I det här kapitlet kommer tidigare forskning att redovisas under olika teman. Det första temat handlar om styrning av skolan och de olika politiska reformer och policydokument som rektor behöver förhålla sig till. Därefter beskrivs det pedagogiska ledarskapet som riktar sig mot styrning i skolan, vilket innefattar rektors ledning av skolans organisation och inre arbete. För att ge en bild av förskoleklassens roll i samhället kommer forskning att presenteras om hur den har beskrivits historiskt i policydokument. Avsnittet avslutas med en beskrivning av lärares erfarenheter av läsa-, skriva-, räkna-garantin. Artiklarna har valts för att rama in de områden som kan tänkas beröra rektors arbete med att organisera för läsa-, skriva-, räknagarantin. I studien har en avgränsning valts till tidigare forskning som beskriver reformer, ledarskap och organisation. För ytterligare avgränsningar har sökningen av artiklar varit mellan tidsspannet av 2010-2021. Alla artiklarna är peer-reviewed samt publicerade i vetenskapliga tidningar och har granskats av andra forskare inom ämnet. Sökningen av vetenskapliga artiklar och relevant forskning har genomförts via sökmotorer som OneSearch, Eric och Google Scholar. De sökord som har använts har varit reformer och ledarskap, reformer i skolan, förskoleklass, organisation, reforms and principals, och reforms and school- leaderships. Vidare har intressanta och aktuella artiklar för ämnet även sökts igenom för att leta efter referenser och på det sätt rama in området.
7 3.1 Styrning av skolan
Ringarp (2018) har analyserat grundskolans etablering i 90 talets skolreformer i det svenska utbildningssystemet. Huvudmannens komplexa ansvar beskrivs vara uppdelat på två huvudmän, det statliga och det kommunala. Staten ansvarar för statsbidrag och styrdokument medan kommunens ansvar och handlingsutrymme blir beroende samt begränsat av dessa regleringar. För att kunna kontrollera likvärdigheten i skolorna har en stark betoning på mål och resultatstyrning införts (NPM). New Public Management handlar enligt Lindgren (2014) om mål och resultatstyrning där det finns krav på att redovisa kvalitet och resultat. Det innebär att tydliga mål – och resultatkrav är kopplade till olika mätsystem och hur ledarskapet kan utvecklas samt att skolan intar ett kundorienterat perspektiv. Enligt Lindgren (2014) har organisationer kommit ägna sig åt att granska andra samt att själva göra sig granskningsbara genom att dokumentera sin verksamhet. Utvärderingar har tidigare setts som ett medel för att förbättra verksamheten men har nu istället kommit att handla om en kontrollinriktad utvärdering. Lindgren (2014) belyser hur det kan leda till en indikatorsfixering. Författaren lyfter även att allt som sker i en verksamhet inte kan mätas då det också finns mjuka värden i skolan att ta hänsyn till, som exempelvis bemötande och förhållningssätt.
I en studie av Maguire m.fl. (2015) som genomförts på fyra ordinarie gymnasieskolor visar det sig att skolorna använder olika sätt och riktningar för att uppfylla det som står i de olika policydokumenten. Metoder som använts i studien har varit observationer, intervjuer och betydelsefulla dokument som användes på skolorna samt politiska texter. Att förankra olika policys som når skolan ses som en skör och instabil process och det är inte alltid resultatet blir som det förväntats uppifrån vilket kan bero på ett stort tolkningsutrymme som finns i flera olika led. Tolkningar som görs av olika policydokument, och som ibland även kan ses motsäga varandra, har valts att ses på utifrån ett begrepp som författarna nämner som antaganden. Med antaganden menar författarna att policys får olika inflytande i skolor beroende på om de är utformade som rekommenderade eller om de har mandat. Annat som inverkar på hur policys tas emot på skolan, kan ha att göra med hur policydokumenten passar in i den egna dagordningen på skolan. Harris och Jones (2017) har undersökt de utmaningar som finns gällande att säkerställa pedagogiska förändringar. De menar att politiska val är med och påverkar skolsystemen. Ett exempel som lyfts är PISA där flera länder internationellt jämför
8
resultat med varandra. Resultaten används sedan för att finna lösningar på hur skolor kan få högre studentprestationer och utbildningsresultat. Harris och Jones (2017) menar att storskaliga systemförbättringar kan vara svåra att genomföra. De uttrycker att länder har valt att se på vad som fungerar bra för att dölja vissa obekväma sanningar, som i sin tur kan ha påverkat och förhindrat att förändringar har skett i stor skala. Författarna betonar att det saknas en djupare förståelse för kontextuella och kulturella influenser från de olika länderna i debatten. En faktor handlar om vinstdrivna privata skolor med offentlig finansiering. En annan handlar om den politiska inblandning och korruption som kan finnas i landet. Det här ses som stora och svåra frågor att hantera för länderna. Författarna menar att det kan vara lättare för politiker att rikta in sig mot PISA resultat för att leda utbildningsförändring, istället för att gå på djupet med de svåra frågorna som i grunden kan vara orsak till vad som ligger bakom resultat och människors livsmöjligheter.
Terhoven och Fataar (2018) har studerat tre yrkesskolor i Sydafrika där de har implementerat ledarskapsrutiner för att främja optimal undervisning och lärande för eleverna. Författarna lutar sig mot tidigare studier av Maguire m.fl. (2015) och deras beskrivning av antagande (som tidigare har beskrivits ovan) om hur skolor tar till sig nya läroplansteoretiska reformer.
Terhoven och Fataar (2018) bidrar till en förståelse över de konsekvenser och utmaningar som införandet av läroplansreformer kan ge för de ledarskapsrutiner som används på skolorna. Deras resultat visade att skolornas ekonomiska förutsättningar och den kontext som de befinner sig i inte tillåter dem att ge eleverna rätt materiella förutsättningar för att nå utbildningsmålen. Då resurser inte fanns tillgängliga fick skolorna istället improvisera och finna egna metoder för att uppfylla kraven på förbättrade prov- och testresultat hos eleverna. För att fördjupa och ge en ytterligare förståelse för hur nya policydokument tolkas och förankras hos lärare har Perryman m.fl. (2017) utgått från en tidigare studie av Ball m.fl.(2012) och genomfört en diskursanalys.
Författarna ser en oro för hur olika policys och reformer kan påverka skolan och praktiken. En fara som forskarna ser, handlar om när makt används för att forma sociala krafter, institutionella metoder samt individers beslut, tills de själva, i detta fall lärare, ses vara en produkt av systemet.
Resultatet visar att lärares nyfikenhet och intresse för att utveckla sig har lett till att de själva har blivit en del av policyn i praktiken. Perryman m.fl. (2017) beskriver hur lärarna ses som ansvariga för elevers prestationer och skolan som helhet och därmed handlar en del av det om lärares egen vilja att hela tiden bli bättre. Möller (2017) har i sin tur utgått från tidigare forskning
9
om framgångsrika skolor, ledarskaps- och skolreformer, där hon analyserat det pedagogiska ledarskapet och skolreformer som ligger till grund för de beslut som tagits för att förbättra skolans utbildning. Enligt Möller (2017) behövs ny forskning för att se kritiskt på de metoder som tagits fram och de maktstrukturer som finns i samhället. Möller anser att nya vägar som ger lika utbildningsmöjligheter för alla och främjar social rättvisa behövs. Skolor kan inte bara utgå från resultat och akademisk prestation då det kan leda till att frestelsen blir för stor att höja testresultaten för att visa upp en framgångsrik skola. Möller (2017) säger att det är viktigt att ställa sig frågan - för vem är det framgång och vem är det som gynnas och utifrån vilka villkor?
I det här avsnittet gällande styrning av skolan har beskrivning gjorts om hur huvudmannen kan ses utifrån två parter, där den ena är staten och den andra är kommunen. Huvudmännens ansvar för att se till att kvalitét upprätthålls på skolor, har i sin tur lett till att skolor jämförs och mäts utifrån olika mål och testresultat. För att genomföra förändringar kan huvudmännen använda sig av olika reformer och policys. En del av de utmaningar som rektor ställs inför handlar om ekonomiska och materiella förutsättningar, men även den bild av skolan som ges utåt i relation till de tester som görs. Dessa områden kommer tas med till den egna studien.
3.2 Det pedagogiska ledarskapet
Forssten Seiser (2017) har i en aktionsforskningsstudie undersökt hur rektorer praktiserar ledarskapet och vilka möjligheter samt begräsningar de kan ställas inför. Författaren beskriver intressanta aspekter gällande områden som organisation, skolförbättring, förbättringskapacitet samt det pedagogiska ledarskapet. När det gäller skolförbättring tar Forssten Seiser (2017) upp att tidigare forskning visar hur skolans krav på utveckling har lett till ett motstånd, vilket visat sig genom att undervisningsmetoder förblir oförändrade. I studien beskrivs de ramar och förutsättningar som ges i organisationen och som handlar om vad rektor kan behöva förhålla sig till när det gäller ledarskap. Resultatet visar hur praktiken påverkas utifrån de ekonomiska och materiella förutsättningar som ges, vilket överensstämmer med det som Theroven och Fataar (2018) kom fram till i sin studie, som presenterats tidigare. Vad vet då rektorer om kvalitén på sina skolor? I en studie som Alvesson genomfört med 134 rektorer visar det sig att flertalet övervärderade sina skolor i förhållande till genomsnittet och de förutsättningar som ges. Enligt Alvesson (2019) finns det olika perspektiv på vad bra och mindre bra kvalitét
10
innebär. Idag är det mindre fokus på resultat och mer fokus mot annat, vilket anses vara kontraproduktivt. Alvesson (2019) beskriver betydelsen av att skolledningen har kunskap om skolans resultat i relation till de förutsättningar som ges för att kunna få en bild av vart skolan är på väg. Vidare beskrivs betydelsen av att få ett erkännande utåt skapar mer motivation och en högre drivkraft hos lärarna. Nya reformer behöver inte nödvändigtvis innebära att det blir en positiv utveckling utan förändringar kan leda till både försämring likväl som förbättring på skolan. Därmed behöver rektor ha kunskap om vad som fungerar och ska behållas samt vad som behöver förbättras för att utvecklas. När det kommer till rektors insatser och hur de påverkar resultatet menar de flesta rektorerna att de själva är med och bidrar positivt samt sätter avtryck i verksamheten. Bilden av rektor framstår som viktig, drivande och den som leder skolan framåt till det bättre. Alvesson (2019) menar dock att denna bild kan vara missvisande och att rektors arbete istället kan handla om att arbeta med andra områden som inte ger en positiv verkan på resultaten. Dessa områden skulle kunna vara skolans vision, värdegrundsarbete, planer och rutiner samt andra aktuella utvecklingsprojekt.
I en enkätundersökning med gymnasielärare har Garcia-Martinez och Tadeu (2018) sett på det pedagogiska ledarskapets betydelse för skolförbättring. Författarna har sett på relationen mellan graden av deltagande som ledningen främjar och lärarnas engagemang. Resultatet visar att om ledningen involverar personalen i gemensamma utbildningsprojekt där det finns ett gott samarbete och en samordning mellan kollegor, leder det till en positiv förändring i organisationen. Författarna anser att vid högre grad av deltagande på skolan gällande beslut, desto bättre samarbete för att arbeta mot gemensamma mål. Maguire och Braun (2019) har i en mindre undersökning gått in på djupet i två rektorers berättelser. De två rektorerna, som de kallar för Hazel och George, kommer från två olika grundskolor och båda har en gedigen bakgrund som ledare. Den ena skolan ligger mitt i en stadskärna där det finns elever från olika kulturer och det används sextio olika språk. Den andra skolan ligger i ett välfungerande litet samhälle i utkanten av staden. Maguire och Braun (2019) valde ut dessa två rektorer för att få en bredare bild av skolor med olika förutsättningar inför en kommande studie. Studiens syfte var att synliggöra rektorernas egna berättelser om sina erfarenheter av ledarskap i form av en policyberättelse. I Hazel och Georges berättelser kan ledarskapet ses som en form av varumärke. Rektorernas funktion innebär att genomföra politiska beslut i skolan på ett bra sätt för att få med sig personalen och omvärlden, som exempelvis föräldrar och inspektörer. De
11
behöver därmed kunna övertala de som arbetar på skolan och de som brukar den, vad som är riktigt och viktigt för att visa vilka mål de ska arbeta efter. I grunden handlar det om att visa goda resultat utåt från sin skola. Maguire och Braun (2019) beskriver därmed att rektorernas berättelser inte kan ses på helt okritiskt, då de påverkas av vem de talar med utifrån deras uppdrag att marknadsföra sin skola i en positiv anda utåt i samhället. Det innebär att de behöver kunna förklara och konstruera det som ska uppfyllas i de olika utbildningsförändringar som kommer uppifrån. Det handlar om att ”göra ledarskap” och ”göra politiskt arbete”. Maguire och Braun (2019) beskriver rektors roll som en konstnär och författare där de behöver engagera sig för att måla en bra bild av sin skola samt berätta en bra historia.
De beskrivningar som gjorts i det här avsnittet har handlat om ekonomiska och materiella ramar rektor behöver förhålla sig till gällande det pedagogiska ledarskapet. En beskrivning av den bild som rektor själv kan upplevas ha gällande egen insats och påverkan har redovisats, samt betydelsen av lärares deltagande när det gäller arbetet med skolförbättring. Avslutningsvis har en beskrivning av rektors roll att förmedla bilden av sin skola uppåt, utåt och inåt redogjorts.
Det pedagogiska ledarskapets betydelse och de ramar som har betydelse för skolförbättring, kommer i den egna studien att användas för att sätta i relation till de erfarenheter och uppfattningar som rektorerna beskriver i den egna studien.
3.3 Förskoleklassens roll i samhället
Ackesjö och Persson (2019) har undersökt den syn på förskoleklassen som har beskrivits under tid i olika policydokument. De beskriver hur bilden har förändrats och att synen på barn har gått från att ses som lekfulla och utforskande till att idag ses som barn som ska prestera. Även synen på hur skolan ska mäta elevens kunskaper för att kunna jämföras globalt har förändrats. Bilden av elevens rätt till utbildning och skolans uppgift att kvalificera barnen för att kunna gå vidare till högre utbildning är något som kommer fram. Det görs genom att skolan använder sig av obligatoriska bedömningar för att kunna mäta elevernas kunskaper. Enligt Ackesjö och Persson (2019) kan användandet av olika kunskapsbedömningar ses som ett sätt att kontrollera utbildningen och hur den ska genomföras. Genom PISA mätningar och de svenska resultat som framkommit, kan en politisk diskurs ses. Idag anpassas skolan till en mer målinriktad utbildning
12
och den befinner sig i ett konkurrenskraftigt kunskapssamhälle där elevernas kunskaper är i fokus riktat mot resultat, effektivitet samt kvalitet (Ackesjö & Persson, 2019).
I en ny studie av Ackesjö (2021) har lärares erfarenheter av att arbete med de nya bedömningarna av sexåringar i förskoleklassen utifrån läsa-, skriva-, räknagarantin undersökts.
Författaren tar upp hur den nya nationella reformen som tillkommit är baserad på de internationella kunskapsmätningar som görs i TIMSS, PIRLS och PISA. Vidare beskrivs hur de nationella testerna visar att svenska elever inte når tillräckliga kunskapsresultat.
Förskoleklassen blir med läsa-, skriva-, räknagarantin mer inriktad mot kunskap och lärande i förhållande till tidigare, då fokus var inriktat mot lek och socioemotionella färdigheter. Syftet med studien är att illustrera lärarnas arbete med reformen och Ackesjö har använt sig av en neoinstitutionell teoretisk ram. I samband med forskningsprojekt Förskoleklassen i en brytningstid har Ackesjö samlat in data från sex skolor och sex kommuner där hon genomfört observationer i klassrum under bedömningstider samt informella samtal med lärarna. Ackesjös (2021) resultat visar att mer bedömningar i förskoleklassen genererar mindre tid för undervisningen. Fokus riktas istället till att leverera resultat uppåt och utåt. Intressant är även att både kommunens förvaltning och rektor vill ta del av resultaten för att kunna jämföra med andra skolor samt att rapportera resultaten till de förskolor där barnen tidigare kommer från.
Ingen av lärarna i studien uttrycker att deras rektor visat intresse för att förbättra förskoleklassens utbildning i relation till resultaten. Däremot ger lärarna uttryck för att kartläggningsmaterialet har varit ett stöd och ett underlag för dem med att se vad eleverna behöver för stöd i undervisning. Lärarnas upplevelse är att bara ett fåtal elever som behöver stöd i form av specialpedagogiska insatser har fått det stöd de behöver. Ackesjö (2021) tar upp hur skolorna styrs av marknadslogik istället för den demokratiska principen där barnets stöd är garanterad och reformen har i och med det medverkat till en ökad testkultur.
Beskrivningen av förskoleklassen är intressant för den egna studien då förskoleklassen förstås gå mot en mer målinriktad utbildning och där undervisningsbegreppet och elevers kunskaper har fått en större och mer betydelsefull roll. För den egna studien kan rektorernas erfarenheter och beskrivningar av undervisningens betydelse i förskoleklassen vara något att se vidare på.
Ackesjös (2021) undersökning om lärares erfarenheter och uppfattningar av läsa-, skriva-,
13
räknagaranti, kan i sin tur kan vara intressant att se på i relation till de erfarenheter och uppfattningar som kommer fram av rektorerna i den egna studien.