För en ekonomiskt och ekologiskt hållbar ekonomi : En studie av grön finansiering inom bygg- och anläggningsbranschen, idag och i framtiden

Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Examensarbete i Företagsekonomi, 30 hp | Civilekonomprogrammet Vårterminen 2020 | ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--20/03385--SE

För en ekonomiskt och

ekologiskt hållbar

ekonomi

En studie av grön finansiering inom bygg- och

anläggningsbranschen, idag och i framtiden

Lucas Alm

Karl Mets

Förord

Vi vill först och främst tacka vår handledare Öystein Fredriksen för insiktsfull, engagerande och nyanserad handledning samt stöd och lugn i uppsatsens alla steg. Vidare vill vi rikta ett lika stort tack till Tomas Nord för hjälp, stöd och handledning genom uppsatsens genomförande, vilket har varit av stor vikt för uppsatsens kvalitet. Vidare vill vi rikta ett stort tack till undersökningens alla respondenter som ställt upp på intervju och med det möjliggjort uppsatsen. Slutligen vill vi tacka alla seminariegrupper, opponenter samt medstudenter som har bidragit med konstruktiv kritik samt inblick bidragit till studiens framväxt.

Linköping 2020-05-25

Lucas Alm Karl Mets

Sammanfattning

TITEL: För en ekonomiskt och ekologiskt hållbar ekonomi

FÖRFATTARE: Lucas Alm & Karl Mets

HANDLEDARE: Öystein Fredriksen

BAKGRUND: Ökade växthusgasutsläpp och större klimatpåverkan speglar dagens samhälle allt mer. Bygg- och anläggningssektorn står idag för en femtedel av Sveriges totala klimatpåverkan och är en bransch som behöver ta steg framåt för att minimera den. Ett instrument som har använts för att motivera och skapa finansiella samt klimatmässiga fördelar för projekt som kan visa på en lägre klimatpåverkan är grön finansiering. Grön finansiering bygger på att projekt kan påvisa en mindre klimatpåverkan för att kunna ta del av de finansiella fördelar det skulle innebära. Dock har tidigare forskning runt ämnet visat att detta bortses av investerare och beslutsfattare av olika orsaker trots att klimatdebatten blir allt mer tydlig. Avsaknad av tydliga regelverk, standarder eller policyer lyfts av tidigare forskning samtidigt som hot kan anas i form av för hårda åtstramningar. En analys av bygg- och anläggningssektorns syn på grön finansiering och gröna projekt och vad marknaden behöver för att i framtiden kunna vara finansiellt hållbar är någonting som behövs för att marknaden ska kunna ta steg framåt.

SYFTE: Syftet med studien är att analysera de finansiella fördelarna och riskerna som grön finansiering medför. Utifrån en analys av grön finansiering inom ramen för bygg- och anläggningssektorn kommer sedan förslag till sätt marknaden kan utvecklas på att föreslås utifrån ett finansiellt perspektiv.

GENOMFÖRANDE: Studien har genomförts genom kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med respondenter kopplade till bygg- och anläggningsbranschen samt grön finansiering. Som tillägg har en kartläggning av erbjudande inom grön finansiering sammanställts från två respondenter. Utifrån tidigare forskning samt rapporter ställdes frågor runt grön finansiering och dess finansiella påverkan på marknaden. Utifrån svaren från aktörerna kunde en analys göras av var de aktiva aktörerna såg marknaden idag samt dess viktigaste aspekter för framtiden.

SLUTSATS: Studiens slutsats är att den gröna finansieringsmarknaden behöver införa ett graderingssystem för att på så sätt skilja projekt åt. Ett sådant system skulle fungera som ett incitament för projekt att gå mot att bli gröna då det inkluderar en prissättning av sådant som inte lever upp till kraven för att bli gröna och fördelar för de som tar allra störst

klimatansvar. Det skulle också möjliggöra för investerare som vill ta högre risk att investera i projekt som i dagsläget inte är gröna men som har som ambition att bli det. Utöver graderingssystemet behöver det också kompletteras av mer obligatoriska regelverk för att öka utbudet av grön finansiering på marknaden.

Abstract

TITEL: For an economically and ecologically sustainable economy

AUTHORS: Lucas Alm & Karl Mets

SUPERVISOR: Öystein Fredriksen

BACKGROUND: Increased greenhouse gas emissions and greater climatic impact reflect today's society more and more. Today, the construction and civil engineering industry accounts for one fifth of Sweden's total climate impact and is an industry that needs to take steps to minimize it. An instrument that has been used to motivate and create financial and climatic benefits for projects that can show a lower climate impact is green financing. Green financing is based on the fact that projects can show a minor impact on the climate in order to be able to take advantage of the financial benefits it would entail. However, previous research on the subject has shown that this is ignored by investors and decision-makers for various reasons, although the climate debate is becoming increasingly clear. The lack of clear regulations, standards or policies is highlighted by previous research, while at the same time one can perceive a threat in the form of too tight austerities. An analysis of the construction industry’s view today of green financing and green projects and what the market needs in order to be financially sustainable in the future is something that is necessary for the market to be able to take steps forward.

AIM: The purpose of the study is to analyze the financial benefits and risks that green financing entails. On the basis of an analysis of green financing within the framework of the construction and civil engineering sector, then proposals for ways in which the market can be developed are proposed from a financial perspective.

COMPLETION: The study was conducted through qualitative, semi-structured interviews with respondents linked to the construction and civil engineering sectors and green financing. In addition, a survey of green financing offers has been compiled from two respondents. Based on previous research and reports, questions were asked about green financing and its financial impact on the market. Based on the responses from the players, an analysis could be made of where the active players saw the market today and its most important aspects for the future.

CONCLUSION: The study concludes that the green financing market needs to introduce a grading system in order to separate projects. Such a system would serve as an incentive for projects to go green as it includes pricing of things that do not meet the requirements to

become green and benefits those who take the greatest climate responsibility. It would also make it possible for investors who want to take a higher risk of investing in projects that are not green at the moment, but which have the ambition to become so. In addition to the grading system, it also needs to be supplemented by more mandatory regulations to increase the supply of green financing in the market.

Ordlista

Är då information om ett företag samlas in och analyseras för att få fram en företagsbesiktning vid exempelvis ett företagsförvärv eller andra stora förändringar. I denna undersökning kopplas det till informationen och analysen av företagsrisker.

Greenium

Är en form av premie eller rabatt som låntagare eller emittenter av grön finansiering tar del av. Det är ett oftast i form av ett lägre avkastningskrav från investerare.

Stranded assets

Syftar till att förklara en risk som ingår i klimatrisker. Det innebär att en tillgång som i undersökningens fall inte kan omformas till mer hållbar eller har lägre klimatpåverkan devalveras och förklaras gammalmodig.

Skalbarhet

Syftar till möjligheten för ett företag att öka dess storlek och prestanda och med det få ut fler fördelar utan att fungera sämre. Alltså ett system ska kunna hantera 10 000 kunder lika bra som det kan hantera 10 stycken och kan med det få ut stora fördelar. I undersökningen blir skalbarheten tydlig i storleken mellan aktörerna på gröna finansieringsmarknaden.

Transition-obligationer

Benämning i undersökningen för obligationer som finansierar projekt eller företag vars mål är att gå mot mer hållbarhet och att tillslut uppnå nivån för grönt. Men de kan inte göra det direkt utan får finansiella fördelar genom att nå olika mål på vägen mot att uppnå den gröna nivån.

Innehållsförteckning

3.1DEFINITION AV FINANSIELL RISK ... 13

3.2DEFINITION AV KLIMATRISK ... 13

3.3AGENTPROBLEMET ... 15

3.4KORTSIKTIG MOT LÅNGSIKTIG AVKASTNING ... 16

3.5FINANSIELLA RISKER OCH MÖJLIGHETER MED KLIMATPÅVERKAN OCH GRÖN FINANSIERING ... 16

3.6TIDIGARE FORSKNING INOM GRÖN FINANSIERING ... 18

4 METOD ... 21 4.1 VAL AV ÄMNESOMRÅDE ... 21 4.2VAL AV METOD ... 21 4.3VAL AV ANSATS ... 22 4.4URVAL ... 23 4.5GENOMFÖRANDE AV STUDIEN ... 24 4.6COVID-19 ... 26 4.7DATAINSAMLING ... 26 4.8UTFORMNING AV INTERVJUN ... 28 4.8.1 Intervjuguide ... 28 4.8.2 Intervjuns introduktionsdel ... 28 4.8.3 Intervjuns huvuddel ... 28 4.8.4 Intervjuns avslutningsdel ... 30

4.9FÖRBEREDELSE INFÖR INTERVJU ... 30

4.11GRUNDAD TEORI ... 31 4.12STUDIENS KVALITET ... 32 4.12.1 Metodkritik ... 32 4.12.2 Validitet ... 34 4.12.3 Reliabilitet ... 35 4.12.4 Källkritik ... 36 4.13ETIK ... 36

5 RESULTAT UTIFRÅN TEMAN ... 39

5.1INTRODUKTION TILL RESULTAT SAMT KORT PRESENTATION AV RESPONDENTER ... 39

5.2FINANSIELLA ASPEKTER ... 41

5.3KORTSIKTIGHET MOT LÅNGSIKTIGHET ... 44

5.4MARKNADEN ÄR “1 ELLER 0” SAMT GREENWASHING ... 45

5.5MARKNADSPÅVERKAN GENOM REGLERINGAR, POLICYER ELLER LAGSTIFTNING ... 47

5.6KARTLÄGGNING AV FINANSIERINGSLÖSNINGAR ... 50

6 ANALYS UTIFRÅN TEMAN ... 57

6.1FINANSIELLA ASPEKTER ... 57

6.2KORTSIKTIGHET MOT LÅNGSIKTIGHET ... 59

6.3MARKNADEN ÄR “1 ELLER 0” SAMT GREENWASHING ... 61

6.4MARKNADSPÅVERKAN GENOM REGLERINGAR, POLICYER ELLER LAGSTIFTNING ... 66

6.5SAMMANVÄGNING AV ANALYS UTIFRÅN ETT FINANSIELLT PERSPEKTIV ... 69

7 UTVECKLINGSOMRÅDEN FÖR STUDIEN VID NYTT GENOMFÖRANDE ... 73

8 SLUTSATS ... 75

9 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 77

10 LITTERATURFÖRTECKNING ... 78

11 BILAGOR ... 84

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Klimathoten är idag fler och allvarligare än någonsin tidigare (Bäckstrand & Lövbrand, 2015). Australien brinner, arktisisen smälter, vattennivåer och temperaturen i världen stiger. De ovan nämnda är endast några av alla de klimathot vår planet står inför. Klimatförändringarna ligger till grund för dessa klimathot och har kommit att blivit vår tids viktigaste fråga och största problem (Förenta Nationerna (FN), 2019). FN förklarar vidare att klimatförändringarna vi ser idag drivs främst av växthusgasutsläpp där 2/3 av utsläppen består av koldioxidutsläpp. Koldioxidutsläpp drivs i sin tur till allra störst del av förbränningen av fossila bränslen. På senare tid har därför en stor vikt lagts på att ställa om till ett mer hållbart samhälle som inte förlitar sig på förbränning av fossila bränslen till samma grad. Initiativ som Parisavtalet och FN:s 17 globala hållbarhetsmål har inrättats för att se till att minska klimatförändringarna. Trots att åtgärder har tagits för att minska utsläppen och människans påverkan på jordens klimat finns det studier som visar att utvecklingen går för långsamt och att utsläppen fortsätter att öka (United Nations News (UN News), 2019). Det finns dock positiva indikationer, exempelvis har miljö- och hållbarhetsdebatten ökat och har även kommit in i affärsverksamheten runtom i världen (Ki-Hoon & Vachon, 2016). I takt med en ökande debatt påverkas även finanssektorn av ett behov att definiera hållbarhet, miljö, och klimat.

Idag står bygg- och anläggningssektorn för en femtedel av Sveriges totala klimatpåverkan (Sveriges Byggindustrier, 2019). En värld som är under konstant tillväxt kräver en expansion av infrastruktur vilket kommer leda till att nya bostäder och fler offentliga lokaler behöver byggas för att tillgodose den ökade efterfrågan bara i Sverige. Det innebär en negativ inverkan på den totala klimatpåverkan om inte bygg- och anläggningssektorn tar steg framåt i utvecklingen. För att främja utvecklingen samt för att skapa ett incitament för projekt att ta hänsyn till klimataspekter finns det idag något som heter grön finansiering.

Vad är grön finansiering? Grön finansiering ska möjliggöra finansiering till projekt med en hållbar klimatpåverkan genom utfärdandet av lån eller obligationer (International Capital Market Association, 2018; Loan Market Association, 2018). Den gröna finansieringen ska således möjliggöra att investerare som vill göra skillnad för miljön, ska kunna finansiera projekt som är miljömässigt hållbara. Det förutsätter ett ökat krav på projekten gällande transparens, redovisning och rapportering (Handelsbanken, 2020).

De projekten som är mottagare av den gröna finansieringen kan ta del av bättre lånevillkor, publicitet och administration (Handelsbanken, 2019; Kommuninvest, 2019; SEK, 2019). I denna studie benämns även finansiering genom “brun” eller “vanlig” finansiering. De betyder i studien samma sak och inkluderar all typ av finansiering som inte uppnår kriterierna för

grönt. De har benämnts vid två namn på grund av referenser och definieras i arbetet som samma sak men särskiljs för akademisk korrekthet. Definitionen är hämtad och tolkad från källornas egna definitioner.

För att tillgodose den ständigt ökande befolkningsmängden (SCB, 2019) samt att bygg- och anläggningssektorn redan idag står för en femtedel av den totala klimatpåverkan har det i Sverige ställts högre krav på både byggnadsprocessen och materialet som används (Svensk Byggtjänst, 2016). Vid en expansion av infrastruktur kommer finansiering vara nödvändig och vill byggnadsentreprenörer samt finansiärer bidra till mindre påverkan på klimatet kan gröna finansieringsalternativ vara av intresse. Det går att ansöka om gröna lån vid klimateffektivisering av befintliga byggnader eller när nya miljö- och klimatsmarta byggnader uppförs (Handelsbanken, 2019). Denna typ av finansiering är ett steg på vägen till att kunna bidra till en mer hållbar miljö och bransch. Den kan även investeras i av både finansiella institut och privatpersoner. Grön finansiering inom bygg- och anläggningssektorn är någonting som finansiärer erbjuder men kan likt den gröna finansieringsmarknaden generellt utvecklas.

Nu har en färdplan tagits fram för sektorn inom Sverige: “färdplan 2045” där målsättningen är att år 2045 ska sektorn vara helt klimatneutral, vilket innebär nettonollutsläpp av växthusgaser (Sveriges byggindustrier, 2019). I Malmö har konceptetet tagits vidare ytterligare och på lokal nivå finns idag ett initiativ att med en geografisk spelplan påskynda bygg- och anläggningssektorns klimatomställning (LFM30, 2019). Initiativet är aktörsdrivet och stöttas av Sveriges Byggindustrier, Fossilfritt Sverige och Malmö stad (LFM30, 2019). Den kortare tidsaspekten gör att processen måste påskyndas och i processen ingår utvecklingen av innovativa och hållbara finansieringslösningar. Eftersom initiativet har kommit längre i utvecklingen kommer denna studie fokusera på aktörer med anknytning till initiativet för intervjuer och samarbeten för undersökningens syfte. Benämningen av aktörer i arbetet menas personer med någon form av anknytning till grön finansiering. Det inkluderar en bred helhet på finansmarknaden som sedan har lett till ett urval av respondenter.

Då bygg- och anläggningssektorn innefattar en så stor del av Sveriges totala klimatpåverkan kommer sektorn fungera som representationssektor som undersökningens resultat appliceras på. Detta då framförallt initiativet LFM30 används som underlag för datainsamling för att på ett sådant sätt kunna få djupare information och kunskap av respondenterna på ämnet.

Studien har genomförts på uppdrag av Tomas Nord, universitetslektor vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings Universitet. Uppdraget är inom ramen

för projektet Lokal Färdplan Malmö, LFM30. Tomas har bidragit med värdefulla insikter och kontakter från LFM30 samt externt. Arbetet syftar att stödja Tomas med den form av kartläggning som undersökningen kan frambringa och samtidigt ge en ökad insikt i var marknaden för grön finansiering står idag och var den kan vara på väg.

1.2 Problemformulering

I takt med att hållbarhetsdebatten har ökat har även intresset för att investera i gröna projekt ökat (Ekelin et al. 2019). Climate bonds initiative (2017) visar i sin rapport att både intresset för gröna obligationer och antalet emitterade gröna obligationer har ökat avsevärt sedan de infördes 2008. Företag är medvetna om att klimatomställningen inom företagssektorn är antågande och har redan nu aktivt börjat agera för att minska sin klimatpåverkan (OECD, 2017). Trots en allt starkare tro på en klimatomställning och att intresset för investeringar i gröna projekt har ökat är dessa investeringar fortfarande väldigt små sett till vad som investeras totalt sett. Exempelvis visar OECD (2015) i sin rapport att stora institutionella investerare som i OECD-länder (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) är goda för 93 biljoner dollar investerar ytterst lite i grön infrastruktur. Vad beror det på? Partridge (2019) tar upp det faktum att gröna obligationer associeras med hög risk, låg avkastning och höga kostnader vilket skulle kunna vara en av anledningarna till avsaknaden av fler gröna investeringar. Investeringar i gröna projekt som begränsar miljöpåverkan attraherar inte många av världens ledare och investerare runt om i världen. Det på grund av att beslutsfattare och investerare tror att investeringarna tar för lång tid på sig att bli lönsam och förbises till följd av det för projekt som kan vara mer lönsamma kortsiktigt (Cseh, 2019; OECD, 2017). Partridge (2019) visar dock att gröna obligationer har samma om inte högre avkastning än vanliga obligationer även på kort sikt. De möjliggör också för investerare att diversifiera ytterligare och kan således minska risken i den totala portföljen (Climate bonds initiative, 2015).

Avsaknaden av konkreta regelverk och standarder för vad som utgör ett grönt projekt har också givit upphov till vad forskare kallar greenwashing (Partridge, 2019). Greenwashing enligt Chiang (2017) är då det genomförs emission av obligationer som kallar sig gröna men som saknar klimatfördelar. Greenwashing innebär en intressekonflikt mellan emittenter och investerare som tror sig investera i gröna projekt när de i verkligheten inte gör det.

Beslutsfattare och större investerare ser kortsiktig avkastning som den viktigaste aspekten vid investeringar varpå en minskning av kortsiktiga kostnader blir en hög prioritet (OECD, 2017). Riktlinjer och policyer är idag inte obligatoriska för emission av grön finansiering eller finansiering som ligger i linje med den gröna men inte riktigt når dess nivå. Det leder till att företagen väljer att ta den lägre kostnaden framför att följa kriterierna självmant (Partridge, 2019). Det finns också en problematik i att dessa kostnader måste fördelas och utnyttjas av

de aktörer som gynnas av certifieringen “grön” vid satsningar på grön finansiering. Vilka aktörer ska vara med och dela på de extra kostnader som uppstår? Är det verkligen rationellt att ta på sig kostnader som i dagens läge inte är obligatoriska?

Vad finns det för risker med en skiftning där obligatoriska policyer på rapportering och transparens skulle införas? Idag ser vi trender genom ökade emissioner av “grön” finansiering, klimatmöten och avtal som Parisavtalet och fler nationella initiativ som Färdplan 2045 eller LFM 30 där en “grön” trend kan urskiljas (OECD, 2017). En ökad vilja och engagemang kan även urskiljas för aktörer att vilja gå mot ett grönare företagande men att kortsiktig avkastning är det som fortfarande prioriteras idag (Cseh, 2019). Det gör att företag tar genvägar för att kunna uppnå så bra kortsiktiga finansiella resultat som möjligt men samtidigt få en inkörsport till grön finansiering (Partridge, 2019). Dock finns det problematik med transparensen av vilken positiv effekt som dessa “gröna” satsningar verkligen har. Som Partridge (2019) har beskrivit avkastar gröna statsobligationer bättre än vanliga statsobligationer även på kort sikt, men varför ser inte fler investerare och aktörer dess potential? Om finansmarknaden går mot en förbättring av dess miljöpåverkan kommer det uppstå risker som måste inkorporeras i att det blir en mer miljövänlig marknad i framtiden. Riskerna måste inkorporeras oavsett om det sker via regleringar eller inte. Risker genom tydligare regleringar, utsläppsskatter för bruna investeringar eller risken för stranded-assets kan uppstå på lång sikt och är inte i stor utsträckning en del av en riskvärdering hos finansiärer idag (OECD, 2015; OECD, 2017). Avsaknaden av standarder, definitioner och transparens i rapportering är ett problem som verkar ha stoppat upp den gröna finansieringen från att nå den potential som den har enligt tidigare forskning. Att på ett kostnadseffektivt sätt få in bättre översikt över marknadens klimatpåverkan skulle kunna ge bättre förståelse och möjliggöra att rätt beslut tas på marknaden. Det är någonting som behövs för att marknaden ska kunna utvecklas (OECD, 2017).

Det råder meningsskiljaktigheter i huruvida investeringar i gröna projekt är lönsamma och ekonomiskt hållbara. Med den anledningen, samt att det i dagsläget efterfrågas mer standarder och ramverk för att förhindra fenomen som greenwashing, eller att genvägar tas, fordras en undersökning av den gröna finansieringsmarknaden. Utifrån undersökningen ska framtida möjligheter och risker med grön finansiering analyseras vidare.

1.3 Syfte

Syftet med studien är att analysera de finansiella fördelarna och riskerna som grön finansiering medför. Utifrån ramen för bygg- och anläggningssektorn kommer en analys av grön finansiering genomföras. Sedan kommer förslag ges till sätt marknaden kan utvecklas på utifrån ett finansiellt perspektiv.

1.4 Undersökningsfrågor

• Vilka gröna finansieringslösningar finns på marknaden för bygg och anläggning?

- Den gröna finansieringsmarknaden är fortfarande väldigt ung och har ingen enhetlig definition. För att bättre förstå vad grön finansiering innebär i praktiken inom bygg- och anläggningssektorn är det viktigt att se hur de lösningar som idag erbjuds på marknaden ser ut.

• Vilka finansiella risker finns det med grön finansiering?

- Vanlig finansiering är förknippad med flera typer av finansiella risker. Med en ny typ av finansiering kan det uppkomma både existerande och nya typer av finansiella risker. Då investerare idag lägger en allt större vikt vid klimatet och att vara grön är det viktigt att urskilja vilka de finansiella riskerna är med grön finansiering.

• Vad har regelverk, policyer och ramverk för påverkan på den gröna finansieringsmarknaden?

- Den gröna finansieringsmarknaden har utvecklats utan större influens från lagar och regelverk till att vara det den är idag. Fler regelverk och definitioner är i antågande på marknaden och det är därför intressant att analysera deras både direkta och långsiktiga påverkan på den gröna finansieringsmarknaden.

• Vilka är de finansiella fördelarna och möjligheterna med grön finansiering för marknadens aktörer?

- Grön finansiering inom ramen för bygg- och anläggningssektorn berör flera aktörer som investerare, emittenter och byggherrar. För att få en ännu större utbredning av grön finansiering på marknaden är det viktigt att förstå det finansiella värdet som grön finansiering medför. Det är därför viktigt att analysera vilka de finansiella fördelarna och möjligheterna med grön finansiering är för marknadens aktörer.

• Vad kan vara nästa steg för grön finansiering inom bygg- och anläggningssektorn? - Utifrån de problem och styrkor som finns på den gröna

finansieringsmarknaden idag är det intressant och av vikt att analysera hur framtiden kan se ut för grön finansiering. Det inom ramen för bygg- och anläggningssektorn.

1.5 Avgränsningar

Denna uppsats ämnar inte redogöra för den faktiska miljöpåverkan från olika typer miljöledningssystem. Studien utgår istället från att de krav som ställs av finansiären på byggherren angående miljöpåverkan har fastställts av personer med god kunskap inom ämnet. Vi kommer inte undersöka och analysera gröna finansieringslösningar utanför Sverige med anledning av en stor variation i klimatstandard bland länder. Vi har valt att inte intervjua byggherrar som saknar anknytning till eller vetskap om LFM30 då dessa inte är involverade i ett initiativ att bli klimatneutrala till 2030 och kan därför inte förväntas vara lika insatta i frågan om klimatneutralitet samt gröna finansieringslösningar. Vi kommer inte titta på definierade typer av obligationer som kallas för klimatobligationer (climate bonds) eller klimat-linjära obligationer (climate-aligned bonds). Uppsatsen ämnar inte kartlägga finansieringslösningar för andra anläggningar än byggnader då dessa lösningar kan komma att se väldigt annorlunda ut och kan ha skilda krav och kriterier. Finansieringslösningarna kommer inte redovisas för annat än nyproduktion och renovering av existerande byggnader.

2 Förförståelse

2.1 Grön finansiering

2.1.1 Gröna obligationer

Ekelin et al. (2019) förklarar en grön obligation som en möjlighet för ränteplacerare att genom obligationer stödja utlåning av kapital till projekt vars mål är att bidra till en hållbar utveckling. Ett exempel på ett sådant projekt är Vasakronans Magasin X i Uppsala, som genom innovativa och klimatsmarta tekniklösningar ämnar att minska projektets klimatpåverkan (Vasakronan, 2019). Ekelin et al. (2019) betonar vidare den direkta länken som en grön obligation skapar mellan kapitalet som finns på marknaden och de investeringsmöjligheter som vill genomföras för ökad hållbarhet. Just benämningen och användandet av namnet grön obligation innebär att den som emitterar denna typ av obligation måste följa en del principer. Idag finns det i två huvudsakliga internationella standarder. De är Green Bond Principles (GBP) och Climate Bonds Standard (CBS) (Partridge 2019). De båda presenteras nedan och har som syfte att öka transparensen för obligationerna på finansmarknaden (Ekelin et al., 2019).

GBP har fyra huvudsakliga principer vilka är: Process för projektutvärdering och urval, hantering av avkastning, användning av avkastning samt rapportering (Berrou, Ciampoli & Marini, 2019). Ramverket fungerar som guidande standard inom de fyra områden för emittenter av gröna obligationer. Den guidande standarden skapar en strukturerad process för marknadens aktörer att kunna bedöma de attribut eller funktioner en grön obligation innehar (Berrou, Ciampoli & Marini, 2019). GBP belyser enligt författarna vikten av att genom en extern granskning av obligationen för att kunna understryka att den information som finns om obligationen uppfyller transparens, noggrannhet och integritet. Detta så att investerare kan utvärdera och särskilja de gröna obligationerna från deras “vanliga” motsvarigheter. GBP är idag inte en obligatorisk standard men en viktig startpunkt i utvecklingen av mer definierade standarder i framtiden.

Minskning av greenwashing, ökad transparens och avsaknaden av definitioner och kriterier lyfts ofta i tidigare forskning som någonting den gröna finansmarknaden i framtiden kommer behöva för att få till ökade förutsättningar för förbättringar på marknaden (Partridge, 2019; Ng, 2018). Båda författarna poängterar vikten av ökad rapportering genom den verifikation på att investerares pengar tillfaller projekt som uppfyller de krav som ställs för att få inneha titeln grön obligation. Här bygger principen Climate Bonds Standards på Green Bond Principles och inkluderar ytterligare ett kriterium utöver de kriterier redan inkluderade i GBP. Det kriteriet innebär att utomstående bekräftare som tredje part ska lämna försäkran att projekt uppfyller de krav som ställs (Partridge, 2019). CBS inkluderar rapportering före och efter emission för att inneha certifieringen och sedan hålla kvar den genom projektets

löptid. Partridge (2019) poängterar att CBS likt GBP är frivillig att följa, men för investerare är fördelen stor då de slipper genomgå subjektiva bedömningar eller dyra due diligence av projekten själva. Problemet är istället att det hamnar på emittenterna som genom frivilligheten hos standarderna inte behöver finansiera de extra kostnader som uppstår för att nå certifieringen. Den icke-obligatoriska kostnaden är ett av de problem som den gröna finansieringen måste överkomma för att bli mer attraktiv på finansieringsmarknaden.

2.1.2 Gröna Lån

Gröna lån är ett relativt nytt fenomen inom finansieringssektorn och har börjat bli övervägt som en alternativ källa till gröna obligationer. På den svenska marknaden har exempelvis banker och andra finansiärer redan etablerat förutsättningar för gröna lån (Svenska Handelsbanken, 2019; SEK, 2019; Kommuninvest, 2019). Gröna lån är en särskild typ av lån som genom specifika investeringsprojekt med syfte att främja hållbar utveckling kan ge låntagaren fördelaktiga villkor genom efterföljande av speciella kriterier (Ekelin et al., 2019). Men de kriterier som sätts av emittenter av gröna lån är ofta egendefinierade och ingen kongruens finns (Ekelin et al., 2019).

Berrou, Ciampoli och Marini definierar gröna lån enligt Green Loans Principles (GLP) som (egen översättning):

”någon form av låneinstrument som genom finansiering eller

refinansiering finns tillgänglig exklusivt för nya eller existerande gröna projekt” (Berrou, Ciampoli & Marini, 2019, s.43)

GLP är ett ramverk likt GBP som genom fyra fokuspunkter innefattar: användning av avkastning, processen för projektutvärdering och urval, hantering av avkastning samt rapportering. Målsättningen för GLP är att skapa ett ramverk på hög nivå som inkluderar marknadsstandarder och metodik för att använda inom den gröna lånemarknaden. Berrou, Ciampoli och Marini (2019) poängterar även möjligheten i bibehållandet av flexibiliteten i produkten som en positiv aspekt av GLP. En skillnad i GLP jämfört med GBP kan urskiljas i vem den riktar sig till. GLP riktar sig till låntagaren till skillnad från GBP som riktar sig till emittenten. Det är en ny aspekt som vid analys av effekten kan få betydelse för det slutgiltiga resultatet. Även enligt Berrou, Ciampoli och Marini (2019) minskas den påverkan emittenterna kommer ha på definitionen av vad som är ett grönt lån. Det skapar också ett problem i att kostnaden för att erhålla ett grönt lån i slutändan hamnar på låntagaren vilket i sin tur begränsar antalet möjliga låntagare där stämpeln grönt lån ej blir finansiellt hållbar.

2.2 Miljöcertifiering

Miljöcertifiering finns idag som en möjlighet för att kunna mäta prestandan på byggnader och se hur väl de lever upp till hållbara mål (Sgbc, 2020). Certifieringarna har uppkommit för att bidra till omställningen mot ett mer hållbart samhälle som är nödvändigt för att reducera klimatförändringar (UN news, 2019). Miljöcertifierade byggnader presterar bättre än vanliga byggnader mätt i miljömässiga, sociala och ekonomiska parametrar (World Green Building Council, 2013). Med det i åtanke är det inte svårt att förstå att fler väljer att bygga gröna byggnader idag än tidigare (World Green Building Council, 2018). Vidare har det som en förlängning uppkommit fler och fler miljöcertifieringar som byggbolag och byggherrar kan ta del av för att certifiera sina byggnader som gröna (SBI & GXN, 2018). Den ökade mängden certifieringar som finns att tillgå för de som bygger, samt det faktum att certifieringarna har olika krav och fokus beroende på vem som utfärdat certifieringen, har även lett till att begreppet grön byggnad blivit alltmer komplext och svårdefinierat (Mateus et al., 2011).

SBI:s Guide to sustainable building certification (2018) som de skrev med hjälp av företaget GXN har gjort en redogörelse samt en analysmodell av de 10 mest prominenta certifieringarna som används inom byggindustrin i Danmark. I figurerna som går att urskilja nedan i detta avsnitt har de valt att ta med hur systemens kriterier och fokus ser ut i förhållande till varandra. Figurerna illustrerar fördelningen av fokus bland de olika systemen på de tre hållbarhetsdimensionerna miljö, social och ekonomisk. Fördelningen är SBI:s (2018) egna tolkning av var fokus ligger bland de olika certifieringssystemen.

Redogörelse och analys har utförts för bland annat Svanen, LEED (Leadership in Energy and Environmental Design), BREEAM (Building Research Establishment Environmental Assessment Method) och Miljöbyggnad som är de systemen denna uppsats fokuserar på vid kartläggning av alternativen i Sverige. SBI:s (2018) analys av certifieringssystemen ligger till grund för hur systemen presenteras nedan.

BREEAM var det första certfieringssystemet som utvecklades för att kunna mäta hållbarheten hos byggnader. Det har legat till grund och fungerat som ramverk åt de certifieringssystem som har kommit efter. Certifieringen erbjuds för nybyggnationer, interiörer, renoveringar, existerande byggnader och stadsområden. De sex certifieringsnivåerna som BREEAM tillhandahåller baserat på poäng är: outstanding (över 85 procent), excellent (över 70-85 procent), very good (55-70 procent), good (45-55 procent), pass (30-45 procent) och acceptable (under 30 procent). BREEAM fokuserar främst på den miljömässiga dimensionen där resursåtgång och miljöpåverkan är de största fokusområdena. Certifieringen har mer procentuell andel av deras fokus på den ekonomiska dimensionen än efterföljande certifieringar nedan och deras spridning mellan de tre hållbarhetsdimensionerna redovisas i figur 1.

Figur 1. Fördelningen bland hållbarhetsdimensionerna (SBI, 2018).

Certifieringen LEED har precis samma tillämpningar som BREEAM och har även likt BREEAM flera certifieringsnivåer. De fyra nivåerna är certifierad, silver, guld och platinum. För att nå upp till respektive av dessa nivåer krävs det ett visst antal poäng i deras poängsystem. Maximalt kan 110 poäng erhållas och för att nå upp till respektive nivå erfordras följande poäng: certifierad = 40+, silver = 50+, guld = 60+ och platinum 80+. Poängen ges ut efter hur väl byggnaden lever upp till de kriterier som LEED ställer på byggnaden. Analysen av SBI (2018) visar att LEEDs fokus bland de tre hållbarhetsdimensionerna är fördelat som figur 2.

Svanenmärkning erbjuds endast till nybyggda bostäder och nybyggda skolor samt förskolor. Svanen som är utvecklad i Norden är primärt fokuserad på den miljömässiga dimensionen inom hållbarhet och har till skillnad från BREEAM och LEED ingen nivå på sin certifiering. För att erhålla svanenmärkning ska certifieringens kriterier uppfyllas. De kretsar till huvudsaklig del kring att minska resursåtgången vid byggandet av fastigheten och förbjuda giftigt avfall. Svanenmärkning har ett lågt fokus på den ekonomiska delen av hållbarhetsdimensionerna och deras fördelning på de 3 dimensioner är presenterad i figur 3.

Figur 3. Fördelningen bland hållbarhetsdimensionerna (SBI, 2018).

Certifieringen Miljöbyggnad gäller för nybyggnationer, renoveringar och existerande byggnader. Certifieringen har stor fokus på den sociala samt miljömässiga dimensionen där inomhusklimat är det viktiga inom den sociala dimensionen och resursåtgång för den miljömässiga. Miljöbyggnad har flera certifieringsnivåer som har namngivits brons, silver och guld. För att erhålla bronscertifieringen räcker det med att följa lagliga krav och rekommendationer. Silver kan uppnås vid en prestanda väl över vad som efterfrågas och guld kan erhållas vid ännu högre prestanda. SBI:s tolkning av fördelning bland de tre hållbarhetsdimensionerna går att urskilja i figur 4.

Figur 4. Fördelningen bland hållbarhetsdimensionerna (SBI, 2018).

2.3 EU:s taxonomi

Europeiska kommissionen tog 2018 fram en handlingsplan för att finansiera hållbar tillväxt inom EU (Europeiska Kommissionen, 2018). Handlingsplanen upprättades för att se till att miljömålen som ingår i Parisavtalet som skrevs under 2015 uppfylls. Trots att Parisavtalet har tydliga mål gällande en begränsning av utsläpp från fossila bränslen har utsläppen ökat även efter dess införande (TEG, 2020). OECD (2017) räknar med att 6,35 biljoner Euro behövs årligen i investeringar för att uppnå Parisavtalet till år 2030. I syfte att se till att Parisavtalets mål uppfylls har den tekniska expertgruppen inom EU (TEG) under 2020 publicerat en taxonomi. Taxonomin ska fungera som ett hjälpmedel och riktlinje för investerare och företag att förstå vad som är miljömässigt hållbart. Taxonomin vänder sig till tre grupper och det är aktörer på den finansiella marknaden, stora företag med över 500 anställda samt EU och dess medlemsländer (TEG, 2020). Den ställer högre krav på användaren att faktiskt redogöra för hur och varför dennes miljömässigt hållbara investeringar följer kriterier från taxonomin. Vid användandet av taxonomin behöver aktörer på den finansiella marknaden redogöra för åtgärder som de hävdar begränsar klimatpåverkan. Företag som rapporterar under Non-Financial Reporting Directive (NFDR) behöver även dessa inkorporera rapportering i enlighet med taxonomin.

Vid framställandet av byggnadsdelen av taxonomin stötte TEG på flera utmaningar. Bland utmaningarna var det faktum att det inom Europa inte finns något enhetligt sätt att mäta och jämföra data på hur byggnader presterar ur ett hållbarhetsperspektiv.

3 Referensram

3.1 Definition av finansiell risk

1921 definierades risk av Frank Knight som särskiljandet av mätbar och icke mätbar risk (Kühn, 2006). Vidare lyfter Kühn (2006) att det i de flesta fall av risk behandlar osäkerhet som kan bli kvantifierad. Kända modeller som Capital Asset Pricing Model, Arbitrage Pricing Model and Risk Return Tradeoff model, inkluderar mätbara variabler av risk där ett högre risktagande av investeraren krävs för att nå en högre avkastning (Kühn 2006).

Inom finansiell teori definieras risk som sannolikheten att erhålla en avkastning som är annorlunda från den avkastning vi förutsåg (Damodaran, 2012). Författaren poängterar en viktig skillnad mellan diversifierbar risk och icke-diversifierbar risk. Diversifierbar risk inkluderar risker som projektrisk eller sektorrisk där efterfrågan på en produkt eller andra specifika krav på det enskilda företaget inkluderas. Icke-diversifierbar risk inkluderar större faktorer som påverkar marknaden som helhet och inkluderar till exempel klimatrisk, ny lagstadga eller andra bestämmande policyer. Båda typerna påverkar investerare, långivare och låntagare i vilken förväntad avkastning de anser investeringen behöver ge tillbaka (Damodaran, 2012). Det har visats i tidigare studier att grön finansiering bidrar positivt till att sänka den finansiella risken i en portfölj genom diversifiering och elasticitet (Climate Bonds Initiative, 2015). Vidare fastslår Partridge (2019) i sin studie att gröna amerikanska obligationer på kort sikt trots lägre risk avkastar mer än dess vanliga motsvarigheter. Det ger ett perspektiv där grön finansiering har fler attribut som gör de säkrare som instrument idag men även i framtiden utifrån de risker som finns på marknaden (Berrou, Ciampoli & Marini, 2019). Riskerna, både diversifierbara och icke-diversifierbara, kommer undersökas utifrån de aktörer som finns inom bygg- och anläggningssektorn samt inom grön finansiering. Här belyses därmed de finansiella risker som påverkar marknaden varje dag enligt klassisk finansiell teori men med utgångspunkt i hur grön finansiering som instrument hanterar och påverkas av dessa risker.

3.2 Definition av klimatrisk

Riskvärdering genom modeller är ett verktyg vanligen använt av banker och andra finansiella institutioner för att bestämma vilken nivå av risk en låntagare uppfyller och då dess avkastningskrav (Okesola et al., 2017). I riskvärdering genom modeller inkluderas flertalet faktorer och mått som påverkar bedömningen och med det vilken risknivå låntagaren befinner sig på och, utifrån den, vilka villkor som krävs av emittenten. Här inkluderas även risker som inte är lika lätta att kvantifiera (Collier, 2009). Han fortsätter och belyser avsaknaden av riskhantering när det kommer till faktorer som miljöpåverkan eller klimatet.

”As the combination of the probability of an event and its consequences, with risk management being concerned with both positive and negative aspects of risk”. (Collier, 2009, s.4)”

Ett inkluderande av risker associerade med klimatförändringar kommer krävas för att kunna ge en mer rättvis bild över avkastningskrav för icke-gröna alternativ samt hjälpa styra sektorn mot den gröna omställning som är i antågande (OECD, 2017). I området grön finansiering finns inom försäkringsbolag en mer utbredd hänsyn till klimatrisker (OECD, 2017). Varför ett liknande tillvägagångssätt inte har anammats av finansieringssektorn, i den tid där påverkan från klimatförändringar och naturkatastrofer blir allt fler, är en fråga värd att ställa.

Risk som beskrivet ovan inkluderar breda, finansiella och icke-finansiella samt ibland svårberäknade faktorer som beroende på dess karaktär påverkar ett litet antal eller ibland alla aktörer på marknaden. Enligt World Economic Forum (2020) är idag klimatrisken den största långsiktiga globala risken världen står inför. Att definiera risk och vilka specifika risker som är kopplade till klimatet och framtiden kan vara svårt (OECD, 2017). OECD (2017) fortsätter och förklarar att det dock är nödvändigt idag för att öka förståelsen för den påverkan mänskligheten har på klimatet och vilka framtida risker det kan innebära. Klimatriskerna kommer påverka den finansiella sektorn och hur utvecklingen kommer se ut i framtiden. Det kommer ske genom omställningsrisken för marknaden samt fysiska risker som kommer av klimatförändringar (OECD, 2017).

Torvanger et al. (2019) beskriver att klimatrisker är tvådelade. De definierar klimatrisker likt OECD (2017) där de innefattar fysiska risker samt omställningsrisk. Fysiska risker definieras som risken som kommer av att det fysiska klimatet ändras (Torvanger et al., 2019). Det kan i sin tur leda till extrema vädersituationer exempelvis som skogsbränder, stormar eller att havsnivån stiger. Dessa fysiska förändringar som kan vara oförutsedda kan påverka företag och dess fysiska tillgångar negativt (Torvanger et al., 2019). Omställningsrisk definieras av Torvanger et al., (2019) som risken för marknaden att påverkas av regleringar, skiftningar i teknologi samt ansvarsförhållanden. De tar vidare upp att det främsta fokuset idag vad gäller omställningsrisk är fokuset på utsläpp av växthusgaser. Här kommer påverkan från regleringar, policyer eller andra styrande ramverk styra företag mot ett grönare tänk, men att företag har olika lätt att hantera sådana förändringar (Torvanger et al., 2019). Forskarna fotsätter och belyser att genom en form av tröghet kommer effekterna av växthusgasutsläpp och regleringar först att visa sig decennier senare. Fysiska risker och omställningsrisker är relaterade till varandra enligt forskarna. Där fysiska blir större vid lägre omställningsrisk genom mindre påverkande regleringar eller annan form av styrande. Det betyder att det på lång sikt finns en stor mängd kombinationer av omställningsrisker och fysiska risker över tiden.

Koppling till det tidigare avsnittet om definition av finansiell risk belyses av Berrou, Ciampoli och Marini (2019) att ett bättre integrerande av hållbarhetsaspekter i graderingssystem skulle vara ett effektivt sätt att kunna hantera de finansiella risker som kommer utav klimatrisker. De fortsätter och belyser att en analys av relationen mellan klimatrisker och finansiell risk och dess påverkan på varandra är ett område av stor betydelse för beslutsfattare i ekonomin. Därav har distinktionen gjorts mellan dessa två typer av risker för att kunna urskilja hur grön- och vanlig finansiering påverkas av klimatrisker och finansiell risk. Tydligare definition och kartläggning av risk skulle kunna bidra till en förbättrad riskprissättning och bidra till en mjukare övergång till en mer klimat-uthållig ekonomi (OECD, 2017).

3.3 Agentproblemet

En situation mellan en uppdragsgivare och en finansiell intermediär kan innebära en intressekonflikt (Shah, 2014). Agentproblemet uppstår när det finns incitament och en informationsasymmetri mellan de två parterna. Sappington (1991) förklarar i sin artikel att agentproblemet kan uppstå när kostnaderna och svårigheterna att genomföra en uppgift är för höga vilket leder till att uppdragsgivaren måste anlita en finansiell intermediär, även benämnd agent för att hantera uppgiften. Inom finansiering är det vanligt förekommande. Exempelvis har banker stordriftsfördelar och kan kombinera flera investerares investeringar och erbjuda investerare att placera i exempelvis fonder och obligationer där den finansiella intermediären väljer projekten som ska finansieras (Ekelin et al., 2019). Finansiella intermediärer har således ett stort ansvar i och med att de placerar andras pengar och erfordrar därför ett väldigt stort förtroende (Menzies et al., 2019). Finansiella intermediärer har även tillgång till detaljerad information och agerar intermediär åt såväl investerare, låntagare, sparare som företag. Med denna kunskap och stora roll i samspelet mellan aktörer skulle utfallet av att den finansiella intermediären inte agerar i investerarens bästa intresse kunna ha stora effekter. Ett exempel är under börskraschen 2008 där finansiella intermediärers agerande var en stor katalysator för kraschen (Adrian & Shin, 2011).

Shah (2014) tar upp det faktum att agentproblemet uppstår vid situationer när det är svårt för uppdragsgivaren att kontrollera vad den finansiella intermediären gör. Då det idag inte finns någon konkret definition eller enhetlig rapportering av vad som exempelvis är ett grönt projekt på marknaden blir det svårare för uppdragsgivaren, i det här fallet investeraren, att veta vad sin investering går till när den hanteras av en finansiell intermediär. Utifrån vad respondenterna nämner som situationer där det uppstår informationsasymmetri eller incitament för emittenten att agera i något annat intresse än investerarens bästa kommer agentproblemet att användas för att bidra till analysen.

3.4 Kortsiktig mot långsiktig avkastning

Cseh (2019) nämner i sin artikel att det uppstår en konflikt mellan långsiktigheten med klimatförändringar och det mer kortsiktiga prioriteringarna som idag speglas av beslutsfattarna i världen. Vidare förklarar författaren att konflikten är det stora hindret för det globala samarbetet att begränsa klimatpåverkan. En anledning anser han återfinns i det faktum att satsningar för att begränsa klimatpåverkan kommer med en stor kostnad idag och som blir lönsamt först efter en längre period. Partridge (2019) motsätter sig det påståendet och menar att endast perceptionen av gröna investeringar är att det innebär högre kostnader, lägre avkastning och mer risk. Hon visar vidare att denna perceptionen inte är verklighetstrogen utan pekar istället på att avkastningen för gröna obligationer är högre än vanliga obligationer vilket förklaras med vad författaren kallar ett greenium. Climate Bonds Initiative (2015) tar upp det faktum att gröna investeringar kan tillhandahålla en stor och unik diversifiering för en investerare och således minska risken för deras totala portfölj.

3.5 Finansiella risker och möjligheter med klimatpåverkan och grön finansiering

Mercer (2015) belyser hur risk och avkastning inom sektorer samt tillgångsslag kommer påverkas av klimatförändringar utifrån olika scenarier och riskfaktorer. De visar i scenarierna nedan att för tillgångsslagen infrastruktur och fastigheter syns en positiv ökning i avkastning för de scenarier dem använde för de kommande 35 åren. De använder sig av scenarier där klimatpåverkan kommer ske men till olika grad. Där utgångspunkten är i temperaturökning av jordens genomsnittliga temperatur med 2, 3, respektive 4 grader. Sista scenariot med 4 grader har en delning i två utfall. De två utfallen skiljer sig åt genom att vara uppdelad i olika ekonomisk påverkan på samhället. Där det ena utfallet har lägre ekonomisk påverkan och det andra har högre ekonomisk påverkan.

Mercer (2015) visar att tillgångsslaget infrastruktur skulle kunna få mellan 0,12 procentenheter i minskning i median för årlig avkastning för det värsta scenariot och upp till 0,61 procentenheter ökning i median för årlig avkastning. För fastighetssektorn konstateras en förändring mellan 0,29 procentenheter i minskad median för årlig avkastning för det värsta scenariot men upp till 0,35 procentenheter i ökning i median för årlig avkastning för det bästa scenariot.

Mercer (2015) påvisar också att utifrån de olika scenarierna för sektorer med högre nivåer av utsläpp, som till exempel kolsektorn, kommer den genomsnittliga årliga avkastningen sjunka med mellan 18 – 74 procent under de kommande 35 åren. Den förnybara sektorn kommer istället få en ökning i genomsnittlig årlig avkastning mellan 6 procent till 54 procent de kommande 35 åren.

Mercer (2015) poängterar, likt forskning från Merk et al., (2012); Ng (2018); Saha och Darnton (2005), vikten av kopplingen mellan beslutsfattare och deras fastställande och initiativ till förordningar, policyer och ramverk. Sådana bestämmelser och regler ska hjälpa till att minska de finansiella risker och öka finansiella möjligheter som klimatfrågan skapar på marknaden. De betonar att beslutsfattare bör skapa policyer som minskar risken som de olika scenarierna innebär för investerare. Riskerna som scenarierna innebär är den barriär som står i vägen för inledandet av en övergång till en minskning i koldioxidpåverkan (Mercer, 2015). Exempel på förbättringar har sammanfattats i The Global Investor Coalition Statement on Climate Change (2014) som är omnämnd i Mercer (2015). Dessa är:

• ge stabil, pålitlig och meningsfull prissättning på koldioxidutsläpp, • förstärk stödjande reglering för energieffektiva och förnybar energi, • stödja innovation inom teknologier för lägre utsläpp av koldioxid, • skapa planer för att ta bort subventioner för fossila bränslen,

• nationella strategier för att leverera investeringar inom området samt överväg den oavsiktliga negativa effekten som regleringar kan ha på investeringar inom teknologier för lägre utsläpp av koldioxid samt annat klimatpositivt.

Allt summeras i en slutsats där ett mer attraktivt ekonomiskt resultat kommer genom investeringar i anpassningar till mer klimatvänliga alternativ idag, istället för att vänta för att genomföra större investeringar och lösningar i framtiden (Mercer, 2015).

Möjligheterna och förslagen på förbättringar som Mercer (2015) lyfter fram stöds av Merk et al. (2012) som poängterar vikten av ramverk och policyer som grundsten i att inkludera fler investerare på marknaden, få tydligare standard för rapportering samt kunna definiera vad grön finansiering innebär. Dock fortsätter Merk et al. (2012) och poängterar likt Mercer (2015) att det finns risker i att för strikta och komplicerade policyer och regleringar kan göra att resultat och värderingar kan komma att bli svårare att utvinna. Denna negativa effekt måste övervägas så att den inte blir kontraproduktiv.

World Economic Forum (2020) lyfter i sin rapport The Global Risks Report att det finns en stor omställningsrisk för de industrier som påverkas, där bygg- och anläggningssektorn inkluderas, av policyer och regleringar. Omställningsrisk innebär att vid en för hård ändring av krav, eller att för kort tid ges, kan många tillgångar och arbetssätt inom industrin inte längre vara godkända. Det skulle påverka industrins verksamhet och dess finansieringen negativt. Den finansiella stabiliteten i ekonomin kan få negativa konsekvenser om alltför radikala regleringar och policyer kommer vara nödvändiga för att kunna minska koldioxidutsläppen från industrin (World Economic Forum, 2020). Den så kallade stranded-asset risken inom industrin är en risk som kan komma att slå hårt om inte industrin börjar

acklimatisera sig i ett tidigt stadium. Den finns idag inte inräknad i riskanalysen för brun finansiering och är en viktig del i att göra grön finansiering mer attraktiv för privata investerare (Partridge, 2019).

Det kommer bli viktigare att inkludera faktorer, effekter och scenarier av klimatpåverkan i sin riskanalys av projekt i framtiden. Att överkomma de barriärer som finns idag är av största vikt för åskådliggörandet, utvecklingen och måluppfyllelsen i framtiden. Att idag se de risker och möjligheter som klimatförändringar kan komma att ha i framtiden är någonting vi måste börja sträva efter.

3.6 Tidigare forskning inom grön finansiering

Tidigare forskning lyfter fram en avsaknad av tydlighet och med det problematik med den gröna finansieringsmarknaden (Ng, 2018; OECD, 2015; Partridge, 2019). På finansmarknaden finns det olika aktörer som alla är bidragande faktorer till utvecklingen av den gröna finansieringen. Exempel på aktörer innefattar: regeringar, finansiella institutioner, banker, institutionella investerare, privata investerare samt byggherrar. Alla aktörerna bidrar till påverkan genom hela värdekedjan för den gröna finansieringsmarknaden (Ng, 2018). Frågor kring informationsasymmetri, agentproblemet, avsaknaden av standarder och försäkran, samt risker och möjligheter kommer lyftas under intervjuerna. Intervjuobjekten kommer få ge sin syn på vilka de finansiella fördelarna och riskerna är med grön finansiering, samt även hur marknaden kan utvecklas framöver. Mer ingående förklaring diskuteras i metodkapitlet.

Tidigare forskning lyfter flertalet orsaker till den gröna finansieringsmarknadens problematik och vad som behövs för att ta nästa steg. Ng (2018) lyfter fram att genom ett top-down tillvägagångssätt kan högre nivåer av statliga policyer skapa förutsättningar för att imiterande beteende kan uppstå på marknaden. Förutsättningar skulle kunna skapas för att hållbarhetsförsäkran blir en standardiserad del av emittentens och byggprojektens funktion. Ett top-down tillvägagångssätt innebär i det här fallet att titta på vad som hade hänt om agerande och initiativ togs ifrån den högsta bestämmande instansen i samhället, det vill säga regering eller andra beslutsfattare. Sedan skulle detta få effekter nedåt i värdekedjan där imiterande beteende skulle skapas (Ng, 2018). Imiterande beteendet kan även uppstå när press från intressenter och lagstiftning skapar förutsättningar för banker, institutioner eller företag att skapa sig självt en bättre företagsprofil (Saha & Darnton 2005).

Vidare diskuteras att forskningen ser ramverk och policyer som grundsten i att inkludera fler investerare, få en tydligare standard för rapportering, och kunna definiera grön finansiering men att det finns risker med en lagstiftning som slår för hårt på marknaden (Merk et al., 2012). De lyfter risken att regleringar och policyer på kort sikt kan bli för komplicerade och

dyra. De tar även upp att resultat och värderingar kan komma att bli svårare att utvinna på grund av komplicerade policyer.

En tydlig trend inom den gröna finansieringssektorn är påverkan från lagstiftning för att få aktörerna på finansmarknaden att ta steg framåt i utvecklingen (Saha & Darnton, 2005). Genom tydligare ramar och regleringar för påverkan av klimatet visar forskningen att en effekt som emittenter kan tvingas till, men som samtidigt kan skapa förutsättningar vidare ned i kedjan, är ett ökat krav på rapportering (Ng, 2018). Det skulle innebära att banker, fastighetsföreningar samt institutionella investerare kan behöva offentliggöra miljöpåverkan från de bygg- och anläggningsprojekt som de investerat i. De skulle kunna rapportera projektens utsläpp utifrån tydligare regler, definitioner och kriterier av vad som är samt ingår i grön finansiering. Detta lyfts även i delen om Climate Bond Standards. I Sverige och inom bygg- och anläggningssektorn skulle det kunna ligga i linje med Boverkets (2020) rapport av förslag till klimatdeklaration, metod och redovisning.

Idag har studier visat att utan tydlig rapportering, definitioner eller kriterier skapas en möjlighet för företag att skapa en så kallad “greenwashing” av deras gröna finansieringslösningar (Partridge, 2019). Detta menar Partridge ej är hållbart och ställer krav på att ovanstående införs. Ett stort fokus på kortsiktig avkastning hos investerare där bruna projekt dominerar är ytterligare någonting som genom tydligare rapportering, kriterier och definitioner av gröna investeringar kommer skifta genom en bättre risk- och avkastninganalys (Partridge, 2019; OECD, 2017). Riskinkludering av exempelvis miljöpåverkan eller risken för stranded assets vid förändrade regleringar är risker som idag inte inkluderas i brun finansiering (Partridge, 2019). Detta ser Partridge som en viktig del i att göra grön finansiering mer attraktiv för investerare. Ett offentliggörande av klimatpåverkan och tydligare kriterier skapar förutsättningar för högre transparens, bättre kravställning, fler incitament, bättre beslutsfattande, riskanalys, och utveckling av affärsmodeller (OECD, 2015; OECD, 2017). Förutsättningar skapar en analysgrund för att kunna analysera intervjuobjektens svar utifrån vad som efterfrågas och möjliga framtida lösningar.

4 Metod

4.1 val av ämnesområde

I dagens samhällsdebatt är klimatet och hållbarhet ofta ett omdiskuterat ämne. Världens klimat blir varmare och det är bevisat att det beror på mänsklig påverkan (FN, 2019). Intresset för framtiden och vart världen är på väg har ökat. Klimathot och dess risker och påverkan har blivit allt tydligare i samhällsdebatten. Ämnet har fått ökad representation och diskussion i alla sektorer, branscher och arbetsmarknader världen över och är av stort intresse (Ekelin et al., 2019). Bygg- och anläggningssektorn har tagit kliv i utvecklingen och det var då intressant att utforska ämnets framtid samt dess läge just då. Målet var att stödja undersökningen av den gröna finansieringsbranschen i Sverige genom att analysera var marknaden stod vid undersökningen samt de finansiella fördelarna och riskerna som fanns inom branschen.

4.2 Val av metod

Den gröna finansieringsmarknaden var vid skrivandet av uppsatsen en ung marknad som allmänheten hade en begränsad kunskap om. Därför ämnade studien nå fördjupad förståelse inom den gröna finansieringsmarknaden utifrån perspektiven från aktörer verksamma inom marknaden. En kvalitativ undersökningsmetod för insamling av studiens empiriska material ansågs bäst lämpad för att uppnå den fördjupade förståelsen. Bryman och Bell (2015) beskriver en kvalitativ studie som en studie där det huvudsakliga målet är att belysa de åsikter, synpunkter och tyckanden som de undersökta objekten innehar. Då studien hade som syfte att analysera de finansiella fördelarna och riskerna som grön finansiering medför utifrån svar från respondenter ansågs en kvalitativ studie och metod passa bra. Den kvalitativa metoden är lämplig att använda sig av för att utifrån en given kontext kunna beskriva hur respondenter med olika bakgrund och perspektiv ser på en viss typ av fenomen (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Metoden gav därmed möjlighet att, utifrån respondenterna i studien och deras olika bakgrunder, åsikter och kunskap, kunna kartlägga och sedan analysera ämnet djupare utifrån syftet.

Eftersom syftet med undersökningen var att utifrån respondenternas svar skildra och analysera de finansiella fördelarna och riskerna med grön finansiering idag och i framtiden, har undersökningen inslag av både realistiskt perspektiv samt fenomenologiskt perspektiv. Genom att den första delen av undersökningen i sin natur ämnade att på ett så objektivt sätt som möjligt beskriva de olika objekten och deras essentiella egenskaper, har ett realistiskt perspektiv anammats. Detta går i linje med hur Justesen och Mik-Meyer (2011) beskriver vad målet är för en realistiskt anammad metod, där forskaren så objektivt och neutralt som möjligt ska beskriva och förklara de fenomen och förhållanden som är föremål för

undersökningen. Det används för att som författarna beskriver; hitta och beskriva hur de underliggande mekanismerna och strukturerna påverkar den nivå som registreras i intervjuerna. Här har inte några värderingar eller åsikter inkluderats.

Vidare har undersökningen, för att på ett effektivt sätt kunnat utvinna relevanta och subjektiva åsikter i frågan om framtiden från ett outforskat område, använt sig av en mer fenomenologisk metod och perspektiv. Målet med fenomenologin är att kunna, utifrån den subjektiva upplevelsen hos intervjupersonen, beskriva fenomen och hur det uppfattas (Kvale, 1997). Undersökningen har i denna del fokuserat på att få uttryck och åsikter från respondenterna utifrån deras egen position, kunskap och bransch. Anledningen har varit att kunna få både bredd och djup i analysen och se de påverkande aktörernas syn och perspektiv på undersökningens forskningsfrågor vilket går i linje med hur Bryman (2011) motiverar fenomenologiskt perspektiv. För att få djup i svaren samt att samla data i ord snarare än i siffror från respondenterna till analysunderlaget har studien genomförts genom intervjuer.

Frågor ställdes ur ett bredare samt mer öppet perspektiv för att erhålla ett fenomenologiskt synsätt på ämnet. Det skapade förutsättning för respondenter att ge sitt personliga synsätt på frågan. En intervjuguide vägledde intervjupersonerna under intervjun med samma förberedda frågor. Dock fanns möjligheter till följdfrågor då intervjuguiden var mer vägledande för intervjupersonerna till ämnesområdet. Följdfrågor beskrivs av Justesen och Mik-Meyer (2011) som ett perfekt tillvägagångssätt för att kunna avvika från intervjuguiden om andra intressanta ämnen eller åsikter skulle belysas. Sett till studiens syfte var semistrukturerade intervjuer att föredra Bryman (2011) eftersom både informationsinsamling av ämnet samt analyserande och nyanserade svar efterfrågades. Semistrukturerade intervjuer skapade en struktur för att kunna försäkra sig om att svaren som samlades in besvarade samma frågeställning och kunde jämföras samtidigt som öppenheten gav upphov för spontanitet i svaren.

4.3 Val av ansats

Vid valet av ansats undersöktes om en induktiv eller en deduktiv ansats skulle tillämpas. Då undersökningen hade en kvalitativ metod med syfte att undersöka och analysera marknaden utifrån intervjurespondenternas subjektiva svar valdes en induktiv ansats till undersökningen. Det passade studien väl då dess fokus var att utifrån empiriska data generera ny teori. Det går i linje med hur Bryman och Bell (2011) förklarar vad en induktiv ansats innebär; att författarna drar generaliserbara slutsatser utifrån observationer och data. Det skapade en möjlighet samt frihet att genom respondenternas intervjusvar som data kunna skapa relevanta slutsatser och teorier. Möjligheten till en bred samt djup analysgrund är en fördel som en induktiv ansats ger. Dock, försvårar en induktiv ansats att behålla en genomgående och samlat tema eller teman för undersökning. En induktiv ansats fungerade

väldigt väl med den kvalitativa metoden samt att ämnet grön finansiering var i en tidig fas utan välformulerade och utforskade teorier. Därav ämnades det att utifrån undersökningens insamlade data kunna dra egna slutsatser och teorier under arbetets gång som kunde bidra till kunskapsämnet och forskningen om grön finansiering.

4.4 Urval

Studien ämnade att analysera möjligheter och risker med grön finansiering utifrån de lösningar som idag existerar på marknaden. Det var ett kriterium i urvalet av respondenter där deras nivå av involvering och kunskap inom grön finansiering och gröna investeringar utvärderades. Det var av högsta vikt att de hade en stark involvering samt var den definition som användes vid urvalet av vilka personer som var relevanta att bidra till arbetet. Detta tillvägagångssätt vid val av respondenter överensstämmer med vad Bryman och Bell (2015) kallar snöbollsurval. Det innebar att urvalet av deltagare skedde strategiskt utifrån undersökningens forskningsfrågor samt att säkerställa relevans. Motsatsen mot snöbollsurval är att samla in respondenter via slumpmässigt urval (Bryman & Bell, 2015).

Valet av snöbollsurval skapade förutsättningar för ett kritiskt tankesätt och att kunna definiera parametrar tidigt och utveckla de under intervjuperiodens gång. Larsen (2018) belyser vikten av att en kvalitativ undersökning ska kunna ha ett överföringsvärde och inte endast vara relevant för de personer som varit intervjuade. Urvalet hade en större betoning på kunskapsnivån inom ämnet än vilken bransch intervjupersonen kom ifrån. Det gav bättre förutsättning för ett bredare överföringsvärde av ämnet där kunskapsnivån om ämnet var av högsta prioritetet. I studien dominerade personer med en mer allmän koppling till grön finansiering, dock hade även ett fåtal valts utifrån deras koppling till bygg- och anläggningssektorn då den sektorn hade kommit längre i utvecklingen av grön finansiering. Larsen (2018) betonar även att urvalet inom kvalitativa undersökningar har en större flexibilitet vilket gjorde att urvalet kunde utvärderas och ändras under tidens gång för att kunna få en bättre representativitet, validitet och reliabilitet.

För att försäkras om att personerna som kontaktades och agerade respondenter för intervjun var tillräckligt kunniga i ämnet togs stöd i kontaktnät från handledare samt förfrågan om personerna var den rätta för intervjun. Ytterligare gjordes urval utifrån att respondenterna i största möjliga mån hade en kontakt med eller vetskapen om initiativet LFM30. För att försäkra sig om att studiens urval fick tillräckligt många olika synpunkter och även en balans mellan marknadens aktörer gjordes ett urval främst ur tre kategorier: investerare som investerar i grön finansiering, emittenter av grön finansieringen samt erhållare av grön finansiering.