Passivt användarmotstånd
5.2 Relationen mellan IT-kompetens och användarmotstånd mot videokonferensapplikationer
IT-kunskap då hen hade koll på nyttan av att använda sig av ett flertal olika
videokonferensapplikationer. Detta visar på god IT-kunskap då hen har förståelse för de olika
verktygens användningsområden och styrkan med dess olika funktioner vilket står i linje med det skrivet av Hämäläinen et al. (2020). Då även denna läraren hade mycket erfarenheter kring IT så såg hen också positivt på IT samt implementeringen av denna i sin undervisning och hen var mycket självgående vid användningen av videokonferensapplikationerna. Detta visar på en stark koppling till god attityd mot IT då Rundgren och Spiteri (2020) beskriver att en individ som är självgående med IT visar på en god attityd mot IT. Likt Lärare 2 så visade denna lärare också på lågt aktivt och passivt användarmotstånd. Både Lärare 2 och 3 visade på en förkärlek för vissa applikationer som Zoom och Microsoft Teams och sällan använder andra applikationer, dessa ursäkter till att inte använda sig av vissa IT-system följer beteendet Lapointe och Rivard (2005) beskriver som passivt användarmotstånd.
5.2 Relationen mellan IT-kompetens och användarmotstånd mot
videokonferensapplikationer
I det här avsnittet kommer vi att analysera och redovisa relationen mellan IT-kompetens och
användarmotstånd samt skillnaderna gällande detta hos studenter och lärare. Avsnittet är uppdelat i tre delar där vi analyserar vår empiri utifrån våra frågeställningar i den följd som de är presenterade ovan.
5.2.1 Hur påverkar studenters nivå av IT-kompetens deras
användarmotstånd mot videokonferensapplikationer inom
distansundervisning?
5.2.1.1 Aktivt användarmotstånd
Undvikning av kameraanvändning och lägre diskussionsdeltagande är det aktiva motståndet vi har identifierat hos studenterna. Utifrån intervju- och enkätsvaren har vi fått tagit del av att studenterna ser undvikandet av kameror och den lägre diskussionsdeltagningen som ett aktivt val. Detta är ett tydligt exempel på aktivt användarmotstånd då vissa studenter huvudsakligen vägrar eller undviker att utföra en nödvändig eller efterfrågad handling under deras undervisning. Detta i linje med den studie av Lapointe och Rivard (2005) där de beskriver att individen genom dröjsmål och genom att undvika att utföra vissa handlingar i ett system aktivt motsätter sig användningen av det systemet.
Att det visade sig vara majoriteten av respondenterna till enkäten och hälften av intervjuobjekten som uppgav att de inte använder kameran är enligt vad Castelli och Sarvari (2021) funnit i sin studie att över hälften att dem som de tillfrågade visade starkt motstånd mot att använda kamera. Vi har funnit att studenternas IT-kompetens påverkar deras aktiva användarmotstånd då de studenter som uppgav att de utövat en hög nivå av aktivt användarmotstånd även besatt en hög nivå av IT-kompetens.
5.2.1.2 Passivt användarmotstånd
Under intervjuerna uppgav samtliga studenter att de själva upplevt problem med att rent praktiskt använda sig av den aktuella videokonferensapplikationen inom sina studier. Detta innebär ett visst passivt motstånd i linje med det presenterat av Maraks och Hornick (1996) att studenterna aktivt använder sig av dessa applikationer och accepterar förändringen men att de stöter på problem ändå. Detta stödjs även av det presenterat av Lapointe och Rivard (2005) som menar att svårigheter att ta sig an nya förändringar tyder på passivt användarmotstånd.
En aspekt vi funnit vara relevant hos studenter är IT-färdigheter där faktorn tidigare erfarenheter med videokonferensapplikationer har hjälpt studenterna vid deras problemhantering. Studenternas nivå av IT-färdigheter har kommit till hjälp när det kommer till att hantera problem, nivån av IT-kompetens och deras preliminära attityd vid dess införande i lärosätet. Detta ser vi stöds relativt bra av det skrivet av Alvarez och Dulsat (2020). De skriver om att studenter som har tidigare erfarenhet av att studera på distans samt att de med goda IT-färdigheter har haft enklare att anpassa sig till att ha sina studier på distans samt att de stött på färre problem då de enklare kan ta sig an ny kunskap. Alvarez och Dulsat (2020) fortsätter skriva att de studenter som inte besitter denna tidigare erfarenhet stöter på problem som att de känner sig överväldigade med ny information och ny teknik inom distansstudier. Vi har funnit att de studenter med högre IT-kompetens har utövat lägre passivt motstånd då de enklare anpassat sig till de nya förändringarna med videokonferensapplikationerna inom distansundervisning.
Vidare såg studenterna sig begränsade av faktorer de själva inte kan påverka som hämmar deras studier i viss utsträckning. De ser istället problem med bland annat IT-artefakter och lärarnas IT-kompetens. Det blir således en fråga om externa aktörer som skapar användarmotstånd hos studenterna. Studenterna ser att deras lärare begränsar studenterna då de inte kan hantera applikationerna, använder tid för att starta upp möten och har problem med funktionerna. Detta likt det Celik och Yeşilyurt (2013) skriver gällande att lärare bör besitta god kunskap för att kunna använda applikationen för att stötta studenterna i deras användning för att således motverka eventuellt motstånd. Under våra intervjuer och i fritextsvaren var
en brist på IT-kompetens hos lärarna ett av de huvudsakliga problemen som studenterna ville framföra. De såg att den upplevda bristen på vana att ta sig an dessa applikationer ledde till försämrad
undervisning för studenterna, speciellt under närmsta tiden efter övergången. Detta i linje med vad Celik och Yeşilyurt (2013) skrivit. Vid en bristande kompetens från lärarna så resulterar det i att de inte kan utnyttja de verktygen för undervisning och hålla samma kvalité på undervisningen som på plats. Detta skapar en sämre attityd mot videokonferensapplikationen hos studenterna som kan kopplas till både passivt användarmotstånd (Martinez et al., 2020) men även att studenterna ser en sämre IT-kompetens själva med en försämrad attityd (Hämäläinen et al., 2020).
Vidare såg vi även en koppling mellan de problem studenterna ser med teknik och IT-kompetens. Enligt Hämäläinen et al. (2020) så är en stor del av IT-kompetens att individen har kapaciteten och en nivå av problemlösning som tillåter denne att använda sig av och hantera kommunikationsverktyg som dessa applikationer och nätverk för att kunna lösa uppgifter och kommunicera med andra. Hämäläinen et al. (2020) fortsätter med att en god förmåga att kunna hantera problem som uppstår med tekniska verktyg har en stark koppling till en individs attityd mot IT. Det kan dock även vara andra saker än
IT-kompetens som familjesituation och ekonomiska faktorer som sätter käppar i hjulet för att
studenterna ska kunna förbättra deras förhållande kring teknik vilket då inte har med IT-kompetens att göra. Enligt Hwang, Lee, och Park (2015) är begränsad tillgång till fungerande IT-artefakter ett problem för att grupper ska kunna ta del av positiva utfall genom IT och en viktig aspekt att se över.
Sammanfattningsvis så påverkar studenters IT-kompetens användarmotstånd på följande sätt: 1. Hög IT-kompetens leder till högre aktivt användarmotstånd då studenterna undviker kameraanvändning samt deltar i diskussioner i lägre utsträckning.
2. Låg IT-kompetens leder till högre passivt användarmotstånd i form av svårigheter att ta sig an digitala förändringar inom distansundervisningen.
3. Låg IT-kompetens hos lärarna leder till högre passivt användarmotstånd hos studenterna i form av försämrad attityd mot videokonferensapplikationerna.
5.2.2 Hur påverkar lärares nivå av IT-kompetens deras användarmotstånd
mot videokonferensapplikationer inom distansundervisning?
5.2.2.1 Aktivt användarmotstånd
Det största vi fann gällande aktivt användarmotstånd hos lärarna är det beteende utövat av Lärare 1 då hen, i början av implementeringen av videkonferensappliaktioner inom sin undervisning, valde att rent av inte använda sig av dessa applikationer. Enligt Lapointe och Rivard (2005) så är detta beteende ett klart exempel på aktivt användarmotstånd då aktivt motstånd kan vara uttryckandet av sitt missnöje i form av att individen undviker att använda systemet i fråga. Ali et al. (2016) skriver även att undvika och aktivt motstå en förändring som implementationen av ett system är ett tydligt exempel på användarmotstånd. Vi har funnit att det tydligaste beteendet av användarmotstånd är det av Lärare 1 utifrån intervjuerna med de tre respondenterna. Lärare 1 var även den som vi fann ha lägst IT-kompetens utifrån lärarna. Utöver att Lärare 1 var den respondent som uppvisade lägst nivå av IT-kompetens av lärarna så fann vi även att ett bristande stöd från Linköpings universitet i början av
videokonferensapplikationers implementation i undervisningen ytterligare spädde på det följande aktiva motstånd Lärare 1 påvisade. Detta stöds av Damşaa, Langford och Ueharaa (2021) som menar att stödet
från institutionen bakom lärarna har lett till att vissa lärare visar på starka negativa reaktioner gentemot undervisning på distans. Enligt Lai och Widmar (2021) så är attityden mot IT en stor faktor gällande hur väl man tar sig an digitala förändringar. Detta stämmer överens med våra fynd då denna lärare är den som hade en negativ attityd mot IT och dess implementering inom distansundervisningen.
5.2.2.2 Passivt användarmotstånd
Vi fann även att lärarna själva stött på problem vid användningen av videokonferensapplikationerna inom deras undervisning. Detta var ett problem hos lärarna av varierande grad beroende på deras tidigare erfarenhet med IT då den läraren som var väldigt IT-van inte större problem att ta sig an applikationerna varken när de introducerades eller vid uppdateringarna som skett. I vår empiri fann vi att Lärare 2 och 3 upplevde färre problem än Lärare 1 vid användningen av
videokonferensapplikationerna. Vi har funnit att de lärare med högre IT-kompetens har utövat lägre passivt motstånd då de enklare anpassat sig till att använda videokonferensapplikationerna inom deras distansundervisning genom att snabbt och enkelt ta sig an nya funktioner och uppdateringar. Detta i linje med det presenterat av Celik och Yeşilyurt (2013) som menar att en lärare med tidigare erfarenhet av datorer och informationsteknologi generellt sen tidigare även har enklare att nyttja IT inom deras undervisning.
Inom enkätsvaren och intervjuerna var det tydligt att ett av de stora problemen lärarna stötte på var att studenterna i stor utsträckning undviker att använda sig utav kameror under undervisningsmoment samt att de undviker att delta i diskussioner. Gherhes, Simon och Para(2021) samt Castelli och Sarvary (2021) skriver att val såsom att studenter ej använder kameror påverkar lärarnas undervisning negativt. Detta har vi sett skapar en sämre attityd mot videokonferensapplikationen hos lärarna som kopplas till det passiva användarmotstånd presenterat av Martinez et al. (2020). Utifrån vår tidigare diskussion ovan har vi funnit att det är studenter med hög IT-kompetens som utövar ett aktivt användarmotstånd genom att inte använda kameror eller delta i diskussionsmoment. Det är då alltså dessa studenter med hög IT-kompetens som leder till att lärarna utövar ett större passivt användarmotstånd, huvudsakligen i form av missnöje och försämrad attityd.
Lärare 2 och 3 berättade om att de hade en positiv attityd mot integreringen av IT inom undervisning medans Lärare 1 visade på en negativ attityd i början av integreringen. Lärare 1 har dock enligt sig själv sett en ökning inom sin IT-kompetens och är positivt inställd till delvis fortsatt användning av dessa applikationer inom undervisningen. Vi ser därmed ett exempel på där både IT-kompetensen har blivit bättre under en tid och motståndet som personen själv utövat är något som minskat. Denna koppling tyder på att IT-färdigheter, i form av erfarenhet med applikationerna, har en stor påverkan på individens attityd mot IT precis som Alvarez och Dulsat (2020) skriver. Det måste inte innebära en klar koppling mellan de två fenomenen men det tyder på att de påverkar varandra.
Utöver det så har vi funnit att lärarna själva stött på ett lågt antal av faktiska problem vid användningen av applikationerna där de få problemen oftast förekom i början av användningen då Lärare 1 uppgav att hen stötte på en del problem. Detta är något motsägelsefullt till det presenterat av Damşaa, Langford och Ueharaa (2021) som menar på att lärare i många fall har för låg IT-kompetens för att nyttja digitala verktyg och stötta studenter i undervisning. Det som dock är avgörande är att lärarna känner sig bekväma och kunniga nog för att hantera och utnyttja dessa applikationer inom deras undervisning för att underlätta deras undervisning och Linköpings universitet i stort. Detta kan man se då alla tre lärare vi intervjuat hade någon form av tidigare erfarenhet av videokonferensapplikationer och därför inte hade så många problem som Damşaa, Langford och Ueharaa (2021) presenterade.
Sammanfattningsvis så påverkar lärares IT-kompetens användarmotstånd på följande sätt: 1. Låg IT-kompetens leder till högre aktivt användarmotstånd i form av icke-användning av videokonferensapplikationerna.
2. Låg IT-kompetens leder till högre passivt användarmotstånd i form av svårigheter att ta sig an digitala förändringar inom distansundervisningen.
3. Hög IT-kompetens hos studenterna leder till högre passiva användarmotståndet hos lärarna i form av ökat missnöje och försämrad attityd mot IT.