Vilka kostnader omfattas?

Av 18 kap 8 § RB framgår huvudregeln för omfattningen av ersättningsskyldig-heten. Bestämmelsen föreskriver att ersättning för rättegångskostnad ska fullt mot-svara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning ska också utgå för partens arbete och tidsspillan i anled-ning av rättegången. Det är alltså två krav en kostnad måste uppfylla för att det ska

132 Bellander s 324, Rättegång III s 309 f, NJA 1978 s 307, NJA 1978 s 383, NJA 1979 s 567 samt NJA 1982 s 804. Det kan även vara fallet att tyngdpunkten i processen legat på frågan om belop-pets storlek. Även i sådana fall är ordningen att det sker en proportionering av kostnaderna. Jfr Bellander & Berntorp s 760.

133 Rättegång III s 310.

134 Heuman JT 1991/92 s 336.

135 Se dock Bellander (s 340 ff) som riktar skarp kritik mot HD:s bedömning och hur denna ord-ning avviker från den praxis som tidigare etablerats av HD. Jfr även Heuman JT 1991/92 s 336 ff.

28

anses utgöra en kostnad enligt 18 kap 8 § RB. För det första måste kostnaden vara ersättningsgill. För det andra måste beloppet anses skäligt.136

En första typ av kostnader som anses ersättningsgilla är parternas kostnader för bevisning och interimistiska åtgärder som exempelvis kvarstad.137 Parterna har vi-dare rätt till ersättning inte bara för egen inställelse utan även för eget arbete och tidsspillan, förutsatt att detta direkt påkallats av rättegångens förberedande. Ersätt-ningen som utgår för tidsspillan avser inte endast förlorad arbetsförtjänst. Det kan också omfatta vederlag för den ekonomiska uppoffring det i övrigt inneburit för parten att denne tvingats delta i rättegångens förberedande. Parterna har dock inte rätt att få ersättning för förluster som inte omedelbart orsakats av rättegången, ex-empelvis när en part hindras att ingå ett förmånligt avtal.138 Som framgår av be-stämmelsen är också kostnaderna för ombudens arvode ersättningsgilla, vilket oft-ast utgör den största kostnadsposten.139 Det finns även en rätt till ersättning för förlikningsförhandlingar enligt 18 kap 8 § tredje meningen RB. Förlikningsför-handlingarna måste dock berört samma sak som den talan som förs i själva rätte-gången. Om en part modifierat ett yrkande eller frånfallit ett alternativ sådant anses förhandlingarna fortfarande ha berört samma sak.140 Syftet med att dessa kostnader är ersättningsgilla är att förmå parterna att ingå en förlikning, eller åtminstone att inte avskräcka parterna från förlikningsförhandlingar.141

Ersättning för de kostnader en part ådragit sig i samband med en rättegång ges vidare för de kostnader som varit skäligen påkallade för tillvaratagande av partens

136 Fitger m fl, Rättegångsbalken, JUNO, maj 2021, kommentaren till 18 kap 8 § RB samt

Heu-man JT 1997/98 s 804.

137 NJA II 1943 s 235 samt Rättegång III s 277. Det finns dock någorlunda olika regler för olika typer av bevisning. Av 36 kap 24 § RB följer att ersättning till vittne ska utges av den part som åberopat vittnet, såtillvida domstolen inte anser att kostnaden ska täckas av allmänna medel. I princip samma ordning gäller för sakkunniga. Ersättningen ges i huvudsak för själva inställelsen. Se vidare Fitger m fl, Rättegångsbalken, JUNO, maj 2019, kommentaren till 18 kap 8 § RB.

138 NJA II 1943 s 235 samt Fitger m fl, Rättegångsbalken, JUNO, maj 2019, kommentaren till

18 kap 8 § RB.

139 Rättegång III s 278.

140 Av NJA 1980 s 657 I och II framgår dock att kostnader för förlikningssammanträden i mål

rörande tvistiga fordringar i konkurs inte är ersättningsgilla.

29

rätt. I motiven till bestämmelsen anfördes att det som är avgörande för huruvida en kostnad är att anse som skälig är om parten, vid tidpunkten för vidtagandet av den åtgärd som föranlett kostnaden, haft skäl att anse kostnaden som erforderlig.142

Exempelvis kommer kostnaderna för bevisning i en fråga som är ostridig mellan parterna inte ersättas. Det är dock inte alltid det är tydligt vilka åtgärder som ansetts vara erforderliga, vilket speciellt blir fallet med hänsyn till bestämmandet av om-budens arvode. HD har dock i NJA 1997 s 854 närmare utvecklat vilka parametrar som ska beaktas vid fastställandet av ombudsarvodet. Domstolen anförde i detta mål att hänsyn inte endast ska tas till tiden som lagts ner på uppdraget. Även målets beskaffenhet, omfattning samt den omsorg och skicklighet med vilket arbetet ut-förts ska beaktas inom ramen för en skälighetsbedömning.143 Slutligen ska en skä-lighetsbedömning göras även i de fall en merkostnad uppstått. Det kan exempelvis röra sig om situationer då en part bytt ombud under rättegången144 eller om denne anlitat ett ombud från en avlägsen ort.145 I dessa fall är avgörande huruvida partens talan kunnat utföras lika tillfredsställande men för en mindre kostnad.146

En särskild fråga som berördes i NJA 2009 s 441 är vad den yrkade timkostnadens storlek bör uppgå till i de fall arbetet utförts av ett företags interna jurister. HD:s majoritet anförde i detta mål att det inte skulle vara rättvist att endast beakta före-tagets lönekostnader för den jurist som fört talan i målet och att även andra om-kostnader måste beaktas. Beräkningen av de senare omom-kostnaderna för emellertid med sig konsekvensen att parten måste göra omfattande och osäkra bedömningar avseende kostnaderna, vilka enligt domstolen skulle tynga ner rättegången. Det

142 NJA II 1943 s 235.

143 HD anförde även att det kan vara svårt för en domstol att med större säkerhet avgöra den

närmre omfattningen av det arbete som målet krävt för ett ombud. Av den anledningen anförde domstolen att det i allmänhet inte kan krävas att en part i detalj redogör för det arbete som utförts, vilket i sin tur medför att det finns skäl för en domstol i många fall att prima facie godta ett ersättningsyrkande. Heuman (JT 1997/98 s 804) är dock kritisk mot avgörandet eftersom denna ”presumtion” inte i tillräcklig stor utsträckning tar hänsyn till den ersättningsskyldige partens in-tresse av att få en ordentlig prövning av ersättningsskyldigheten. Han lyfter dock fram att det är endast i förhållande till frågan om huruvida åtgärderna är påkallade som denna presumtion tycks gälla. Således kan arvodet sättas ned med beaktande av partens försumliga processföring.

144 NJA 1983 s 542.

145 NJA 1949 s 774.

30

mest lämpliga var därför att den verkliga kostnaden fick presumeras vara den-samma som kostnaden för ett externt ombud.147 JustR Victor var skiljaktig och anförde att även om andra omkostnader kan beaktas vid frågan om vad den yrkade timkostnadens storlek bör uppgå till, utgör lönekostnaden den naturliga utgångs-punkten och således den dominerande faktorn. Eftersom frågan om parters interna kostnader i samband med skiljeförfaranden behandlats desto mer utförligt i den internationella litteraturen avstår jag från att kommentera domen i detta avsnitt.148