Detta träd torde äfwen hos wår auctor få sitt rum: är af 2:ne slag. Det ena hafwer 1.§.
aflånga, hårda och brunröda kärnor. Et annat, utan kärnor, och finnes i Blekingen.
Det senare slaget öfwerträffar det förra, såsom mera tjenligt til insyltning i socker;
emedan ingen tid förloras genom dess rensning. Bägge dessa wäxa så på öpna fäl-tet wid landswägar, som wid gärdesgårdar och plank, med et ord: de wäxa uti all jordmån, och uti et kalt climat, fastän solens wärma ej eller är emot dess natur. De
106 [s. 126] Blommorna, infunderade i watten, drifwa swetten och lätta kroppen: barken af fläderroten, infunderad i win, häfwer wattusot. När bären äro torra, tjena de emot blodsot. Blötes fläderswamp uti rosenwatten, och lägges på ögonen, förtager den hettan och inflammationen, at ögonen få sin förriga klarhet. Trädets medulla eller kärna sättes i fistlar, at hålla dem öpna: fläderolja tjenar för brännsår; bladen fördela swulster; och för sömnlösa pläga de läggas öfwer hufwudet.
Af fläderknoppar, kan göras en sallat, då de kokas något litet, besprängas sedan med olja, ättika, salt och peppar: detta ätit om wårtiden, purgerar lifwet, och rensar så wäl blodet, som Cochlearia. F. S. 537. [Linné 1745b] Sisymbrium. F. S. 552 [Linné 1745b] och Narstu-tium aqvaticum.
Tages mellan-barken af fläder, uppå de stora trän, eller ock af rötterne af de smärre, krys-tes saften därutur, blandas med win, och drickes, utdrifwes wäldeligen de salta wätskor af kroppen. Palmberg [Palmberg].
Om wåren, när flädern begynner knoppas, tages samma knoppar och insyltas, hwilka äro mycket nyttige at äta, när man beswäras af förstoppning; ty de gifwa öppet lif. [n. 126]
[126–127]
~: 103 :~
planteras både med och utan rötter; ty de afskurne qwistarne slå sjelfwa rötter, då de i jorden nedläggas.
Detta trädets frukt, art och beskaffenhet, samt stora nytta i hushållet, i stället för ättika och citrons-saft, är i K. W. Acad. Hand. 1749 p. 61 [Kungl. Vetenskapsakademi-ens Handlingar 1749: 1:a kvartalet] härligen wisad.
Bären anwändas så til sallat, som til at med dem färga gelée. Fl. Oecon. [Linné 2.§.
1749]. Den lutlagde barken färgar gult. Raj. Hist. 1605 [Ray].
At göra berberiswatten: berberisbär kokas med litet watten, och silas. Af denna saft tages sedan et halft stop til en kanna watten, och et fjerndedels skålpund socker, detta omröres wäl, tils sockret smält, och silas genom en serviette.
Berberissaft är god i smittosama febrar, då den samma blandas i den sjukas dryck.
Frön stötta til pulfwer, och däraf 4 knifsuddar intagne, stillar hwita flussen.
Surbär äro af en kall, torkande och sammandragande natur: fördenskul goda at gifwa lust til mat, stärka magen och kyla lefwern.
Win, som tilredes af berberisbär, och intages med violsirap och watten, är godt i febribus malignis [övers. Elakartade febrar (abl. pluralis av febris maligna)], ty de släcker torsten, och friar, så wäl hjärtat, som hufwudet ifrån elaka dunster. [s. 127]
X X V. C a pit l et.
H å r dw ed. Evonymus.
Är nästan af lika natur med benwed, och hård at swarfwa, som ben;1.§. 107 men åtskil-naden är denna, at detta träd är hwitt och blankt som silfwer. Detta, så wäl som benwed, wäxer aldrig stort, utan i buskar, och lönar icke mödan at plantera.
107 [s. 128] Af hårdwed göras sländor, tappar i skrufwar och späcknålar.
Blommorna likna hwita violer; men lukta illa, och äro skadeliga at lukta på.
Frukten och löfwen må icke ätas af getter; ty det påstås, at de dö däraf, om de icke straxt därefter få et starkt durchlopp.
Det säges, at om en människa äter 2 til 3 bär däraf, så purgerar det hänne både ofwan och nedan.
Twättar man hufwudet med en decoct af samma bär, gör det mörka hår, tager bårt oren-ligheten, och det hwita fjället, samt dödar lössen. Frukten, torkad i ugnen och pulverise-rad, dödar jämwäl löss. [n. 128]
[127–128]
~: 104 :~
X X V I. C a pit l et.
Sl å n. Prunus.
Hwaräst slån och törnebuskar infinna sig, är tecken til god jord, at uprödja til 1.§.
åker och rågsäde. Om en god del bär tagas förrän de blifwa wäl mogna, stampas i en trä- eller stenmortel, blandas i en påsa, lägges [s. 128] i öltunnan eller winfatet, wäl omrört, står 8 til 10 dagar, så blir det friskt och sundt igen. Bären kunna torkas, och förwaras i askar och lådor hela året. Lonicerus [Lonizter].
Bären säges wara goda at göra win utaf:108 de brukas också mycket uti apothequen;109 slånrötter, rengjorde, äro ock goda at lägga uti nybrygd ättika.
Til häckar är trädet icke så särdeles tjenligt, efter det kryper för widt med sina rötter; men planteras det på wallar, som på många ställen i Skåne sker, så wisar det sin nytta. [s. 129]
108 [s. 129] Slånbär med kärnan sönderstötte, och i franskt win inlagde, göra det ganska skönt och smakeligt.
Af slån bär tilredes en spiritus, som heter bränwin, på det sättet, at bären wäl sönderstö-tas, så at kärnorne blifwa krossade, då de upblandas med watten, tils däraf blir en lagom tjock blanning, hwilken röres til dess den blir lagom swal, då gäst lägges däruti, omröres, öfwerhöljes, och blifwer så i 3 dagar ståndande: hwarefter den brännes, såsom annan blanning; dock oftare omdistilleras; gifwer en god och wälsmakande spiritus. Liknar til smaken mycket persiko; men är, tör hända, til nyttan för oss swenske nog fördelaktigare.
Samlas dessa bär om hösten, stötas och låtas i färskt eller gammalt öl, så göra de ölet wälsmakande, som kersbärs win: förhindrar, at det icke lätteligen surnar, bekommer wäl en sjuk maga, och stoppar all omättelig afflöd, afton och morgon 3 skedblad druckit.
109 [s. 129] Saften af slånbär är et tjenligt medel at stilla blodflytningar, ja, den har curerat den blodsot, som genom andra medel, ej låtit häfwa sig, hwilket Forestus [Foreest] å daga lagt.
Bären, när de äro omogna, stoppa: men wäl mogna, laxera, lika som blåbär. Infunderas slånbärs blommor i watten, och drickes häraf, frias fruntimren ifrån den så kallade gutta rosacea, eller ränna med blemmor i ögonen. [n. 129]
[128–129]
~: 105 :~
X X V II. C a pit l et.
Br a k w ed. R amnus.
Brakwed110 wäxer bäst i lundar, och hwaräst den har skygd. På kongl. Djurgården 1.§.
i Stockholm ses den ock frögda sig på öpna fältet; men jordmånen måste ständigt wara fuktig. Foglar, hwilka äta bären, äro ock dess bästa planterare. Dess löf ätes af inga kreatur, förutan geten: duger til bränne, häckar, gärdesgårdar, uti nödfall, bar-ken til färgerier, och gifwer gul färg, bären til saftgröna, och brukas i målarearbeten.
Hos wår auctor tillägges, at färgen göres på följande sätt: bären af brakwed stötas i en mortel, därtil strös litet pulveriserad alun, sedan utprässas saften, och inneslutes i en blåsa. Blåsan bindes wäl fast, och färgen låter man torka, tils hon blir helt hård.
[s. 130]
Brakwed med löf och bär färgar grönt, sönderstötes och kokas i gryta: när detta är kokat, lägges ullgarnet däruti at kokas. Barken af samma träd, den tid tagen, då trä-det om wåren safwar, brytes sönder, då man den samma wil bruka, och därpå lägges i färskt swagdricka eller ostwasla i hela tre dygn at blötas, kokas därpå up i samma laka; ullgarnet lägges däri, och låter man därpå grytan en liten stund sjuda up.
Til röd färg brukas barken, på det sättet, at den skalas af trädet, och kastas sedan på något tak, at, under bar himmel, ligga hela året, då den först med godset, som förut warit bett i alun, hwarftals kokas, och sedan nyttjas.
Det säges, at om allehanda silfwerarbeten rökas med detta trädets bark, sedan det är öfwerstrukit med någon oljaktighet, skal det blifwa liksom förgylt. Prof. Gadd. l.
c. p. 58 [Gadd].
110 [s. 130] Brakwedsträd, 1 til 2 unce, kokat i gammalt öl, är försökt medel uti wattusot, at evacuera watnet, liksom af en paracenthesis [Tappning vid t.ex. vattusot eller vatten i lungsäcken, av gr. parakentesis med samma betydelse. (Notera den för tiden inte ovan-liga felstavningen med -th- för -t-.)]. Den medlersta barken bör härtil brukas, kan äfwen på följande sätt tilredas: tag brakweds bark det yttersta af skalet 4 näfwar, Agrimonia, jordrök och humla, af hwardera 2 händer fulla, malört 1 näfwa, Petersiljerot, och Lång-Rofwa, af hwarje en half näfwa, ingefära, canel 1 quintin, anis, fenkolsfrö, och spiskum-min, af hwarje 2 quintin, koka wäl tillykt, sila, och när behof göres at purgera, så tag häraf 2, 3 til 4 skedar, efter som person är stark til, drickes fastande ljumt; denna dryck rensar öfwermåttan wäl både mjälten och lefren, öpnar alla inälfwornes förstoppelser, utdrifwer alla sega och slemaktiga gallans wätskor, och fördenskul räknas detta för bästa purgans emot gulsoten, osund kropp, wattusot, magans och lefrens hetta, förtager inwärtes cor-ruptioner och inflammationer. Stenmejer [Steinmejer]. [n. 130]
[130–131]
~: 106 :~