Val av respondenter för intervju - Vad är syftet med frivillig information i årsredovisningar?

2. Metod

2.4. Val av respondenter för intervju

Urvalet av respondenter inom varje bank har skett på basis av målstyrt urval.

Det innebär att respondenter utsetts på grund av att de är relevanta för frågeställningen och har en relation till denna (Bryman 2011). Det har genomförts telefonintervjuer med respondenter från respektive bank. En person arbetade på avdelningen finansiell styrning och resterande arbetade på Investor Relations. Genom att intervjua personer från två olika avdelningar gavs möjligheten till ett bredare perspektiv och ökat underlag till analysen.

Bankerna menade att det är personalen på Investor Relations som ansvarar för den frivilliga delen i årsredovisningen och det var anledningen till att endast dessa valdes för intervju. För SEB är även avdelningen för finansiell styrning delaktig i det framställandet och därför medverkade en representant därifrån.

Ytterligare motiv till att intervjua personer vid Investor Relations är att de även arbetar med relationer gällande företagets aktieägare och det gör att de har en förståelse för vad dessa begär av dem när det gäller frivillig information.

De respondenter som medverkat i studien presenteras här:

• Nordea - Investor Relations

• Swedbank - Investor Relations

• SEB - Investor Relations

• SEB - Finansiell styrning

• Svenska Handelsbanken - Investor Relations 2.5. Insamling empiri - årsredovisningar

För att undersöka hur bankerna använt sig av frivillig information i årsredovisningarna har en granskning av dessa gjorts över tid. Det kallas för en innehållsanalys, vilket innebär att dokument eller texter undersöks på ett systematiskt sätt utifrån teman eller kategorier som valts i förväg (Bryman &

Bell 2011). Några av bankernas årsredovisningar för år 2015 hade inte publicerats vid början av denna undersökning och bidrog till att istället granska år 2004, 2009 och 2014. Under tidsperioden infördes bland annat IFRS-regelverket och en global finanskris ägde rum. Åren valdes även för att tydligt kunna urskilja kontraster och därmed fastställa utvecklingen över tid.

Innehållsanalysen baserades på de teman av frivillig information som förekommit mest frekvent i samtliga bankers årsredovisningar. De teman som

granskats är: företagsinformation, information om framtiden, VD har ordet samt hållbarhetsredovisning. Vid granskningen låg fokus även på antal sidor som de olika temana utgjorde. Utifrån det kunde det fastställas om temat ökat eller minskat under perioden. Det är viktigt att ha i åtanke att texten för alla teman utom “VD har ordet” varit utspridda i olika delar av årsredovisningen.

Det betyder att de olika delarna som utgjort respektive tema har summerats och blivit det som presenteras i empirin. I vissa fall har det därmed krävts en subjektiv bedömning om text omfattas av temat eller inte. Detta innebär att det finns en risk att volymen inte är fullt exakt vad gäller antal sidor och även att resultatet kunde blivit annorlunda om granskningen utförts av andra forskare.

2.6. Insamling empiri - intervjuer

Totalt intervjuades fem respondenter varav två av dessa var från SEB och de medverkade samtidigt under en och samma intervju. På grund av att en respondent valt att inte delta med sitt namn används endast företagsnamnet för samtliga banker genom hela studien. Intervjuerna genomfördes via telefon och respondenterna hade tagit del av intervjuguiden i förväg för att kunna förbereda sig på vilka frågor som skulle ställas. Telefonintervju valdes på grund av praktiska skäl då det underlättade genomförandet av studien eftersom inga resor behövde göras. Fördelen var även att kostnaderna minskade betydligt jämfört med om intervjun skulle skett på plats, vilket överensstämmer med Bryman och Bell (2011). En negativ aspekt i samband med telefonintervju är att det inte går att se intervjupersonens kroppsspråk, exempelvis miner eller gester, när denne ska ge svar på frågorna (Jacobsen 2002).

2.6.1. Intervjuguide

Under intervjuerna användes en semi-strukturerad intervjuguide. Den kan liknas vid en lista över specifika teman som intervjun ska behandla men personen som intervjuas har stor frihet i att utforma svaren på ett eget sätt (Bryman & Bell 2011). Intevjuguiden användes under samtliga intervjuer. Den bestod av en mängd olika typer av frågor i en viss ordning. Inledande frågor som sedan följdes av frågor kring motivet till frivillig information, hur urvalsprocessen såg ut samt några avslutande frågor. Kvale och Brinkmann (2009) menar att öppna frågor ger mer fullständiga svar vilket också majoriteten av frågorna i intervjuguiden bestod av. Intervjuprocessen är väldigt flexibel i den mening att tonvikten ligger på hur intervjupersonen uppfattar

och förstår de olika frågorna (Bryman & Bell 2011). Risken finns att respondenternas personliga tolkning av frågorna kan vinkla svaren och därmed det sammanställda resultatet. Språket i intervjuguiden bör anpassas efter intervjupersonerna (Bryman & Bell 2011) för att underlätta förståelsen så att bästa möjliga svar kan utvinnas. För att kontrollera intervjuguiden och att frågorna uppfattades på det sätt som förväntades testades den vid en pilotintervju innan intervjuerna med bankerna ägde rum.

2.6.2. Hantering av information från intervjuer

Telefonintervjuerna spelades in och för att minska risken för feltolkningar transkriberades samtalen direkt efter att intervjun ägt rum. Transkribering underlättar för en noggrann analys över vad intervjupersonerna sagt och hjälper till att förbättra intervjuarnas minne (Bryman & Bell 2011). Det negativa gällande transkribering är att det är mycket tidskrävande och risken med att spela in intervjuerna är att intervjupersonerna kan känna sig hämmade.

Fyra intervjuer genomfördes och tidsaspekten beaktades då mycket tid ägnades åt transkribering. Det är viktigt att försöka se utskriften av intervjuerna som levande samtal och inte som en granskning av ord (Kvale &

Brinkmann 2009). Underlaget från intervjuerna sorterades enligt olika nivåer.

Teman valdes ut för att avgränsa områdena, därefter utformades kategorier inom respektive tema. Slutligen kodades svaren från intervjuerna genom att de placerades in under de olika kategorierna. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) kan en kategorisering leda till en överblick över stora mängder utskrifter och på så sätt underlätta jämförelser vilket lämpar sig för denna typ av studie då ett flertal intervjuer ägt rum.

2.7. Metodkritik

Det har diskuterats om begrepp som reliabilitet och validitet kan användas som kriterier för kvalitativ forskning då det finns vissa forskare som anser att andra kriterier bör användas i stället (Bryman & Bell 2011). Guba och Lincoln (1994) presenterar två alternativa kriterier vid bedömningen av kvalitativa studier, trovärdighet och äkthet, vilka kommer förklaras mer ingående nedan.

2.7.1. Trovärdighet

Trovärdigheten i en kvalitativ studie utgörs av ytterligare fyra kriterier:

överförbarhet, tillförlitlighet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera (Guba & Lincoln 1994). För att stärka tillförlitligheten har granskningen av årsredovisningarna skett i två steg. Först har författarna

granskat varje årsredovisning under tidsperioden var för sig men med lika instruktioner om vad som ska undersökas och därefter har en gemensam granskning ägt rum. Detta för att minska risken för ett felaktigt resultat. Det har skapat möjligheter för diskussion om innehållet som tolkats olika men även chans till bekräftelse i de fall då författarna varit eniga. Kriteriet överförbarhet handlar om ifall studiens resultat är möjligt att generalisera till andra kontexter och situationer (Guba & Lincoln 1994). Vid kvalitativa undersökningar är målet vanligtvis inte att generalisera och det är också fallet för denna studie, vilket innebär att kriteriet för överförbarhet inte uppnås.

För att nå pålitlighet krävs att författarna har ett granskande synsätt genom hela studien. Det innebär att det säkerställs en full redogörelse över alla delar i forskningsprocessen och kollegor kan fungera som granskare både under undersökningens gång och när studien börjar bli färdig (Guba & Lincoln 1994). Det har funnits ett flertal tillfällen för handledarseminarium där studentkollegor fått i uppgift att opponera på uppsatsen och därigenom gett en bild av vilka delar som kunde förbättras eller behövde bearbetas. Författarnas handledare har även kommit med synpunkter och förslag till förbättring. När det gäller att styrka och konfirmera handlar det om att författarnas egna värderingar och åsikter inte blandats in i undersökningen (Guba & Lincoln 1994). Objektivitet har stått i fokus och har visat sig genom att inte använda ledande frågor under intervjuerna samt att helheten i undersökningen inte baserats på författarnas tycke utan mer som ett intressant ämne att ta reda på mer om.

2.7.2. Äkthet

Bryman och Bell (2011) pratar om rättvis bild som en del av kriteriet för äkthet. Det innebär att det ska presenteras en rättvis bild av de uppfattningar och åsikter som respondenterna lämnar. Då det inte varit möjligt att intervjua varenda person på respektive bank finns det risk för att en rättvisande bild inte uppnås och därmed inte uppfylla kriteriet äkthet. För att försöka förminska risken har respektive bank fått möjlighet att ta del av intervjufrågor i förväg för att se vem som skulle vara bäst lämpad för att svara på dessa. Författarna har även varit tydliga med att förmedla att respondentens svar kommer stå för som om de svarade för hela banken. Dessutom gavs möjlighet för den utvalda respondenten att förbereda sig för att svara på frågorna i och med att intervjuguiden lämnades ut i förväg. En ytterligare risk kan vara att författarnas egna åsikter och tolkningar påverkat resultaten för studien. Det måste tas i

beaktning vid bedömningen av studiens äkthet då empirin behandlats i flera omgångar och därmed försvårat att författarnas ståndpunkt inte blandats in.

2.8. Källkritik

I studien används både primära och sekundära källor där en primär källa är värd mer än en sekundär (Alvesson & Sköldberg 2008). Enligt Bryman och Bell (2011) innebär en primär källa den som är insamlad av författaren själv och en sekundär källa är när andra forskare samlat in datan. Sekundära källor som använts i studien är vetenskapliga artiklar, böcker och årsredovisningar.

Några få internetkällor har använts i studien men det har försökt undvikas på grund av att sådana källor ofta är subjektiva. Alvesson och Sköldberg (2008) menar att ju längre tid som källan befinner sig från händelsen desto mindre värd är den. Det är något som tagits i beaktning vid insamlandet av källor för att minska risken att icke relevanta källor används. Undantag har dock varit vissa teorier som inhämtats ur äldre artiklar men som fortfarande används frekvent av många forskare idag.

Årsredovisningarna har använts för att samla in data till empiridelen, vilket inneburit att de endast granskats för att beskriva innehållet och inte försöka tolka det. Den primärdata som samlats in kommer från telefonintervjuer där respondenterna varit medvetna om att de svarar för hela företaget och inte endast utifrån sina egna åsikter. Möjligheten till anonymitet ökar tillförlitligheten då det inte riskerar att uppstå konsekvenser beroende på vilka svar som lämnats under intevjun. Respondenterna ansågs även vara väl insatta i ämnet och kunde därmed ge tillförlitliga svar på frågorna.

3. Referensram

I referensramen framförs gällande regelverk för att tydligt förklara vilka delar som är obligatoriska och därefter följer de högsta redovisningsorganens kommentarer av frivillig information. Nästa del utgör tidigare forskning kring frivillig information, både generellt och om specifika teman. Slutligen presenteras de olika teorier som ligger till grund för fenomenet.

3.1. Svensk lagstiftning (BFL, ÅRL, ÅRKL)

Enligt Bokföringslagen (BFL) (SFS 1999:1078) 6 kap 1§ ska bolag som omfattas av Lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) (SFS 1995:1559) avsluta varje räkenskapsår med en årsredovisning och senare offentliggöra denna. Med kreditinstitut menas bland annat bankaktiebolag, vilket gör att dessa omfattas av lagen (1 kap 1§ ÅRKL).

Bestämmelser om vad som ska ingå i en årsredovisning för bankaktiebolag refereras i ÅRKL till Årsredovisningslagen (ÅRL) (SFS 1995:1554) då vissa delar av dessa bestämmelser även tillämpas på kreditinstitut. Balansräkning, resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse och kassaflödesanalys är obligatoriska delar och dessutom ska förvaltningsberättelsen även innehålla en bolagsstyrningsrapport om inte företaget väljer att publicera denna separat (6 kap 6§ ÅRL). Utöver vissa delar av regelverket i ÅRL har bankaktiebolag ytterligare krav på vad och hur den finansiella informationen ska presenteras.

Bokföringen i bolaget samt årsredovisningen ska upprättas i överensstämmelse med god redovisningssed (4 kap 2§ BFL, 2 kap 2§ ÅRL). För företag som omfattas av ÅRKL står Finansinspektionen som ansvarig för utvecklingen av god redovisningssed (8 kap 1§ BFL). För frivillig information finns inget svenskt, bindande regelverk.

3.2. Internationell lagstiftning

Enligt artikel fyra i Europaparlamentet och Rådets förordning (EG) nr 1606/2002 ska bolag som har värdepapper upptagna på en reglerad marknad i en medlemsstat och omfattas av denna medlemsstats lagstiftning även upprätta en koncernredovisning i enlighet med regelverket som utgörs av IAS och IFRS, publicerade av International Accounting Standards Commitee (IASC) samt International Accounting Standards Board (IASB). Detta regelverk gjordes gällande år 2005. Syftet är att den finansiella informationen som publiceras ska ha en hög grad av jämförbarhet och transparens för att åstadkomma en effektiv och fungerande kapitalmarknad (Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1606/2002). Målet med de finansiella

rapporterna, enligt IAS 1 Utformning av finansiella rapporter (IASB u.å.), är att ge ut information kring företagets ekonomiska ställning, finansiella resultat och kassaflöden. Det ska ge olika kategorier av användare information som kan användas då ekonomiska beslut ska fattas (IASB u.å.). Dessa rapporter ska innehålla information om ett företags tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader inklusive vinster och förluster, tillskott av och värdeöverföring till ägare i deras egenskap av ägare, kassaflöden och noter. I IAS 1 nämns även att många företag publicerar rapporter som inte tillhör de finansiella rapporterna, till exempel hållbarhetsrapporter, samt att dessa inte omfattas av någon reglering enligt IFRS (IASB u.å.).

3.3. Riktlinjer angående frivillig information

FASB (2001) har publicerat riktlinjer kring förbättring av frivillig information.

De menar att bolagen bör publicera uppgifter av positiv, men även negativ natur som uppföljning av tidigare publicerade planer och mål. FASB (2001) säger även att upplysningar som är företagsspecifika och relaterar till faktorer som är kritiska för bolagets framgång samt trender som påverkar dessa faktorer är användbara för investerare. De poängterar dock att riktlinjerna ska fungera som en övergripande guide och därmed bör inte varje rekommendation följas fullt ut. Företagen måste själva sortera ut informationen de anser mest lämplig och relevant för dem att publicera (FASB 2001). FASB:s kategorisering av frivillig information presenteras nedan.

Därefter delas dessa kategorier upp i grupperna: försäljning, produkt, verksamhet och ekonomisk prestation (FASB 2001).

• Företagsrelaterad data

• Ledningens analys av företagsrelaterad data

• Framåtblickande information

• Information kring ledning och aktieägare

• Företagets historia och bakgrund

• Information kring immateriella tillgångar

Även IASB har publicerat ett icke bindande ramverk. År 2010 offentliggjorde de “Management Commentary - A framework for presentation”. Vid framtagandet användes de riktlinjer som FASB tagit fram samt ytterligare källor från Kanada, Storbritannien och Tyskland som inspiration (International Accounting Standards Commitee Foundation [IASCF] 2005). Målet är att erbjuda ett ramverk för ledningen kring kommentarerna de publicerar som komplement till den finansiella information som framställts och presenterats i enlighet med IAS/IFRS (IASB 2010). Riktlinjerna är därmed något begränsade

och omfattar inte alla typer av frivillig information utan endast ledningens uttalanden som relaterar till den finansiella rapporten (IASB 2010).

Syftet med ramverket är att förbättra presentationen och göra informationen mer användbar för intressenter. Målet är att ledningen ska presentera händelser som skett och utveckla detta med anledningen till varför det hänt och vad det har för påverkan på företaget. Som ovan nämnt rekommenderar FASB att både positiv och negativ information ska läggas fram (FASB 2001), vilket även IASB förordar. Rekommendationen är även att ledningen inte bara ska upplysa om nutid och dåtid utan även om framtiden och faktorer som kan påverka denna. Informationen bör innehålla ledningens syn på företagets prestationer, position och utveckling och ska agera komplement till de lagstadgade, finansiella rapporterna. Informationen ska även uppfylla de kvalitativa egenskaperna presenterade i “The Conceptual Framework for Financial Reporting” (IASB 2010).

3.4. EU-direktiv och Global Reporting Initiative

År 2014 presenterades ett EU-direktiv (Europarlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU) gällande företags och koncerners tillhandahållande av icke finansiell information samt upplysningar om mångfaldspolicy. Stora företag som är av allmänt intresse och som i genomsnitt haft mer än femhundra anställda på balansdagen ska bifoga en icke finansiell rapport i sin förvaltningsberättelse. Denna rapport ska bland annat ge de upplysningar som krävs för att förstå konsekvenserna av företagets verksamhet när det gäller miljö, sociala förhållanden, personal och mänskliga rättigheter (Europarlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU). Lagstiftningen i Sverige angående hållbarhet i årsredovisningarna kommer att träda i kraft den första juli 2016 och tillämpas först på det räkenskapsår som kommer efter den 31 december 2016 (Ds 2014:45). För tillfället kan hållbarhetsredovisningen fortfarande anses som frivillig information.

Global Reporting Initiative (GRI) är en organisation som ger ut riktlinjer för hur hållbarhetsrapportering ska redovisas. Dessa riktlinjer är detsamma som standarder och från och med den första januari 2016 börjar den nya versionen standarder G4 att gälla. Tidigare riktlinjer kallades G3 och eftersom den nya versionen började gälla i år har många företag inte anpassat sig till denna ännu (Global Reporting Initiative u.å.). Svenska noterade banker har dock redovisat och använt sig av G4 sedan 2014. Vissa företag väljer att redovisa en hållbarhetsredovisning i en separat rapport medan andra väljer att ägna en del

åt detta i sin årsredovisning. Genom att använda G4 väljer företagen att publicera information om deras påverkan vad gäller miljö, ekonomi samt socialt ansvar oavsett om informationen är positiv eller negativ. Sådan information kan underlätta för företagets intressenter och andra parter i deras beslutsfattande (Global Reporting Initiative u.å.). Företaget ska i samband med upprättandet av informationen identifiera sina intressenter och föra en dialog med dessa för att kunna anpassa informationen efter deras behov. Företagen ska även förklara hur de tagit intressenternas behov i beaktning vid upprättandet av hållbarhetsredovisningen (Global Reporting Initiative u.å.).

3.5. Tidigare forskning om frivillig information i årsredovisningar

Först presenteras en definition av begreppet och sedan följer en del där andra forskares uppfattning om fenomenet klargörs. Därefter har olika teman av frivillig information valts ut på grund av att dessa förekommer mest frekvent i respektive banks årsredovisning, vilket underlättar för en senare jämförelse mellan bankerna och även över tid. Varje specifik del tas upp med perspektiv på tidigare forskning gällande respektive tema.

3.5.1. Frivillig information generellt

FASB (2001) definierar frivillig information som texter som inte ingår i de lagstadgade finansiella rapporterna och som inte är nödvändig enligt lagar eller standarder. Meek et al. (1995) menar att frivillig information representerar de upplysningar gällande redovisning och annan information som företagets ledning väljer att inkludera, då den är relevant för användarna av årsredovisningen och deras beslutsfattande. Den har till uppgift att komplettera den obligatoriska informationen. Den ska underlätta förståelsen av de finansiella rapporterna genom att läsaren får en mer detaljerad bild av företagets position men även flera perspektiv på varför ledningen agerar som den gör (Costa et al. 2013).

När ett företag beslutar om att publicera frivillig information i årsredovisningen antas att fördelarna kommer att överväga kostnaderna (Cooke 1989). Enligt tidigare forskning kan frivillig information delas in i två typer, hard information och soft information (Langberg & Sivaramakrishnan 2008). Hard information kan exempelvis vara diagram och nyckeltal. För att hjälpa till vid tolkningen eller bedömningen av den typen av information kan text eller soft information användas för att göra ytterligare förklaringar. Enligt

Langberg & Sivaramakrishnan (2008) kan soft information liknas vid eller vara detsamma som kvaliteten på informationen. Ett företag som har en högre kvalitet på sina finansiella rapporter har visat sig ha mildare förluster vad gäller investerare i verksamheten vid ekonomiska kriser (Barton & Waymire 2004).

3.5.2. Företagsinformation

Användarna av de finansiella rapporterna behöver information gällande verksamheten som gör det möjligt för dessa att skapa en mental bild av företaget. Företagsinformation som efterfrågas av användarna är bland annat mål och strategi, en beskrivning av verksamheten och dess omfattning samt branschstrukturens påverkan på företaget (AICPA 1994). Ytterligare kan information om företagets produkter och dess användare eller vilka trender som är aktuella för branschen presenteras inom denna kategori (FASB 2001).

Företagsinformationen kan skilja sig åt mellan företag och industrier beroende på vad ledningen anser är relevant att bifoga i årsredovisningen. Ledningens uppgift är därmed att avgöra vilken information som är mest lämplig för dess företag att publicera (FASB 2001). Courtis (2000) menar att information kring hur ledningen även har hanterat styrningen av företaget skulle kunna förbättra kvaliteten på de finansiella rapporterna.

Eftersom årsredovisningarna innehåller hundratals sidor information är det viktigt att företagen inte bifogar sådant som kan anses förvirrande eller inte påverkar intressenternas beslutsfattande. Courtis (2000) poängterar vikten av att inte använda för mycket information då det kan försvåra för läsaren vad

In document Vad är syftet med frivillig information i årsredovisningar? (Page 13-0)