omsorg och skicklighet uppdraget utförts med. Det tycks också finnas utrymme för att beakta tvisteföremålets värde.
7.4 Vilka faktorer bör påverka kostnadsfördelningen?
Utöver frågan om parternas relativa framgång finns även andra faktorer som bör beaktas vid kostnadsfördelningen. Vad gäller det så kallade ”sealed offer”-förfa-rande som används i många common-law-jurisdiktioner menar jag att metoden är olämplig att använda sig av i både svenska och internationella skiljeförfaranden. Förvisso är syftet med metoden åtråvärd, nämligen att uppmuntra parterna att för-likas. Den kan även medföra ett skydd för svarandeparter gentemot överdrivna yr-kande. Samtidigt är det i många jurisdiktioner inte ens möjligt att upplysa skilje-nämnden om de anbud som förts fram, eftersom dessa omfattas av advokaternas tystnadsplikt. Vidare är många internationella skiljeparter inte bekanta med förfa-randet överhuvudtaget. Därtill ökar de totala kostnaderna för skiljeförfaförfa-randet med hänsyn till att det sker en tudelning av å ena sidan meddelandet av den materiella utgången och å andra sidan utgången i kostnadsfrågan.
Den sista faktorn som behandlats inom ramen för denna uppsats är parternas upp-förande. Först och främst bör nämnas att parternas beteende beaktas både enligt RB:s och de nämnda skiljedomsinstitutens regler. Att parternas beteende ska beak-tas vid kostnadsfördelningen är därför tämligen självklart och okontroversiellt. Problemen ligger som nämnts på andra plan. Dessa har främst bestått i skiljenämn-der varit obenägna att meddela kostnadssanktioner på grund av rädsla för att par-terna kommer klandra skiljedomen. I praktiken har dock denna rädsla visat sig vara obefogad. Därutöver är parternas rätt att utforma sin talan inte absolut. Det är här-vidlag tillräckligt att parterna ges möjlighet att göra detta. Vidare väger skälen för att meddela en kostnadssanktion efter skiljeförfarandet tyngre än argumenten för att utfärda sanktionen under förfarandets gång enligt min mening. Ordningen är densamma enligt 18 kap 6 § RB. Det finns emellertid många skillnader mellan den kostnadssanktion som finns i 18 kap 6 § (och 7 §) RB och den kostnadssanktion som enligt min mening bör finnas i svenska och internationella skiljeförfaranden.
80
Först och främst ger 18 kap 7 § RB en möjlighet för domstolen att ålägga parternas ombud ett kostnadsansvar, förutsatt att de förfarit vårdslöst eller försumligt. Ef-tersom ombuden inte kan anses utgöra en part till ett skiljeförfarande menar jag att den möjligheten inte bör finnas för en skiljenämnd. Vidare är det knappast en skil-jenämnds ansvar att disciplinera just ombuden. Snarare är det advokatsamfundet advokaterna är medlemmar i som bör utöva denna tillsyn.
En ytterligare skillnad mellan en optimal kostnadsfördelningsordning och regeln i 18 kap 6 § RB är på vilket sätt domstolen respektive skiljenämnd kan fatta beslut om en kostnadssanktion. Enligt RB ska domstolen ex officio pröva om rättegångs-kostnaderna ska fördelas med hänsyn till parternas vårdslösa eller försumliga pro-cessföring, inom ramen för vad parterna yrkat respektive medgivit i kostnadshän-seende. Frågan är dock om en skiljenämnd bör ha denna möjlighet. Som ovan nämnts föreligger enligt min mening en skyldighet för skiljenämnden att informera parterna om att det finns en möjlighet att kostnaderna kommer fördelas med hän-syn till parternas sätt att föra processen. Skyldigheten bör även sträckas ut till de fall skiljenämnden planerar att meddela en sådan kostnadssanktion. En sådan ord-ning stämmer väl överens med principen om partsautonomi och de rättssäkerhets-intressen som gör sig gällande.372 Även Nordenson ansluter sig till denna stånd-punkt och menar att det är olämpligt att vägledning hämtas från hur 18 kap 6 § tillämpas i domstolar.373 Följaktligen bör det i svenska och internationella skilje-förfaranden inte finnas en möjlighet att meddela en kostnadssanktion, utan att par-terna beretts tillfälle att yttra sig i frågan.
En ytterligare skillnad mellan hur regeln i 18 kap 6 § RB är utformad och hur en kostnadssanktionsregel bör utformas i skiljeförfaranden är att den tidigare ställer upp ett krav på vårdslöshet eller försummelse för dess tillämplighet. Samtidigt tycks tröskeln för att utföra en kostnadssanktion vara lägre i internationella skilje-förfaranden, särskilt med beaktande av ICC:s och LCIA:s regelverk. Med andra
372 Bellander & Berntorp SvJT 2020 s 766.
81
ord är tillämpningsområdet för 18 kap 6 § RB snävare i jämförelse med tillämp-ningsområdet för att meddela kostnadssanktioner i internationella skiljeförfaran-den. Enligt Bellander och Berntorp är den ordning som gäller i internationella skil-jeförfaranden att föredra. Anledningen de ger härför är att en friare tillämpning av kostnadssanktioner kan vara ett verktyg för skiljenämnden att göra processen mer effektiv och ändamålsenlig. Samtidigt bör tillämpningen inte bli oförutsebar och parterna måste ges tillfälle att yttra sig i denna fråga.374
82
8 Avslutande kommentar
De senaste åren har kostnaderna för att slita en tvist genom skiljeförfarande ökat. Utöver att kommersiella parter yttrat sitt missnöje över denna utveckling finns ett intresse att veta hur kostnaderna för skiljeförfarandet slutligen ska fördelas mellan skiljeparterna. I dag finns dessvärre ingen större enhetlig metod som används i skiljeförfaranden och resultaten har därför ansetts vara både oförutsebara och god-tyckliga. Mot den bakgrunden har det övergripande syftet med denna uppsats varit att utreda hur en optimal ordning för kostnadsfördelningen i svenska och internat-ionella skiljeförfaranden bör utformas. Inom ramen för det övergripande syftet har flera olika delsyften behandlats. Dessa har varit att fastställa hur kostnadsfördel-ningen ser ut idag i svenska respektive internationella skiljeförfaranden och på grundval av detta försöka dra en slutsats kring hur en optimal kostnadsfördelnings-ordning bör se ut. I sammanhanget har inte endast frågan om hur kostnaderna ska fördelas fordrat ett svar, utan även vilka kostnader som är ersättningsgilla och huruvida det finns andra faktorer än utgången i sak som bör påverka kostnadsför-delningen.375
I svenska skiljeförfaranden fördelas kostnaderna i enlighet med utgången i sak. I internationella skiljeförfaranden finns två huvudsakliga metoder för kostnadsför-delningen. Den ena är CFE-metoden, som innebär att kostnaderna fördelas i enlig-het med utgången i sak. Den andra är ”The American Rule”, som innebär att par-ternas oavsett utgången bär sina egna kostnader. På grund av de implikationer ”The American Rule” för med sig för näringslivet, i den meningen att en borgenär inte kan framkalla en betalning på gäldenärens bekostnad och risken för att fordringar inte kan sanktioneras, bör CFE-metoden användas i båda svenska och internation-ella skiljeförfaranden. CFE-metoden är dock inte på något sätt enhetlig och frågan som uppstår härvid är vilken variant av CFE-metoden som är mest önskvärd att tillämpa. Frågan ställs på sin spets i de situationer parterna vunnit och förlorat ömsom. I detta avseende stämmer regeln i 18 kap 4 § RB relativt väl överens med
83
hur ordningen ser ut i internationella skiljeförfaranden och den bör även premieras framför de andra varianter som presenterats.376 Inte minst för att uppnå rättvisa utfall och ge skiljenämnder möjlighet att anpassa kostnadsfördelningen med hän-syn till kostnaderna i det enskilda skiljeförfarandet. En justering av 18 kap 4 § RB är dock nödvändig i sammanhanget eftersom bestämmelsen endast tar sikte på ut-gången i materiella frågor. Med hänsyn till att processuella frågor typiskt sett tar mycket tid och resurser i anspråk i skiljeförfaranden bör det även finnas en möj-lighet för skiljenämnder att beakta utgången i dessa.
Vad gäller frågan om vilka kostnader som bör vara ersättningsgilla står det först och främst klart att konventionella kostnader förknippade med skiljeförfarandet är ersättningsgilla. När det kommer tills skiljemännens arvode bestäms dock denna ersättning på olika sätt i svenska och internationella skiljeförfaranden. Eftersom kostnaderna utgör en mindre del i förhållande till de totala kostnaderna för skilje-förfarandet, torde båda de metoder som finns för att fastställa arvodet anses lämp-liga. Sett till intresset av att parterna ska uppnå en förlikning är det även önskvärt att de kommersiella parternas interna kostnader är ersättningsgilla. I annat fall skulle också en part som väljer att företräda sig själv missgynnas, vilket inte kan anses godtagbart. Parterna bör naturligtvis själva få välja hur de vill föra sin talan. Ersättningen för detta bör enligt min mening inte överstiga de faktiska (löne)kost-naderna.
Det finns däremot inga övertygande skäl till varför kostnader som uppstår i sam-band med att en part tar in tredjepartsfinansiärer för tvistens slitande ska vara er-sättningsgilla. Eftersom inte heller en icke-finansierad part ska dra nytta av att motparten tillhandahålls en sådan finansieras, är den bästa lösningen på problemet att utgå ifrån att ett finansieringsavtal inte föreligger. Trots att en typ av kostnad är ersättningsgill innebär detta inte att hela den faktiska kostanden kommer att er-sättas. Skäligheten sätter gränsen för vad en part behöver utge till sin motpart. Ord-ningen i svenska och internationella skiljeförfaranden tycks stämma överens med
84
varandra, där hänsyn främst tas till objektiva faktorer såsom den tid som lagts ner på tvisten, dess svårighetsgrad och med vilken grad av omsorg och skicklighet uppdraget utförts med. Det är också möjligt att beakta tvisteföremålets värde i syfte att kalibrera processkostnaderna till en rimlig nivå.
Utöver vilka kostnader som anses ersättningsgilla har uppsatsen även behandlat vilka faktorer, utöver parternas relativa framgång som behandlats ovan, som kan påverka kostnadsfördelningen. En första sådan faktor som utretts är bruket av så kallade ”sealed offers”, vilka är vanligt förekommande i common-law-jurisdikt-ioner. Förfarandet passar dock sämre in i både svenska och internationella skilje-förfaranden sett till att det i många länder inte ens är tillåtet att visa upp förlik-ningsanbud till skiljenämnden, att många ombud inte är bekanta med förfarandet samt att kostnaderna för skiljeförfarandet ökar totalt sett.
En ytterligare faktor som behandlats är parternas uppförande under skiljeförfaran-dets gång. Både i svenska och i internationella skiljeförfaranden finns denna möj-lighet och om en sådan sanktion ska utfärdas är det enligt min mening mest lämp-ligt att sanktionen utfärdas efter att skiljeförfarandet ägt rum. Vidare bör endast parterna kunna åläggas ett kostnadsansvar med hänsyn till att ombuden inte kan anses utgöra parter till skiljeförfarandet. Ordningen i svenska skiljeförfaranden och i internationella sådana skiljer sig även på andra plan avseende sanktionens utfär-dande. Det bör dock vara uteslutet att skiljenämnden ålägger en part ett kostnads-ansvar utan att parterna getts tillfälle att yttra sig i frågan. I annat fall skulle prin-cipen om partsautonomi och de rättssäkerhetsintressen som gör sig gällande inte anses adekvat tillgodosedda. Därtill ställer regeln i 18 kap 6 § RB upp ett krav på vårdslöshet eller försumlighet som villkor för att en kostnadssanktion ska kunna meddelas. Någon sådan tröskel tycks inte finnas i internationella skiljeförfaranden. Med hänsyn till intresset av att skiljeförfaranden ska fortskrida så snabbt och ef-fektivt som möjligt bör det enligt min mening inte heller finnas en sådan tröskel.
85
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck:
Propositioner:
NJA II 1943. Den nya rättegångsbalken Prop 1998/99:35. Ny lag om skiljeförfarande Betänkanden:
SOU 1938:44. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk SOU 1982:26. Översyn av rättegångsbalken. Delbetänkande
SOU 1994:81. Ny lag om skiljeförfarande. Delbetänkande av Skiljedomsutredningen SOU 2015:37. Översyn av lagen om skiljeförfarande
Litteratur:
Bellander, Henrik, Rättegångskostnader: Om kostnadsbördan i dispositiva tviste-mål, Iustus Förlag, Uppsala, 2017 (Cit: Bellander)
Bellander, Henrik, Berntorp, Niklas, ”Om tillämpning av rättegångsbalkens kost-nadsregler i skiljeförfaranden”, Svensk Juristtidning, 2020, s 747-769 (Cit: Bellan-der & Berntorp SvJT 2020)
Bolding, Per Olof, ”Skiljedomskostnader och deras fördelning”, Svensk Juristtid-ning, 1958, s 65-83 (Cit: Bolding SvJT 1958)
Bondar, Kateryna, ”Allocation of costs in investor-State and commercial arbitra-tion: towards a harmonized approach”, in William W. Park (ed.), Arbitration In-ternational, Oxford University Press 2016, Volume 32, Issue 1, s 45-58 (Cit: Bon-dar)
Born, Gary, International Commercial Arbitration, Volume III, International Ar-bitral Awards, Kluwer Law International, 2014 (Cit: Born)
86
Browne, Oliver E, Price, Robert, “Saving Time and Money by Sanctioning Bad Behaviour”, Transnational Dispute Management 2018, Volume 15, Issue 4, (Cit: Browne & Price)
Bühler, Micha, “Awarding Costs in International Commercial Arbitration: an Overview”, ASA Bulletin, Kluwer Law International 2004, Volume 22, Issue 2, s 249-279 (Cit: Bühler)
Cars, Thorsten, Lagen om skiljeförfarande: En kommentar, Fakta Info Direkt, Stockholm, 1999 (Cit: Cars)
Cavaleiros, Philippe, ”In-House Counsel Costs and Other Internal Party Costs in International Commercial Arbitration” in William W. Park (ed.), Arbitration In-ternational, Oxford University Press 2014, Volume 30, Issue 1, s 145-152 (Cit: Cavaleiros)
Curatola, Michele, De Luca, Federica, “Document Production in International Commercial Arbitration”, Transnational Dispute Management 2018, Volume 15, Issue 4 (Cit: Curatola & De Luca)
David, Julian, Lew, Mathew, “Should Costs Practices and Procedure in Interna-tional Arbitration Be Harmonised or Should We Celebrate Diversity”, in Michael O´Reilly (ed.), Arbitration: The International Journal of Arbitration, Mediation and Dispute Management, Sweet & Maxwell 2014, Volume 80, Issue 4, s 382 – 386 (Cit: David & Lew)
Dillén, Nils, Bidrag till läran om skiljeavtalet, AB Gustaf Larssons bokhandels förlag, Stockholm, 1933 (Cit: Dillén)
Edlund, Lars, ”Om ersättning till skiljemän”, Juridisk tidskrift vid Stockholms uni-versitet, 1998/99, s 1036-1039 (Cit: Edlund JT 1998/99)
Ekelöf, Per Olof, Bylund, Torleif, Edelstam, Henrik, Rättegång: Tredje häftet, 7 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2006 (Cit: Rättegång III)
Elofsson, Niklas, ”Tvistlösningsklausuler i kommersiella avtal”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 2014/15, s 631-647 (Cit: Elofsson JT 2014/15)
87
Franke, Ulf, Ragnwaldh, Jakob, Magnusson, Annette, Wallin, Martin, Internat-ional Arbitration in Sweden: A Practitioner´s Guide, Kluwer Law InternatInternat-ional, Alphen aan den Rijn, 2013 (Cit: AiS)
Franke, Ulf, Öhrström, Marie, ”Kan part instämma skiljeman och få ett arvodes-beslut fattat av skiljedomsinstitut omprövat av allmän domstol?”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 2008/09, s 677-688 (Cit: Franke & Öhrström JT 2008/09)
Gill, Judith, “Choices and Strategies: A Rules-Based Look at Different Ap-proaches to International Arbitration in the Wake of UNCITRAL´s 2010 Rules Revision Relating to Costs”, in van den Berg (ed.), International Arbitration: The Coming of New Age? ICCA Congress Series No. 17, Kluwer Law International, 2013, s 297-304 (Cit: Gill)
Gotanda, John Yukio, “Awarding Costs and Attorneys´ Fees in International Com-mercial Arbitrations”, Michigan Journal of International Law, Volume 21, Issue 1, s 1-50 (Cit: Gotanda)
Gotanda, John Yukio, “Attorneys´ Fees Agonistes: The Implications of Incon-sistency in the Awarding of Fees and Costs in International Arbitrations”, in Fer-nández-Ballesteros, M.A., Arias David (ed.), Liber Amicorum for Bernardo Cre-mades, La Ley 2010 (Cit: Gotanda: Attorneys´ Fees Agonistes: The Implications of Inconsistency in the Awarding of Fees and Costs in International Arbitrations) Gotanda, John Yukio, “Part 1: International Commercial Arbitration, Chapter 7: Bringing Efficiency to the Awarding of Fees and Costs in International Arbitra-tions”, in Kroll, Michael, Mistelis, Loukas A, et al. (eds), International Arbitration and International Commercial Law: Synergy, Convergence and Evolution, Kluwer Law International, 2011, s 141-155 (Cit: Gotanda: Bringing Efficency to the Awarding of Fees and Costs in International Arbitrations)
Hanotiau, Bernard, “The Parties Costs of Arbitration”, in Derains, Yves, Kreindler, Richard H (ed.), Evaluation of Damages in International Arbitration, Dossiers of the ICC Institute of World Business Law, ICC Publication No. 668, Paris, 2006, s 213-224 (Cit: Hanotiau)
Heuman, Lars, Current Issues in Swedish Arbitration, Juristförlaget, Stockholm, 1990 (Cit: Heuman, Current Issues in Swedish Arbitration)
88
Heuman, Lars, Rättshjälp och pilotfall, Juridiska Föreningen i Lund, Studentlitte-ratur, Lund, 1982 (Cit: Heuman, Rättshjälp och pilotfall)
Heuman, Lars, ”Rättegångskostnadsfällan för käranden då han inleder process i strid mot en skiljeklausul”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 1991/92, s 327-339 (Cit: Heuman JT 1991/92)
Heuman, Lars, Skiljemannarätt, Norstedts Juridik, Stockholm, 1999 (Cit: Heu-man)
Heuman, Lars, ”Skäligt ombudsarvode i tvistemål där klienten inte beviljats rätts-hjälp”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 1997/98, s 796-804 (Cit: Heu-man JT 1997/98)
ICC Commission Report: Decisions on Costs in International Arbitration, ICC Dispute Resolution Bulletin 2015, Issue 2 (Cit: ICC Cost Report)
International Arbitration Survey 2015: Improvements and Innovation in Interna-tional Arbitration, undertaken by the School of InternaInterna-tional Arbitration, Centre for Commercial Law Studies, Queen Mary University of London, with the support of White & Case (Cit: Queen Mary-undersökningen)
Jareborg, Nils, ”Rättsdogmatiken som vetenskap”, Svensk Juristtidning, 2004, s 1-10 (Cit: Jareborg)
Jarvin, Sigvard, ”Om rätt för en part att få skiljedomsinstituts arvodesbeslut om-prövat av domstol – Kommentar till Ulf Frankes och Marie Öhrströms artikel”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 2008/09, s 915-924 (Cit: Jarvin JT 2008/09)
Jarvin, Sigvard, ”Sekretess i svenska och internationella skiljeförfaranden”, Juri-disk tidskrift vid Stockholms universitet, 1996/97, s 149-170 (Cit: Jarvin JT 1996/96)
Kadelburger, John, “Observations by John Kadelburger”, Stockholm International Arbitration Review, 2000:2, s 19-28 (Cit: Kadelburger SAR 2000:2)
Katz, Avery, “Measuring the Demand for Litigation: Is the English Rule really cheaper?”, Journal of Law, Economics & Organization, Volume 3, Issue 2, 1987, s 143-176 (Cit: Katz)
89
Kleineman, Lars, Rättsdogmatisk metod, Korling, F, & Zamboni, M (red.), Juri-disk Metodlära, , Studentlitteratur, 2013, s 21- 46 (Cit: Kleineman)
Kreindler, Richard, Dimsey, Mariel, “Conduct and Costs: How should the Tribu-nal Sanction the Parties in Costs”, in Michael O´Reilly (ed), Arbitration: The In-ternational Journal of Arbitration, Mediation and Dispute Management, Sweet & Maxwell 2014, Volume 80, Issue 4, s 387-398 (Cit: Kreindler & Dimsey)
Kvart, Johan, Olsson, Bengt, Tvistlösning genom skiljeförfarande – En handled-ning till lagen om skiljeförfarande, 3 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2012 (Cit: Kvart & Olsson)
Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 8 uppl,, Iusté förlag, Uppsala, 2015 (Cit: Lehrberg)
Lindell, Bengt, Civilprocessen: Rättegång samt skiljeförfarande och medling, 4 uppl., Iustus förlag, Uppsala, 2017 (Cit: Lindell)
Lindell, Bengt, Processuell preklusion av nya omständigheter eller bevis rörande saken, Norstedts Juridik, Göteborg, 1993 (Cit: Lindell, Processuell preklusion) Lindskog, Stefan, Skiljeförfarande – En kommentar, Norstedts Juridik, Stockholm, 2012 (Cit: Lindskog)
Lundblad, Claes, ”Om skiljedomskostnader” i Gernandt, Johan, Kleineman, Jan & Lindskog Stefan (red.), Festskrift till Torkel Gregow, Norstedts Juridik, Stock-holm, 2010, s 241-261 (Cit: Lundblad)
Madsen, Finn, Commercial Arbitration in Sweden – A Commentary on the Arbi-tration Act (1999:116) and the ArbiArbi-tration Rules of the ArbiArbi-tration Institute of the Stockholm Chamber of Commerce, 5 uppl., Jure Förlag, Stockholm, 2020 (Cit: Madsen)
Mohebbi, Mohsen, Asgharian, Mojtaba, “The Role of Arbitrators in Effective Time and Cost Reduction”, Transnational Dispute Management, 2018, Volume 15, Issue 4 (Cit: Mohebbi & Asgharian)
90
Moses, Margaret, “Arbitrator Power to Sanction Bad Faith Conduct: Can it be lim-ited by the Arbitration Agreement?”, Loyola University Chicago School of Law, Public Law & Legal Theory Research Paper No.2011-036, 2010, (Cit: Moses) Nordenson, Ulf K, ”Några kostnadsproblem i skiljeförfaranden ad hoc” i Thors-son, Leif, Unger, Sven (red.), Festskrift till Gotthard Calissendorff, Norstedts För-lag, Stockholm, 1990, s 167-195 (Cit: Nordenson)
Nowaczyk, Piotr, Czech, Konrad, ”Rethinking costs and costs awards in interna-tional arbitration: an all for less criticism of arbitration costs, but improvement of costs allocation practices”, ASA Bulletin, Kluwer Law International 2015, Volume 33, Issue 3, s 494-513 (Cit: Nowaczyk & Czech)
Olsen, Lena, “Rättsvetenskapliga perspektiv”, Svensk Juristtidning, 2004, s 105-145 (Cit: Olsen SvJT 2004)
Paviç, Vladimir, “Chapter II: The Arbitrator and the Arbitration Procedure, Disci-plinary Powers of the Tribunal” in Klausegger, Christian, Klein, Peter et al (eds.), Austrian Yearbook on International Arbitration 2014, Manz´sche Verlags- und Universitätsbuchhandlung, 2014, s 167-179 (Cit: Paviç)
Posner, Richard A, Economic Analysis of Law, 8 uppl., Aspen Publishers, New York, 2011 (Cit: Posner)
Power, Jenny W.T., Konrad, Christian W., “Chapter IV: The Award – Costs in International Commercial Arbitration – A Comparative Overview of Civil and Common Law Doctrines” in Klausegger, Christian, Klein, Peter (ed.), Austrian Arbitration Yearbook 2007, Manz´sche Verlags- und Universitätsbuchhandlung, 2007, s 261-274 (Cit: Power & Konrad)
Price, Charles, Stans, Yves, “Using Costs as a Case Management Tool in Interna-tional Arbitration”, ASA Bulletin, Kluwer Law InternaInterna-tional 2007, Volume 25, Is-sue 4, s 704-716 (Cit: Price & Stans)
Rosell, José, “Arbitration Costs as Relief and/or Damages”, Journal of Interna-tional Arbitration, Volume 28, Issue 2, 2011, s 115-126 (Cit: Rosell)
Rowe, Thomas D. Jr, “The Legal Theory of Attorney Fee Shifting: A Critical Overview”, Duke Law Journal, Volume 1982, Issue 4, 1982, s 651-680 (Cit: Rowe)
91
Sandgren, Claes, Om teoribildning och rättsvetenskap, Juridisk tidskrift vid Stock-holms universitet, 04/05, s 297-333 (Cit: Sandgren JT 04/05)
Savola, Mika, “Awarding Costs in International Commercial Arbitration”, Scan-dinavian Studies in Law, Volume 63, 2017, s 275-318 (Cit: Savola)
Schlaepfer, Anne-Véronique, Mazuranic, Alexandre, “Offers in International Ar-bitrations and their Impact on the Allocation of Costs: A Focus on Sealed and Final Offers”, in Michael O´Reilly (ed.), Arbitration: The International Journal of Ar-bitration, Mediation and Dispute Management, Sweet & Maxwell 2014, Volume 80, Issue 4, s 405-412 (Cit: Schlaepfer & Mazuranic)
Schöldström, Patrik, ”Skiljemäns arvoden – NJA 1998 s 574”, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet, 1998/99, s 692-697 (Cit: Schöldström JT 1998/99) Schöldström, Patrik, The Arbitrators Mandate, Jure AB, Stockholm, 1998 (Cit: Schöldström, The Arbitrators Mandate)
Shavell, Steve, “Suit, Settlement and Trial: A Theoretical Analysis Under Alter-native Methods for the Allocation of Legal Costs, National Bureau of Economic