Med termen rekreativ bärförmåga (från engelskans ”recreational carrying capacity”) menas här den mängd och typ av utnyttjande som ett område kan tåla, utan att det uppkommer oacceptabla störningar av den fysiska miljön eller av besökarnas upplevelse. Det är en motsvarighet till det mer etablerade ”ekologisk bärförmåga” som avhandlar ekosystemens kapacitet.
Tyresta nationalparks rekreativa bärförmåga bedöms sammanfattningsvis som hög. De mål som gäller för nationalparken generellt och de olika zonerna specifikt kan genom en god förvaltning och uppföljning uppfyllas även med ett ökande antal besökare. Även för naturreservatet bedöms den rekreativa bärförmågan som hög. De mål som gäller för reservatet generellt och de olika blocken specifikt kan genom en god förvaltning uppfyllas även med ett ökande antal besökare.
Tyrestaområdet har idag en bra grundstruktur med goda förutsättningar att ta emot både dagens besöksvolym och ännu fler besökare med bibehållen kvalitet.
Nationalparken
De flesta besökarna till nationalparken (zon I och II) kommer via huvudentrén i Tyresta by och använder det stigsystem som utgår därifrån. De närmaste och mest frekventa lederna, Barnvagnsslingan och Urskogsstigen, är förstärkta och tål hårt slitage. Då besökarna till största delen naturligen rör sig i en riktning på dessa stigar, i detta fall medurs, begränsas antalet möten och man kan trots den höga besöksfrekvensen möta relativt få personer. Vid attraktiva målpunkter som eldplatser och naturliga rastplatser vid sjöarna kan det dock under högsäsong kännas trångt. Anläggning av ytterligare eldplatser vid Bylsjön kan minska dessa effekter. Andra leder i parken är betydligt mindre frekventerade och går man utanför lederna är avskildheten nästan total.
Erfarenheten visar att den absoluta merparten av besökarna i nationalparken rör sig på lederna (utom under svampsäsongen). Att ha en bra ledstruktur och ha en hög standard på lederna inklusive god information är därför av största vikt för att de ska vara attraktiva och kanaliserande. På så sätt kan en hög kapacitet vidmakthållas. För att uppnå detta behöver de befintliga lederna successivt rustas upp och
slitagekänsliga delar förstärkas genom spångning och/eller grusning.
Möjligheterna till ”vildmarksberoende upplevelser”, dvs. sådana som förutsätter stillhet, orördhet och avskildhet är goda särskilt goda inom zon I, men även i stora delar av zon II liksom i zon III inom reservatet. Det gäller även besökare med höga krav på nämnda upplevelser. Utanför lederna ökar sannolikheten ytterligare för de vildmarksberoende upplevelserna. Därmed har Tyresta en särställning bland naturområden i Stockholms närhet och hela regionen. Det inre av zon I/II tillhör de tystaste och mest vildmarkspräglade markerna i Storstockholmsområdet.
genom en god förvaltning och uppföljning uppfyllas även med ett ökande antal besökare.
Naturreservatet
Naturreservatet (zon III och IV) är delvis av annan karaktär. Det finns ett starkt besökstryck främst i den norra delen för mer bostadsnära rekreation. Det omfattande nätet av skogsbilvägar och leder har hög kapacitet och används av merparten av besöken. Flera möten med andra är godtagbart i dessa zoner, men lämnar man vägar och leder är sannolikheten för avskildhet ändå relativt hög. Detta ökar än mer i de östra delarna av reservatet, där stora partier är obrutna, saknar markerade leder och besöks av ett fåtal.
Delar av stigsystemet är dock i sämre skick än i nationalparken (zon II). Även här är det angeläget att behålla och utveckla den kanaliserande effekten. För att uppnå detta behöver de befintliga lederna successivt rustas upp, informationen förbättras och slitagekänsliga delar förstärkas genom spångning eller grusning. Påskyndad utveckling mot naturskog ökar förutsättningarna för vildmarksberoende
upplevelser.
Redan idag ger delar av reservatet goda förutsättningar för vildmarksberoende upplevelser. Detta kommer att öka vartefter iståndsättningsåtgärder påskyndar utvecklingen mot naturskog hos kulturpräglade delar av skogen.
Sammanfattningsvis bedöms den rekreativa bärförmågan hos Tyresta naturreservat som hög. De mål som gäller för reservatet generellt och de olika blocken specifikt kan genom en god förvaltning uppfyllas även med ett ökande antal besökare. Slutsatser och rekommendationer för planering och förvaltning Systemet av vandringsleder behöver förbättras. Dels för att vidmakthålla och
utveckla den kanaliserande förmågan och dels för att öka kapaciteten att ta emot många besökare med fortsatt bibehållen hög kvalitet på upplevelsen.
Vägvisning och även information längs lederna behöver ses över och förbättras för att öka ledernas attraktivitet och funktion.
Nya eldplatser behöver anläggas för att avlasta de mest populära eldplatserna – som också är platser där tältning är tillåten.
Iståndsättningsåtgärder kan behövas i delar av reservatet för att påskynda utvecklingen mot naturskog. Det aktiva skogsbruket inom reservatet (skötselblock C) bör ytterligare anpassas till naturvårdens och friluftslivets behov.
För att avgöra när gränsen nåtts för vad som kan anses vara acceptabel
förändring av miljö och upplevelser (LAC, från engelskans ”limits of acceptable change) behöver vissa faktorer följas upp och ställas mot de Målen som gäller för respektive zon följs upp.
Lämpliga faktorer att följa upp när det gäller naturmiljön är 1) konditionen hos markerade leder och eldplatser, 2) förekomsten av spontana stigar utanför ledsystemet.
Lämpliga faktorer att följa upp när det gäller besökarnas upplevelser är 1) avskildhet vid vandring på och utanför leder, 2) attityder till kvalitén på leder och friluftsanordningar.
Indikatorer med mätbara gränsvärden för ovanstående och andra relevanta faktorer bör tas fram och regelbundet undersökas via fältkontroller och attitydstudier.
---