Olika typer av problem när det gäller sexuell exponering på inter- net kan identifieras och forskningen har lagt sitt fokus i detta avse- ende på internetrelaterad sexuell utsatthet. Vad som konstituerar en risk har dock inte verifierats utan utgörs av olika forskares hy- poteser. Det betyder att risk kan ha något olika betydelse i olika studier. Man vet inte heller tillräckligt mycket om vilka internetre- laterade erfarenheter som är skadliga och vilka som inte är det (Ainsaar & Lööf 2011). Här talar jag om risk i mer generella ter- mer eller i enlighet med de refererade studierna.
För det första finns risken att ens sexuella bilder sprids till andra sammanhang än det avsedda. Om de sprids på nätet kan de ”få ett eget liv” och vara omöjliga att radera. Bilderna kan exempelvis hamna i ett uttalat pornografiskt sammanhang. De kan också spri- das i till exempel en kamratgrupp med sexuella trakasserier eller mobbning som följd. De svenska undersökningarna visar att det var ett fåtal procent av ungdomarna som under det senaste året va- rit med om att någon spridit sexuella bilder mot deras vilja (Ung- domsstyrelsen 2009; Daneback & Månsson 2009).
För det andra så är man orolig för att unga ska få oönskad upp- märksamhet från vuxna då de publicerat sexuella bilder. Den vux- ne kan försöka etablera kontakt med den unga personen som kan komma att bli sexuellt kränkt eller bli offer för grooming. Att unga kvinnor generellt får fler sexuella erbjudanden, inviter och uppma- ningar, än unga män på internet har tidigare rapporterats (Brå
2007). Det är också det, tillsammans med uppfattningen att unga kvinnors mediala presentationer är mer sexualiserade än unga mäns, som föranlett oron för framför allt unga kvinnor. I Dane- backs & Månssons (2009) studie hade hälften av kvinnorna blivit tillfrågade om eller uppmanade att skicka sexuella bilder eller fil- mer till en betraktare, medan motsvarande andel bland männen var en tredjedel. Det är dock få som i själva verket gjort det utifrån nå- gon annans önskemål. Intressant är att i jämförelse med en äldre åldersgrupp (25-65 år) så visar denna undersökning att unga i hög- re utsträckning får den typen av förfrågningar, men likväl är mind- re benägna att dela med sig av materialet.
Ikonomidis Svedmark & Nybergs (2009) studie handlar om tekni- kens betydelse och ungas risktagande när det gäller sexuell expone- ring. De unga uttrycker att de är medvetna om att deras (sexuella) bilder eller annat personligt material på nätet kan kopieras och spridas, men de väljer att kalkylera med den risken. De uppger också att de har kontroll. De behärskar tekniken och kan med en- kelhet publicera personligt eller sexuellt material. Här menar fors- karna att tekniken i sig kan invagga unga personer i falsk trygghet, då de i stunden kanske inte betänker eller inser konsekvenserna av sina handlingar. Studien visar också att de unga kan berätta om tillfällen då antingen de själva eller vänner varit med om att bilder spridits på ett oönskat sätt. Samtidigt så anpassar de sin anonymi- tet i förhållande till graden av sexuell exponering. I bloggar med lägre grad av sexuell exponering är de i regel öppna med sin identi- tet, i de med högre grad är de anonyma och/eller undviker att visa ansiktet.
ROBERT (Research Online Behaviour Empowerment through Re- search and Training), är ett tvåårigt EU-projekt som syftar till att göra internetanvändningen säkrare för barn. Åtta europeiska län- der samverkar kring identifiering av risk- och skyddsfaktorer avse- ende internetrelaterad sexuell utsatthet av barn.11 Genom en litte-
raturgenomgång av forskning som rör området (Ainsaar & Lööf 2011) har ett antal olika faktorer identifierats som påverkar och ökar risken för internetrelaterad sexuell utsatthet. Demografiska faktorer som kön, ålder, utbildning och sexuell orientering har be- tydelse. För varje pojke som utsätts sexuellt via nätet genom till ex- empel grooming eller sexuella trakasserier går det två till fyra flickor, vilket är samma förhållanden som gäller utanför nätet.
11 www.childcentre.info/robert/
2007). Det är också det, tillsammans med uppfattningen att unga kvinnors mediala presentationer är mer sexualiserade än unga mäns, som föranlett oron för framför allt unga kvinnor. I Dane- backs & Månssons (2009) studie hade hälften av kvinnorna blivit tillfrågade om eller uppmanade att skicka sexuella bilder eller fil- mer till en betraktare, medan motsvarande andel bland männen var en tredjedel. Det är dock få som i själva verket gjort det utifrån nå- gon annans önskemål. Intressant är att i jämförelse med en äldre åldersgrupp (25-65 år) så visar denna undersökning att unga i hög- re utsträckning får den typen av förfrågningar, men likväl är mind- re benägna att dela med sig av materialet.
Ikonomidis Svedmark & Nybergs (2009) studie handlar om tekni- kens betydelse och ungas risktagande när det gäller sexuell expone- ring. De unga uttrycker att de är medvetna om att deras (sexuella) bilder eller annat personligt material på nätet kan kopieras och spridas, men de väljer att kalkylera med den risken. De uppger också att de har kontroll. De behärskar tekniken och kan med en- kelhet publicera personligt eller sexuellt material. Här menar fors- karna att tekniken i sig kan invagga unga personer i falsk trygghet, då de i stunden kanske inte betänker eller inser konsekvenserna av sina handlingar. Studien visar också att de unga kan berätta om tillfällen då antingen de själva eller vänner varit med om att bilder spridits på ett oönskat sätt. Samtidigt så anpassar de sin anonymi- tet i förhållande till graden av sexuell exponering. I bloggar med lägre grad av sexuell exponering är de i regel öppna med sin identi- tet, i de med högre grad är de anonyma och/eller undviker att visa ansiktet.
ROBERT (Research Online Behaviour Empowerment through Re- search and Training), är ett tvåårigt EU-projekt som syftar till att göra internetanvändningen säkrare för barn. Åtta europeiska län- der samverkar kring identifiering av risk- och skyddsfaktorer avse- ende internetrelaterad sexuell utsatthet av barn.11 Genom en littera-
turgenomgång av forskning som rör området (Ainsaar & Lööf 2011) har ett antal olika faktorer identifierats som påverkar och ökar risken för internetrelaterad sexuell utsatthet. Demografiska faktorer som kön, ålder, utbildning och sexuell orientering har be- tydelse. För varje pojke som utsätts sexuellt via nätet genom till ex- empel grooming eller sexuella trakasserier går det två till fyra flickor, vilket är samma förhållanden som gäller utanför nätet.
Ungdomar löper större risk än barn eftersom de använder internet mer frekvent och utsätter sig för större risker. Lågutbildade löper större risk, liksom de som har en annan sexuell orientering än den heterosexuella. Individens alkohol- och drogkonsumtion är också relaterad till risken för att bli sexuellt utsatt.
Graden av internetanvändning påverkar risken för utsatthet, men den är också relaterad till vad man gör på nätet. Att bifoga personlig information, till exempel namn och bild, till en okänd person och att träffa okända offline är förknippat med en högre risk. Att flirta och att diskutera sexuella ämnen är också aktiviteter som ökar risken för oönskade sexuella erfarenheter. Pojkar är i större utsträckning än flickor inbegripna i vad som kan anses vara ett sexuellt riskfyllt bete- ende på nätet, men flickor, som generellt får fler sexuella erbjudan- den och uppmaningar, är mer medvetna om och uppmärksamma på riskerna än pojkar är (Ainsaar & Lööf 2011).
Det finns en stor sannolikhet för att unga personer, som exponerat sig sexuellt, mår sämre än andra unga (i en generell ungdoms- grupp). Dessa unga har i större utsträckning än andra olika hälso- problem. På så sätt kan det också uppfattas som en riskfaktor att exponera sig sexuellt på internet. Svedin & Priebe (2009) har stu- derat dessa ungas relationer till sina föräldrar under uppväxten, deras hälsa, självkänsla och känsla av sammanhang. Ungdomssty- relsen (2009) har också tittat på hur nöjd denna grupp är med sko- la, arbete och familjerelationer och om de upplever ekonomiska problem, samt hur deras alkohol- och drogvanor ser ut. På dessa punkter skiljer de som exponerat sig sexuellt från de andra, gene- rellt sett mår de sämre än andra ungdomar. De var också i högre grad oroliga över sitt utseende och sin vikt, och oroliga över att inte duga. Samma mönster kring ohälsa, fast tydligare, syns bland dem som tagit emot eller gett ersättning för sexuella tjänster. På olika sätt hänger grupperna ihop. De som exponerat sig sexuellt har större erfarenheter av och positivare attityder till sex mot er- sättning, liksom unga med erfarenhet av att ge och ta emot ersätt- ning för sex har större erfarenheter av sexuell exponering än andra. Gruppen som gett eller tagit emot ersättning för sexuella tjänster är betydligt mindre än den som exponerat sig sexuellt. Det gäller knappt ett par procent, med unga män något överrepresenterade i gruppen (Ungdomsstyrelsen 2009; Svedin & Priebe 2009).
Det är värt att notera att hbt-gruppen som exponerat sig sexuellt inte skiljer sig hälsomässigt från den grupp utan sådana erfarenhe- ter (Svedin & Priebe 2009). Detta måste säga något om att gräns- dragningar och sexuella normer ser annorlunda ut inom hbt- gruppen och att olika sexuella uttryck är mer tillåtna inom denna än i många andra grupper.
Personliga erfarenheter och det emotionella tillståndet hos indivi- den har betydelse när det gäller risken för internetrelaterad sexuell utsatthet. Att ha depressiva tankar och känslor ökar risken för att råka ut för oönskade sexuella erfarenheter. Här vet man dock inte om det är depressionen som föregått utsattheten eller om det är tvärtom. Tidigare erfarenheter av sexuellt utnyttjande och över- grepp spelar roll. Hur familjestrukturen och relationen med föräld- rarna, samt hur den ekonomiska situationen ser ut har också bety- delse. Depressiva tonårsflickor med erfarenheter av sexuella över- grepp och som har dåliga relationer till sina föräldrar löper större risk än andra för att bli utsatta. Om man mår dåligt så tycks kon- takterna via internet få större betydelse (Ainsaar & Lööf 2011). Man har också identifierat olika riskgrupper för internetrelaterad sexuell utsatthet. Det är hbt-gruppen (framför allt homosexuella och personer med odefinierad sexuell orientering), unga med inlär- ningssvårigheter och funktionshinder, samt unga på samhällsinsti- tution. Men vad i processen som medför att dessa i större utsträck- ning än andra råkar illa ut än andra vet man ändå inte (Ainsaar & Lööf 2011). Svedin & Priebes (2009) studie visar också att hbt- personerna i större utsträckning än andra råkat ut för negativa konsekvenser, som att deras bilder har spridits, vilket skulle kunna vara en naturlig följd av att de i högre grad än andra exponerat sig sexuellt. Men de har också haft mer problematiska möten i verk- ligheten än andra utifrån att de träffat någon genom internet. I Gä- redals och Nathorst-Böös studie (2009) betonar de unga hbt- personerna även vissa negativa aspekter av nätet, som att de besvä- ras av att bli kontaktade av i synnerhet äldre män.
Online-projektet handlade om barn (under 18 år) som blivit sexuellt utsatta via internet (Jonsson, Warfvinge & Bank 2009). Projektet initierades och genomfördes av BUP-Elefanten och pågick mellan 2006 och 2010. Syftet var att arbeta med barn som blivit sexuellt utsatta via IT, samt att få kunskap från professionella och forskare inom området. Man kom framför allt i kontakt med flickor i ton- åren. Trots att de unga varit välinformerade om riskerna med inter-
net, har deras egna aktiviteter och risktagande i kontakter med okända varit avgörande för att de blivit sexuellt utsatta. Barnen har varit sexuellt nyfikna, konverserat med okända och publicerat eller skickat sexuella bilder. Detta skiljer sig från möten utanför internet, där barn som blir offer för sexuella övergrepp oftast redan befinner sig i en risksituation med en för barnet känd förövare. På internet har de känt sig trygga med att interagera och dela med sig av per- sonlig information, eftersom de befunnit sig i sin hemmiljö. Erfa- renheterna av projektet säger att anonymiteten på internet har gjort det svårare för barnet att bedöma andra användare och vad som kan utgöra risksituationer, samtidigt som det för förövaren varit enklare att lura och manipulera barnet. Barnen som ingick i online- projektet var multitraumatiserade och utmärktes av att de var i stort behov av att få uppmärksamhet och bekräftelse. Deras eget risktagande, då de varit aktiva i kontakten med förövaren, förstärk- te deras skam- och skuldkänslor över att de blivit sexuellt utsatta.