Hur det talas om flickor och pojkar, kvinnor och män är betydelse- fullt för hur man gör kön. Jag använder här begreppet diskurs, vil- ket kan beskrivas som ett resonemang. Den socialpsykologiska forskning som jag hittills refererat till utgörs av kvantitativa studier där olika etablerade eller för syftet upprättade mätinstrument an- vänds. Urvalet består i synnerhet av amerikanska collegestudenter. Eftersom min studie är kvalitativ och handlar om den mening och betydelse man lägger i sina handlingar är det också intressant att studera vilka diskurser som kan ligga bakom sådana resultat. Detta är diskurser som har som mål att begränsa individens beteende och handlingar då de är snäva i sin syn på kön både för (unga) kvinnor och män. Den hegemoniska maskuliniteten är måttstocken för unga män och den normativa femininiteten motsvarigheten för unga kvinnor, vilket vi ska se.
Hegemonisk maskulinitet
Chambers, Tincknell & Van Loon (2004) har studerat diskursen bland skolungdomar i nedre tonåren och visat hur den syftar till att upprätthålla heterosexualiteten. Intervjuerna, som ägde rum genom fokusgrupper, demonstrerade att sexualundervisningens officiella diskurs inte överensstämde med ungdomarnas verklighet. En ho- mofobisk och kvinnofientlig syn utövad genom verbala kränkning- ar var det medel som användes för att reglera sexualiteten. Vissa pojkar stod för en större del av sådana kränkningar än andra. Det- ta uppfattades av ungdomarna som obehagligt, men likväl som ett normalt beteende. Däremot menar Pascoe (2005) i sin studie om unga män och maskulinitet att bögdiskursen (”the fag discourse”) i första hand inte är ett uttryck för homofobi, utan snarare handlar om regleringen och skapandet av maskulinitet. Vilken pojke som helst kan stämplas som bög utan att man menar att han måste vara homosexuell. Som vi ser i dessa exempel är pojkar och män utsatta för en bedömning av sin maskulinitet. Connell (1995) menar att det finns olika maskuliniteter, vilka är hierarkiskt uppbyggda. Den
hegemoniska maskuliniteten premieras och fungerar som måttstock i sådana bedömningar. Man kan säga att den hegemoniska masku- liniteten är en stereotyp maskulinitet som är motsatsen till femini- nitet. Beteende som inte ryms inom den snäva ramen för den he-
gemoniska maskuliniteten löper risk att betecknas som feminin. Det är just ett sådant förfarande dessa studier illustrerar – både när det gäller flickor och unga kvinnor, som per definition är feminina, och pojkar och unga män som inte lever upp till den hegemoniska sexualiteten.
Normativ femininitet
Flera studier, svenska som utländska, uppmärksammar den norm som flickor och kvinnor måste förhålla sig till och helst hålla sig inom. Liksom när det gäller den hegemoniska maskuliniteten för män och pojkar är den normativa femininiteten en smal väg att gå. Den är måttfull i sitt uttryck. Så beskriver socialantropologen Fan- ny Ambjörnsson i sin avhandling från 2004 hur flickorna på sam- hällsprogrammet anser sig besitta ”den rätta” femininiteten, till skillnad från flickorna på barn- och fritidsprogrammet. De är kon- trollerade i sitt sätt, till skillnad från flickorna på barn och fritids- programmet som ”ofta hörs i korridorerna, svär och klär sig på ett opassande sätt”. På så sätt definierar den normativa femininiteten både vilken den ”rätta” klasstillhörigheten är (medel- eller övre medelklass) och hur den korrekta sexualiteten ska uttryckas. Kvin- nor och flickor förväntas balansera mellan bilderna av madonnan och horan. Den normativa femininiteten håller sig inom dessa posi- tioner. Den får inte uttrycka alltför mycket sexualitet, eftersom kvinnlig sexualitet är farlig och måste begränsas (horan). Samtidigt finns risken att bli betraktad som asexuell eller inte tillräckligt sex- ig (madonnan). Vi ser i Ambjörnssons avhandling tydligt hur flick- orna värjer sig mot att hamna i sådana kategoriseringar, genom att definiera andra femininiteter som avvikande – i deras fall horan och den lesbiska.
Heterosexuella praktikers konstruktion: ”the-male-in-the-head”
I konstruktionerna av normativ femininitet och hegemonisk mas- kulinitet ligger sexualitetens dubbla principer som grund, där kvin- nan bör vara återhållsam och mannen aktiv och initiativtagande. Vi ser att både flickor och pojkar är delaktiga i en sådan process, där kategoriseringar fungerar som verktyg för att kön reproduceras på rätt sätt. Vi fortsätter här att studera hur heterosexuella prakti- ker är konstruerade.
Holland et al (2004) har intervjuat brittiska unga män och kvinnor om heterosexuell samvaro. Informanterna beskriver femininitet och maskulinitet som ett motsatspar. Det är ett dynamiskt men ojäm- likt förhållande där maskuliniteten och femininiteten är beroende av varandra för att definiera sig själv. Då kvinnor framställer sig själva som feminina produceras ett sådant asymmetriskt förhållan- de, menar författarna. Detta underlättar manlig dominans. Formu- leringen the-male-in-the-head beskriver just hur maskulina makt- strukturer bärs upp av feminina praktiker. Mannens behov och åtrå blir måttstock då det gäller förväntningar, meningar och hand- lingar för både män och kvinnor, och studien visar att detta är tyd- ligt redan i samband med det första samlaget. Med dessa resultat i ryggen menar författarna att femininitet skulle kunna förstås som produkten av maskulinitet. De hävdar också att modellen ”the- male-in-the-head” är applicerbar i ett större sammanhang när det gäller dessa heterosexuella praktiker.
”The-male-in-the-head” kan därmed innebära att i synnerhet kvin- nor aktivt samtycker till oönskat sex (Impett & Peplau 2003). Det- ta visar på att det finns en gråzon mellan ett ja och ett nej, vilket är intressant att studera eftersom könsrollerna på ett omedvetet plan gör sig gällande och bygger upp strukturen mellan könen. Powell (2008) visar att sättet att uttrycka sexuellt samtycke de allra flesta gånger inte sker verbalt, utan snarare genom kroppsliga praktiker. Inneboende förväntningar på könen, som inte alltid är medvetna, gör det svårt att använda sig av språket för att förmedla sin avsikt. Av den anledningen finns det en risk med att enbart hävda att kvinnor ska säga nej vid oönskat sex (Kitzinger & Frith 1999). Morgan & Zurbriggen (2007) har undersökt hur unga kvinnor och män beskriver sin första partners budskap kring sexualitet. Det vanligaste temat bland både kvinnorna och männen var förhand- lingen kring det första samlaget. Kvinnorna hävdade att deras för- sta partner visat ett stort intresse av att ha sexuell samvaro, såsom unga mäns sexuella script föreskriver. Kvinnorna upplevde också att partnern pressat dem i syfte att uppnå detta. Reaktionen på så- dana budskap resulterade ofta i att kvinnorna gav efter för oöns- kad sexuell samvaro. Männen rapporterade att deras partners bud-
skap rörde gränssättning, vilket männen reagerade på genom både acceptans och frustration.
Dessa studier visar att unga kvinnor till större del än unga män tenderar att engagera sig i oönskat sex. Men hur kan man då på- verkas av detta? Crown & Roberts (2007) har undersökt hur unga kvinnor påverkas av sexuella händelser mot sin vilja i möten med manliga partners. Författarna placerar de sexuella händelserna längs ett kontinuum. I den ena ändan finner vi ”mindre allvarliga” händelser såsom kyssar mot viljan, och i den andra finner vi ”all- varligare” händelser såsom samlag mot viljan. Individens självrap- porterade subjektiva upplevelse av de sexuella erfarenheterna mot viljan ligger till grund för analysen. En tredjedel av respondenterna rapporterade sådana oönskade händelser under enbart ett år på college. Forskningen har tidigare i huvudsak fokuserat hur den psykiska hälsan försämras av att bli utsatt för sexuella lagöverträ- delser, till exempel våldtäkt och sexuellt tvång. I studien kommer författarna fram till att även ”mindre allvarliga” oönskade sexuella erfarenheter kan leda till inbundna tankar, depressiva symptom, självanklagande och avbrott i vardagslivet. Dessa studier om hete- rosexuella praktiker visar hur ”the-male-in-the-head” åsidosätter unga kvinnors sexuella aktörskap.
De aktualiserar den diskussion om ”gråzonssex” som Johanna Kol- jonen inledde på Twitter år 2010. Här exemplifieras hur ”the- male-in-the-head” begränsar det sexuella aktörskapet hos kvinnor, men stödjer det sexuella aktörskapet hos män. Var går gränsen för vad som kan betraktas som acceptabelt i sexuella situationer?19
När övergår ett ja till ett nej? En liknande diskussion ägde också rum efter programmet ”Dokument Inifrån”, som tog upp hur unga kvinnor tenderar att skuldbeläggas och stigmatiseras om de inte mycket aktivt gör motstånd mot oönskat sex.20 Dessa frågor pro-
blematiserar vad en våldtäkt egentligen är och vem som äger rätten till definitionen.
19 Se Månsson (2012)
Men unga kvinnor upplever naturligtvis också sexuell lust. Tolman (2002) har genom intervjuer studerat hur unga kvinnor uttrycker denna. En vanlig beskrivning och ett av få accepterade sätt för kvinnor att verbalt utrycka lust ligger i formuleringen ”det bara hände”. Detta överensstämmer med Hollways (1989) resonemang om att det överhuvudtaget saknas en kvinnlig diskurs för att ut- trycka lust. Tolman menar att uttrycket ”det bara hände” inte till- kännager kvinnors sexuella lust. Tvärtom begränsar det kvinnor i sitt sexuella aktörskap. Studien visar att unga kvinnor möter di- lemman när de känner sexuell lust. Genom att uttrycka sexuell åtrå riskerar de att mötas av negativa konsekvenser på ett fysiskt, soci- alt och psykologiskt plan. Hon menar på så sätt att kvinnorna får välja mellan att erkänna sina sexuella känslor och uttrycka dem el- ler att förvissa sig om att inte bli stämplade som ”horan”.