Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds (SSU:s) 15:e kon-gress sammanträdde i Stockholm mellan den 24:e och 28:e augusti 1958. På plats var filmregissören Peter Weiss med sin filmfotograf Gustaf Mandal och Staffan Lamm som assistent och dokumenterade händelseutvecklingen. Man filmade och tog upp ljud kring scenfram-trädanden, politiska tal, utflykter och festliga sammankomster.
Det är tydligt att man arbetat under viss tidspress. I ett cirkulärmed-delande från ”SSU:s Programråd” den 12 september 1958 meddelar Rune Molin och Paul Söderström att de filmbilder, som togs under kongressdagarna nu ”håller på att klippas ihop till en kort reportage-film kring kongressdagarna. Filmens speltid blir cirka 7 minuter och kommer att återge glimtar från öppningsspelet, kongressen i arbete, utflykten till Björknäs, festen i Blå Hallen samt en kort presentation av den nye ordföranden.”
*
Filmen börjar med dokumentära upptagningar från ett spel för kon-gressen, som byggde på ett spel av Stig Carlson och Stig Sjödin, där dikten Till kommande släkten av den nyligen bortgångne Bert Brecht lästes och Jan Malmsjö sjöng.
Inspelningen består av originalupptagningar, men det kan vara av intresse att se hur den speakertext Weiss lät lägga på lyder. Språkbru-ket är nämligen väldigt oweisskt ― om man nu kan tala om ett särskilt språk hos Weiss. Det förefaller som om han mest ville ägna sig åt att vilja uppröra och äckla, vilket nu framkommit i den postumt utgivna romanen Situationen ― författad vid den här tiden.
Frågan är vilket språkbruk Weiss kunde acceptera i ett sammanhang av politisk art som detta. För mycket i själva språkbruket tyder på att det är någon annan, som varit framme och friskat upp formen i det utsagda. Många uttryck används, som man har svårt att förknippa med Weiss och därför blir denna text till dessa dokumentära filmupptag-ningar ett stilbrott både i de detaljerade meningsutsagorna och som förklarande följetext filmen rakt igenom.
Under tystnad meddelar förtexten, att ”SSU visar Ungt rådslag — ett reportage från SSU:s XV kongress” i Stockholms konserthus. Jan Malmsjö varvas med deltagare i salongen sjungande Lars Forssells till svenska tolkade ”Snurra min jord” (Original: ”Elle tourne...la terre” av
Léo Ferré). In kommer sedan en förklarande speakertext, som anger den konkreta bakgrunden:
Redan i den femtonde SSU-kongressens första inslag fick de 500 del-tagarna och gäster en skakande och gripande påminnelse om den världssitua-tion mot vilken kongressens förhandlingar skulle ses. I spelet ”Snurra min jord” gav Jan Malmsjö, Gunnel Sporr, Kerstin Isedal, Rune Ottosson och många andra i sång, i dikt, i etsande repliker skärvor ur en splittrad värld, i detta sammanhang var Britt-Mari Berggrens robotbalett till elektronisk musik inte obegripligt modern utan högg tag i den unga publiken.239
239I Peter Weiss — Die Notizbücher ― Kritische Gesamtausgabe Herausgegeben von Jürgen Schutte in Zusammenarbeit mit Wiebke Amthor und Jenny Willner, Digitale Bibliothek 149, Directmedia Publishing GmbH, Berlin 2006, finns en hel del märkliga och ifrågasättansvärda forskningsresultat redovisade. Just beträffande filmen Ungt rådslag ges hyperlänkade hän-visningar av i sammanhanget felaktig art och jag finner mig i anledning av detta nödsakad att rätta och komplettera det i åberopade verk hävdade.
I hyperlänkar delges man följande:
”Jan [1] – Figur in »Vad ska vi göra nu då?« [Was machen wir jetzt?] (1958)
[Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 15586]
Rune – Figur in »Vad ska vi göra nu då?« [Was machen wir jetzt?] (1958)
[Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 17897]
Gunnel – Figur in »Vad ska vi göra nu då?« [Was machen wir jetzt?] (1958)
[Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 15002]”
Kerstin hamnar på — märk — ” Rune – Figur in »Vad ska vi göra nu då?« [Was machen wir
jetzt?] (1958)” [Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 17897] Det finns en ”andra” — ej här hy-perlänkad — nämnd i bihanget: ” Kerstin, syster [2]. Mitarbeiterin von Prof. Karlén an der Sophiaklinik in Stockholm (1978/79) [Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 15836]. För någon Kerstin 1 finns inget angivet. Med namnet Kerstin syftar Weiss med stor sannolikhet på Kers-tin Isedal, som medverkade i ett spel. För Isedal finns inte heller någon länkning.
Med ”Rune” avses troligtvis inte en Rune från SSU — Rune Molin — eller någon som heter Rune bland figuranterna i Vad ska vi göra nu då?, utan skådespelaren Rune Ottosson, som tillsammans med Jan Malmsjö (Jan), Gunnel Sporr (Gunnel), Kerstin Isedal (Kerstin) upp-trädde och sjöng i en robotbalett av Britt-Mari Berggren.
Tre sidor från Weiss anteckningar 1958 ger vid handen att det handlar om filmen Ungt
rådslag och siffermarkeringarna anger troligtvis en sekvensordning.
Notizbuch 1958 sid. 15: 23/8
1. blick över tom salong
2. Olika dansmoment Robotdans, utan grupp i bakgrund m. starkt ljus, utan vantar.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– 24/8
3. Jan sjunger, kraftigt ljus snurra min jord slutrefräng a framifrån
b. bakifrån
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– under GEN-rep.
4.
Rune: Slumpen skonade mig ⎡4⎦
«Zp» «Ap» Fanborg
Kerstin: Jag ska kväva automaterna med negressernas svarta bomull ⎡10⎦
[Kerstin] Jag hoppar hellre från det dödsdömda tornet
under mörkret med projektionsbilder i bakgr. "Hur många människor svälter idag"⎡12⎦
[Notizbuch o. Nr u. Dat. [1958], Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 534] Notizbuch 1958 sid. 17:
- världens mödrar protesterar! ⎡15⎦ ––––––––
a. Gunnel: – O säg ni som är här – ⎡16⎦ b.”vem spelar detta spel –
c– O gör som jag sagt – – negerdansen – ––––––––
Rune – häng också undan din gitarr – ⎡20⎦ ––––––––
hallåmansröst medan kvinnan vid mittmikrofonen Hjälp oss – rädda oss osv. – ⎡22⎦ ––––––––
Kvinna: – Imre Nagy har avrättats – ⎡23⎦ ––––––––
Rune: Det kräver en personl. insats ⎡29⎦ mot diktatur
[Notizbuch o. Nr u. Dat. [1958], Peter Weiss: Die Notizbücher, S. 536] Notizbuch 1958 sid. 19:
Jan – natt blir kanske dag ⎡37⎦
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– bild över salongen mot Erlander
några panoreringar –––––––– fanborgen tågar in –––––––– negerdansen –––––––– slutapplåd ––––––––
1. talaren fr. salongen över scenen mot salongen Erlander
tysken.
Sedan följer elektronisk musik till en balett. ”Snurra min jord” ljuder bakom speakerrösten, då han fortsätter:
Men mot vanvettet i världen står även idag all världens demokratiska socia-listiska ungdom. Stark är dess dröm om ett bättre samhälle, stark dess protest mot kriget, mot diktatur och rasförtryck, mot svält, fattigdom och nöd...
*
Weiss visar bilder på statsminister Tage Erlander och som originalrös-ter åoriginalrös-terfinns såväl dennes som Kurt Wards. Bland de utländska gäsoriginalrös-ter- gäster-na visar Weiss i bild och låter nämgäster-na gäster-namnet på den gäst som deltar för ”de tyska kamraterna”, dvs. den som i det delade Tyskland och med anspråk på ensamföreträdande representerar den västra statsdelen Förbundrepubliken Tyskland. Förutom bilder från konserthuset visar Weiss bilder från en skärgårdsbåtsutflykt till Björknäs, där det sjöngs och dansades och tal hölls av förlagschefen vid Tidens förlag Alfons Gidlund240 och författarinnan Barbro Karabuda berättade, innan ”dan-sen tråddes till ”dan-senan kväll” — som speakern uttrycker det.241
Här har Peter Weiss — om det nu är han som formulerat speakertex-ten — använt ett språkbruk, som man inte förväntar sig av en väl så politiskt medveten Peter Weiss. Det som utsägs verkar väldigt ruschigt och hurtfriskt. Speakern hävdar bland annat, att flera stora frågor fick sin grundliga gnuggning och att den mest uppmärksammade debatten behandlade försvarsfrågan med krav på nej till svensk atombeväpning och ett krav på total avrustning.242
240 Att Peter Weiss hade goda kontakter med Tidens förlag vittnar den omständigheten om att han åt detta förlag 1956 gjorde omslag till två böcker av Artur Lundkvist: Indiabrand och Vindingevals, och därtill Berget och svalorna av Artur Lundkvist 1957. Han illustrerade också de två första delarna av Tusen och en natt med collage. Det ligger därför kanske också en egenmotivation i att ― som Weiss här gör ― låta speakern nämna Gidlund vid namn och med titel och arbetsplatspresentation.
241 Jag bygger det jag här framför på ett av Weiss i efterhand konstruerat 4-sidigt manuskript Ungt rådslag... med bild- och ljudanvisningar.
242 Det kan inte vara en ren tillfällighet att Peter Weiss betonar dessa krav, för det måste ha tilltalat Peter Weiss, som nästan 8 år tidigare, den 31 december 1950, i den socialdemokratis-ka Aftontidningen, AT (gavs ut 1942-56) under rubriken ”Nyårsfantasi” skrev om fred och allmän avrustning och jag tillåter mig att här citera de inledande orden:
Vid ett sammanträde i natt som hållits fullständigt hemligt, t.o.m. för dem själva, be-slöt president Truman, generalissimus Stalin och general Mao vapenstillestånd med omedelbar verkan.
De tre herrarna sade sig plötsligt ha blivit medvetna om det oerhörda ansvar som vila-de på vila-dem, och inför vila-det alltmer växanvila-de hotet om ett vidgat internationellt krig ansåg
Efter bilder på klubbslag och kvinnliga som manliga talare avslutas filmen med några bilder från en avslutningsfest i Blå hallen i Stadshu-set med dans av operaparet Gerd Andersson och Veith Bethke samt en presentation av Ragnar Edenman som högtidstalare.243 Och alldeles i slutet spelas det valsmusik samtidigt som det visas bilder på dans och på fanor. Samtidigt som speakern meddelar att ”allvar och glädje gått hand i hand” under de olika tillställningarna meddelar denne avslut-ningsvis att kongressen åstadkommit ett skifte i förbundsordföran-deskapet. Bertil Löfberg hade avgått och efterträtts av Kurt Ward. Och i en sista sekvens riktar sig Ward ”till alla landets klubbister” så som man kan förvänta sig det av en politiker med en fot i framtiden. Han talade just om hopp och tro på framtiden.
Den avslutande sekvensen med Ward togs efter kongressen och in-spelades vid ett särskilt tillfälle i SSU:s lokaler på Sveavägen i Stock-holm. Ward är inte helt påläst och hans blick glider då och då ned i ett manuskript, som inte syns i bilden.244 I det tal Ward nu riktar sig till övriga medlemmar säger han:
En SSU-kongress är både redovisning och upptakt för framtiden — mest det senare. Och nog har vi fått vara med om inspirerande dar för det fortsatta jobbet. Och det finns så mycket att jobba för — både internationellt och här hemma — arbete för ett snyggare samhälle — där vi unga och människor
de att inga som helst politiska, ideologiska och ekonomiska problem kunde rättfärdiga den förintelse av människovärden som det stundande kriget skulle innebära.
I sin märkliga deklaration, som med ens kommer att förändra hela mänsklighetens psykologiska struktur, nämns som punkt ett en desarmering av alla befästningar och explosivvapen, samt en nerskrotning av alla nationers krigsflottor och ammunitions-fabriker.
Som punkt två ska samtliga i tjänst befintliga trupper vända hem efter att som en symbolisk gest ha bränt sina vapen. Alla på jordklotet befintliga kaserner ska utrym-mas och tills vidare användas som nödbostäder för hemlösa.
Weiss, Peter, Afton-Tidningen 1950-12-31: ”Nyårsfantasi: Fred, allmän avrustning!”
243 Edenmans ministära titel är överstruken i manuskriptet — ecklesiastikminister — och detta kanske inte enbart på grund av otympligheten i den, utan det kanske finns en reminiscens i förhållande till personen i fråga. Edenman hade bara några månader tidigare fastställt Statens Biografbyrås klipp i filmen Enligt lag.
244 Charlotte Rossland beskriver i en akademisk uppsats från vårterminen 1997 denna sekvens på följande sätt: ”Ward filmas i närbild, omväxlande visas ansiktet och överkroppen. Han sitter lätt framåtlutad och talar övertygande rakt in i kameran och inte till någon kongresspu-blik.” Unga käcka viljor och cylinderhattar, C-uppsats i historia, vt 1997, Historiska institu-tionen, Stockholms universitet, sid. 21.
över huvudtaget kan leva bättre tillsammans. Ni har valt mig och en rad andra klubbister att leda SSU:s öden under en treårsperiod. Men förbundet — det är vi allesammans — klubbister runt om i landet. På oss alla ankommer det att kämpa vidare. Vi skiljs efter kongressdagarna, men bär med oss inspirationen hem. Och vi träffas åter i klubbarna till aktivt jobb för socialdemokratin och ungdomen. Ett större och starkare SSU — det är det jobbet gäller.
Nästan som sig bör visas avslutningsvis SSU:s emblem. Det före-kommer dock inga som helst texter med uppgifter om vad filmarna bakom heter — Weiss och Mandal — och det anges inte heller vem som lånat ut sin röst till den text som beledsagar filmen.
*
Denna 7 minuter långa film bär typiska drag man vant sig vid att på-träffa i en film av filmaren Peter Weiss. Filmen skiljer sig i så måtto att den bygger på direkta realistiska såväl ljudliga som bildliga upp-tagningar, som därefter försetts med en tillrättalagd text, som inte ver-kar vara direkt typisk för Weiss, men som är direkt anpassad till den kutym som gällde vid den här tiden i reportage- och beställningsfil-mer. Kommentarerna förklarar det som inte bilderna utsäger tydligt nog i sammanhanget. Och i den komprimerade form det har som re-portage fungerar speakerns ord som ett slags överlappande klister.245
*
Men i övrigt är det direkt andras ord Weiss laborerar med ― en teknik han skulle finslipa i sina dokumentärpjäser. Men än är detta tillväga-gångssätt embryonalt och i ett filmiskt sammanhang som detta har det blivit svårhanterbart och kanske lite väl valhänt tillyxat i hopp om att detta skulle motsvara vad beställaren förväntade sig. Men att Weiss erbjudit sig att dokumentera den socialdemokratiska ungdomskon-gressen och därtill fått förtroendet att göra detta visar hur som helst att han inte var så kritisk mot en rådande socialdemokratisk politik eller att den bekom honom illa. Snarare verkar han agerat i ett tyst samför-stånd. I ett samtal jag hade med professor Manfred Haiduk i Rostock 1984 sa denne, att han hade den uppfattningen att Peter Weiss i mångt och mycket ända till tiden för uppförandet av pjäsen om Marat/Sade i Rostock i mars 1965 företrädde något han ville se som socialdemokra-tisk politik. Och det var i Rostock Weiss enligt Haiduk ”upplevde sitt politiska Damaskus”.246
245 I ett telefonsamtal med Gustaf Mandal 2002-02-02 menar denne att han tror att mycket av speakerns text var författad av redaktör Paul Söderström vid SSU i Stockholm. Enligt Mandal var Söderström en mycket idog person och kan mycket väl ha varit den som fört pennan vid nedtecknandet av speakertexten till filmen.
Intressant att notera är att professor Sture Packalén i den ansedda forskningstidskriften Studia Neophilologica 67 endast 13 år efter Weiss död bland tre av Weiss inspelade dokumentärfilmer tar med den mycket (förutom av mig själv) sällan till Weiss och hans medarbetare associerade filmen från SSU:s kongress i augusti 1958 som ett indici-um för eller ett tecken på att Weiss via tre av sina dokindici-umentärfilmer från 1950-talet visade sig öppen för sociala frågor och därmed inlett en utvecklande fas i ett dialogiskt språk. Weiss hade ju i sina experi-mentfilmstudier ägnat sig åt en i många avseenden introvert mono-log.247 I en fotnot betecknade den tyske germanisten Nils Göbel i sin som bearbetad bok utgivna magisteruppsats „Wir können keine Form erfinden, die nicht in uns vorhanden ist“ Gattungsfragen, Intertextua-lität und Sprachkritik in „Abschied von den Eltern“ und „Flucht-punkt“ von Peter Weiss ännu tolv år senare de av Packalén uppräkna-de filmerna som filmer belysanuppräkna-de sociala problem i uppräkna-det svenska sam-hället och lägger i sin fotnot från 2007 till även kortfilmen Ansikten i
skugga.248 Jag vill dock understryka att Weiss mera är att betrakta som en lyssnare och vittne avseende språk och engagemang. Men helt klart är sysslandet med de dokumentära filmerna erfarenheter, som för Weiss vidare. Att just kortfilmen och reportaget från SSU:s kongress
Ungt rådslag skulle ha bidragit till utvecklandet av en dialogisk
fär-dighet i Weiss förhållande till språket ställer jag mig dock tvivlande till. Den beskrivande speakertexten i filmen kan i så fall betraktas som mycket ovanlig för Weiss sätt att uttrycka sig och ses som en starkt servil anpassning till ett språkbruk som var mycket vanligt vid den här tiden i dokumentära kortfilmer. Frågan är om Weiss skulle kunna sträcka sig så långt avseende den profil han ville lämna efter sig i språkliga avseenden?
*
247 Sture Packalén skriver: ” Ein wichtiges Indiz für das sich während der fünfziger Jahre langsam entwickelnde dialogische Sprechen Weiss’ ist seine Offenheit für das Spektrum der sozialen Fragen der schwedischen Gesellschaft: der Malkurs im Stockholmer Gefängnis Långholmen, der Film über Häftlinge ”Enligt lag” (”Im Namen des Gesetzes”), die beiden Dokumentarfilme ”Vad ska vi göra nu då?” (”Was machen wir jetzt”) über Drogenprobleme und ”Ungt rådslag” (”Rat der Jugend”) im Auftrag des schwedischen sozialdemokratischen Jugendverbands.” Packalén, Sture, ”Peter Weiss und das dialogische Prinzip”. I Studia Neo-philologica 67: 209-227, 1995, sid. 214. Scandinavian University Press (Oslo-Copenhagen-Stockholm-Boston) Vol. LXVII 1995 (A Journal of Germanic and Romance Languages and Literature)
248 Fotnot 134 på sidan 41 i Göbel, Nils, i „Wir können keine Form erfinden, die nicht in uns vorhanden ist“ Gattungsfragen, Intertextualität und Sprachkritik in „Abschied von den El-tern“ und „Fluchtpunkt“ von Peter Weiss.
Med tiden har minnet och exaktheten vid betraktandet av Peter Weiss politiska ställningstaganden suddats ut. Så tolkar jag det Gunilla Palmstierna-Weiss säger i ett radioprogram arton år efter Peter Weiss död, där hon vill ge bilden av en person med sökande, osäkra och vil-lande ståndpunkter:
Jag skulle vilja säga att han var det (socialdemokrat, min kommentar) ett par månader — tredje-ståndpunktare — och sedan försvann det. Och det är ju det intressanta med en tänkande intellektuell när det gäller politik. Dom är trogna mot sig själv och uppfattas som trolösa, därför att dom undersöker allt och vandrar vidare. På sextiotalet så tror jag Peter var en vecka socialdemokrat och sedan vandrade han vidare längre vänsterut. Det finns ju någon, i en upp-sats i en Rowohlt-bok som är socialdemokratisk — men den... — jag har den någonstans ...det var den veckan han var socialdemokrat.249
Det må förhålla sig så eller inte, konstateras kan dock, att Peter Weiss hade en mycket god kontakt med Paul Söderström250 på Sveri-ges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och att denna kontakt ledde fram till en beställningsfilm av den sort jag här redogjort för.
*
Men någonstans låg denna kongress helt i linje med vad Weiss vid den här tiden företrädde inom politiken. Avrustningsfrågan var central för kongressen och icke anammande av kärnvapen. Inom detta område blev kongressen början till en svängning i den svenska politiken — en omständighet som måste ha tilltalat den sedermera som ”fredskämpe” betecknade Peter Weiss. Men dessa aspekter jag här nu påtalar kom-mer inte fram i filmen.
Ungt rådslag är en mycket konventionell film och i vissa avseenden kan den mycket väl upplevas som ett hafsverk. Weiss var van att helt och hållet arbeta utifrån högst egna idéer. Här gällde det att fånga en verklighet som arrangerats av andra och gestalta den så bra som möj-ligt — åtminstone så långt att den accepterades av beställaren. Weiss fick ihop det så långt, men i övrigt tycks han inte ha velat gå till histo-rien som den som satte ihop verket.
*
Charlotte Rossland har i sin tidigare nämnda uppsats mätt aktiviteter i bild av speltid och funnit att filmen Ungt rådslag utgörs av 29% ”umgänge”, 11% ”politiska aktiviteter”, 25% ”politiskt betonade framträdanden” samt 33% ”underhållning”. Inaktiva bildavsnitt
249 Pamlstierna-Weiss, Gunilla, Kulturradion: Situationen, Sveriges Radio, P1, 2000-10-31.
fattande 2% förekommer tydligen inledningsvis och i avslutningen, då det visas texter och emblem i bild. Man kan alltså konstatera att Peter Weiss i denna sin film relativt jämnt fördelat återgav bilder speglande mänskligt umgänge, politiska handlingar och underhållande moment. Rossland placerade filmen i en kategori hon benämner ”självbespeg-lande”. Den ungefär samtidigt inspelade filmen Vad ska vi göra nu
då? fann Rossland vara mera debattinriktad och omfatta upp till 98%
umgänge!251
Peter Weiss och Gustaf Mandal bidrog genom att förbli anonyma som verkställande aktörer i denna film till en viss historielöshet.252
Rossland har därför haft svårt att finna källor till denna film. Filmen
251 Rossland, Charlotte, Unga käcka viljor och cylinderhattar, C-uppsats i historia, vt 1997, Historiska institutionen, Stockholms universitet, sid. 39.
252 Att filmen gjorts bekräftas av den ”Ekonomiska förvaltningsberättelse” för tiden 1 januari - 31 december 1958 som SSU sammanställde. Där upptas under ”Programverksamheten” under ”Kostnader” en post benämnd ”Film ”Ungt Rådslag”” (Sic!). Vad som kanske är anmärk-ningsvärt är att inga siffror är förefintliga. Bland kvarlämnade notiser hos Peter Weiss finns dock en antydan om fördyrningar i samband med färdigställandet av filmen som det doku-ment som förvaras vid Peter Weiss-arkivet i Berlin (76/86/7029-4°, Mappe 5 - Ungt rådslag) och utgörs av en detaljerad räkning med bl. a. ”Extrakostnad för komplettering med synkron-ljud av Kurt Ward”, en rund summa av 100 kronor på grund av ”Materialfördyrning gm