Regeringens förslag: Vid hemlig dataavläsning ska den verkställande myndigheten, efter särskilt tillstånd, i hemlighet få skaffa sig tillträde till och installera tekniska hjälpmedel på en plats som annars skyddas mot intrång. Ett sådant tillstånd ska endast få avse en plats där det finns särskild anledning att anta att det avläsningsbara informationssystemet finns tillgängligt. Om platsen är en bostad som stadigvarande används av någon annan än den misstänkte eller en person som är föremål för hemlig dataavläsning i preventivlags- eller LSU-fallen ska tillstånd få beviljas endast om det finns synnerlig anledning att anta att infor- mationssystemet finns där.
Tillträdestillstånd ska inte få avse en plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas
1. i verksamhet där tystnadsplikt gäller enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets- förordningen och 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen,
2. i verksamhet som bedrivs av advokater, läkare, tandläkare, barn- morskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter eller familje- rådgivare, eller
3. av präster inom trossamfund eller av dem som har motsvarande ställning inom sådana samfund, vid bikt eller enskild själavård. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Av de remissinstanser som uttalar sig i frågan tillstyrker en majoritet förslaget. Åklagar-
myndigheten är positiv till förslaget men anser att ett beslut om hemlig
dataavläsning ska innebära ett generellt tillträde till vissa typer av platser som annars skyddas mot intrång, till exempel fordon och allmänna förvaringsutrymmen, men inte sådana platser som lagen föreslår har ett absolut förbud. Alternativt skulle åklagaren kunna besluta om tillträdes- tillstånd till sådana platser när tillfälle uppkommer. Polismyndigheten anser att det bör förtydligas om det behövs ett särskilt tillträdestillstånd för att på elektronisk väg bereda sig tillgång till informationssystemet eller om detta omfattas av grundtillståndet till hemlig dataavläsning. Polismyndig- heten anser vidare att det finns en risk att regleringen om hemlig data- avläsning avseende kameraövervakningsuppgifter blir tandlös eftersom det kan vara straffbart att tränga in i någons bostad för att installera en dold övervakningskamera. Slutligen ställer myndigheten frågan om det kan vara straffbart att placera programvara i någons telefon eller dator om denna kommer till användning i någons hem. Säkerhetspolisen anför att det är viktigt att tillträdestillståndet inte ges en för snäv tolkning eller begränsad räckvidd. Det kan nämligen i vissa fall vara möjligt att installera ett tekniskt hjälpmedel på distans, till exempel via ett switchskåp i källaren
141 till ett flerbostadshus för att komma åt trafikflödet till en viss utrustning
utan att göra fysiskt intrång i en lägenhet. Detta bör enligt Säkerhetspolisen ses som en mindre ingripande åtgärd än intrång i bostad.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden avstyrker förslaget. Nämnden
anser att förslaget utgör en oacceptabel utvidgning av området för hemlig tvångsmedelsanvändning eftersom liknande tillträdestillstånd endast får beviljas vid hemlig rumsavlyssning och förutsätter misstanke om mycket allvarliga och samhällsfarliga brott. Nämnden anser också att det är oklart hur långt ett tillträdestillstånd kan sträcka sig. Enligt förslaget skulle det exempelvis vara tillåtet att göra intrång på en plats för att rent fysiskt komma åt en dator och göra ingrepp i den. Detta skapar gränsdragnings- problem gentemot reglerna om husrannsakan. Även Civil Rights Defen-
ders avstyrker förslaget och anför att det inte är förenligt med Europa-
konventionen.
Sveriges advokatsamfund anför att den föreslagna bestämmelsen om
tillträdestillstånd är mycket integritetskränkande och att kravet på att det finns särskild anledning att anta att ett informationssystem finns på platsen för att sådant tillstånd ska ges är för vagt formulerad. Kravet bör därför skärpas ytterligare.
Skälen för regeringens förslag: Av dagens hemliga tvångsmedel är det endast hemlig rumsavlyssning som kan föranleda intrång i annars skyd- dade utrymmen för att i hemlighet och efter tillstånd installera tekniska hjälpmedel (27 kap. 25 a § RB). Om en plats blir föremål för både hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning får ett särskilt tillstånd till intrång beviljas även för kameraövervakningen. Ett sådant tillstånd får dock inte avse tillträde för installation av tekniska hjälpmedel i någons stadigvarande bostad med hänsyn till det mycket betydande integritets- intrång det kan innebära med kameraövervakning i bostäder. Det största intrånget har dock ansetts utgöras av själva kameraövervakningen och inte av det fysiska intrånget (prop. 2013/14:237 s. 153–154). Även husrann- sakan kan i vissa fall utföras utan att den som åtgärden riktas mot vet om detta. Underrättelse om åtgärden kan då vänta till dess den kan lämnas utan men för utredningen (28 kap. 7 § andra stycket RB).
Vid verkställighet av hemlig dataavläsning kommer det i vissa fall att vara nödvändigt för den som ska verkställa åtgärden att komma närmare informationssystemet eller ha det i sin fysiska besittning, t.ex. då hårdvara ska användas vid verkställighet eller när det inte är möjligt att på distans installera programvara. När det står klart var informationssystemet finns behöver den verkställande myndigheten få tillgång till det. Ett sätt att få tillgång till informationssystemet är att tillåta den brottsbekämpande myn- digheten att få tillträde till utrymmen som annars är skyddade mot intrång, t.ex. enligt reglerna i 4 kap. brottsbalken. En möjlighet till tillträdes- tillstånd för hemlig dataavläsning utgör en utvidgning av möjligheterna till tillträdestillstånd eftersom det i dag endast är tillåtet vid hemlig rums- avlyssning. Åtgärden innebär dock på ett principiellt plan – när det gäller själva det tvångsvisa tillträdet till ett sådant utrymme som skyddas mot intrång – inte något ytterligare intrång än vad som redan är tillåtet vid en husrannsakan, vilken endast kräver anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, vilket är ett mycket lägre ställt krav än kravet för hemlig dataavläsning. Ett tillträdestillstånd för hemlig data- avläsning kan emellertid inte i övrigt jämföras med en husrannsakan
142
eftersom den förra åtgärden görs i hemlighet. Samtidigt är hemlig data- avläsning en metod som fordrar att hårdvara kan installeras. För att tvångs- medlet ska ha önskad effektivitet måste de brottsbekämpande myndig- heterna emellanåt kunna få tillträdestillstånd till annars skyddade utrym- men. Regeringen anser därför, till skillnad från Säkerhets- och integritets-
skyddsnämnden, Civil Rights Defenders och Sveriges advokatsamfund, att
en möjlighet till tillträdestillstånd bör införas.
För tillstånd till hemlig rumsavlyssning gäller att åtgärden endast får avse en plats där det finns särskild anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig (27 kap. 20 e § andra stycket RB). Vid hemlig dataavläsning bör ett liknande uttryckssätt användas men i stället bör det krävas att det finns särskild anledning att anta att informationssystemet ska finnas på den plats som tillträdestillståndet avser. Det betyder att det ska finnas någon faktisk omständighet som med viss styrka talar för att infor- mationssystemet kommer att finnas tillgängligt där i vart fall någon gång under tillståndstiden (jfr prop. 2005/06:178 s. 101). Åklagarmyndigheten är i och för sig positiv till bestämmelsen men tillägger att det under verk- ställighet av hemlig dataavläsning kan uppstå möjlighet till installation på platser som är lämpligare och mindre integritetskänsliga än den miss- tänktes hem. Dessa tillfällen kan dock vara svåra att förutse vid domstolens tillståndsprövning och ett särskilt tillträdestillstånd för dessa platser, exempelvis ett skåp i ett omklädningsrum, kanske inte hinner inte inhäm- tas innan tillfället går förlorat. Åklagarmyndigheten anser därför att ett beslut om hemlig dataavläsning bör innebära ett generellt tillstånd till tillträde till vissa typer av platser som annars skyddas mot intrång, till exempel fordon och allmänna förvaringsutrymmen. Den verkställande myndigheten borde därför, enligt Åklagarmyndigheten, ha ett generellt tillstånd att bereda sig tillträde till platser dit allmänheten har tillträde. Alternativt föreslår Åklagarmyndigheten att åklagaren ska kunna besluta om tillträdestillstånd till sådana platser när tillfälle uppkommer.
Kraven för tillträdestillstånd bör med hänsyn till de allvarliga integri- tetsintrånget vara så högt ställda att det inte bör finnas möjlighet till sådana generella tillstånd som Åklagarmyndigheten föreslår. Däremot föreslår regeringen, som framgår i avsnitt 11.1.4, att åklagare ska ha rätt att under vissa förutsättningar fatta intermistiska beslut. Ett sådant beslut ska även kunna avse tillträdestillstånd varför det, om tillfälle till verkställighet plötsligt uppkommer, kommer att finnas möjlighet att snabbt utverka ett interimistiskt tillträdestillstånd.
Hur tillståndet ska se ut och vilka ytor det ska omfatta i det enskilda fallet är en fråga för rätten vid tillståndsprövningen. I vissa fall kan, som
Säkerhetspolisen anför, tillträde till en viss plats vara mindre integritets-
kränkande än tillstånd till en annan plats. Det följer då av proportionalitets- principen att en sådan plats ska väljas i första hand, vilket alltså gör att det tekniska hjälpmedlet t.ex. kan behöva installeras via ett switchskåp i källaren till ett flerbostadshus i stället för inne i en lägenhet.
Hemlig rumsavlyssning får äga rum i annan stadigvarande bostad än den misstänktes om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där (27 kap. 20 e § andra stycket RB). JO har uttalat att rekvisitet synnerlig anledning att anta, då i fråga om husrann- sakan hos tredje man, bör tolkas så att det ska föreligga någon faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig något
143 (se t.ex. JO 1988/89 s. 68). Det bör ställas ytterst höga krav även vid till-
trädestillstånd enligt lagen om hemlig dataavläsning när tillståndet ska avse någon annan stadigvarande bostad än en bostad där den misstänkte personen stadigvarande bor. Möjligheten bör dock inte uteslutas. Samma höga krav bör ställas vid hemlig dataavläsning som vid hemlig rums- avlyssning, dvs. det ska finns synnerlig anledning att anta att informations- systemet finns i bostaden.
Vid hemlig dataavläsning i preventivlagsfallen och LSU-fallen finns ingen misstänkt person. Även i dessa fall finns det behov av en möjlighet att läsa av eller ta upp uppgifter från ett informationssystem som finns i en bostad som tillhör någon annan än den som är föremål för åtgärden. I dessa fall bör samma höga krav gälla som nyss nämnts. Om det begärs tillträdes- tillstånd till en annan stadigvarande bostad än en som tillhör den person som är föremål för hemlig dataavläsning i dessa fall bör det alltså krävas synnerlig anledning att anta att informationssystemet finns i bostaden. För hemlig dataavläsning i inhämtningslagsfallen är det dock inte lämpligt med en reglering som gör skillnad på i vems bostad informationssystemet finns. Skälet till det är att inhämtning enligt inhämtningslagen inte har koppling till en viss person (avsnitt 10.2.7) och att det således är svårt att se hur beviströsklarna skulle kunna differentieras i olika personers bostä- der.
Utredningen föreslår att det, på samma sätt som vid hemlig rums- avlyssning, inte bör finnas möjlighet till tillträdestillstånd för hemlig data- avläsning där det bedrivs verksamhet som skyddas av frågeförbudet (36 kap. 5 § andra–sjätte styckena RB). Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Regeringen delar utredningens uppfattning.
Vad gäller frågan som Polismyndigheten lyfter om huruvida det behövs ett särskilt tillträdestillstånd för att på elektronisk väg göra intrång i ett informationssystem konstaterar regeringen att ett sådant intrång ligger i själva tvångsmedlets natur varför det inte behövs något särskilt tillstånd för åtgärden. Att installera en kamera i någons hem föreslås däremot inte vara tillåtet genom hemlig dataavläsning eftersom regleringen tar sikte på aktivering av en kamerafunktion i t.ex. en dator eller mobiltelefon och inte montering av en fast kamera (avsnitt 10.1.4). Polismyndigheten aktualise- rar också frågan om det kan vara straffbart att installera programvara i ett informationssystem om det kommer till användning i någons hem. Rege- ringen vill här förtydliga att hemlig dataavläsning i någons hem är förbjudet endast såvitt avser avläsning eller upptagning av kameraöver- vakningsuppgifter. Ett program som läser av eller tar upp andra slags upp- gifter omfattas inte av sådant förbud.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden berör frågan om gränsdrag-
ningen mellan tillträdestillstånd och husrannsakan. Även om det är så att själva verkställigheten av både en husrannsakan och ett tillträdestillstånd i vissa fall kommer att gå till på samma sätt (intrång i en viss lokal) kommer ändamålen bakom respektive åtgärd att vara olika. En husrannsakan genomförs huvudsakligen för att eftersöka föremål som kan tas i beslag eller för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om ett brott (28 kap. 1 § RB). Ett tillträdestillstånd verkställs för att installera tekniska hjälpmedel. Ett tillträdestillstånd får således inte utnyttjas för att samtidigt genomföra husrannsakan. På motsvarande sätt får de brottsbekämpande myndigheterna inte utnyttja en husrannsakan för
144
att vidta åtgärder som är hänförliga till hemlig dataavläsning, t.ex. instal- lation av utrustning. Regeringen ser inte någon risk för gränsdragnings- problem.