Staden har blivit större och glesare

Ända sedan slutet av 1960-talet har den statliga policyn för fysisk planering i Sve- rige varit att organisera markanvändningen så att det totala transportbehovet mins- kar, kollektivtrafikresande möjliggörs och gång- och cykeltrafik främjas. Syftet har varierat, men minskat oljeberoende, förbättrad miljö, jämlika villkor för olika trafi- kantgrupper och trafiksäkerhet har stått högt på prioritetslistan. Trots policyn ökar vägtrafiken varje år samtidigt som kollektivtrafikens andel av transportarbetet fort- sätter den kräftgång som pågått i årtionden, medan trenden för gång- och cykeltra- fik fortsätter att utvecklas sidledes. Politiska mål och styrmedel har varit verknings- lösa. Insatta politikåtgärder har vare sig lett till effektivisering, sparande eller kon- vertering. Tvärtom är det så att den fysiska planeringen av bebyggelsen och trans- portsystemen i svenska städer och stadsregioner, med stöd i riktlinjer och råd från statliga verk, har anpassats för att skapa hög framkomlighet för en prognostiserad biltrafiktillväxt.

Genom att statliga myndigheter har ”normerat” bilstaden i riktlinjer och råd för stads- och trafikplanering, har två för transportbehovet negativa krafter samverkat. För det första har det befolkningsunderlag som krävs för att kunna driva butiker, skolor, social omsorg, annan service och kollektivtrafik spridits ut över en allt stör- re areal. För det andra har denna befolkningsutglesning, i kombination med stor- driftsfördelar, fått till följd att avstånden mellan bostäder, arbetsplatser, butiker, service, skolor, barnomsorg och andra viktiga målpunkter har ökat. Därigenom eroderas successivt möjligheterna att erbjuda bra och kostnadseffektiv kollektivtra- fik, liksom förutsättningarna att gång- och cykeltrafik ska vara ett möjligt färdsätt vid korta resor.

Denna utglesning av svenska städer och tätorter har förstärkts genom att inve- steingar i kapacitetsstarka in- och utfartsleder, förbifarter och ringleder gjort att bo- städer, arbetsplatser och handel kunnat söka sig till billig mark allt längre ut i regi- onen. Härigenom har utbyggnaden av våra städer resulterat i allt glesare stadsstruk- turer. Till detta kommer den ökande bosättningen i intill liggande kommuner och förändrade pendlingsmönster genom regionförstoring. Resultat har blivit glest be- byggda städer omgivna av större och mindre tätorter och ren landsbygd i ett växan- de omland som bildar funktionella stadsregioner. Härigenom har efterfrågan på transporter ökat och den uppkomna glesa bebyggelsestrukturen är svår att kollek- tivtrafikförsörja varför efterfrågan kommer att mötas med ökad bilanvändning.

29

Mossfeldt, L. 2001. Uppsala 2012. En fallstudie inom projektet Stadens trafiksystem – Samverkande

åtgärder för en bättre miljö. Rapport 2001:2. Tema Stad & Trafik, Chalmers tekniska högskola. Göte- borg.

42

Den bebyggelseutveckling som beskrivits i det föregående har resulterat i ”ut- ifrån-matade” bostadsområden avgränsade från varandra och utspridda i stadsland- skapet som öar i en arkipelag där havet utgörs av stora gröna områden. En del av dessa utgör attraktiva rekreationsområden för stadens invånare eller värdefull åker- mark och har därför sparats med eller utan förordnanden enligt naturvårdslagen. Andra områden har stora naturvetenskapliga värden och därför sparats. Inom de studerade tätorterna finns emellertid även stora gröna områden bestående mark som blivit över mellan de öar av bebyggelse som dåtidens stadsbyggnadsidéer förorda- de. Dessa områden har en benägenhet att tas i anspråk som mycket värdefulla re- kreationsområden av de närboende. Det är därför en stor utmaning för det framtida stadsbyggandet att finna former för att integrera dessa öar i staden och skapa förut- sättningar för att förbättra invånarnas tillgänglighet till stadens utbud av

arbetsplatser och offentlig och kommersiell service.

Av figur 4.4 framgår att be- folkningen inom Uppsala 1995 var mycket ojämnt fördelad över tätortsytan. Det finns områden med enstaka friliggande villor på stora tomter och det finns täta om- råden med höghusbebyggelse. I vissa centrala områden var boen- detätheten mycket hög och i syd- ost finns ett stort verksamhetsom- råde med i princip inga boende. Den centrala Stadsskogen, ett för invånarna attraktivt rekreations- område, skapar tillsammans med Ulltunas jordbruksmark ett glest befolkat område i nord-sydlig riktning. Boendetätheten för tätor- ten var 1995 25,14 invånare/ha.30

Beräkningen av grönytornas omfattning utgår från Lantmäteri- verkets digitala karta Tätort 2000.

30

Reneland, M. 2000. Befolkningens tillgänglighet till service i Uppsala. Rapport 2000:3, Tema Stad & Trafik, Chalmers tekniska högskola, Göteborg. S. 7.

Figur 4.4. Illustration av boendetätheten, tätortsin- vånare/hektar, i Uppsala 1995. Skala 1:120 000.

0 0- 25 25- 50 5 - 75 75-100 100-125 125-151 Invånare/hektar

43

I denna utgörs grönområden av parker, idrottsplatser, begrav- ningsplatser, odlingslotter, natur- områden samt det som brukar benämnas impdimentmark i an- slutning till större gator och trafik- leder. I det senare fallet ingår även gatu- respektive vägytan i katego- rin grönyta. Trädgårdar redovisas inte som gröna ytor.

I de studerade 45 största svenska tätorterna (Stockholmsre- gionen undantagen) utgjorde grönytorna för de flesta mellan 30 och 40 procent av tätortsytan. Av figur 4.5 framgår att ju större grönyta per tätortsinvånare desto lägre boendetäthet.

En mindre andel av arbetsplat- serna i Uppsala liksom i flertalet tätorter är knutna till de områden där invånarna bor. Det är främst anställda inom olika former av närservice som bland annat skolor, daghem och butiker. De stora kon- centrationerna av arbetsplatser finns i centrum och vid större sjukhus. Mönstret är detsamma i alla de 45 svenska städerna som har studerats. (fi- gur 4.6)

En jämförelse med boendets utbredning i figur 4.4 visar det stora arbetsområdet söder och sydost om centrum med flera koncentrationer av arbetsplatser, varav Pharmacia är den största.

Figur 4.6. Illustration av tätheten av sysselsatta i Upp- sala 1997 mätt i antalet sysselsatta per hektar. Källa: Egen bearbetning av SCB:s arbetsställe statistik.

R2 _{= 0,7015} 0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 G rönyta kvm/tätortsinvånare T ä to rt si n vånar e pe r he kt a r Töt orts inv åna re per he kt ar

Grönyta per invånare

Figur 4.5. Samband mellan boendetäthet och grönyta/invånare i de 45 största tätorterna i Sverige. R2 = 0,7015 0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 G rönyta kvm/tätortsinvånare Tät o rt si n vånar e per he kt a r Töt orts inv åna re per he kt ar

44