Utdrag ur allmänna rådet
Strategiska punkter, t.ex. busshållplatser, perronger, övergångs- ställen och upphöjda gångpassager över gator, entréer m.m. bör kontrastmarkeras så att synsvaga, blinda och personer med utveck- lingsstörning lättare skall kunna ta sig fram. Kontrastmarkering kan exempelvis anordnas genom att material med avvikande struktur och ljushet fälls in i markbeläggningen, t.ex. tydligt kännbara plattor i asfaltyta eller släta plattor i gatstensyta. Markbeläggningen bör utformas så att den inte medför snubbelrisk. En ljushetskontrast på minst 0,40 enligt NCS gör det möjligt för många synsvaga att upp- fatta markeringen. För personer med utvecklingsstörning underlät- tas orienteringen av logiska färgsystem...
Vid övergångsställen
Bild 211
Ledyta till övergångsställe. Ledytan är en del av ett led- stråk. Här leds man direkt till den kännbara vertikala kanten vid kantstenen om man följer ledytan. Personer med rullstolar och rollatorer kan använda den plana delen. Trafikljusstolpen är dock placerad så att trafikanvis- ningen på knapplådan inte ham- nar vid ledytan och övergången för synskadade.
Bild 212 och 213
Övergångsstället hittas lätt- tare med mörkgrön pollare. Pollaren ger blinda med teknik- käpp en bekräftelse på att de är vid övergångsstället. Den syns bra mot marken och mot snö. Ovansidan är dessutom försedd med anvisningar i relief som ger den synskadade informa- tion om antalet filer, refuger och gångriktningar. Pollaren är placerad ett steg in (ca 60 cm) från kanten av körbanan så att man kan söka pollarna stående på trottoaren.
13 §
Entréer behöver kunna upptäckas
Ledstråk och ledytor Se även 7 §.
FAKTA
Ett ledstråk är en kontinuerlig följd av naturliga och konstgjorda ledytor, varningsytor och valytor mellan start och målpunkt. Det finns inga andra avbrott än cykelbanor och körbanor.
En ledyta kan vara naturlig t.ex. en vägg, en kant, ett räcke, en mur, gräs eller en plantering mot asfalt eller plattor. Ledytan kan också vara konstgjord och bestå t.ex. av betongplattor med sinus- struktur.
En valyta är en slät yta som markerar att något val måste göras.
En varningsyta varnar för fara och kan t.ex. vara en kupolyta som avviker tillräckligt i taktil struktur från ledytan.
(Almén och Ståhl)
Bild 214
Ledstråk med valytor fram- för entréer. Från ledstråkets släta valytor går ledytor fram till varje entré. Ligger entréerna nära ledstråket (ett par meter) kan det räcka med att endast en valyta anvisar att det finns en entré strax intill.
Bild 215
Ledyta som både syns och känns. Gångbanans mitt är belagd med rosa asfalt med limmat grus och har kanter av granithällar samt grått löst grus utanför. Granithällarna kunde dock ha varit ännu ljusare.
Katarina Bangata, Stockholm
Bild 216
Naturlig taktil ledyta kom- pletteras med ledytsplattor. Ledstråket följer en mur och en fasad och har ledytsplattor framför öppningarna. Ledyts- plattorna saknar dock ljushets- kontrast.
13 §
Bild 217
Taktil ledyta som även kon- trasterar i ljushet. Ledytan utgör även en visuell ledyta för synskadade som har synrester och inte använder teknikkäpp.
Ingvar Kamprad Designcentrum, Lund
Bild 218
Naturlig ledyta längs gräs- kanten. En seende person testar här med teknikkäpp. Ojämnheter i beläggningen gör dock att det bildas vattenpölar vid regn.
Bild 219
Naturlig ledyta längs sten- kant. Kanten längs planteringen är upphöjd och går att käppa mot. Buskarna skulle dock be- höva klippas för att inte utgöra ett hinder.
Bild 222
Visuell ledyta med smågat- sten. Den visuella ledytan har här gjorts på ett fantasifullt sätt. Skillnaden i struktur mellan asfalt och smågatsten är dock inte tillräcklig för att stråket ska fungera som taktil ledyta.
Lissabon
Bild 220
Ledyta i granit som syns och känns. Granitstenarna som lig- ger vid sidan av de sinushuggna stenarna är släta. Den visuella delen består av smågatsten som ligger en bit ifrån den tak- tila ledytan. Ljuskontrasten är mindre i torrt väder.
Stadsbiblioteket, Göteborg Bild 221
Ett diagonalt ledstråk. Konst- gjorda ledstråk utformas ofta så att de byter riktning i 90° vinkel. Om det är naturligare kan dock ledstråket som här gå från start till mål utan att byta riktning.
13 §
FAKTA
Det krävs en relativt lång sträcka för att med teknikkäpp kunna av- göra om man hamnat på ett nytt material. I ett nyligen genomfört forskningsprojekt testades ledytor och varningsytor med olika ytstrukturer. Blinda personer hann inte märka någon skillnad mellan led- och varningsytorna. I en verklig situation skulle de ha hamnat en bra bit ut i gatan där ingen kant finns vid övergång- stället innan de kunde uppfatta att materialet hade förändrats. (Almén, Ståhl och Wemme, 2004).
Många har dålig känsel under fötterna och har dessutom ofta tjocka sulor på skorna. Beläggningar med mycket grov ytstruktur som kanske skulle kunna vara lättare att uppfatta med fötterna innebär samtidigt en risk att snubbla och halka.
Teknikkäppen fastnar i ledytsplattor med fasade kanter. Struk- turen måste vara tydlig men utan att teknikkäppen fastnar. Bäst i testet var sinusform eller struktur som fick teknikkäppen att röra sig i sinusform. Smågatsten fungerade inte som ledytsmaterial. (Almén, Ståhl och Wemme, 2004).
Bild 223
Sinusplatta. En platta som teknikkäppen kan beröra utan att fastna. Ledytan har bredden 63 cm och har plattor utan fasade kanter. Våghöjden är 5 mm och c/c vågtopp är 51 mm.
(Almén och Ståhl och Wemme, 2004) Testområde, Södra Sandby
156
Bild 224
Ribbplatta (Directional Guidance Paving). Ytterligare en platta som teknikkäppen kan beröra utan att fastna. Ledytan är 80 cm bred och har plattor utan fasade kanter. Ribbhöjden är 5 mm och ribbredden i botten är 40 mm. Ribbornas placering gör att vattnet rinner av, men har den nackdelen att teknik- käppen fastnar på kortändan av ribborna.
(Almén och Ståhl och Wemme, 2004) Testområde, Södra Sandby