Det är en gestaltningsuppgift att utifrån vindförhållandena utforma en vind- kraftsanläggning i landskapet på det mest harmoniska sättet. Vi har i tidigare avsnitt skildrat hur landskapet påverkas av vindkraft. Nu vänder vi på perspek- tivet och ställer frågan: Om landskapet är lämpligt – hur ska då vindkraftsan- läggningen utformas med hänsyn till landskapet och hur mycket vindkraft är lämpligt?
Det finns flera generella erfarenheter om hur vindkraftsanläggningar bör vara utformade. Grupper av symmetriska verk inbördes ordnade med någon form av symmetri är att föredra i de flesta landskap. Det går inte att ge generella rekommendationer om vilken typ av symmetri som är att föredra framför andra, t.ex. bågformen eller rutnätet, eftersom alla platser kräver sin unika an- passning. Även om en lätt uppfattad geometri kan vara att föredra, är det alltid viktigt att man i lokaliserings- och utformningsfasen tar hänsyn till det unika landskapets element, strukturer och karaktär, liksom att man beaktar olika landskapskaraktärers känslighet.
Placering i landskapet
Vindparker bör, för att inte dominera i landskapet, lokaliseras till platser där vindkraftverken kan inordna sig i landskapets skala. Det är en fördel om det finns få referenser till den mänskliga skalan. Stora vindkraftverk kan ofta med fördel placeras i närheten av större tekniska anläggningar som skalmässigt matchar vindkraftverken.
Vindkraftsanläggningar bör inte sträcka sig över flera landskapsrum utan hålla sig inom ett avgränsat område för att anläggningen ska ges en tydlig lokalise- ring och gruppen hållas ihop.
Det finns inga självklara riktlinjer för vindkraftverkens placering i förhållande till topografin, utan en anpassning måste ske i det enskilda fallet. En sådan anpassning kan vara att samma navhöjd eftersträvas för alla eller några av ver- ken i en grupp eller att navhöjderna följer landskapets höjdförändringar. Om skillnaderna i navhöjd blir mer än 5 meter mellan näraliggande verk, bör man som regel anpassa tornhöjderna.
Med en medveten lokalisering kan man använda en vindkraftsanläggning som en orienteringspunkt, som markerar något man vill förtydliga. Det kan exem- pelvis vara en entré till en stad, en älvmynning, en markant höjdsträckning, en kustlinje eller ett hamninlopp. Verken bör placeras så att de inte konkurrerar med eller dominerar över landmärken och betydelsefulla karaktärselement. Det är också viktigt att försäkra sig om att verken inte påverkar viktiga siktlinjer negativt.
51 Lokaliseringsförutsättningar
» Landskapet
Vindkraftverk kan också fås att smälta in om de placeras så att de ger en så liten färgkontrast gentemot landskapet som möjligt. Ett vitt vindkraftverk upp- fattas tydligt ljust i medljus, medan det är mörkt och i stark kontrast till himlen i motljus.
Utformning av grupper
Det är viktigt att en gruppformation upplevs vara ”planerad”, dvs. att etable- ringen inte upplevs ha kommit till på ett slumpartat, enbart produktionsop- timerat eller ogenomtänkt sätt. Detta visar sig tydligt genom det sätt verken är placerade i förhållande till varandra. Det är allmänt konstaterat att grupp- formationer med enkelt uppfattad geometri (t.ex. rader, raster eller liksidiga trianglar) ger en mindre visuell störning, oftast på grund av att sådana forma- tioner tillför landskapet minsta möjliga komplexitet. Geometriska mönster kan också underlätta att man uppfattar gruppens idé. Vidare upplevs ofta grupperingar som mindre störande om de på ett relevant sätt anpassats till
Ett intressant alternativ på gruppstruktur som testats inför en etablering i Hanö- bukten är ”hexagonen”. I detta fall fanns det en rad viktiga punkter längs den bågformiga kuststräckan varifrån det skulle vara av stor betydelse att gruppen såg ordnad ut. Varje punkt där strecken i bilden ovan möter kusten kommer verken att ses som ordnade rader vilket i det här fallet sker på hela 54 platser på land. Illustration: Mellanrum.
landskapets rumsgränser, riktningar, skala, topografi etc. Om man bedömer utblicken från vissa punkter som särskilt viktig kan man gruppera verken med särskild utgångspunkt från detta.
Vindkraftsutbyggnad där alla synriktningar upptas av verk kan uppfattas som ett ”intaget” landskap – ett industriellt vindkraftsområde som mot- verkar vind-kraftsintresset genom en dålig hushållning med utrymmet för vindkraft. Att hålla avstånd mellan olika grupper av vindkraftkraftverk är därför viktigt. Då undviker man också att ögat läser samman olika grupper till en stor sammanhängande grupp. Som exempel kan nämnas att flera läns- styrelser rekommenderar ett minsta avstånd mellan grupper på 3–5 km.
Visualiseringar
Det bästa sättet att förstå ett landskap är att vistas i det och det bästa sättet att förstå aktörernas intentioner och handlingar är att samtala med dem. Vi har inte alltid möjlighet att gå, cykla, åka bil eller flyga tillsammans genom de landskap vi ska undersöka, och vi kan inte heller söka upp varenda med- borgare i området och ta oss tid till ett grundligt samtal.
För att beskriva vindkraftens påverkan på landskapet behöver man i de flesta fall visualiseringar, en bild, en film eller en digital modell av de tänkta vind- kraftverken i sitt landskapliga sammanhang. En av de viktigaste aspekterna för att avgöra hur en vindkraftetablering kommer att tas emot är att under- söka hur synliga vindkraftverken är. Till hjälp för att avgöra detta finns digi- tala synbarhetsanalyser (ZVI = Zone of Visual Influence). I kartform redovisas verkens synlighet med hänsyn till skymmande element, såsom trädridåer, berg och sänkor. En ZVI-analys är ett utpräglat kvantitativt redskap. Detta redskap kan inte ersätta det mänskliga ögats uppfattning av landskaps- situationen under rörelse. För att komplettera ZVI kan det vara lämpligt att beskriva vilka platser som är välbesökta, ifall människor befinner sig här tillfälligt eller permanent, om vyerna är av intresse för turistnäring, friluftsliv, kulturmiljövård osv.
Visualiseringar kan användas såväl i analys- och utformningsarbetet som i presentation och förmedling av förslag till beslutsfattare och en bredare allmänhet. De platser från vilka fotograferingen sker ska väljas så att de visar hur den föreslagna anläggningen kan uppfattas från viktiga platser i omgiv- ningen. Visualiseringarna kan både främja och försämra dialogen mellan avsändare och mottagare. Om visualiseringarna inte upplevs representera alla aktörers aspekter på landskapet kan de upplevas som missvisande och därigenom bli provocerande.
Att med datorgrafik visualisera ett vindkraftprojekt är ett sätt att ge en bild av de konsekvenser som är att förvänta, men det är vanskligt att förlita sig allt- för mycket på dessa bilder, eftersom en visualisering bara representerar en mycket liten del av den totala upplevelsen av en verklig vindkraftsetablering. Det går också att med datorgrafik bygga upp 3D-modeller av landskapet. I dessa kan man förflytta sig fritt och välja varifrån man vill betrakta vind- kraftverken. Det går att styra från vilken vinkel och vilken plats man vill se vindkraftverken. Modellerna visar också vindkraftverken under rörelse. Men förutom att sådana visualiseringar är mycket kostsamma ger även de en begränsad bild av landskapet. De visualiseringstekniker vi gett exempel på bidrar i viss mån till en objektifiering av vindkraftverken och ökar inte förstå- elsen för relationen människa–vindkraftverk–landskap.
53
Kulturmiljö
Med kulturmiljö menas den av människan påverkade fysiska miljön som vittnar om historiska och geografiska sammanhang. Kulturmiljön är en viktig del av kulturarvet, som utgörs av traditioner, idéer och värden som vi medvetet eller omedvetet övertar från tidigare generationer. Vad som be- traktas som kulturarv förändras över tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar.
De nationella målen inom kulturmiljöområdet har beslutats av riksdagen och ska beaktas vid all samhällsplanering:
• ett försvarat och bevarat kulturarv,
• ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer med kultur- miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen,
• allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kultur- miljön, nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv.