Sammanställning av analys

Teorier rörande ansvar, tillit och kontroll är nära sammankopplade och stundtals överlappande i vår analys av projektet Studenthus Valla. De olika aktörernas tolkning av social hållbarhet bevisas ha genomsyrat arbetet med ansvar, tillit samt kontroll. Nedan diskuteras dessa implikationer som sedan mynnar ut i en modell som visar vad som har främjat inkludering och säkerställandet av social hållbarhet i detta upphandlade byggnadsprojekt.

Trots en brist på en standarddefinition av begreppet social hållbarhet så ökar antalet företag som säger sig ta socialt ansvar (Grafström m.fl., 2015). Samtliga aktörer i denna studie hävdar sig arbeta mycket med social hållbarhet, dock skiljer sig deras definitioner åt. Projektledarens (2020-03-18) definition hamnar snabbt på “mjuka parametrar” inom ledarskapsfrågor. Universitetsarkitekten (2020-03-24) kopplar social hållbarhet direkt till tillgänglighet för interaktion, i linje med den gemensamma visionen (2014) för projektet. Platschefen (2020- 04-22) beskriver människorna som viktigast inom social hållbarhet, men lyfter även “mjuka parametrar” som Projektledaren. Det fluffiga begreppet ger utrymme för individuella definitioner som anpassas till ens fördel, för att kunna påvisa socialt ansvarstagande. Dock har samtliga definitioner i denna studie tryckt på vikten av arbetsmiljö gemensamt, närmare bestämt vad vi kallar trivsel, trots att de skilt sig från varandra. Att social hållbarhet är ett begrepp som saknar tydlig definition har i detta fall lett till att aktörerna kan säga sig både inkludera och säkerställa social hållbarhet, i deras mening.

Genom deras definitioner av social hållbarhet och deras vilja att agera socialt hållbart undviks flertalet av de hämmande processerna mot ansvar av Jensen och Sandström (2019). Tydligast i process fyra, att producera avstånd i och genom organisationen och process sex, att

objektifiera och avhumanisera människor. Tack vare Projektledaren och Platschefens tro på

vikten av “mjuka parametrar” i ledarskapsfrågor inom social hållbarhet inkluderas och säkerställs socialt ansvarstagande i detta fall. Även genom Universitetsarkitektens definition av social hållbarhet, som är den samma som projektets vision, undviks process ett och två. Vikten av att inkludera och säkerställa socialt ansvarstagande ser vi även i vår egen identifierade möjlighet för att arbeta med utökat ansvar, nämligen att inte enbart fokusera

på att ta ansvar utan även att ge ansvar. Att inte endast ta ansvar men att “ge ansvar”

uttrycker Platschefen i samband med hur han upplever att hans yrkesroll innefattar arbete med social hållbarhet. Vi tolkar att Platschefens syn på ansvarsdelegering nära samspelar med hans definition av social hållbarhet, att utveckling av människorna och kompetenser är viktigast.

Social hållbarhet är även närvarande i första stadiet av Ring och Van de Vens (1994) process om tillitsskapande, genom att förväntningar och mål, däribland angående social hållbarhet, på projektet presenterades. Vi tolkar det som att informell kontroll utövades av aktörerna under projektet, främst av Projektledaren. Projektledarens inblandning och engagemang där han deltog på entreprenörsmöten, som han egentligen inte behövde vara med på, är informell kontroll i form av mänsklig interaktion. Vikten av mänsklig interaktion prioriterades av Projektledaren samt Platschefen tack vare deras ledarskapsstilar med fokus på de “mjuka parametrarna”.

Vi tolkar det som att både formell samt informell kontroll i detta byggprojekt finns till för att minimera risker och skapa en gemensam målbild, vilket fungerat. Vi anser att utan samma kontext bland aktörerna i detta fall hade denna typ av kontroll kunnat underminera tillitsskapandet, eftersom det kan skapa en känsla av översittande och att någon inte litar på dig. Vi menar att avvägningen mellan hur mycket formell och informell kontroll som används är en stor utmaning för varje projekt, men kan bli en möjlighet. Ytterligare en utmaning som framgick i våra intervjuer, både med beställare och entreprenad, är att LOU kan försvåra ett samarbete. Vi tolkar det som en utmaning för aktörer som följer LOU att få med sina krav och förväntningar inom social hållbarhet i sina upphandlingar eftersom fokus lätt tas ifrån dessa “mjuka parametrar”. Platschefen och Projektledaren menar att det redan idag är ett gediget arbete att se till sociala hållbarhetsfrågor inom byggbranschen.

Vi ser ett samband mellan skapandet av tillit och kontroll mellan organisationer och hur organisationer kan arbeta för att uppmuntra utökat ansvarstagande. Det har krävts strukturer för befogenhet och beslut, samtidigt som vi identifierat att det är just aktörernas beteenden som genomsyras av deras definitioner av social hållbarhet som varit avgörande för inkluderingen och säkerställandet av socialt ansvarstagande. Om de inte prioriterat arbetet med “mjuka parametrar” redan från start tolkar vi det som att tillitsskapande processer som kontext och relation samt framgångsfaktorer som informell kontroll inte lett till samma inkludering och säkerställandet av deras definition av social hållbarhet i projektet. Vi har valt att sammanfatta vårt analytiska resultat i en modell med det vi menar varit viktig för att främja inkluderingen och säkerställandet av social hållbarhet i detta upphandlade byggnationsprojekt.

7. Slutsats

Syftet med denna studie har varit att bidra med ökad förståelse för hur organisationer arbetar med inkluderandet och säkerställandet av social hållbarhet vid ett upphandlat byggnadsprojekt. Med hjälp av intervjuer med delaktiga personer från de organisationer vi identifierat som centrala i fallstudien har vi besvarat våra forskningsfrågor. Intervjupersonerna har besvarat frågor inom social hållbarhet, ansvar och interorganisatoriska relationer. Deras upplevelser, tillsammans med teorier om organisationers ansvar och interorganisatoriskt samspel, har vi sedan tolkat och använt för att besvara våra forskningsfrågor i analyskapitlet. Denna studie bidrar med en djupgående analys av ett byggnadsprojekt som kan ses som ett framgångsexempel med avseende på social hållbarhet. Med studiens företagsekonomiska angreppssätt har stort fokus lagts på det organisatoriska strukturer samt aktörernas ledarskapsstilar som har främjat inkluderingen och säkerställandet av social hållbarhet i detta projekt. Detta bidrar med ett exempel på hur organisationer kan inspireras till att arbeta med de “mjuka parametrar” som byggbranschen idag kan sakna.

Vi finner att i fallet med Studenthus Valla är både tillit och kontroll viktigt för inkluderandet och säkerställandet av social hållbarhet. Kontroll behövs för att se till att vision och mål inkluderas och efterlevs, eftersom inte de “mjuka parametrarna” idag hör till vanligheten i ett byggnadsprojekt enligt Projektledaren och Platschefen samt tidigare forskning av Zhao m.fl. (2012). Utan kontroll är det alltså svårt att se hur social hållbarhet blir något annat än mål och löften på ett upphandlingsdokument. Även tillit har varit viktigt för att inkluderingen av social hållbarhet under projektet eftersom mycket av arbetet fokuserar på arbetsmiljö och samarbete. Våra intervjupersoner menar att deras öppna diskussionsklimat och förståelse för varandra gjort samarbetet enkelt. I denna studie ser vi även koppling mellan tillit, kontroll och ansvarstagande. Ansvarstagande är avgörande för de sociala målen eftersom samtliga aktörer i ett projekt måste vilja ta utökat ansvar och måste ges möjligheten genom rätt processer för att kunna ta utökat ansvar. I detta fall finner vi att inkluderingen och säkerställandet av social hållbarhet har grundats i både strukturer som säkerställer kontroll och aktörer som aktivt handlat för att främja socialt ansvarstagande. Aktörerna har tagit socialt ansvar på sitt eget vis, då deras beteenden varit det samma som deras egna definitioner av social hållbarhet. Med en etablerad standarddefinition av social hållbarhet hade det kunnat vara svårare att anpassa deras beteende för att ta socialt ansvar. Det som har säkerställts i detta fall kan vi identifiera som aktörernas definitioner av social hållbarhet. Vi kan se till Jensen och Sandströms (2019) processer om ansvarstagande att det tyder på att aktörerna har kunnat ta utökat ansvar. Men, vad gäller specifikt socialt ansvar kan vi endast dra slutsatser utifrån aktörernas individuella definitioner.

Tidigare forskning visar att det är enkelt för samhällsaktörer att själva tolka begreppet social hållbarhet till den definition som möjliggör att deras egen agenda kan kategoriseras under termen (de Fine Licht & Folland, 2019). Trots att social hållbarhet är ett fluffigt begrepp, har “mjuka parametrar” funnits genomgående under hela projektet. Dessa parametrar anses av våra aktörer som social hållbarhet, i dess fluffighet. De har kunnat forma sina definitioner för att passa deras sätt att vilja styra detta projekt, i enlighet med de Fine Licht och Folland (2019), samtidigt som de säger sig ta socialt ansvar. Tidigare forskning visar på att en organisation kan välja att prioritera pris framför kvalitet vid en upphandling (Montalbán- Domingo m.fl.,2019). I detta projekt finner vi att kvalitet i form av organisatorisk samverkan, kompetens och gemensam vision var mer betydande än priset vid upphandlingen, även om det funnits budgetrestriktioner. Vår tolkning är att projektet inte hade genomförts på samma sätt, med samma resultat, utan dessa aktörer och deras individuella definitioner av social hållbarhet. Det går att producera en liknande produkt, absolut, men inte exakt denna byggnad. Studenthuset är byggt av aktörer som värnat om varandra, lyssnat på varandra och tagit vara på varandras kompetenser. Byggt med “mjuka parametrar”. Det är aktörernas beteenden och definitioner som har möjliggjort inkluderingen och säkerställandet av byggstenen social hållbarhet i projektet Studenthus Valla.

Vi vill belysa denna studies överförbarhet då varje projekt inom byggbranschen är unikt. För varje projekt innebär det nya personer i ledning, en annan kontext och nya förutsättningar. Fallet med Studenthus Valla med dess förutsättningar kommer aldrig göras om, dock bidrar vår studie med inspiration till hur social hållbarhet kan inkluderas och säkerställas vid ett byggnadsprojekt. Vår slutsats är att i detta projekt har organisationer lyckats inkludera social hållbarhet med hjälp av medvetenhet och arbete med tillit, kontroll och ansvar. Det som inte är överförbart till samtliga projekt är hur dessa ska viktas, enskilt och mot varandra, och inkluderas.