A sp. Populus.
[se även tillägg, s. 133]
1.§.
Asp föraktas af mången oförståndig; men är werkeligen et ganska godt och nyt-tigt trä, til swarfning, och hwarjehanda husgeråds saker; änskönt det kryper något widt omkring med rötterna; det går aldrig ut, när det flyttes uti nymånad, wid wårens begynnelse: bär frö såsom ask: låter sig lätt så: wäxer som hamp, och det ganska fort.79 Det wantrifwes icke i negden af watten: [s. 69] wäxer dock bäst uti mager jord, och torra sandbackar; ja, på berghällar, därest allenast är 1 qwarters jord, efter alla
79 [s. 69–70] Wil man hafwa det nöjet, at se et träd på ganska kårt tid få hög och tjock stam, så må man allenast plantera asp. Det är öfwermåttan lätt gjort: man behöfwer allenast taga små qwistar, nämligen de jämnaste, tre eller fyra fot höga, göra dem spitsiga på [66–69 (fotnot 69)]
~: 66 :~
aspträdets rötter icke med någon hjertrot gå ner i marken, utan alla rötterne löpa horizontelt. Är altså ingen swårighet med detta trädets updragande, utan allenast med befredningen uti 5 eller 6 år.
Unga aspar, om 2, 3 til 6 år, uptagas höst eller wår: om wåren när tjälen gått utur 2.§.
jorden: om hösten när löfwet affallit, och planteras sedan på det ställe man hafwer lägenhet: sättas lika djupt neder, som de förr stått, 6 eller 7 alnar imellan hwarje trä, och den sidan som förr stått åt norr, måste äfwen wid omsättningen i samma wäder-strek nedsättas, hwilken norra sida igenom märke på barken utwisas.
Det är artigt med asp, at om man fäller däraf et gammalt trä om wåren uti nymå-3.§.
nad, fås hundrade unga igen, som löpa up af rötterne, hwilka man allenast behöfwer inhägna och upsnida, hwaraf lätteligen kan uträknas påfölgden och nyttan af detta trädets plantering: de utslagne telningar wäxa på 6 år så stora och raka, som de bästa humlestänger. Om jag hade en plats af 1 tunneland, 14000 quadrat alnar, nämligen ungefär 40 famnar, eller 120 alnar på hwarje sida af fyrkanten, så wil jag allenast plantera där en ung asp, på hwar 10 aln i quadrat, det wore 144 aspar, och mitt emel-lan hwar asp [s. 70] en nötbuske, som wore tämmeligen stor och fullkommen; när asparne hade stått uti 3 år, och wäl rotat sig, skulle jag dem alla afhugga neder wid roten, uti nymånad, straxt efter wårens begynnelse; det försäkras, at samma som-mar skulle fås 10 til 12000 unga aspar igen, på samma plats updragna. På sådant sätt kunde, på kårt tid, winnas den skönaste löfskog, en någonsin wille begära, som ock
ändan och sticka dem neder i jorden. Finna de än aldrig så litet god jordmån, komma de sig straxt före. Chomel 2 Del. p. 545 [Chomel].
Låter sig ock lätt plantera genom telningar, afläggningar och frön. I synnerhet ses en stor myckenhet unga trän upkomma af gamla träns widt och bredt utspridda rötter. När det en gång fått inrota sig, drager naturen sjelf omsorg om dess upkomst och widare utbre-dande, allenast kreaturens åwerkan, de första åren hindras. En trefwen landtman utgall-rar sin aspskog til löfbrott för kreaturen, til gärdsel och flere behof i sin hushållning.
Asp beswäras mycket af lungmossa.
Om asp mycket qwistas, kommer kärnan i bolen därigenom at ruttna.
Planteras icke gerna wid trägårdar, åkrar och ängar; emedan dess rötter förtära den bästa närande saften, och skyggar dessutan alt för mycket för gräset, så at det ej kan komma i wäxt. At denna tanka är grundad, wisar sjelfwa förfarenheten. Dock kunna desse olägen-heter dymedelst förekommas, at aspträn planteras åt nordan: då får solen skina [n. 69] fritt på hela ängen, och gräset, som står trän närmast, hindras icke af deras skugga, at wäxa lika så frodigt, som det öfriga. Den andra swårigheten, som förorsakas af aspträdens röt-ter, kan ock därigenom häfwas, at man gräfwer et bredt och djupt dike imellan ängen och den sidan där trän stå.
Hwaräst en sjö, ström eller å flyter emellan ängen och aspskogen, är bäst. [n. 70]
[70-71 (fotnot 69–70)]
~: 67 :~
efter 5 eller 6 års tid blifwer dugelig til tunneband, rifweskaft, täckning på uthus, humlestänger, löfbrytning, och mera sådant
Trädet är altså wärdt at planteras på alla slättbygder; ty det duger til brygge-4.§.
kar, ämbar, silbyttor, spannor; ja ock til bjelkar uti bondehus, gärdesgårdstrinne, takwed, klöfsadlar, mjölkkäril, tråg, kar och flaskor. Det är hwitt och wackert som silfwer; dess saft om wåren är söt, och nästan bättre än björklaka. Aspens löf80 och
80 [s. 71–72] Af en asp, så stor som en liten timmerstock, sedan den warit topphuggen och skuren 6 á 7 års tid, så at aspen är blifwen wid och lummig, påstår en Anonymus [Strang Robertsson 1749], at årligen kan hafwas en tunna strukit tort asplöf, hwar tunna räknas emot tre lisp hö, til 12 öre kopp:mt lisp blifwer altså den årliga inkomsten af hwarje asp 1 dal. 4 öre kopp:mt. En wacker inkomst, och ömnig tilgång på foder lofwar detta träd sina älskare; men skal ändamålet winnas, måste icke asperna qwistas ifrån roten up åt, eller aldeles nedhuggas. Igenom det förra blir stammen så lång, at ingen slipper efter löfwet, och igenom det senare utödes aspskogen. Bör därföre all aspskog topphuggas, och sedan årligen skäras, och skadar intet, fast aspen är aldrig så gammal, och i fall den skulle gå ut, blifwa många hundrade telningar i stället, som redan anmärkt är.
Timringar i wattnet, under sågqwarnar, göras gerna af asp; emedan den hålles före wara det waraktigaste träd under och uti wattnet. Elvii Dag-Bok p. 26 [Elvius]. [n. 71]
Det är besynnerligt, at asp, som är et mycket löst träd, skal bättre tjena til båtar och längre stå emot röta, än sjelfwa furuträdet.
Gröna barken och röken fördrifwer syrssor. It. Oeland p. 84 [Linné 1745a].
Aspen wäxer ansenligen, så på tjockleken, som högden, hwadan på somliga ställen i Nor-rige ses nog wackra stugor, endast af asp uptimrade.
Trädet gifwer de dugligaste fjädrar til giller, hälst de icke släppa. Fl. Oecon. p. 61 [Linné 1749].
Af dess ruttna torra träd blifwer godt tunder, barken brinner wäl, och om den samman-bindes, kan den brukas i stället för facklor. Brochman [Broocman].
Ibland löfträd lära de wara få, hwilka för insecters och maskars gnagande äro frie; äfwen under dageligt bruk; men den förmån äger aspträdet, at det, efter dess fällande, icke blif-wer af något slags insect skadadt.
Fast trädet icke är så synnerligt til bränsle, är det likwäl godt til tunnor och winfat; tjen-ligt för bildhuggare, til skoklackar och träskor, til dörrar, fönsterposter och allehanda innanrede i hus.
Af aspen göres på följande sätt, en god pomada: tag aspknoppar och färskt smör, lika mycket af hwardera, stöt det wäl tilsammans i en mortel, låt det stå några dagar i solen, och smörg håren därmed, så gör det dem wackra.
Af aspträdets knoppar, hwilka, i april månad, innehålla en gul, limaktig och wälluk-tande wätska, göres den balsan, som kallas populeum [övers. av asp]. Chomel 2 Del. p.
546 [Chomel].
Trädets saft, drupen ljum i öronen, lindrar örwärk, tager ock bårt wårtor och blånader.
[71 (fotnot 71–72)]
~: 68 :~
qwistar äro för hästar, [s. 71] får och kor, nästan så goda som ask, och smöret blifwer i sjelfwa wintermånaderne så gult, som om sommaren, om de därmed stillas. [s. 72]
I X . C a pit l et.
A l. Alnus.
[se även tillägg, s. 134]
Al wäxer altid bäst, där watusog är, såsom uti kärr och sumpig mark, hwaräst 1.§.
god jord är; hwarföre när alkärr rothuggas och dikas, blifwer däraf ofelbart bördig ängmark och härlig gräswäxt.
Al hafwer ock sina frö, sår sig sjelf, samt utwidgar sig igenom sina rötter: dess 2.§.
fortplantning kan ock ske medelst telningar, störar och afläggningar, fordrar en fet jordmån; är altså icke wärd at plantera med någon särdeles omsorg.
Allöfs qwistar äro också goda, at betäcka humlegårdar med; men det menes, at 3.§.
etternässlor sig däraf starkt inrota. Al hålles före wara den bästa til humlestänger, hwilka gärna emottaga humlereslorne.
Al är dessutan et godt trä,81 nyttigt til wattenrännor, pumpstockar, tallrikar, skå-4.§.
lar, fat, träskor, swarfwarearbeten; [s. 73] ja, til bjelkar uti uthus: gifwer jämwäl godt bränsle och kolning; hwarföre allmogen, med andra flera, finna af detta trä stort nöje och mycken hjelp uti hushållet. Allöf är en god föda och läkedom för får, hwilka [s. 74]
Löfwen, stötte och lagde med winättika på den sjuka lemmen, äro goda för gift. [n. 72]
81 [s. 73–75] Hos allmogen brukas albark med bresilja och victriol, at swärta skinn; den samma med filspån blandad, gifwer en brunröd färg, hwarmed fiskare, på somliga orter, färga sina nät: Fl. Oecon. p. 51 [Linné 1749].
Af lappen blir barken tuggad, at därmed färga sina skinn röda. Fl. Lapp. p. 340 [Linné 1737a].
Som alen, under watten, undergår ganska sent förruttnelse; ty hafwa inwånarena i Vene-dig för godt funnit, at bygga staden på alpålar. Raj. Hist. p. 1409 [Ray]. Äfwen så wet man de flästa husen i Ravenna wara fästade och grundade på sådane pålar. Se Traitè de la culture & de la plantation des Arbres par M:sr. Roux [Roux]. [n. 73]
Färska allöfs qwistar, i synnerhet af den swarta alen, lagde under inbärgad rågsäd, säges af landtman i norra Tjust härad förwaras ifrån möss.
[72–74 (fotnot 72–74)]
~: 69 :~
skola läggas på, at hålla afweln wid magt: ty alla swenska får äro mycket benägne til wattusot, hwaraf de dö om wåren, så framt de icke förut om hösten inwärtes torkas med allöfs foder, samt få dricka lagen af salt och malört sammankokad.
Det påminnes ock hos wår auctor, at annat foder eller watten, böra fåren icke undfå 9 dygn efter michelsmässodagen: äfwen som fölungarne i Skåne och annor-städes måste, wid insättningen, ofta hela 14 dagarne, åtnöja sig med malörts lag, at rena och styrka magen med alla dess inre delar. [s. 75]
Allöf kan tagas om morgonen, när daggen ännu ligger på, i synnerhet af de unga tel-ningar, strös tjokt uppå golfwet, så fastna lopporna därwid: äfwen så, om sängstället därmed gnides.
Färska alknoppar kunna med nytta brukas i stället för galläpplen, at göra bläck utaf.
Somlige träns och wäxters rötter tjena til läkedomar. Af de utländska är ingen kraftigare at drifwa sten och grus utur njurarne, än roten pareirabrava, emot durchlopp hipeca-cuana: en förstoppad och fördärfwad mage hjelpes bäst medelst rhabarbara. Näpligen gifwer ock något behageligare utseende, än en wäl swarfwad och arbetad alrot, hwilken då wisar sig, som hon wore målad.
Barken är äfwen nyttig til at swärta läder, då den skäres sönder, och kokas rätt starkt med någon tilsats af samlad ren källeswärta.
Är ock nyttig för hattmakare, enkannerligen at färga grofwa hattar swarta: til de finare betjena de sig af widbark och mjölonris.
Sängställen, med watnet, hwari allöf äro kokte, twättade, sägas fördrifwa wägglöss;
men säkrare medel däremot är tobaksolja, då springorna därmed bestrykas. Fram för alla berömmes flugswampen, Fl. Sv. 1076. [Linné 1745b] wara den tjenligaste, hwilken om hösten samlas, sönderskäres i bitar, lägges i en kruka, at uplösas til et slem, därmed bestrykes wäggen, då de dö som af en päst. Huset luktar wäl några dagar af smörjan, men går snart bårt.
Med löffulla albuskar plägar humlegården risas: de förekomma ogräs, och öka fetman.
[n. 74]
Fast löf af alen årligen brytes, skjuter den dock nästa år up igen: wädret skadar ej huggen, utan straxt af trädets fetma igenlöpa och läkas.
Stötta allöf äro goda at uplösa inflammerade swullnader.
Watnet, hwari löfwen blifwet kokade, är godt at twätta fötren med, när de blifwit ömma af et starkt gående.
Samma löf, tagne af unga trän, och i hett watten litet blötte, sedan lagde på hetsiga bölder och swullnader, stilla wärken. Lonicerus [Lonizter].
För moderstörtningar, hæmorrhagia uteri, kokas allöf med lika mycket watten och ättika, och göres däraf et omslag, cataplasma, som warmt lägges öfwer regionem uteri. D. Hags-tröm l. c. p. 140 [HagsHags-tröm]. [n. 75]
[75 (fotnot 74–75)]
~: 70 :~
X . C a pit l et.
L in n. Tilia .
Linn finnes på många orter uti riket til stor myckenhet, hafwer sköna löf, 1.§.
wäxer stort och wackert:82 det planteras äfwen uti alléer, är nyttigt för allmogen til bastning,83 kolning, wannor och kasteskoflar, för sin lätthet, til bränsle och mera sådant. Linnkol äro mycket goda til krut; gamla skyttar hafwa den inbillningen, at linnträ til sådane kol skal fällas, när Skytten regerar; men det är wantro. [s. 76]
Linnlöf84 rutna snart, och göda marken. För öfrigt fordrar linn mycket god bot-2.§.
ten och lönar altså icke mödan, at däraf wilja plantera skog.
82 [s. 76] Linn är af 2:ne slag: det ena har bredare, det andra smalare löf, af hwilka det senare tål mindre at flyttas, än det förra.
Wäxer som almen, frodigt och ståteligt up af sina frön: kommer snart til sin högd och fullkomlighet; gifwer en behagelig skugga och swalka, samt en ljuflig och helsosam luft.
Frön äro mogna uti början af october månad, hwilka böra läggas på et tort ställe, en hel wecka, eller något däröfwer. Sedan läggas de i sand til april, då de sås uti en wäl upar-betad, fet och något segaktig jordmån, hwaröfwer strös något litet gödsel. Skulle en alt för torr wäderlek infalla, måste jorden watnas. De hållas, i synnerhet de första åren, rena ifrån alt ogräs; stå gemenligen i 2:ne somrar innan de flyttas, sedan trifwas och wäxa de ganska wäl i hela 2 til 300 år, blifwa ogement höga, wida och stora; hwaraf flerestädes i landet åtskilliga ögonskenliga prof finnas.
83 [s. 76] Basten slås af grenarne den tiden, då barken bäst släpper, som gemenligen är 2 à 3 weckor för midsommar, hwilken i stora kärfwar ihopbunden, nedsänkes på sjöbotten, där han med pålagde stenar qwarhålles, at på det sättet rötas til hösten. Undertiden skä-ras ock grenarne af linden om hösten, och blötas på sjöbotten til nästa år: Iter. Scan. p. 50 [Linné 1751].
Americanerne göra af barken trå, snören, säckar, med mycket annat, hwartil wi bruke lin eller hampa. [n. 76]
84 [s. 77] Uti norra östgötha skären berättas, at et kosteligt smör fås, gult som det holländ-ska, när kor få gå på de holmar, hwaräst linnlöf för dem i ömnoghet gifwes at äta. Denna berättelse bestyrkes af Assessor Richardson, uti dess wackra Historiska Beskrifning öfwer Halland [Richardson]. Herr Arch. och Ridd. von Linné är af hel annan tanka uti Skånska Resan p. 256. [Linné 1751] för hwars upmärksama ögon ingen ting plägar undkomma.
Försöket är lätt gjort.
Linnträ hettar starkt, gifwer ringa kol; är til snickare- och bildthuggare-arbete mycket tjenligt.
I detta trä kan ock ympas allahanda slags frukt.
[76–77]
~: 71 :~
Det låter sig wäl flytta, beskära, wrida och fläta til häckar, alléer och portaler, 3.§.
efter människans behag: går sällan eller aldrig ut, allenast botten är god, och det någorlunda förståndigt handteras. [s. 77]
X I. C a pit l et.
L ön n. Acer.
Lönn är nästan af samma natur, som linn:1.§. 85 wäxer stort och rakt, hafwer stora sköna löf, hwilka rutna och fermentera snart. Trädet planteras också uti alléer:
Bi uppehålla sig gärna på detta trä.
I södra Tjust brukas, när oxarne fått bulor af oket, linnträds bark, löf och rot: kokas detta wäl tilsammans i watten och bulorne därmed badas, dela de sig och gå bårt.
Decoctet af blommorne helar fistlar och sår i barnens mun, om de därmed twättas.
Blommorne, blötte i watten och pålagde, äro goda för swullna ben.
Barken, stötter med winättika, afhjelper fläckar på skinnet.
Medlersta barken tuggad, tjenar at läka sår med.
Wätskan, som flyter utur kärnan, då trädet qwistas, är af et balsamiskt wäsende, menes komma håren at wäxa, samt hindra dess affallande, om de därmed twättas.
Emot fallande sjukan har watnet, som är distillerat af dessa blommor, en besynnerlig werkan, Chomel l. c. 1 Del. p. 997 [Chomel]. Samma watten påstås äfwen wara godt för et förswagat minne. Ib. 2 D. p. 86 [Chomel]. [n. 77]
85 [s. 78] Updrages äfwen som linn, af telningar och frön, straxt de blifwit mogna, at de ej måga bårtskämmas. Frön utsås på en säng af god trägårds jord, de täckas til en half tum med lös sandmylla. När de följande wår börja at komma up, böra de hållas fria från ogräs:
om de äro för tätt sådde, kunna de hösten därpå planteras ut i en träskola, i rader af 3 fots distance ifrån hwarandra, och 2 fot i raden imellan hwarje planta. Här kunna de stå 3 eller 4 år, då de äro lagom stora til utsätning, hwar hälst som behagas.
Lönnen kan dock efter någras påstående, fortplantas på det sättet, at man lägger ned unga qwistar, och det helt bittida om wåren, gifwer dem en liten skärning, på sätt, som wanligt är med neglikor, hwarigenom de wilja taga så tilräckelig rot på et års tid, at de sedan kunna omflyttas. Tåla icke, at blifwa utsatte för häftiga wäder, medan de äro unga.
Dess löf är behageligt och helsosamt för kreaturen.
[77–78]
~: 72 :~
fordrar god jordmån och lös lerjord; torde altså icke löna mödan, at plantera uti wilda marken, at däraf wänta skog.86 [s. 78]
86 [s. 78–87] Komme det i bruk hos oss, som i norra America, at utaf lönnens saft koka såcker; så wore man säker om, at trädet skulle få sitt rum icke allenast ikring kongs- sätes- och gärdesgårdar; utan ock i de förnämsta herrars trägårdar. Uti Stockholms Post-Tidningar, af den 3 septemb. år 1770 [Stockholms Post-Tidningar 3/9 1770] är följande märkwärdiga berättelse ifrån London af den 17 aug. införd: ”det försäkras, at uti staden Goshen i nya Ängland äro sistl. martii månad tilwerkade 40000 skålpund socker utaf [n.
78] en art lönnträds lake; och at i förledit år hafwa inwånarne därstädes tilwerkat 73000 skålpund af dylikt socker.”
Skulle wår swenska lönn pröfwas kunna gifwa en så söt och ömnog saft, at någon med henne kunde fatta lust til en dylik sockerkokning, och äfwenwäl på det sättet sig til nytta anwända; så bör lönnen i nordanwäder, äfwen som björken i sunnanwäder, beskattas, då de på det ömnigaste gifwa ifrån sig den så kallade lakan, hwilken sedan sakta kokes och därpå sättes at kallna; då däraf på slutet blir et fint och kosteligt socker, fast ej i någon särdeles quantitet, hwilket Herr Arch. och Ridd. von Linné behagat mig underrätta, och jag sjelf sedermera läsit hos H. Roux [Roux] och Chomel, 2 Del. p. 1083, 1084 [Chomel].
En utförlig beskrifning härom har Herr Professor Doct. Kalm gifwit i Kongl. Swenska Wetenskaps Academiens Handlingar för år 1751, andra Qvartalet, p. 149 [Kungl. Vetens-kapsakademiens Handlingar 1751: 2:a kvartalet] i anledning af americanska sockerlön-nen, som i största ömnoghet finnes på de ställen, där wintrarne äro långa och stränga;
men däremot blir ganska sällsynt i de längre åt söder belägne länder: et klart tecken, at samma trä ganska wäl skulle kunna trifwas hos oss. Man går dock här, til widlyftighets undwikande, förbi alla omständigheter, som röra henne enskildt, och wil allenast i möje-ligaste kårthet uptaga dem, hwilka oförgripeligen finna rum wid den i Swerige allmänt wäxande lönnen, och, til en del, wid lakans aftappande af andra trän. Hwar och en, som åstundar närmare kunskap, kan söka den i ofwanbemälte Handlingar.
Här märkes, at mästa saften och mästa sockret fås af de trän, hwilka wäxa på stenigt, bergigt eller högländt land. Ju mera snö om wintren, och starkare köld, så ock ju lång-samare wåren kommer, och snön längre warar, desto mera laka gifwa trän wåren efter.
Bästa tiden at aftappa denna saft, och då träden gifwa mäst, är då snön börjar smälta, och medan ännu någon frost är qwar. Wid nattfrost, och klara, men ej för kalla dagar, rinner saften aldrabäst: wid östlig [n. 79] wind minskar den samma, och wid stark hetta afstan-nar den nästan aldeles. Medelmåttigt stora trän gifwa mästa och bästa saften: mycket stora och gamla nyttjas icke därtil. Wid detta och alla andra träns terebrerande eller bärande til lakans aftappande, bör äfwenwäl aktas, at skåran eller hålet hwart år göres på samma sida, eljest dör trädet bårt, om några år, sedan man huggit det rundt omkring. Då man rätt umgås härmed, tager det ingen skada, fast det årligen aftappas.
När så mycket laka, som behagas, är samlad, kokas däraf socker på följande sätt: en gryta,
När så mycket laka, som behagas, är samlad, kokas däraf socker på följande sätt: en gryta,