Är livet värt att leva?
En litteraturstudie om personers upplevelser av att leva med ett suicidalt beteende
Is life worth living?
A literature review about people’s experiences of living with a suicidal behavior
Författare: Anna Haag och Jessica Thorstensson
HT 2020
Examensarbete: Kandidat, 15 hp
Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Anne-Marie Wallin, Universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, Professor, Örebro universitet
Sammanfattning
BakgrundSuicid och ett suicidalt beteende är ett globalt folkhälsoproblem, som förekommer i såväl låg- och höginkomstländer. Tidigare forskning föreslår att den levda erfarenheten bör beforskas ytterligare för att kunna arbeta preventivt och därmed minska mortaliteten i suicid.
Syfte
Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med ett suicidalt beteende. Metod
En litteraturstudie genomfördes där datainsamling skedde i Cinahl Plus with Full Text, MEDLINE samt PsycINFO. Materialet kvalitetsgranskades med hjälp utav de fyra
dimensionerna tillförlitlighet, överförbarhet, verifierbarhet samt giltighet. Analysen gjordes med integrerad analys.
Resultat
Personer med ett suicidalt beteende upplevde många gånger stigmatisering, dåligt bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal, hopp/hopplöshet och ett lidande. Stigmatisering kunde verka som ett hinder för att söka vård. Att erhålla individanpassad vård visade sig vara avgörande för det suicidala beteendet.
Slutsats
Slutsatsen är att personer med ett suicidalt beteende ofta upplever stigmatisering och icke tillfredställande vård. Det kan leda till att vård aldrig söks, personligt lidande och ett ökat vårdbehov. Vårdpersonal ska kunna ge individen ett adekvat bemötande, vilket kan främja hälsa och minska samhällskostnaden.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Suicidalitet ... 1
Omvårdnad vid suicidalitet ... 2
Suicidala personers upplevelser av hälso- och sjukvården ... 2
KASAM ... 3 Problemformulering ... 3 Syfte ... 3 Metod ... 3 Design ... 3 Sökstrategi ... 3
Tabell 1. Översikt av sökord inom respektive sökblock och databas ... 4
Urval ... 4
Kvalitetsgranskning ... 5
Dataanalys ... 5
Forskningsetiska överväganden ... 5
Resultat ... 6
Tabell 2. Översikt av huvudkategorier, underkategorier och vilka artiklar de förkommer i ... 6
Stigmatisering ... 6 Behov av stöd ... 7 Stöd av vårdpersonal... 7 Stöd av omgivning ... 8 Egna strategier ... 9 Emotionella reaktioner ... 10 Hopp/hopplöshet ... 10 Lidande ... 10 Resultatsammanfattning ... 11 Diskussion ... 12 Metoddiskussion ... 12 Resultatdiskussion ... 13 Stigmatisering ... 14 Behov av stöd ... 14 Emotionella reaktioner ... 14
Resultatet kopplat till KASAM ... 15
Slutsats och kliniska implikationer ... 16
Förslag till fortsatt forskning ... 16
Sökmatris ... 4
1
Inledning
World Health Organization ([WHO], 2019) och Socialstyrelsen (2020) beskriver suicid som ett omfattande globalt och nationellt folkhälsoproblem. En av de största riskfaktorerna för suicid är psykisk ohälsa (WHO, 2019). Psykisk ohälsa är i dagsläget ett stort hälsoproblem (Skärsäter & Gustin, 2019) och det är även något vi författare har fått erfara under
utbildningens gång. Suicid och suicidalitet är ett problem som går att förebygga (WHO, 2019). För att kunna arbeta preventivt beskriver Socialstyrelsen (2003) vikten av att skapa en trygg relation där bemötandet är avgörande i mötet mellan de som vårdar suicidala personer. Barzilay et al. (2019) påtalar hur ett negativt, känslomässigt bemötande har ogynnsam påverkan. De suicidala personernas perspektiv valdes att undersöka för att förstå individens upplevelse av denna problematik.
Bakgrund
SuicidalitetSocialstyrelsen (2003, s. 8) definierar suicid som ”En medveten, avsiktlig, självförvållad, livshotande handling som leder till döden”. Suicidalitet, eller suicidalt beteende, är ett begrepp som myntades på 70-talet. Det innefattar suicidförsök, suicidtankar och suicid (Sjöström, 2019). Suicidalitet kan ses som en allvarlig komplikation till psykisk ohälsa. Den suicidala processen och det suicidala beteendet är mycket komplext (Berglund, Åström & Lindgren, 2016; Shamsaei, Yaghmaei & Haghighi, 2020; Sjöström, 2019). Tillståndet kan variera kraftigt från första suicidtanke till ett första suicidförsök och däremellan kan det växla till perioder utan suicidala inslag (Sjöström, 2019).
I dagsläget finns det ingen forskning som kan härleda en enskild faktor till suicidalitet/suicid (Sjöström, 2019). Tidigare forskning visar att det krävs förståelse sett från den drabbades livsvärld för att kunna förklara och förebygga suicidalitet (Berglund et al., 2016; Shamsaei et al., 2020).
Enligt WHO (2019) dör omkring 800.000 personer per år relaterat till suicid. Globalt sett är det den tredje största dödsorsaken hos ungdomar mellan femton och nitton år. Detta
världsomfattande problem förekommer i såväl låg- som höginkomstländer, dock är förekomsten högre i låg- och medelinkomstområden. Det är betydelsefullt att förebygga suicid varvid effektiva och evidensbaserade metoder med låg kostnad finns som alternativ till att arbeta preventivt (WHO, 2019). Det finns indikation om att för varje individ som begår suicid begås tjugo självmordsförsök - suicid är därmed ett allvarligt folkhälsoproblem världen över (WHO, 2016, 2019).
Folkhälsomyndigheten (2020a) redovisar att män är mer benägna att begå suicid. Nästan tre gånger fler män än kvinnor dör till följd av suicid, enbart i Sverige var andelen av de som dog relaterat till suicid 70% män (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Nationellt Centrum för
Suicidforskning och Prevention ([NASP], 2020a) redovisar att 1588 personer avled till följd av suicid i landet under år 2019. Vidare visar 2018 års statistik att 7544 självmordsförsök utfördes, både säkra och osäkra (NASP, 2020b). I Sverige dör det fler personer i suicid än som omkommer i trafiken (Socialstyrelsen, 2020). Avseende suicidtankar uppger 14 procent av Sveriges befolkning att de någon gång under livet haft sådana tankar
(Folkhälsomyndigheten, 2020b).
En av de största riskfaktorerna för att begå suicid är att tidigare ha utfört suicidförsök. Vidare benämns flertalet riskfaktorer för utvecklandet av ett suicidalt beteende; missbruk/beroende, depression, bipolär sjukdom, psykossjukdom, personlighetsstörning, neuropsykiatriska
2 tillstånd, somatisk sjukdom, ärftlighet, ålder, kön, utlandsfödd, långvarig/kronisk ätstörning, HBTQ-personer och att vara intagen i kriminalvården (WHO, 2014).
Chen, Ho, Hsiao, Lu och Yen (2020) belyser begreppet livskvalitet som ofta omnämns vid suicidalitet. Det kan vidare förklaras som; individens uppfattning om dess ställning i livet samt vilka mål, förväntningar, standard och problem denna förväntas möta under livets gång (Chen et al., 2020; WHO, 2012). Vidare har en avsaknad av hög livskvalitet visat sig ha betydelse för utvecklingen av olika sjukdomstillstånd; däribland suicidalitet (Chen et al., 2020).
Omvårdnad vid suicidalitet
Omvårdnad av suicidnära personer bygger bland annat på två nyckelkomponenter; att tillgodose trygghet och säkerhet samt att skapa en hållbar allians med långsiktig strävan. För att kunna lyckas med att skapa en trygg och hållbar relation är det viktigt att ha i åtanke att dessa personer kan ha svårt att känna tillit till andra. Tillit kan skapas genom att visa respekt och acceptans, på så sätt finns förutsättningar för bildandet av en allians (Socialstyrelsen, 2003). Barzilay et al. (2019) beskrev hur den negativa emotionella responsen från vården vid mötet med en suicidal person påverkar negativt. Vandewalle et al. (2019) förklarade att mötet mellan sjuksköterska och patient möjliggör sjuksköterskans utvecklande av en
personcentrerad vård där tillförlitlighet, acceptans och förståelse är nyckelkomponenter. Sjuksköterskan kan därmed påverka personens livslust i en positiv bemärkning.
En studie gjord av Hom et al. (2020) presenterade förbättringar gällande omvårdnaden av suicidala personer vilka tidigare vårdats efter ett suicidförsök. Genom deras upplevelser och erfarenheter har de sedan sammanställt förbättringsförslag gällande omvårdnadsåtgärder där bland annat visa empati, inte stigmatisera samt att lyssna framkom. Andra relevanta förslag var att erbjuda icke farmakologisk behandling i större utsträckning samt önskan om att vårdpersonalen antog ett mer holistiskt perspektiv vid omvårdnaden.
Berglund et al. (2016) understryker självmordets komplexitet; behovet av att underteckna suicidpreventiva insatser vilka tar hänsyn till samtliga aspekter av självmordsprocessen är väsentligt. Strategier som tidigare har utvecklats har många gånger förbisett ett
patientperspektiv och dess subjektiva erfarenheter - därav vikten av förståelse för suicidala personers erfarenheter.
Suicid påverkar på individ-, grupp- och samhällsnivå vilket gör det preventiva arbetet viktigt (Vandewalle et al., 2019; WHO, 2019). Vidare beskrev Vandewalle et al. (2019) och
Socialstyrelsen (2020) att kopplingen mellan psykisk ohälsa och suicid är stark - därmed är arbetet med suicidprevention ett absolut krav från sjukvårdens sida. Det är av största vikt att alla delar av vården bör ha kompetens att bemöta detta för att kunna arbeta preventivt (Socialstyrelsen, 2020).
Suicidala personers upplevelser av hälso- och sjukvården
Hom et al. (2020) betonar att för tidig utskrivning från sjukhuset samt efterföljande brister i uppföljningen efter ett utfört suicidförsök har lett till en missnöjsamhet hos de överlevande. Den efterföljande perioden har visat sig vara en kritisk punkt där känslor såsom hopplöshet och isolering kan upplevas förvärrade, vilket i sin tur kan leda till en förhöjd suicidrisk (Shand et al., 2018). Vidare belyser Maple, McKay och Sanford (2019) vikten av att förstå den
suicidala personens upplevelse som en bärande grund inom suicidprevention. Förbättringsarbeten kring bland annat noggrannhet, riskbedömningar, sjukhusmiljö,
3 att förbättra samt förhindra personers suicidalitet. De personer med levd erfarenhet är därför av stor nytta då forskningen behöver dess expertis; de har potentialen att förbättra vården och ge den insikt som krävs för att förstå problematiken (Hom et al., 2020).
Berglund et al. (2016) framhåller att personer som känner sig trygga och säkra med vården har en signifikant betydelse; det kan vara skillnaden mellan liv och död samt ha en betydande inverkan på individens livskvalitet. Med fokus på personens upplevelse av liv och lidande kan vårdpersonalen främja hälsa genom förståelse, stöd, hopp och acceptans (Berglund et al., 2016; Vandewalle et al., 2019). En individs livsupplevelse kan ses som en bärande grund för vårdkvaliteten och dess resultat (Berg, Rørtveit & Aase, 2017).
KASAM
Antonovsky (2005) har präglat begreppet “känsla av sammanhang” (KASAM). Med detta menas i vilken omfattning individen upplever varandet som meningsfullt, begripligt och hanterbart. Begriplighet; syftar på hur individen upplever händelser. Detta i sin tur medför hur inre samt yttre stimulin hanteras - strukturerat eller kaotiskt. Hanterbarhet; definieras som hur väl individen hanterar de krav som ställs. Om personen erhåller hög hanterbarhet kring
situationen kan offerskänslan minska samt känslan av att bli orättvist behandlad.
Meningsfullhet; en motivationskomponent för begreppet KASAM. Vidare spelar
meningsfullheten roll vid att livet har en emotionell mening samt att utmaningar välkomnas istället för att belasta individen. Sammanfattningsvis beskriver Antonovsky KASAM som ett mått på individens förmåga att behärska de prövningar som uppstår under livets gång. Att erhålla en stark KASAM kan ge bättre förutsättningar jämfört med de som erfar ett lågt sådant. Problemformulering
Suicid är ett omfattande globalt problem som påverkar på individ-, grupp- och samhällsnivå. Sett från ett hållbarhetsperspektiv hotar denna problematik folkhälsan, samhället samt individen. Suicid och ett suicidalt beteende kan ofta ses som samsjuklighet vid övrig psykisk ohälsa eller särskilda somatiska tillstånd. Då den psykiska ohälsan ökar bland
världsbefolkningen kan det ses som ett växande problem; något sjuksköterskor med hög sannolikhet kommer att stöta på i det kliniska arbetet. Tidigare forskning lyfter fram att patientens perspektiv bör undersökas för att öka förståelsen vid suicidalitet. För att förbättra omvårdnaden vid suicidalitet är det viktigt att belysa personers upplevelse vid denna
problematik.
Syfte
Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med ett suicidalt beteende.
Metod
Design
Studien genomfördes som en litteraturstudie med deskriptiv design. Tidigare forskning inom området söktes fram systematiskt, granskades kritiskt och sammanställdes (Kristensson, 2014).
Sökstrategi
En strukturerad sökning utifrån nyckelbegrepp eller söktermer är av relevans för att sålla bland de miljontals vetenskapliga publikationer som finns publicerade (Kristensson, 2014). I enlighet med Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) gjordes inledande pilotsökningar för att utröna vilken vetenskaplig litteratur som fanns tillgänglig inom valt område. För att
genomföra detta har identifikation av meningsbärande enheter framtagits utifrån studiens syfte. Det genererade i följande meningsbärande enheter; suicidalitet, upplevelser och
4 patientperspektiv. De meningsbärande enheterna låg till grund för sökningen i databaserna Cinahl Plus with Full Text, Medline och PsycINFO.
För att erhålla korrekt ämnesord och dess definition i respektive databaser användes följande funktioner; CINAHL Subject Headings i databasen Cinahl Plus with Full Text, MeSH i databasen Medline samt APA Thesaurus of Psychological Index Terms i databasen PsycINFO (Kristensson, 2014).
Följande ämnesord samt fritextord valdes i ovan nämnda databaser; Suicide, ”Suicide, Attempted”, Suicidal Ideation, Suicidality, Patient* perspective*, Patient* experience*, Perception, Life Experiences. Ämnesorden och fritextorden delades sedan in i två sökblock. Booleska sökoperatorn OR användes inom alla sökblock och AND när sökblocken
kombinerades med varandra (Se Tabell 1). De begränsningar som gjordes i de tre databaserna var Peer Reviewed, engelskt språk samt publiceringsår mellan 2015 och 2020 (Bilaga 1).
Tabell 1. Översikt av sökord inom respektive sökblock och databas
Databas Sökblock A Sökblock B
Cinahl (MH ”Suicide”) (MH ”Suicide, Attempted”) (MH ”Suicidal Ideation”) Suicidality** (MH ”Perception”) (MH ”Life Experiences”) Patient* Perspective* Patient* Experience*
PsycINFO (DE ”Suicide”)
(DE ”Attempted Suicide”) (DE ”Suicidality”) (DE ”Suicidal Ideation”)
(DE ”Perception”) (DE ”Life Experiences”) Patient* Perspective* Patient* Experience* Medline (MH ”Suicide”) (MH ”Suicide, Attempted”) (MH ”Suicidal Ideation”) Suicidality** (MH ”Perception”) Life Experiences** Patient* Perspective* Patient* Experience*
* = fritextsökning med trunkering ** = fritextsökning
Urval
Inklusionskriterier var att artiklarna var inriktade på personens upplevelse av att leva med ett suicidalt beteende, kvalitativ eller kvantitativ metod och inneha ett etiskt godkännande. Ingen specifik ålders- eller könsbegränsning på deltagare användes. Exklusionskriterier var de artiklar som speglade vårdpersonalens perspektiv vid suicidalitet samt litteraturstudier. Urvalet av artiklar genomfördes tillsammans där författarna befann sig i samma rum under hela urvalsprocessen. Samtliga titlar lästes tillsammans, sedan lästes abstract och
fulltextartiklar först individuellt av båda författarna för att därefter läsas gemensamt. Följande tre steg tillämpades; alla titlar och abstract lästes av båda författarna, därefter fördes en diskussion för att fastställa om de skulle inkluderas eller exkluderas. Relevanta abstract vilka svarade mot syftet låg till grund för vilka artiklar som lästes i fulltext av båda författarna och även här skedde sedan en inkludering samt exkludering. Det slutgiltiga materialet valdes vidare för kvalitetsgranskning.
5 Sökningen i samtliga databaser resulterade i 2081 artiklar sammanlagt där 2081 titlar, 313 abstract och 146 fulltextartiklar lästes. Till resultatdelen valdes 15 artiklar vidare för kvalitetsgranskning (Bilaga I).
Kvalitetsgranskning
I enlighet med Lincoln och Guba’s (1985, refererad i Kristensson, 2014, s. 124-126)
trovärdighetsbegrepp kvalitetsgranskades de 15 artiklarna för att kunna bedöma styrkor och svagheter i respektive artikel. Granskningen grundade sig på fyra dimensioner; tillförlitlighet, överförbarhet, verifierbarhet samt giltighet. Utifrån givna dimensioner erhöll vardera artikel styrka respektive svaghet. Om en artikel erhöll styrka i tre av dessa upplevdes en tillräckligt hög kvalitet för att inkluderas i studien. Tydlig svaghet i mer än två av dimensionerna låg till grund för exkludering. Författarna kvalitetsgranskade gemensamt artiklarna till resultatdelen, samtliga artiklar uppfyllde kriterierna och inkluderades i resultatet. Varje artikel har värderats på samma vis (Bilaga 2) – på så vis säkerställdes studiens kvalitet samt trovärdighet
(Kristensson, 2014). Dataanalys
Studiens slutgiltiga resultat sammanställdes med hjälp utav en integrerad analys (Kristensson, 2014). Dataanalysen genomfördes av båda författarna i samma rum, först individuellt och sedan gemensamt; valda artiklar lästes igenom för att på så sätt identifiera resultatens likheter samt olikheter. Vid bearbetning av texten i artiklarna använde båda författarna sig av
understrykning för att markera den text som ansågs vara relevant till resultatdelen. Artiklarna kategoriserades av författarna för att på så vis kunna utröna dess likheter alternativt olikheter. Sedan urskildes olika huvudkategorier och underkategorier baserat på artiklarnas resultat vilket utgjorde grunden för sammanställningen av resultatet. Till sist presenterades det sammanställda resultatet under de olika huvudkategorierna respektive underkategorier. Följande kategorier identifierades - Huvudkategorier; Stigmatisering, Behov av stöd och Emotionella reaktioner. Underkategorier; Stöd av vårdpersonal, Stöd av omgivning, Egna strategier, Hopp/hopplöshet och Lidande. Dessa huvudkategorier och underkategorier har sedan utgjort beskrivningen för resultatdelen.
Forskningsetiska överväganden
Litteraturstudiens material har genomgått en kritisk granskning gällande etiken för att säkerställa att ett etiskt förhållningssätt har präglat forskningen och dess principer. Det finns etiska principer att ta hänsyn till när forskning ska genomföras (Ejlertsson, 2012). Fyra grundläggande principer är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vid användandet av dessa tas det ställning till att deltagarna får information om studiens syfte och frivilligt deltagande, människors eget beslutsfattande, individer ska inte kunna identifieras av någon utomstående och att uppgifterna endast får brukas för avsett ändamål (Ejlertsson, 2012). Det framgår tydligt i valda artiklar att deltagarna har fått information om studiens syfte, att deltagandet är frivilligt och går att avbryta när så önskas, alla deltagare “avidentifierades” samt att studiens syfte/nytta var tydligt beskriven.
En uppsats som skrivs på grundläggande nivå behöver ej ha ett formellt etiskt godkännande (Kristensson, 2014). Det innebär inte att litteraturstudien ej behöver ha forskningsetiska ställningstaganden i åtanke, dock har vi som författare valt att samtliga artiklar som ingår i litteraturstudien har ett etiskt godkännande.
Metodologiska misstag begås lätt som student och ny inom forskarvärlden vilket utgör en risk för feltolkning av material (Kjellström, 2017). För att försöka undvika det har adekvat
6 metodlitteratur använts. Förförståelse är av vikt för att ej påverka huruvida studien styrs eller dess resultat (Kristensson, 2014). En av författarna har erfarenhet av att arbeta med personer med psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Båda författarna har tidigare haft en
verksamhetsförlagd utbildning på en psykiatrisk vårdavdelning under fem veckor. Författarna har därför reflekterat över sin egen förförståelse samt att materialet noggrant bearbetats av båda parter för att undvika feltolkning.
Resultat
Denna litteraturstudies resultat innefattades av 243 personers upplevelser där 154 var kvinnor, 62 män samt 27 deltagare där det ej framkom könstillhörighet. Studierna genomfördes i följande länder; Australien (n= 2), Iran (n= 1), Kanada (n= 3), Norge (n= 4), Nya Zeeland (n= 1), Sverige (n= 1) och USA (n= 3). Ålder på de som deltog i studierna varierade mellan 15-95 år. Tre huvudkategorier identifierades och baseras på den suicidala personens upplevelser; Stigmatisering, Behov av stöd och Emotionella reaktioner. Utifrån huvudkategorierna
framkom följande underkategorier; Stöd av vårdpersonal, Stöd av omgivning, Egna strategier, Hopp/hopplöshet och Lidande (Tabell 2). I resultatet inleds varje kategori med en summering av kategorins innehåll.
Tabell 2. Översikt av huvudkategorier, underkategorier och vilka artiklar de förkommer i
Huvudkategori Stigmatisering Behov av stöd Emotionella
reaktioner Underkategori Stöd av vård-personal Stöd av om-givning Egna strategi er Hopp/ Hopplös het Lidande Artiklar Azizpour et al., 2017 X X Bergmans et al., 2017 X X X X Hagen et al., 2018 X X X X Hagen et al., 2020 X X X X
Holliday & Vandermause, 2015 X X X X X
Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019
X X X X X
McGill et al., 2019 X X X
McKay & Shand, 2018 X X X X
Oliffe et al., 2017 X X X X
Peterson & Collings, 2015 X X X
Richards et al., 2019 X X X X
Sellin et al., 2017 X X X
Vatne & Nåden, 2016 X X X X X
Vatne & Nåden, 2018 X X X X X
Zaheer et al., 2016 X X X X
Stigmatisering
Huvudkategorin Stigmatisering handlar om den stigma personer ofta upplevde både från omgivningen och hälso- och sjukvården. Stigma var något som kunde hindra personer med ett suicidalt beteende från att söka vård. Män och kvinnor gav uttryck för liknande upplevelser gällande stigmatisering.
Suicidala personer beskrev fenomenet stigma ur olika perspektiv. Flertalet gånger upplevdes stigma som något förväntat och accepterat, men att de trots det ville bli bemötta “som en vanlig människa” (Richards et al., 2019). Stigmatiseringen av suicidalitet upplevdes vara ett hinder för en del personer att kunna förstå samt att kunna kommunicera sina tankar och känslor om suicid (Bergmans, Gordon & Eynan, 2017). Hälso- och sjukvården bidrog till
7 upplevelsen av stigmatisering (Bergmans et al., 2017) - individer var rädda att söka hjälp för sin suicidalitet då de ej ville förbli stämplade som “mentalsjuka” (Richards et al., 2019). Upplevt stigma från omgivningen belystes av flertalet personer och låg till grund för att inte söka hjälp för sitt problem (Azizpour, Taghizadeh, Mohammadi & Vedadhir, 2017; Bergmans et al., 2017; Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019; McGill, Hackney & Skehan, 2019; Oliffe et al., 2017; Richards et al., 2019). Personer nämnde att omgivningens uppfattning kunde bidra till att de ansågs vara “svaga”, “själviska” eller “fega” (McGill et al, 2019), men även att stigmatiseringen kunde bidra till en känsla av skam (Bergmans et al., 2017). Ett suicidförsök uppgavs även vara en faktor som kunde bidra till stigmatisering av familjen (Azizpour et al., 2017; McGill et al., 2019; Oliffe et al., 2017). Vidare önskade sig suicidala personer specifik information efter ett suicidförsök. De upplevde det önskvärt med information om problemet stigmatisering; information för omgivningen som underlättar förståelse vid suicidalitet, självmordsstatistik, information om varför en person väljer att begå suicidförsök och om dess återhämtning för att återfå livslusten (McGill et al., 2019).
Könsroller i relation till stigma och suicidalitet visade sig ge uttryck för liknande upplevelser (Azizpour et al., 2017; Oliffe et al., 2017). Iranska kvinnor upplevde en stor oro utifrån samhällets syn på kvinnans familj samt anhöriga då suicid ansågs vara ett skamfullt beteende. Ett suicidförsök var “oheligt”, därför hävdade släkten att det behövde döljas för att minimera risken för stigmatisering - detta återspeglade samhällets syn och förutfattade meningar kring suicidalitet. Rädslan för att bli “stämplad” eller “dömd” var en känsla vilket starkt
förknippades med värdighet (Azizpour et al., 2017). Suicidala män upplevde stigma gällande deras maskulinitet och samhällets förväntningar - stigmat kring att en man bör vara “stark” hotades då ett suicidalt beteende ansågs vara “svagt”. Yttre samhällsstigma samt
arbetsplatsstigma bidrog till självisolering. Flertalet män poängterade att uppväxten präglat deras uppfattning om maskulinitet där psykisk ohälsa är något som bör hållas för sig själv, vilket föranledde suicidalitet i vuxen ålder (Oliffe et al., 2017).
Behov av stöd
Huvudkategorin Behov av stöd handlar om personernas upplevelser av stöd i olika former. Personer med ett suicidalt beteende upplevde bland annat individanpassad vård, tid, bli lyssnad till och bekräftelse som viktigt. Relationen till anhöriga visade sig vara komplex - vissa upplevde anhöriga som ett stöd, medan andra distanserade sig från dem. Individer upplevde att ett annat stöd var att få höra personliga berättelser om suicidalitet. Egna strategier var något som personer tog vid för att hantera sitt suicidala beteende. Stöd av vårdpersonal
Vikten av att möta individens enskilda behov var en återkommande aspekt i studierna (Hagen, Knizek & Hjelmeland, 2018, 2020; McKay & Shand, 2017; Vatne & Nåden, 2016,
2018). Vidare beskrevs upplevelser av att bli lyssnad till, bli sedd samt bekräftad som en likvärdig individ vara en del av grunderna för god omvårdnad vid suicidalitet. Genom att få sitt lidande bekräftat upplevde personer att de erhöll ett mer positivt tankesätt (Hagen et al., 2018, 2020; Vatne & Nåden, 2018). Personcentrerad vård beskrevs av flertalet suicidala personer som “holistisk vård”, något de själva upplevde var en nyckel till god omvårdnad, vilket i sin tur ökade chanserna till en bättre mental hälsa (Hagen et al., 2018, 2020; McKay & Shand, 2018; Vatne & Nåden, 2016). Kontinuitet i vården efterfrågades av flertalet individer; att ha etablerade kontakter och ett multiprofessionellt team bakom sig förbättrade deras framtidsutsikter och suicidalitet (McKay & Shand, 2018; Richards et al., 2019; Vatne & Nåden, 2016). Inom primärvården upplevde personer att frågor och samtal kring suicid var mycket viktigt och relevant. Bland annat ansågs det bringa viktig grundinformation till
8 vårdpersonalen vilket är avgörande för omvårdnaden samt även att de tillfrågade fick
reflektera över sina egna tankar och känslor kring ämnet (Richards et al., 2019).
God kommunikation mellan vårdpersonal och suicidala personer kan utgöra en grund för individens självförtroende och möjliggöra samtal om suicidalitet (Bergmans et al., 2017; Vatne & Nåden, 2018). Ärlighet mellan person och vårdgivare var en faktor som underlättade öppen- och direkt kommunikation; personen upplevde sig ej lika sårbar och utlämnad
(Richards et al., 2019). En annan form av öppen kommunikation åskådliggjordes då
deltagarna gav uttryck för sina självmordstankar; att ogiltigförklara deras känslor upplevdes förvärra tankesättet (Bergmans et al., 2017; Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019). Svårigheter med kommunikation yttrade sig även då personer uttalade sin suicidalitet för andra. Flertalet personer upplevde det svårt att sätta ord på sina känslor varvid de ofta bemöttes med en brist på medkänsla (Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019), men även att ett bristfälligt förtroende för vårdpersonalen kunde bidra till att dölja suicidaliteten (Hagen et al., 2018). Vårdpersonalens kroppsspråk var av relevans för flertalet personer som vårdades för suicidalitet. Att inte bara stå i dörröppningen; utan komma hela vägen in i rummet för att efterhöra hur någon mår, ögonkontakt, leenden, handslag samt beröring stärkte känslan av att bli sedd som en egen person (Hagen et al., 2020; Richards et al., 2019; Vatne & Nåden, 2018). En person beskrev upplevelsen då vårdpersonal misstolkade hennes kroppsspråk; att det hade skapat ett inre kaos för individen (Vatne & Nåden, 2018).
Vårdpersonalens bemötande påverkade suicidalitet hos personer i både positiv- och negativ bemärkning (Hagen et al., 2018, 2020; Holliday & Vandermause, 2015; McKay & Shand, 2017; Richards et al., 2019; Vatne & Nåden, 2018). Personer upplevde det positivt att ha “god kontakt” med vårdgivaren där personkemin spelade en stor del i det upplevda bemötandet. Om kontakten och kemin fanns där kunde en relation samt ett förtroende etableras, vilket möjliggjorde att personen kände sig bekväm och säker med att samtala om sin problematik (Hagen et al., 2018). Ytterligare positiva upplevelser var då någon tog sig tiden att bry sig om personen (Holliday & Vandermause, 2015; McKay & Shand, 2017; Richards et al., 2019; Vatne & Nåden, 2018). Bemötande i en negativ bemärkning kunde vara där vårdpersonalen brast i att bekräfta den enskilde individen och behandlade personen som ett objekt (Hagen et al., 2018, 2020), det ökade den negativa självuppfattningen och därmed suicidtankarna (Hagen et al, 2020). Flertalet individer vilka hade uppsökt vård relaterat till suicid uppgav ett misslyckande från vårdens sida i att möta de behov som fanns (Bergmans et al., 2017; McKay & Shand, 2017). Suicidalitet är ett tillstånd som skiljer sig åt individer emellan; personer upplevde många gånger att de ej blev tagna på allvar (McKay & Shand, 2017) och att vårdpersonal torde förbättra sin förmåga i att utforska komplexiteten gällande individens suicidalitet (Hagen et al., 2018).
Stöd av omgivning
Familj, släkt och vänner utgjorde ett viktigt stöd i tiden vid ett suicidförsök, efterföljande kris samt återhämtningsprocessen (Hagen et al, 2018; McKay & Shand, 2018; Sellin, Asp,
Wallsten & Wiklund Gustin, 2017; Vatne & Nåden, 2016). Upplevelsen av att återfå sitt egenvärde stärktes med hjälp av anhöriga och dess support; att bli bekräftad som en egen, unik individ (Sellin et al., 2017). Individer uppfattade att släkt och vänner gjorde det lättare att hantera suicidaliteten då de kunde uppmärksamma eventuella “varningssignaler” som
föranledde suicidalitet (Hagen et al., 2018; Sellin et al., 2017; Vatne & Nåden, 2016). Ett viktigt stöd för individen visade sig vara då omgivningen delade den suicidala personens oro, frågade om dennes mående samt följde upp måendet (Vatne & Nåden, 2016), men också att en nära relation till anhöriga främjade återhämtningen (Sellin et al., 2017). Det upplevdes dock inte helt enkelt att släppa in anhöriga i denna process; relationerna kunde upplevas både
9 som smärtsamma och hjälpande för de personer som hade begränsade familjerelationer (Vatne & Nåden, 2016). Vänner utgjorde en betydelsefull del i deras nätverk trots att somliga endast ville ha vännerna som deras “fristad” (Vatne & Nåden, 2016), men de kunde även bidra till att suicidala personer ”hittade sig själva igen” (Sellin et al., 2017).
Flertalet suicidala personer angav vikten av att höra personliga berättelser för de som genomgått liknande upplevelser; det var något som kunde inbringa hopp för framtiden samt bryta stigmat kring suicidalitet (McGill et al., 2019; Peterson & Collings, 2015; Vatne & Nåden, 2018).Personer upplevde bristande kommunikation med sin omgivning där ingen hörsammade deras rop på hjälp (Holliday & Vandermause, 2015; Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019; Vatne & Nåden, 2018; Zaheer et al., 2016). Individer beskrev att de
kommunicerade sin suicidalitet via subtila hintar och beskrev att de ofta svarade nekande till direkta frågor gällande suicidalitet (Holliday & Vandermause, 2015), men även att svårigheter med att identifiera sina egna känslor kunde verka som ett hinder för kommunikation med omgivningen (Bergmans et al., 2017; Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019).
Egna strategier
Självhantering vid suicidalitet innebär att en person erhåller kontroll över den egna behandlingen samt hur de “hjälper-sig-själva” då de upplever suicidtankar och känslor (Peterson & Collings, 2015). Flertalet personer uppgav att de använde självskadebeteende som en form av egenstrategi - ett “rop på hjälp” (Peterson & Collings, 2015; Vatne & Nåden, 2018). Andra strategier som tillämpades var fysisk aktivitet, läsa, skriva samt att lyssna på musik (Peterson & Collings, 2015). Efter ett genomgånget suicidförsök upplevde många det hjälpfullt att hitta alternativa egna strategier i form av möten och samtal (Peterson & Collings, 2015; Vatne & Nåden, 2018). Det stärkte kontrollen över deras suicidala beteende samt ökade viljan till att fortsätta leva (Vatne & Nåden, 2018), men också att samtal med andra om sitt mentala mående kunde vara ett sätt att aktivt kontrollera samt skydda sig från oönskade tankar och känslor. Suicidala personer vilka utövat självhantering beskrev hur det ökade deras
självkännedom samt att det bidrog till utvecklandet av ett syfte och en mening med livet (Peterson & Collings, 2015).
En vanlig egenstrategi bland kvinnor var att “härda ut”, då de ej kände det möjligt att uttrycka sig emotionellt utan “stoppade undan” sina känslor istället. Upplevelsen av att ensamt hantera de emotionella känslorna ledde till en brytpunkt i deras mående; att “härda ut” var ej längre möjligt vilket resulterade i ett suicidalt beteende (Zaheer et al., 2016). En kvinna nämnde att stämningen vid den avdelning hon vårdades på bidrog till hennes självvärde; att ges möjlighet till stimulans och kreativitet genererade livslust (Vatne & Nåden, 2018), andra personer uppgav att vägledning för att klara vardagen var viktigt för känslan av självvärde (Vatne & Nåden, 2016). Suicidala personer använde isolering som en form av “skyddsstrategi” (Oliffe et al, 2017: Vatne & Nåden 2016). De upplevde att isoleringen minimerade risken till “att vara till besvär” för personer i deras omgivning samt att exponering för ytterligare stimulin minskade (Oliffe et al, 2017), men också att isoleringen brukades vid ökade perioder av depression samt suicidalitet (Vatne & Nåden, 2016). Vidare redogjorde män för
överkonsumtion av alkohol- och droganvändning, missbruket var ett sätt att distansera sig från tidigare trauman och jobbiga upplevelser. Missbruk uppgavs även som ett medvetet val till att skada sig själv; personer nämnde att “drickandet” var ett sätt att bli “sjuk på riktigt” varvid det skulle vara ett sätt att avsluta sitt liv på, vissa uppgav även att drogerna skulle bidra till att “våga dö” men att de ej hade förmågan att genomföra en sådan handling (Oliffe et al., 2017).
10
Emotionella reaktioner
Kategorin Emotionella reaktioner handlar om de känslor som det suicidala beteendet väckte. Hopp uttrycktes vara viktigt, vilket kunde påverka livslusten. Hopplöshet upplevdes många gånger påverka det suicidala beteendet negativt. Flertalet personer uppgav att ett suicidalt beteende var synonymt med att lida.
Hopp/hopplöshet
Hopp visade sig vara en viktig ståndpunkt i omvårdnaden av suicidala personer. Begreppet hopp/hopplöshet i dess olika former genomsyrade samtliga studier (Azizpour et al., 2017; Bergmans et al., 2017; Hagen et al., 2018, 2020; Holliday & Vandermause, 2015; Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019; McKay & Shand, 2018; McGill et al., 2019; Oliffe et al., 2017; Peterson & Collings, 2015; Richards et al., 2019; Sellin et al., 2017; Vatne & Nåden, 2016, 2018; Zaheer et al., 2016). På grund utav den sårbara situation som suicidala personer befinner sig i kan humör, attityder och värderingar utifrån påverka känslan av hopp till ett fortsatt liv. En känsla av hopp kunde infinna sig då individen upplevde sig vara förstådd samt bekräftad i mötet med andra, vilket ökade förtroendet till att andra kunde vara delaktiga i deras strävan mot en fortsatt vilja att leva (Hagen et al., 2018; Vatne & Nåden, 2018). Samtal med andra som befann sig i samma situation var något som kunde generera en känsla av hopp och inbringa en tro på framtiden (McGill et al., 2019; Vatne & Nåden, 2018). En av
deltagarna beskrev hopp som en metafor för ett kodat hänglås; liknelsen var att när det är “upplåst” existerar hoppet, men om du ej besitter rätt kombination och det förblir “olåst” blir situationen ohållbar kring individens suicidalitet (Oliffe et al., 2017).
Trots att många personer upplevde hopp fanns det även de som upplevde hopplöshet.
Personer vilka upplevde hopplöshet uttryckte en begränsad framtidsutsikt, sämre självkänsla samt ett eskalerande suicidalt beteende (Bergmans et.al, 2017; Hagen et al., 2020; Oliffe et al., 2017). Hopplöshet identifierades som en fas; att vara fast mellan något där individen ej kunde uttrycka sina behov och erhålla hjälp (Bergmans et al., 2017; Hagen et al., 2020). Ambivalens kring liv eller död beskrevs som ett torterande tillstånd; en potentiell “livlina” som stod för möjligheten att leva eller avsluta sitt liv (Bergmans et al., 2017; Oliffe et al., 2017). Att gömma sina känslor och hopplöshet kunde liknas med att “ta på sig en mask” (Holliday & Vandermause, 2015). Ytterligare uppgav personer med suicidalt beteende att bryta “gamla mönster” var en process. Processen krävde mycket arbete från individens sida och stöd från deras nätverk, men gjorde det möjligt att upprätthålla hoppet (Bergmans et al., 2017).
Lidande
Lidande visade sig påverka de suicidala personernas vardag samt framtidsutsikter (Hagen et al., 2020; Holliday & Vandermause, 2015), de fruktade att aldrig kunna återgå till ett “normalt liv” igen (Hagen et al., 2020). Både män och kvinnor i olika åldrar visade sig upprätthålla en fasad för att dölja deras smärta (Hagen et al., 2020; Holliday & Vandermause, 2015; Oliffe et al., 2017; Zaheer et al., 2016), det fanns en rädsla i att ej bli tagen på allvar samt att bli
tillintetgjord vilket kunde förvärra lidandet och öka suicidrisken (Krychiw & Ward-Ciesielski, 2019). Missunnsam interaktion samt otillräcklig respons från vårdpersonalens sida bidrog till personers negativa självkänsla och lidande (Bergmans et al., 2017; Vatne & Nåden, 2018). Suicidala personer upplevde det hjälpfullt att få sitt lidande bekräftat, tid till att samtala om sitt lidande och att få frågor om lidandet (Hagen et al., 2018; Vatne & Nåden, 2018), personer nämnde att få utrymme till att dela sin livshistoria kunde minska lidandet (Sellin et al., 2017). Suicidförsök motiverades ej som en hämnd eller ett försök att åsamka smärta till sin
11 att de var rädda för att orsaka lidande för sina anhöriga (Oliffe et al., 2017; Vatne & Nåden, 2016). Dilemmat beskrevs som att; det ej vore tänkbart att avstå döden för familjens skull, det var upp till personen ifråga att känna en mening med sitt liv samt att kärleken till familjen var så stark att personen ej önskade att åsamka dem lidande (Vatne & Nåden, 2016). Personer upplevde deras lidande så oumbärligt att döden sågs som den enda utvägen (Holliday & Vandermause, 2015), men också känslan av att uppleva en existentiell kris (Hagen et al., 2020). Det suicidala beteendet blev ett uttryck för lidandet; en flykt från verkligheten för att få slut på lidandet. Att uppleva ett konstant lidande fick personerna att genomleva känslor av ensamhet, avvisande, oälskade samt att de kände sig “bortkopplade från verkligheten” (Bergmans et al., 2017; Holliday & Vandermause, 2015), ingen förutom de själva kunde förstå deras känslor eller lida så som de hade gjort (Holliday & Vandermause, 2015). Personer ansåg suicid som en flykt från deras lidande - att vara överväldigad med känslor och att se detta som den enda räddningen. De beskrev det som att inte “kunna hantera saker”, “vara utom kontroll” samt “att stå ut med smärtan” (Zaheer et al., 2016).
Att vara suicidal återspeglades kraftigt i hur individen värderade sig själv samt upplevelsen av en försämrad självkänsla (Bergmans et al., 2017; Hagen et al., 2018; Zaheer et al., 2016). Upplevelser av att känna sig som ett ”monster” samt ”ovärdig” var inte ovanligt (Hagen et al., 2018) och känslan av att vara maktlös inför sin framtid vilket upplevdes som en ”undergång” (Bergmans et al., 2017). Genom att återfå sin värdighet möttes känslan av respektfullhet; att åter lära sig att uppskatta sitt egenvärde (Sellin et al., 2017, Vatne & Nåden, 2018).
Påverkad självkänsla beskrevs av flertalet individer genom tidigare erfarenheter och upplevelser som inträffat i livet, vilka påverkade dem i vuxen ålder (Oliffe et al., 2017; Zaheer et al., 2016). Deltagare talade om sin barndom (Oliffe et al., 2017; Zaheer et al., 2016) som bland annat speglades av misshandel och missbruk, där en deltagare under åren tryckt undan sina känslor och en dag “svämmade känslorna över” (Oliffe et al., 2017). Män berättade även om hur missbruket förvärrade den psykiska ohälsan och förvrängde
självbilden. Att inte “se vad du tittar på” var en känsla som beskrevs vid samtidig depression och ett suicidalt beteende, men också att “helhetsbilden” upplevdes vara bortkopplad (Oliffe et al., 2017). Låg självkänsla och försämrat självförtroende kunde bidra till att personer upplevde depression vilket kunde förstärka suicidaliteten (Vatne & Nåden, 2016). Ett stort antal personer beskriver depression som en bakomliggande orsak till deras
suicidalitet (McKay & Shand, 2018; Oliffe et al., 2017; Richards et al., 2019; Vatne & Nåden, 2016, 2018; Zaheer et al., 2016). Deltagare vilka uppgav episoder av depression beskrev hur det depressiva tillståndet verkade likt ett hinder i att våga öppna upp och samtala kring sin suicidalitet, då sårbarhet och känslor av skam var starka under den depressiva perioden (Richards et al., 2019).
Resultatsammanfattning
Resultatet visade att upplevelsen av stigma var genomgående, både från samhället samt sjukvården, och hur det låg till grund för att inte söka hjälp från vården. Stigmatisering kring hur en person “antogs vara” var en central del i suicidala personers upplevelser. Att individens enskilda behov möttes identifierades som en viktig aspekt; personer ville bli bekräftade och ses som “likvärdig”. Personer hade flertalet gånger uppsökt vård och mottagit ett bristfälligt bemötande. God kommunikation var något som kunde underlätta för både personen och vårdpersonalen; något som öppnade upp för att samtala om suicidaliteten och därmed erhålla hjälp för problemet. Anhöriga utgjorde ett stöd för personerna där de bland annat kunde uppmärksamma eventuella varningssignaler. Flertalet personer utvecklade egna strategier för att hantera sin suicidalitet, något som kunde bidra till en ökad livslust. Hopp/hopplöshet
12 genomsyrade resultatet - en känsla av hopp kunde upplevas då en individ kände sig förstådd, medan upplevd hopplöshet kunde påverka självkänslan negativt och förvärra det suicidala beteendet. Lidande var en central del hos de suicidala personerna. Lidande upplevdes påverka personerna på många plan; framtidsutsikter, skuldkänslor gällande dödsönskan, att se döden som enda utväg och tankar om sin självkänsla. Genom att få sitt lidande bekräftat samt att få samtala kring sitt mående kunde det lindra lidandet.
Diskussion
MetoddiskussionEn litteraturstudie genomfördes med syftet att öka förståelsen kring personers upplevelser av att leva med ett suicidalt beteende. En annan metod som kunde ha använts till studien var till exempel en empirisk intervjustudie. Den metoden valdes bort då författarna ej har erfarenhet av att utföra intervjuer samt att tidsramen för studien var begränsad. En intervjustudie hade även bidragit till att ett färre antal personers upplevelser undersökts. Designen som användes i denna litteraturstudie var en deskriptiv design, vilket ansågs som ett lämpligt val då syftet var att beskriva ett fenomen.
Sökningen specificerades utifrån personens upplevelse av att leva med ett suicidalt beteende, ändock reflekterade huvudparten av sökträffarna vårdpersonalens perspektiv. Författarna lade ned mycket tid på att utforma en specifik sökning som skulle svara mot studiens syfte samt att vara systematisk försvarbar. I efterhand hade författarna önskat uppnå en bättre sökterm för att fånga “personens upplevelse” då de flesta sökträffar var på sökorden relaterade till suicid. Den slutgiltiga sökningen innefattade ett stort antal sökträffar; 2081 artiklar. Sökträffarna kan anses vara åtskilliga för en slutgiltig sökning, men trots det stora omfånget bearbetades materialet noggrant. Antalet sökträffar kan därför ses som både en svaghet och styrka, men också vara något som tydliggör att forskning på personers upplevelser saknas. En
femårsperiod användes som begränsning då sökningen genomfördes vilket genererar till att aktuell forskning sökts fram. Elva av femton artiklar är gjorda under de tre senaste åren vilket är av relevans då forskning är en färskvara (Kristensson, 2014). Valda artiklar var “peer reviewed”, ett begrepp som innefattar att studierna är vetenskapligt bedömda vilket stärker trovärdigheten (Henricson, 2017). En styrka blir även att en bred urvalsgrupp tillämpades, det möjliggjorde att få ta del av såväl yngre som äldre personers upplevelser vid ett suicidalt beteende. Upplevelserna visade sig dock vara densamma för personerna oavsett ålder. Ämnesord i kombination med fritextsökning tillämpades för att säkerställa att relevanta studier identifierats (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011). Tre relevanta databaser, med alla tre huvudfokus på omvårdnadsvetenskap samt att en erhöll en inriktning med psykologi och beteendevetenskap, användes vid sökningen vilket stärker trovärdigheten då chansen att hitta relevanta artiklar ökar (Henricson, 2017). Sökning i flertalet databaser är också ett sätt att undvika publiceringsbias (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011). Valda artiklar är av samma metodologiska ansats, kvalitativ metodik, vilket ökar studiens trovärdighet (Henricson, 2017). Sex artiklar vilka författarna ansåg vara av relevans då titel samt abstract svarade mot syftet, fanns ej att tillgå i fulltext. Artiklarna fanns att tillgå för en summa på omkring 240 $/styck, vilket var något författarna ej hade möjlighet till. Med hjälp av doi-numret försökte artiklarna att sökas fram på alternativa vägar, men ändock återfanns de ej i fulltext. I efterhand var kunskapen ej tillräcklig hos författarna under fasen av datainsamling, varvid kontakt kunde ha tagits med biblioteket för att se om de kunde hjälpt till att få tillgång till artiklarna i fulltext. Eventuellt material som av ovan anledning ej granskats kan därför ses som en svaghet i studien.
13 Allt material är granskat av båda författarna. Granskningen gjordes först individuellt för att sedan läsas tillsammans av båda författarna, vilket stärker studiens pålitlighet (Henricson, 2017). Då samtliga artiklar var av kvalitativ metod har artiklarna granskats med stöd av de fyra dimensionerna; tillförlitlighet, överförbarhet, verifierbarhet och giltighet. Dimensionerna utgör trovärdighetsbegreppet, vilket är ett sätt att kvalitetsgranska samt bedöma en kvalitativ studie (Kristensson, 2014). En svaghet med litteraturstudien kan vara att författarna besitter en begränsad erfarenhet av att kvalitetsbedöma vetenskapliga artiklar, något som kan ha påverkat resultatets tillförlitlighet (Henricson, 2017).
Analysen av samtliga artiklar genomfördes först individuellt för att sedan göras gemensamt. Då artiklarna lästes individuellt sågs helheten i artikeltexten för att sedan tillsammans utröna huvudkategorier samt underkategorier. Vår handledare var även delaktig i denna process, på så vis stärks trovärdigheten (Henricson, 2017). Genom att ständigt bearbeta materialet tillsammans upplevdes processen bli tydlig och hanterbar; författarna kom gemensamt fram till den helhet som sedan utgjorde resultatdelen.
Trovärdigheten har ytterligare styrkts då utomstående parter i form av handledare samt handledningsgrupp kontinuerligt granskat arbetet under processens gång. Vid varje handledningstillfälle har författarna samt medstudenter träffats för diskussion kring
examensarbetena inför träffen med respektive handledare (Henricson, 2017). Träffarna tillät att få ta del av andras arbeten, gå igenom dessa för att ge respons; i retur återtogs feedback på det egna arbetet vilket genererade i ytterligare kunskap för att säkerställa litteraturstudiens kvalitet.
Den egna förförståelsen hanterades på så vis att allt material är granskat av båda författare vilket säkerställer att allt resultat presenteras och ej endast önskvärt sådant, något som stärker studiens pålitlighet (Henricson, 2017). Under skrivprocessen har författarna eftersträvat att vara objektiva för att på så vis undvika att förförståelsen påverkar resultatet. Det går dock ej helt säkert att utesluta förförståelsens inverkan på dataanalys samt resultat.
Inkluderade artiklar till resultatet genomfördes i flertalet länder - Australien, Kanada, Norge, Iran, Nya Zeeland, Sverige och USA. Då Sverige är ett mångkulturellt land känns det troligt att resultatet skulle kunna vara överförbart till vårt land. Beaktande bör tas gällande vilka länder som erbjuder sjukvård inom både privat- och offentlig sektor. Eventuella
likheter/skillnader i ländernas hälso- och sjukvårdssystem kan möjligtvis påverka
tillämpbarheten i denna litteraturstudies resultat. De etiska principer vilka tidigare nämnts har genomgående tillämpats i samtliga artiklar. De valda artiklarna har även ett etiskt
godkännande vilket var ett inklusionskriterie. I nio av artiklarna vidtogs någon form av säkerhetsåtgärd, exempelvis uppföljande samtal med deltagarna om deras mående efter medverkan i studien. I tre av studierna har deltagarna erhållit någon form av finansiell ersättning för sin medverkan (Oliffe et al., 2017; Peterson & Collings, 2015; Richards et al., 2019). Trots att vissa studier erbjöd någon form av ersättning för deltagande var det viktigt att det framgick att individens deltagande var frivilligt. Studierna redovisade tydligt för
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Resultatdiskussion
I resultatdiskussionen kommer huvudresultatet från de tre huvudkategorierna Stigmatisering,
14 Stigmatisering
Resultatet visade att flertalet suicidala personer upplevde stigmatisering som en problematik; där det framkom vara ett hinder för både omgivningens förståelse och för att söka vård. Liknande resultat framkom i en tidigare studie där det visade sig att stigmatisering var problematiskt för suicidala personer (Scocco, Preti, Totaro, Ferrari & Toffol, 2017). Ett antagande utifrån stigmatiseringens problematik kan vara att ett aktivt arbete för att bryta stigmatisering bör införas, både från samhällets och vårdens sida. Vidare torde det ha möjlighet att bidra till en bättre vårdkvalité för personer med suicidalt beteende, något som kan rädda liv då de personer som tidigare avstått från att söka vård relaterat till stigmatisering vågar erhålla hjälp.
I resultatet framkom även att suicidala män tydligt upplevde stigmatisering. Tidigare forskning pekar på att män är överrepresenterade i statistik gällande suicid (WHO,
2019). Resultatet visade på att normativa könsroller spelar in, där manlighet och maskulinitet är synonymt med att vara “stark” och suicidalitet är synonymt med att erkänna sig ”svag”. Ett antagande kan vara att det är viktigt med ett klimat där män tillåts kommunicera sina känslor, erhålla den hjälp de behöver och på så vis minska mäns dödlighet i suicid.
En egen reflektion är att samtal kring suicid samt suicidalitet är “svårt” då resultatet visade att det förekommer stigma kring ämnet. Sjuksköterskans etiska kod ICN (International Council of Nurses) innefattar det moraliska ansvaret samt respekterande av mänskliga rättigheter. Att därmed erhålla rätten till värdighet samt att bli bemött med respekt är något som utgör en del av grunden i sjuksköterskan omvårdnadsarbete (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Behov av stöd
I resultatet framkom vikten av att få sina enskilda behov bemötta som en viktig del i vårdpersonalens bemötande, men att de många gånger blivit bristfälligt bemötta. Liknande resultat framkom i tidigare studier, vilka påvisade hur ett undermåligt bemötande påverkade det suicidala beteendet negativt (Barzilay et al., 2019; Vatne & Nåden, 2014). Resultatet visade även att egna strategier tillämpades för att hantera det suicidala beteendet, där män ofta tog vid ett missbruk. Tidigare forskning visar att missbruk är en riskfaktor för att utveckla ett suicidalt beteende (WHO, 2014). I litteraturstudiens resultat framkom det hur anhöriga utgjorde ett stöd för individerna, vilket även benämns i tidigare forskning där anhöriga
beskrivs som en viktig faktor för fortsatt överlevnad (Pavulans, Bolmsjö, Edberg & Öjehagen, 2012). Ytterligare framkom i resultatet att känna sig bekräftad var en aspekt som vägde tungt i deras upplevelse om god vård, något som även en tidigare studie stödjer (Vatne & Nåden, 2014).
Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2016) är personers upplevelser en förutsättning för individanpassad vård. Att inte erhålla den hjälp som behövs kan innebära en försämring i måendet, ett personligt lidande och ett ökat vårdbehov vilket leder till en ökad
samhällskostnad. Det innebär även att FN:s globala mål, agenda 2030 där ett av målen är att främja psykisk hälsa samt välbefinnande, ej uppnås (FN, 2015). Då flertalet individer upplevde ett bristfälligt bemötande från vårdpersonalens sida är en personlig reflektion att redan under utbildningen till ett vårdande yrke belysa vikten av individanpassad vård. Genom att erhålla denna kunskap kan samtlig vårdpersonal arbeta för att ge en god och humanistisk vård.
Emotionella reaktioner
Resultatet visade tydligt hur hopp inverkade positivt på det suicidala beteendet, vilket även en tidigare studie stödjer (Vatne & Nåden, 2012). Hopplöshet sågs förvärra det suicidala
15 beteendet, som också stödjs av tidigare forskning (Pavulans et al., 2012). Att uthärda ett lidande och att se suicid som en “flyktväg” från det upplevda framkom även av flertalet personer i litteraturstudiens resultat. Liknande resultat framkom även i en tidigare studie (Vatne & Nåden, 2012). Vidare framkom det i resultatet att få sitt lidande bekräftat visade sig vara viktigt och kunde på så vis lindra lidandet i sig, något som ingår i värdegrunden för omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Även tidigare forskning bejakar värdet av att bekräfta lidandet (Vatne & Nåden, 2014). Resultatet i litteraturstudien visade att personer med ett suicidalt beteende ofta lever med depression. Kopplingen mellan depression och ett suicidalt beteende är även något tidigare forskning understryker (Dodemaide & Crisp, 2013; Vatne & Nåden, 2012; WHO, 2014).
Hälsa är en grundläggande rättighet för varje individ. Den internationella konventionen för mänskliga rättigheter, upprättad av Förenta Nationerna (FN), talar för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I konventionen framgår att ett gott fysiskt och psykiskt mående bör besittas av varje individ för att uppnå bästa, möjliga hälsa (FN, 2008). Allt lidande går ej att lindra, dock är målet med omvårdnad att minska lidandet samt att förhindra att åsamka ytterligare lidande för en person med ohälsa. Att uppleva hopp är väsentligt för upplevelsen av hälsa; något som kan ses som en drivkraft och ett sätt att finna mening med livet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Ett antagande kan vara att vårdpersonal brister i att bekräfta en individs lidande då hälso- och sjukvård ofta jobbar inom snäva tidsramar. Många gånger finns det kanske ej utrymme till att lyssna till en persons upplevelse och ge individen den tid som krävs för att bekräfta denna. Att ha tiden som vårdpersonal är något som vore önskvärt då samtal kring suicidalitet ofta är komplext, något som kräver en långvarig och tillitsfull relation.
Resultatet kopplat till KASAM
Resultatet visade på att personernas upplevelse av känsla av sammanhang (KASAM) är en viktig faktor som kan främja hälsa. Följande teori går att knyta an till resultatet vilket gör det applicerbart för framtida omvårdnad (Antonovsky, 2005). Suicidala personer upplevde många gånger en brist på begriplighet då en känsla av ambivalens kring livet var centralt. Genom att känna ambivalens blir stimulin svårhanterade, såsom stigma, och begripligheten påverkas negativt. Hanterbarheten kan bli påverkad vid ett upplevt suicidalt beteende då hälsan är påverkad. Att hantera krav som ställs kan vara förenat med svårigheter då livslusten ej är självklar vid suicidalitet. Vid upplevd livsleda kan meningsfullhet vara svårt att finna - är livet värt att leva? Ett antagande utifrån litteraturstudiens resultat var att personer med ett suicidalt beteende ofta besitter en låg känsla av sammanhang. Vidare reflekteras över sjuksköterskans roll i att stärka personens KASAM. Sjuksköterskan och individen kan gemensamt sätta upp långsiktiga mål utifrån dennes förutsättningar, något som kan gagna individens begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Sjuksköterskan arbetar ofta med patientundervisning, vilket kan hjälpa till att finna begriplighet om personen erhåller undervisning och information om sitt sjukdomstillstånd. I samförstånd med personen kan sjuksköterskan anpassa mål och krav utefter den enskildes förmåga, på så vis är det möjligt att öka individens hanterbarhet. Genom att sjuksköterskan och personen ingår i en allians, med en gemensam strävan efter ett
begripligt och hanterbart mål mot förbättrad hälsa, är det möjligt att finna meningsfullhet. Sjuksköterskan kan därför jobba utefter de tre komponenterna i KASAM för att motivera och främja en individs hälsa. Erhåller dessa personer en stark KASAM kan det möjliggöra en förbättrad hälsa för individerna i flera avseenden; att de lär sig hantera sin suicidalitet, upplever ett rättvist bemötande, förbättrad självkänsla och en ökad livslust. I sin tur kan
16
Slutsats och kliniska implikationer
Litteraturstudien redovisar personers upplevelser av att leva med ett suicidalt
beteende. Ståndpunkter som personerna uttryckte var vikten av individanpassad vård, upplevd stigmatisering från omgivningen vilket verkade som ett hinder för suicidala personer att söka vård och att ett suicidalt beteende ofta var förknippat med ett lidande. Om personer med ett suicidalt beteende ej erhåller individanpassad vård, fortsätter uppleva stigmatisering samt erfar ett oerhört lidande kan det ge anledning till ett försämrat mående. Ett antagande kan vara att det föranleder till fullbordade suicid.
Kunskapen om suicidala personers upplevelser kan bidra till klinisk nytta där omvårdnaden förbättras. Att problematisera suicidala personers upplevelser är av relevans för hälso- och sjukvården då de måste synliggöras för möjligheten att uppnå en bättre omvårdnad. Alla människor har rätt till en jämlik vård - dåligt bemötande, stigmatisering samt upplevt lidande ska inte behöva förekomma i dagens vård. Personer måste få ge uttryck för sina känslor där vi som vårdpersonal ska kunna ge ett adekvat bemötande anpassat utifrån individen; att bli väl omhändertagen, erhålla den tid och hjälp som krävs för att förbättra personens mående. Att möta suicidala personer handlar om liv eller död.
Förslag till fortsatt forskning
Forskning kring mäns upplevelser av att leva med ett suicidalt beteende är av relevans; den nuvarande forskningen baserade sig främst på kvinnornas upplevelser trots att nuvarande statistik fastslår att män är överrepresenterade. Litteraturstudien påvisar även att ytterligare forskning kring ämnet behövs. För möjligheten till förbättringsarbeten inom vården är personers upplevelser av största vikt; upplevelserna leder till ovärderlig kunskap inom området där individerna kan vara med att forma och påverka framtidens vård.
Referenslista
Artiklarna märkta med * ingår i resultatet.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium (2. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.
*Azizpour, M., Taghizadeh, Z., Mohammadi, N., & Vedadhir, A. (2017). Fear of stigma: The lived experiences of Iranian women after suicide attempt. Perspectives in Psychiatric Care,
54(2), 293–299. doi: 10.1111/ppc.12237
Barzilay, S., Schuck, A., Bloch-Elkouby, S., S. Yassen, Z., Hawes, M., Rosenfield, P., Foster, A. & Galynker, I. (2019). Associations between clinicians’ emotional responses, therapeutic alliance, and patient suicidal ideation. Depression and Anxiety, 37(3), 214–223. doi:
10.1002/da.22973
Berg, S. H., Rørtveit, K. & Aase, K. (2017). Suicidal patients’ experiences regarding their safety during psychiatric in-patientcare: a systematic review of qualitative studies. BMC
Health Services Research, 17(73). doi: 10.1186/s12913-017-2023
Berglund, S., Åström, S. & Lindgren, B. M. (2016). Patients’ Experiences After Attempted suicide: A Literature Review. Issues in Mental Health Nursing, 37(10), 715–726. doi: 1080/01612840.2016.1192706
*Bergmans, Y., Gordon, E., & Eynan, R. (2017). Surviving moment to moment: The experience of living in a state of ambivalence for those with recurrent suicide attempts.
Psychology and Psycotherapy: Theory, Research and Practice, 90(4), 633–648. doi:
10.1111/papt.12130
Chen, Y., Ho, H., C. Hsiao, R., Lu, W. & Yen, C. (2020). Correlations between Quality of Life, School Bullying, and Suicide in Adolescents with Attention-Deficit Hyperactivity Disorder. International Journal of Environmental Research and Public Health, 17(9). doi: 10.3390/ijerph17093262
Dodemaide, P., & Crisp, B. R. (2013). Living with suicidal thoughts. Health Sociology
Review, 22(3), 308-317. doi: 10.5172/hesr.2013.22.3.308
Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Folkhälsomyndigheten. (2020a). Dödlighet i suicid (självmord). Hämtad 11 november 2020 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/suicid-sjalvmord/
Folkhälsomyndigheten. (2020b). Suicidtankar. Hämtad 19 november 2020 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/suicidtankar/ Förenta Nationerna. (2008). Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hämtad 11 december 2020 från
Förenta Nationerna. (2015). Globala målen för hållbar utveckling: God hälsa och
välbefinnande. Hämtad 11 december 2020 från
https://fn.se/wp-content/uploads/2018/03/Mål-3.pdf
*Hagen, J., Loa Knizek, B., & Hjelmeland, H. (2018). Former suicidal inpatients’ experiences of treatment and care in psychiatric wards in Norway. International Journal of Qualitative
Studies on Health and Well-being, 13(1), 1461514. doi: 10.1080/17482631.2018.1461514
*Hagen, J., Loa Knizek, B., & Hjelmeland, H. (2020). ”… I felt completely stranded”: liminality and recognition of personhood in the experiences of suicidal women admitted to psychiatric hospital. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being,
15(1). doi: 10.1080/17482631.2020.1731995
Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (red.). Vetenskaplig teori och metod: från
idé till examination inom omvårdnad (s. 411- 419). Lund: Studentlitteratur.
*Holliday, C., & Vandermause, R. (2015). Teen Experiences Following a Suicide Attempt. Archives of Psychiatric Nursing, 29(3), 168-173. doi: 10.1016/j.apnu.2015.02.001
Hom, M. A., Bauer, B. W., Stanley, I. H., Boffa, J. W., Stage, D.’R. L., Capron, D. W., … Joiner, T. E. (2020). Suicide Attempt Survivors’ Recommendations for Improving Mental Health Treatment for Attempt Survivors. Psychological Services, 1541–1559. doi:
10.1037/ser0000415
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad (s. 57-80). Lund: Studentlitteratur.
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för studenter
inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.
*K. Krychiw, J., & F. Ward-Ciesielski, E. (2019). Factors related to suicide´s
unpredictability: a qualitative study of adults with lived experience of suicide attempts.
International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 14(1). doi:
10.1080/17482631.2019.1650585
Maple, M., McKay, K., & Sanford, R. (2019). The Attempt Was My Own! Suicide Attempt Survivors Respond to an Australian Community-Based Suicide Exposure Survey.
International Journal of Environmental Research and Public Health, 16(22), 4549. doi:
10.3390/ijerph16224549
*McKay, K., & Shand, F. (2018). Advocacy and luck: Australian healthcare experiences following a suicide attempt. Death Studies, 42(6), 392-399. doi:
10.1080/07481187.2017.1359218
*McGill, K., Hackney, S., & Skehan, J. (2019). Information needs of people after a suicide attempt: A thematic analysis. Patient Education and Counseling, 102(6), 1119-1124. doi: 10.1016/j.pec.2019.01.003
Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention. (2020a). Självmord i Sverige. Stockholm: Karolinska Institutet. Hämtad 19 november 2020 från
Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention. (2020b). Självmordsförsök i Sverige. Stockholm: Karolinska institutet. Hämtad 19 november 2020 från
https://ki.se/nasp/sjalvmordsforsok-i-sverige
*Oliffe, J. L., Creighton, G., Robertson, S., Broom, A., Jenkins, E. K., Ogrodniczuk, J. S., & Ferlatte, O. (2017). Injury, interiority, and isolation in men’s suicidality. American Journal of
Men's Health, 11(4), 888–899. doi: 10.1177/1557988316679576
Pavulans, K. S., Bolmsjö, I., Edberg, A-K., & Öjehagen, A. (2012). Being in want of control: Experiences of being on road to, and making, a suicide attempt. International Journal of
Qualitative Studies on Health and Well-being, 7(1). doi: 10.3402/qhw.v7i0.16228
*Peterson, D. H. M., & Collings, S. C. (2015). "It's either do it or die": The role of self-management of suicidality in people with experience of mental illness. Crisis: The Journal of
Crisis Intervention and Suicide Prevention, 36(3), 173–178. doi:10.1027/0227-5910/a000308
*Richards, J.E., Hohl, S.D., Whiteside, U., J.Ludman, E., C. Grossman, E. Simon, G., … C. Williams, E. (2019). If You Listen, I Will Talk: the Experience of Being Asked About Suicidality During Routine Primary Care. Journal of General Internal Medicine, 34(10), 2075–2082. doi: 10.1007/s11606-019-05136-x
Sandman, L. & Kjellström, S. (2013). Etikboken: etik för vårdande yrken (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Scocco, P., Preti, A., Totaro, S., Ferrari, A. & Toffol, E. (2017). Stigma and psychological distress in suicide survivors. Journal of Psychosomatic Research, 94, 39–46. doi:
10.1016/j.jpsychores.2016.12.016
*Sellin, L., Asp, M., Wallsten, M., & Wiklund Gustin, L. (2017). Reconnecting with oneself while struggling between life and death: The phenomenon of recovery as experienced by persons at risk of suicide. International Journal of Mental Health Nursing, 26(2), 200–207. doi: 10.1111/inm.12249
Shamsaei, F., Yaghmaei, S. & Haghighi, M. (2020). Exploring the lived experiences of the
suicide attempt survivors: a phenomenological approach. International Journal of Qualitative Studies in Health and Well-being, 15(1). doi: 10.1080/17482631.2020.1745478
Shand, F. L., Batterham, P. J., Chan, J. K. Y., Pirkis, J., Spittal, M. J., Woodward, A., & Christensen, H. (2018). Experience of Health Care Services After a Suicide Attempt: Results from an Online Survey. Suicide and Life-Threatening Behavior, 48(6), 779–787. doi:
10.1111/sltb.12399
Sjöström, N. (2019). Suicid. I I. Skärsäter & L. W. Gustin (red.), Omvårdnad vid psykisk
ohälsa - på grundnivå (3. uppl., s. 363–385). Lund: Studentlitteratur.
Skärsäter, I. & Wiklund Gustin, L. (red.). (2019). Omvårdnad vid psykisk ohälsa – på
grundnivå (3. uppl., s. 23). Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2003). Vård av självmordsnära patienter – en kunskapsöversikt (2003-110-8). Hämtad 12 november 2020 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2003-110-8_20031108.pdf
Socialstyrelsen. (2020). Suicid. Hämtad 11 november 2020 från
