Tidsmässig placering av kunskapsområdet

Intervjuerna visar alltså att samtliga lärare behandlar nationell politik som ett fast kunskapsområde men att den tidsmässiga placeringen av kunskapsområdet kan se olika ut. I intervjuerna framträder två huvudstrategier för när kunskapsområdet tas upp. Antingen sker undervisningen i samband med riksdagsvalet, en så kallad valårsstrategi, eller så är undervisningen förlagd till en särskild årskurs, en så kallad årskursstrategi. I intervjumaterialet framstår de olika strategierna som ungefär lika vanliga.

Lärare 11:s redogörelse för när hon undervisar om nationell politik är exempel på en valårsstrategi:

Vart fjärde år i samband med valet så har vi ett stort arbetsområde. Då jobbar vi från höstterminens början till efter valet. Det innebär ju att vi håller på en månad och går in ganska djupt på de olika partierna och vi har ju fyra årskurser på skolan så det innebär ju att man får denna kurs antingen i 6:an, 7:an, 8:an eller 9:an. Då går vi in och verkligen fördjupar oss i det […] och det gör vi vart fjärde år och sedan kör vi kortkursen i årskurs 8 (L11).

Notera att lärare 11 uttrycker att en fyraårig högstadietid underlättar för en valårsstrategi eftersom samtliga elever upplever ett riksdagsval under sin tid på högstadiet. Av de fyra lärare som är verksamma på 6-9-skolor, använder sig tre av en valårsstrategi. Samtliga tre nämner dessutom detta faktum som något som möjliggör en valårstrategi. En av lärarna som precis fått en del av sin tjänst förlagd till en ny skola säger om den nya situationen – ”på den här skolan är det bara [årskurs] 7, 8, 9 så där vet jag inte hur man löser frågan” (L5). De lärare som, trots att de är verksamma vid 7-9-skolor, använder en typ av valårstrategi,

kompletterar strategin för att ta hänsyn till att vissa klasser inte upplever ett valår under sin högstadietid. En av lärarna påpekar att ”det vore konstigt annars om man inte stannar och bryter undervisningen när det är val” (L3) och förklarar att eftersom det är val vart ”fjärde år så är det ju val någon gång för alla om de inte har otur” (L3). För de med ”otur” ligger undervisningen förlagd till årskurs 8. En annan lärare med lång undervisningserfarenhet från tiden före 1994 – då Sverige gick över från treåriga till fyråriga mandatperioder (Hermansson 2010:78) – uttrycker att ett samband mellan mandatperioden och högstadiets längd underlättat för en valårsstrategi. Läraren säger att ” ‟Hur Sverige styrs‟ är ett eget arbetsområde och det var väldigt bekvämt när vi hade val vart tredje år. Nu är det val vart fjärde år vilket ställer till med ett riktigt elände” (L9). För att hantera problemet får de klasser vars högstadietid inte sammanfaller med ett valår, en som hon uttrycker det ”mer traditionell” och ”tråkigare utbildning i Sveriges styrelseskick” (L9). Kursen förläggs till årskurs 8 eller 9.

Lärare 4, som också använder en valårsstrategi, förklarar att strategin kräver att man anpassar arbetsområdet efter elevernas mognad. ”Jag brukar göra så när det är val att alla klasser får och då blir det ju mer på ytan i 6:an, men de kör ju liknande på gymnasiet så då får de en högre nivå” (L4).

Den andra strategin som används är en årskursstrategi. Gemensamt för lärarna är att de uppger att kursen nationell politik ligger som ett moment i en särskild årskurs. De som använder en årskursstrategi har nästan uteslutande förlagt arbetsområdet till årskurs 8 eller 9. Mognadsskäl uppges av några vara anledningen till att kursen placerats i de senare årskurserna. På den enda skolan där kunskapsområdet behandlas i årskurs 7, poängterar läraren att det finns en mognadsproblematik. Hon konstaterar att ”det är tidigt men det är väldigt svårt att få in det någon annanstans. För tiden räcker inte till”(L13).

Att undervisningen om nationell politik är förlagd till en särskild årskurs innebär att det är då kunskapsområdet får en utförlig behandling. Vid tiden för ett riksdagsval får eleverna i samtliga årskurser ändå följa valet genom att den ordinarie undervisningen bryts för en kortare och mer översiktlig kurs kopplad till valet. En lärare uttrycker det som att arbetsområdet nationell politik är förlagt till år 8 men att hon om det är val oftast gör ”en lightversion i år 7 och 9 där man tar val och partier, där man inte går in lika djupt på det”(L15). Ytterligare ett exempel på en årskursstrategi ges av lärare 13. Hon förklarar att

kursen ligger fast för en årskurs och att de andra årskurserna, i samband med valet, får en ”Kort sammanfattning eller resumé […] men ingenting annat”. Intervjuerna visar att undervisning som sker i samband med valet utnyttjar de möjligheter som valrörelsen bjuder.48 Många lärare uppger till exempel att de i samband med riksdagsvalen brukar låta eleverna ta sig till kommunens torg för att besöka valstugorna. Detta för att lyssna, ställa frågor eller hämta material. Några lärare menar dessutom att undervisningen gagnas av att eleverna snappat upp kunskaper från media under valrörelsen.

På flera skolor finns arrangemang utanför samhällskunskapslektionerna som påverkar utformningen av kunskapsområdet. I samband med riksdagsvalet anordnas ett fiktivt riksdagsval där eleverna har rösträtt, ett så kallat skolval. På tolv av de tretton skolor som ingår i undersökningen arrangerades skolval i samband med riksdagsvalet 2006. Flera lärare förtydligar att de försöker få dessa val att vara så realistiska som möjligt. Lärare 2 förklarar hur skolvalen kan gå till:

Vi får valblanketter som vi beställer. Och vi brukar använda, vissa år har vi gjort det i alla fall, använt de här valskärmarna. De här är ju också eller har varit i alla fall en vallokal, skolan, så vi brukar göra det väldigt realistiskt med valförrättare. Det är några elever i från varje klass i årskurs 9 som sitter och prickar för röstlängden och ser att det går rätt till (L2).

Ett annat arrangemang som kan ha betydelse för undervisningen om nationell politik är skolresor till riksdagen. Ungefär hälften av de skolor som ingår i undersökningen genomför riksdagsbesök. I ett par fall uppger lärarna att resorna i viss mån styr när de väljer att undervisa om nationell politik. ”Vi brukar alltid försöka göra ett riksdagsbesök i 9:an och då vill vi ha det [kunskapsområdet nationell politik] färskt”, uppger till exempel lärare 17. Vid besöket kan eleverna få en guidad tur i riksdagen av en lokal riksdagsledamot. 3.1.3 Sammanfattning

Samtliga lärare talar om nationell politik som ett fast kunskapsområde. Kunskapsområdet examineras ofta både muntligt och skriftligt. Kunskapsområdet tas upp i samband med val eller i en viss årskurs. Flera av

48

Detta gäller framförallt den fördjupade undervisningen men i viss mån även repetitions- och orienteringskurser.

lärarna behandlar kunskapsområdet utförligt vid det ena tillfället och repeterar eller ger en översiktlig orientering vid det andra. I samband med riksdagsvalen får eleverna ofta uppsöka valstugor eller på annat sätt komma i kontakt med politiker. De flesta skolorna arrangerar dessutom ett skolval i samband med riksdagsvalet. I de fall undervisningen är förlagd till en särskild årskurs ligger den nästan alltid i någon av de senare årskurserna.

Flera lärare uppger att de i samband med nationell politik dessutom undervisar om kommun- och landstingspolitik samt om allmänna demokratikunskaper. Aspekter av kunskapsområdet behandlas dessutom under andra arbetsområden. Lärare nämner särskilt undervisning om ekonomi, lag och rätt, modern historia samt olika former av nyhetsrapportering, som tillfällen utanför arbetsområdet då aspekter av nationell politik kan behandlas.