Reaktioner till förändring

Enligt Angelöw (1991) kan förändringar värderas på tre olika sätt:

irrelevanta förändringar uppfattas varken ge positiva eller negativa konsekvenser för den enskilde,

positiva förändringar ses som fördelaktig av den enskilde,

negativa förändringar tros omfatta element av skada, hot, förlust eller utmaning. Albinsson (1998) menar att människors reaktioner på den allmänna oviljan till förändring i en organisation följer det mönster som visas i figur 2-6 nedan.

Figur 2-6: Reaktion på den allmänna oviljan till förändring i en organisation (egen bearbetning från Albinsson, 1998).

Förändringens fyra sinnestillstånd – ”4-rummaren”

Janssen (1996) har formulerat en teori som grundar sig på att människor i förändring rör sig mellan fyra sinnestillstånd eller psykologiska rum, som han kallar förändringens fyra rum och illustrerar med en förändringsmatris, se figur 2-7 nedan. Teorin går att applicera för att förstå alla nivåer inom en organisation, från individ, grupp, projekt och ledning till hela verksamheten.

Nöjdhet

Allt känns rätt bra som det är. Ingen önskan om förändring.

Upplevelse av att vara som vem som helst. Ringa själviakttagelse.

Avspänd behärskning av situationen. Realism.

Anpassning.

Inspiration och förnyelse Skapande förändring. Känsla av att vara i utveckling. Vilja att påverka. Radikala idéer.

Aha-upplevelser. Öppen, intensiv kontakt med nuet.

Obundna känslor. Starkt

självförtroende. Energi. Klarhet. Känslor av gemenskap.

Positiv

Känsla

Negativ

Censur och förnekelse Nuet är ansträngande, tomt eller mekaniskt. Inga klara känslor. Ansträngd självbehärskning för att upprätthålla ett mönster som känns ihåligt eller genomföra en uppgift som känns tveksam. Upptagen av att hålla masken inför andra.

Irritation. Pseudoanpassning.

Förvirring och konflikt Något är eller känns fel, men jag vet inte om det är mig eller andra det är fel på. Tvivel, osäkerhet om vad som är rätt och/eller vad jag vill.

Missanpassning. Dålig kontakt med andra. Självupptagenhet.

Mindervärdeskänslor. Tillbakahållna känslor av rädsla, ilska eller

ledsenhet.

Låg Förändringsvilja Hög

Figur 2-7: Förändringsmatrisen (egen bearbetning från Janssen, 1996).

Under förändringsprocessen förflyttar sig individer mellan de olika rummen vid olika tidpunkter, vilket betyder att de pendlar mellan en positiv och negativ känsla inför förändringen och mellan låg respektive hög förändringsvilja. Alla rum behövs för förändringsprocessen och genom att förstå och identifiera i vilket rum individen befinner sig kan styrkorna i de olika rummen utnyttjas, menar Janssen (1996). Varje förändringsprocess börjar med att någonting händer och saker förändras, vilket innebär att individen sviktar i rummet Nöjdhet. Individen förflyttar sig till Censurrummet, där hon eller han låtsas att allt är som det ska och sina föraningar om att så inte är fallet förnekas. Här befinner sig individen tills hon eller han konstaterar för sig själv och andra att det är

för vändpunkter eller kritiska punkter och de finns i varje rum. Vändpunkten i Förvirrings- och konfliktrummet når individen genom att ge upp ”det gamla” och se ”det nya” som alternativ och möjligheter och därigenom förflytta sig till Inspirations- och förnyelserummet. Hjelm (2002) menar att individer, grupper eller organisationer ställs inför tre centrala utmaningar vid en förändring, som har sin början i det här rummet.

1. Ifrågasätta den nuvarande situationen.

2. Ge upp denna och hitta nya alternativa möjligheter.

3. Göra nya framtidsval med ett tillräckligt starkt engagemang.

I Förvirrings- och konfliktrummet gäller det att välja den bästa och mest realistiska möjligheten, som tar individen till rummet Nöjdhet. Den kritiska punkten i rummet Nöjdhet består i att nöja sig med det man har och slappna av.

Pågår processen under en längre tid, kan individer gå runt flera varv i rummen. Det är sällan som samtliga deltagare i förändringsprocessen befinner sig i samma rum samtidigt men ett av känslolägena brukar dominera en grupp vid ett speciellt tillfälle.

Enligt Janssen (1996) är nyckeln till lycka och den personliga eller organisationens effektivitet att hålla dörrarna öppna så att individer kan röra sig fritt mellan de olika rummen.

Kriskurvan

Enligt Dilschmann et al (2000) är kriskurvan ett sätt att förstå individers förändringsmotstånd, vilken illustreras i figur 2-8. Omfattande och genomgripande förändringar kan uppfattas som hot.

Figur 2-8: Kriskurva som illustrerar individens reaktioner på upplevda eller reella hot (egen bearbetning från Dilschmann et al, 2000).

Enligt Angelöw (1991) kännetecknas chockfasen av att individens psykiska energi är totalt upptagen med orienteringen av tillvaron. Somliga verkar oberörda med ett inre kaos medan andra reagerar kraftigt och häftigt. Chockfasen varar någon timme eller någon dag. I reaktionsfasen, som kan vara från några veckor till flera månader, visar sig den smärta som förändringen har orsakat. I bearbetningsfasen återvänder individen till vardagen och planerar sitt nya liv, som ersätts av nyorienteringsfasen. Här lever individen med de konsekvenser som förändringen medförde. Dilschmann et al (2000) menar att reaktionerna beror på hur individen värderar situationen och i vilken grad den berörde kan påverka vad som sker. Faktorer som minskar risken för krisreaktioner inkluderar en hög grad av delaktighet, möjligheter att förstå och se mening med det som sker samt att kunna påverka.

Försvarsmekanismer mot förändring

Vid förändring tenderar människor att hålla sig till det kända och säkra istället för något okänt. Hultman (2001) beskriver tre psykologiska försvarsmekanismer för att slippa att engagera sig.

Tystnad innebär att individen eller gruppen låtsas som om inget har hänt och bemöter inte den information som ges.

Dubbelkommunikation betyder att individen eller gruppen tar emot en nyhet mycket positivt men avvisar den i tysthet.

Gruppen kan reagera mot hot genom att anta olika humör såsom kamp, flykt och beroende i möten med andra grupper. I och med detta medvetna eller omedvetna val väljer gruppen att ta strid, fly eller bli överdrivet välvillig och okritiskt.

Även Angelöw (1991) beskriver olika typer av försvarsmekanismer som minskar upplevelsen av hot och fara vid förändringar.

Aggressivitet kan vara ett försvar i en hotfull situation genom att individen reagerar med en överdriven och ibland oförklarlig aggressivitet.

Förnekande betyder att individen bortser från det som upplevs som hotande med