För att kunna genomföra studien sökte jag alltså anställning som förskollärare och här redogör jag kortfattat för den process som ledde fram till anställning på förskolan där studien genomfördes. Jag hade inga bestämda önskemål beträffande förskolans geografiska läge, verksamhetens innehåll eller barnens ålder. Inte heller fanns det några specifika förväntningar på mina blivande kollegor – exempelvis att de skulle ha erfarenheter av dockans användning. Min tanke var att väl på plats och tillsammans med arbetslaget komma fram till vad arbetet med dockan skulle kunna handla om, samt att arbetet med dockan kunde utvecklas utifrån de förutsättningar som fanns i barngruppen, på avdelningen och på förskolan.
Under vårterminen 2004 följde jag utannonserade tjänster genom Arbetsförmedlingens platsbank på nätet. Det visade sig att min tänkta kombination (förskollärare – vikariat – deltid) inte förekom så ofta i annonserna. Mellan februari och maj 2004 tog jag kontakt med sammanlagt elva förskolor. Vid dessa kontakter fick jag i regel tala med en rektor eller en enhetschef. Jag åberopade annonsen, förklarade varför jag var intresserad av tjänsten, informerade om att deltiden behövde utformas på ett sätt som möjliggjorde mina studier, samt att jag ville besöka förskolan och träffa arbetslaget innan det kunde bli aktuellt med en formell ansökan. Att i förväg träffa arbetslaget skulle ge mig möjlighet att ta reda på hur arbetslaget ställer sig till syftet med min anställning, med tanke på att det är med dem jag skulle samarbeta. Under tiden samtalet med rektorerna pågick, antecknade jag i stora drag deras kommentarer för att komma ihåg vad som blev sagt ifall det skulle bli aktuellt med ett besök till just deras förskola. Av sammanlagt elva kontakter ledde tre av samtalen vidare till ett besök på respektive förskola. Att flera av kontakterna inte ledde vidare berodde bland annat på att några rektorer inte ansåg sig kunna lösa vikariefrågan på grund av min frånvaro för studierna, medan andra menade att förskolornas temainriktningar i form av till exempel teknik, miljö eller matematik, redan var ”fyllda” och att det skulle vara svårt för personalen att ”öka på” med dockan. Däremot om verksamheterna hade haft inriktning på språk eller skapande, hade det varit lättare att komma med dockan ”så här utifrån”. Tre rektorer trodde att deras personal skulle vara intresserade av dockan och jag var välkommen att träffa arbetslaget.
Enligt Burgess (1984) handlar en etnografisk studie om olika förhandlingar med fältets aktörer under hela dataproduktionen – inledningsvis för att få tillträde till fältet och sedan, under vistelsen på fältet, för att följsamheten till fältet inte ska ske på bekostnad av datainsamling. Själva tillträdet till fältet innebär att möta och förhandla med så kallade grindvakter, ”gatekeepers”, med vilka Hammersley och Atkinson (1995) avser personer som i egenskap av sin sociala eller professionella position officiellt kan möjliggöra tillträde till fältet.
I denna studie hade rektorerna denna funktion. I mitt fall bedömdes eventuellt tillträde till fältet utifrån två aspekter. Den ena var min anställningsbarhet och den andra var själva syftet med min anställningsansökan. Som utbildad förskollärare med mångårig erfarenhet uppfyllde jag alltså de formella anställningskraven. När det gäller det framförda syftet med min anställning reagerade rektorerna på olika sätt och
mitt tillträde till fältet bedömdes även mot bakgrund av deras egna föreställningar om dockans tillämpning. Rektorerna agerade grindvakter dels i relation till dockans möjliga användning, dels i relation till lärarnas förmodade intresse för dockans användning.
Första besöket var på förskolan Björken och en avdelning med barn i åldrarna från 1 till 5 år. Enligt rektorn hade all personal på förskolans fyra avdelningar satsat på språkpåsar43 och arbetade mycket med språklig medvetenhet. Av informationen som arbetslaget fick i förväg hade de missuppfattat avsikten med min eventuella ansökan. Arbetslaget trodde att jag ville lära mig spela dockteater och behövde deras barn. Personalens bristande kunskaper i svenska språket skapade svårigheter när syftet med min eventuella anställning skulle diskuteras i arbetslaget .
Andra besöket var på förskolan Linden och en avdelning med barn i åldrarna från 1 till 3 år. Rektorn beskrev förskolan som nyöppnad i gamla lokaler eftersom all personal har bytts ut inom loppet av de senaste två åren. Arbetslaget var intresserat av idén att ha dockan med i vardagen. De menade att barn nu för tiden redan är ”stressade i sin barndom” och därför behövde en förskola som inte bidrog till ännu mer stress. De antog att dockorna skulle kunna ha en avstressande effekt på barnen.
Mitt tredje besök var på förskolan Kastanjen och en avdelning med barn i åldrarna 3 till 5 år. Enligt rektorn skulle det som jag tänkte göra ”passa som hand i handsken” med tanke på att all personal från förskolans tre avdelningar föregående terminen varit på en tvådagarsutbildning om sagor och dockor, där var och en också fick tillverka sin egen docka. Tanken med personalens fortbildning var att de skulle arbeta med dockor och sagor som ett övergripande tema i huset. Arbetslaget var intresserat av arbete med dockan i vardagen. Själva hade de pratat om att de borde ”komma igång med egna dockor”, men kände sig inte tillräckligt kunniga. Min eventuella anställning uppfattades som en möjlighet att lära mer om dockans användning.
Mot bakgrund av de förväntningar som fanns inför studiens genomförande ansåg jag att förskolan Kastanjen bäst uppfyllde dessa. Jag sökte och fick anställning på Kastanjens förskola och avdelningen Humlan med början i augusti 2004.
43 Språkpåsar är påsar sydda i tyg med innehåll som konkret synliggör olika samtalstema – hygienpåse, fruktpåse, djurpåse, sagopåse etc. Språkpåsar introducerades av Marie Louise Nyberg och används i många förskolor.