Professionalismidealet

Baserat på empirin går det att utläsa att projekten medför en förflyttning av professionalismidealet inom verksamheterna. Tidigare tillgodosågs idealet genom noggranna kontroller av lämplig medarbetare i samband med handläggningsförfarandet av ekonomiskt bistånd. Detta kontrollerande ägde rum i två steg: Dels kontrollerade de aktuella projektens handläggande förändringsmottagare noggrant de inkomna, beslutsgrundande uppgifterna som bifogats tillsammans med ansökningarna enligt lagstadgade regler. Därefter skedde ett ansvarsutkrävande där besluten som dessa förändringsmottagare fattade kring ansökningarna kontrollerades. På så sätt upprätthöll kommunerna tidigare en robust och konsekvent byråkrati styrd av lagstadgade regler som överensstämmer med hur Rose et al. (2015b) beskriver professionalismidealet.

Ur empirin framgår att det projekten medför att arbetsrollen förändras, och i och med denna förändring påverkas även verksamhetens relation till professionalismidealet. Respondenterna menar att det första av de två nämnda stegen - det mänskliga granskandet av bifogade och beslutsgrundande uppgifter - nu istället kommer att skötas automatiskt. Det framkommer även i empirin att en av de lagstadgade reglerna som verksamheten måste förhålla sig till, kommunallagen, medför att det andra steget - det mänskliga beslutet såväl som ansvarsutkrävandet - måste bibehållas.

För att professionalismidealet, och i förlängningen även samhällsnyttan, ska kunna tillgodoses efter projekten krävs alltså att automationen producerar ett minst lika högkvalitativt och korrekt resultat som tidigare producerats av de handläggande förändringsmottagarna. Ambitionen med e-förvaltningsåtaganden är dock inte att bibehålla status quo, utan att i större utsträckning tillgodose samhällsnyttan. Detta bland annat genom förbättrad administrativ effektivitet; förhöjd professionalism; samt ökad tillit och tilltro från allmänheten gentemot myndighetsutövandet (Twizeyimana & Andersson, 2019; Rose et al., 2015a). Detta innebär följaktligen att automationen direkt eller indirekt behöver leda till större möjlighet till att samhällsnyttan tillgodoses. I direkt jämförelse behöver automationen således överprestera sin mänskliga motsvarighet. Detta är som bekant hur Rose et al. (2015b) definierar vad e-förvaltning syftar till inom professionalismidealet.

6.1.2.1 Iterativa arbetsmetoder och rättssäkerhet

Förändringsledarna uppges ha hanterat professionalismidealet genom att nyttja iterativa arbetsmetoder, där testande växlas med utvärderande moment. Här har såväl förändringsmottagarna som andra projektintressenter, exempelvis jurister och ansvariga chefer, involverats och konsulterats. Professionalismidealet tillgodoses genom inkluderingen av projektintressenter med fokus på att säkerställa automatiseringslösningens fortsatta rättssäkerhet, samt genom att inkludera dessa vid utvärderingen av de anpassningar till lösningen som de testande delmomenten givit upphov till.

Beskrivet tillvägagångssätt återfinns även i förändringsledningslitteraturen, vilken förespråkar att delaktiviteter bör utvärderas kontinuerligt för att säkerställa avsedda och önskade utfall (se Beer, 1980; Kluger & DeNisi, 1996; Cummings & Worley, 2009; Stouten et al., 2018). Därmed ser vi hur kongruens råder mellan förespråkad förändringsledningsmetodik och de responderande förändringsledarnas skildringar över hur verksamheterna arbetat i de aktuella projekten. Att utvärdera löpande kan därmed även konstateras vara ett möjligt tillvägagångssätt inom offentliga förvaltningar i dess strävan efter att tillgodose professionalismidealet.

Ur empirin kan vi se att ett sätt att genomföra de testande momenten på är via iterativa pilottest, där utvalda förändringsmottagare tillåts testa, utvärdera och återkoppla synpunkter och förslag till förändringsledarna. Pilottest är en form av övergångsstruktur, där nya rutiner, förmågor och roller tillåts utvärderas (Golden-Biddle, 2013). Feldman och Pentland (2003) argumenterar att övergångsstrukturer kan resultera i en desto mer effektiv organisationen. Utifrån detta går det således att argumentera för att förändringsledare, genom att ta hänsyn till professionalismidealet, även kan tillgodose effektivitetsidealet. Det kan alltså uppstå vad Rose et al. (2015b) kallar en

kongruent-biverkans relation mellan professionalismidealet och effektivitetsidealet, där

pilottestandet som åsyftar att säkerställa rättssäkerhet också resulterar i en desto mer effektiv och med verksamheten kompatibel slutprodukt.

Kopplat till framtagandet av kravspecifikationerna går det i empirin att utläsa att förändringsledningen, förutom det iterativa framtagandet av kravspecifikationer, också involverat förändringsmottagarna för att stärka känslan av gemensamt ägande över projektet. Förändringsmottagarnas involvering är något som lyfts upp återkommande i förändringsledningslitteraturen. Wagner (2009) och Knight et al. (2017) menar att förändringsmottagarnas delaktighet och engagemang möjliggör ovärderlig kommunikationsspridning mellan organisationsintressenter, där information tillåts spridas utmed hela organisationshierarkin. Här sker inte bara informationsutbytet från förändringsledare till -mottagare, men förändringsledarna tillåts också ta del av värdefull feedback. Utöver dessa positiva kommunikativa effekter, argumenterar bland annat Oreg et al. (2011), Tyler och Blader (2003), samt Hiatt (2006) att förändringsmottagarnas upplevelse av att ha inflytande över förändringsprocessen leder till ökat engagemang och medgörlighet. De utvalda representanterna för förändringsmottagarna som återkommande nämnts i respondenternas utsagor kan mycket väl också tänkas fungera som det Battilana och Casciaro (2013) kallar för “nyckelindivider”, i och med dess funktion som officiella språkrör för resterande förändringsmottagare. Det är omöjligt att i nuläget säga hur pass väl dessa, av litteraturen angivna, attraktiva utfall faktiskt är något de tillämpade arbetsmetoderna resulterar i. Vi identifierar dock kongruensen mellan respondenternas utsago och litteraturen, och argumenterar således att det finns goda möjligheter till att de angivna arbetsmetoderna leder till fördelaktiga resultat.

6.1.2.2 Professionalism som kvalitetssäkring

Rättssäkerhet är centralt för professionalismidealet (Rose et al., 2015b). Detta yttras exempelvis i dess skildringar över hur verksamheter, med hjälp av ICT-lösningar, kan digitalisera dokument, förteckningar och andra byråkratiska dokument, och därmed möjliggöra att dessa rekonstrueras och distribueras på tillförlitliga sätt (Rose et al., 2015b). Flera av studiens respondenter beskriver hur ökad rättssäkerhet är en av de önskvärda effekterna projekten ska leda fram till, genom att såväl handlingar som tillvägagångssätt vid handläggningsförfarandet standardiseras och strömlinjeformas. Detta reducerar riskerna för att enskilda handläggare uppvisar partisk behandling, menar man. Således motverkas variationer i handläggningsförfarandet och ökad rättssäkerhet uppnås, vilket Bannister och Connolly (2014) också beskriver minskar risken för korruption och maktmissbruk. Att i bred utsträckning standardisera handläggningsprocessen påvisar också hur strävan efter professionalismidealet är kompatibelt med det krav på formella rutiner och standardiserade tillvägagångssätt som Willcocks et al. (2015) menar är förutsättningar för automatiseringslösningar.

Respondenterna ger också skildringar över hur handläggningsprocessen kvalitetssäkras genom att mer av de handläggande förändringsmottagarnas tid skulle läggas på tjänstens huvuduppdrag: att förflytta människor mot egenförsörjning. Denna omfördelning av resurser ökar chanserna för att handläggarna utvecklar större kompetens och expertis inom handläggningsförfarandet, vilket i förlängningen skulle leda till större rättssäkerhet, menar respondenterna. Det går därmed att identifiera vad Rose et al. (2015b) kallar för en kongruent-biverkans relation mellan professionalismidealet och serviceidealet. Detta påvisas genom att strävan efter att tillgodose professionalismidealet också kan ge upphov till att serviceidealet, med sitt fokus på bland annat medborgarfokus och kvalitet, tillgodoses.

Som tidigare nämnts framgår det i empirin att projekten påverkas av juridiska hänsynstaganden, där bland annat jurister konsulteras i samband med utformningen av de olika automatiseringslösningarna. Detta är även en nyckelfaktor för att uppnå den ökade transparens som Bannister och Connolly (2014) belyser. I empirin skildras detta bland annat i samband med hur en respondent beskriver hur särskilda hänsynstaganden tagits till att automatiseringslösningens algoritmer ska vara granskningsbara. Här påvisas hur strävan efter rättssäkerhet och ansvarsutkrävande lett till att särskild hänsyn till lösningens utformning tagits, i form av synliggörandet av de bakomliggande regler och strukturer som styr det administrativa förfarandet.

Att partiskhet och skillnader i förfarandet hos enskilda handläggare kan motverkas samt att juridiska hänsynstaganden gjorts i samband med utformningen av lösningarna, leder således till en mer hållbar, robust och konsekvent byråkrati styrd av lagstadgade regler. Ur respondenternas svar går det alltså att utläsa att kommunernas tillvägagångssätt i detta avseende stämmer överens med vad Rose et al. (2015b) menar att professionalismidealet förespråkar.

6.1.2.3 Perspektivsberoende relationer

Ur empirin ser vi hur de handläggande förändringsmottagarna även fortsättningsvis ska anses vara slutgiltigt ansvariga i samma grad som tidigare för de beslut som handläggningsprocesserna leder fram till - trots att delar av processerna, till följd av projekten, sköts av en automatiseringslösning. Detta kan anses vara paradoxalt, i och med att projekten också kräver att samma handläggare till stor del släpper kontrollen över handläggningsförfarandet, och inte granskar uppgifterna och tillvägagångssätten som besluten fattas på. Respondenterna beskrev

detta skifte i beteende som det största upplevda hindret i projekten, och hänvisade även till andra kommuners likvärdiga erfarenheter. Om detta hot inte behandlas på ett adekvat sätt, kan vi se att åtgärder som fattats för att tillgodose professionalismidealet även utgör ett hot mot förmågan att tillgodose effektivitetsidealet. Det går således att identifiera vad Rose et al. (2015b) benämner en

avvikande-bestridande relation mellan idealen, där strävan efter att tillgodose det ena idealet

leder till minskade möjligheter för att tillgodose ett annat.

Beroende på hur man väljer att se på saken går det dock även att argumentera för att det snarare råder en kongruent-förutsättande relation mellan de två nämnda idealen, där uppfyllandet av professionalismidealet är en förutsättning för att effektivitetsidealet ska kunna tillgodoses. I och med hur rådande regelverk dikterar vilken typ av lösning som överhuvudtaget ska övervägas, går det inte att, i strävan efter att tillgodose effektivitetsidealet, utforma en automatiseringslösning som inte också tar hänsyn till professionalismidealet. Med andra ord, en automatiseringslösning som bröt mot lagen skulle inte heller leda till någon effektivitetshöjning, då den inte skulle tillåtas användas. Trots det fokus på effektivitet som myndighetsledare beskrivits ha - såväl av litteraturen (se Rose et al., 2015a) som av uppsatsens respondenter, då de beskrivit de politiska påtryckningar som givit upphov till projekten - argumenterar vi att professionalismidealet ändå har överordnad makt i sammanhanget. Detta tyder således på att det snarare funnits en kongruent-

förutsättande relation mellan professionalismidealet och effektivitetsidealet, förutsatt att man

analyserar situationen ur ett vidare perspektiv än enbart ur hur idealen påverkat aktiviteterna inom de redan etablerade projekten. Mer än något är detta en fråga om hur betraktaren väljer att analysera situationen.