Utifrån resultatet angående barns delaktighet inom digitala verktyg kan det
sammanfattas från respondenternas svar på följande vis. Förskollärarna arbetade med barnens delaktighet genom att lyfta barnens synpunkter och intressen. En del av respondenterna utryckte sig om att de arbetade i teman som var valda utifrån barnens intressen. Några av de andra förskollärarna berättade att de skapade QR-koder utifrån vad barnen hade önskat skulle vara med i verksamheten. Överlag tyckte majoriteten av respondenterna att det var svårt att få med barnens synpunkter gällande barnens
användning av datorplattorna i förskolans verksamhet. Barnens användande av digitala verktyg i relation till datorplattor var ofta baserat på att barnen eller pedagogerna använde sig av verktyget för att köra en applikation eller projicera displayen från datorplattan till en storbildsskärm eller duk/vägg. Ett antal av respondenterna berättade att de arbetade mycket med FunTable i deras förskoleverksamheter när de hade som syfte att barnen skulle samarbeta.
Barns delaktighet inom digitala verktyg kan baseras på hur barnen kan samarbeta och samspela med dessa. Det finns både fördelar och nackdelar med de olika digitala verktygen. Det är två typer av datorplattor som vi främst har skrivit om i denna studie, varav av den vanligaste formen är den bärbara datoplattan. De bärbara datorplattorna har som största fördelar att de är behändiga på det sättet att de är lätta att bära med sig, samt att de är enkla att använda (Fernández‐Gaullés et al., 2018). Just dessa fördelar är anledningen till att de används aktivt inom förskolan i Sverige. De flesta av
förskollärarna i våra intervjuer uttryckte att de använda sig av datorplattan aktivt, men
40
att det var mer som ett kompletterande verktyg och oftast blev barnen delaktiga i aktiviteterna genom att detta verktyg kopplades ihop med ett annat digitalt verktyg.
Vissa av respondenterna hade svårt att få barn att samspela och turas om med datorplattorna, vilket även vi anser kan vara en nackdel. Walldén Hillström (2014) skildrade detta genom att beskriva hur barnen försvarade “sin” tid vid datorplattan genom att avisa andra barn, vilket kan kopplas till det en förskollärare sa om att barnen som sitter bredvid blir passiva. Utifrån detta går det se vikten av att en pedagog är med i aktiviteterna runt datorplattorna. Pedagogerna är med och stöttar barnen in i dessa, för att barnen ska kunna utveckla sina kunskaper kring datorplattor, samt lära sig att samarbeta och samspela vid användningen av datorplattor. Walldén Hillström (2014) och Petersen (2020) är båda två inne på att det är viktigt att barn får stöttning vid användningen av bärbara datorplattor för att de ska kunna utvecklas på ett bra sätt och för att aktiviteterna ska bli meningsskapande för barnen. För att barnen ska utvecklas på så bra sätt som möjligt går det att argumentera för att det är viktigt att förskollärarna är med och stöttar barnen vid användningen av datorplattor. Utan stöttning går barnen miste om kunskaper som de annars inte skulle få tillgång till, samt att flera barn blir delaktiga med stöd av förskollärare som hjälper dem med samspelet.
Den andra typen av datorplatta som vi har skrivit om är multi-touch table, vilket har som största fördel att flera barn samtidigt kan bli delaktiga och därmed kan samspela och samarbeta med hjälp av den, på grund av dess storlek och funktioner (Karno &
Hatcher, 2019). Enligt några av förskollärarna i intervjuerna kunde detta bestyrkas då de uttryckte att de använde sig av dessa för att träna på just samarbete och samspel. Ingen forskare under rubriken Tidigare forskning och litteratur eller någon respondent i intervjuerna nämnde några nackdelar med användningen av multi-touch table.
Nackdelar som vi ser med multi-touch table är att de är svåra att förflytta och måste ha en bestämd plats, men även att det är en kostnadsfråga för förskolan då de är mycket dyrare än de bärbara datorplattorna.
Andra digitala verktyg som våra respondenter nämnde och kan vara värt att lyfta är den med arbetet av golvrobotar, där barnen programmerar robotens riktning. Några av förskollärarna som vi intervjuade visade på att arbetet med dessa kunde vara väldigt givande för barnens delaktighet samt att de visade intresse för att stötta varandra i de
41
pågående aktiviteterna med golvrobotarna. Möjligheterna till styrningen av en golvrobot kan ske på flera olika sätt, varav datorplattor är ett sätt. Ivarsson och Magnusson (2020) har skrivit om användningen av golvrobotar, där de visar att denna typ av aktivitet är väldigt givande för barn och kan ge dem grundläggande tänkande angående bedömning av information. Utifrån informanterna och Ivarsson och Magnussons text, går det att se att programmeringsaktiviteterna som nämndes angående golvrobotar, kan motivera barn och väcka deras intresse för digitala verktyg. Programmeringsaktiviteter som dessa kan leda till att barn engagerar sig mer i sina pågående lärandeprocesser.
7.4 Risker med användningen av digitala verktyg i förskolan
Användningen av digitala verktyg i förskolans verksamhet kan medföra risker. Utifrån intervjuerna i denna studie ser vi en risk när förskollärare inte får möjligheten till rätt kunskaper och kompetenser gällande användningen av digitala verktyg. Forskare (Hultén et al., 2019; Otterborn, 2020) anser att förskollärare är i behov av en utbildning avseende datorplattor, för att klara av att använda dem i förskolans
undervisning. Risken blir annars att förskollärare får ett generellt negativt synsätt på de digitala verktygen och får förutfattade tankar om att dessa verktyg hindrar barnen från att lära sig nya kunskaper. I tidigare forskning från Kjällander och Riddersporre (2019) uppmärksammas det dock hur barn kan leka och utvecklas med digitala verktyg samt att det finns vinster med att medföra dessa i verksamheten. Nilsen (2018)
samt Kjällander och Riddersporre (2019) förklarade att det att finns en oro bland vårdnadshavare om att den sociala interaktionen mellan barnen kan påverkas av
användningen av digitala verktyg. Att barnen även sitter ensamma med datorplattor går ej att uppfattas utifrån våra intervjuer. Kjällander och Riddersporre (2019) förklarar att barn sällan sitter ensamma med datorplattor i förskolan, utan de har oftast en närvarande pedagog eller annat barn. Uppfattningen som vi har fått från informanterna är att många vårdnadshavare tror att barnen ska bli antisociala om de använder datorplattor i
förskolan, för att de tror att barnen använder datorplattorna för konsumtion av spel och videor på samma sätt som i hemmet. I förskolan kan förskollärare istället se att när barn tillsammans använder digitala verktyg, utvecklar de sociala beteenden som är
gynnsamma för andra individer och blir därmed sociala på ett annat sätt än vad de blir utan digitala verktyg (Kjällander & Riddersporre 2019). Flera studier och litteratur visar även att barnen kan använda sig av de digitala verktygen som ett kulturellt redskap
42
som medierar ett innehåll och bidrar till att barnen lättare kan kommunicera sinsemellan (Säljö, 2014; Nilsen, 2018; Kjällander & Riddersporre 2019;). I våra intervjuer
förklarades detta, då barnen samspelade och kommunicerade med varandra när de använde sig av ett multi-touch table, dvs. att multi-touch table var det kulturella verktyget som i sin tur medierade ett innehåll mellan barnen.
En annan risk utifrån våra intervjuer kan vara att inte ha ett tydligt syfte med de digitala verktygens användning, vilket kan leda till att barnen blir passiva och blir mer
konsumenter än producenter av de digitala verktygen. Respondenterna nämnde att det är viktigt att man har ett syfte med användningen av datorplattor. Några av förskollärarna var i intervjuerna inne på att de strävar efter att barnen ska bli producenter, men att de till en början kan introduceras genom att vara konsumenter, vilket även Nilsen (2014) redogjorde för. Det går att argumentera för att det är viktigt att låta de yngre barnen få prova sig fram för att skapa ett intresse till de digitala verktygen, för att sedan genom en process gå från att vara konsumenter till att bli producenter. Exempelvis kan detta ske genom det Nilsen (2014) tog upp gällande att äldre barn behöver striktare ramar inom användningen av datorplattor än de yngre barnen. Nilsen (2018) och Ivarsson och Magnusson (2020) förklarar vidare att det är viktigt för pedagoger att vara observant på syftet med användning av digitala verktyg och att pedagogerna är medvetna om att barnen inte alltid ska använda sig av dessa. Barnen ska istället utveckla det som benämns som digital adekvat kompetens och lära sig att veta när de ska och inte ska använda sig av de digitala verktygen (Nilsen, 2018; Skolverket 2018).