Sammanvägning av analys utifrån ett finansiellt perspekt

Likviditeten bland de gröna instrumenten har från respondenterna nämnts som en av de finansiella fördelarna med hur grön finansiering är utformad idag. Det leder inte enbart till att investerare lättare kan sälja vidare instrumentet på andrahandsmarknaden utan fördelarna går att urskilja hos alla aktörer och på alla nivåer av marknaden. En grön byggnad har som nämnt av respondent 10 mycket lättare att hitta hyresgäster än vanliga byggnader och minimerar således risken för att inte vara fullt uthyrd. Eftersom efterfrågan är så pass hög från investerare riskerar heller inte emittenter att inte få in kapital i sina gröna instrument. Likviditet är därför något som genomgående är en finansiell styrka på den gröna finansieringsmarknaden.

Den gröna finansieringsmarknaden har idag ett marknadsläge där efterfrågan överväger utbudet på gröna investeringsalternativ. Det finns i dagsläget inte tillräckligt med gröna projekt att finansiera. Anledningen till att utbudet inte är tillräckligt stort verkar inte endast ha ett svar. Det kan delvis förklaras av byggherrars bristande kunskap om hur gröna byggnader faktiskt kan vara billigare att producera än vanliga byggnader. Det verkar också kunna förklaras av den tid som behöver läggas ned för att sätta upp ett grönt program och den kostnad som krävs för att få en byggnad certifierad av något av de för grön finansiering godkända certifieringssystemen. Att utbudet är så pass litet i förhållande till efterfrågan kan

dock anses vara konstigt med tanke på alla de fördelarna som respondenterna säger att det finns med att bygga grönt. Förutom att byggnaden lättare blir uthyrd tillkommer även marknadsföringsmässiga fördelar. Att planera bättre och bygga grönt kan som evident av respondent 1 även leda till att kostnaden att uppföra en byggnad minskar. Sett till alla dessa fördelar är det idag konstigt att inte utbudet är större än vad det är. Speciellt med tanke på att utöver de nämnda fördelarna så får byggprojekten också ta del av en finansiering med bättre finansiella villkor vilket minskar kostnaden ytterligare. Det kan styrka tesen om att det delvis kan bero på en bristande kunskap från byggprojekts sida kring de fördelar som kommer med grön finansiering. För att få ett ökat utbud kan det således vara av vikt att på ett tydligare sätt framhäva fördelarna med grön finansiering.

Det ska även belysas i den kartläggning som har sammanställts, där en av respondenterna belyser att hon har varit i kontakt med de flesta fastighetsbolag. Då de flesta fastighetsbolag har varit i kontakt med hennes bank för råd och stöd vid en emission av grön finansiering uppkommer frågan igen varför det inte finns tillräckligt med gröna projekt? Om de flesta fastighetsbolagen på marknaden har emitterat grön finansiering och har förstått samt tagit del av alla de fördelar som tidigare lyfts, vad är det då som gör att utbudet är mycket mindre än efterfrågan? Här syns en tydlig koppling återigen till det som respondent 1 belyser att det inte finns tillräckligt med projekt som har möjlighet att nå upp till den eftersökta nivån. I det bredare perspektivet, utanför bygg- och anläggningssektorn kan det vara så att andra branscher inte har kommit lika långt i deras klimatutveckling. Men på fastighetsmarknaden urskiljs det i svaren från respondenterna att det är finansiellt fördelaktigt att bli grön på flera nivåer, kortsiktiga som långsiktiga samt att det är genomförbart. Så varför byggs det inte fler gröna projekt då efterfrågan är så hög och fördelarna så många? Det kan bero på okunskapen i det större perspektivet som lyfts tidigare men det kan också bero på att det inte alltid är möjligt. Ibland kanske det inte finns möjlighet att uppföra en ny byggnad inom ramarna för grönt på den specifika platsen eller med de specifika leverantörerna. Varför det är så kan vara svårt att svara på eller att det är den slutgiltiga orsaken kan inte säkerställas helt i denna undersökning.

Det kan även vara så att undersökningen av projektens miljöpåverkan i sig är bristfällig som respondent 8 belyser. Om utvärderingen sker på företaget i sin helhet och utgår ifrån företagets påverkan av klimatet kanske projekten inte får den rätta nivån av klimatpåverkan som det specifika projektet kanske förtjänar eller uppnår. Detta för att företaget i sin helhet är generellt mer brunt i dess helhetsvärdering än vad det enskilda projektet är. Det är någonting som respondenterna säger emot varandra angående var fokus bör ligga värderingsmässigt. Här kan det argumenteras för att det kan bero på marknadens idag, fria utveckling och en avsaknad av homogenitet, gemensam syn eller arbetssätt runt finansieringen, värderingen, bedömningen och rapporteringen. Vad som är den rätta vägen

att gå, projektnivå eller företagsnivå i bedömningen av grönt kan vara en svår fråga att svara på. Men för att få en djupare förståelse för den finansiella påverkan och möjligheterna till att skaffa sig fördelar genom att bli mer grön ser det ut att bli bättre när fokus är på projektnivå enligt undersökningen. Sedan kan i slutändan en helhet som även gynnas av de externa effekterna erhållas genom att börja mindre och fokusera på projektnivå.

De har också nämnts av respondent 10 att skalbarhet är en tydlig fördel vid byggandet av gröna projekt. För en större aktör är det nästintill samma tids- och resursåtgång att implementera ett grönt program eller ramverk för hur deras projekt ska uppnå de klimatkrav som ställs på ett grönt projekt som för en mindre aktör. Således kanske det inte är värt varken tidsmässigt eller finansiellt för en mindre aktör att göra det arbetet om de inte har tillräckligt med projekt att finansiera. Eftersom finansieringen sker baserat på antalet projekt så sparar de stora aktörerna in mer pengar då de har fler projekt att finansiera och får då de bättre villkoren till fler projekt. En lösning för att göra omställningen till grönt mer attraktiv för de mindre byggaktörerna på marknaden skulle kunna vara att införa någon form av standardiserat program som hela marknaden kan utgå från. Ett sådant införande skulle kunna underlätta det för mindre aktörer att göra sina projekt gröna och således öka utbudet av grön finansiering.

Ett incitament för projekt att bli mer gröna skulle kunna vara någon form av lag eller regelverk som tvingar byggprojekt att gå mot att vara gröna. Genom en tvingande lag skulle antalet gröna byggprojekt öka men det skulle precis som World economic forum (2020) tar upp kunna ske på bekostnad av den finansiella stabiliteten. Utöver den potentiella påverkan på den finansiella stabiliteten så är för hårda regelverk något som respondenterna i största möjliga mån vill undvika. Ett annat incitament för byggprojekt att bli gröna är att införa en prissättning på det som idag anses vara brunt. Genom att prissätta det bruna kan marknaden naturligt gå mot att bli gröna då det innebär en kostnad att inte vara det. Denna kostnad måste förmodligen dock vara högre än kostnaden av att sätta upp gröna program, öka kunskapen för hur byggandet kan utföras på ett grönare sätt, och den ökade rapporteringen som uppkommer vid att vara grön. Annars riskerar marknaden att inte anamma det gröna.

Faran med för hårda gränser vid en direkt lagstadgad applicering av exempelvis EU- taxonomin är någonting som bygger på omställningsrisk samt risken att utbudet minskar. En gemensam och homogen definition för vad som är grönt skulle ge bra effekter genom att minska risken för greenwashing och samtidigt kunna skapa en gemensam grund för den finansiella marknaden att utvecklas på. Dock urskiljs oroligheter hos respondenterna att en gemensam definition av grönt inte utvecklar marknaden från det stadium som det är i idag. Att marknaden är “1 eller 0” tillsammans med ännu hårdare regler för vad som är “1”, skulle i sin tur kunna leda till att aktörer lämnar den gröna finansieringen helt. Därför syns här

vikten av att införa ett homogent graderingssystem där aktörer i branschen samt dess leverantörer ges chansen att utifrån sina förutsättningar gå mer mot alternativ som är vänligare mot kliamtet. Med det skulle aktörerna kunna minimera sin egen risk, få en högre värdering samt ta del av bättre finansiella villkor. Det skulle i sin tur kunna öppna upp förutsättningar för tidigare nämnda transition obligationer.

Transition obligationer skulle ge finansiella förutsättningar för företag att gå mot grönare alternativ, samtidigt som investerare kan ta del av deras högre risk och få bättre avkastning på kort sikt. Det här bygger dock som tidigare belyst på en prissättning av klimatrisker och med det prissättning av var bruna projekt infinner sig på graderingsskalan. Finansiellt sett har det förutsättningarna att gynna marknaden och dess aktörer. Men det är en hårfin balansgång mellan när hårdare krav och kostnader för rapportering når en nivå där externa incitament inte bär marknaden framåt i samma bemärkelse. De kostnaderna som uppstår måste övervägas av möjligheter till finansiella fördelar i form av hög efterfrågan, bättre finansiella villkor för olika nivåer, högre risk för större klimatpåverkan, lägre risk för mindre klimatpåverkan, mer likvida instrument, och att projekten i sig får finansiella fördelar. Men att på ett effektivt sätt kunna överväga om fördelarna överväger kostnaderna kommer bero på marknadens utveckling. Att styra marknaden och ge den förutsättningen att se det finansiella gagnen som respondenterna ser och sedan utveckla dessa vidare är av yttersta vikt. Men att undersöka var gränsen går för när det är positivt finansiellt och inte det är någonting som marknadens utveckling kommer få utvisa.

Nedan har en modell sammanställts för att summera resultatet och analysen. Den förklarar vad studien ser som nästa steg i vad den gröna finansieringsmarknaden skulle behöva för att kunna utvecklas. Där grunden i modellen finns i ett lagstadgat system för rapportering, bedömning och gradering samt ett gemensamt graderingssystem mellan instrumenten på finansiella marknaden.