– Märkte du att vi gick på en ramp? Förvånad vänder jag mig om utanför fastigheten och ser att jag just gått både upp och ner för en ramp utan att tänka på det. Och intrycket består när jag tillsammans med handikappkonsulenten Anita Öberg fortsätter genom Härnösands centrum som är tillgänglighetsanpassat på ett enkelt, fantasifullt och estetiskt tilltalande sätt. Fast tillgänglighet var det egentligen ingen som talade om, när kommunen tillsammans med fastighetsägarna och köpmännen beslöt att bygga om centrum till en mera attraktiv och tillgänglig mötesplats för alla i början av 1990- talet.
Bra samarbete
Istället var det två andra huvudmotiv som fick kommunen att agera. Dels fick man en rundlig donation på sex miljoner kronor för att ut- smycka stans centrala delar med ett konstverk, dels flyttade en butiksägare sitt varuhus till ett nyöppnat köpcentrum utanför staden. Oron för att fler skulle flytta spred sig bland politiker och butiksägare och arkitekt Tom Risberg på Karl Spets Arkitektkontor, nuvarande Bryggan, fick i uppdrag att ta fram ett ombyggnadsförslag.
– Torget användes tidigare av både bilar och bussar och som parkeringsplats. Belägg- ningen var i stort sett grus och det var långt ifrån folkligt. Granitskulpturen som köptes in av kommunen krävde en inramning och bättre omgivning och i det sammanhanget blev det naturligt att bygga om hela centrum. Man kan inte bara leva i en historisk miljö och alla män- niskor vill ha mötesplatser där de kan känna sig trygga. Därför var tillgängligheten aldrig en huvudfråga, den skulle bara med i den gemen- samma utformningen och vara en självklar del av miljön. Vi startade en projektgrupp där Anita Öberg fanns med och att alla inblandade drog åt samma håll är en av nycklarna, säger Tom Risberg.
I dag är stadskärnan så gott som bilfri och gågatorna har tillsammans med torget fått en väl sammanhållen utformning. Smågatstenen har i stort fått stryka på foten för en mera gång- och rullstolsvänlig varierande stenbeläggning. Gångstråken intill husfasaderna markeras med dagvattenrännor och pollare avgränsar det enkelriktade grå körfältet i mitten, avsett för varutransporter och servicefordon. Det smala körfältet omöjliggör någon längre parkering när
Bild 281
trafiken bakifrån inte kan köra förbi. Servicelin- jen med plusbussen tillåts också stanna för av- och påstigning på ett par av gågatorna. För att tillgodose butiksägarnas önskan om reklamskyl- tar och plats för uteservering, har man skapat ett aktivitetsfält på ena sidan körfältet, inramat med ljusröd granitsten. Stenen ger gatan liv. Här har man också placerat sittbänkar och blom- krukor och samlat belysningsstolparna som med sin armatur kastar ett nedåtriktat ljus. Passar inte alla
– Härnösand är ett gott exempel på vilja och omtanke, ändå passar inte tillgänglighetslös- ningarna alla funktionshindrade. Det som kan upplevas som bra färgkontraster för en synska- dad person, kanske inte uppfyller behovet på ljushetskontraster för andra. Detsamma gäller ränndalarna som är till för regnvattnet, men som också är till hjälp för enstaka synskadade med synrester och teknikkäpp, medan andra kanske kan uppleva rännan för smal att orien- tera efter. Men visst är anpassning bäst när den är integrerad i miljön, säger Tom Risberg.
Och den lokala synskadeföreningen hade också synpunkter före ombyggnaden. Bortsett från att tanken på ett busstrafikfritt torg väckte många starka känslor och gick igenom i kom- munfullmäktige endast med en rösts övervikt, blev de synskadade oroliga när deras invanda centrummiljö skulle förändras.
– De synskadade var mest berörda av föränd- ringen och i den projektgrupp som jag satt med i, hade vi många möten med representanter för de synskadades lokalförbund. Men i dag har de vant sig och ingen klagar, säger Anita Öberg.
– Varje förändring är ett hot mot det invanda. Man kommer inte ihåg att i begynnelsen är allt nytt. Men vi fick både råd och tips som bakades in i projektet. Att det var en tung process det förstår jag, deras invanda miljö vändes upp och ner, tills de insåg att man kunde vänja sig, säger Tom Risberg.
Vänlig, saklig upplysning lönar sig också visar Anita Öbergs brev till en kaféägare som ställde sitt möblemang i gångstråket. Ägaren förstod de synskadades problem och i dag flyttas felställda stolar snabbt tillbaks i aktivitetsfältet.
Höjde gatan
Men det är tillgänglighetslösningen in till de butiker och lokaler, som tidigare hade ett eller ett par trappsteg, som tilldrar sig största intres- set. Och lösningen är enklare än man tror, nivå- skillnaden har helt enkelt trollats bort genom att gatan har höjts, vilket innebär att också trottoarkanterna har försvunnit. Och i de fall det fortfarande finns en höjdskillnad till körfältet markerar steg och räcken nivån. Också här kan finnas synpunkter på avsaknad av kontrast- markeringar och ledstänger, men Anita Öberg tycker ändå att härnösandsborna fått ett väl- fungerande centrum även om man fått kompro- missa ibland.
– Tom Risberg har förstått de funktionshind- rades problem och vi har haft många möten tillsammans med de olika handkapporgani- sationerna. Dessutom hade man också öppna möten för allmänheten som uppskattades. Allt man gör för rörelsehindrade förbättrar för alla andra, säger Anita Öberg.
Kommunen stod för kostnaderna
Egentligen är det fastighetsägarnas sak att åtgärda enkelt avhjälpta hinder till publika lokaler, men genom att istället tillgänglighets- anpassa gatan tog kommunen hela kostnaden som totalt för centrumförvandlingen uppgick till 10,5 miljoner kronor. Fastighetsägarna åtog sig i sin tur att rusta upp sina fastigheter och stå för glasliknande skärmtak över gångbaneutrym- met vid entréerna.
– Några skärmtak har inte tillkommit vilket kanske är lika bra, nuvarande utförande ger ett stilrenare och luftigare intryck. Men en del fastighetsägare har på senare tid gjort nya och
väl anpassade entréer till sina fastigheter och butiker. Vad tillgänglighetsanpassningen har kostat har vi ingen aning om. Finessen är att kommunen såg tillgängligheten som en själv- klar del och synsättet har gett ringar på vattnet. Numera tänker vi alltid på tillgängligheten när vi bygger om, även om det inte är enkla lös- ningar. Det har vi gjort med folkhögskolan och med vandrarhemmet. Och vi skulle inte dela på kostnaderna i dag heller om vi fortsätter att bygga om gaturummet på det här konceptet, säger Stig Åkerman, 1:e byggnadsinspektör i kommunen.
Ragnhild Backman äger en fastighet i cen- trum med kommersiella lokaler och butiker. Fastigheten tillhör de nyare och entréerna lig- ger i markplan.
– Det var kanske inte så att man tänkte speciellt på funktionshindrade men det är praktiskt för alla människor som ska gå in i en
affär. Och vårt centrum är vackert med gedigna material och ett enhetligt formspråk. Samtidigt måste man ha respekt för att små fastighetsä- gare på små orter kan ha svårt att ta kostna- derna.
Utmärkelser
Härnösands centrum har uppmärksammats, kanske mer av människor utanför stan än i den, tror Tom Risberg. År 1994 fick Härnösand, Markbetongföreningens utemiljöpris, plaket- ten kan beskådas på en av pollarna. Och nu har Härnösand blivit utsett till Årets Stadskärna 2004 av Svenska Stadskärnor. Utmärkelsen ska förstås marknadsföras och hoppas man, leda till både ökad inflyttning och ökad turism. Köp- mannaföreningen och ”På stán” arbetar aktivt för att få människor att flytta hit från inlandet och ett attraktivt centrum är viktigt i samman- hanget.
Bild 282