Enligt målbilden ska andelen förnybar energi inom flyget nå 20 procent till 2030 och 40 procent till 2050. För sjöfarten antas även att den flytande metan som tankas i Sverige ska kunna utgöras av biogas. Dessutom finns potential för skärmsegel och andra sätt att utnyttja vinden som stöd för framdrift. Behovet av styrmedel för att åstadkomma dessa andelar förnybar energi för flyget och sjöfarten behöver utredas närmare. Styrmedlen bör utredas på minst EU-nivå. Kompletterande styrmedel för sjöfart i Sverige utreds på nationell nivå.
6.5 Energieffektiv infrastrukturhållning
Klimatpåverkan från infrastrukturhållningen, det vill säga från byggande, drift, underhåll och avveckling av transportinfrastruktur, uppskattas motsvara cirka 10 procent av transportsektorns (inrikes) totala klimatpåverkan. Infrastrukturhållningens energianvändning i förhållande till transportsektorns energianvändning är ungefär densamma. För enskilda investeringsprojekt kan energianvändningens andel i ett livscykelperspektiv variera från mycket liten till att vara flera tiotals procent. Generellt har infrastrukturhållningen större betydelse för järnvägsinfrastruktur och för komplexa materialintensiva projekt med mycket tunnel eller bro. Användning av material,
energikrävande processer samt avskogning och förändrad markanvändning är identifierade som det mest betydelsefulla för infrastrukturens klimatpåverkan. Energiintensiva materialgrupper med stor klimatpåverkan är stål, cementbetong och vägbeläggning. Vad gäller processer är drivmedel till arbetsmaskiner och andra fordon den stora källan till utsläpp.
139
Om trafikens energianvändning och klimatpåverkan minskar samtidigt som infrastrukturhållningen inte blir mer energieffektiv i samma takt, kommer infrastrukturhållningens betydelse för
transportsystemets totala energianvändning och klimatpåverkan öka Därför kan energieffektiv infrastrukturhållning bli mer viktiga för att nå målen.
Utformning, underhåll och drift av väginfrastruktur har stor betydelse för vägtrafikens
energianvändning. Genom att i högre grad beakta trafikens energianvändning i utformning och drift av vägar kan trafikens energianvändning och utsläpps minskas. Även om det i vissa fall kan medföra en ökning av energianvändningen och klimatpåverkan i byggande, drift och underhåll så kan de totala utsläppen bli lägre.
I dag inkluderas inte klimatutsläpp från infrastrukturhållningen i de beslutsunderlag som används i planeringsprocessen, utan bara förändrade utsläpp från förändrad trafikvolym till följd av åtgärder och nyinvesteringar i infrastrukturen. Klimatutsläpp är i mycket liten utsträckning en styrande faktor i planering, projektering och utförande av infrastrukturprojekt samt i drift och underhåll av den befintliga infrastrukturen. Trafikverket följer heller inte upp utsläppen från infrastrukturhållningen. För att beslutsunderlagen ska bli mer fullständiga bör man inkludera infrastrukturhållningens utsläpp och energianvändning i ett livscykelperspektiv inklusive klimateffekter från avskogning och förändrad markanvändning.
Det finns stor potential att minska infrastrukturens klimatpåverkan, framför allt genom att styra användningen av material och behovet av energi, främst fossila drivmedel, i infrastrukturhållningens alla skeden. I planeringen kan man exempelvis beakta behovet av masshantering eller behovet av tunnlar, broar eller andra byggnadsverk vid olika alternativa sträckningar. I projekteringsskedet kan val av metod eller material göras för att optimera energianvändning och klimatpåverkan, till exempel val mellan sprängning eller borrning av tunnel. Det är också av vikt, särskilt för väg, att i planering och projektering ta hänsyn till trafikens energianvändning och klimatpåverkan exempelvis genom
utformning, val av beläggning eller planering av drift, eftersom de senare påverkar rullmotstånd och därmed energianvändning och klimatutsläpp. Alltså måste man redan i planerings- och
projekteringsskedena beakta klimatpåverkan och energianvändning under hela livscykeln, inklusive trafiken.
6.5.4 Åtgärder och styrmedel
En förutsättning för att minska infrastrukturens klimatpåverkan och energianvändning är att dessa beaktas i de modeller och verktyg som används i planering och projektering, samt i de
samhällsekonomiska kalkyler och bedömningar som görs för planer och projekt. Genom att etablera ett arbetssätt, till exempel en klimatkalkyl parallellt med kostnadskalkylen, och riktlinjer om genomförande av livscykelanalyser i ett urval investerings- och underhållsprojekt kan erhållen data användas för att konsekvensbedöma planer och projekt. Implementering av ett sådant arbetsätt skapar förutsättningar att styra mot en optimering av energianvändning och minskad klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv i enskilda investeringsprojekt samt drift och underhåll av befintlig infrastruktur. Då även infrastrukturens klimatpåverkan beaktas i tidiga skeden innebär det att man får ett mer fullständigt underlag i analysen vilket ligger till grund för beslutsfattande i analysen. En sådan analys bör alltid göras enligt fyrstegsprincipen. Det bör vara ett krav i all planering av infrastruktur att använda fyrstegsprincipen, även om initiativet kommer från regeringen. Kommuner och regionala planupprättare bör också omfattas av krav på analys enligt fyrstegsprincipen.
140
Även i den strategiska planeringen, exempelvis åtgärdsplaneringen, bör infrastrukturens
klimatpåverkan behandlas. Investeringsprojekt och åtgärder bör värderas och delvis prioriteras efter deras totala klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv.
I dag saknas heltäckande kunskap om användning av energianvändning, inte minst drivmedel till arbetsmaskiner och transporter i Trafikverkets entreprenader. Det saknas även kunskap om
klimatpåverkan relaterad till användning av material och avskogning. Trafikverket bör följa upp energi användningen och klimatpåverkan på ett kvalitetssäkert och systematiskt sätt, både på projektnivå för att utvärdera nyttan av olika typer av åtgärder, och på en övergripande nivå. På detaljerad nivå kan uppföljningen vara till grund för att kunna styra entreprenörer mot ett mer energieffektiv utförande som ger mindre klimatpåverkan. Trafikverket bör ha interna årliga mål i form av besparingar av utsläpp av koldioxid och effektivare energianvändning inom infrastrukturhållning. Lämpliga och funktionella styrmedel kan utformas utifrån kunskap om energianvändning i infrastrukturhållningen, enligt ovan, och om möjliga åtgärders potential. Den nya beställarrollen som innebär en övergång till totalentreprenader i större utsträckning är en utmaning för Trafikverket. Detta kräver bra kunskap för att kunna styra på ett kostnadseffektivt sätt mot de mål som sätts upp. Styrningen kan göras
exempelvis genom krav eller ekonomiska incitament i upphandling av projektörer och entreprenörer som skapar förutsättningar för att öka energieffektiviteten och minska klimatpåverkan. Dessutom krävs förändringar i tekniska regelverk om till exempel val av material, dimensionering, utformning, logistikplanering med mera som styr projektörer och entreprenörer.
141
Tabell 32: Åtgärder för att åstadkomma en mer energieffektiv infrastrukturhållning