Samarbeten

Alla former av samarbeten är viktiga menar Lundén. Det är många som skiljer på sponsring och samarbeten, och menar att sponsring nästan är någonting fult medan att göra en duett eller jobba ihop med en annan artist är någonting kreativt och underbart tillägger han. Detta stöds av Johnsen som också anser att sponsring och samarbeten är viktigt när det gäller artister, att det är som vilken annan business som helst, alla behöver stöd och hjälp. Det behöver inte heller vara samarbeten i affärsvärlden, utan hon tycker det är bra att skapa stöd ett stöd för artisterna över huvudtaget. Det är samarbetet man söker, ska man ha en sponsor så är ingen intresserad av att bara få 10 000kr säger Lundén. Utan det ingår ett undermedvetet samarbete på något sätt, och då är det jätteviktigt att värdera, vad det varumärket står för. Det är ju det handlar om, det är ju två varumärken som möts oavsett om det är sponsring eller om det är en annan artist säger han. Här ser vi en närhet till Uggla (2006) som framhåller att de inblandade varumärkena är till nytta för varandra.

Lundén berättar att han själv varit med om detta när Cardigans skulle göra duetten med Tom Jones. Han säger att de fick resonera sig till vad värdet i det samarbetet var, ”de var ett indie band med global framgång och Tom Jones är en gammal farbror som var het då nån gång”, det var de referenspunkter de hade att gå på. Han förklarar att de var med och kunde påverka hela processen, genom att vara kreativa och konstruktiva såg de till att de genomförde det tillsammans genom att använda en Talking Heads låt säger Lundén och tillägger att Talking Heads är ett av de historiskt sett mest trovärdiga banden från New York. . Det gjorde att de möttes i mitten istället för att de skulle gå in och göra någonting som var från ena sidans planhalva, och resultatet blev fantastiskt säger Lundén, ”det vart ju en super hit singel.” Men de värderade det noga, de här två varumärkena hur de skulle kunna jobba ihop tillägger han. Här ser vi en närhet till Uggla (2006) som menar att sampositionering kan fördjupa meningen i de inblandade varumärkena. Detsamma gäller när man åker på turné som förband eller som huvudband när man tar med sig ett förband, det måste finnas någonting gemensamt i det här som vi tror också att vår publik kan uppskatta säger Lundén. ”Det finns jättemånga exempel på när det inte fungerar, när man har hört och sett saker som man tänker oh my god hur gick det här till dvs. att man tror att det inte finns någon tanke bakom” avslutar han. Johnsen beskriver att alla samarbeten bör vara ett utbyte, att man bör samarbeta kring det man behöver. Här ser vi en närhet till det som Bucklin & Sengupta (1993) beskriver, nämligen att samarbeten som bygger på att parterna delar på redan upparbetade rykten och associationer bland annat kan ge parterna tillgång till nya marknader och bidra till sänkta marknadsföringskostnader. Uggla (2006) påtalar att en av fördelarna med sampositionering är att de inblandade varumärkena får tillgång till varandras kundbaser och på så sätt kan nå ut till en större publik. Bjälesjö berättar att man alltid kan transformera det till något coolt, även om det i något annat sammanhang skulle vara ”un-cool”. Han beskriver när Teddybears STHLM samarbetade med Torgny Melins och Torgny Melins gjorde en cover på en av Teddybears STHLMs låtar.

Hiphopper blev Dansbander och efter detta blev Torgny Melins skitcoola, spelade på Hultsfredsfestivalen med mera berättar han.

Johnsen menar att idag är det så känsligt med sponsring för artister, hon tror att artisterna ska försöka akta sig för den stora dealen eller fokusera för mycket på de grejerna. ”Det är ju jättebra om man kan få spons på frallor om man ska ut på en två veckors turné liksom, men att man inte ska leta efter det stora klippet. För det första så händer det aldrig, jag tror att de banden som tänker så de kollar på för mycket amerikanska serier typ. Men det är ju bra att vara öppen och ha vänner, på alla ställen tror jag.” säger hon. Det är önskvärt för en artist att ha ett brett nätverk oavsett om det är alla artistens polare och den lokala ICA-handlaren påpekar Johnsen. Allt det kan spela in någon gång, det kanske innebär att artisten får sätta upp en affisch där man normalt sett inte skulle fått eller att man har folk som snackar om en på ett bra sett förklarar hon. Dessa kan liknas vid vad Gummesson (2002) kallar marknadsförare på deltid.

4.7 Internet

Bengtsson säger att Internet är ett oslagbart medium för att nå målgrupper och fans medan Lundén anser att det är ovärderligt. Lindstrom (2003) hävdar att det inte råder något tvivel om att Internet spelar en viktig roll i formandet av tween-generationen. Han påpekar att detta är den första generationen som är född med en mus i handen och en datorskärm som fönster mot världen. Han skriver att tweens förstod ikoner innan de kunde läsa och de surfar på internet lätt och snabbt, denna generation är lika bekväm med att vara online som offline förtydligar han. Förr, det vill säga innan Internets intåg, bestod de flesta medlemskap av grupper där medlemmarna hade personlig kontakt understryker Solomon et al (2006). Då startade fansen fanklubbar påtalar Lilliestam (2006) och tillägger att idag skapar de en hemsida istället. Lundén tycker det är ovärderligt speciellt för mindre artister som gör nischad musik där målgruppen är väldigt liten. Han beskriver att förr var det jättesvårt att nå ut till dessa människor medan artisten idag kan nå ut snabbt till dem globalt tack vare internet. Någonting som Solomon et al (2006) instämmer med. Det gör det även lättare för artister att utöka sin fanbase med mindre resurser än tidigare tillägger Lundén. ”Så att nå ut för den lille eller den extremt specialiserade tror jag det är extremt viktigt.” påpekar han. De går ju utanför den masskonsumtion som pop och rockvärlden står för förklarar han och tillägger att han fortfarande gärna vill få in sina artister på radio och tv när han gör dealar samt positionerar dem på MySpace förstasida, skapar en egen YouTube channel osv. ”Det är den ’riktiga branschens’ utveckling och den skulle jag vilja säga är positiv, men den nischade den lilla tror jag har dragit den absolut största vinstlotten i det här” påpekar han. Holahan (2008) påtalar att det inte bara är artister som använder sig av MySpace utan även företagen i musikbranschen.

Hjortsberg säger att ”Över huvudtaget synas överallt är väl jättebra.” Han menar att MySpace är väldigt bra eftersom det är så enkelt för artisterna att göra minimalt men ändå få maximal impact för att få folk att känna sig delaktiga. Han tror däremot också att beror det nog på hur de agerar på MySpace och framhåller att Ulf Lundell inte behöver finnas på MySpace, det skulle var helt bortkastat, han har också väldigt svårt att se Mick Jagger från Rolling Stones sitta och svara på fansens meddelanden.

”Det är svinviktigt allt det där” säger Andersson men tillägger att han börjar bli lite mätt på allt. Han förklarar att när han är inne och tittar på bands hemsidor så sitter alla de olika loggorna där och visar att banden är medlemmar på alla de sidorna, att just de finns där. Men det har ju i princip alla andra också, det krävs någonting mer, någonting annat tillägger han. Andersson menar att han oftast går in på artisternas MySpace-sida eftersom han tycker det är det enklaste sättet att få en känsla för artisten och han hoppas att designen på MySpace-sidan speglar artisten. Holahan (2008) menar att artisterna kan göra sin musik hörd, promota spelningar och kommunicera med sina fans på MySpace.

Johnsen tycker det är viktigt att artisten har en aktuell och snygg MySpace-sida och att någon svarar på meddelanden och vänförfrågningar. Upp till en viss nivå så är det väl bra om artisten svarar själv eftersom de faktiskt är i den fasen när de behöver bygga upp sitt nätverk anser hon. Netherby (2008) menar att ett socialt nätverk ger fansen en anledning att besöka sidan oftare än de skulle besöka en vanlig hemsida. Men en stor etablerad artist ska inte behöva sitta och sköta sin egen MySpace tillägger hon. ”Jag vet inte hur mycket folk bryr sig om det heller liksom. Jag tror inte att folk ser MySpace som en sån personlig kontaktyta, jag tror inte att folk förväntar sig att man ska göra det” säger hon. Hjortsberg tror att i början av karriären så kan det vara av betydelse att artisten själv sköter sin MySpace eller blogg. På MySpace, berättar han, så styr ju nästan fansen själva vad som händer. Det är som att skapa ett forum egentligen, en blogg säger han och framhåller att man väljer den musiken man vill visa utåt att man lyssnar på, att ”det här betyder mycket för mig”. Även smak påverkas av och är en del av vårt habitus påtalar Lilliestam (2006) och förklarar att vi på olika sätt visar vad vi gillar och ogillar, vilket vi tar och ger en känsla av med vår smak. Hjortsberg menar att där kan man mer styra sitt varumärke på ett annat sätt. Leiser et al (2009) framhåller att Internets tillkomst har skapat nya arenor för kommunikation och socialt utbyte. Vidare menar de att dessa möten är av central betydelse för skapandet av nya former av interaktion mellan individer i form av virtuella gemenskaper. Solomon et al (2006) påtalar att virtuella communities fortfarande är ett nytt fenomen och poängterar att deras effekt på individers produktpreferenser ser ut att bli enorm. Myspace förvaltar känslan av att folk får vara delaktiga, medan du kan styra ut vad du vill se säger Hjortsberg. Vidare berättar han att han tror att Facebook är lite farligare.

”På ett sätt vill man ju alltid träffa sin idol, samtidigt så är det alltid farligt att träffa sin idol och få se att det är en vanlig människa. Fan, satt han också på den taskiga puben och va full förra veckan. Han ska ju sitta och dricka skumpa i Rio De Janeiro liksom, där tror jag att Facebook är lite sådär farligare.” (Hjortsberg) Här ser vi en koppling till de parasociala (para = vid sidan av) nätverk som Gummesson (2004) beskriver. Han skriver att där ingår relationer till varumärken, image som företag och produkter förmedlar samt relationer till människor vi inte känner personligen. I en parasocial relation så känner den ena parten den andra, medan den andra parten endast känner till den andra som en anonym massa och detta är väldigt vanligt i underhållningsbranschen påpekar han.

En etablerad artist kan nog behöva ha någon som sköter det professionellt, som kan se till att alla dessa saker uppdateras från dag till dag påtalar Johnsen. Den personen har en nyckelroll och måste vara väldigt lyhörd för vad artisten står för, vad den har för

värderingar och vad den förmodas ha för fans där ute hävdar Lundén. Det viktigaste med internet är att det är uppdaterad information och att det känns som att det är någon där, annars är det en helt värdelös sida och då kommer den att tappa besökare på en gång menar Johnsen. Nyckeln till att få användare att regelbundet besöka en artists webbsida är enligt Netherby (2008) att visa engagemang, antingen via bloggar, kommentarer på användarnas sidor, exklusiva bilder, filmklipp eller annat som kan locka fansens intressen.

Fansen vill ha en sida som speglar artisten säger Lundén och fortsätter, en dålig hemsida som är personligt framtagen och utvecklad är bättre än någonting som blinkar och flashar med massa reklambanners på den som inte har någon relevans till vad artisten gör. Netherby (2008) påtalar att artisterna själva kan styra innehållet på sina hemsidor gällande annonser osv. tillskillnad mot vad de kan på MySpace, Facebook och liknande webbsidor.

När det gäller en artists blogg så anser Johnsen att teamet kan sätta upp bloggen och säga till artisten att den ska uppdatera den en gång om dagen eller liknande. Hon menar att bloggar kan vara ett viktigt redskap, inte för att nå ut till de stora massorna men för de som faktiskt kommer att lägga till artistens blogg på sin bloggroll och gå in och kolla varje dag. Det är bra att ha något slags kommunikationsverk för varje artist till kärnpublik, för den kan artisten behöva senare menar hon. De kommer att hållas kvar i sitt fanskap om artisten ger dem lite extra tillägger hon. Även Kapferer (2004) påtalar betydelsen av att varumärket erbjuder sina kunder ett mervärde.

”Jag har funderat på det här med Marit Bergman i och med att hon bor i New York. Det märks ju att hon är borta på nåt sätt, så här, i Sverige, i media alltså i det som händer, så märks det att hon är inte närvarande liksom, hon finns inte i det allmänna medvetandet längre” säger Johnsen

Där ser man hur mycket det kan betyda påpekar hon. Johnsen tror att det är bra om varje artist funderar på hur närvarande är jag? Detta känner vi igen från Kapferer (2004) som påtalar att ett varumärkes brand equity påverkas av var det finns tillgängligt. Johnsen menar att även om hon tycker om Marit Bergman väldigt mycket som artist så försvinner hon från hennes medvetande om hon inte släppt någonting nyligen, det inte finns några intervjuer med henne eller recensioner osv. Här kan vi dra en parallell till Gummesson (2004) som menar att vi skapar relationer med artisterna och inkluderar dem i vårt sociala nätverk så att de inte ska falla i glömska. Johnsen påpekar återigen hur snabbt allting går idag, att man verkligen lyssnar på jätte många fler artister och man kanske är färdiglyssnad med en skiva på max en månad. Då behöver lyssnarna hela tiden påminnelser, artisten måste leva vidare, den måste finnas i ens medvetande förklarar hon. Där tror hon att det kan vara jätteviktigt, inte bara genom bloggar utan andra saker också, att artisten planerar så att den lever vidare i lyssnarnas medvetande. Så om artisten ska ta pauser så är det nog viktigt att det är medvetna pauser menar hon. ”För jag tror att det är viktigt att ta pauser också, men att då ska pauserna verka genomtänkta också” tillägger hon

Bjälesjö tror inte att det har så jättestor betydelse om artisten sköter sidor som blogg, Facebook etc. Han framhåller att när han växte upp så kunde det vara viktigt om det var kommersiellt eller ickekommersiellt. Han tror inte att fansen bryr sig vem som

står bakom, de ser ändå igenom menar han och vet så mycket tydligare vad som är reklam och inte, vad som är riktat till dem mer än man kanske tror.

Nya kommunikationsvägar är väl alltid bra framhåller Hjortsberg och beskriver samtidigt att det alltid är viktigare för nya artister än för etablerade artister. Colbert et al (1994) inflikar att konsumenternas behov och preferenser förändras i takt med att tekniken utvecklas. Hjortsberg beskriver att man måste vara tänka på hur man visar upp sig. Hans resonemang kan sammankopplas med Kapferer (2004) som menar att varumärken har en personlighet och genom att kommunicera den så bygger de upp en karaktär. Hjortsberg ger oss också ett exempel;

”Men om en sån som Winnerbäck då, som skapat nån sorts jag-håller-mig-borta- från-omvärlden-känsla, om han skulle börja blogga om att bara har roligt och spelar Alfapet med snubbarna nere på caféet varje dag, det skulle nog kunna leda till en skev bild och förstöra lite, rasera lite. Så man får vara lite försiktig med vad man visar upp för bild. Men det bygger ju på hur ärlig är den bilden som du har förmedlat ut, framförallt hur uppfattar dina fans dig. Man kan ju styra den bilden rätt bra med en blogg till exempel.”