingen av de berörda kommunerna. Av olika skäl kom samarbetet i gruppen att upphöra sedan visionen sänts på remiss med resultatet att visionen inte antogs gemensamt av kommunerna. Visst planeringssamarbete mellan kommunerna i Västra Mälardalen fortsätter, bl.a. i form av ett nätverk för kommunala tjänstemän som gäller infrastruktur-frågor.
Bakgrund
Västra Mälardalsgruppen bildades i anslutning till ett regionalt seminarium i Västerås år 1993. En grupp tjänstemän inom Eskils-tuna kommun och Västerås stad kom att tillsammans med länssty-relserna i Södermanland och Västmanland formulera visionära tankar avseende Västra Mälardalens framtida utveckling. Syftet var bl.a. att främja att Västra Mälardalen profilerades som en ”fram-tidsregion”. För att driva arbetet vidare bildade tio kommuner Västra Mälardalsgruppen i syfte att skapa ett närmare samarbete i den västra delen av Mälarregionen. De kommuner som ingick i Västra Mälardalsgruppen var Arboga, Enköping, Eskilstuna, Hall-stahammar, Kungsör, Köping, Sala, Strängnäs, Surahammar och Västerås. Ytterligare några kommuner deltog sporadiskt i samar-betet. Kommunerna ingår i det ytmässigt mer omfattande regionala samarbetsorganet Mälardalsrådet, som hade bildats 1991.
Utgångspunkten för arbetet var en strukturskiss avseende Mälar-dalens utveckling, redovisad av Mälardalsrådet. Målet var en fler-kärning region, där olika tätorters fördelar och kvalitéer utnyttjas tillsammans. Såväl Stockholm som de medelstora och små tätor-terna tänktes kunna utvecklas simultant.
Kommunernas befolkning och näringsliv varierar mycket. Västerås och Eskilstuna kommuner, som har den största
möj-lighet till högskoleutbildning och ett stort utbud av varor och tjänster gör dessa kommuner till nav i regionen med relativt stor inpendling. Mellanstora kommuner är Enköping, Sala, Köping och Strängnäs. Också dessa är betydande arbetsmarknader och handels-centra. Arboga, Kungsör, Hallstahammar och Surahammar är bruksorter och handelscentra.
Samarbetet inriktades på tre områden: fysisk planering, högsko-lefrågor och näringslivsfrågor. Beträffande den fysiska planeringen bildades en arbetsgrupp av tjänstemän från berörda kommuner, ”Arbetsgruppen för samverkan inom översiktlig planering i Västra Mälardalen”. Denna grupps arbete utgör grunden för denna exem-pelredovisning. I en särskild ”Högskolegrupp” har man dessutom diskuterat frågor kring utvecklingen av Mälardalens högskola.
Samarbetets syfte och målsättning
Syftet med samarbetet var att genom ett gemensamt uppträdande och gemensam planering i regiondelen öka förutsättningarna för tillväxt och välfärd. Målet var att:
− stärka den västra delen av Mälardalen som en del av en flerkär-ning region.
− samla kommunerna i Västra Mälardalen i ett nätverk.
− skapa och använda infrastruktur för ökad regional samverkan.
− utveckla en kretsloppsregion med lokal produktion av livsmedel och energi.
− utveckla livskvaliteten inom Västra Mälardalen utifrån orternas unika möjligheter.
− samverka inom utbildning och forskning.
− utveckla Västra Mälardalens mångfacetterade kultur.
− framhäva Mälarens stora betydelse och höga värde för Västra Mälardalen.
− marknadsföra Västra Mälardalen som attraktiv region. Visionen var tänkt att utgöra en utgångspunkt för fortsatt samar-bete, att användas för intern och extern marknadsföring och den var avsedd att bidra till att kommunerna i västra Mälardalen gemen-samt förverkligade de tankar som lyftes fram i visionen.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
Att arbeta för en flerkärning Mälarregion innebär att delar av Stockholms kraftiga tillväxtmöjlighet fördelas ut på hela Mälar-dalen för att ge utveckling i hela området. Såväl Stockholm som de medelstora och små tätorterna i Mälardalen skulle utvecklas. En flerkärnighet skulle innebära en utveckling av den befintliga orts-strukturen och medföra att de olika orterna samverkade mer, vilket i sin tur förutsätter en väl fungerande infrastruktur. Genom att
sam-tidigt följa arbetet i Mälardalsrådet skulle planeringen hela tiden kunna stämmas av mot ställningstaganden för hela Mälarregionens utveckling. De enskilda kommunerna skulle svara för genomföran-det.
Viktiga dokument från samarbetet är: ”Västra Mälardalen: –Pla-neringsförutsättningar” från 1995, ”Västra Mälardalen – Idé till vision” och broschyren ”Du avgör” från år 2000. Broschyren ”Du avgör” togs fram av Västra Mälardalsgruppen tillsammans med Mälardalens Högskola. Broschyren gick ut till ett stort antal hus-håll, men fick inte så stor uppmärksamhet. Dessutom gjordes en hemsida på Internet, ”Välkommen till Västra Mälardalsgruppen”.
Rapport om planeringsförutsättningar
Huvudsyftet med rapporten om planeringsförutsättningar i Västra Mälardalen var att redovisa regionens fysiska struktur som underlag för en vision om Västra Mälardalen, att peka ut de faktorer som förenar regionen samt att lyfta fram vissa problem- och konflikt-områden som behövde analyseras ytterligare.
I rapporten konstaterades att Västra Mälardalen:
− förenas av en lång och traditionsrik historia, kulturarvet, naturen och Mälaren
− har goda möjligheter att utgöra en gemensam arbets- och bostadsmarknad
− erbjuder bra boendemiljöer och livsmiljöer genom närhet till naturen m.m.
− genom utbyggnad av järnvägarna Svealandsbanan och Mälar-banan och satsning på regionens europavägar och ”Räta linjen” (vägförbindelsen Norrköping – Katrineholm – Västerås – Sala – Gävle) minskas tidsavstånden
− genom goda kommunikationer underlättas en kraftsamling kring Mälardalens högskola som centrum för utbildning och forskning i regionen
− genom att verka för att Mälarens betydelse som transportled, rekreationsområde och vattentäkt förbättras regionens förutsätt-ningar
− har tydliga beröringspunkter med kommuner utanför regionen beträffande arbetsmarknad, utbildning, sjukvård, handel, tjänste-utbyte, kultur- och nöjesutbud m.m. Dessa kommuner är främst Enköping, Strängnäs, Sala och Arboga.
Planeringsförutsättningar i Västra Mälardalen.
Förslag till vision
Med rapporten om planeringsunderlag som utgångspunkt tog arbetsgruppen fram ett förslag till vision på uppdrag av politiker-gruppen, som bestod av ordförandena för kommunstyrelserna i respektive kommun. Denna vision skulle ses som en önskelista eller ett mål att sträva mot fram till år 2015. Förslaget fokuserade på att det i Västra Mälardalen finns ett stort och brett spektrum av frågor som berör alla kommunerna i strävan mot att bli en fram-gångsrik och välmående region. Bland viktigare frågorna kan näm-nas: ”Det goda livet”, infrastruktur, universitetet, näringsliv och arbetsmarknad, miljö och Agenda 21 samt kultur och turism. En utmanande förutsättning i visionen var att kommunerna ersatts av en regionbildning. Detta vann emellertid inte gehör hos de förtro-endevalda.
”Det goda livet” innebär, enligt idén till vision, att skapa livs-kvalitet ifråga om att sätta den enskilda invånaren, kärnfamiljen och kollektivet i centrum. Bl.a. följande tänktes ingå i visionen.
Ett samhälle som kännetecknas av:
− närhet, värme och hänsynstagande
− alla åldrar och nationaliteter
− tillräckliga resurser för skola, vård, omsorg och andra stödinsat-ser
− att invånarna känner sina rötter och sin historia.
− god livskvalitet och goda förutsättningar att klara livets alla ske-den
− att infrastrukturen bör ge effektiva, välorganiserade och snabba kollektiva förbindelser
− att fler och fler invånare har möjlighet att stanna kvar i regionen
− att möjligheterna till att arbeta inom ett större område drastiskt kan öka med oförändrad bostadsort
− bättre spårutbyggnad och snabbtåg, där restiden mellan Stock-holm och regionens västligaste delar minskas ned till en timme
− att Mälar- och Svealandsbanorna är fullt utbyggda och även sammanbyggda med en ny sträckning mellan Eskilstuna och Västerås och att det finns utrymme för regionaltågen på såväl Mälarbanan, Svealandsbanan som Västra Stambanan, m.fl. järn-vägsfrågor
− att Mälardalens flygplats har utvecklats från en regional flygplats till att vara ”Arlandas 5:e bana”
− att regionens strategiska läge har gjort att transportföretag och centrallager har lokaliserats och etablerats till området
− att hamnarna har fått ett uppsving
Det ingår också i förslaget till vision en beskrivning av att uni-versitet i Mälardalen i ökad utsträckning skulle tillhandahålla både grundutbildning och olika typer av forskning. Trenden i visionen är vidare att många högutbildade barnfamiljer flyttar till Västra Mälardalen, där det finns flera teknikbyar och utvecklingscentra i
nära samarbete med universitetet. Ett synbart resultat av satsning-arna tänktes vara att flera expansiva och internationellt omtalade företag etablerar sig i regionen. Vidare finns också med i förslaget att näringsliv och arbetsmarknad i regionen har haft en gynnsam utveckling och att omstruktureringen av näringslivet har gått snabbt. Utvecklingen mot ett hållbart, effektivt och konkurrens-kraftigt samhälle har tänktes medföra att nya typer av arbeten ska-pas. De areella näringarna förutsattes öka i betydelse. Västra Mälardalen tänktes i hög grad bli självförsörjande på baslivsmedel. Satsningen på orternas centra förutsattes medföra att externa stor-marknader och köpcentra skulle tappa en del av sin attraktionskraft. Beträffande miljöfrågor och vattenförsörjning tas i förslaget till vision upp följande:
− Råvattentäkten för ca två miljoner människor runt Mälaren blir tryggad.
− Behovet av biogas som drivmedel har ökat mycket kraftigt, varför flera större anläggningar har byggts.
− Organiskt avfall komposteras storskaligt och bidrar också till recirkulation av näringsämnen. Genom det målmedvetna miljöarbetet har natur- och kulturområden bevarats, trots det stora trycket på mark för nya bostäder och för industrin samt externa handelsetableringar.
− Gamla industrilandskap har sanerats, förnyats och gjorts om till attraktiva och levande stadsdelar med en blandning av
verksamheter och bostäder.
− De mindre orterna har lyckats bra i utvecklingsarbetet och haft det lättare med kretsloppsanpassning.
− Regionen värnar om städernas och orternas omland, för att säkerställa mark för närodlat, plats för det rörliga friluftslivet och recirkulation av varor och restprodukter.
Det framhålls också i förslaget att kultur och turism är viktiga inslag i regionens rika och varierade natur- och kulturbygder. Det framlyfta historiska arvet i Bergslagen och Mälarlandskapets miljö bör utgöra basen för kulturturism, vilket leder till nya arbetstill-fällen och möjligheter för befolkningen att bo kvar. De ”tysta zonerna” i kulturlandskapet lockar nya besökare, såväl regioninvånare som turister.
Förslaget till vision skickades ut på remiss till kommunerna. Resultatet av remissarbetet blev att visionen inte antogs gemensamt av kommunerna. Det pågående samarbetet kom därmed att
avslutas. Västerås och Eskilstuna kom i stället att prioritera samarbete inom Mälardalsrådets ram.
Hur var samarbetet organiserat och hur fortsätter
samarbetet?
Operativt genomfördes samarbetet av tjänstemän från samtliga medverkande kommuner. Tjänstemännen träffades några gånger per år. Tjänstemännens arbetade på uppdrag av en politikergrupp, som samlades ungefär en gång per år och diskuterade resultatet och gav direktiv. Vid politikermötena fanns det med en föredragande tjänsteman från arbetsgruppen. Varje kommun arbetade fram egna förslag som lämnades till arbetsgruppen för bearbetning. Arbets-gruppen återförde vidare, genom föredragningar för politikerna, skriften om planeringsunderlag och förslaget till vision inför remiss och beslut. Sedan år 2000 har det beskrivna samarbetet i Västra Mälardalsgruppen upphört. Samarbete fortsätter dock på tjänste-mannaplanet främst i form av överläggningar i en infrastruktur-grupp.
Kontaktpersoner
Håkan, Aspenbom, Sala kommun Lennart Gustafsson, Västerås kommun Jan Krontorp, Eskilstuna kommun
Reflexioner
Samarbetet i Västra Mälardalen bedrevs av tjänstemän från de medverkande kommunerna, som arbetade på uppdrag av ledande politiker. Målet för samarbetet var tydligt: att stärka Mälardalen som en flerkärning region genom att främja utvecklingen i Västra Mälardalen på ett sätt som påminner om tankarna om flerkärnighet i Boverkets Vision 2009. Tanken var att gemensamt planeringsun-derlag och en vision skulle vara viktiga delar i den fortsatta över-siktliga fysiska planeringen i respektive kommun.
Samarbetet inom arbetsgruppen med tjänstemän och tjänste-männens samverkan med politikerna förefaller ha fungerat på ett klart och tydligt sätt. Man har också informerat om samarbetet och sökt vinna stöd för det, bl.a. med hjälp av en broschyr. Sådan förankring bland politiker och allmänhet är givetvis essentiell inte minst i ett så omfattande samarbete. De verksamheter som man i samarbetet förefaller ha lyckats bäst med, är infrastruktur- och utbildningssatsningar. Särskilt i dessa delar har små och stora kommuner haft likartade mål. Genom infrastruktursatsningarna har även vissa mindre orter kunnat bli mer intressanta som bostad-sorter. Genom samarbetets marknadsföringsinsatser fick de små kommunerna dessutom möjlighet att bli mer kända.
Västra Mälardalsregionen har haft en framgångsrik utveckling under 1990-talet och i början av 2000-talet, inte minst när det gäller
infrastrukturinvesteringar och främst järnvägarna Svealandsbanan och Mälarbanan. Vidare har det skett en stark utveckling inom högskoleområdet framför allt i Västerås och Eskilstuna inom Mälardalens Högskola. Det är svårt att säkert bedöma vilken betydelse det genomförda samarbetet har haft för detta, men det torde ha bidragit till att stärka kommunernas ställning i Mälardalen och kan ha positivt påverkat förutsättningarna att få del av statliga investeringar.
Ett problem i samarbetet var att kommunerna hade så olika förutsättningar både storleksmässigt, utvecklingsmässigt och när det gäller personalresurser och ekonomiska resurser. En anknytande problematik var att flera av kommunerna har sin arbetsmarknads-mässiga inriktning mot kommuner utanför Västra Mälardalen. Det har av naturliga skäl påverkat intresset för samarbetet. Dessutom fick de stora kommunerna Eskilstuna och Västerås en gynnsam utveckling, vilket medförde att politikerna i dessa kommuner efter en tid inte längre kom att uppleva samma behov av delregionalt samarbete som tidigare. I diskussionerna framkom även att det kanske kunde finnas viss risk för att samarbetet i Västra Mälardalen skulle kunna uppfattas som riktat mot Stockholmsregionen och därigenom kunna påverka samarbetet i Mälardalsrådet negativt.
Genom att samarbetet varit inriktat på planeringsunderlag för fysisk översiktsplanering och på framtagande av en vision för Västra Mälardalsområdet, har samarbetet innefattat en helhetssyn på många olika verksamhetssektorer tillsammans. Sambanden mellan arbetsmarknad, bostadsmarknad, infrastruktur, utbildning, livsmiljö, kulturfrågor m.fl. har utförligt belysts i de dokument som tagits fram.
Samarbete mellan kommunerna i Västra Mälardalen har fortsatt främst inom en infrastrukturgrupp. Sannolikt finns möjlighet att utveckla dagens samarbete i Västra Mälardalen samtidigt med aktiv samverkan i hela Mälardalen.
4.
Stad-landsamverkan: Umeåregionen
och E12-alliansen
Dataanimering av Botniabanans passage av E12:an innan den passerar Umeälven. Källa: Banverket
FAKTA
Exempel på mellankommunalt samarbete i stad-landperspektiv dels med stöd av politiskt beslutad avsiktsförklaring (Umeåregionen), dels i informellt nätverk (E12-alliansen).
Det breda informella kommunsamarbetet inom Umeåregionen och det något mer avgränsade samarbetet inom den geografiskt mer omfattande E12-alliansen syftar till att skapa utveckling och tillväxt och att inrikta den kommunala planeringen mot att bli mer strate-gisk. Samarbetet inom båda dessa grupperingar är inriktat på samverkan i en funktionell region.
Statliga satsningar på vägar, som E4 och E12, samt utbyggnaden av Botniabanan, är högt prioriterat i samverkansarbetet både inom E12-alliansen och Umeåregionen. Ett viktigt mål är att stärka den öst-västliga utvecklingen genom regionalt samarbete i Västerbotten och deltagande i EU:s transnationella arbete inom ramen för
Interreg.
Båda exemplen visar på hur kommuner med olika befolknings-struktur framgångsrikt kan samarbeta och genom inomregionalt och transnationellt samarbete öka möjligheterna och attraktiviteten för regionen. Förhållandet mellan stad och landsbygdskommuner belyses. Exemplen är avgränsade till att behandla främst projekt och arbetsområden med anknytning till fysisk samhällsplanering.
1. Samarbetet inom Umeåregionen
Umeåregionen i Västerbottens län omfattar förutom Umeå kommun de fem kranskommunerna Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs. Det totala invånarantalet i regionens kommuner är drygt 138 000 varav ca 106 500 är bosatta i Umeå kommun. I regionen finns över hälften av Västerbottens läns befolkning och drygt hälften av länets totala arbetsplatser. Varje dag pendlar ca 5 000 personer inom regionen, varav de flesta åker till arbete eller studier i Umeå.
Samarbetets syfte och målsättning
Huvudsyftet med samarbetet inom Umeåregionen är att arbeta för utveckling av regionen.
Målsättningen med samarbetet är:
− att effektivisera den kommunala verksamheten genom samordning
− att aktivt bidra till en utveckling av regionen
− att utveckla en demokratiskt förankrad organisation för styrning av samverkande grannkommuner
Samarbetet bygger på det samsynsavtal som antogs av samtliga berörda kommuners fullmäktige 1993. Viktiga utgångspunkter är
att all utveckling i Umeåregionens kommuner ska komma hela regionen till godo, att spridning av arbetstillfällen mellan kom-munerna ska eftersträvas, att man ska utarbeta en gemensam strategi för utveckling samt att kommunerna ska driva gemen-samma projekt.
Under de senaste åren har arbetet i Umeåregionen inriktats mot mer strategiska frågor. Ett exempel på detta är samarbetet med tillväxtprogrammet och andra tillväxtfrågor, samarbete avseende arbetsmarknadsfrågor och utveckling av projektet E12-alliansen.
Umeåregionens kommuner. Källa: Umeå kommun
Hur är samarbetet organiserat?
Umeåregionen är en kommunal samverkan som tillkom under början av 1990-talet och formaliserades år 1993. Samarbetet är förankrat hos politiker- och tjänstemän. Regionen är inte organiserad som en juridisk person, utan kan betraktas som ett nätverk. Umeåregionen kan därför exempelvis inte fungera som projektägare till olika EU-projekt, utan en kommun eller annan juridisk person måste fungera som administratör och formell projektägare.
Regionsamarbetet är organiserat för samverkan på tre nivåer: den politiska nivån, kommunledningsnivån och verksamhetsnivån.
Ett Regionråd svarar för den politiska och strategiska ledningen. Rådet, som består av ledamöter från de olika kommunstyrelsernas presidier, sammanträder minst fyra gånger per år. Ordförande väljs för ett år i taget. Ordförandeposten har sedan samarbetet startade besatts av kommunalråd från Umeå.
Den operativa ledningen består av en kommunchefsgrupp, där samtliga kommunchefer är med. Gruppen sammanträder en gång i
månaden. Ordförande väljs för ett år. För den löpande verk-samheten finns ett kansli med en samordnare. Samordnarens uppgifter är bl.a. att sammanställa och ta fram beslutsunderlag och bereda ärenden till Regionrådet och kommunchefsgruppen, följa upp och vara pådrivande i arbetsgruppernas arbete samt att före-träda Umeåregionen vid kontakter med externa organ.
För närvarande finns det ett stort antal arbetsgrupper som är verksamma inom stora delar av det kommunala
verksamhetsområdet.
Vilka frågor betonas särskilt i samarbetet?
I rapporten ”UmeåRegionsamarbetet 1993–2002” beskrivs genomförda och pågående aktiviteter i mellankommunalt och regionalt perspektiv. Exempel på samverkansområden som det redogörs för i rapporten är näringslivsfrågor, kommunikationer, turismen, miljöområdet och kulturområdet. I redovisningen nedan tas främst de aktiviteter fram som har direkt anknytning till den fysiska samhällsplaneringen.
Översiktsplanering
Översiktsplanegruppen har arbetat med gemensamma planerings-förutsättningar avseende älvdalarna samt fritidsbebyggelsens utveckling i kustområdet, vilket har redovisats i en utrednings-rapport 1998. Exempel på insatser är framtagande av en gemensam karta i digital form, samordnade planeringsunderlag samt förslag till likartade riktlinjer för mark- och vattenanvändning till förmån för den bofasta befolkningen, näringslivet och långsiktig resurs-hushållning.
Ett förslag till metod för kommunal utvecklingsplanering i översiktsplaneringen, som nyligen har arbetats fram i Storumans kommun (se bilaga 1) kommer att övervägas vidare inom Umeå-regionen.
Kommunikationer
Samordningen av kollektivtrafiken mellan kommunerna har särskilt lyfts fram som en viktig samordningsfråga. Umeåregionen har vidare utarbetat gemensamma yttranden angående vägfrågor, där statliga investeringar till att förbättra vägarna E4 och E12 har stor betydelse. Trafiksystemets vikt för hela regionens utveckling tas upp i Umeå kommuns fördjupning av översiktsplan, ”Fördjupning av övergripande vägnät” (antagen 2002). När det gäller större statliga satsningar som järnvägssatsningen Botniabanan är Umeå, Nordmaling och Vännäs de kommuner som berörs direkt och samarbetet har hittills bedrivits främst i dessa kommuner. Umeå kommun har i en ytterligare fördjupning av översiktsplanen, ”För-djupning av Botniabanan” (antagen 2002), tagit upp dess betydelse för hela Umeåregionen. I och med Botniabanans tillkomst skapas
ett större trafikunderlag som även ökar förutsättningarna för den inomregionala tågtrafiken.
Miljöfrågor
Umeåregionen är även verksam inom miljöområdet. Där har man arbetat fram ett förslag till samverkansavtal inom miljö- och hälso-skyddsområdet, vilket sedan har antagits i samtliga berörda kom-muner. Konkret åtgärd är att kommunernas miljö- och hälsoinspek-törer vid behov arbetar över den egna kommungränsen. Man arbetar även med gemensamma gröna nyckeltal, avfallsfrågor och deponifrågor och under 2003 även med de nationella miljömålen.
Robertsfors kommun driver miljöprojektet ”Det hållbara Robertsfors”. Också detta projekt kan komma att vidgas till ett samarbete inom Umeåregionen.
Näringslivsfrågor
Inför arbetet med det regionala tillväxtavtalet tog Regionrådet 1999 fram ett förslag till Utvecklingsplan ”Underlag till regionalt till-växtavtal 2000–2002 och Mål 1 Norra Norrland”. Som grund till utvecklingsplanen hade man länsutvecklingsplanen och det för-beredande arbetet med tillväxtavtalet. Arbetet har därefter delats in i insatsområden för projektarbete med fokus på samverkan, mark-nadsföring och information.
Mål 1-projekt inom EU:s strukturfonder
Umeåregionen har arbetat med flera Mål 1-projekt, t.ex. det lokala landsbygdsutvecklingsprogrammet Stad och land. I projektet bedrivs ett nära samarbete med lokala utvecklingsgrupper, företag och kommunala företrädare. Programmet består av olika åtgärds-områden med koppling till lokalt utvecklingsarbete. En särskild beslutsgrupp för detta har bildats av kommunerna. Robertsfors kommun är projektägare. Ett annat Mål 1 projekt är Ume & Co med syfte att utveckla mindre turistföretag samt arbeta med mark-nadsföring av Umeåregionen. Projektet ”Urban Design” är inriktat på forskning kring skapandet av attraktiva stadsregioner och projektet ”Tillväxtalliansen” arbetar med tillväxtfrågor i samarbete med universitet, näringsliv och myndigheter.
Hur fortsätter samarbetet?
Ett brett arbete inom många sektorer förväntas fortsätta. Under arbetets gång har kunskaps- och erfarenhetsutbytet ökat och ett starkt nätverk har utvecklats mellan de ingående kommunerna. Umeåregionen strävar till att skapa mer av gemensam regional identitet och profil. Organisationen arbetar också med att utveckla fler gemensamma projekt, t.ex. en gemensam telefonväxel och ett gemensamt utvecklingskontor. Regionen håller också på att ta fram en internationell policy.
Kontaktpersoner
Cathrin Alenskär, Umeåregionen, Umeå stad Lennart Olofsson, Vännäs kommun
Reflexioner
Umeåregionen är ett informellt samarbete som inte är organiserat som en juridisk person. Samarbetet bygger på ett samsynsavtal som har antagits i samtliga kommuners fullmäktige. Samverkansarbetet sker på tre nivåer, en politisk nivå, regionrådet, en kommunled-ningsnivå och på verksamhetsnivå genom olika arbetsgrupper. Umeåregionen arbetar med stor bredd inom olika arbetsområden. I samarbetet behandlas bl.a. frågor angående kommunikationer, översiktsplanering, miljö och näringsliv. I samverkan med E12-alliansen och kommunerna har Umeåregionen initierat ett utveck-lingsarbete avseende översiktsplanering, Storumanmodellen (se bilaga 1), inspirerat av EU:s European Spatial Development Perspective, ESDP.
Bland annat genom spridning av resultaten av olika insatser, bidrar arbetet i Umeåregionen till regionens utveckling. Genom att kommunerna har gått samman och arbetar mot gemensamma mål, kan arbetet för att utveckla hela regionen bedrivas mer effektivt. Genom att samarbetet har pågått sedan början av 1990-talet har det hunnit bli etablerat. Umeåregionen är även med i lobbying för vissa statliga satsningar, som t.ex. Botniabanan. Det inbördes kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan de ingående kommunerna förefaller ha stor betydelse, bl.a. i ett stad-landperspektiv.
Regionen har i hög grad verkat för att förbättra kollektivtrafiken, bl.a. för att ge medborgarna tillgång till en större arbetsmarknad. Man arbetar integrerat med arbetsmarknad och kommunikationer, men har ännu inte tagit in boendefrågorna i samma utsträckning i detta arbete för regionförstoring. Också andra aktiviteter med knytning till fysisk samhällsplanering och översiktsplanering ingår i samarbetet. Ett påtagligt resultat är även flera EU-projekt. Det som i projektsammanhang kan vara ett praktiskt problem är att man inte är en juridisk person och därför inte kan vara formell partner.
Finansieringen av Umeåregionens verksamhet sker för varje insats separat. Så långt resurserna tillåter förefaller de framtida utvecklingsmöjligheterna vara goda, eftersom de ingående kommunerna förefaller ha fått alltmer ökad samsyn sedan
samarbetet startade. I samtal med representanter från Umeåregionen har det framkommit att de regionala boendefrågorna är en av de frågor som kan komma att bli viktiga att ta upp i samarbetet.
