ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete, 41-60 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2008
Unga mäns upplevelser av att
gå omvårdnadsprogrammet
Författare: Frida Andersson och Malin Ohlsson Handledare: Berit Åberg
YOUNG MEN AND THEIR EXPERIENCES OF THE HEALTHCARE PROGRAMME Authors: Frida Andersson och Malin Ohlsson
Supervisor: Berit Åberg Örebro university
Academy for law, psychology and social science Social Work Program
Social work 41-60 points C-essay, 15 points Autumn term 2008
Abstract
The aim of this study is to investigate and understand how young men on the healthcare programme experience their situation as young men in a women-dominated vocational education. The analysis is based on earlier research on young men in education in general, young men on the health care programme, male student nurses, male nurses, masculinity and gender – and masculinity theories. A qualitative method was chosen and five semi structured interviews were carried out with five young men in their third year on the health care
programme.
The result indicates that the boys in general are positive to the education, both when it comes to their experiences in the classroom and on the field. Relatives and friends opinion of the choice of education varies and so does the young men opinions about who gets the largest space in the classroom, the girls or the boys. On the field most of the boys experience that they recive a friendly treatment but that they sometimes, due to few male co workers, not have felt any fellowship. It seams like the boys experience that men and women have different communication styles and that it would be better, both in school and practice, if there were more men in the fields of nursing.
Keywords: Young men in a women-dominated area, health care programme, masculinity, gender
UNGA MÄNS UPPLEVELSER AV ATT GÅ OMVÅRDNADSPROGRAMMET Författare: Frida Andersson och Malin Ohlsson
Handledare: Berit Åberg Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete 41-60 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2008
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka och förstå hur killar i årskurs 3 på gymnasiets omvårdnadsprogram upplever sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning. Analysen grundar sig i tidigare forskning om unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor samt genus- och maskulinitetsteori. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem unga män som går sista året på omvårdnadsprogrammet.
Resultat visar att killarna generellt är positiva till utbildningen, både när det gäller deras upplevelser i klassrummet och på fältet. Omgivningens inställning till valet av utbildning varierar, likaså har killarna delade åsikter om vilka som får störst utrymme i klasserna, tjejerna eller killarna. På fältet upplever de flesta att de har fått ett positivt bemötande men att de ibland, på grund av få manliga kolleger, inte känt en så stark gemenskap. Det verkar som att killarna upplever att det finns olika kommunikationsstilar mellan män och kvinnor och att det skulle kunna bli bättre, såväl i skolan som på fältet, med fler män inom omvårdnad.
Nyckelord: Unga män i kvinnodominerande områden, omvårdnadsprogrammet, maskulinitet, genus
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 2
1.1 SYFTE... 2
1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR... 3
2. TOLKNINGSRAM OCH TIDIGARE FORSKNING... 3
2.1 KÖN SOM SOCIAL KONSTRUKTION... 3
2.2 MASKULINITETSMÖNSTER... 3
2.3 ATT BRYTA KÖNSMÖNSTER... 4
2.4 UNGA MÄN I UTBILDNING... 5
2.5 BEMÖTANDE UTIFRÅN ATT VARA MAN PÅ ETT KVINNODOMINERANDE OMRÅDE... 6
2.6 DELAKTIGHET, GEMENSKAP OCH HINDER FÖR DETTA... 7
2.7 SJÄLVBILD, IDENTITET OCH ROLLKONFLIKT... 7
3. METOD ... 8
3.1 LITTERATURGENOMGÅNG... 8
3.2 URVAL AV RESPONDENTER... 9
3.3 UTARBETANDET AV INTERVJUGUIDEN... 9
3.4 INTERVJUERNAS GENOMFÖRANDE... 9
3.5 SAMMANSTÄLLNING AV RESULTAT OCH ANALYS... 10
3.6 RELIABILITET, VALIDITET OCH GENERALISERBARHET... 10
3.7 AVSLUTANDE DISKUSSION OM TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET... 12
4. ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
5. RESULTAT OCH ANALYS... 14
5.1 VALET ATT GÅ OMVÅRDNADSPROGRAMMET... 14
5.2 FAMILJENS OCH VÄNNERS INSTÄLLNING TILL UTBILDNINGSVALET... 15
5.3 INSTÄLLNINGEN TILL OMVÅRDNADSPROGRAMMET... 16
5.4 KILLARNAS OCH TJEJERNAS UTRYMME I KLASSEN... 17
5.5 ATT SE SIG SJÄLV SOM VÅRDARE... 19
5.6 MÄNS BETYDELSE INOM OMVÅRDNAD... 20
5.7 SAMMANFATTANDE ANALYS... 22
6. DISKUSSION ... 23
7. REFERENSLISTA ... 25
1. INLEDNING
Arbetsmarknaden är ett område som idag är mycket könssegregerat (Dahlborg & Eriksson, 2006). 87 % av dem som arbetar inom vård och omsorg och hela 90 % av dem som arbetar som sjuksköterskor är kvinnor (SCB, 2008a). Män tenderar däremot att dominera i yrken såsom byggnadsarbetare och maskinreparatör (SCB, 2008b). Denna könsuppdelning på arbetsmarknaden går att urskilja redan i valet av utbildning (Wernersson, 1991, Sandell, 2007), främst gällande yrkesinriktade utbildningar. Unga kvinnor väljer nämligen att gå program som riktar sig mot bland annat omvårdnad, medan unga män1 gärna väljer program inom exempelvis teknik eller industri (Stanfors, 2000).
Idag är 86 % av de elever som går omvårdnadsutbildningen tjejer (Skolverket, 2008). Det är däremot fler killar på tjejdominerande utbildningar än tvärtom och en förklaring till detta kan vara att killar oftast bemöts med öppnare famnar (Sandell, 2007). Otraditionella
utbildningsval tycks dock inte vara helt oproblematiska, statistik visar nämligen att det är de elever som har gått könsatypiska utbildningar som har högst arbetslöshet. Likaså är
avbrottsfrekvensen markant högre för det kön som är i minoritet på en utbildning (Skolverket, 2002). Trots denna statistik så framkommer det vid en närmare litteraturgenomgång att det nästan saknas forskning om unga män på kvinnodominerande gymnasieutbildningar. Tidigare forskning om könssegregation i utbildning har koncentrerat sig på unga kvinnor i
mansdominerande gymnasieutbildningar. Detta väckte intresset för att studera unga mäns upplevelser av att vara just män på en kvinnodominerande utbildning. De bristande
kunskaperna på detta område gör att den tidigare forskningen, i denna studie, till största delen utgörs av unga män i utbildning i allmänhet (Jonsson, 1998; Kryger, 1988; Lundgren & Sörensdotter, 2004; Sandell, 2007; Wernersson, 1991, 1995), unga män på
omvårdnadsprogrammet (Herrman, 1998), elever på omvårdnadsprogrammet (Eriksson & Gunnarsson, 1997), män som studerar till sjuksköterskor (Eriksson, 2002; Jorfeldt, 2004) och manliga sjuksköterskor (Ekstrand, 2005, 2006; Hayden & Yoshimura, 2007; O´Lynn, 2007; Robertsson, 2003). Utifrån de här studierna kan slutsatsen dras att det inte alltid är helt oproblematiskt att som man träda in på ett kvinnodominerande område, samtidigt kan det även innebära en rad olika fördelar. Det är utifrån dessa kunskaper som denna studies
forskningsfråga uppstår, det vill säga: hur upplever killar på gymnasiets omvårdnadsprogram sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning?
Omvårdnadsprogrammet syftar till att ge kunskaper inom vård och omsorg samt inom hälso- och sjukvård. Programmet ska ge kunskaper inom medicin, omvårdnad samt om människans hela livslopp, såväl biologiskt och psykologiskt som socialt och existentiellt. En central utgångspunkt för utbildningen är etiken och människors lika värde. Under den, sammanlagt 15 veckor långa, arbetsplatsförlagda utbildningen får eleverna möjlighet att nå en djupare förståelse för arbetes praktik samt knyta samman den med teori (Skolverket, 2008b). Direkt efter utbildningen har eleverna möjlighet att arbeta som skötare, undersköterska eller assistent inom vård och omsorg. Många andra yrken inom området kräver dock vidareutbildning, exempelvis sjuksköterska, socionom, sjukgymnast och polis (Utbildningsinfo, 2008).
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka och förstå hur unga män i årskurs 3 inom gymnasiets omvårdnadsprogram upplever sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning.
1.2 Frågeställningar
- Hur upplever unga män sin situation på omvårdnadsprogrammet?
- Hur kan de här upplevelserna förstås utifrån genus- och maskulinitetsteori?
2. TOLKNINGSRAM OCH TIDIGARE FORSKNING
Nedan redovisas först genus- och maskulinitetsteori och sedan tidigare forskning om unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor. För att få fram det centrala i teorierna presenteras de under följande rubriker: Kön som social konstruktion, Maskulintetsmönster och Att bryta könsmönster. Den tidigare forskningen redovisas utifrån de teman som visat sig vara centrala för studien. De teman som urskiljts och sedan blivit rubriker är Unga män i utbildning, Bemötande utifrån att vara man på ett kvinnodominerande område, Delaktighet, Gemenskap och hinder för detta samt Självbild, identitet och rollkonflikt.
2.1 Kön som social konstruktion
Att vara kvinna eller man innebär ett ständigt pågående arbete som inte är givet för någondera kön (Connell, 2003). Genus är med andra ord inte något konstant utan snarare en skapande process (Hirdman, 2003), femininitet och maskulinitet förändras och reproduceras genom mäns och kvinnors praktiker (Nordberg, 2004). Att vara av ett visst kön påverkar oss från det att vi är små, genom vår uppväxt, familj, relationer, hur vi ser på oss själva och hur vi för oss. Kvinnor och män intar en plats i genusordningen och förhåller sig till den genom sitt sätt att tänka, handla och uppträda. Det finns en genusordning som berör de symboliska relationerna och den innebär att kategorierna man och kvinna blir betydligt mer än bara det biologiska. Med kategorierna man och kvinna följer en rad tolkningar och förställningar, men också regler för hur en person ska vara som man respektive kvinna (Connell, 2003). Den rådande normen verkar vara maskulin auktoritet och feminin omvårdnad (Connell, 2008). De flesta av oss är både feminina och maskulina, men i olika grad, och de sociala relationerna som
människan befinner sig i är viktiga för att förstå hur femininitet och maskulinitet skapas. Det finns inte någon signifikant skillnad mellan män och kvinnor utan de är i det stora hela mycket lika. Dessa likheter mellan könen är däremot något som är svårt att acceptera då dikotomin mellan könen är starkt rotad i den västerländska kulturen (Connell, 2003).
2.2 Maskulinitetsmönster
Idag talas det om maskuliniteter istället för om en mansroll, något som tyder på att det finns fler än ett sätt att vara man på (Connell, 2003). Skapandet av olika maskuliniteter påverkas av faktorer som klass och etnicitet och därför bör hänsyn tas till dessa faktorer för att förstå hur maskuliniteter gestaltas och skapas. Det är således inte bara i relation till kvinnor som
maskulinitet skapas utan även i relation till andra män. Det finns olika praktiker och relationer som bildar maskuliniteternas huvudmönster i västvärldens genusordning, däribland hegemoni, underordnande, delaktighet och marginalisering. Hegemonisk maskulinitet syftar till den dynamik som leder till att genusordningens makt upprätthålls. Denna dynamik är bunden till både tid och kultur, något som påverkar vilken maskulinitet som är överordnad i den rådande kontexten. Med underordning så menas att det inom hegemonin finns relationer mellan män som är baserade på underordning och dominans. Denna relation kan grunda sig i mäns grad av femininitet, ju mer feminin en man är desto mer underordnad blir han i relation till den
till den hegemoniska maskuliniteten, men att de ändå drar nytta av den och får fördelar gentemot kvinnor. Marginalisering innefattar ”…relationerna mellan maskuliniteter i
dominanta och underordnade klasser eller etiska grupper. Marginalisering hör alltid samman med auktoriseringen av den dominerande gruppens hegemoniska maskulinitet” (Connell, 2008 s. 119). Detta innebär att även män från den underordnade gruppen kan bli ”…förebilder för den hegemoniska maskuliniteten”, men detta sker utan att den underordnade gruppen de tillhör får en högre status (Connell, 2008 s. 119).
Enligt Yvonne Hirdman (2003) kan kvinnan ses som underordnad mannen, en man som bland annat är stark, klok och driftig. Mannen är också norm, om mannen och kvinnan sätts i
förhållande till varandra så är det mannen som ses som människan. Denna norm är något som mannen tvingas förhålla sig till. Vidare är normen något som framkallar och vidmakthåller makt, en makt som berör fördelningen av resurser, plats och handlingsfrihet. Makten som kommer av att vara man utövas på bekostnad av kvinnan (Hirdman, 2003).
I enlighet med ovanstående resonemang kan mannen och manlighet, enligt Hirdman (2003), ses som något som konstrueras och denna syn på mannen kan skapa nervositet hos mannen. Nervositeten uppkommer när mannen inte får tänka och agera enligt den manliga normen. Maskuliniteten kan komma att gå förlorad om görandet av manlighet inte sker kontinuerligt. Det skapas en rädsla för att inte kunna uppnå maskulinitetens viktiga regel, nämligen ”…att vara man är att inte vara kvinna.” (Hirdman, 2003, s. 57). Det manliga idealet hör samman med egenskaper som styrka, oräddhet och förmågan att hindra det kvinnliga (Kryger, 1988). Bilden av en riktig man formas genom en uteslutning av vissa beteenden och grupper och det verkar som att definitionen av att agera manligt innebär att undvika att göra något kvinnligt (Nilsson 1999). Ju mindre maskulin en kille är desto lägre ner på statusskalan hamnar han, något som leder till att unga män umgås mer homofobiskt i kretsar där det är viktigt att vara lojal och bete sig manligt (Lundgren & Sörensdotter, 2004). Killar lär sig att jämföra sig med män och det är viktigare att ha status hos det egna könet än hos det motsatta. Likaså värderas gemenskap med det egna könet högst och denna gemenskap återfinns ofta inom/genom arbetet eller idrotten (Jalmert, 1983).
Marie Nordberg (2003) föreslår att 2000-talets idealman ska ha kvinnliga personlighetsdrag, men se ut och uppföra sig som en man för att på så sätt inte överskrida könsgränserna för mycket. Det verkar som att det finns en skillnad i hur män inom kvinnoyrken talar om sig själva och sitt beteende och hur de sedan agerar. Det kan vara så att de män som finns i kvinnoyrken har sökt sig dit för att de inte uppskattar de manliga miljöerna och har andra värderingar och prioriteringar i livet. Trots att de kanske har andra värderingar och
prioriteringar i livet så tenderar ändå män att i talet uttrycka stereotypa manliga bilder för att sedan, i praktiken, göra det motsatta. Det kan tolkas som att den stereotypa bilden av mannen förhindrar honom att uppfatta sig själv på ett annat sätt än vad den manliga stereotypen anger. Även om könsöverskridande sker så reproduceras ändå mäns övertag i samhället (Nordberg, 2003).
2.3 Att bryta könsmönster
Genusrelationer och könsmönster förändras dels genom strukturella förändringar, dels genom att individer utmanar det rådande systemet och framtvingar förändringar i strukturer (Connell, 2003). Genusnormer för killar är minst lika begränsande och förtryckande som det är för tjejer, det gemensamma för båda könen är önskan om att bli sedd, respekterad och accepterad. Genom umgänge med det motsatta könet finns bättre möjligheter att bryta genusnormer än vad det finns om ungdomar umgås enkönat (Lundgren & Sörensdotter, 2004). Det finns en
ökad acceptans för dessa genusförändringar, men det behöver inte betyda att praktiken ändras (Connell, 2008). I den rådande underordningen är det den underordnade själv som ses som problemet. Det är framförallt hos kvinnan som ansvaret för att skapa förändring ligger, det vill säga att bryta det så kallade genuskontraktet som vidmakthåller genusordningen (Hirdman, 2003).
Kvinnor som går emot genusordningens fördelning av arbete kan, enligt Hirdman (2003), bli bemötta med beröm, detsamma råder däremot inte för mannen. Att ägna sig åt kvinnosaker, däribland hushållsarbete och vårdande arbete, är förenat med skam för mannen. Om han ska utföra en kvinnlig syssla är det viktigt att han inte skadas på något sätt. Utförandet måste äga rum under särskilda förhållanden för att det ska vara uppenbart att det inte är frågan om någon slags förnedring eller liknande. Om en man kommer in på kvinnliga sfärer krävs det att det sker en ombildning av dessa sfärer. Detsamma gäller ej om en kvinna tar sig in i de manliga sfärerna, då det är kvinnans som tvingas ändra sig (Hirdman, 2003).
I kontrast till ovanstående argumentation menar Nordberg (2004) att även män positivt kan internalisera det feminina, precis som kvinnor positivt kan internalisera det maskulina. Ett hinder för detta är de kraftfulla könsnormerna som gör att maskulinitet och femininitet ses som könsdikotomt och stereotypt oavsett vilken kropp som utför det. En förändring och modernisering av maskulinitetsnormerna har skett, men trots det så kvarstår mäns
överordning. Nordberg hänvisar i sin artikel till Lisa Adkins diskussion om hur jämställdheten har öppnat upp för mer flexibla könskonstruktioner, men att män belönas mer för femininitet än kvinnor för maskulinitet. Norberg anser dock att det fortfarande finns en stigmatisering och att könsgränserna ej får utmanas för mycket. Män i kvinnoyrken förväntas göra feminina sysslor och ha feminina egenskaper samtidigt som de ska bidra med ett manligt perspektiv. Det har visat sig att män i kvinnoyrken upplever att de har ändrat sig och fått mer feminina egenskaper, samtidigt framhåller de det manliga för att inte uppfattas som fjolliga eller alltför feminina. Detta visar hur styrande heteronormen och homofobin är samt hur det begränsar vilka överskridanden som är möjliga (Nordberg, 2004).
2.4 Unga män i utbildning
De könsroller som idag finns inom bland annat utbildningsväsendet har ändrats enligt Inga Wernersson (1991), främst för tjejer då tjejerna har tagit till sig mer av de manliga
värderingarna utan att förlora det kvinnliga, exempelvis kombinera karriär och familjeliv. Killar verkar vara mer passiva och deras roller har främst ändrats som en konsekvens av unga kvinnors val. Det ser ut som att killar som väljer otraditionella gymnasielinjer ofta kommer från en högre socioekonomisk klassbakgrund vilket ger dem ett överläge mot många av tjejerna som utgör majoriteten av könen (Wernersson, 1991).
Wernersson (1991) menar att killar tenderar att dominera på gymnasiet, få mer
uppmärksamhet, bli framlyfta och omhuldade. Det verkar som att det finns en viss skillnad mellan könen när det gäller vilka ämnen de känner att de har gott självförtroende i. Tjejer tycks ha bättre förtroende för sina sociala förmågor och killar när det gäller sin förmåga att hantera konkurrenssituationer (Wernersson, 1991). Wernersson (1991) hänvisar till en
avhandling av Elvi Walldal som beskriver killarna som mer karriär- och konkurrensinriktade, där förberedelser för olika handlingsmoment var viktiga, och tjejerna som mer inriktade på samarbets- och relationsarbete, där samtal sågs som extra viktigt. Att plugga är något som av killar kan ses som tjejigt och det finns vissa ämnen som klassas som mer kvinnliga än
manliga. Killar kan därför avstå från att välja dessa ämnen för att de anses ha mindre status eller vara mindre viktiga, likväl som de kan välja dessa ämnen för att de anses som lätta.
Självklart finns det även ämnen som klassas som mer manliga och har högre status bland de unga männen (Wernersson, 1995).
Killar som går omvårdnadsutbildningen är ofta, i förhållande till tjejerna, få till antalet och avbryter i högre grad sin utbildning (Eriksson & Gunnarsson, 1997). På utbildningen är det generellt även få manliga lärare (Herrman, 1998, O´Lynn, 2007), men en studie visar ett exempel från en skola med ovanligt många manliga lärare på omvårdnadsprogrammet och i det fallet tycks även de manliga eleverna vara betydligt fler (Eriksson & Gunnarsson, 1997). Det kan vara så att manliga lärare är betydelsefulla som förebilder för manliga studenter (Jorfeldt, 2004). Det större antalet killar kan även tänkas bero på att det finns en tradition av utbildningsvalet på orten (Eriksson & Gunnarsson, 1997). Det har visat sig att män som har valt sjuksköterskeyrket uttrycker att de har ett speciellt intresse av teknik samt akut och medicinsk vård, något som även ger status (Ekstrand, 2005).
2.5 Bemötande utifrån att vara man på ett kvinnodominerande område
Det verkar som att unga män som går omvårdnadsutbildningen vanligtvis ser det som positivt att gå en kvinnodominerande utbildning och att de betraktas som speciella i positiv
bemärkelse av sina vänner. Den kvinnodominerande miljön tycks också göra att de får en uppmärksamhet som de oftast upplever som bra. De anser sig inte ha några speciella förutsättningar, i egenskap av män på en kvinnodominerande utbildning, utöver sitt människointresse. Det är även så att de till stor del upplever att de får ett respektfullt bemötande som omsorgspraktikanter, men inte alla gånger som elever på skolan. Manliga elever kan exempelvis känna sig motarbetade av kvinnliga lärare. Dessa, trots detta, till stora delar positiva upplevelserna av att gå omvårdnadsprogrammet kan även förstås genom att unga män, enligt kvinnliga klasskamrater, får vissa fördelar. Kvinnor menar också att män vill arbeta sig högre upp i hierarkin istället för att fortsätta som undersköterskor (Herrman, 1998). Något som kan bidra till unga mäns positiva upplevelser är att lärare, på skolor i allmänhet, ofta bemöter killar och tjejer på olika sätt vilket leder till att könsordningen accepteras (Lundgren & Sörensdotter, 2004). Det är därför viktigt att lärare skapar en god och rättvis miljö för både kvinnor och män (Wernersson, 1995).
Denna, till stora delar, positiva upplevelsen av att vara man på en kvinnodominerande utbildning går ej att direkt applicera på män som arbetar inom vården. De kan uppleva ett positivt bemötande utifrån sitt yrkesval, men det sker dock alltid utifrån rådande könsroller. Andra personers bemötande präglas av uppfattningar om maskulinitet och könsstämpeln av yrket sjuksköterska. Det negativa är att deras manlighet och yrkesval kan bli ifrågasatt av omgivningen och de kan till och med bli ansedda som homosexuella, kvinnliga och avvikande (Robertsson, 2003). Män som arbetar inom vården kan uppleva att de blir speciellt granskade (Ekstrand, 2005) och det tycks även vara så att män som gör otraditionella yrkesval kan bli diskriminerade (Jonsson, 1998). Människor kan visa förvåning gentemot manliga
vårdarbetare och dessa män kan i sin tur uppleva att de är tvungna att motivera varför de valde just vårdyrket. Vissa manliga sjuksköterskor kan till exempel känna att inte alla accepterar deras yrkesval och deras vänner kan kommentera att det är bristande karriärmöjligheter och dålig lön inom området (Robertsson, 2003). Manliga sjuksköterskor kan också uppleva att de har förväntningar på sig att vara fysiskt starka så att de kan utföra lyft av patienter samt att de ska ha kunskaper kring teknik och medicin (Ekstrand, 2006). Det händer även att män som läser sjuksköterskeutbildningen får frågan om de har planer på att bli läkare (Jorfeldt, 2004).
2.6 Delaktighet, gemenskap och hinder för detta
En studie visar att killar i årskurs åtta kan känna sig beklämda när de vistas i skolan och de kan då få svårt att utvecklas i skolans offentliga miljö (Kryger, 1988). Inom vården tycks män däremot ha en väldigt framträdande roll på exempelvis möten, trots att de är i minoritet på arbetsplatsen. Det verkar även som att män som arbetar inom vården gärna håller ihop över tjänstegränserna och föredrar att tala med andra män (Ekstrand, 2005). Enligt Margaretha Herrman (1998) Detta mönster går också att urskilja bland manliga omvårdnadselever då de gärna håller ihop med varandra. Att de manliga eleverna gärna håller ihop med varandra kan höra samman med att de emellanåt kan uppleva att de är exkluderade från kvinnors
gemenskap. En anledning till denna upplevda exkludering kan vara att männen tycker att kvinnor pratar på ett annat sätt och att de därför kan uteslutas som män. Denna typ av uteslutning uttrycks som en obehaglig känsla hos män, en känsla som även visar sig om männen framhålls som avvikande utifrån sitt kön när de vistas i skolan. Denna obehagskänsla är något som de manliga eleverna föredrar att inte tala om (Herrman, 1998).Det finns även fler studier som visar på männens upplevelse av exkludering gentemot kvinnliga
arbetskamrater (Robertsson, 2003; Jorfeldt, 2004). Trots baksidan av att vara i minoritet verkar männen ändå inte känna något behov av att ändra den särbehandling som sker (Ekstrand, 2005).
Bland undersköterskorna verkar det som att både kvinnor och män hjälps åt att upprätthålla de traditionella könsrollerna, bland annat gällande arbetsfördelning. Män vill helst undgå orena arbetssysslor och ägnar sig hellre åt tunga lyft och kvinnor upplever ofta den manliga fysiken som en tillgång (Herrman, 1998). Det har visat sig att kvinnliga kollegor gärna betonar de förväntningar som finns på män, exempelvis deras fysiska styrka, något som leder till att män kan undgå vissa arbetsuppgifter, såsom städning. Det råder alltså en könsuppdelning av arbetssysslor i dessa fall (Ekstrand, 2006).
För män i sjuksköterskeutbildningen går det att urskilja olika hinder. Dessa hinder är att omvårdnad och ämnets utbildning är uppbyggt på ett kvinnligt perspektiv, bristen på manliga förebilder, isoleringen från andra män och ett kvinnligt vinklat språk, exempelvis
sjuksköterska. Könen kan ibland även behandlas olika, män får till exempel inte alltid vara lika delaktiga vid intima kontakter och könen har olika kommunikationsstilar (jmfr
Herrman,1998).Ytterligare ett hinder är mäns problem med beröring och omvårdnad. Kvinnans sätt att omvårda ses som det rätta vilket gör att män får en känsla av att de måste vara kvinnor för att kunna utföra saker på ett korrekt sätt (O´Lynn, 2007).
2.7 Självbild, identitet och rollkonflikt
En man som väljer att arbeta som sjuksköterska kan få en rad fördelar såsom bättre karriär- och utvecklingsmöjligheter, men han kan även möta en rad svårigheter. Dessa svårigheter innefattar bland annat rädsla av att betraktas som feminin och upplevelsen av att behöva förhålla sig till spekulationer om sin sexuella läggning. Detta kan i sin tur leda till en komplex och instabil identitetsbild som kan göra att män överdriver sin maskulinitet (Ekstrand, 2005, jmfr. Herrman, 1998). Mäns otraditionella yrkesval inom omvårdnad kan leda till att de erfar en rollkonflikt. Denna rollkonflikt kan yttra sig som motstridiga förväntningar mellan deras roll som män och deras roll som sjuksköterskor (Robertsson, 2003; Herrman, 1998). Det kan innebära att de inte vet hur de ska bete sig och att de får en känsla av att inte kunna
tillfredställa båda sidorna, det vill säga den till stora andelen kvinnliga kollegorna kontra andra män (Hayden & Yoshimura, 2007). Det är även ovanligt att manliga sjuksköterskor visar närhet och berör sina patienter, vilket också medför att rådande maskulinitetsideal vidmakthålls. Det kan bero på att dessa arbetsuppgifter anses ha lägre status och att det inte är
riktigt accepterat för män att utföra intima arbetsuppgifter (Ekstrand, 2006, jmfr Jorfeldt, 2004). Att detta yrke fortfarande till stor del ses som kvinnligt (Robertsson, 2003) kan, som det belystes ovan, leda till att män får en känsla av att vara tvungna att vara kvinnor för att kunna utföra saker på ett korrekt sätt (O´Lynn, 2007).
Ordet skillnad framträder som ett centralt tema i tidigare forskning om män i omvårdnad. Dels som en skillnad mot de kvinnliga kollegorna, dels som en skillnad gentemot andra maskuliniteter och därmed en känsla av att vara lite udda. Denna känsla av att vara udda kan leda till en osäkerhetskänsla kring omgivningens uppfattning om dem som män (Eriksson, 2002). Vissa män kliver mer över gränserna för vad som anses vara normalt än andra, dock måste de alla förhålla sig till den heterosexuella normen som ofta leder till spekulationer kring en manlig sjuksköterskas identitet (Ekstrand, 2005).
3. METOD
Valet av metod bör utgå ifrån studiens syfte (Olsson & Sörensen, 2007) och eftersom syftet i denna studie var att studera och förklara de unga männens upplevelser lämpade sig en kvalitativ metod bäst. Att genomföra intervjuer gör det möjligt att ta del av människors
berättelser för att sedan kunna få en djupare förståelse för dess mening (Kvale, 1997; Marlow, 2000). Då området unga män på omvårdnadsutbildningen knappt har utforskats är en mer öppen och kvalitativ metod att föredra, då det ej är på förhand givet vad som kan tänkas komma fram. En kvalitativ ansats ger också möjligheten att få ett inifrånperspektiv och på så sätt successivt fördjupa sina frågeställningar samt de tankar och idéer som finns hos
intervjupersonerna, i det här fallet de unga männen (Olsson & Sörensen, 2007). Författarna till denna studie kunde, utifrån den tidigare forskningen, urskilja olika teman rörande män i kvinnodominerande områden. Dessa teman var väldigt övergripande och detta ledde till att de behövde fördjupas och utvecklas under arbetets gång, något som den kvalitativa
forskningsintervjun möjliggjorde då den varken är helt öppen eller på förhand klart strukturerad, utan snarare fokuserar på olika teman (Kvale, 1997).
3.1 Litteraturgenomgång
Att göra en litteratursökning är viktigt för att forskningsfrågan ska kunna kopplas till teorier, för att se vad som tidigare har skrivits om ämnet och för att guida sin egen forskningsfråga framåt. Att studera vad som tidigare har skrivits om ämnet är viktigt för att försöka undvika att göra en upprepning av en redan gjord studie (Marlow, 2000). För att finna relevant
litteratur till denna studie användes källförteckningar till andra böcker inom ämnet, sökmotorn Google, databaserna LIBRIS, KVINNSAM och Örebro universitetsbiblioteks katalog.
Några av sökorden som har kombinerats är men/nursing, män/omvårdnad, omvårdnadsprogrammet, unga män/utbildning, genus/skola, genus/yrke, gender,
maskulinitet/masculinity och könssegregering. Efterforskningar visade endast på en studie om unga män på omvårdnadsprogrammet vilket gjorde att kunskap även fick inhämtas från andra områden som bedömdes relevanta för studiens syfte. Dessa övriga områden var unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till
sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor.
Utifrån den tidigare forskningen framkom fyra centrala teman som blev vägledande under utformningen av intervjuguiden. Dessa teman var: unga män i utbildning, bemötande, delaktighet och själbild/identitet. Ett av syftena med litteratursökning är att kunna koppla forskningsfrågan till teorier (Marlow, 2000). Det skedde ganska tidigt i processen då
författarna på förhand hade en ide om att använda maskulinitetsteori och genusteori, en uppfattning som senare stärktes under litteraturgenomgången. Anledningen till att
uppfattningen kom att stärkas var att tidigare studier inom området många gånger har använt sig av dessa teorier i mer eller mindre utsträckning.
3.2 Urval av respondenter
När syftet med en studie är av mer utforskande karaktär, där forskaren har fokus på personers upplevelser, behöver ej urvalet ske utifrån att resultatet ska vara representativt eller
generaliserbart. Urvalet kan snarare grunda sig på från vem författarna kan få så mycket information som möjligt kring det de har valt att undersöka (Marlow, 2000). Till denna studie gjordes därför urvalet av respondenterna utifrån vissa kriterier som låg i enlighet med studiens syfte. Dessa kriterier var att killarna skulle vara i klar minoritet på omvårdnadsprogrammet och gå andra eller tredje året för att de skulle ha så mycket erfarenheter som möjligt, både i klassen och på fältet.
Antalet intervjuade i en kvalitativ studie bör ligga på 5-25 personer, detta kan variera
beroende på tid och resurser (Kvale, 1997). I denna studie har författarna valt att intervjua fem elever då detta ansågs räcka för att få en bild av deras upplevelser samtidigt som flera
intervjuer hade varit alldeles för tidsödande. Utifrån dessa kriterier gjordes ett
tillgänglighetsurval där kontakt togs med en skola i länet som visade sig vara villiga att delta i studien. Christine Marlow (2000) beskriver tillgänglighetsurval som att studien använder sig av de respondenter som är tillgängliga, lätta att nå. Efter kontakt med rektor och samordnare beslutades det att mentorerna i de aktuella klasserna skulle tillfråga de manliga eleverna om det fanns några som ville delta. Därav fick studien fem respondenter från två olika klasser, där killarna endast utgjordes av ett fåtal. Killarna gick sista året på utbildningen och hade under studietiden varit ute på sammanlagt två praktikplatser inom vård och omsorg. Gemensamt för dessa praktikplatser var att kvinnorna har varit i klar majoritet i personalgruppen.
3.3 Utarbetandet av intervjuguiden
Intervjuguiden utarbetades utifrån de teman som kunnat urskiljas ur den tidigare forskningen. Det första temat gällde själva utbildningen utifrån ett innan, nu och efter perspektiv. Det andra temat berörde bemötande på fältet och i klassen samt omgivningens reaktioner på
utbildningsvalet. Det tredje temat var delaktighet och berörde områden som trivsel, utrymme och fördelning av arbetsuppgifter. Det sista och fjärde temat var självbild och identitet och innefattade frågor om hur killarna ser på sig själva samt vilken betydelse de tror att män som arbetar inom vård har. Denna tematisering är viktig att ha med under hela processen
exempelvis vid utformning av intervjuguide och analys (Kvale, 1997). Guiden är
halvstrukturerad då det finns vissa givna teman som ska studeras samtidigt som syftet är att studera upplevelser, vilket gör att utrymme bör finnas för följfrågor som kan möjliggöra ett mer uttömmande svar. Denna intervjuguide gjordes därmed i enlighet med vad Christine Marlow (2000) benämner som en semistrukturerad intervju. Den semistrukturerade intervjun ger nämligen möjligheten att ställa följdfrågor. Detta är ett friare tillvägagångssätt än en strukturerad intervju då intervjuguiden inte måste följas lika strikt. Vidare är frågorna ofta öppna och vida i sin karaktär vid användandet av den semistrukturerade intervjun (Marlow, 2000).
3.4 Intervjuernas genomförande
Vid intervjutillfället påverkar både kontexten för intervjun samt språket som används,
dessutom påverkar även de intervjuades olika responser på dessa påverkansfaktorer (Marlow, 2000). Intervjusituationen bör ses som ett samspel mellan de som intervjuar och den som blir
intervjuad, där båda parter påverkar och reagerar på varandra (Kvale, 1997). Det är med andra ord viktigt med ett bra samarbetsklimat och det försökte författarna uppnå genom att ha en öppen och positiv hållning gentemot respondenterna samt lyssna och låta dem prata till punkt (Olsson & Sörensen, 2007). I en intervjusituation gäller det att, utifrån givna teman, försöka förstå meningen med dessa teman genom att ta del av det som sägs under intervjun, men även det som inte uttrycks i ord (Olsson & Sörensen, 2007). Eftersom det var två personer som intervjuade kunde en ha huvudansvaret för intervjun medan den andra kunde vara
uppmärksam på det som sades mellan raderna för att sedan lyfta det med respondenten och se om tolkningen var riktig (Olsson & Sörensen, 2007).
Även platsen för intervjun har, som sagt, betydelse för resultatet och denna studies intervjuer ägde rum i en lokal på skolan under skoltid. Anledningen till detta var främst att det skulle vara lättare för informanterna att delta. Intervjuerna bandades för att senare transkriberas (skrivas ned ordagrant) och skrivas ut. Innan intervjuerna började erhölls informanternas samtycke till inspelningen och till att skolan skulle få ta del av resultatet i form av ett exemplar av uppsatsen. Varje enskild intervju tog cirka 30 minuter och under denna tid var, som nämndes ovan, båda författarna närvarande.
3.5 Sammanställning av resultat och analys
De bandade intervjuerna transkriberades, lästes igenom och sammanställdes sedan utifrån de teman som använts i intervjuguiden. Endast det material som bedömdes relevant för att
besvara studiens frågeställningar har använts vid presentationen av resultat och analys, en viss selektion har med andra ord gjorts (Olsson & Sörensen, 2007). Resultatdelen, inklusive citaten, har gjorts om från talspråk till skriftspråk, utan att förlora sin innebörd, detta för att underlätta för läsaren. Tillvägagångssättet vid resultatsammanställningen användes för att materialet skulle bli så lätt att arbeta med som möjligt.
Redan innan intervjusituationen ägde rum påbörjades analysen eftersom den styr exempelvis val av teman och intervjuernas upplägg. Det tematiska arbetssättet användes vid analysen av resultatet då vi, genom empirin, bildade teman av det centrala som framkommit under intervjuerna (Widerberg, 2002). De sex teman som har använts är: valet att gå
omvårdnadsprogrammet, familj och vänners inställning till utbildningsvalet, inställningen till omvårdnadsprogrammet, killarnas och tjejernas utrymme i klassen, att se sig själv som vårdare och mäns betydelse inom omvårdnad. Dessa rubriker har sannolikt även färgats av de teman som framkommit ur tidigare forskning samt de teorier som ligger till grund för studien. Anledningen till att denna analysmetod valdes var att vi, under analysens gång, insåg att de ursprungliga temana ej räckte till för att belysa det som framkommit under intervjuerna. Då det kvalitativa tillvägagångssättet innebär en öppenhet inför nya infallsvinkar som kan uppkomma under intervjun, valde vi att följa den linjen och låta empirin bilda teman
(Widerberg, 2002). Att granska texter på detta sätt gör att mönster, likheter och skillnader kan identifieras (Marlow, 2000). Att till viss del utgå från empirin, men också den tidigare
forskningen och teorin gör att det även går att finna det som inte sagts, vilket kan vara minst lika viktigt (Widerberg, 2002). Under analysen framkom några sådana områden som då, likväl som de andra temana, analyserades i förhållande till tidigare forskning och teori.
3.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Begreppen reliabilitet, validitet och generaliserbarhet har uppkommit ur den kvantitativa forskningen vilket gör att de kan vara svåra att tillämpa i kvalitativa studier. Detta utesluter dock inte att en kvalitativ forskare också måste: ”…vara både saklig och tillförlitlig” (Widerberg, 2002, s. 18). Denna tillförlitlighet uppnås genom att författarna kontinuerligt
redovisar hur de har gått till väga, vilka val som har gjorts samt tolkningarna och
motiveringarna till dessa val (Widerberg, 2002). Då begreppen däremot anses vara viktiga har ett försök gjorts till att tillämpa dem i denna kvalitativa undersökning. Begreppen kan ändå bidra till att spegla författarnas saklighet samt tillförlitlighet.
Reliabilitet avser en undersöknings grad av tillförlitlighet och konsistens. Den innefattar vikten av att studien faktiskt undersöker skillnader i det som studeras och inte skillnader i själva undersökningsmetoden. Studien ska alltså uppnå samma resultat om den görs vid ett senare tillfälle (Marlow, 2000). Med anledning av att kvalitativa intervjuer snarare kan ses som processer där intervjuare och den intervjuade interagerar med varandra så är det inte troligt att samma resultat skulle uppnås vid ett senare tillfälle (Trost, 2005). Andra faktorer som kan påverka reliabiliteten är miljön där intervjun äger rum samt personen som utför intervjun. En intervjuguide som innehåller öppna frågor där svaren sedan ska kategoriseras är ytterligare ett exempel på något som kan minska reliabiliteten. Dessutom kan den intervjuade personen ge en felaktig bild av det som undersöks om det rör sig om retrospektiv information, exempelvis beroende på ämne (Marlow, 2000). Denna studie använde sig delvis av
retrospektiva frågor då studien syftade till att undersöka upplevelsen under hela utbildningen, även det föreliggande valet. Sannolikt färgades upplevelsen av valet utifrån den nuvarande situationen. Informanterna var medvetna om att deras svar skulle anonymiseras och att skolan ville ha ett exemplar av studien. De visste också att skolan kände till vilka fem personer som deltog och det faktum att skolan kände till detta är något som kan göra att anonymiteten försvagas en aning (även om deltagarnas namn inte anges i rapporten). Denna eventuella försvagning av anonymiteten kan i sin tur ha påverkat deras svar under intervjun och försvagat reliabiliteten. Författarna har dock försökt att i möjligaste mån säkra reliabiliteten genom att använda en intervjumall, transkribera resultatet och i så stor utsträckning som möjligt redovisa de olika stegen som har tagits under arbetes gång. En nackdel med att göra intervjuer med öppna frågor är att det ligger mycket ansvar på dem som intervjuar att de ska följa upp det som informanterna säger samt vara uppmärksamma på det som sägs mellan raderna. I denna studie försöktes detta lösas genom att båda författarna deltog och en hade huvudansvaret för intervjun och den andra var uppmärksam på luckor, otydligheter osv. Marlow (2000) beskriver validitet på följande sätt: ”…reflects the extent to which you are measuring what you think you are measuring.” (s. 185) Används rätt mätinstrument för att besvara frågeställningen? Har andra undersökningar inom samma område fått liknande resultat? Speglar mätinstrumentet den underliggande teorin? Detta är några frågor som bör ställas för att validiteten ska kunna avgöras (Marlow, 2000). Den valda metoden för denna studie var relevant eftersom det var upplevelser som skulle studeras och det fanns lite tidigare kunskaper om just denna grupp. Det hade därmed varit svårt att få fram en rättvis bild genom exempelvis enkäter. Validitet berör studiens giltighet och forskarens hantverksskicklighet, alltså att hela tiden kontrollera, ifrågasätta och teoretisera (Kvale, 1997). Detta har författarna försökt att uppnå genom att ha ett tydligt fokus på studiens syfte och dess frågeställningar samt inta ett kritiskt förhållningssätt till de olika steg som tagits i studien, främst analysen, samt till dem själva. Att inta denna kritiska ställning samt tydligt redovisa hur analysen har gått tillväga är viktigt för att se så att verklighet och tolkning stämmer överens, att tolkningen är begriplig och logisk samt att den är väl förankrad i empirin för att på så sätt stärka
validiteten (Olsson & Sörensen, 2007).
En nackdel med tillgänglighetsurval, som Marlow (2000) tar upp, är att det är svårt att göra generaliseringar utifrån den studerade gruppen. Det kan med andra ord vara så att de som har intervjuats skiljer sig som grupp från andra som går samma utbildning, exempelvis på grund
av att de går på en speciell skola eller i speciella klasser. Denna studie använder sig dock av få informanter och kan därför inte utgöra någon utgångspunkt för statistiska generaliseringar. Syftet med studien är att studera själva upplevelsen av att gå omvårdnadsprogrammet, alltså djupare kunskaper som inte berör generalisering. Genom att se till tidigare forskning kan vissa generaliseringar dock dras då det resultat författarna sett till viss del stämmer överens med tidigare forskning. Att resultatet enbart skulle vara en fråga om en effekt av att gå i en viss klass har minskat genom att informanterna kommer från olika klasser, men samma skola. Att de själva fick välja om de ville ställa upp gör att de skulle kunna skilja sig mot de unga män som ej ville delta (Marlow, 2000). Denna aspekt är svår att göra något åt då deltagandet grundar sig på frivillighet. Det kan tänkas att dessa elever skiljer sig från andra manliga elever, samtidigt är informanterna väldigt olika varandra vilket kan tyda på att det ändå är en viss bredd i den information som har framkommit. Med olika menas att de unga männen som deltar i studien till viss del anger olika anledningar till att de valde programmet, olika
framtidsdrömmar och olika sätt att se på omvårdnad.
3.7 Avslutande diskussion om tillvägagångssättet
Intervjusituationen bör, som nämndes ovan, ses som ett samspel mellan de som intervjuar och den som blir intervjuad, där båda parter påverkar och reagerar på varandra (Kvale, 1997). Detta märktes under intervjuernas gång både hos eleverna och hos författarna. En person ville egentligen inte gå omvårdnadsprogrammet vilket gjorde att det under intervjun upplevdes som jobbigt att ställa vissa frågor på grund av att eleven kanske uppfattade dessa som känsliga. På grund av olika etniska bakgrunder kan språksvårigheter också ha påverkat samspelet under intervjusituationen, då det i vissa fall tycks som att missförstånd uppstod både hos intervjuare och hos den intervjuade. Eleverna skiljde sig också i hur utförligt de svarade på frågor och följdfrågor vilket gjorde att vissa var lättare att intervjua än andra. I de fall där svaren var kortfattade blev det svårt att förstå vad den intervjuade verkligen menade. När en intervju genomförs finns det flera olika typer av felkällor som kan förekomma, vilka kan ha att göra med exempelvis var intervjun äger rum och hur frågorna är utformade (Olsson & Sörensen, 2007). Den rumsliga aspekten kan framförallt ha påverkat vid den första
intervjun då ett lokalbyte skedde precis när intervjun skulle sätta igång. Dessutom bandades intervjuerna, något som kan ha gjort att respondenterna kände sig obekväma även om det var något de själva gav sitt godkännande till. Risken för att dessa faktorer ska ha påverkat svaren bedöms dock inte som särkilt stor, detta utifrån att informanterna upplevdes som relativt bekväma med situationen och ärliga med sina svar. Eleverna drog sig inte för att ta upp sådan information som ur skolans synvinkel kan upplevas som negativ. Frågornas utformning kan ha påverkat resultat genom att vissa frågor inom ämnet eventuellt kan ha upplevts som känsligt för deltagarna, för vissa personer mer än andra. Även om informanterna trots detta upplevdes som uppriktiga i sina svar, kan detta ha lett till att för studien väsentlig information undanhölls. Detta är något som är svårt för författarna att känna till.
Författarnas förförståelse kring området som studerades var något som kunde påverka
utformningen av studien, intervjusituationen, tolkningen och analysen (Widerberg, 2002). Det var därför viktigt att tydliggöra vilken förförståelse som fanns för att undersöka hur dessa kunde ha påverkat studien och dess tillförlitlighet. Innan studien påbörjades hade författarna tankar om att det kunde finnas såväl svårigheter som möjligheter med att vara kille på omvårdnadsprogrammet. Tankarna kretsade mest kring de svårigheter som kunde finnas för dessa killar, vilket kan ha påverkat valet av tidigare forskning samt vilka följfrågor som ställdes under intervjun. Dessa kan i sin tur ha påverkat resultatet. Författarna har dock försökt att motverka förförståelsens påverkan av resultatet genom att ha ett öppet
förhållningssätt, bland annat har författarna under intervjun ställt öppna och icke ledande frågor. Detta öppna förhållningssätt har gjort att nya teman har dykt upp under resans gång. Även de teorier som har använts är en del av förförståelsen och de är viktiga att redovisa för att förstå hur tolkningen har gått till och för att kunna bedöma dess kvalitet (Olsson & Sörensen, 2007).
4. ETISKA ÖVERVÄGANDEN
De fyra huvudkraven som kan ställas på forskning är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 1990). Informationskravet innebär att informanterna ska informeras om att de deltar frivilligt. Vidare betyder kravet att de ska få information om syftet med studien, risker med studien och vem som kommer att läsa studien. Samtyckeskravet innebär att de måste ge sitt samtycke och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Konfidentialitetskravet innebär att informanternas personuppgifter ska skyddas och att det ej ska gå att identifiera enskilda individer i texten. Det sista kravet, nyttjandekravet, rör det faktum att det som kommit fram i studien endast ska användas för forskning (Vetenskapsrådet, 1990).
Det informerade samtycket inhämtades först från rektorn, då studien var tänkt att göras under skoltid. Därefter hämtades samtycke från eleverna via mentorerna, där eleverna frivilligt fick välja om de ville ställa upp. Då eleverna är myndiga och alltså en bit över femton så behövs ej föräldrarnas medgivande. Det informerade samtycket innebär även att informanterna ska få information om undersökningen i stort, vilka fördelar eller risker det kan finnas med att ställa upp samt att de kan dra sig ur när de vill (Kvale, 1997; Marlow, 2000). Eleverna i denna undersökning fick vid intervjutillfället, innan intervjun tog vid, mer information om studien. Bland annat informerades de om att skolan ville ha ett exemplar av uppsatsen. Därefter fick de ytterligare en gång ge sitt samtycke till att delta.
Att säkra konfidentialiteten innebär att intervjuaren vet vem som sagt vad och att ingen annan ska få reda på det (Marlow, 2000). Detta gör att konfidentialiteten måste beaktas i både intervjusituationen, utskriften och rapporteringen (Kvale, 1997). När det gäller rapporteringen i denna studie blev detta extra viktigt då skolan ville ha ett exemplar av uppsatsen. Detta löstes genom att det som framkom i studien, i så stor utsträckning som möjligt,
avidentifierades och inte analyserades utifrån vilken klass de gått i eller deras etniska bakgrund. Precis som nämndes ovan så har dock informanterna informerats om det här och sedan gett sitt samtycke.
Det är viktigt att se till studiens värde och att syftet först och främst bör ha ett vetenskapligt och mänskligt värde (Kvale, 1997). Att denna studie har det, stöds i att det finns ytterst lite skrivet om detta område. Dessutom visar tidigare forskning på liknande områden att det kan finnas en del problem med att vara en ung man inom ett kvinnodominerande område. Att ha kunskap om de unga männens situation är viktigt för att utbildningen ska bli så bra som möjligt och för att de manliga eleverna ska kunna få det stöd som de eventuellt kan behöva för att må bra. Vidare måste även konsekvenserna för den enskilde individen alltid beaktas (Kvale, 1997, Marlow, 2000). Denna studie kan röra känsliga ämnen vilket gjorde att rektorns samordnare fick utförlig information om studien för att eleverna sedan skulle kunna fångas upp vid eventuellt behov.
5. RESULTAT OCH ANALYS
Nedan redovisas resultatet i form av de teman som har urskiljts ur empirin. Tematiseringen utgörs av följande områden: valet att gå omvårdnadsprogrammet, familj och vänners inställning till utbildningsvalet, inställningen till omvårdnadsprogrammet, killarnas och tjejernas utrymme i klassen, att se sig själv som vårdare och mäns betydelse inom omvårdnad. Dessa teman presenteras var för sig och inkluderar analys, därefter följer en sammanfattande analys som lyfter fram de mer genomgripande områdena som framkommit i resultatet.
5.1 Valet att gå omvårdnadsprogrammet
Anledningarna som eleverna i denna studie nämner för att de valde att gå denna utbildning är bland annat att det är lätt att få jobb efter studenten. Det finns få män i vården och det behövs mer män, delvis på grund av tyngre arbetsbelastning. En annan anledning till valet är intresset för vård och att det är bra att hjälpa människor. Det är även en fördel med att ha en färdig utbildning som undersköterska efter studenten. Vissa har även personer i familjen som är verksamma inom området. Få nämnde något som talade emot valet, de som gjorde det menade att omvårdnadsprogrammet var en ”tjejlinje”, att det kunde finnas en osäkerhet om det skulle finnas arbete eller om de skulle klara av arbetet. En kille säger:
”Jag gillar att jobba med människor, men jag hade lite svårt att tänka mig att jag skulle klara av att jobba med äldre och att arbeta inom vård och sjukhus med sprutor och så, det var jag lite emot först. Men sen genom praktik och sommarjobb så har det visat sig att jag
fungerar bra med det.2”
Bland eleverna är det några som vill börja jobba direkt medan andra vill studera vidare till exempelvis sjuksköterska, polis, och ingenjör. Som drömyrken nämns läkare, ambulansförare, ingenjör och polis. Sjuksköterska ses ibland som ett alternativ till dessa.
Omvårdnadsprogrammet är starkt kvinnodominerat (Skolverket, 2008) och omvårdnad är feminint (Connell, 2008). Detta kan göra att killar kan avstå från att välja det, eller känna tvivel inför utbildningsvalet inom omvårdnad, då kvinnliga ämnen anses ha mindre status eller vara mindre viktiga (Wernersson, 1995). Några av killarna uttrycker en viss osäkerhet och tvivel inför att gå ett kvinnodominerande program men också en säkerhet över
utbildningsvalet. Osäkerheten yttrar sig exempelvis genom att omvårdnadsprogrammet kan ses som en ”tjejlinje” och att killarna, då omvårdnad är feminint, kände en osäkerhet inför om de skulle klara av att bland annat arbeta med äldre. En förklaring till denna osäkerhet kan vara att arbetet med äldre kräver sociala förmågor, något som killar traditionellt sett inte har lika gott självförtroende i som tjejer har (Wernersson, 1995). Ytterligare en källa till killarnas osäkerhet kan vara att kvinnans sätt att omvårda ses som det rätta vilket medför att killarna upplever att de, för att göra ett gott arbete, måste vara just kvinnor (O´Lynn, 2007). Hirdman (2003) menar att manlighet är något som konstrueras och att detta leder till en nervositet hos mannen för att maskuliniteten ska gå förlorad om de inte aktivt skapar den genom att undvika det kvinnliga. Killarnas osäkerhet kan grunda sig i nervositeten som kommer av att göra kvinnosysslor då vårdnadsarbete ses som ett kvinnogöra, vilket hotar deras maskulinitet (Hirdman, 2003). Det kan vara så att rädslan för att inte uppnå
manlighetsidealet skapar en osäkerhet för om de ska klara av att utföra arbetet. Att
omvårdnadsprogrammet ses som en tjejlinje och att ett tekniskt arbete som ingenjör, och inte
något vårdyrke, nämns som ett drömyrke kan också grunda sig i denna nervositet att inte bli betraktad som man. Detta kan ses som ett avståndstagande från det kvinnliga i syfte att inte gå emot den hegemoniska maskuliniteten, då den hegemoniska maskuliniteten ger dem fördelar. Mäns femininitet kan leda till underordning gentemot den ideala manligheten, något som killarna sannolikt vill undvika (Connell, 2008).
Den säkerhet killarna ändå känner inför att de har gjort rätt utbildningsval bottnar bland annat i att det behövs mer män i vården, delvis på grund av tunga arbetsuppgifter. Just de tunga arbetsuppgifterna inom vården är något som män gärna ägnar sig åt och som de även kan ha förväntningar på sig att klara (Herrman, 1998). Några av killarna i denna studie framhäver den manliga fysiken, medan andra istället betonar intresset för vård och att det är bra att hjälpa människor. Andra förväntningar som kan finnas på män i vården, utöver deras fysiska styrka, är att de ska vara kunniga inom teknik samt akut och medicinsk vård, ämnen som även ger status (Ekstrand, 2005). Detta kan speglas i några av de unga männens framtidsplaner och drömyrken då vissa strävar efter att bli läkare, polis, ambulansförare eller ingenjör, yrken som både ger status och kräver mer medicinskt och tekniskt kunnighet än exempelvis
undersköterska. Det skulle därmed kunna tolkas som att killarna har skapat sina drömyrken utifrån de förväntningar som finns på dem.
Att några i studien uppger att de ska läsa vidare efter studenten och inte fortsätta arbeta som undersköterskor stämmer överens med Herrmans (1998) studie där de unga kvinnorna upplever att de unga männen vill arbeta sig högre upp i hierarkin. Å andra sidan kan det däremot ses som tjejigt att plugga (Wernersson, 1995), något som skulle kunna vara en förklaring till att vissa inte vill läsa vidare och ser fördelar med att en färdig utbildning vid examen.
5.2 Familjens och vänners inställning till utbildningsvalet
De flesta killarna upplever att deras familjer har varit positivt inställda till deras
utbildningsval. Några anledningar till familjernas positiva inställningar är att de vill att killarna ska göra något som de trivs med och passar för. Andra skäl är att familjen förväntar sig vidareutbildning till läkare eller tandläkare och att familjemedlemmarna själva arbetar inom vården. Allas familjemedlemmar har dock inte varit positiva till utbildningsvalet, detta på grund av att omvårdnad ses som ”tjejigt” och inte är något som det går att tjäna bra pengar på.
Vissa av elevernas vänner har kommenterat deras utbildningsval utifrån att omvårdnad är ”mesigt”, att de inte förväntade sig att personen skulle vara en ”vårdkille” eller att det är svårt att komma vidare efter denna utbildning. En kille uttrycker sig på följande sätt kring
vännernas syn på utbildningsvalet:
”De tycker att det är lite mesigt att en kille ska jobba med hemtjänst och äldre. Det är mycket privata saker, intima, när man arbetar inom vården, exempelvis så får man hjälpa till vid toalettbesök. De undrar hur jag kan göra det men så är det, jag fungerar så. Jag fungerar bäst med att hjälpa människor”
En förklaring till vännernas åsikter sägs vara att vännerna inte förstod vad omvårdnad
egentligen innebar och därför trodde att personen skulle fastna inom hemtjänsten. De flesta av killarna har dock fått positiva responser från vännerna gällande utbildningsvalet, delvis utifrån att vännerna själva går omvårdnadsprogrammet.
Att killarna har fått positiva responser på sitt utbildningsval från både familj och vänner är ett resultat som visar likheter med andra studier (se exempelvis Herrman, 1998). Denna positiva respons sker däremot, enligt tidigare forskning, utifrån rådande könsmönster (Robertsson, 2003). Vår analys visar att familjerna tycker att det behövs män inom vården och att de förväntar sig vidareutbildning till läkare eller tandläkare. Dessa förväntningar på män har även visat sig i andra studier (se Jorfeldt, 2004). Att familjen har dessa förväntningar på de unga männens vidareutbildning kan i enlighet med det rådande könsmönstret bero på att män förväntas att välja yrken som ger status (Ekstrand, 2005). Att familjemedlemmarna eller vännerna själva arbetar eller studerar inom vården tas också upp som en anledning till att killarna har fått positiva responser från sin omgivning. Detta kan tolkas utifrån att en tradition av utbildningsvalet på en ort kan göra att fler unga män söker sig till vårdyrket (Eriksson & Gunnarsson, 1997), möjligtvis kan en tradition inom familjen eller vänskapskretsen ha samma effekt.
De negativa responserna som några av killarna fått grundar sig i att omvårdnad ses som kvinnligt med dåliga karriärmöjligheter, detta i enlighet med tidigare forskning som även visar att manliga sjuksköterskor ofta kan bli ifrågasatta utifrån dessa aspekter (Robertsson, 2003). Ifrågasättningen kan i denna studie yttra sig genom att vänner undrar om personen verkligen är någon ”vårdkille” eller att omvårdnad ses som mesigt. Detta kan vara ett uttryck för de rådande könsnormerna och den dikotomi som finns mellan det manliga och det
kvinnliga (Nordberg, 2004). Omvårdnad är enligt normen något feminint (Connell, 2008) och utifrån det kan uttrycket ”vårdkille” tolkas som en antydan till att det är en speciell typ av kille som arbetar inom vården. Denna antydan kan tolkas som att killar som väljer att arbeta inom vården är mer annorlunda, än andra män, i förhållande till den hegemoniska
maskuliniteten (Connell, 2008). Att som man utföra kvinnosysslor är förenat med skam (Hirdman, 2003) och kan leda till en underordning gentemot andra män (Connell, 2008). Det visar sig då vissa arbetsuppgifter kommenteras av vännerna som undrar hur de klarar av de intima arbetsuppgifterna. Det finns fortfarande en stigmatisering och könsgränserna får inte överskridas för mycket (Nordberg, 2004), något som vännerna ger uttryck för då de tycker det är okej att dessa killar arbetar inom vården, men att de intima arbetsuppgifterna blir ett alltför stort överskridande av könsgränserna.
5.3 Inställningen till omvårdnadsprogrammet
Utbildningen beskrivs som bra och rolig, bland annat utifrån att praktik och teori blandas och att de får en färdig utbildning vid studenten. En annan fördel är att de får körkort av skolan, kunskaper inom hjärt- och lungräddning, anatomi och fysiologi. De flesta av killarna i studien är positiva och tycker att de valt rätt utbildning. En person uttrycker dessutom att han blev positivt överraskad av utbildningen, han säger:
”Innan jag började omvårdnadsprogrammet så pratades det alltid om att jobba med äldre och så. Men det är inte alls så som man tror utan när man har provat själv och allting känns bra, då vet man vad det är för någonting egentligen och hur det är att komma ut och arbeta i vården.”
Killarna säger att de lärde sig mycket under praktikperioderna. De tycker att det var roligare att praktisera när de var myndiga (för de flesta eleverna på den andra praktiken), de fick göra mer då, exempelvis ge medicin. Flera av killarna tyckte att servering, matning, strykning, byta lakan och bädda säng tillhörde de mindre roliga arbetsuppgifterna. Det är en elev som tar upp
svårigheterna med den intima delen i vården. Ett exempel på detta är när han skulle duscha en äldre dam. Han uppger att både han och brukaren upplevde situationen som jobbig. Nu tycker han dock att det fungerar bättre eftersom han har blivit van med uppgifterna och brukarna med honom. Gällande utbildningens teoretiska del framkommer att de har några onödiga ämnen som exempelvis etik och livsfrågor, och att de istället borde ha mer av ämnen såsom matematik och fysik. Majoriteten av eleverna uttrycker en positiv inställning till deras erfarenheter som manliga omvårdare på praktiken. Det negativa som tas upp gällande
praktiken är att det var lite tråkigt, ett tungt jobb och, som nämndes ovan, att det var pinsamt då det var mycket kvinnor i personalen.
Att majoriteten av eleverna uttryckte en positiv inställning till deras erfarenheter som manliga omvårdare på praktiken är något som överensstämmer med tidigare forskning som menar att det vanligtvis ses som positivt att gå en kvinnodominerande utbildning (Herrman, 1998). Eleverna tycker att det var roligare att praktisera när de exempelvis fick ge medicin och det kan bero på att män som har valt omvårdnadsyrket har ett speciellt intresse av exempelvis medicinsk vård (Ekstrand, 2005).
Att det upplevdes som pinsamt med mycket kvinnor i personalen kan, enligt Chad O’Lynn (2007), tyda på att det är viktigt med manliga förebilder inom vården och att bristen på dessa kan utgöra ett hinder för killarnas delaktighet på praktiken (O’Lynn, 2007). Att det var flera killar i vår studie som tyckte att servering, matning, strykning, byta lakan och bädda säng tillhörde de mindre roliga arbetsuppgifterna kan bero på att hushållsarbete och vårdande arbete, enligt Hirdman (2003), kan ses som kvinnogöra och förenat med skam. Herrman (1998) menar att män helst vill undgå orena arbetsuppgifter och hellre ägnar sig åt tunga lyft. Detta kan grunda sig i att orena arbetsuppgifter ses som mer kvinnliga och därför inte
stämmer överens med mannens ideal, som delvis bygger på styrka och förmågan att hindra det kvinnliga (Kryger, 1998). Som nämndes ovan så tyckte de unga männen att de kvinnliga sysslorna var minst roliga på praktiken och de framhävde gärna fördelarna med sin fysiska styrka som män. Detta visar därmed på deras strävan att uppnå det manliga idealet. Manliga sjuksköterskor kan ha problem med beröring och omvårdnad (O’Lynn, 2007), något som kan exemplifieras med de svårigheter en elev upplevde med den intima delen i vården.
5.4 Killarnas och tjejernas utrymme i klassen
Att det är mycket tjejer i klassen är något som beskrivs som både positivt och negativt. Det negativa är att tjejerna kan tjata på killarna att de ska jobba, att de delar upp sig i grupper och att det blir mycket tjejprat. Det är tjejerna som bestämmer vilket ämne som ska tas upp. Killarna menar att det kan finnas svårigheter i att arbeta med tjejer, att tjejer och killar pratar om olika saker, tänker olika och att tjejerna grupperar sig mer vilket leder till att det gäller att hålla sig till rätt grupp. En av dem nämner också att det är pinsamt med mycket tjejer i klassen. Trots detta så upplever killarna att de trivs med klasskamraterna, att de är snälla mot dem och att de har en bra kontakt ändå. Ett par elever säger dock att det är tjejerna som ”äger” klassen, att de favoriseras, har fördelar, att frågor oftast riktas till dem och att det ibland kan vara svårt att få utrymme då tjejerna syns hela tiden. En elev säger däremot såhär på frågan om hur det är att vara kille i klassen:
”Det är både roligt och jobbigt ibland. Det som är jobbigt är att rektorn och lärarna väljer killarna före tjejerna jämt, att vi ska ut och informera alla nior och så och i klassrummet har de mer krav på oss. Det som är bra är att lärarna lyssnar på oss killar, att vi får bestämma mer.”
En annan kille anser att tjejer och killar behandlas lika, men att killarna ibland har fördel av att vara män. Han menar att de får svårare uppgifter då lärarna har högre förväntningar på killarna och tror att de kan klara av uppgiften bättre.
Samtliga uppger att de trivs bra i klassen. De trivselfaktorer som nämns är att de kommer bra överens, det är en positiv stämning, bra sammanhållning och de respekterar och lyssnar på varandra. Alla killar känner att de kan fråga och säga det de vill i klassen. De flesta tycker också att de får det utrymme som de vill ha. I princip alla killar känner att de mer eller minde kan vara sig själva i klassen. Någon upplever däremot att han inte riktigt kan prata om det han vill:
”Jag kan ju inte komma en måndag och prata fotboll med tjejerna, det intresserar inte dem på det sättet. Det är mycket det här att man får höra vad tjejerna har gjort och så, det blir mycket tjejsnack. Man blir en annan person i klassen, jag är inte mig själv typ, fast det har gått nästan tre år. (Känns det som att de, tjejerna, tar över lite?) Ja de tar stor roll, det är de som äger klassen om man säger så.”
När en av eleverna jämför situationen i klassen med den på praktiken säger han att han kan vara sig själv mer på praktiken än vad han kan vara i klassen.
Det har visat sig i tidigare studier att unga män på omvårdnadsutbildningen tenderar att känna sig exkluderade från tjejernas gemenskap (Herrman, 1998). I denna studie kommer killarna in på detta då de talar om de saker som är jobbiga på grund av att tjejerna har vissa fördelar. Ingen känner sig dock helt exkluderad, generellt så trivs de bra med klasskamraterna, men en del menar att tjejer och killar pratar om olika saker och tänker olika, något som kan bero på att könen har olika kommunikationsstilar (O´Lynn, 2007). Killarna upplever även att det blir mycket ”tjejsnack” vilket, enligt Herrman (1998), kan vara en bidragande orsak till att män känner sig exkluderade. Eleverna beskriver också att lärarna gärna riktar frågorna till tjejerna och att de får mer utrymme, något som kanske kan förklaras utifrån att utbildningen är uppbyggt på ett kvinnligt perspektiv och att det blir ett hinder för killarnas deltagande (O´Lynn, 2007).
Att lärare förväntar sig mer av killarna och lyssnar mer på dem stämmer överens med tidigare studier som menar att killar på gymnasiet tenderar att ta större plats än tjejerna och bli positivt uppmärksammade (Wernersson, 1991). De får alltså en väldigt framträdande roll trots att de är i minoritet på utbildningen (Ekstrand, 2005). Mannen som norm är klok och driftig, vilket framkallar makt. Denna makt påverkar som sagt även fördelningen av plats och
handlingsfrihet och utövas på bekostnad av kvinnan (Hirdman, 2003). Dessa faktorer kan vara de bakomliggande orsakerna till att killarna får svårare uppgifter samt får bestämma mer än tjejerna i klassen. Genom att mannen ses som klok och driftig har han högre förväntningar på sig att klara av arbetsuppgifter bättre och detta medför att lärarna ger de manliga eleverna svårare uppgifter än de kvinnliga. Detta leder sedan till en ökad makt för killarna, de får bestämma mer, det vill säga att de får mer handlingsfrihet och plats i klassrummet. Följden blir att detta sker på bekostnad av de kvinnliga klasskamraternas utrymme, då de har mindre makt. Killarnas fördelar kan också bero på att de, trots att de inte lever upp till den
hegemoniska maskuliniteten (vilket, enligt Robert Connell, få män gör), kan drar nytta av den makt den ger (Connell, 2008).
Utrymmet i klassen är något som killarna har väldigt olika åsikter om. Vissa tycker att tjejerna får mer utrymme än killarna. Detta kan grunda sig i det som nämndes ovan, att män
