Den milda försynen har fuller wälsignat wårt kära fädernesland med många 1.§.
wildtwäxande trän, hwilka med mycken fördel til utlänningen kunna försäljas; men så finnas åter andra hos främmande, hwilka hos oss saknas:
Non eadem fert omnia tellus [övers. Samma jord ger inte allt. (Bearbetning av Ver-gilius, Bucolica IV, r39.)].
Man bör fördenskul därpå wara omtänkt, huru de nyttigaste och hos andra natio-ner, af lika climat med wårt, i synnerhet de södra provinciers och deras wildt wäxande trän, måtte uti wårt land kunna göras så allmänna, at hela skogstrackter däraf, i sinom tid, kunde blifwa updragne; i synnerhet af dem, hwilka lofwa största nyttan, så i den allmänna, som enskildta hushållningen, samt fordra minsta kostnad och beswär wid updragandet.
Här gifwes hwarken tid eller rum, at införa alla dem, hwilka hos oss synas med 2.§.
skäl kunna påstå borgarerätt, utan allenast få ibland många.
Herr Prof. Doct. Kalm [Kalm] har, medelst sin resa til norra America, som är af samma luftstrek med Swerige, sökt at rikta sina k. landsmän med nyttiga, och, för detta, hos oss okunniga wäxter och trän, hwilka om de i förstone med tilbörlig flit och aktsamhet skötas, och tils de fått stadga sig, något litet kinkas med dem, kan inget twifwelsmål wara, at icke wåra efterkommande få fägna sig med frukten af de trän, som mången af oss, icke en gång til sjelfwa namnet, wetat at nämna. Jämför, om så behagas, min anmärkning wid 2:dra cap. om fruktträn. [s. 160]
Wi införe här med flit några träslag, hwilka af wår ofta nämde auctor äro oss 3.§.
genom trycket meddelte, och wi tycke, med tiden, kunna blifwa wildt wäxande i Swerige.
Röda enen wäxer i America här och där i skogarne på torra, sandiga ställen, på backar, uti bergspringor, och mäst på sådane ställen, som wår en här i Swerige, fast
där ofwanpå, smeta wäl til med krukomakare-ler, eller annat, så at ingen rök in- eller utgår:
gör en sackta eld här omkring, så flyter oljan i den nedre grytan. Detta är en hetsig olja, men påsmord, läker hon både bräkta ben och förlamade leder. Steinmeyer [Steinmejer]. [n. 159]
[158–161 (fotnot 159)]
~: 126 :~
denne wäxer til så stora trän, som furu och gran hos oss. Denne hålles wara bäst af alla trän i norra America til gärdesgårdar och til stolpar i jorden; emedan den så länge står emot röta: den tyckes wara uti jorden nästan så waraktig, som järn. Brukas därstädes til alt det, som wi betjene oss af gran och furu. Jagter och små fartyg blifwa jämwäl af detta trä förfärdigade.
Skötes sålunda: bären ligga ofta öfwer 1 år i jorden, innan de wisa sig i dagen. 4.§.
Gångar göres af god lös jord, hwarpå dock ingen dynga är lagd, och lagas så, at jor-den på dem är fin och jämn: här på sås bären tämligen tätt, och jord sållas däröfwer, til en half tums tjocklek; sängen hålles ren från ogräs. Sedan plantorne kommit up, rensas de jämwäl warsamt, och i tort wäder upfriskas med watten, hwilket mycket befrämjar deras wäxt. Följande wår tilredes nya sängar, af aldeles lika jordmån med de förra: med en besynnerlig gjord trägårdsskåfwel, stickes under plantan, och lages, at så mycken jord följer med roten, som görligt är: planteras så i sängen 1 fot från hwarandra, watnas sedan, at stadga mullen wid deras rötter. Skulle efter planteran-det infalla torka, måste de warsamt watnas, och jorden ofwanpå rötterne täckas med torf eller mossa, at hindra sol och wäder tränga sig til rötterna, at skada dem: de måste ej watnas för mycket, emedan det röter hårt fibrerne, eller de finare rötter, hwarige-nom [s. 161] trädet ofta dödas. Härwid märkes, at mäst alla träds flyttning sker bäst uti mulit eller rägnaktigt wäder. I dessa sängar stå de 2 år; men de måste hållas rena från ogräs, och om wintren lägges torf eller mossa ofwan på jorden omkring deras rötter, hwilket hindrar frosten, at tränga sig ned til dem; ty medan dessa plantor äro unga, äro de benägna at skadas af en alt för stark frost, när de stå för mycket utsatta för den samma; men när de blifwit något större, akta de icke om kölden.
Aldrabäst är, både för detta och alla trän i gemen, at lägga på jorden, ofwan för rötterne, när man nyss omplanterat dem, en frisk torf, den man skutit på utmarker;
gräswallen wändes då ned åt: sol och torkande wäder kunna då icke skada rötterne.
Dynga är skadelig för dessa trän, så framt hon icke aldeles är til jord och mylla förwandlad.
Hwarje wår gräfwes jorden up rundt omkring rötterna, dock så warsamt, at de ej skadas, hwilket ganska mycket främjar trädets wäxt.
Detta är en sak, som bör i akt tagas nästan wid alla trän, dem man planterat; hälst medan de ännu äro späda. Efter 2 år flyttas de, antingen uti en träschola, hwaräst de sättas 3 fot från hwarandra, eller planteras de straxt på de ställen man wil hafwa dem.
Wid deras omplantering bör noga i akt tagas, hwad ofwanföre är omförmält. [s. 162]
[161–162]
~: 127 :~
V I. C a pit l et.
L a r k tr ä. Larix .
Planteras i Ängland, för sin fägring skul, uti trägårdarne. Utomlands fås af detta 1.§.
träd den bästa terpentin. Agaricus, som så mycket brukas i medicin, wäxer äfwen på detta träd. Timret är tjenligt både til hus- och skeppsbyggerie, låter ock wäl polera sig. Det har funnits skepp uti Numidiska hafwet [Numidien = område i norra Afrika], 12 famnar under watten, hwilka mäst warit byggde af detta träd och cypress, wara helt friska, och så hårda, at de skarpaste yxor näppeligen kunde bita därpå, änskönt de legat öfwer 1000 år under watten.
Planteras mäst på samma sätt, som gran, fordrar ock merendels en sådan jord-2.§.
mån. Frön sås om wåren uppå en säng af god trägårdsjord, belägen mot len, eller sås de i sådan jordmån i lådor, at man kan sätta dem til at hafwa morgonso-len. Frön täckas til en half tum med en lika fin jord: watnas warsamt i tort wäder; 6 weckor efter såendet komma plantorna up: de böra då aktas för foglar, hwilka gerna wela rycka dem up: skötas med all flit, och hållas rena från ogräs. De få ej sättas för mycket i solen, eller öpna för stark blåst, som bägge äro skadeliga för dem, medan de äro späda. Om hösten sättas de, hwilka stå i lådor, på sådane ställen, där de icke stå för mycket utsatte för skarpa och kalla wäder, hwilka skada dem, när de äro unga;
men när de blifwa litet större, bry de sig icke om kölden. [s. 163]
Följande wår sättas de i sängar af god lös jord, 10 tum från hwarandra; watnas uti tort wäder: stå där 2 år, hwarefter de sättas i träschola. Til den ändan tagas de war-samt up, med så mycket jord wid roten, som görligt är: sättes så i sängen, 3 fot från hwarandra: de watnas, torf lägges, efter nedsättandet, på jorden ofwan för rötterna;
bästa tiden til denna flyttning, är just näst förrän de begynna göra skott; jordmån bör wara hwarken för wåt eller torr: hållas rena från ogräs, jorden grafwes omkring deras rötter hwarje wår. De kunna sedan, efter 2:ne års förlopp, flyttas ut, hwar man wil hafwa dem, såsom på sidorne af magra backar, där andra trän wela trifwas.
Denna flyttning bör ske om wåren, näst förr, än de begynna göra skott, samt på samma sätt, som, näst förut, wid deras omplantering är förmält. Trädet fäller hwarje höst alla sina barr; men får nya nästa wår.
Af de stora qwistarne utflyter en hwit manna, hwilken är purgerande, äfwen som manna calabrina [övers. Manna (torkad sav av mannaask, Fraxinus ornus) från Calabrien]. [s. 164]
[163–164]
~: 128 :~ [163]
~: 129 :~