"Att sitta med en kaninunge i knäet, då händer det mycket i en barnkropp"

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Att sitta med en kaninunge i knäet, då händer

det mycket i en barnkropp”

En studie om hur djur på olika sätt kan integreras i förskolor och

deras roll i barns utveckling

”To sit with a young rabbit in your lap, then a lot happens in a child’s body

”

A study on how animals can be integrated in different ways in preschools and their

role in child development

Emilié Hammarsköld Persson

Förskollärarexamen 210 hp

Datum för slutseminarium: 2016-06-01

Examinator: Mariann Enö

Handledare: Gitte Malm

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

1

Förord

Att välja ett ämne inför planeringen av examensarbetet var inte det lättaste, men efter många tankar och idéer så blev det slutligen något som kunde relateras till min tidigare utbildning, nämligen djur, vilken roll de har i förskolan och barns utveckling.

Jag vill rikta ett stort tack till alla pedagoger som deltog i studien, utan er hade denna studie inte blivit möjlig. Jag vill även tacka min handledare Gitte Malm för allt stöd och support under hela arbetsprocessen.

Emilié Hammarsköld Persson Helsingborg juni 2016

2

Sammanfattning

Denna uppsats försöker ge en bild av hur djur, levande eller rekvisita, används i fyra förskolor. Syftet med detta arbete är att undersöka hur "djur" kommer in i deras verksamhet och på vilka sätt de kan påverka barns utveckling. Frågeställningarna var hur kan djur integreras i förskolor-nas dagliga verksamhet? Hur anser pedagogerna att djur och materialkan ha en påverkan av barns utveckling? Vilka hinder och möjligheter ser pedagogerna med levande djur i förskolan? De teorier som används i huvudsak är biophiliahypotesen, sociokulturell teori, Sterns teori om självutveckling och anknytningsteori. Semi-strukturerade intervjuer med pedagoger har lagt grunden för det empiriska materialet. Resultaten har visat att djur är en stor del av verksamheten och att de påverkar barnen på många sätt. Slutsatsen visade att djur integreras i förskolan genom pedagogiken, levande djur, rekvisita eller sagor, men främst material. Pedagogerna tror att djur gör mycket för barns språk/kommunikativa, sociala, empatiska och moraliska utveckling, och att de har en känslomässig påverkan och att barn har ett naturligt intresse. Lärarna ser positivt till levande djur i förskolan, men anser att hinder kan vara allergi, resurser och ansvar. Men de ser möjligheter i form av digitalt lärande, 4H-gård samarbete och zoo förskolor.

3

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 5

1.1 Syfte ... 6

1.2 Frågeställningar ... 6

2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning ... 7

2.1 Biophiliahypotesen ... 7

2.2 Sociokulturellt perspektiv ... 8

2.3 Sterns teori om självutveckling ... 9

2.4 Anknytningsteori ... 9

2.5 Tidigare forskning ... 10

2.5.1 Anknytning ... 10

2.5.2 Interaktion och utveckling ... 11

2.5.3 Media och leksaker ... 13

3 Kvalitativ metod ... 15

3.1 Urval ... 15

3.2 Genomförande ... 16

3.3 Etiska överväganden ... 17

4 Resultat och analys ... 18

4.1 Hur integreras djur i förskolornas dagliga verksamhet? ... 18

4.1.1 Styrdokument ... 18

4.1.2 Ur och skur-verksamhet ... 19

4.1.3 Levande djur i verksamheten ... 19

4.1.4.1 Lek och fantasi ... 20

4.1.4.2 Lek och fantasi – djurens betydelse för barn ... 22

4.1.5 Sagor ... 23

4.2 Hur anser pedagoger att djur kan ha en påverkan av barns utveckling? ... 24

4.2.1 Utveckling av språk och kommunikation ... 24

4.2.2 Social utveckling ... 26

4.2.3 Utveckling av empati och moral ... 28

4.2.4 Emotionell inverkan ... 29

4.2.5 Naturligt intresse ... 30

4.3 Vilka hinder och möjligheter kan pedagogerna se med levande djur i förskolan? ... 31

4.3.1 Allergi, resurser och ansvar ... 31

4.3.2 Fler levande djur ... 32

4

5 Slutsats och diskussion ... 34

5.1 Kort sammanfattning av slutsatsresultat ... 34

5.1.1 Den vardagliga verksamheten ... 34

5.1.2 Utveckling ... 35

5.1.3 Hinder och möjligheter ... 36

5.2 Metoddiskussion ... 37

5.3 Konsekvenser inför framtida yrkesroll ... 38

5.4 Fortsatt forskning ... 39

5.5 Förslag till tillämpning i praktiken ... 39

Referenser ... 40

Bilaga 1 ... 43

5

1 Inledning

En del dagar rastar jag två hundar. Då brukar vi passera en lekplats. När det är yngre barn som är där med sina föräldrar eller andra anhöriga, oavsett om de är i gungan eller i sandlådan, dras alltid deras uppmärksamhet till hundarna som jag kommer gående med. Barnen ger alltid ifrån sig ett eller annat ljud och pekar på dem. Liknande reaktioner har jag även sett under mina praktikperioder med barnen där, vare sig det gäller hund, katt eller någon annan levande varelse. Djuren ser ut att ha en dragningskraft som påverkar barnen. Men hur är det då med förskolan, hur kommer djuren in i denna del av barnens liv? Hur påverkas barn av djur på olika sätt? Läroplanen i förskolan har olika mål, när man fokuserar på djur och natur så är detta formulerat:

Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhåll-ningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid (Lpfö 98. Rev. 2010, s. 7).

Förskolan jobbar idag på flera håll med miljöfrågor genom att arbeta med bland annat Grön flagg och Håll Sverige Rent. Tar man detta perspektiv är förskolan en bra grund att lära barnen om djurens roll i vår miljö och natur. Djur finns överallt i vår omgivning, även på förskolan i form av insekter och vilda fåglar på gården, en del förskolor har till och med levande djur som hålls i verksamheten. Det finns en del utländsk forskning om djurens roll i barnens liv och utveckling, måhända framför allt från USA.

Många studier visar att djur är ett sätt för barn att utvecklas socialt. Eftersom barn gärna är tillsammans med djur och att djur ofta är lättare att prata med än människor (Melson, 2001), utvecklas barns språk genom att barnen inte känner samma krav på korrekt språk när de pratar med djur (Myers, 2007) och moraliskt genom att de får lära sig om människans påverkan på naturen. Likaså visar studier vilken roll djuren har i barns lek, där djur-roller kan vara ett sätt för barn att bearbeta känslor, erfarenheter med mera (ibid.) samt att sagorna innehåller mycket djur eller djurliknande varelser (Melson, 2001), vilket ger barnen mer material för sin fantasi. Svensk forskning av detta ser däremot ut att finnas i mindre kvantitet, däremot finns det studier av djurens betydelse inom terapin och vården. Beck-Friis (2007) har till exempel anmärkt hun-dens betydelse inom terapin och hur den kan vara en tröst och stöd vid dödsfall.

Man hör inte mycket om djurens roll i förskolan och hur de kan influera barns olika utveckling. Eftersom jag är djurvårdare i grunden var detta därför ett intressant ämne för mig att undersöka

6

närmare, eftersom denna aspekt på lärande aldrig nämnts i förskollärarutbildningen, något som jag anser är märkligt eftersom det finns forskning om djurens positiva aspekter inom terapi och vård. Det man har fått reda på tidigare är endast allergiaspekten, att man inte kan ha levande djur i förskolan på grund av pälsdjursallergin.

I denna studie har jag intervjuat förskollärare på fyra förskolor, där deras tankar och erfaren-heter har besvarat frågor om djurens, levande eller materiel, roll i verksamerfaren-heterna. Vilken roll de anser att djuren har för barns utveckling samt vilka hinder, så som allergier, och möjligheter, i form av samarbeten med djurparker eller digitala läromedel, informanterna kan se med le-vande djur i förskolan.

1.1 Syfte

Jag vill med detta arbete ge en bild av hur djur, levande eller materiella, används i de specifika förskolornas verksamhet. Materiel avser i denna studie till exempel gosedjur, handdockor, lek-saker och litteratur. Mer eller mindre alla förskolor har material med djur, däremot finns det inte levande djur på alla förskolor. Därför är en undersökning av förskollärarnas tankar ett sätt för att få insyn i deras tankar om djurens roll i förskolan, oavsett om de är levande eller material. Syftet med detta arbete är att undersöka hur ”djur” kommer in i verksamheten, hur de kan på-verka barnens utveckling enligt pedagogerna i dessa förskolor samt vilka hinder och möjlig-heter de kan se med djuren.

1.2 Frågeställningar

 Hur kan djur integreras i förskolornas dagliga verksamhet?

 Hur anser pedagogerna att djur och materialkan ha en påverkan av barns utveckling?  Vilka hinder och möjligheter ser pedagogerna med levande djur i förskolan?

7

2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning

Fokus i detta examensarbete är att undersöka förskollärares syn på djur i barns lärande och utveckling, samt att undersöka hur djur integreras i verksamhetens praktik. I denna del kommer studiens teoretiska ramverk att presenteras kort. Detta ramverk består av biophiliahypotesen, sociokulturell teori, Sterns teori om självutveckling och. anknytningsteori. Även Vygotskijs teori om kreativitet kommer ha en liten betydelse i analysdelen. Valet av dessa teorier gjordes utifrån informanternas svar samt att dessa teorier kan kopplas till både mänsklig och djurs ut-veckling. Efter dessa kommer den tidigare forskningen att beröras.

2.1 Biophiliahypotesen

Biophiliahypotesen ingår numera inom evolutionspsykologin. Wilson (1984) är upphovsman till denna hypotes, som denne definierar som ”the innate tendency to focus on life and lifelike processes” (Wilson, 1984, s.1). Biophilahypotesen påpekar att kunna utforska och anknyta sig till liv är en djup och komplicerad process i den mentala utvecklingen. Wilson drog slutsatsen att desto mer man kommer att förstå andra organismer, desto mer värde lägger man på dem samt på en själv. Något som uppskattas särskilt mycket är mångfald och det nya, vilket man kan märka när barn möter ett, för dem, helt nytt djur. Wilson hävdade att biophilia förmår oss ”(…) to look to the very roots of motivation and understand why, in what circumstances and on which occasions, we cherish and protect life” (Wilson, 1984, s.138-139). Myers (2007) me-nar att biophiliahypotesen är en idé att människan har genetiskt anlag för ett intresse av levande varelser, något som Wilson (1984) på liknande sätt förklarar att människans tendens att anknyta sig till liv är biologisk baserat, det vill säga en del av vårt evolutionära arv, i aspekter om kon-kurrensfördel och genetisk lämplighet samt omsorgsetik och bevarande av natur. Bevarande av naturen är något som kan kopplas till förskolans lärande, i och med att man arbetar med bland annat kretslopp, naturfrågor och sopsortering. Melson (2001) påpekar att biophiliahypotesen kan vara ett sätt att förklara varför djur kan framkalla ett tyst och avslappnat tillstånd, genom att kolla på vår arts evolution, där djuren varit väktare som varnat vid faror. Vidare menar Mel-son att djurens känslor och perMel-sonligheter är lika aktuella för barn som de är hos andra männi-skor. I denna studie används denna teori för att belysa ett alternativt synsätt för att förstå barnens intresse av djur, samt hur den kan ligga till grund för olika utvecklingsprocesser.

8

2.2 Sociokulturellt perspektiv

Vygotskij förutsatte att lärande börjar som en social aktivitet i den intellektuella omgivning som barnet växer upp i. Vygotskij ansåg att lärande och utveckling skedde tillsammans med andra individer, istället för att vara individuellt kopplat.

Säljö (2014) förklarar sociokulturellt perspektiv som att lärande är en aspekt av all mänsklig aktivitet, att individer eller grupper i samtal, handlingar eller händelser har möjlighet att få med sig något från dessa som kan användas i framtiden. Säljö poängterar att det finns flera olika miljöer för lärande, inte endast de inom den officiella undervisningen. Säljö menar att det är av vikt att inse att vardagliga praktiker ibland de kommunikativa och fysiska aktiviteter som finns i samhället i sig utgör en pedagogik, som ofta är mycket mer övertygande än officiell undervis-ning. Vidare menar han att kunskap återskapas och förnyas hela tiden i samhället. I grund och botten handlar lärande om vad individer och grupper tar med sig

En utgångspunkt för det sociala perspektivet på lärande och mänskligt tänkande är att man in-tresserar sig för hur individer och grupper kommer över och använder fysiska och kognitiva resurser. Resurser, som kan vara språkliga eller fysiska, betecknas som verktyg och används när man ska förstå och agera i ena omvärld. ”I alla processer är kommunikation/interaktion mellan människor avgörande. Det är genom kommunikation som sociokulturella resurser skapas, men det är också genom kommunikation som de förs vidare” (Säljö, 2014, s. 22), detta är en grundtanke inom perspektivet enligt Säljö.

Det sociokulturella perspektivet kan kopplas till mycket i vårt samhälle och förskolan, varpå den används för att visa hur den bland annat kan kopplas till barnens lärande och djurens roll i sociala sammanhang.

2. 2.1 Vygotskijs teori om kreativitet

Vygotskijs teori om kreativitet anser att alla, oavsett ålder, är kreativa. ”Reproduktionen hör ihop med tänkandet, men det är den kreativa aktiviteten som gör att människan kan skapa” (Vygotskij, 1995, s.9). Vygotskij kallar den kreativa förmågan för fantasi och menar att det inte finns någon konflikt mellan fantasi och verklighet. Grunden för skapande hos barn existerar i leken, där barn tolkar upplevelser och dramatiserar dem. Enligt Vygotskij kan man dela upp en människas beteende och handlingar i två olika typer: återskapande och kombinatoriska. Med återskapande menas att man upprepar tidigare skapade handlingsmönster eller intryck, medan

9

det kombinatoriska, vilket även kan kallas kreativa handlingar, är fantasi och skapar nya hand-lingar eller bilder (Vygotskij, 1995). I leken använder barnen sig av sig själva eller material för att ge utlopp för sin fantasi och sina erfarenheter. Barn leker ofta med leksaker som tilltalar dem, ofta djur eller dinosaurier, och skapar scenarier med dessa. Denna teori används för att förklara hur barnens fantasi och kreativitet influeras av djur samt material och hur djur kan visa egna handlingar av lek.

2.3 Sterns teori om självutveckling

Denna teori om självutveckling, eller en känsla av själv, har som grundtanke att barnet är en interpersonell varelse redan från födseln. Då nya beteenden och färdigheter skapas, omorgani-seras de för att skapa subjektiva perspektiv på själv och andra (Stern, 2003). Barnets själv ses som ett uppmärksamhetsmönster, som kommer fram med barnets handlingar respektive men-tala processer. Stern anser att självet finns som en subjektiv förnimmelse innan självmed-vetande utvecklas, samt att självet finns i flera former som intuitiv förmedveten mental aktivitet. Vidare anser Stern att upplevelsen av själv och upplevelsen av annan, vilket är självets motsva-righet, utgör universella fenomen som influerar alla sociala erfarenheter. Sterns teori används i studien för att visa hur barnens känsla av själv utvecklas med hjälp av djur, samt att djur kan uppvisa en känsla av själv i och med att de är tänkande, levande varelser.

2.4 Anknytningsteori

Bowlby (1988/2010) definierade anknytning som en form av beteende, som resulterade i att en individ söker eller bevarar närheten till en annan, specifik individ, som fungerar som en trygg bas och som ses bättre kapabel att ta hand om stressfaktorer. Denna individ kan även vara en källa av emotionell och fysisk säkerhet från vilken en individ kan fungera i sin omvärld. Tidi-gare har detta setts som att barnet endast anknyter sig till en specifik person, nämligen modern. Numera har man sett att barnen skapar olika anknytningar till olika personer, vilket då även skulle kunna inkludera djur i sin närhet. Barnen väljer inte anknytningspersoner utifrån kön, utan det är lyhördhet för dess behov som avgör vilket kvalitet den specifika anknytningsrelat-ionen får. Det är endast ett begränsat antal anknytningsrelationer som barn kan forma under sina första levnadsår. Även om barn kan ha flera olika anknytningsrelationer samtidigt så är de hierarkiskt ordnade. Den hierarkiska ordningen ses bero på olika faktorer, så som tid tillsam-mans med anknytningspersonen, kvalitet, den vuxnes engagemang och sociala

omgivningsfak-10

torer. Anknytningsbeteenden kan ha låg eller högre intensitet, där omständigheterna som av-bryter dem varierar, ibland räcker det med att barnet ser eller hör personen och ibland behöver kramar under en längre period.

Anknytningsteorin används i studien för att bland annat visa hur barn kan skapa anknytning med djur, vilken betydelse det har för barns utveckling och lärande samt hur pedagoger kan använda material för att skapa trygghet hos barnen.

Dessa teorier hänger ihop med att de på ett eller annat sätt påverkar barnens lärande och ut-veckling, samt att de är teorier som man även kan se i sammanhang där djur står i centrum. Människor lever i sociala sammanhang, likaså gör en del djurarter detta. Både djur och männi-skor kan vara kreativa och tänka ut lösningar. Alla levande varelser visar mer eller mindre en känsla av själv. Slutligen så kan man se anknytning hos både människor och djur. Dessa teorier har alla en förklaring till lärprocesser, de allra flesta som något som sker tillsammans med andra.

2.5 Tidigare forskning

Utifrån mitt syfte samt frågeställningar har jag valt att göra nedslag i en del av den tidigare forskning som berör djur, barn och utveckling.

2.5.1 Anknytning

Något som både människor och många djur har gemensamt är att de söker trygghet hos en annan, äldre och tryggare, individ.

Gail F. Melson redogör i sin bok Why the wild things are (2001) sin 10 år långa studie av barns anknytning till djur och hur deras erfarenheter kan komma att forma dem som vuxna. Denna studie baseras på psykologisk forskning, historia och media för barn. Melson påpekar att några av de viktigaste banden som barn skapar under sin barndom är till djur, eftersom även djuren kan frambringa känslan av att bli älskad, ge trygghet och få barn att känna sig mindre ensamma. Hundar är en art som barn speciellt formar anknytningsband till eftersom hundar anpassar sig mer efter människans behov.

Beck-Friis (2007) har skrivit om sällskapsdjur, framför allt hunden, i ett större sammanhang samt ger en bild på hur människa och djur är sammanhängande. Hon menar att hundar anpassar sig efter människan och hens behov, vilket gör att många skapar ett anknytningsband med sina hundar som följd. Beck-Friis tar även upp hur hunden kan vara en terapeut vid plötsliga döds-fall, vid vilket ett behov av lämpligt stöd och hjälp. Hon ger ett exempel på när en pojke som förlorat sin far, undviker moderns förtvivlan, smärta och gråt genom att krypa ihop intill hunden

11

i hundkorgen. Detta exempel menar hon visade hur bra tröst hunden kan vara genom att den gav värme, närhet, trygghet och var tyst och lyssnade till pojkens smärta. Beck-Friis påpekar att anknytning kan förklara en del av reaktionerna vid sorg, eftersom de uttrycks på olika sätt av vuxna och barn.

Broberg, Hagström och Broberg (2012) menar att man från att man föds till sin död är beroende av andra för sitt välmående samt att lärande och omsorg inte står i konflikt med varandra, att trygghet är grunden för att kunna utforska, vilket därmed inkluderar lek och lärande. Broberg m.fl. menar att de erfarenheter barn gör med andra individer har en stor betydelse för dess ut-veckling och för vilka erfarenheter som kan bli möjliga att göra senare. De menar att anknyt-ningsbegreppet poängterar betydelsen av att något mindre hänger ihop och är beroende av något större. Vidare anser de att anknytning är en relationsspecifik process och att det är olika fak-torer, till exempel varaktighet över tid och känslomässig betydelse, som avgör om en anknyt-ningsrelation skapas och hur stark den blir. Det viktigaste egenskaperna som barnet söker hos en anknytningsperson är trygghet, tröst och beskydd. Anknytningen har även en betydelse för problemlösningsförmågan, om det är en trygg anknytning kan kombinationen av självtillit och tillit till den vuxne, kan göra att de blir mer kreativa och tålmodigare när det gäller att lösa problem. I förskolan är samlingen en gruppaktivitet, därför är det viktigt att barn känner sig säkra med pedagogers närvaro, sin plats i gruppen och att det inte sker något oförutsägbart. Genom sin närvaro blir pedagogerna en trygg bas att återvända till, då allt annat blir för påfres-tande eller när barnet behöver tröst eller uppmuntran. Det är i förskolan som samspel med andra barn och vuxna börjar utvecklas, för att senare inkludera andra likvärdiga relationer.

2.5.2 Interaktion och utveckling

Myers delar i sin bok The significance of children and animals: social development and our

connections to other species (2007) med sig av sin studie av två dussin barn, där han observerat

och diskuterat deras ord och handlingar i barn-djur interaktioner, vilket avslöjar hur stor vikten av mångfalden utav djur är för barns sociala utveckling. Likaså tar han upp hur djur kan påverka barnens utveckling av moral och kognition. Myers betonar även hur ickeverbal interaktion, känslor, låtsaslek, språk och den sociala omgivningen medverkar för barnets känsla av själv i relation till djur. Djur-roller i leken menar han är ett sätt för barn att hantera känslor och relat-ionsproblem, men även erfarenheter och vilken betydelse djur har för barn, samt att denna typ av lek påverkar barnens känsla av själv i och med att barnet ser sig själv som djuren samt att de uppfattar skillnaden mellan att vara människa och inte djuret. Likaså menar Myers att interakt-ioner med djur är avhängiga av vilket slags djur det är och att djurets egna handlingar, agens,

12

är viktigt för barnen. Språkutveckling sker lättare tillsammans med djur, eftersom djuret inte ställer krav på till exempel korrekt språkbruk, vilket betyder att barn kan prata hur mycket de vill utan att behöva förklara sig. Myers tar upp hur vuxna tenderar att sätta djurens betydelse i deras liv, medan barn ser dem som medkonspiratörer, som någon att tävla mot, som fascine-rande varelser som är olik men samtidigt lik dem själva. Barnens känsla av samhörighet till djur ger en insikt i social utveckling, samt idéer om betydelsen om att bli människa.

Melson (2003) tar i en studie upp sambandet mellan barns utveckling och bandet mellan män-niska och sällskapsdjur. I denna påkar hon hur anknytningsteorin sätter barns utveckling i kon-texter av relationer och hur det finns många studier som visar att många barn hämtar emotionell support hos sina djur. Melson påpekar även i denna studie att eftersom sällskapsdjur är avhäng-iga av människan för omvårdnad för att överleva och utvecklas optimalt, ger detta barnen en möjlighet att lära sig om, öva och bli motiverad att ta hand om en annan varelse. Melson (2001) förklarar för hur omsorgen av ett djur hjälper barn att utveckla vårdande färdigheter. Vidare menar hon att interaktionen mellan djur och barn är viktigt för barnen som gärna vill bibehålla samspelet med djuret. Melson behandlar även hur djuren kan hjälpa barn med utveckling av bland annat språket, eftersom barn mer än gärna pratar med djur på grund av att djuren inte dömer eller pratar tillbaka utan sitter och lyssnar. När barn tar hand om djur kan deras empati öka och därmed kan barn lättare förutse vad andra skulle känna i olika slags situationer, därför menar Melson att grunden för den etiska behandling och oro som barn kan ha för djur läggs hos de yngre barnen och moral om djur samt natur förstärks genom att barnen får lära sig om djur under tidiga barndomen.

McVay, (1993) inleder The Biophilia hypothesis med att Wilson påpekat att den utrotning av arter som sker i världen förstörelse av naturliga habitat, genom skövling, föroreningar med mera, och därmed en förlust av genetiskt material och material kommer ta tusentals år att kor-rigera. McVay påpekar att biophiliahypotesen måste inkluderas inom vetenskap och kultur för att kunna motarbeta de miljöförstörande aspekterna ska kunna motarbetas, inte förrän detta sker kommer man att fortsätta att upphäva och exploatera miljöer, klippa ner, förorena och plundra habitat.

Montagu (1986) behandlar den icke-språkliga kommunikationen, som sker genom beröringen, och hur olika sorters beröring eller avsaknaden av beröring kan påverka barns utveckling av personlighet. Han påpekar även att till exempel kultur och skillnader i familjer formar berö-ringsupplevelser genom socialiseringsprocessen, och att dessa aspekter spelar roll för vilken

13

grad och typ av beröring barnet upplever. Montagu påpekar även att en större grad av stimule-ring genom beröstimule-ring är nödvändigt för att alla individer ska utvecklas korrekt.

William Crain har skrivit boken The emotional lives of animals & children (2014), som är upp-delad i två delar, där den första diskuterar emotionella beteenden som delas av barn och djur, och den andra tar upp barnens plats i ett samhälle som ofta undervärderar djur. Lek, menar Crain, är något som barn och däggdjursungar har gemensamt, vilket ofta ser ut att dyka upp spontant inifrån. Han påpekar att leken kan utveckla förmågan att improvisera och därmed att kunna hantera plötsliga händelser, vilket flera studier kan påvisa genom att förskolelek kan öka kognitiva förmågor till exempel problemlösning och kreativitet. Idag, påpekar Crain, är det många barn som är inomhus och spelar video-spel, tittar på serier med mera, vilket har reducerat den verkliga interaktionen med naturen och djur. Ett sätt att öka deras anknytning till dessa, hade varit att de mer aktivt kunde utforska naturen. Crain menar att barn inte ställer sig som separata från djur, utan upplever dem med en instinktiv empati, och att de måste läras att av-skilja sig från djur och se dem som underordnad människan. Crain uppmuntrar därför att man ska ge barn mer möjligheter att utveckla deras spontana känslor för djur och natur.

2.5.3 Media och leksaker

Djur och djurliknande varelser finns överallt i media och leksaker som riktar sig mot barn. De finns i serier, böcker, filmer, video-spel med mera. Melson (2001) påpekar att figurerade djur-karaktärer är en del av barns liv och att dessa fyller barnsagor, television- och dataskärmar. Bilder på djurkaraktärer, till exempel Ninja turtles, genomsyrar marknaden som riktar sig mot barn, från muggar till ryggsäckar, kläder och lunchlådor. Individers symboliska liv påverkas och influeras av populärkultur och media. Melson antyder att barns symboliska liv överlastas med djur, för att sedan tunnas ut när de växer upp. Folklorister har länge ansett att djurberättel-ser är fordon för att förmedla en kulturs tankar om relationer, både hos människor samt mellan människa och djur. Vidare menar Melson att djurkaraktärer resonerar med barn, eftersom unga barns känsla av själv dyker upp i möten med djur. Djursymboler har blivit synonymt med barn-dom eftersom många vuxna och barn inte har den dagliga, nära kontakten med levande djur. Folke-Fichtelius (1995) menar att barnens värld är full av djur i olika former. Leksaksdjur finns i alla former och storlekar, från mjuka gosedjur till plastdjur till exempel dinosaurier, bond-gårdsdjur och vild djur. Leksaksdjur är lätta att hantera ur aspekten att det tål hårdhänt hante-ring, samt att leksaken inte protesterar att bli utklädd eller körd runt i dockvagnen. För att sti-mulera barnens lek kan man som vuxen berika genom att ge barnen verkliga erfarenheter och

14

kunskaper om djuren, samt att man kan kombinera det med skapande aktiviteter genom att skapa miljöer eller hem åt leksaksdjuren.

15

3 Kvalitativ metod

I och med att detta arbete fokuserar på hur och varför förskollärare arbetar med djur på olika sätt har intervjuer med förskollärare varit avgörande och självklarhet från början. Eftersom stu-dien används för att få en förståelse av förskolornas verksamhet och informanternas tankar är studien kvalitativ (Patel & Davidsson, 2011). Intervjuer valdes eftersom det är en lämplig metod då man vill veta något om hur individer tänker kring olika frågor (Johansson, 2013). Kvalitativa intervjuer försöker förstå världen ur intervjupersonens sätt att se världen, deras erfarenheter, förhoppningar och åsikter, enligt Kvale och Brinkmann (2009). Kvalitativa intervjuer är ofta semi-strukturerade, den har en sekvens av teman som ska täckas och en del förberedda frågor, samtidigt om det ska finnas möjlighet att ändra ordning och forma frågor för att följa upp svar och berättelser som den intervjuade talar om (Kvale, 2007). Vidare menar Kvale att den semi-strukturerade intervjun försöker att förstå teman i det dagliga livet från intervjupersonens egna perspektiv och att denna intervju kommer nära den vardagliga konversationen, men att den har ett syfte och en vetenskaplig teknik och närmande. I början var det tänkt att även observationer skulle vara med, men eftersom inte alla förskolorna i studien har tillgång till tamdjur eller större djur på förskolan, fick observationer väljas bort. Enkäter har inte använts i denna studie, ef-tersom de inte ger samma möjligheter till att ställa följdfrågor utifrån deltagarens svar, inter-vjuer däremot är baserad på en konversation mellan två eller fler parter, där intervjuaren kan lyssna noggrant och ställa ytterligare frågor vid behov (Kvale & Brinkmann, 2009).

3.1 Urval

Förskolorna i denna studie har på ett eller annat sätt en koppling till djur och natur, eftersom detta var en fokus i urvalet blev detta ett strategiskt urval. Ett strategiskt urval innebär att man vill få tag på personer med specifika erfarenheter eller att man känner till miljön som ska stu-deras, vid vilket man snabbt kan få en bild av verksamheten och vem som bör intervjuas. Genom detta arbetssätt kan man komma åt delar av verksamheten som i förväg kan ses intressanta att veta mer om (Alvehus, 2013). En av förskolorna i studien hade jag kontaktat tidigare angående arbetet och de övriga tog jag kontakt med efter att ha sökt olika förskolor på internet. Försko-lorna blev informerade om arbetet, dels genom mail och senare telefon, samt blev tillfrågade om de var intresserade att delta, de som hade möjlighet att delta bokade vi sedan tillsammans

16

in ett datum för intervjun. Totalt har sju pedagoger deltagit i denna studie. Både pedagoger, djur och förskolor har getts andra namn för att skydda individerna enligt de etiska principerna. Förskolan Abborren är en Ur- och skurförskola, med flera olika avdelningar för både små och äldre barn. Tre av avdelningarna har deltagit i denna studie, varav, som jag valt kalla dem, Annika och Zarah jobbar på småbarn, med barn mellan 1 och 3 år, och Veronica samt Kathrin på storbarnsavdelningar, med barn mellan 3 och 5 år.

Förskolan Bivråken har en avdelning med barn mellan 1 och 5 år. Den ligger omgiven av natur och djur. På förskolan finns det en hund, Lady, som är med i verksamheten. Pedagogen som kallas Anna i denna studie jobbar här.

Förskolan Cikadan är en Ur- och skurförskola, med mer inriktning på djur, som har nära sam-arbete med djurvårdarna på en djurpark. Barnen som går här är mellan 1 och 5 år. Här jobbar pedagogen som fått pseudonymen Nellie.

Förskolan Dovhjorten ligger på en 4H-gård och har två avdelningar, med barn mellan 1 och 5 år. Förskolan har inriktning på djur och natur. Pedagogen som kallas Camilla jobbar på denna förskola.

3.2 Genomförande

Först skickades mail (se bilaga 1) ut till förskolorna där de informerades om studien och om de var intresserade av att delta, sedan kontaktades de även per telefon. Efter att ha bokat tider med förskolorna, skrevs intervjufrågorna som skulle lägga grunden för intervjuerna (se bilaga 2). Dessa frågor skickades till förskolorna för att de skulle kunna ta del av dessa innan själva in-tervjun tog plats. Intervjuerna med pedagogerna har till stor del gjorts på förskolorna eller via telefonintervju vid två av fallen, bland annat då avståndet till förskolorna var så pass långt. Vid intervjuer bör man ha någon form av inspelningsutrustning, helst något som är ganska litet, är lätt att hantera och ger bra inspelningskvalitet och som sedan ska transkriberas samt bearbetas (Johansson, 2013). Kvale och Brinkmann (2009) menar att det vanligaste sättet att spela in intervjuer har varit med hjälp av någon typ av audio-inspelare. Intervjuerna spelades in med en mobil, genom ljudinspelare respektive samtalsinspelare, med pedagogernas godkännande. En del väljer att ha penna och papper under intervjuer för att skriva ner svar ifall det skulle bli tekniska problem, men detta har jag inte gjort under mina intervjuer då jag anser att det skulle ta bort fokus från den intervjuade och skulle kunna göra att jag missade något som skulle kunna leda till en följd-/fördjupningsfråga. Att använda sig av inspelningsverktyg gör att intervjuaren

17

blir mera fri att koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun enligt Kvale och Brink-mann (2009). Efter själva intervjuerna transkriberades dessa på en dator, varpå de inspelade samtalen raderades. Analysen av materialet började med att mindmaps skapades utifrån var och en av informanternas intervjuer. Efter detta granskades de för att se vilka skillnader och likheter som fanns mellan de olika informanternas intervjuer. När man sedan fått en överblick över detta kunde teorier börja kopplas till intervjumaterialet.

3.3 Etiska överväganden

I undersökningen ska etiska överväganden finnas med i mer eller mindre hela arbetet. Dessa etiska överväganden kan delas upp i två olika områden: dels hur forskningsresultatet kan komma att användas, och dels hur människor behandlas i undersökningen. Därför ska man tänka sig för hur man presenterar resultaten samt studiens upplägg. En grund eller huvudregel är att de individer som är med i studien ska behandlas med konfidentialitet samt att de individer som deltar i studien har gett sitt informerade samtycke. Vetenskapsrådet har arbetat ut fyra olika etiska principer för forskning som ska skydda individerna som deltar. Dessa kallas: informat-ionskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Teorell, 2009; Ve-tenskapsrådet). Likaså finns det etiska problem man ska ha i beaktning under intervju-under-sökningars hela gång, man ska ha flera potentiella etiska problem i beaktning under hela pro-cessen från början till slut (Kvale & Brinkmann, 2009).

Denna studie har i enlighet med informationskravet informerat de medverkande om studiens syfte och vad den ska användas till. Likaså har de fått information om vad deras roll i denna studie kommer vara, vilket i detta fall är informanter. De har blivit informerade om att delta-gande är frivilligt och likaså att det är deras val om de vill att intervjuerna spelades in eller ej. Denna studie har i enlighet med samtyckeskravet lämnat beslut om deltagande hos de berörda förskolorna, vilket innebär att endast de som har varit villiga att medverka är med i denna studie.

Konfidentialitetskravet har uppnåtts i studien genom att alla uppgifter om pedagogerna samt

förskolorna har fått största möjliga konfidentialitet och att uppgifterna inte har förvarats så att obehöriga har kunnat ta del av dem. I denna studie har förskolor och individer namngetts med pseudonymer för att skydda deras identitet (Patel & Davidsson, 2011)

I enlighet med nyttjandekravet har det insamlade materialet endast används till denna studie, som det varit ämnat till, vilket innebär att allt inspelat och transkriberat material har raderats efteråt.

18

4 Resultat och analys

I denna del kommer jag att presentera det material som har samlats in under intervjuerna på de förskolor som deltagit i denna studie, vilket relateras till litteratur, tidigare forskning och teorier. Dessa kopplas till studiens frågeställningar. Det som först hanteras är hur djur integreras i för-skolornas verksamhet, sedan hur pedagogerna anser att djur kan påverka barns utveckling och avlutas med att behandla vilka hinder samt möjligheter som pedagogerna kan se med djur i förskolan.

4.1 Hur integreras djur i förskolornas dagliga verksamhet?

Djur finns överallt i vårt samhälle, både som kommersiella skapelser och som levande djur i vår omgivning. Djuren kan komma in i förskolans dagliga verksamhet på olika sätt, till exempel genom vilken metod-pedagogik man har på förskolan, styrdokument, genom material, litteratur eller om man har levande djur i verksamheten.

4.1.1 Styrdokument

Styrdokument, både lokala samt nationella, genomsyrar hela förskolans verksamhet. Av dessa är läroplanen en av de som styr mycket i den dagliga verksamheten. Alla aktiviteter i förskolan går att koppla till läroplanen och dess mål, som Nellie nämner i nedanstående citat. När det gäller att koppla djuren till styrdokument har pedagogerna i studien mer eller mindre svarat samma: djur kan komma in överallt i läroplanen.

Det finns ju hur mycket som helst. Du kan ju nästan plocka allting och få in det i arbetet med djur. Sedan är det ju mycket det här att ta hänsyn till. […] allting går att föra över med arbetet med djur. Det handlar om språk, det handlar om matematik. (Nellie)

Det sociokulturella perspektivet ser sättet på hur barn kommer i kontakt med kunskaper samt färdigheter skiljer sig åt. I hemmiljön sker pedagogiken osynligt, man lär sig under själva akti-viteten. I skolmiljön finns däremot lärande och utveckling som mål, vilket gör att man i stora grad motiveras av att man ska lära sig något (Säljö, 2014). Läroplanen har en rad mål som ska uppnås på olika sätt både i förskolan och senare utbildningsformen, dessutom behandlar den olika sociala redskap som barn ska utveckla och ta med sig till exempel språk. Samtidigt kan man tänka sig att en del av lärandet i förskolor med djur kan vara osynligt, i och med att barnen lär sig att ta hand om djur genom att göra.

Det är både det här med normer och värden, där är en som heter att man ska värna om djur och natur[…] Sen utveckling och lärande det handlar ju om allt från att vara

19

trygg och känna igen sin identitet när man leker ett djur själv, man vågar spela ut, och sen är det ju det här med att lära sig om naturen, och kretsloppet och ja, hela processen ute i naturen. Och likadant med barns inflytande, där får de också vara med och påverka […] jag skulle kunna peka ut hur många mål som helst man upp-fyller just med hjälp av djuren. (Kathrin)

En gemensam nämnare hos flera av pedagogerna var normer och värden, som Kathrin nämner i ovanstående citat, och att djur kan hjälpa barn att ta till sig dessa. Men hur man arbetar med djur skiljer sig mellan förskolor och pedagoger.

4.1.2 Ur och skur-verksamhet

Förskolorna Abborren och Cikadan är båda Ur och skur förskolor. Veronica som jobbar på storbarnsavdelningen anser att det ”kommer naturligt” i deras verksamhet, då de vistas mycket ute i naturen. ”Djuren finns med oss alltid, i och med att vi jobbar som vi gör, och är mycket ute. Så har man ju väckt ett intresse hos barnen för djuren” (Kathrin). Ur och skur är en del av Friluftsfrämjandet i Sverige. Denna metodik anser att barn lär sig agera utifrån allemans-rätten och värna om miljön om de får möjlighet att komma ut i naturen, i och med detta så får de en närmare relation med naturen. Crain (2014) menar att om barn kan utforska naturen, så kan deras anknytning till natur och djur växa. Ur och skur-förskolor kan komma ut i naturen, men hur nära de kommer djur varierar antagligen. Förskolan Abbor-ren kommer nära djur ute, men de har inte levande djur i sin verksamhet. Förskolan Cika-dan har levande djur som hanteras, vilket gör att de kommer närmare djuren än förskolan Abborren.

4.1.3 Levande djur i verksamheten

Tre av förskolorna i studien har ett mer eller mindre antal levande djur i sin verksamhet. Biv-råken har en hund, Lady. Cikadan ligger vid en djurpark, vilket gör att de har en större variation av djur i närheten, från lantraser till hotade djur. Nellie berättar lite om deras förskola i citatet nedan:

Vi är stationerade bredvid stall och ladugårdar. Så vi har dem ju hela tiden synliga för oss. Vi har fönster in till kossorna, de är våra grannar, så vi har det ju hela tiden naturligt. Sen jobbar vi lite mer med djuren.[…] Sen har vi så under perioder att de lite större barnen jobbar i vilda delen, som vi säger, med de vilda djuren, då har vi haft lite hjälp av övrig personal […], djurvårdare och utbildningspersonal, som har hand om djuren eller som liksom kan hantera djuren, så då har de fått vara med och ta reda på fakta och de har fått vara med och berika. (Nellie)

Barn som kan uppleva djur direkt upplever dem på ett annat sätt jämfört om man bara skulle läsa eller se dem via media. När barn och djur interagerar direkt på en kroppslig nivå, kan de bemärkelser barnen gör om djuret komma från en erfarenhet av interaktion (Myers, 2007). Det

20

är inte bara det att de gör upptäcker genom att röra djur, djur kan även öka deras förståelse. När barn får ta hand om djur som de bryr sig om, ökar deras motivation för förståelse (Melson, 2001). Eftersom barnen på Cikadan tar hand om olika djur så ökar deras möjligheter för att lära sig om dem. När barnen får vara med att utforska, ta reda på fakta och vara med att berika, genom att göra leksaker eller gömma mat åt djuren får de mer inlevelse i djurens liv och får en ökad förståelse i deras egenskaper och beteende. Dovhjorten ligger på en 4H-gård vilket innebär att det har ett större antal lantgårdsdjur i sin verksamhet till exempel kaniner, hästar och katter. Camilla berättar i citatet nedan hur de delar upp barnen när de ska sköta djuren.

Vissa dagar i veckan som barnen har i ”djurdag” kallar vi det för. Och då fördelas de in i grupper, för att de inte ska vara så många och så får de hjälpa till med djuren på gården. (Camilla)

Melson (2001) menar att barn involverade i 4H-projekt skapar band med djuren som kan slå samman element som är motsägelsefulla, djuret som både subjekt och objekt, något att älska och använda. Barnen på förskolan får en närmare relation till djur, eftersom de får vara med och ta hand om dem, de kan ta på dem, uppleva dem med sina sinnen. I och med att barnen tar hand om djur, spenderar tid med dem, eventuellt till och med finner tröst hos dem, är det möjligt att de kan ha någon form av anknytning till dem. Bowlbys (1988/2010) anknytningsteori ser benägenheten att knyta emotionella band särskilda individer som en grundläggande del i män-niskans natur. Anknytning hos djuren i form av prägling blir även något konkret som barnen får uppleva i och med att de har den kontakt med djur som de har på dessa förskolor.

Levande djur har en stark inverkan på människor och måhända speciellt barn. Myers (2007) menar att möta levande djur har en stark, centraliserande egenskap som formar tanke och kultur. Riktiga djur menar han, avbryter den antropomorfism som finns, i och med att de är bekanta men även okända. Riktiga djur eller ej på förskolan, det finns en gemensam sak för alla för-skolor och det är barnens kreativitet i form av lek och fantasi.

4.1.4.1 Lek och fantasi

Lek är en viktig del av barns liv, det är i den som barns fantasi och verklighet bearbetas. Enligt Myers (2007) skapar och bibehåller låtsaslek sammanhang mellan djur och människa, samt mellan det preverbala och den självmedvetna sfären av personligheten. Barn leker gärna rolle-kar. De äldre barnen på Abborren och barnen Bivråken är hundar och katter de vanligaste djuren som barnen leker. Detta skulle kunna förklaras av att det är de djuren som dessa barn interagerar mest med. Däremot skiljer det sig lite åt i vilken typ av lek de förekommer i. På Abborrens

21

storbarnsavdelningar leker man djur främst i mamma, pappa, barn-lekar. På Bivråken är hund mer populärt, vilket framgår i nedanstående citat.

Det är väldigt ofta att de leker hund och katter och så väldigt mycket hund, men det tror jag är för att vi haft Lady. […] De spelar ofta djur, oftast inga mamma, pappa, barn-lekar, utan det är djur och djur-mamman och djur-pappan osv. det är någon som sköter dem, så är det många hundar. (Anna)

Hos Cikadans barngrupp så varierar rolleken lite beroende på vilket djur barnen är intresserade av för tillfället, Nellie berättar att det kan vara tigrar, getter eller hästar, djur som finns i djur-parken som förskolan ligger vid. Enligt Vygotskij (1995) ger en rikare verklighet möjlighet till fler möjligheter för fantasi och vice versa, utifrån detta kan man tolka det som att desto fler djur barnen känner till desto rikare kan deras lek bli. Utifrån detta kan man tolka det som att en större variation av djur, ger barnen rikare material i sin lek. Dovhjortens barn leker även de olika djur, just nu är det mycket häst-lek där med, vilket har resulterat i att boxar till barnens rollek har skapats för deras lek.

Abborrens småbarnsavdelning ser inte ut att ha mycket aktiv rollek, utan barnen leker främst med de plastdjur, dinosaurier, som de har inne. Utomhus kan barnen i sin tur använda sin fan-tasi, vilket Anette ger exempel på i nedanstående citat.

Sedan är det så att barnen när de leker ute, så har jag fångat upp dem när de var två barn som lekte i sandlådan och då lekte de att de hade byggt en grotta och så ställde jag då frågan till dem ”Vem bor i grottan?” ”Jo, där bor isbjörnen”. Sen så frågade jag ju dem ”Har ni någon isbjörn här?” ”Nä, det hade de inte, men det kan den här pinnen vara, den kan vara isbjörnen” så då använde de fantasin. (Anette)

Lek är något som barn och unga djur har gemensamt, lek är ett sätt för att utveckla färdigheter inför vuxenlivet.

Young human children, of course, don’t just run, climb, jump, and engage in physical play. They also engage in symbolic fantasy play, as when they use sticks to represent people and create imaginary scenarios (Crain, 2014, s. 13).

Crain påpekar att flera studier visar att lek i förskolan förbättrar olika kognitiva kapaciteter till exempel problemlösning och kreativitet. Problemlösningsförmågan hör ihop med en trygg an-knytning, genom att den kombinerar självtillit och tillit till den vuxne, vilket gör att barnen blir kreativare och mer uthålliga när det gäller att lösa olika problem (Broberg m.fl., 2012).

22

4.1.4.2 Lek och fantasi – djurens betydelse för barn

Barnens kreativitet och fantasi är inte endast begränsad till verkliga djur, utan även påhittade eller mytologiska djur. I citatet nedan ger Kathrin exempel på vilka djur barnen lekar på hennes avdelning.

När vi hade varit på Cirkus Brazil Jack, så plötsligt skulle vi leka cirkus, och då skulle det ju vara tigrar och lejon och där tränar ju barnen verkligen sin turtagning och så där när de går in i de rollerna. Så att det är mycket i fria leken. Det är ju varulvar och vargar och sådant ute på gården, de springer och leker sina jagalekar. (Kathrin)

Barnen leker det de har upplevt, i detta fall cirkusen. Fantasin är ett sätt att tolka erfarenheter och känslor (Vygotskij, 1995). Visserligen finns inte tigrar och lejon på cirkusen i Sverige, men det är fullt troligt att barnen fått detta material från andra källor. Djur-roller enligt Myers (2007) kan vara ett sätt för barnen att arbeta med jobbiga relationsproblem, exempelvis kan dinosaurier och Ninja Turtles vara ett sätt att få utlopp för aggression, styrka, kontroll och hjältemod. Rollek som farliga djur skulle kunna vara ett sätt för barn att få utlopp för dessa behov, alternativt ge insikt i vilka egenskaper de identifierar med djuret. Myers (ibid.) påstår att låtsas-lek avslöjar vad djur betyder för barn. Detta i sin tur menar han bekräftar att de preverbala domänerna av levande och intersubjektivt släktskap är primära i barns anknytning till djur samt att det är ett viktigt bidrag i utveckling av det själv-reflektiva jaget. Att barn leker eller imiterar djur, höjer deras känsla av själv i relation till djuret i två olika aspekter menar Myers; dels att barnet ser sig själv som djuret och därmed känner sig mer förbunden till det, samtidigt som anpassning och särskiljning behövs, och på så sätt att känslan av vad det betyder att vara människa och inte den andra arten klaras upp. Låtsasleken kan därför visa de skillnader barnet medvetet ser mellan sig själv och djuret.

Levande djur, speciellt hundar, kan initiera en interaktion med barn. I leken med djur så sker nya handlingar, eftersom djur ofta kan vara oförutsägbara i deras agens (Stern, 2003), med vil-ket innebär att allt levande, djur som människa, kan ge upphov till handlingar och till stor del kontrollera sin situation och innebär att man har en kan utföra samt påverka genom motorik. Detta kan kopplas till vad Vygotskij (1995) kallar för kreativa handlingar. Ett exempel från Bivråkens förskola är att barnen leker med hunden som finns där.

Ett av de stora barnen satt och lekte med en av de större lego-bilarna, ganska stora och inte lätta att gå sönder, ganska robusta leksaker, så då går Lady fram och tar den bilen från honom, och går iväg och han går efter och de höll på där, så tog han den ifrån henne och sen lade han den under bordet och då kröp ju Lady in där under för

23

att hämta den och så var det ett tag, det tog en hel timme, bara tog och gav och tog och de jagade varandra och busade. (Anna)

I detta exempel i ovanstående citat kan man se att både barnet och hunden har ett samspel i leken. Myers (2007) menar att barns interaktion med djur beror konsekvent på djuret. Djurets agens är en avgörande egenskap hos de när barn träffar dem. Djur kan initiera en handling och det är viktigt för barn att vara mottagaren för djurets egen agens, om det än så är en blick. Melson (2001) menar att den ömsesidiga interaktionen mellan djur och barn, att ge och ta mel-lan två varelser som är medvetna om varandra, bibehåller uppmärksamhet. Sampel melmel-lan in-divider, oavsett om det är mellan barn och vuxna, i förskolan skapar en grund för hur barnet umgås senare i relationer med jämnåriga (Broberg m.fl., 2012).

4.1.5 Sagor

Sagor finns överallt, hemma och i förskolan. En del är vanliga sagoböcker med bilder och andra är faktaböcker. Valet av böcker varierar och när man arbetar med ett tema kan det vara en faktor vid urval av böcker med till exempel djur. Utöver detta tänker man inte på att man ska prata om djur, utan det blir de böcker som passar det behöv som finns i verksamheten för tillfället. Ve-ronica berättar att det blir mycket av de traditionella sagorna och att det i dessa finns mycket djur. Kathrins avdelning utgår mycket från barnens intresse, vilket gör att man väljer böcker utifrån detta samt när de jobbar med något särskilt, som vid tillfället vid intervjun var fjärilar, något som ett av barnen är intresserad av och som har smittat av sig på resten av barngruppen. Kathrin nämner i nedanstående citat även en annan intressant aspekt på barnböcker:

Många av barnböckerna handlar mycket om djur och just katten Findus och Pettson, det är Räven i skogen och Ugglan Engelbrekt och alla de där. Jag tror att man fångar barnen på ett annat sätt när det handlar om djur i sagor. […]Sagor är jätteviktiga, speciellt när de handlar om djur, de kan identifiera sig tror jag på ett annat sätt genom djuren. (Kathrin)

Tre pedagoger påpekar att sagovärlden mer eller mindre är uppbyggd på djur. ”Fairy tales […] have many more animals than fairies in them” (Melson, 2001, s. 139). Melson antyder att om man undersöker barn-hyllorna på bibliotek eller i bokhandeln är det tydligt att djur guidar det unga barnets första möten med böcker.

Zarah nämner aspekten om böcker som skulle kunna handlat om barn, men som har djur-ka-raktärer istället. Hon undrar varför man gör detta, ifall det kan vara att berättelsen blir för stark om man använder sig av människor eller ifall det är att man lättare kommer in i barnens värld

24

med djur-karaktärer. Många barnberättelser gör att man identifierar barn med djur. Djurmetafo-rer gör att man kommer i kontakt med djuret inom sig (Melson, 2001). Zarah påpekar även att sagor kan lära barnen om kretslopp, hur djuren lever, vad de äter, om de är farliga eller ej och om de går att klappa. Hon påpekar även att böcker med djur kan handla mycket om känslor. I nedanstående citat påpekar Nellie att balansen mellan verkligt och overkligt är bra för barnen.

Oftast är det ju lite mer avdramatiserat när det är ett djur som gör en människas handling, jag tror att det kan påverka ganska mycket och engagera […] det behöver vara en kombination. Ibland är det bra om det liksom är verkligt och ibland är det bra om det är overkligt, med verkliga handlingar. (Nellie)

Djurkaraktärer resonerar för barn för att unga barns känsla av själv är förbundet med deras möten med djur (Melson, 2001). Barn tar hjälp av verkliga och påhittade djur i flera utveckl-ingsutmaningar – att uppnå bemästring och en känsla av kompetens, balansen mellan självstän-dighet och beroende av föräldrar samt kamrater, att utforska och integrera olika aspekter av deras framväxande själv (ibid.). Ibland vill barn bara läsa samma saga och ibland, som Nellie även nämner, läser pedagoger samma saga för att barnen ska bearbeta känslor. Bettelheim (1976) spekulerade i att barn som vill höra samma saga om och om igen, beror på att sagan behandlar ett problem som barnet försöker förstå, och genom att upprepa sagan får barnet tid att tänka över problemet. Något som Vygotskij (1995) poängterar är hur sagor kan hjälpa till att klargöra verklighetsförhållanden. Sagor har även en inverkan på ordförråd och utveckling av språket.

4.2 Hur anser pedagoger att djur kan ha en påverkan av barns

utveckling?

Pedagogerna framstår som väldigt positiva till djurs influens i barnens utveckling, oavsett om det är socialt, moraliskt, språkligt eller emotionellt. De anser att djur är något som barnen är intresserade av naturligt.

4.2.1 Utveckling av språk och kommunikation

Det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling ser kommunikation som centralt, eftersom det är genom kommunikationen som individer blir delaktiga i kunskaper och färdig-heter (Säljö, 2014). Det verbala självet framträder när barn är mellan 12 och 18 månader gamla, då även symbollek och representationslek inträder. Känslan av ett verbalt själv är då man kan

25

objektifiera kunskap och ge den en symbolisk form av betydelser, som kan kommuniceras, de-las och skapas genom det utbyte som blir möjligt genom språket (Stern, 2003). För en del barn är det en utmaning att utveckla språket (Myers, 2007). Djuren kan vara ett sätt att arbeta med denna utveckling. Veronica ger ett exempel med Maria Nyckelpiga som är figurerad och att barnen pratar till den som den vore levande. Hon har sett att barn, som är lite introverta och inte pratar mycket i gruppen, kan sitta och prata med nyckelpigan eftersom det bara är de två som sitter där. Enligt Melson (2001) tar samtal med djur ofta formen av en konversation, där barnet är djurets översättare, och fyller i djurets meningar i samtalet. Likaså menar Melson att många barn anförtror sina hemligheter, rädslor och ilska åt sina djur. Djurens tystnad kan tolkas som medgivande, kroppsrörelser och ljud som uppmuntran. På det viset blir djur en okritisk, accep-terande lyssnare.

Att kunna uttrycka sig fast man kanske inte har orden. För så kan det i alla fall vara bland de yngre barnen och kanske då givetvis de som har svårt med språket, att kunna liksom förmedla det du känner genom att kanske kunna klappa och sådana saker istället, och kunna prata på sitt sätt, att det faktiskt finns de som kan ta emot det, utan att säga att ”det där sa du fel” eller så. (Camilla)

Som Camilla nämner i citatet ovan, kan dialoger med djur ge en paus från den ängslan som kan finnas i mänsklig interaktion. Djur ställer inte några krav på att barnens språk ska vara korrekt, vilket gör att de är fria från krav att förmedla meningar, vilket därmed kan erbjuda interaktion med nya egenskaper (Myers, 2007). Barnet kan använda ord för att uttrycka det hen önskar att det ska betyda utan något krav att klargöra (ibid.). Samtidigt är språket den mest unika delen i mänsklig kunskapsbildning samt vår förmåga att samla och kommunicera erfarenheter med varandra, ord samt begrepp förmedlar omvärlden och gör den meningsfull ur ett sociokulturellt perspektiv (Säljö, 2014)

Vi har barn som inte säger så mycket, i samling och så, när man jobbar just med djur och rekvisitasaker, de gillar det jättemycket, alltså de öppnar upp sig och man kan upptäcka att de berättar ju mer, och vill prata. (Zarah)

Samlingen är en gruppaktivitet, därför är det viktigt att barnen känner sig trygga och att de får en bra upplevelse av den. I samlingen står kärnfrågor som nyfikenhet, intresse och glädje i centrum, vilket innebär att för att barnet ska kunna var detta så måste de känna sig trygga med den vuxnes närvaro, sin plats i gruppen och att ingm.fl.lt för överraskande inträffar (Broberg m.fl., 2012). Materiel vara ett sätt att ge barnen en trygghet och fokus kan istället ligga på det istället för allt omkring, vilket därmed kan göra att barnen öppnar upp sig och vill göra mer, som Zarah nämner i ovanstående citat. En handdocka eller ett gosedjur kan vara en trygghet för

26

barnet, eftersom detta är mjukt och en källa av tröst för många barn samt att barnet kan känna sig säkrare genom att fokusera på det istället för andra personer.

Zarah påpekar även att barnen som leker med dinosaurier, kan namnen på olika dinosaurierna. Eftersom djur ses som en del av barnets domän, är de ett område där barn kan vara relativa experter (Myers, 2007). Djur och dinosaurier genomsyrar mycket i barns media, det finns lek-saker och filmer, till exempel Landet för länge sedan. Att barn kan lek-saker om dem, vad de kallas, vad de äter med mera kan förklaras delvis utifrån detta. En annan språk-aspekt som Anna ger exempel på i citatet nedan, är när barnen ger hunden kommandon:

Barnen lär ju sig väldigt mycket det här med att prata med Lady, säger till henne när hon ska sitta, ligg och nej och kommer och berättar att hon har smitit ifrån kontoret och så. (Anna)

Melson (2001, s. 46) hävdar att ”konversera” med djur möjligen kan hjälpa barn att lära sig de tydliga kommunikativa förmågorna hos olika interaktiva sällskap.”In many ways children’s talk to pets parallels their talk with human playmates” (ibid., s.48). Ur ett sociokulturellt perspektiv kan Zarah och Annas exempel förstås utifrån att det är genom att kommunicera vad som sker i lekar och interaktion som barnen blir delaktiga i hur människor i deras omgivning uppfattar och förklarar händelser (Säljö, 2014).

4.2.2 Social utveckling

Djur gör mycket för barns sociala utveckling. Veronica menar att det handlar om att värna om, få en vän. Man kan få en mycket bra vän i ett djur, som är en trygghet för barnet. Annika har samma mening och att en hund kan vara en lekkamrat samt en källa till tröst. Bowlby (1988/2010) menar att trygghet, tröst samt stöd är grundläggande för att en anknytning ska utvecklas. I förskolan brukar man räkna med att barnet skapar en anknytningsrelation till en pedagog, men att det även är viktigt att barnet kan känna trygghet och få tröst av de andra pedagogerna (Broberg m.fl., 2012). Barns relation till djur kan göra att de känner sig mindre ensamma, mindre rädd och mindre ängsliga (Melson, 2001). Melson påpekar att en primär funktion i det mänskliga sociala stödet är att kommunicera en känsla att andra älskar, värderar och bryr sig om dig, denna roll uppfyller djuren utifrån dessa kriterier. I nedanstående citat påpekar Kathrin att handdockor kan vara ett medel för att blyga barn ska öppna upp sig och prata.

Har man ett barn som är väldigt blygt, kan man alltid ta en handdocka, antingen ett lejon eller en tiger eller någonting, så kan man ju då prata via djuret med barnen och

27

då mjuknar barnet upp. Det är ju allt från ett litet gosedjur till ett riktigt djur, det har ju en väldigt stor social betydelse för barnen. (Kathrin)

Enligt Broberg m.fl. (2012) krävs det tid, engagemang och kontinuitet i kontakten med andra för att anknytning ska utvecklas. Zarah anser att en social aspekt kan vara att ett barn som är introvert kan börja att prata med till exempel en hund, vilket kan stärka barnet, för att de senare kan börja prata med andra barn. Anna berättar att hunden Lady är en trygghet för barnen. De band barn knyter till djur är några av de viktigaste banden i barndomen, då djur kan ge dem en känsla av att bli älskad, lugna dem vid stressiga situationer, motverka ensamhet och ge emot-ionell support (Melson, 2001). Djur till skillnad från människor, menar Melson, är ett socialt sällskap som ger fysiologisk avslappning, vilket gör nya situationer mindre stressiga och mer lättillgängliga. Anknytning ses möjligen först och främst som en relation mellan vuxen och barn, men eftersom barn kan söka skydd, tröst och trygghet hos djur (Bowlby, 1988/2010), kan djuren också ses som ”anknytningspersoner” för barnen. Djur, speciellt möjligtvis hundar, är individer som barn kan forma en anknytningsrelation med, det finns barn som hellre anknyter till hundar än andra människor (Melson, 2001). Hundar är huvudsakligen någon som barn har väldigt lätt att knyta band med, hundar är gärna med och gör saker oavsett vilken ålder männi-skan har. Beck-Friis (2007) ger exempel på hur hundar varit en källa av tröst och trygghet när något oväntat och traumatiserande, som dödsfall och där barn krupit intill hunden som var en källa av värme, närhet, trygghet och någon som lyssnar. Barn vänder sig till någon som de upplever som starkare, klokare och som kan hjälpa dem att reglera rädsla och upplevelser av fara (Bowlby, 1988/2010), djur har ofta dessa egenskaper, vilket gör att barn många gånger kan föredra djuren över den vuxne i sin närhet.

Pedagogerna på förskolorna med djur anser att barnen får lära sig att ta ansvar, att man inte kan strunta i att ta hand om djur, utan att man måste ta hand om och sköta om dem. Nellie spinner vidare detta till att det är vi som får ta ett ansvar i mötet med djur. Melson (2003) menar att eftersom djur är beroende av mänsklig omvårdnad för att överleva och utvecklas optimalt, är sällskapsdjur ett sätt för barn att lära sig om, öva, och bli motiverade att föda upp en annan varelse. En annan aspekt av att ta hand om och vårda djur är att barnen utvecklar sin egen identitet (Myers, 2007) och därmed även allas lika värde, något som kan stärka deras sociala förmågor samt stärka deras självförtroende (Folke - Fichtelius 1995). Ur anknytningssynpunkt kan detta ses som den del där barnets självständighet, upptäckarglädje samt betoningen på egen styrka och förmåga står i centrum (Broberg m.fl., 2012). Bowlby (1988/2010) menar att barn har en person som är trygghetsbasen och att när de känner sig trygga så vågar de att utforska

28

världen runt omkring, eftersom de vet att den andre finns i närheten. Desto äldre barnet blir desto mer ökar deras självförtroende och de söker sig längre och längre bort från anknytnings-personen. När barnen får ta hand om ett djur kan deras självförtroende stärkas på många sätt, och att de känner att de klarar av att göra olika uppgifter.

4.2.3 Utveckling av empati och moral

Känslor kan upplevas med djur och det går även att lära av varandra barn och djur emellan (Folke-Fichtelius, 1995). Ett sådant exempel är hänsyn, då man inte kan bete sig hur som helst när man är med djur. Mer eller mindre alla som blivit intervjuade har påpekat den empatiska aspekten. Det handlar om att man ska värna om djuren, från de små insekterna till de större djuren. Veronica tror att det gör mycket för barnen att man till exempel ser daggmaskar på stigen, lyfter man bort dem till gräset, att de ser ett liv på något sätt då. Hon tar upp omtänk-samhet, hon tror att man blir det om man vistas och tar hand om djuren från början. Många studier har visat att barn som har egna djur eller som är mer involverade med djur tenderar att visa större emotionell känslighet. Likaså visar djur-involverade barn mer empati och är mer skickliga i att förutse hur andra skulle känna i olika situationer (Melson, 2001).

Det vi försöker att meddela till barnen här […], är det här vad människan har för påverkan. Djuren här, är ju här av en anledning och det är ju utav människans fram-fart. Och det kommer ju in där att vi kan göra allt bättre. Det gäller vilket djur det än är, så det är vårt ansvar att de har det bra. (Nellie)

Enligt Melson (2001) läggs rötterna för den etik för behandling och oro för djur i de yngre åren. Förskolebarn börjar att brottas med frågor om skydd av naturliga habitat, djurs rättigheter, an-vändning av försöksdjur och djurmisshandel. En del av dessa aspekter på människans påverkan nämner Nellie i citatet ovan, i form av att djuren i djurparken är där av en anledning, vilket kan vara bevarande av arter som är hotade av utrotning. McVay (1993) anser att till dess att biophiliahypotesen blir mer absorberat i vår tids kultur, vetenskap och vardag, så kommer män-niskor fortsätta plundra, skövla och förorena det biologiska överflöd som finns på planeten, där djurvärlden är del av den större ömtåligheten som finns. Om barn får lära sig i tidig ålder om vad människan har för påverkan på naturen och dess ömtåliga ekologi, så kan man arbeta för att motverka detta och istället bevara arter istället för att utrota. Melson (2001) menar att då ett barns moraliska ramar stärks, kommer moralitet om relationer med djur och den naturliga om-givningen att stå jämsides moralen av mänskliga relationer.

Vi ska vara försiktiga med djur, vara rädda om djur. Ser man, om det så är en har-krank eller om det är en nyckelpiga, så får man inte lov att slå ihjäl dom eller dra av benen på dem, utan vi sår ju fröet här att man ska vara rädd om djuren. För alla djuren

29

i naturen har ju en betydelse. Även den minsta lilla myran upp till en stor elefant, alla har sin plats i naturen. (Kathrin)

Crain (2014) poängterar att när man väl erkänner att ett intresse utav djur kan inge kärleksfulla känslor, kan man förstå hur vårdande attityder kan ha uppkommit. Om man älskar ett djur, vill man hjälpa och skydda det. I citatet ovan nämner Kathrin att man ska värna om alla djur, oavsett storlek. Oavsett var barn möter djur öppnar detta upp för frågor om deras välfärd, human be-handling av andra arter och bebe-handling av miljön. Engagemang i djurliv har potentialen att konfrontera barns moraliska mottaglighet och driva på dem att fundera över deras egen plats som människor inom ekosystemet (Melson, 2001).

Värden har även varit en aspekt som många av pedagogerna har nämnt, att man ska värna om djuren och om varandra. Camilla påpekar att det handlar mycket om vad man får och inte får göra, samt att det handlar om hur man är mot varandra, mot djuren, och att det påverkar hela deras sätt att vara. Moral är format av kulturella bidrag, hur man behandlar djur kan visa på flera moraliska lärdomar som man lär ut genom tal och handling (Myers, 2007).

Camilla och Nellie menar även att det handlar om kretslopp, att barnen får lära sig om att äta eller ätas. Eftersom de jobbar på de förskolor som har större variation med djur, betyder det även att barnen upplever att djur blir avlivade samt att man matar djur med andra djur som inte längre lever. Folke-Fichtelius (1995) menar att döden är naturligt förekommande när djur finns i omgivningen, så som på Dovhjorten och Cikadan, vilket kan väcka tankar om etik och moral hos barnen. Att äta eller ätas? En del djur slaktas för att bli mat åt andra, medan en del inte slaktas, detta är något som många barn kan ha svårt för att förstå, men eftersom det är den del av vardagen så ses det naturligt. Camilla tror att funderingarna kring detta gör barnen mer öd-mjuka.

4.2.4 Emotionell inverkan

Forskning har visat att djur har flera effekter på oss människor, både fysiska och psykiska. Ashley Montagu (1986) menar att beröring är en viktig aspekt för både människor och djur, att beröring har en viktig relevans vad gäller fysisk, emotionell och psykologisk utveckling, oavsett vilken art tillhör. I nedanstående citat påpekar Nellie vad kroppskontakt eller åsynen av djur ger barnen ett lugn.

För det första, bara det är en fantastisk upplevelse att bara få se djur. Vara nära djur, då är vi väldigt privilegierade, för vi kan vara väldigt nära. Att sitta med en ka-ninunge i knäet, då händer det mycket i en barnkropp. De får ett lugn, vi jobbar ju mycket med hänsyn, för vi är ju faktiskt här, i djurens hem. Vi delar på deras miljö och då måste vi ta hänsyn, allting vi gör på ett sätt påverkar ju djuren runt omkring