Transmissionssyn den enkelriktade kommunikationen

Inom den klassiska transmissionssynen brukar kommunikation oftast beskrivas som en process om enkelriktade informationsöverflyttningar från en avsändare till en mottagare (Larsson 2014). Gemensamt för alla transmissionsmodeller är att de är uppbyggda av en sändare, ett budskap, en kanal och en mottagare. Bakom den klassiska

kommunikationsforskningen finner vi bland andra Shannon och Weaver (1949), Lasswell (1949) och Berlo (1960). Shannon och Weavers (1949) modell var riktad mot tekniska vetenskaper men efter att de insåg hur stort genomslag modellen hade fått kom de att göra en bredare tolkning av modellens tillämpningsområde.

Fortfarande låg fokus på beräkningar av överföringskapaciteten men modellen kom att användas som grund för eller komplement till många kommande teorier inom

kommunikationsområdet (McQuail & Windahl, 1993). För att ta en mer

samhällsorienterad utgångspunkt kombinerar vi därför Shannon och Weavers (1949) kunskaper med Berlo (1960) och Lasswell (1949) för att ge en mer fördjupad förståelse över transmissionssynen på kommunikation. Det är även deras enskilda teorier som ligger till grund för den sammansatta modellen som presenteras i figur 2.

Figur 2 Transmissionsmodell (Egen, baserad på transmissionsmodellen i Larsson

(2014) och Forslund (2013).

Avsändaren är den aktör som enligt Shannon och Weaver (1949) producerar budskapet

och enligt Lasswell (1949) initierar hela kommunikationsprocessen. Avsändaren karakteriseras enligt Berlo (1960) av dennes kommunikativa förmåga, dennes attityder, kunskap, sociala system och kultur.
 


Budskapet är enligt Lasswell (1949) föremål för att analysera innehållet. Berlo (1960)

understryker budskapets icke-verbala kommunikation och påpekar att budskapet kan utformas och anpassas efter människans alla uttrycksformer (se avsnitt om kanal). Enligt Larsson (2014) utgår all kommunikation från budskapet som ska förmedlas. Enligt honom kan ett dåligt budskap aldrig fånga den tänkta målgruppen oavsett hur välkonstruerad kanalen är. Kvalitén på ett budskap kan sägas bestämmas utifrån budskapets klarhet (Larsson 2014). För att ett budskap ska uppfattas som klart måste språket i budskapet enligt författaren uppfylla två kriterier: tydlighet och saklighet samt begriplighet.

Ett tydligt och sakligt budskap ska inge förtroende hos avsändaren. Det innefattar att budskapet står fritt från språkliga manipuleringar och etiska tveksamheter. Larsson (2014) menar att organisationer har en tendens att beskriva sig själva i inflaterade ordalag, det vill säga att organisationen gärna förmedlar en säljande och ofta överdriven bild av sig själva.

Det kan leda till att organisationen återger en osaklig och svårövertygad bild av sig själva vilket i sin tur leder till att förtroendet för organisationen tar skada. Andra tecken på bristande professionalitet i budskapet kan vara att det förmedlar sådant som uppfattas som rent av förkastligt och osant av den allmänna opinionen.

Budskapets begriplighet berör budskapets språkliga kvalitet (Larsson 2014). Budskapet skall med sin begriplighet syfta till att skapa god förståelse och därigenom krävs en god begriplighet i budskapet. Enligt Findahl och Höijer (1984) i Larsson (2014) måste ett budskaps begriplighet ses till sitt sammanhang. I detta ingår att budskapet analyseras sett till innehållets utformning, till presentation av budskapet och till de kunskaper som läsaren och lyssnaren innehar. Brister i begriplighet kan härledas till att budskapet innehåller svåra ord som mottagaren inte kan förstå eller att strukturen på budskapet förefaller obegripligt samt att budskapet kräver viss bakgrundsinformation för sin fulla förståelse.


Kanalen är det medel som budskapet använder för att överföras mellan mottagare och

avsändare. Enligt Larsson (2014) behövs en lämplig kommunikationskanal för att budskapet överhuvudtaget ska nå ut till den avsedda målgruppen. Berlo (1960) menar på att kanalerna som budskapet färdas med motsvaras av människans sinnen. Ett budskap kan således färdas med hjälp: ljud, syn, känsel, lukt och smak. Enligt Larsson (2014) kan en kanal tillsammans med rätt budskap skapa trovärdighet hos mottagarna. Med detta menar han på att kanalen likväl budskapet bör vara anpassat till ämnet.

Mottagaren - rekonstruerar och avkodar meddelandet så att det kan uppfattas eller

tolkas såsom avsett. Berlo (1960) beskriver mottagaren i samma termer som

avsändaren. Det vill säga mottagaren karakteriseras av sin kommunikativa förmåga, sina attityder, kunskap, sociala system och kultur.

Shannon och Weaver (1949) och DeFleur (1970) diskuterar även brusets roll i kommunikationen. Bruset liknas vid störningar i kommunikationen och skadar

budskapet originella innebörd. Shannon och Weaver (1949) påpekar att bruset uppstår under kodningen av budskapet till och från kanalen medan DeFleur (1970) påpekar att bruset kan uppstå under alla aktiviteter i kommunikationsprocessen.

Kodningen kan enligt Shannon och Weaver (1949) liknas vid den anpassning som

budskapet måste genomgå i förhållande till kanalen. Det vill säga att budskapet måste till en början anpassas till sin kanal och att det är denna anpassning eller kryptering som utgör kodningen. När mottagaren sedan ska anamma budskapet är det upp till

rätt sätt mot sin kanal, om kanalen inte når mottagaren som avsett och om mottagaren inte innehar förmågan att avkoda budskapet så som avsett.

Larsson (2014) samt Dimbleby och Burton (1995) inkluderar sedan feedback i den vidareutvecklade transmissionsmodellen. När mottagaren nåtts av ett budskap så uppstår ett behov för avsändaren att förstå att mottagaren tagit del av budskapet och gjort en korrekt tolkning av budskapet. Feedback genomgår precis samma process som informationen som transfereras från den ursprungliga avsändaren till den ursprungliga mottagaren. Feedback förflyttas från mottagaren, kodas över till en kanal och avkodas av ursprunglig avsändare. Precis som när information transfereras från avsändaren till mottagaren så kan även feedback-information utsättas för brus på vägen från mottagaren till avsändaren. 
 


Med kommunikationsprocessen följer också olika effekter. Enligt Windahl och

Signitzer (2009) utgör kommunikationsprocessens effekter sådana effekter som allenast på grund av kommunikationsprocessen i sig finns där.

Burton och Dimbleby (1995) beskriver vidare hur kommunikationsprocessen tar sig olika uttryck beroende på det sammanhang som kommunikationen förs i. Även Larsson (2014) påpekar att senaste i utvecklingen av transmissionssynen är tillägget av

kommunikationens kontextberoende.

Falkheimer och Heide (2003) presenterar transmissionssynen synonymt till masskommunikation, det vill säga att kommunikationen ofta har till syfte att

nå ut till så många mottagare som möjligt. Det kan enligt samma författare förstås som att kommunikation enligt transmissionssynen trots dess utveckling fortfarande är att betrakta utifrån ett linjärt perspektiv på kommunikation. Det finns en tydlig distinktion mellan avsändare och mottagare, avsändaren är just den som initialt bestämmer vilken information som ska sändas ut vilket gör att mottagaren hamnar i en sekundär position sett till avsändaren (Falkheimer & Heide 2003).