En del av vuxenutbildningen eller en skolform för sig? Folkhögskolans betydelse för elevers fortgång till högre studier

Examensarbete

En skolform för sig eller en del av

vuxenutbildningen?

Folkhögskolans betydelse för elevers fortgång till högre studier

One type of school for themselves or a part of adult education?

Folk high school relevant to students continuing to higher education

Therese Niklasson

Helen Norling

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp Slutseminaruim: 2010-12-07

Examinator: Nils Andersson Handledare: Laid Bouakaz Studie- och

yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

3

Sammanfattning

Då båda författarna har gått på folkhögskola var det vår förförståelse av folkhögskolan som ledde in oss på ämnet. Vi ville undersöka hur vanligt det var att folkhögskoleelever sökte vidare till högskolan och i hur stor omfattning folkhögskolan informerade och knöt an till högskola. Vidare sökte vi svar på frågan om social bakgrund kunde vara avgörande för om eleven sökte sig till vidare utbildning. Enligt den litteratur vi tagit del av under resans gång så nämner vissa författare att social bakgrund är avgörande för vidare studier likväl visar det resultat vi fick fram att så inte var fallet. Vi har använt oss av metodtriangulering, det vill säga, både kvantitativ och kvalitativ metod. I den kvantitativa metoden använde vi oss av enkäter som vi delade ut till elever på två folkhögskolors allmänna linje. Den kvalitativa metoden bestod i semistrukturerad intervju med lärare på de två skolorna.

Tack till våra familjer som stöttat oss i vårt arbete.

4

Innehållsförteckning

1 Inledning 7

1.1 Bakgrund 7

1.2 Problemformulering 9 1.3 Syfte och frågeställningar 10 1.4 Folkhögskolans historia 10 1.5 Begreppsförklaring 12 2 Tidigare forskning 14 2.1 Olika grupper inom utbildningssystemet 14 2.2 Social bakgrund och sociala snedrekrytering 15 2.3 Folkhögskolan som skolform 17 2.4 Samverkan folkhögskola och högskola 18

2.5 Kommunikation 23

2.5.1 Envägs- och tvåvägskommunikation 23

3 Metod 25

3.1 Val av metod 25 3.2 Intervju som metod 25 3.3 Enkät som metod 26

3.4 Urval 28

3.4.1 Elever: enkäten 29 3.4.2 Personal på skolorna 29

5

3.6 Etik 30

3.7 Databearbetning och dataanalys 30

4 Resultat 32

4.1 Skola A 32

4.1.1 Anledning till att ha börjat på folkhögskola 32 4.1.2 Social bakgrund 33 4.1.3 Folkhögskolan och högskolan 34 4.1.4 Folkhögskolan och omvärlden 35 4.1.5 Styrdokument 36 4.1.6 Tillgång till studie- och yrkesvägledning 37

4.2 Skola B 37

4.2.1 Anledning till att ha börjat på folkhögskola 37 4.2.2 Social bakgrund 38 4.2.3 Folkhögskolan och högskolan 39 4.2.4 Folkhögskolan och omvärlden 41 4.2.5 Styrdokument 42 4.2.6 Tillgång till studie- och yrkesvägledning 43 4.2.7 Jämförelse av elever mellan skola A och skola B 43

5 Analys 45

5.1 Social bakgrund 45 5.2 Folkhögskolan och högskolan 46 5.3 Styrdokument 53

6

5.4 Tillgång till studie- och yrkesvägledning 53 6 Diskussion och slutsats 54

7 Källförteckning 57

7

1. Inledning

Anledningen till att vi ville undersöka just folkhögskolan och elevers fortsatta studier efter folkhögskolan är vi själv tidigare har studerat på folkhögskola. En av oss har läst två år på allmän linje för att komplettera sina betyg och den andre har läst ett år för att få tillgång till ytterligare en sökkvot till högskolan. Vi anser själv att vi har stor förförståelse för detta ämne som vi valt att undersöka men att vi också inte är helt objektiva. Vår förförståelse är också att folkhögskolan skiljer sig från den traditionella vuxenutbildningen utifrån ett ideologiskt perspektiv, samt att det även är en skolform som till viss del är anpassad för personer med olika sociala problem.

Vi har dock försökt att helt tänka bort våra egna erfarenheter av folkhögskolan och enbart sett till respondenternas svar.

1.1. Bakgrund

Folkhögskolan är en del utav det samhällsstödda folkbildningsarbetet tillsammans med bland annat studieförbund, studiecirklar och olika kulturverksamheter. Folkbildningen finansieras i huvudsak genom stöd ifrån stat, landsting och kommuner, där det statliga stödet fördelas av Folkbildningsrådet (Fakta om folkbildning 2010).

De styrdokument som finns formulerade på statligt nivå och som ligger till grund för folkbildningsrådets verksamhet är formulerad i följande paragraf:

2 § Statens stöd till folkbildningen skall ha till syfte att:

8

2. bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,

3. bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället

4. bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

Verksamheter inom följande områden utgör i särskilt hög grad motiv för statens stöd: 1. den gemensamma värdegrunden; alla människors lika värde och jämställdhet

mellan könen,

2. det mångkulturella samhällets utmaningar, 3. den demografiska utmaningen,

4. det livslånga lärandet, 5. kulturen,

6. tillgängligheten och möjligheterna för personer med funktionsnedsättning, och 7. folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa (Fakta om folkbildning, 2010, s.

7-8)

”Vinsten med folkhögskolan är inte att man gör samma saker på samma sätt, utan att man gör delvis samma saker men på andra sätt” (Årsskrift om folkbildning i samhället,

2010, s. 32). Med detta citat menar man att med folkhögskolans pedagogiska lösningar är det möjligt att nå nya deltagargrupper. Folkhögskolan framställs också som ett alternativ till det övriga skolsystemet. Något som framförallt betonas, och som är särskiljande från övriga skolsystemet, är folkhögskolans frihet i förhållande till läroplaner (Gustavsson, 2009). Många av folkhögskolans deltagare söker sig vidare till högskolan. Inför antagningen höstterminen 2009 fanns 4852 behöriga sökande från folkhögskolan. Utav dessa antogs 67 %. I en uppföljning av folkhögskoledeltagare som SCB gjorde 2006 visade det att ca 25 % av deltagarna studerade vid högskola tre år efter att de lämnat folkhögskolan. Av dessa uppgav 80 % att de ansåg sig ha fått tillräckliga kunskaper ifrån folkhögskolan för att klara moment som organisering av studierna, bearbeta information från olika källor samt tillräckligt mycket kunskap när det gällde att söka ny kunskap (Årsskrift om folkbildning i samhället, 2010). Men folkbildningen ska inte bara värderas i förhållande till det övriga utbildningssystemet. Framförallt ska det framhållas att den har ett egenvärde i sig och fungerar som komplement till det formella utbildningssystemet. Förutom att folkbildningen erbjuder en mängd yrkesinriktade utbildningar som inte finns på andra håll inom utbildningssystemet, fyller den även ett

9

komplement i en mer utbildningsfilosofisk mening. ”Alla de samtal och möten människor emellan som är folkbildningens essens utgör centrala uttrycksformer i ett humanistiskt samhälle”( Årsskrift om folkbildning i samhället, 2010, s. 34). Vidare

skrivs också att Sverige sedan efterkrigstiden fått en allt mer instrumentell syn på utbildning. Skolans uppgift har allt mer blivit att producera arbetskraft. Detta beskrivs som inte bara positivt då man tappar viktiga humanistiska värden på vägen, viktiga humanistiska värden som folkbildningen värnar om.

2001 lade den dåvarande regeringen fram en proposition vid namn Den öppna

högskolan, (Prop. 2001/02:15). Syftet med propositionen är att bredda rekryteringen till

högskolan och särskilt bland de grupper som kommer ifrån mindre studievana miljöer och som vanligtvis inte söker sig till högskolan. I propositionen står skrivet att;

En välutbildad befolkning är en grundförutsättning för att skapa tillväxt och välfärd samt för att stärka sammanhållningen och utveckla demokratin i samhället. Samtidigt ökar en god utbildning möjligheterna för den enskilde att leva ett rikare liv och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. En breddad rekrytering innebär att många fler människors potentiella förmåga kan utnyttjas(Prop. 2001/02:15 s. 37).

Utifrån våra egna erfarenheter av folkhögskolestudier samt vad som står skrivet i propositionen blev vi nyfikna på hur folkhögskolan som skolform förhåller sig till det som står skrivet. Vi ville också undersöka hur många elever från allmän linje som planerar att söka vidare till högskolan samt hur eleverna upplever att folkhögskolan informerar och knyter an till högskolan.

1.2. Problemformulering

Utifrån vad som står skrivet i propositionen ”Den öppna högskolan” om människors rätt till kunskap och utveckling ville vi undersöka hur detta kan relateras till folkhögskolan och dess elever. I propositionen står skrivet att den välfärdspolitiska uppgiften i framtiden är att kunskapssamhället ska stå öppet för alla samt att högskolan ska göras tillgänglig för alla individer, oavsett bakgrund. Vår förförståelse var att folkhögskolan skiljer sig till viss del ifrån den traditionella vuxenutbildningen utifrån ett ideologiskt perspektiv, samt att det även är en skolform som till viss del är anpassad för personer med olika sociala problem. Av den anledningen funderar vi över om folkhögskolan

10

trots sin ideologiska ståndpunkt kan sägas vara en del av vuxenutbildningen, eller om den får anses vara en skolform för sig. Med utgångspunkt av detta vill vi undersöka hur folkhögskolan knyter an till högskolan i förhållande till eleverna och vad detta har för inverkan på hur benägna eleverna blir att söka vidare till högskolan.

1.3. Syfte och frågeställningar

Vi avser att undersöka hur två folkhögskolor knyter an till högskola/universitet och om detta har någon inverkan på hur benägna fyrtio stycken tillfrågade elever vid allmän linje, på de två skolorna är att söka vidare till högskola/universitet. I vår undersökning kommer vi även att beakta elevernas sociala bakgrund och upplevelser av tidigare skolgång.

- På vilket sätt informerar och knyter folkhögskolan an till högskolan i relation till eleverna?

- Vad har elevens sociala bakgrund för påverkan på dennes benägenhet att söka till högskola?

- Vad finns det för eventuella skillnader mellan de två olika folkhögskolornas elever och deras benägenhet att söka till högskola/universitet?

1.4. Folkhögskolans historia

I detta stycke kommer vi att berätta lite om folkhögskolan som skolform.

Det finns idag 150 stycken folkhögskolor i Sverige och 107 av dessa är knutna till ideella organisationer, stiftelser och föreningar. 43 folkhögskolor drivs av landsting och regioner. De som driver skolan kallas huvudman och skolans huvudman kan prägla vilka teman och projekt som skolan lägger tyngdpunkten på.

Folkbildning är en del av det svenska utbildningssystemet . Inom folkhögskolans långa utbildningar fanns det 29 000 deltagare 2009. Detta kan jämföras med den ordinarie gymnasieskolan där antalet deltagare samma år uppgick till 390 000 (Årsskrift om folkbildning i samhället, 2010). Folkbildningen agerar som ett alternativ till den

11

ordinarie gymnasie- och vuxenutbildningen och blir ett alternativ för de grupper som inte trivs i eller klarar av den vanliga reguljära skolan.

Arbetsmarknaden kräver i framtiden att fler medborgare ska vara utbildade och de som har haft det svårt att klara av, eller inte trivts i det formella skolväsendet får då en ännu större press på sig att klara en utbildning. Här spelar då folkbildningen en viktig roll. Folkhögskolan med sina pedagogiska lösningar når här en stor grupp av dem som tidigare inte har velat eller inte klarat av att fullfölja sina grund- eller gymnasiestudier. Folkbildningen kan alltså ses som en andra chans att klara av och få sina gymnasiala betyg. ”Under 2009 hade 52 procent i folkhögskolans allmänna kurs endast

förgymnasial utbildning, motsvarande uppgifter för befolkningen som helhet är 26 procent” (Årsskrift om folkbildningen i samhället, 2010, s. 32).

Studieomdöme

Studieomdömet avser den studerandes förmåga att bedriva studier och syftar till att bedöma den studerandes förutsättningar att tillgodogöra sig fortsatt utbildning. Därmed avses i första hand de moment i fortsatt utbildning som har huvudsakligen teoretisk prägel. Studieomdömet har sin främsta betydelse vid ansökan till högskola och universitet, varvid folkhögskolestuderande med intyg om grundläggande behörighet samt studieomdöme utgör en egen urvalsgrupp (Folkbildningsrådet, Riktlinjer för studieomdömen, 2001, s. 1).

Detta visar på att omdömet som man får från folkhögskolan främst avser att gälla vid vidare studier på högskola eller universitet. Studieomdöme ska i första hand gälla allmänna kurser som kan leda fram till grundläggande behörighet.

Studieomdömet fördelas på olika skalsteg

Endast ett sammanfattande studieomdöme ges till den studerande. Härvid ska användas endera av beteckningarna:

Utmärkt studieförmåga (4) Mycket god studieförmåga (3) God studieförmåga (2)

Mindre god studieförmåga (1)

Genomsnittet av de studieomdömen som sätts på skolan under ett läsår ska ligga inom intervallet 2,7 plus/minus 5 %. För genomsnittsberäkningen används de siffervärden som anges ovan för respektive skalsteg. (Folkbildningsrådet, Riktlinjer för studieomdömen, 2001, s. 2)

Se vidare bilaga 1.

Grundläggande behörighet från folkhögskola

Den grundläggande behörigheten är gemensam för alla högskoleutbildningar och bygger enligt högskoleförordningen på gymnasieskolans uppläggning. Grundläggande behörighet har den som genomgått ett nationellt program eller har utbildning som motsvarar detta (Folkbildningsrådet, Riktlinjer för folkhögskolans behörighetsgivning, 2009, s. 1).

12

Urvalsgrupper i högskoleuttagningen

Ett urval görs om antalet platser på högskolan inte räcker till för alla som söker. De sökande placeras då i olika urvalsgrupper beroende på vilken skolform de kommer ifrån. Om man har intyg om behörighet och ett studieomdöme från folkhögskolan så placeras man i en särskild urvalsgrupp. Högskoleplatserna fördelas i proportion till hur många som söker i respektive urvalsgrupp (15 frågor och svar om folkhögskolan).

1.5. Begreppsförklaringar

Vi kommer här att förklara en del begrepp som förekommer i vår undersökning.

Allmän kurs

I denna kurs läser man kärnämnen och denna kan ge samma grundläggande behörighet som man kan få via gymnasieskolan. Alla folkhögskolor har en skyldighet att tillhandahålla allmän linje till en volym av 15 % av skolans verksamhet.

Collegeutbildning

College är en kurs som man kan välja det tredje året på folkhögskola. Denna kurs är högskoleförberedande och ger eleven en liten inblick i hur det är att läsa på högskola. Dels så skrivs det tentamen och dels får eleven prova på att skriva en vetenskaplig uppsats.

Studentambassadörer

Studerar på högskola eller universitet och åker ut till folkhögskola och informerar och svarar på frågor om hur det är att studera på högskola.

Social bakgrund

Med social bakgrund menar vi i denna studie föräldrarnas utbildningsbakgrund samt etnisk härkomst.

Social snedrekrytering

Med social snedrekrytering menar vi den betydelse som en individs sociala bakgrund har för fortsättning till högre studier. Det förekommer stora skillnader mellan olika människors fortgång till högre studier och anledningen till det beror på ifrån vilket socialt skikt man kommer

13

Med begåvningsreserv menar vi den grupp individer som har kapacitet för högre studier, men som inte får möjlighet eller tillgång till dessa. Detta var ett förekommande begrepp i femtiotalets skoldebatt, men används inte längre idag som ett vedertaget begrepp.

Medianvärde

Medianvärdet anger mittpunkten på en fördelning av värden. Man får fram medianen genom att ordna alla värden efter lägsta värde till högsta värde. Mittpunkten av dessa värden blir då medianen, dvs. hälften av värdena ska ligga under mittpunkten och hälften av värdena ska lägga över mittpunkten. Medianvärde är bra att använda då man ex. ska beräkna snittålder på en grupp människor. Eftersom medianvärdet inte är lika känsligt som medelvärdet för om någon är mycket äldre eller mycket yngre, valde vi att använda medianvärde när vi räknade ut snittålder på respektive skola.

Klusterurval

Klusterurval går till så att man först väljer ut ett t.ex. vilket län man ska hålla sig till i sin undersökning, sedan går man vidare till att välja vilken/vilka kommuner som ska ingå och sedan vilka skolor i dessa kommuner som ska vara med och sist eleverna/klasserna som ska ingå i undersökningen.

14

2.Tidigare forskning

2.1. Olika grupper inom utbildningssystemet

Vår förförståelse av vilken grupp av individer det är som läser på folkhögskola har till viss del varit att det är personer som på ett eller annat sätt har eller har haft olika sociala problem. Dessa problem har i sin tur bidragit till att personen kanske inte klarat av den ordinarie skolundervisningen vid just den tidpunkten. Dessa tankar bekräftas också i en hel del av den litteratur som vi tagit del av. Bland annat visar en undersökning gjord bland både folkhögskoledeltagare och icke deltagare att på påståendet ”elever i

folkhögskolan har inte lyckats så bra i vanliga skolan” svarar 43.9 procent att de

instämmer i detta påstående. Folkhögskolan uppfattas av många som en andra chans helt enkelt för dem som inte klarat av tidigare studier (SOU 1995:141, s. 39). Vidare skrivs att i samband med den stora förändringen på 70- talet när vuxenutbildningen byggdes ut och Komvux kom till, medförde detta även en skiktning bland de sökande till vuxenutbildningen. Den så kallade ”begåvningsreserven” gick till den snabbare och effektivare vuxenutbildningen, medan folkhögskolan i större utsträckning tog sig an de prioriterade grupperna. Med prioriterade grupper menas i detta sammanhang invandrare, personer med olika funktionsnedsättningar och handikapp samt korttidsutbildade (Gustavsson, 2009). Liknande beskrivning ger också Ericson i boken Breddad

rekrytering med förhinder (2005). Där diskuteras den grupp elever som av olika orsaker

inte funnit sig till rätta inom den kommunala gymnasie- eller vuxenutbildningen och som varje år lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. För denna grupp beskrivs folkhögskolan, och framför allt dess allmänna linje, som ett alternativ för att fullfölja sina studier och för att läsa in sin gymnasiekompetens. I SOU rapporten 1990:66 ”Det fria bildningsarbetet” står att läsa;

Folkbildningstraditionen är buren huvudsakligen av folkhögskolans allmänna kurser och studieförbunden. Vi vet att det är i de allmänna kurserna på folkhögskolan som vi når dem som har de sämsta utgångspunkterna och störst behov av allmän förkovran”... Folkhögskolan står alltså på två grundpelare. Den

15

ena är folkbildningen och den andra är vuxenutbildningen. Det är just kombinationen av dessa två inslag, som ger svensk folkhögskola dess unika karaktär. Det är också möjligheten att på olika sätt kunna kombinera dessa två inslag, som gjort att folkhögskolan överlevt tidigare utbildningsreformer (SOU 1990:66, s. 7).

Många folkhögskolor lyckas väl med att ta hand om och bemöta den grupp av individer som lyckats mindre bra i tidigare studiemiljöer. En anledning till detta anses bero på att undervisningssituationen inte enbart avgränsas till klassrummet, utan sträcker sig utanför och även till andra sammanhang där elever befinner sig, exempelvis matsal eller cafeteria (Ericson, 2005).

2.2. Social bakgrund och social snedrekrytering

Bakgrunden och utgångspunkten till propositionen ”Den öppna högskolan” är alla människors rätt till kunskap och utveckling. Kunskapssamhället ska stå öppet för alla och det är den stora välfärdspolitiska uppgiften i framtiden. Vidare står skrivet; Tillväxt

och välfärd förutsätter en hög utbildningsnivå i hela befolkningen. Ojämlikheter i tillgången till utbildning betyder ojämlikheter i makt både över det egna livet och i samhället (s. 18).

Avsikten med propositionen är att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan och att göra högskolan tillgänglig för nya grupper av individer. Alla individer välkomnas oavsett bakgrund, etnisk härkomst, bostadsort, könstillhörighet eller funktionshinder. Utifrån den uppfattningen har även ett mål utformats att 50 procent av en årskull ska ha påbörjat en högskoleutbildning vid 25 års ålder. I propositionen nämns också den inverkan som föräldrarnas socialgruppstillhörighet har när det gäller barnens benägenhet att läsa vidare på högskolan. Vidare nämns det att förekomsten av social snedrekrytering till högre utbildning har betydande följder för både den enskilde individen och för arbetsmarknadens kompetensförsörjning. Det skrivs också att detta är en angelägen demokratifråga. Den betydelse som föräldrarnas utbildningsbakgrund har när det gäller de tillfrågade elevernas strävan att söka till högskolan, valde vi också att ta i beaktning i vår studie. Detta tas också upp av Ericsson, (2005) där det står skrivet att

”de studerandes föreställningar har fått sin näring från de sociala sammanhang han eller hon har varit en del av” (s. 72). Vidare beskrivs just den inverkan och påverkan

16

som föräldrarnas utbildningsbakgrund har när det gäller deras barns fortgång till högre studier. Då en eller båda föräldrarna har erfarenhet av högre studier bidrar detta i sin tur till att de kan förmedla en bild av hur det är att studera på högskola. Dessutom har de en bättre inblick i den världen och kan på så vis kanske bättre stödja sina barns studieambitioner (Ericsson, 2005.). Trondman nämner också detta och skriver att man kan säga att ”… den bildade medelklassen behärskar de sätt och den vilja genom vilket

sådana kompetenser tillägnas som utgör förutsättningen för att vilja och kunna genomföra högskolestudier” (Trondman, 1994, s. 202). Även Ahrne (2003) i boken Det sociala landskapet belyser detta fenomen.

Sorteringen i skolan sker inte slumpvis. Denna indirekta sortering till olika klasspositioner i arbetslivet börjar i familjen. Skolelevers resultat och fortsatta utbildningskarriärer hänger ofta samman med deras föräldrars utbildning och yrke

(Ahrne, s. 181).

I propositionen (2001/02:15) nämns också att det har skett en successiv förändring bland vilka det är som söker till högskolan och att det är en större bredd gällande de studerandes sociala bakgrund, detta var särskilt tydligt från 1930- talet och fram till 1970- talet, men även där efter har en viss breddning av de högskolestuderandes sociala bakgrund skett. Hälften av studenterna i högskolan har idag en icke-akademisk familjebakgrund. Grunden till detta är att det har skett en utjämning av levnadsvillkoren mellan samhällsklasserna, men även den expansion som skett inom högskolan har betydelse. Samtidigt skrivs det att sambandet mellan föräldrarnas yrke och barnens val av utbildning fortfarande kvarstår. Även om utjämningar sker är fortfarande skillnaden i övergångsandel mellan barn med olika social bakgrund betydande. Förutom den inverkan som individens sociala bakgrund har i förhållande till högskolestudier, spelar även den etniska tillhörigheten roll. Idag har ca 20 procent av invånarna i Sverige utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund menas här att man är född utomlands, eller är född i Sverige men har en eller båda föräldrarna som är födda utomlands. Åsikterna kring huruvida denna grupp är underrepresenterad, gällande högskolestudier, går till viss del isär. I propositionen (2001/02:15) hänvisas till högskoleverkets årsrapport 2001. Propositionen skriver att det enligt högskoleverkets årsrapport från 2001visar på att ungdomar med utländsk bakgrund, totalt sett, endast är svagt underrepresenterade. Dock visar den på, enligt propositionen, att de som själva är födda utomlands i mindre utsträckning läser på högskolan i förhållande till dem där endast föräldrarna är utlandsfödda. Enligt propositionens utredning visar den på att det visst förekommer en

17

etnisk snedrekrytering till högskolan. Ungdomar som är födda utomlands eller har föräldrar som är det, går i mindre utsträckning vidare till högre utbildning än personer födda i Sverige med svenska föräldrar. Detta i synnerhet då föräldrarna har någon form av eftergymnasial utbildning. Sambandet är dock större mellan föräldrarnas utbildningsnivå och barnens tendens till högre studier, än sambandet mellan föräldrarnas födelseland och deras barns benägenhet till högre studier (prop:2001/02:15). Detta bekräftas också av Ahrne (2003) som skriver att när man ser till föräldrarnas yrke och utbildningsbakgrund visar det sig att det är utbildning och klasstillhörighet som är det avgörande. Detta trots att familjen inte är infödda svenskar. Det visar sig att det är hur man använder sig av språket som är det avgörande och som präglar situationen mellan föräldrar och deras barn. Vilket det nationella språket sedan, är har alltså mindre betydelse. Samtidigt skrivs i SOU rapporten 1993:85 att tidigare studier som gjorts har haft svårt att svara på frågan om det går bättre eller sämre i skolan för barn med invandrade föräldrar jämfört med barn till svenskfödda föräldrar. Den påtalar dock en viktig aspekt, vilken är att det kan vara riskabelt att uttala sig om kategorin invandrare som en homogen grupp. Invandrargrupper är mycket olika sinsemellan och man kan därför inte bunta ihop alla till samma kategori. Därför är det nödvändigt att skilja mellan barn till invandrare ifrån olika länder och världsdelar.

2.3. Folkhögskolan som skolform

Skillnaderna mellan folkhögskola och högskola ur pedagogisk mening är påfallande. Bildningsperspektivet som har en framträdande roll inom folkhögskolan har ett avsevärt mindre utrymme inom akademin. Verksamhet inom högskolan som har till syfte att öka studenternas personliga utveckling ges inget större utrymme. Motsättningarna är tydliga mellan skolformerna och där folkhögskolans kunskapssyn präglas av erfarenhetsbaserad, skapande, helhetsorienterad, frigörande och ett bildande förhållande till lärande är högskolans förhållningssätt snarare ämnesbaserad, återskapande, specialiserad, konserverande och utbildande (Ericsson, 2005). ”Kännetecknande för

folkbildningens pedagogik är betoningen av samtalet, mötet och dialogen mellan människor som tillsammans utvecklar kunskaper och färdigheter” (SOU 2004:30, s.

18

På folkhögskolan är lärarnas och elevernas gemensamma reflektion över lärprocessen viktigt. Lärarna ser det som sin uppgift att utveckla och leda en process, som syftar till att ge eleverna erfarenheter av att lära och att känna sig som självständiga kunskapssubjekt med lust och förmåga att förstå och lära nytt (Ericson, 2005, s. 118).

Vidare skrivs att lärarnas arbete inte är begränsat till att endast ge eleverna behörighetsgivande kunskaper, utan handlar om att eleverna ska blir erkända för de kunskaper och erfarenheter som de bär med sig. Gustavsson (2009) skriver; ”…

folkhögskolan är en plast där tillit skapas, människors självkänsla och självförtroende stärks och personlig utveckling växer ur samspelet mellan individ och grupp” (s. 66).

Det har att göra med sådant som att relationerna mellan elev och lärare är mer horisontella, där det råder en mer öppen och tillåtande atmosfär. Denna stämning väljer Gustavsson (2009) att benämna ”folkhögskoleandan”. Folkhögskoleanda kommer här till uttryck i hur läraren ser på människan. Synen på människan är av mer kollektivistisk karaktär, där gruppen ses som stark och att ”individer tillsammans kan klara mer än

enskilda individer” (s. 84). I ordet kollektiv i detta sammanhang, innefattas starkare och

socialare band mellan individerna jämfört med undervisningsgrupper inom övriga skolformer, särskilt kommunal vuxenutbildning.

Folkhögskolans deltagare värderade utbildningen högt i relation till den egna personen. Studierna på folkhögskola hade medverkat till en ökad självkänsla och ett höjt självförtroende. Man upplevde att man utvecklats som person. Bidragande till upplevelsen var främst de förtroendefulla relationerna mellan lärare och studerande (SOU 1996:75, citerad i SOU 2004:30, s. 218).

Skillnader i utbildningsformerna är även att Komvux primärt är avsett för att ge vuxna individer möjlighet att höja sina betyg samt att komplettera med särskilda behörigheter. Folkhögskolans grundläggande värdering vilar däremot på folkbildningsbegreppet och det systemet är inte underställt kursplaner och är även befriat ifrån traditionell betygsättning, vilket är annorlunda Komvux.

2.4. Samverkan folkhögskola och högskola

Under perioden april till december 2004 bedrevs ett projekt i syfte att utreda närmre hur samarbetet mellan 19 folkhögskolor i den studerande regionen och universitetet och högskolor i samma region såg ut under den aktuella perioden. Detta för att finna former för hur ett framtida samarbete skulle kunna se ut. I denna utredning beskrivs också

19

folkhögskolans traditionella elever som en av de grupper som regeringen i propositionen (2001/02:15) anger som målgrupp för den breddade rekryteringen i avseende social bakgrund. Vad som menas med detta är, som tidigare nämnt, personer ifrån studieovana miljöer och som normalt sett inte söker sig till högre utbildning på grund av osäkerhet inför fortsatta studier på högskola eller universitet (Grundtvig rapport nr 3). Vidare skrivs också vikten av att hitta vägar för hur dessa grupper ska få grundläggande eller särskild behörighet för fortsatta högre studier. Det anses vara relevant att folkhögskola och högskola kan hitta ett samarbete för att på bästa sätt finna vägar för denna grupp av elever att ta sig vidare till högskolan. Ett exempel på detta är att folkhögskola och högskola samarbetar kring så kallad collegeutbildning. Detta har visat sig tidigare vara ett bra sätt att rekryterar studieovana elever från folkhögskola till högskola. Exempel på ytterligare ett sätt är att använda sig av uppsökande verksamhet där gamla folkhögskoleelever som idag studerar på högskola besöker sin gamla skola och delger sina erfarenheter till eleverna där. Det nämns också som viktigt, för att öka antalet sökande och antagna till högskolan, att eleverna har tillgång till studie- och yrkesvägledning, och att även studie- och yrkesvägledarna från högskolan har regelbundna kontakter med studie- och yrkesvägledarna på folkhögskolorna. Ett annat förslag för att avdramatisera högskole- och universitetsvärlden inför folkhögskoleeleverna skulle vara att erbjuda eleverna att få sitta med på föreläsningar på högskolan. I samband med detta skulle även eleverna få möjlighet att ställa frågor till lärare och studenter. Att även väva in vissa högskoledrag i den ordinarie undervisningen är idéer som påtalas i rapporten. Ett förslag till detta är exempelvis att vid uppsatsskrivande klargöra för eleverna vad som krävs för att få en mera vetenskaplig vinkling. Sådana inslag är exempel som anses vara bra för att förbereda eleverna inför fortsatta högre studier. Avslutningsvis skrivs det att:

folkhögskolan måste betraktas som en del i utbildningslandskapet och inte som någon ”egenart”. Det är genom en sådan syn som det kan skapas möjligheter att folkhögskolan i samarbete med universitet och högskola skapa kurser/utbildningar som ger den studerande möjlighet att få tillträde till program som idag har den största sociala snedrekryteringen…(s. 44).

Gustavsson (2009) skriver att tidigare har folkhögskolan i huvudsak fungerat som en alternativ skolgång. Numera har folkhögskolan, och framförallt allmän linje, fått en betydande roll som en alternativ väg fram till högskolestudier.

I perspektiv av ett livslångt lärande är det av intresse att se i vilken utsträckning studieförbundens och folkhögskolornas deltagare fortsätter att studera. Direktiven för SUFO 2 ställer frågan om i vilken utsträckning folkbildningens deltagare går

20

vidare till högskola eller annan utbildning... I folkhögskolans långa allmänna och särskilda kurser samt i den särskilda utbildningsinsatsen fanns 26 573 deltagare hösten 2002, dvs. ungefär en fjärdedel kan sägas ha sökt till högskolestudier. I SCB:s uppgifter ingår inte dem som sökt till högskolor med egna intagningar, främst vissa konstnärliga utbildningar. SCB bedömer att antalet sökande på vårterminerna är betydligt lägre, sannolikt under 1000 personer (SOU 2004:30, s. 196-197).

Gustavsson (2009) beskriver i sin bok fyra olika vägar. Vägarna är en jämförelse av hur folkhögskolorna förhåller sig till högskolestudier och ett eventuellt samarbete med högskolan.

Första exemplet är Skogsstigen. Här är liknelsen att vägen från folkhögskolan kan ”ses

som en lummig, igenväxt stig” (s. 203). På denna stigen, som alltså ska symbolisera

elevens skoltid, handlar det i huvudsak om att njuta av grönskan. Det finns ingen påtaglig bild av hur slutet på stigen ser ut, om man ens vill eller har tänkt sig att det ska bli ett slut. ”Folkhögskolan verkar inte ha några ambitioner att röja sly runt stigen,

den hålls öppen endast genom de (få?) som trampar den” (s. 203).

Nästa liknelse är Landsvägen. Den beskrivs som smal, slingrande grusad landsväg. Även på den vägen handlar det om att njuta av naturen under tiden, men högskolan skymtar hela tiden mellan träden. Och för den som vill finns möjlighet att vandra dit. Det skrivs vidare att för en folkhögskola som är inne på den vägen är det av betydelse att folkhögskolan ger behörighet för dem som vill studera vidare. Fokus ligger dock fortfarande på annat än det rent behörighetsgivande.

Länsvägen är nästa liknelse och på den vägen har folkhögskolan valt att skylta vägen

mellan folkhögskolan och högskolan tydligt. Inom den vägen räknas de folkhögskolor som valt att ha så kallade högskoleförberedande linjer, profiler eller så kallade basår på allmän linje. Detta sker dock utan att folkhögskolan för den skull har något direkt samarbete med någon högskola.

Sista vägen är Motorvägen. På den vägen har folkhögskolan och högskolan byggt motorvägar mellan sig i form av olika samarbetsprojekt. ”Här är tydligt skyltat till

högskolan, likt en rastplats efter motorvägen, flera mil i förväg, det vill säga redan innan deltagarna söker folkhögskoleutbildningen” (s. 207). Av de ovan nämnda

vägarna ansluter sig tre av 148 folkhögskolor till Skogsstigen. Nittiofyra stycken har valt landsvägen. Tjugotre stycken Länsvägen och tjugoåtta stycken Motorvägen. För att klarlägga vad det är som avgör vilken av vägarna som folkhögskolorna väljer att ansluta sig till, väljer författaren att fördjupa sig i och närmre undersöka nio folkhögskolor, anslutna till de fyra olika vägarna. Fokus har då varit att titta på hur folkhögskolorna

21

marknadsför sig och sin eventuellt högskoleförberedande linje, samt vilket mål och vision folkhögskolorna har med sin verksamhet. Den slutsats som författaren drar utifrån informationen om de undersökta folkhögskolorna, är att vad som avgör folkhögskolornas väg dels beror på ideologisk övertygelse och dels på utbildningsmarknaden.

Ideologi kan sägas vara det kitt som håller ihop folkhögskolan: dess särart eller anda, det som bestämmer vad som är folkhögskolemässigt. Det är också ideologin som bestämmer vilka handlingar som anses som goda handlingar (s. 216).

Men faktum kvarstår att folkhögskolan även är en del utav utbildningsmarknaden och är beroende av deltagare för att överleva ekonomiskt. Vidare skrivs att de högskoleförberedande kurserna är en del av denna marknad. Men en anledning till att folkhögskolan satsar på högskoleförberedande kurser kan också ha att göra med att folkhögskolans drivkraft ligger i att stärka de svaga och ge alla samma rätt till lika utbildning. Detta baseras då på en ideologisk övertygelse. Fokus på de folkhögskolor som har en skogsstig mellan sig och högskolan ligger på andan, vägen och inte målet (högskolan). ”Ideologi, arbetssätt och särart sätts i första rummet” (s. 217). Detta innebär dock inte att denna typ av folkhögskola inte finns på marknaden men dessa skolor är mer präglade av sin ideologiska ställning. Detta i förhållande till en folkhögskola som följer motorvägen där denna har en mera självklar roll på utbildningsmarknaden. ”Denna skola behöver dock inte vara mindre ideologisk än den

med skogsstigen, bara annorlunda” (s. 217). Folkhögskolan förhållningssätt domineras

av det ideologiska och traditionella tänkandet och skolan och personalen uppmanas att följa det kollektiva intresset. Detta kan i och för sig vara att bidra till att nya grupper går vidare till högre studier och att det så kallade femtioprocentsmålet, som tidigare nämnt, uppnås. Det kan dock uppstå en kollision mellan skolans ideologiska övertygelse och samhällets uppsatta mål och fordran. Här uppstår en förändringsprocess för folkhögskolan om hur dessa mål ska kunna uppnås samtidigt som ”folkhögskoleandan” bevaras. Detta leder till olika sätt att handla på beroende på i vilken utsträckning folkhögskolan lyckas förena propositionens mål med folkhögskolemässigheten, och dess syn på hur folkhögskolan skall fungera som en väg till högskolan utan att det inverkar allt för mycket på arbetssätt och särart. Sammanfattningsvis skriver författaren att man kan konstatera att folkhögskolorna i olika utsträckning har ändrat sin praktik för att passa in i förhållande till den öppna högskolan. Tillsammans har alla folkhögskolor gemensamt att de vill höja utbildningsnivån hos deltagarna. Detta även utan

22

propositionen (2001/02:15). Skillnaden ligger i vad som definieras som ökad utbildningsnivå. Detta utgörs till viss del av vilken nivå deltagarna befinner sig på när det börjar på folkhögskolan. Har majoriteten av deltagarna inte någon avslutad grundskoleutbildning, innebär en avslutad sådan att deltagaren uppnått ökad utbildningsnivå. Av den anledningen blir begreppet ökad utbildningsnivå relativt och individuellt. Det skiljer sig också mellan folkhögskolorna vad som anses som högskoleförberedande. Vissa ser det som ett samarbete med en specifik högskola, medan en annan menar att det innebär att man får ett omdöme som gör det möjligt att söka till högskola (Gustavsson, 2009). Utifrån den litteratur som presenterats bekräftas att folkhögskolan ses av många som en andra chans. Folkhögskolan utmärker sig i förhållande till övriga skolsystemet i bemärkelsen att den vilar på sin ideologiska grundsyn gällande bildningsperspektivet samt synen på människan i relation till lärande. Pedagogiken inom folkbildningen präglas av betoningen på de kunskaper och färdigheter som utvecklas hos individen i samtalet, mötet och dialogen tillsammans med andra människor. Eleven och lärarens gemensamma reflektion över lärprocessen anses viktig. Mer utrymme ges till att ta vara på varje individs erfarenheter och bakgrund i egenskap att individen ska utveckla ett mer lustfyllt och positivt förhållningssätt till kunskap och lärande. Men faktum kvarstår att folkhögskolan är en del av utbildningssystemet och är beroende av deltagare för att överleva ekonomiskt. Här kan en kollision uppstå mellan folkhögskolans ideologiska övertygelse och samhällets uppsatta mål. Som ovan nämnt uppstår en förändringsprocess där folkhögskolan står inför utmaningen att lyckas förena samhällets anspråk utan att det inverkar allt för mycket på ”folkhögskoleandan”. Folkhögskolans utmaning ligger i att kunna fungera som en väg till högskolan utan att det inverkar allt för mycket på det traditionella arbetssättet och dess särart. Vad har då detta för inverkan på hur folkhögskolan förhåller sig och relaterar till högskolan gentemot eleverna. Och vad har detta i sin tur för inverkan på hur benägen eleven blir att söka sig vidare till högskolan, med andra ord hur väl lyckas folkhögskola bidra till att det så kallade femtioprocentsmålet uppnås? Vad har folkhögskolans pedagogiska syn, och hur skolformen förhåller sig till lärande, för eventuell betydelse för elevernas motivation att söka vidare till högskolan? Förekommer det faktorer i kommunikationen i lärandesituationen som har betydelse för att elevens motivation ökar, och att ett eventuellt intresse för högre studier grundläggs? Vad har bildningsperspektivet för betydelse för att detta sker? Dessa frågor i förhållande till resultatet avser vi att diskutera i analysen.

23

2.5 Kommunikation

2.5.1. Envägs- och tvåvägskommunikation

”Kommunikation innebär alla de sätt varpå individer kommer i kontakt med varandra och överför budskap till varandra” (Karlsson, 2007, s.584).

Med detta menas att inte bara det verbala räknas som kommunikation utan också den icke-verbala kommunikationen räknas hit. Man kan se att kommunikation inte är något enkelt som man tidigare har trott utan det är många aspekter som spelar in. Kommunikation är ett samspel mellan två deltagare där man både är sändare (den som berättar något) och mottagare (den som lyssnar). I kommunikation mellan två personer så har båda med sig mycket erfarenheter och förväntningar som formar samtalet dem emellan, dessa kallas samtalets spelregler. Det som också påverkar samtalet är den situation och omgivande miljö som samtalet utspelar sig i. Människosyn och personlighet är två saker som påverkar hur samtalet kan se ut.Envägskommunikation är ett sätt att utöva makt gentemot andra genom att man gör mottagaren så passiv som möjligt. Här ger sändaren inte mottagaren någon chans att uttrycka sin åsikt eller reaktion och på så vis behöver sändaren inte heller ta någon hänsyn till mottagaren. Detta kan man säga används i klassrum av lärare som föreläser och inte är mottaglig för elevers reaktioner. På detta sätt vet inte heller läraren hur mycket eleverna har förstått eller tagit till sig av det han har sagt. Om läraren vill vara säker på om eleverna har förstått och att det som läraren sagt gått fram så bör man istället ägna sig åt tvåvägskommunikation. Eleverna får då en chans att fråga, ha åsikter och diskutera det läraren har sagt och båda kan vara säkra på att budskapet har uppfattats rätt (Karlsson, 2007). Ett viktigt område inom samtal är samtalet i klassrummet. ”Dialogen i

24

självförtroende, för kunskaper och färdigheter”(Nilsson, 1993, s. 83). Man möter

vuxenvärlden i skolan på ett annat sätt än i familjen, där man kommunicerar med människor man känner väl och därför kan man lätt tolka både ord och handling. I skolan finns andra vuxna och andra regler. De vuxnas reaktion på mig, vad jag är och vad jag kan blir extra viktigt, skoltiden kan därför vara avgörande för hur identiteten formas

25

3. Metod

3.1. Val av metod

I vår undersökning har vi använt oss av en flerfaldig forskningsstrategi. Detta innebär att vi har använt oss av både kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder (Bryman, 2002). Eftersom tiden för vår undersökning är begränsad så tyckte vi att vi fick ut mesta möjliga i att använda två olika forskningsmetoder, vi vet också att det finns både för- och nackdelar med de båda forskningsmetoder vi har valt att använda oss av. Dock tyckte vi att fördelarna övervägde nackdelarna så vi valde ändå att arbeta på detta sätt. En flerfaldig forskningsstrategi har främst två argument som talar emot denna användning och det är ”uppfattningen att olika forskningsmetoder bygger på

kunskapsteoretiska teser som skiljer sig åt, uppfattningen att kvantitativa och kvalitativ forskning står för olika paradigm” (Bryman, 2002, s.409). Vi har valt att presentera de

olika för- och nackdelarna här nedan, de är då uppdelade i intervju som metod och enkät som metod.

3.2. Intervju som metod

Vi har använt oss av kvalitativ intervju i form av semistrukturerad intervju med en personal/lärare på varje skola. Detta för att det ger ett djup och en större förståelse för folkhögskolan och hur den arbetar. Att vi använde oss av semistrukturerad intervju berodde på att vi hade några frågor som vi ville ha svar på och på detta vis fick vi veta det vi ville, vi kunde också ställa frågor som dök upp under intervjuns gång och låta intervjupersonen ha stor frihet att utforma sina svar (Bryman, 2002,). Vi kunde på detta sätt låta båda våra informanter svara på samma frågor då vårt syfte med att undersöka två olika skolor var att jämföra dem med varandra.

26

 Vi skrev ner frågor som vi tyckte skulle svara på vårt syfte och på det vi ville få reda på.

 Vi ordnade frågorna så att de skulle följa en viss ordning och struktur

Vi använde oss av ett godtyckligt urval av enheterna, det vill säga vi valde personerna som vi ville skulle svara på våra frågor utifrån hur vi trodde de skulle kunna svara på våra frågeställningar. Detta för att få en hög validitet, genom att vi i vår intervju kunde lyssna och ta med det informanterna tyckte var viktigt och på så vis utöka vår förståelse för ämnet.

Valet av analys av vårt material föll sig naturligt på innehållsanalys. Detta för att kunna se mönster och jämföra de båda intervjuerna med varandra (Larsen, 2009).

Några fördelar med kvalitativ metod är

 man möter informanten ansikte mot ansikte och på så vis minskar bortfall

 intervjuaren kan också gå på djupet i vissa frågor och även förvissa sig om att han/hon förstått informantens svar

 intervjuaren kan också ställa följdfrågor och fördjupande svar

 det är enklare att säkerställa god validitet (Larsen, 2009)

Några nackdelar är

 det är svårare och mer tidskrävande att behandla data efteråt

 det kan även förekomma samspelshinder, såsom olika förväntningar av intervjun, brister i kommunikationen och brister i engagemang

(Ekholm, Fransson, 2008)

3.3. Enkät som metod

Vi har valt att använda oss av kvantitativ undersökning i form av enkäter i våra frågor till eleverna. Detta för att nå ut till fler elever och få en lättöverskådlig bild av elevernas svar. Då vi i vår undersökning vill ha svar på bl.a. hur många elever som tänker söka vidare till högskola och hur mycket information om högskolan de anser att folkhögskolan ger dem, anser vi att denna metod passar oss bäst (Trost, 2007). Vi har valt att arbeta med ett sannolikhetsurval då det gäller våra respondenter. Detta för att kunna generalisera. Generalisering innebär att man kan ta med bara ett visst antal

27

enheter/elever ur en viss grupp, och ändå dra slutsatser som gäller alla elever. I vårt fall så rör det sig om elever på allmän kurs vid folkhögskolan. ”Ett sannolikhetsurval är

representativt för hela populationen. Principen är att urvalet ska göras slumpmässigt”(Larsen, 2009, s. 38). Viktigt är att urvalet sker på ett sådant sätt att alla

har samma möjlighet att bli utvalda. Utifrån sannolikhetsurvalet kan man göra ytterligare urval. Det som vi valde och som är ett av dessa, är klusterurval. Detta innebär att vi först valde vilket län vi skulle hålla oss till. Sedan valdes två skolor ut där vi skulle göra vår undersökning och våra intervjuer. Vi blev sedan tilldelade en klass i varje skola av de lärare som vi skulle göra intervjuerna med. Klusterurvalet gjordes med tanke på att det är resurssparande då vi hade knappt med tid och inte ville åka alltför långt för att kunna genomföra vår undersökning (Bryman, 2002). Vi ville också vara i klassen då vi delade ut vår enkät så att eleverna skulle få tillfälle att fråga oss om det var något som de uppfattade som oklart, därav skälet till att vi inte skickade våra enkäter till skolorna. Dock har vi tagit med en alltför liten grupp av elever, 20 stycken per skola, för att vår undersökning ska kunna få tillräcklig reliabilitet, enligt Larsen. ”Om man ska

jämföra grupper måste det vara minst 30 i varje grupp”(Halvorsen, 2003, hämtat ur Larsen, 2009, s. 40). Vi är även medvetna om att ifall man har ett för litet urval kan

detta få stora följdverkningar om man satt fel värde på en variabel. ”Om till exempel

endast tio personer ingår i undersökningen och man sätter fel värde på en person kan det resultera i 10 procent för mycket på ett värde och 10 procent för lite på ett annat värde (Larsen, 2009, s. 40). Detta medför i så fall att man inte kan lita på ifall det är en

reell skillnad eller om det har uppstått ett mätfel Vi har också funderat på hur stor felmarginal som kan tolereras och utifrån detta valt antalet personer som ska ingå i enkätundersökningen. Vi bedömde trots allt att det kunde vara tolererbart att endast 40 stycken var med i vår undersökning med tanke på undersökningens storlek. Vidare står att läsa i Samhällsvetenskapliga metoder (Bryman 2001, s. 113).

Då en population är förhållandevis homogen (då den består av studenter eller medlemmar av en viss yrkesgrupp) är variationen mindre. Följden av detta är att ju större heterogeniteten är i en population, desto större stickprov behöver man ha.

Vad vi vill säga med detta citat är alltså att ju mer homogen en population är desto mindre kan stickprovet/urvalet vara. Vår urvalsgrupp är homogen anser vi eftersom det är elever från en allmän linje på en folkhögskola som vi har valt ut. Därför tyckte vi att det räckte med att 20 stycken elever på vardera skolan svarade på vår enkät, även om vi är medvetna om att det inte går att säkerställa riktigheten i vår undersökning fullt ut.

28

Vår utformning av enkäterna gick till på följande sätt:

 Vi gick först igenom vilka frågor vi tyckte var viktiga att ställa och att de var kopplade till vårt syfte

 Vi letade upp en enkätmall som vi tyckte såg lätt och tydlig ut i sin struktur, detta för att minska risken för att fler skulle missa vissa frågor

 Vi ordnade frågorna så att de följde en naturlig gång i sitt mönster. Vi började med social bakgrund gick vidare till att fråga om folkhögskolan och dess betydelse för respondenten till att avsluta med frågor om fortsatta studier i form av högskola/universitet

 Vi använde oss av en horisontell utformning, svarsalternativen hade fet text och respondenten skulle kryssa i en ruta under det svar man önskade

Några fördelar med enkät som metod är att enkäter brukar tendera;

 ha få öppna frågor eftersom det är lättare att besvara slutna frågor

 ha en utformning som är lätt att förstå och följa för att minska risken för att respondenten missar någon fråga

 vara korta för att minska risken för enkättrötthet

Andra fördelar är att man snabbt får in många svar från respondenter på en och samma gång och på så vis spar tid. De kan också besvaras av respondenten då denna har tid att svara på enkäten och på så vis anpassas den efter respondentens behov.

Nackdelar med enkäter är att man inte kan ställa uppföljningsfrågor, något som vi upptäckte att vi hade behövt göra. Respondenter tenderar att tröttna fortare på frågor i en enkät än i en intervju. Alla frågor passar inte i en enkät, man ska i möjligaste mån försöka undvika filterfrågor då respondenten kan ha svårt att förstå strukturen i sådana frågor. Sist men inte minst så är risken stor för bortfall vid användande av enkäter (Bryman, 2002).

3.4. Urval

I de två skolor som vi har valt att undersöka, har den ena skolan sammanlagt 200 elever, varav 100 på allmänlinje och 15 lärare. Vid den andra skolan går 205 elever varav 145 på allmänlinje och 30 lärare. En av skolorna ligger i en storstad och den andra i en kranskommun till samma stad.

29

Vi har i vår enkätundersökning valt att fråga 20 stycken elever per folkhögskola och då enbart i allmän linje. Detta för att kunna göra jämförelser mellan de båda skolorna och dess elever. Då vår undersökning är inriktad på att få svar på om elevernas intresse av att studera på högskola så valde vi allmän linje för att den kan ge behörighet till högskolan. I den semistrukturerade intervjun valde vi att intervjua en lärare på varje skola som både undervisar och har viss administrativ tjänst. Detta för att få så stor inblick i folkhögskolan som möjligt. Valet av elever skedde av den intervjuade läraren som också hade frågat läraren på den allmänna linjen om vi fick komma till dennes lektion och lämna ut enkäterna. På detta vis så blev det ingen särskild fördelning av kön och det spelade inte någon roll för oss i vår undersökning då vi inte ska titta på någon uppdelning av kön.

3.4.1.

Elever: enkäten

Eleverna från de två skolorna var 51 stycken, 28 stycken från skola A och 23 stycken från skola B. De gick alla den allmänna linjen på de båda folkhögskolorna. Andelen män var (25) 49 % och andelen kvinnor var (26) 51 % .

3.4.2.

Personal på skolorna

Personalen vi intervjuade var en kvinna som hade arbetat 25 år på skola A och på skola B intervjuade vi en man som hade arbetat 24 år på skolan. Båda hade också viss administrativ tjänst.

3.5. Genomförande

Vi började med att skicka ut en förfrågan via e-post om vi fick komma och intervjua någon lärare på de två tilltänkta skolorna. Vi frågade också om vi kunde ta med oss enkäter och gå ut i en klass med enbart elever från allmän linje. Vi skulle lämna dessa till minst 20 stycken elever att svara på medan vi var kvar i klassrummet, detta för att

30

kunna hjälpa till att svara på frågor som kunde uppkomma om någon tyckte något i enkäten var oklart. Antalet elever bestämdes då vi tyckte att det skulle vara tillräckligt med 20 stycken från varje skola för att det skulle ge en tillräcklig validitet och reliabilitet. Av de 51 stycken eleverna som svarade så drog vi slumpvis bort 8 stycken från skola A och 3 stycken från skola B. Detta för att det skulle bli lika många elever kvar från båda skolor eftersom vi ämnade jämföra de båda skolornas elever med varandra och se om vi fann likheter och skillnader. Vi har inte haft något bortfall på någon av skolorna då alla elever som befann sig i klassrummet ville besvara enkäten.

3.6. Etik

Vi har valt att inte ha med namn på deltagarna varken i vår enkätundersökning eller i vår intervju. Vi kommer heller inte att nämna vilka skolor vi har undersökt eller i vilken stad eller län dessa ligger. Allt för att de intervjuade ska känna sig skyddade och att ingen ska kunna känna igen vare sig elev eller personal. Innan både intervju och enkätutlämnandet så var vi noga med att informera de berörda om att det inte skulle gå att spåra vår undersökning till någon skola, att alla var anonyma och att undersökningen naturligtvis var frivillig att delta i. Vi talade även om vad syftet med undersökningen var och att både enkät - och intervjumaterial skulle förvaras på ett sätt att ingen obehörig skulle kunna komma åt det. Gällande det inspelade materialet ifrån intervjuerna talade vi även om att detta skulle förstöras när vi använt oss färdigt av det. I samband med när vi lämnade ut enkäten berättade vi att vi skulle stanna kvar under tiden eleverna fyllde i den, och att alla fick fråga om det var någon fråga som var oklar (Trost, 2005).

3.7. Databearbetning och dataanalys

Båda intervjuerna har spelats in på mobiltelefonens röstinspelning för att kunna transkriberas. Efter att vi var för sig transkriberat vårt material har vi gjort en sammanfattning av det vi anser är viktigt för vår undersökning. Sedan har vi jämfört de båda intervjuerna med varandra och även jämfört varandras transkribering och

31

sammanfattning för att se om den andre hade uppfattat något annorlunda. Enkäterna har vi sammanställt på fler olika sätt. Först har vi räknat ut alla svaren procentuellt. Detta för att det skulle vara lätt att göra en jämförelse skolorna emellan. Sedan har vi gjort en bivariat analys, detta för att söka ”bevis för eller tecken på att variationen i den ena variabeln sammanfaller med variationen i den andra variabeln” (Bryman, 2002, s. 233). Men också för att visa hur de två variablerna är relaterade till varandra. Vi har också plockat ut de mest relevanta svaren i enkäten som kan kopplas till våra frågeställningar och vårt syfte och jämfört dem med varandra. Vidare har vi räknat ut modalvärde, det vill säga det värde som förekommer oftast i ett svar på en flervalsfråga och medianvärdet, det vill säga mittpunkten på en fördelning av värden, är uträknat när det gäller ålder. Detta gjordes då vi ansåg att ett medelvärde skulle vara missvisande då det är extremt känsligt för om någon skulle vara många år äldre eller många år yngre än de andra. Vi har också slagit samman svarsalternativen på vissa frågor där värderingsgraden har varit utförlig, detta för att det skulle bli enklare att överblicka i resultatet. Detta skriver även Larsen om i sin bok, Metod helt enkelt, (2009).

32

4. Resultat

Vi har delat in vårt resultat i olika kategorier och underrubriker. Detta för att det ska bli lättare för läsaren att kunna ta del av vårt material. När vi citerar så är det alltid lärarna som vi citerar. Vidare kommer vi löpande i texten att jämföra svar från elever med svar från läraren på respektive skola.

4.1. Skola A

Skolans profil är allmänlinje, de har en av landets största och av den anledningen har de inte särskilt många specialutbildningar som andra folkhögskolor har. De har dock en fritidsledareutbildning som är mycket erkänd, enligt läraren. Skolan har 145 elever inskrivna på allmän linje och på skolan arbetar 30 stycken lärare. Medianvärdet på ålder är 25 år. Läraren anser inte att deras huvudman, som är landstinget, har någon påverkan för vilka som söker till skolan och detta stämmer också med de svar som vi har fått av eleverna, där 85 % uppger att huvudmannen inte har haft någon betydelse när de sökte till skolan. Läraren berättar att många av eleverna som kommer till dem i årskurs ett har haft det besvärligt på något sätt, de har inte kommit så långt. ”Vi har ju en rätt så stor grupp som har dåligt självförtroende när det gäller studier och har dålig vana med detta” säger läraren.

33

I vår undersökning visade det sig att av dem som läste på allmän linje var det 85 % som uppgav att anledningen till detta var för att läsa in fullvärdig gymnasiekompetens. Dessa 85 %hade alltså ofullständiga gymnasiebetyg. 10 % uppgav att de behövde komplettera en eller flera behörigheter för att kunna söka till den utbildning de ville. De sista 5 % läste på folkhögskola för att få tillgång till ytterligare en ansökningskvot när de skulle söka vidare till högskola.

4.1.2.

Social bakgrund

Figur 4.1 Elevers sociala bakgrund, skola A

På frågan om någon eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna hade någon akademisk utbildning svarade 50 % att de inte hade föräldrar/vårdnadshavare med akademisk utbildning och resterande 50 % hade en eller båda föräldrar/vårdnadshavare med akademisk utbildning. När det gällde utländsk härkomst hade 25 % av eleverna en eller båda föräldrar som var utlandsfödda.

Av dessa var det 60 % av eleverna med utlandsfödda föräldrar med akademisk bakgrund som uppgav att de skulle söka vidare. Endast 20 % av dem med ickeakademisk bakgrund uppger att de tänker söka vidare. Resterande 20 % var elever

0 5 10 15 20 25

Föräldrar med akademisk bakgrund Utlandsfödda föräldrar

A n tal e le ve r Skola A Båda En Ingen

34

till utlandsfödda föräldrar med icke akademisk bakgrund, de tänkte inte söka vidare till högskola.

4.1.3.

Folkhögskola och Högskola

Figur 4.2 Elevers koppling till högskola, skola A. Förkortning som används i

diagrammet är fhsk som betyder folkhögskola

På frågan om eleverna tycker att skolan informerar om högskolan så svarade 5 % att de inte alls tyckte det, 45 % tyckte att folkhögskolan informerade lite om högskolan, 40 % tycker ja ganska mycket och 10 % tycker ja, mycket. Läraren berättar att de alltid innan skolstarten intervjuar eleverna som ska börja i årskurs ett. Då tar de upp och informerar om skolans omdömessystem och behörighetskraven till högskolan. Sedan informerar de också vid terminsstarten om högskola och vilka grundläggande behörigheter som krävs för att kunna söka vidare. ”Det är ju rätt mycket prat om det i alla fall, regelbundet”. Likt vad citatet säger tycker läraren att det pratas allmänt om omdömen och

0 5 10 15 20 25 Upplever du att fhsk informerar om högskolan Har intresset för högskolan ändrats sedan

du började på fhsk

Tänker du söka vidare efter fhsk A n tal e le ve r Skola A Vet ej Nej Ja

35

behörigheter även mellan eleverna och på så vis kan de hjälpa varandra att få svar på frågor som de har.

Av eleverna svarar 75 % att intresset för vidare studier hade ändrats sedan de började på folkhögskolan, dock i lite olika omfattning . Återstående 25 % svarade att de inte tyckte att deras intresse hade ändrats.

I propositionen 2001/02:15 står att målet är att 50 % av en årskull ska ha påbörjat en högskoleutbildning innan 25 års ålder. På vår fråga om detta har påverkat skolan att ha en mer präglad uppgift i att förbereda för högskolestudier på något sätt, svarade läraren:

Nej... i slutet av terminen när vi gjort vår utvärdering... då brukar ungefär 75 % säga att de har intresse att läsa vidare.

75 % av eleverna svarar att de tänker söka vidare till högskola, och detta stämmer också precis med vad läraren säger i tidigare citat. 10 % är fortfarande osäkra på om de ska söka vidare och 15 % svarar att de inte tänker söka vidare till högskola. På en följdfråga fick de 15 % som inte ska söka vidare till högskola svara på vad de tänkte göra istället. Av dessa var det 27 % som uppgav att de skulle söka annan utbildning, 20 % skulle söka arbete och 6 % var osäkra på vad de ville göra i framtiden. Notera att detta är svar på en filterfråga därför blir inte det sammanlagda värdet 100 %. Vidare säger läraren,

Vi brottas ju också med detta att vi inte vill bli en skola som jobbar med, att man är så inriktad på behörighet och omdömen att man tappar bildningsperspektivet. Bildningsperspektivet får inte tappas bort även i övriga skolväsendet, för att kunskap är ingenting utan ett bildningsperspektiv.

Läraren berättar också att skolan har ett samarbete med en högskola gällande en form av fortutbildning, men som vi förstod det riktade den sig främst till lärare inom folkhögskolan. Skolan har alltså inget samarbete med någon högskola i avseendet när det gäller eleverna. Däremot berättar läraren att för eleverna i årskurs 3 erbjuds dessa att gå college som skolan säger är högskoleförberedande. Eleverna som läser denna inriktning får bland annat möjlighet till att besöka något universitetsbibliotek samt pröva på hur det är att skriva en tentamen och en vetenskaplig uppsats. De har också en gemensam sökdag då lärarna hjälper till vid ansökningen till högskolan. Dessutom använder sig skolan av studentambassadörer, dock inte det senaste året. Läraren säger vidare att många som kommer till skolan och läser årskurs 3, är färdiga med de flesta grundläggande behörigheterna. Men de behöver ibland kanske lite mer kött på benen för att kunna läsa på högskola. Läraren berättar också att skolan har en naturvetenskaplig inriktning, där de har möjlighet att utfärda behörigheter i bland annat fysik och kemi B. Hon säger att för de elever som läser detta finns det nästa alltid en ambition att läsa

36

vidare på högskolan, ”Ytterst få läser det bara av intresse, utan de vet att de vill utbilda sig inom det”. Läraren säger också att hon anser att deras antagningssystem varken gör det svårare eller lättare när det gäller elevernas ansökan till högskolan.

4.1.4.

Folkhögskolan och omvärlden

Läraren tror att deras kurser kanske hade sett annorlunda ut om folk hade haft råd att studera bara för nöjes skull. Men de har inte behövt förändra sig eftersom deras allmänna linje är mycket populär, så propositionen har inte gjort att de har behövt ändra sin profil. Hon tror också att det kanske främst beror på att det blir viktigare och viktigare för människor att få behörighet till högskolan.

Vi har haft ett enormt söktryck, jag tror det var mellan 3,5 – 4 sökande per plats. Så vi är ju jättepopulära. Vi brukar ligga runt 3 sökande per plats men nu var det högre.

Vidare säger läraren att de märkt en viss skillnad i budgeten när det gäller den nya regeringen, att de satsar mer på yrkeshögskolor och detta får ju inte folkhögskolan någon del av. På vår fråga hur de prioriterar när de antar sökande svarade läraren att de tar in äldst med lägst utbildning i första hand. Eftersom det är så många yngre som söker så måste man sålla, fortsätter hon, då tar man några med tidigare missbruksproblematik, några med ADHD, andra som har dyslexi, Aspergers syndrom och hjärnskada i vuxen ålder. Detta är som hon kallar det ömmande fall, men självklart ska också de utan diagnos eller tidigare problematik bli antagna. Man gör en mix, fortsätter läraren, och sedan lottar man så att det ska bli en jämn fördelning av olika grupper, de vill ha en så mångsidig och mångkulturell skola som möjligt, det är det som är deras mål. Läraren säger ” Vi vill ju att det ska vara en stor blandning av människor

för man lär sig väldigt mycket av varandra” Intresse och mognad är också en viktig del

i uttagningen. Finns inte intresset så vet hon av tidigare erfarenhet att de hoppar av utbildningen.