Malmö högskola
Lärarutbildningen Kultur- språk- medierExamensarbete
10 poängEtt projekt om barns skönlitterära läsning
A project about childrens fiction reading
Lina Thörneby
Lärarexamen 180 poäng Handledare: Pia Jäderquist Kultur, medier och estetiska uttrycksformer
Sammanfattning
I detta projekt om barns skönlitterära läsning undersöks det om man kan öka barns läslust genom att göra dem delaktiga i en skapandeprocess av en bok. Projektet baseras på barnens egna tankar och idéer. Genom att göra intervjuer med barn i åldrarna 7-8 år ville jag komma fram till vad barn helst vill läsa om och därefter skriva och illustrera en barnbok. När boken sedan var färdig fick barnen läsa den, säga vad de tyckte och svara på ifall de hade börjat läsa mer om de fick vara med i skapandeprocessen av böcker. Resultatet visade sig vara att barnen blev inspirerade och vill gärna skriva och illustrera sina böcker själva men att det förmodligen inte skulle öka deras lust att läsa. Att arbeta med skapandeprocessen av en bok i undervisningen visade sig istället vara ett bra sätt att få eleverna att inspireras till att tänka, skriva och illustrera sina egna böcker.
Boken som är en stor del av projektet finns med i projektredovisningen som bilaga i form av pdf-fil.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7 2 Litteraturgenomgång 8 2.1 Barnintervjuer 8 2.2 Barnboken 8 2.3 Bilderboken 9 2.4 Kognitiv utveckling 9 2.5 Barnboken i undervisningen 10 2.6 Skapandeprocessen 112.7 Vad barn helst vill läsa 11
2.8 Att skriva för barn 11
2.9 Skrivprocessen 12 3 Syfte 12 3.1 Frågeställning 12 4 Tillämpning 13 5 Urval 14 6 Beskrivning av projektet 14
7 Analys och tolkning 19
8 Diskussion 22
9 Pedagogiska implikationer 23
9.1 Förberedelser 23
9.2 Intervjuer 24
9.3 Berättelsen 25
9.4 Skriv en berättelse/bok för din kompis 26
10 Referenser 27
11 Bilagor 28
Bilaga 1 Intervjuguide 1 Bilaga 2 Informationsblad Bilaga 3 Intervjuguide 2 Bilaga 4 Barnens teckningar
1 Inledning
Människan har i alla tider, så långt man kan minnas, haft ett särskilt band till historieberättande och sagostunder. Alla tycker mer eller mindre om att få läsa, lyssna till, eller att få berätta en god historia, allt för att kunna frånkoppla den ibland tunga verkligheten och försvinna in i sagornas förtrollade värld.
Framförallt är det barnen som lyckas göra denna resa från verklighet till fantasi och sjunka djupt, djupt in i sagan och till skillnad från förr har barn idag en näst intill obegränsad valmöjlighet att välja böcker att försvinna i på grund av det stora utbudet som finns i bokhandlar och på bibliotek. Eller, hur stor är valmöjligheten egentligen? Vad är det egentligen barn väljer att läsa? Hur hade en bok sett ut om ett barn hade fått bestämma?
Efter att ha gått några år på lärarutbildningen under huvudämnet Kultur, medier och estetiska uttrycksformer har jag börjat tänka och begrunda mina lektioner med bland annat en stor medvetenhet kring både språkliga och estetiska uttrycksformer. Vi som gått KME ska exempelvis kunna:
●se alla barn, ta tag i deras frågor, utmana deras erfarenheter ●behärska uttrycks- och kommunikationsformer
●stödja barn och unga i deras gestaltande ●synliggöra kunskaper av olika slag
Jag har även läst svenska som sidoämne och denna ämnesblandning har väckt ett intresse hos mig som rör barns skönlitterära läsning.
Skapande och gestaltande arbetsformer är nu en del av mig och det svenska språket ligger mig varmt om hjärtat. Det har medfört att mina tankar över ett examensarbete kretsar runt både barn- och bilderboken och jag funderar på om det är möjligt att använda barn- och bilderböcker än mer i undervisningen än bara som läsmaterial, genom att delaktiggöra barnen i skapandeprocessen av en bok, dels för att öka och bibehålla barnens läslust och dels för att kunna utveckla deras läs- och skrivförmåga. Denna bok blir en stor del av projektet och kommer att finnas med i projektredovisningen som bilaga.
I styrdokumenten står det att:
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. (Lpo 94 s 20)
Vad jag vill åstadkomma med mitt projekt är att få arbeta med utgångspunkterna från vad jag skall kunna som KME –lärare. Jag vill även arbeta utifrån styrdokumenten och genom dessa
två utgångspunkter prova ett arbetssätt som utgår ifrån elevernas erfarenhetsvärld och intresse för att se om det kan höja elevernas utforskande, nyfikenhet och lust att lära.
2 Litteraturgenomgång
2.1 Barnintervjuer
I SAOL är definitionen på intervju: utfråga; förhöra sig hos. Barnintervjuer är inte mycket mer komplexa än vuxenintervjuer men man bör ändå veta att det finns en del att tänka på när man ska intervjua ett barn. Elisabet Doverborg är forskare inom barn och matematik och Ingrid Pramling forskar kring hur barn blir medvetna om sin egen inlärning. Gemensamt har de skrivit Att förstå barns tankar – metodik för barnintervjuer (1985). De har åtskilliga gånger intervjuat barn och delar med sig av sina erfarenheter i sin bok. De menar att man konstant ska arbeta med intervjuer i skolan för att förstå hur barnen tänker så man kan anpassa verksamheten till barnen och på det viset få ut mycket mer av sin undervisning. ”Barnintervjuer kan användas för att komma åt innehållet i barns tänkande omkring centrala begrepp, principer eller idéer […]” (Doverborg och Pramling 1985 s 9). Genom intervjuerna kan man få reda på ifall barnet eller eleven har förstått det man tidigare arbetat med, och det blir lättare som lärare att anpassa sin undervisning och utveckla eleverna i deras lärprocess. Det viktigaste man ska tänka på under en barnintervju är att ge barnen tid att tänka. (Doverborg och Pramling).
I Kvalitativa intervjuer (1997) skriver Jan Trost, professor i sociologi vid Uppsala Universitet, ett kapitel om att intervjua barn. Som vuxen intervjuare är det viktigt att man kan empatisera och leva sig in i barnets värld. För att göra det lättare för barnet att förstå kan man låta det rita under tiden. (s 38)
Ami Andersson, som tillsammans med tre andra journalister skrivit Att skriva för barn (2003), rekommenderar sina erfarenheter av barnintervjuer. ”Ha inte bråttom, men var inte långrandig. Var inte påträngande, men våga ställa frågor om svåra saker om det sker på barnens villkor” ( Andersson m.fl. 2003 s 94)”.
2.2 Barnboken
I den här projektrapporten kommer både barn- och bilderboken att behandlas. Men med tanke på resultatet av min undersökning kommer jag senare att inrikta mig på barnboken. Barnboken är enligt Vivi Edström, som skrev Barnbokens form (1980), litteratur som skrivs till barn upp till 12 års ålder. Maria Nikolajeva som är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms
universitet och docent i barnlitteraturforskning vid Åbo Akademi anser dock i Barnbokens byggklossar (2004), att barnböcker är litteratur för barn i åldrarna 0-18 år och räknar med även ungdomsböcker som barnlitteratur. Men både Edström och Nikolajeva är överens om att barnböcker inte är någon enhetlig genre utan skrivs i många olika former.
Barnlitteratur liknas vid romanen i vuxenlitteraturen men anses vara en för omfattande kategori. Djur –och leksaksberättelser är unika för barnlitteraturen men den viktigaste kategorin är fantasy.
I mycket större utsträckning än allmän litteratur har barnlitteraturen använts i undervisande och socialiserande syfte. Enda från barnlitteraturens början har den använts för att undervisa och uppfostra barn. Än idag har barnboken den funktionen och det är sällan man ser barnlitteratur som något konstnärligt och estetiskt (Nikolajeva 2004). ”Som bäst kan man påstå att den pedagogiska aspekten är en del av barnlitteraturens estetik” (a.a. s 20). Det är svårt att komma ifrån den pedagogiska aspekten i barnlitteratur eftersom det är något som fungerar bra. Däremot kan man arbeta mer i undervisningen med barnlitteraturens estetik genom att mer gå in på djupet i texter och på så vis få elever att bli mer medvetna om hur berättelser byggs upp och vad det är som gör att den kan tilltala våra känslor och påverka vår fantasi (a.a.).
2.3 Bilderboken
Bilderboken är till skillnad från barnboken ett betydligt mer estetiskt verk. Bilderboken är svår att förstå utan sina bilder. Samverkan mellan text och bild är nödvändig. Ulla Rhedin som är doktor i litteraturvetenskap har skrivit Bilderboken- på väg mot en teori (2001) och hon ställer sig frågan: Vad är egentligen en bilderbok? En bilderbok är ”[…] en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag” (Rhedin 2001 s 17). Men bilderboken är även ett konstverk. ”Den vill som annan konst uttrycka något i sin tid: berätta, levandegöra, gestalta och underhålla” (a.a. s 12).
Nikolajeva (2000), har också skrivit en bok om bilderböcker - Bilderbokens pusselbitar- där hon berättar att bilderboken till skillnad från barnboken är nästan lika mycket skriven för vuxna som för barn eftersom den förra får en dubbel publik då det ofta är föräldrarna som läser boken för barnen.
Rhedin har skrivit en bok som heter Bilderbokens hemligheter (2004) som också tar upp bilderboken som en bok inte bara för barn utan även för vuxna.
Bilderboken har en viss kommunikationsform och i boken förklaras förhållandet mellan text och bild. Bilderna och texterna kan samverka på olika sätt. Antingen kan det finnas mycket text
och lite bilder eller lite text och mycket bilder. Det finns även bilderböcker med jämvikt av både text och bild och bilderböcker helt utan text. (Nikolajeva 2001).
2.4 Kognitiv utveckling
Philip Hwang som är professor i tillämpad psykologi och Björn Nilsson som är lektor i socialpsykologi har skrivit en bok som heter Utvecklingspsykologi (1995) och den handlar om hur det går till när en människa utvecklas från embryo till vuxen individ. Jag var nyfiken på om man genom min undersökning kunde se var barnen stod i sin kognitiva utveckling. I Utvecklingspsykologi (1995) kan man läsa att:
Den kognitiva utvecklingen under skolåren gör barnen mindre egocentriska i sitt tänkande och mer inriktade på faktiska förhållanden mellan ting och människor i omvärlden. Uppfattningen om tid och rum och kausala förhållanden blir bättre. […] Man kan också se de nya färdigheterna manifesterade i nya sätt att resonera och nya sätt att skämta(Hwang och Nilsson 1995 s 211).
Enligt Piaget är det ett nytt sätt att tänka som ligger bakom de nya färdigheterna under skolåren. Vid 7-8 års ålder som är åldern på de elever jag arbetat med kommer barnen helt och fullt in i de konkreta operationernas stadium. ”Vid övergången till det konkret operationella tänkandet minskar egocentrismen. Och förmågan att samtidigt hålla olika egenskaper hos objekt, personer eller händelser aktuella förbättras (Hwang, Nilsson 1995 s 212)”.
Perioden mellan 2 och 7 år kallas av Piaget för det preoperationella tänkandets stadium. Det är en period då barnet inte kan utföra logiska operationer vilket visar sig i att barn inte systematiskt kan använda sig utav logiska principer på sina erfarenheter. Men det mest utmärkande draget är att barn har en tendens att tänka enbart på en idé i taget. (Rhedin 2004 s 23) (Hwang, Nilsson 1995 s 159)
2.5 Barnboken i undervisningen
Kristin Hallberg är forskare och barnbokskritiker och skriver i sin bok Litteraturläsning – barnboken i undervisningen (1993) om hur man kan få in barnboken i undervisningen. Hon påpekar att det är viktigt att komplettera barnens läsläroböcker som kan upplevas som dumma och tråkiga, med skönlitterära texter och barnböcker i undervisningen. Barnboken kan ge möjligheter till upplevelse, inlevelse och engagemang men även språklig utveckling och personlig utveckling. Att använda skönlitteratur i undervisningen kan också leda till idéer och stöd till eget skrivande (Hallberg 1993 s 7).
2. 6 Skapandeprocessen
I projektet kommer även begreppet skapandeprocessen att vara centralt. Jag har inte funnit något stöd i litteratur för hur man definierar en skapandeprocess. I SAOL står det: Process; förlopp eller utvecklingsgång. Skapandeprocessen är en utveckling från tanke till något gestaltande. I styrdokumenten kan man läsa att skapandeprocesser skall användas i undervisningen. Man kan läsa att:
Skolan skall stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. […] En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig. (Lpo 94 s 22)
2.7 Vad barn helst vill läsa
Det har tidigare gjorts undersökningar på vad barn helst vill läsa. Bland annat har Kristian Wåhlin och Maj Asplund Carlsson skrivit en bok som handlar om barns läsning av fiktionsböcker i åldrarna 9 till 12 år. Boken heter Barnens tre bibliotek (1994) och ingår i en större studie som heter ”Gummi-Tarzan på biblioteket. Varför vissa böcker är populära”. I studien undersöker man varför vissa böcker blir mer populära än andra och man försöker ta reda på vad barn helst vill läsa genom att intervjua barn. I studien har man tagit fasta på både titlar och typer av böcker och ämnen, till exempel äventyr, krig och prinsessor. Man har även jämfört skillnader i vad pojkar och flickor väljer att läsa.
Pojkarna visade sig vara mer intresserade än flickor av fri läsning av historiska berättelser, historia, samhällsvetenskap samt naturvetenskap och hälsovård. Flickorna var mer intresserade än pojkarna av realistisk fiktion, fantasiberättelser, biografer, fritidsintressen och poesi. Pojkar tycks enligt undersökningen vara mest intresserade av berättelser med handling och äventyr som tar dom bortom deras omedelbara fysiska miljö, medan flickor föredrar berättelser som berör personliga relationer och problem. (Wåhlin och Asplund Carlsson 1994 s 58)
2.8 Att skriva för barn
Vad är viktigt att tänka på när man ska skriva en text för barn? Vad ska man tänka på rent formmässigt? ”Det sägs att man lär sig fler ord under sina sju första år än vad man sedan gör under resten av livet. Barn som just lärt sig läsa kan vara en läsekrets med stor öppenhet, tolerans och vilja att förstå, tolka och tyda. Men då måste man vara bussig tillbaka, och inte lägga onödiga krokben för dem ” (Andersson m.fl. 2003 s 180). Det är viktigt att skriva på ett språk som läsaren förstår. Man ska undvika att skriva långa ord och meningar och istället för
utländska ord skall man använda svenska ord. Dessutom skall man undvika inskjutna bisatser och passiva satser (Andersson m.fl. 2003 s 180 ff.).
2.9 Skrivprocessen
Siv Strömquist, fil dr och högskolelektor i svenska språket har skrivit Skrivprocessen (1993). I den kan man läsa om hur man kan arbeta med det svenska skrivspråket i undervisningen. Strömquist ställer den traditionella produktcentrerade skrivundervisningen mot en processorienterad som lägger vikt inte bara på produkten utan lika mycket på arbetsprocessen fram till den färdiga texten (s 9). Arbetsprocessen, anser Strömquist, leder till ett antal pedagogiska konsekvenser. Dessa blir att läraren måste skriva själv för att inspirera eleverna men även att eleverna måste bli medvetna om skrivandets villkor och funktioner samt att eleverna måste få tillfälle att skriva så mycket som möjligt (s 47). ”Eleverna behöver övergripande insikter i skrivarbetets villkor men också strategier för att komma igång, samla stoff, strukturera och planera, för att formulera sig och för att bearbeta sin text” (a.a. s 47).
3 Syfte
Vad tycker barn om att läsa? Hur hade en bok sett ut om ett barn hade fått bestämma? Är det skillnad på vad pojkar och flickor väljer att läsa?
Syftet med mitt projekt är att ta reda på vad barn helst vill läsa i åldrarna 7-8 för att sedan skapa en bilderbok/barnbok utifrån elevers tankar och funderingar kring vad en bra bok är och skall innehålla. Syftet är också att se hur boken mottages av eleverna när den är klar och ifall projektet kan öka elevernas läslust och utveckla deras läs- och skrivförmåga. Jag vill också ta reda på om det är möjligt att arbeta processinriktat med elever och om mitt sätt är en framkomlig väg att gå.
Frågeställning:
• Kan man öka lusten att läsa hos elever genom att göra dom delaktiga i skapandet av en bok? • Hur kan man arbeta processinriktat med elever? Är föreliggande projekt en framkomlig väg? • Vad kan man ur projektet utläsa för utvecklings- och erfarenhetsmässiga skillnader mellan barn som redan kan läsa och barn som håller på att lära sig läsa?
4 Tillämpning
Barnintervjuerna har varit den viktigaste delen i mitt projekt eftersom projektet bygger på elevernas tankar och idéer. Genom att läsa litteratur om hur man kan gå tillväga när man skall intervjua barn har jag lättare kunnat få ut den informationen jag ville av eleverna. De har lättare förstått mig och mina frågor och jag har lättare förstått eleverna i deras svar. Jag valde att använda mig av barnintervjuer till min undersökning, för om det var någon som kunde svara på mina frågor så var det barnen. Jag hade inte kunnat lämna ut enkäter eftersom eleverna inte riktigt lärt sig läsa och skriva, så en inspelad intervju var enda möjliga dokumentationsformen för mitt projekt. Jag hade kunnat filma intervjuerna men ansåg att det skulle bli mer distraherande för barnet med en videokamera i rummet än en liten diktafon på bordet.
Ur forskningsetiskt resonemang anser jag mig ha tagit hänsyn och visat respekt gentemot barnen. Jag har lämnat informationsblad till rektor och lärare samt till föräldrar för att be om tillåtelse att intervjua deras barn. (Se bilaga 2) Jag påpekade från början att intervjuerna var helt frivilliga och att man inte behövde vara med om man inte ville. Dock har endast en elev som fått tillåtelse av sin målsman valt att inte vara med. Det besvärliga för mig har varit att förklara för de barn som inte fått tillstånd från sin målsman varför de inte blivit intervjuade trots att de velat.
Jag frågade barnen ifall de tyckte att det var okej att jag spelade in intervjun och ingen sa nej. Jag har även frågat om det är okej att jag skulle komma tillbaka och intervjua dom en gång till i syfte att höra vad de tyckte om den färdiga berättelsen och påpekade ännu en gång att det var frivilligt.
Efter min första undersökning fick jag reda på att elever i åldrarna 7-8 år nyligen lärt sig läsa. Elevernas lärare berättade för mig att eftersom de tycker att det är roligt att de själva kan läsa väljer de automatiskt bort bilderböckerna och läser i stället böcker med mer text och mindre bilder. Jag valde därför att inte göra en bilderbok utan istället en illustrerad barnbok som innehåller mer text och mindre bilder.
Genom att ha Piagets teorier i bakhuvudet under intervjuerna kunde jag se skillnader i elevernas tankegångar beroende på vilken klass de gick i. Därigenom kunde jag förstå var eleverna stod i sin kognitiva utveckling. Vissa barn hade svårare att tänka utöver sin egen värld. I och med min medvetenhet om detta förstod jag varför vissa barn inte kunde svara på vissa frågor.
5 Urval
Jag valde att utföra min undersökning på min praktikskola. Skolan är en F-9- skola och där går endast ett fåtal elever med invandrarbakgrund. Jag hade tidigare under min utbildning haft läraren till eleverna jag intervjuade som handledare men eleverna var helt ”nya” för mig.
6 Beskrivning av projektet
Jag började mitt projekt med att kort skriva ner de frågor jag ville ställa till barnen och som jag gärna ville ha svar på. Dessa frågor fick omformuleras och skrivas på ett sätt så barnen skulle förstå frågorna. Att veta hur ett barn tänkte var svårt för mig eftersom jag aldrig tidigare intervjuat och jag försökte läsa in mig på litteratur om barnintervjuer. Med hjälp av litteraturen och min handledare fick jag fram ett antal frågor jag kunde ställa. (Se bilaga 1) Därefter skrev jag ner ett informationsblad till rektor, lärare och föräldrar om mina intentioner som jag sedan lämnade i hopp om att det var några föräldrar som ville skriva på och låta sitt barn intervjuas. (Se bilaga 2) Samma dag presenterade jag mig även för eleverna och förklarade varför jag skulle vara där och vad jag hade för syfte med mina besök. Jag sa dock inte att jag skulle skriva en barnbok/bilderbok. Jag gav föräldrarna en veckas tid att skriva under på och besökte sedan skolan igen för att hämta de lappar som var underskrivna och inlämnade. Jag hade fått in tretton lappar av tjugo och bland dom var det endast en förälder som inte ville få sitt barn intervjuat.
Jag gick hem och skrev ner en slumpmässig turlista på de barn som skulle intervjuas. Som inspelningsmaterial använde jag mig av min MP3-spelare. Dagen därpå åkte jag tillbaka till skolan för att göra min första intervju. Jag hann med två intervjuer den dagen. På ett sätt var det bra eftersom jag direkt kunde reflektera över vad som hade gått bra och vad som hade gått mindre bra. Jag transkriberade intervjuerna när jag kom hem och kunde analysera mig själv. Jag tyckte att det var mycket jag behövde ändra på och blev glad över att jag endast hunnit med två intervjuer så jag kunde justera frågorna. Bland annat var jag tvungen att ställa frågorna ännu mer på barnens nivå och visste nu lite mer hur ett barn tänkte efter att ha intervjuat några.
På en vecka hann jag med 10 intervjuer och en gruppintervju. Jag hade bestämt mig för att göra många intervjuer för att få så mycket information som möjligt till mitt projekt. Men det tog sedan ytterligare en vecka att bearbeta materialet jag fått in. En transkribering av en 15 minuter lång intervju tog mellan två och tre timmar att göra. Efter att ha kategoriserat
dokumentationsmaterialet började jag läsa in mig på litteratur om hur man skriver för barn och hur en barnbok är uppbyggd. Jag spånade sedan fram en berättelse som utgick ifrån barnens idéer. Eftersom det var en bok som riktade sig både till killar och tjejer valde jag att ha två huvudpersoner, en tjej och en kille. Jag tog sedan ut de vanligaste svaren barnen hade gett mig om vad en bra bok skulle innehålla. De största kategorierna blev: Bebisar, djur, kärlek, krig, riddare, kidnappning och borgar. Barnen svarade mig så här på frågan: Hur ska en bra bok vara för att du ska tycka den är bra.
L: Hur ska en bra bok vara? Vad ska den innehålla? E: Rätt mycket text.
L: M mycket text?
E: M, fast inte så jättesvår text.
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka den är bra?
E: Spännande och rätt mystisk bara pyttelite så för att det är lite mystiskt i Bomba så när han springer runt i djungeln.
L: Vill du berätta lite om varför du tycker att den är bra? E: För den är magi.
L: Det är magi i den m L: Du tycker om magi? E: M
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka att den är bra?
E: Att den har lite bilder och så ska det vara rätt mycket text och så ska det stå så man förstår vad man läser och så.
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka att den är bra? E: Spännande och rolig
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka den är bra?
E: Den ska vara romantisk och kul och så så man ska förstå den L: Vad är viktigt att den ska innehålla för att du ska tycka den är bra?
E: Det är väldigt kul när dom letar efter varandra i boken och sen och sen är det väldigt kul att det där som är i den där i min sagobok, jag tycker att det är väldigt kul att läsa om äventyr och sånt.
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka den är bra? Vad ska den innehålla? E: Riddare och stålmannen
Dessa svar gav mig många idéer bland annat att det ska vara magi med. En pojke ritade Harry Potter (se bilaga 4 fig. 3) och berättade att det var viktigt med magi. Det var även viktigt med humor och romantik framförallt för tjejerna. Många svarade också att det skulle vara mycket text och inte så många bilder, därav valet av barnbok istället för bilderbok.
Jag valde att skriva om ett spännande mysterium där det var bebisar som kidnappades och att de hade blivit förda till en annan värld. En flicka svarade mig så här:
L: Om du hade fått skriva en egen bok, skulle det finnas någon som har huvudrollen? E: paus
L: Någon som boken handlar om, vem skulle det vara? E: En liten bebis
L: Om du funderar lite på vad tror du eller vad hade du tyckt skulle hända med bebisen? E: Att ehh några tjuvar skulle stjäla den
L: Skulle hon bli kidnappad? E: Mm
L: M
E: Men så räddar hunden den. (Se bilaga 4 fig.2)
Jag ansåg också det viktigt att ha med djur i berättelsen eftersom många barn hade påpekat att de ville läsa om djur, framför allt hundar. En flicka var mycket bestämd vad det gällde bokens utformning.
L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka att den är bra? Vad ska den innehålla?
E: Jag vill tillexempel att det ska hända i slutet skulle jag vilja att det ska hända att det skulle vara att det stod snipp snapp slut nu va denna saga slut och sedan en bild på ett djur.
Genom att plocka lite överallt från barnens tankar gick det relativt lätt att skriva en berättelse. Idén om en annan värld kom från den här pojken jag intervjuade:
L: Om du fick skriva en egen bok idag vad skulle den handla om då? Eller en berättelse? E: Det skulle vara lite spännande och lite annat också
L: Skulle det vara någon som hade huvudrollen? E: Den skulle handla om en pojke
L: Om en pojke? Skulle han råka ut för någonting? E: Ja
L: Har du någon ide´?
E: Emm han skulle komma till en annan värld så skulle han ta en ring där för hans familj var jättefattig.
Från den här intervjun valde jag som sagt att ta med att pojken och flickan skulle hamna i en annan värld. Jag valde även att ta med ringen fast i ett annat syfte, att komma till den andra världen. I den här intervjun berättades det även om hur pojken tog sig till den andra världen genom en lila port som jag också valde att skriva om. (Se bilaga 4 fig. 1).
Genom intervjuerna fick jag också reda på hur barn vill att en berättelse ska sluta. Det var viktigt att det var ett lyckligt slut. Några barn svarade så här:
L: Hur skulle den ha slutat den här berättelsen? E: Att han kom hem med ringen
L: Vad tycker du är ett bra slut på en bok? E: Att det slutar lyckligt
L: Vad tycker du är ett bra slut på en bok? E: Ehm, att det är ett lyckligt slut
L: Har du något förslag på vad som kan vara lyckligt? E: Om någon blir sjuk så blir den jättebra igen
L: Är det någonting mer dom ska göra? Hur ska den sluta? E: Att alla är hemma och är friska
I min undersökning lade jag märke till hur viktigt det var för barnen med superhjältar. Både Pippi, Stålmannen och Bamse dök upp under intervjuerna. För att få med lite
superhjälteegenskaper i huvudrollerna men ändå få dom naturliga så barnen kunde identifiera sig med dom valde jag att ge huvudrollerna superhjälteegenskaper i den andra världen med hjälp utav armband. Dessa egenskaper fick jag fram genom barnens svar på frågan om det fanns något de skulle vilja kunna. Jag tror att barnen skulle se upp till någon och tycka det var spännande om det var någon som kunde det de ville lära sig. Så här svarade några barn:
L: Finns det någonting idag som du känner Åh, det skulle jag vilja kunna! E: Ja att kunna ehm, att vad heter det flyga
L: Flyga? Vill du bli pilot? E: Nej
L: Eller du tänker på flyga själv så? E: Ja
L: Finns det någonting som du skulle vilja lära dig som du tänker ÅH, det skulle jag vilja kunna? E: Kunna flyga
L: Finns det någonting du skulle vilja lära dig som du tänker Åh, det skulle jag vilja kunna. E: Att man står på golvet och gör handvolt och kommer upp på fötterna för det kan inte jag
Under intervjuerna ställde jag även frågan om vad de inte ville läsa om i böcker för att inte skriva om någonting de absolut inte ville läsa om. Svaren jag fick var mycket lika varandra. Bland annat ville de inte läsa om döden och om krig. En flicka svarar mig så här:
L: Vilka saker skulle du inte vilja läsa om i en bok? E: Jag skulle inte vilja läsa om hemska saker L: Nej vad är hemska saker?
E: Tillexempel att dom skjuter varandra och krig och sånt då kan jag inte sova om nätterna utan då tänker jag bara på andra länder sen tycker jag inte om sorgliga saker tillexempel att ens läseläxa har kommit bort för då tycker jag också? Sånt tycker jag inte om att läsa. Jag har inga sådana böcker och det är jag glad för.
Mellan mitt skrivande satte jag mig ner och tecknade bilder i akvarell som skulle passa till berättelsen. Det tog nästan två veckor. Bilderna skannades sedan in i photoshop och redigerades.
När berättelsen och bilderna var färdiga skapade jag ett dokument i programmet PageMaker. När den sedan var rättad och klar åkte jag tillbaka till skolan för att se hur den skulle mottagas av eleverna och om projektets syfte var uppnått. Det vill säga att öka elevers
läslust och för att se hur det hade gått att arbeta processinriktat. Jag valde att först ta in eleverna fem och fem. Eleverna fick läsa högt ur berättelsen en stund, sedan läste jag högt för dom. Efteråt gjorde jag två gruppintervjuer för att undersöka hur barnen hade uppfattat boken (Se bilaga 3). Kritiken var övervägande positiv. Den första gruppen på fem elever svarade mig så här:
L: Vad tyckte ni om berättelsen? E: Bra! E: Bra! E. Bra! E: Bra! E: Och spännande! E: Ja
E: Den var jättebra!
L: Vill ni säga någonting som ni tyckte var speciellt bra?
E: Det var läskigt när dom gick in i sovrummet och hittade ringen och hittade ledtrådar E: Ja det var roligt när dom hittade ringen
E: Det var fina bilder i den L: Ni tyckte det var fina bilder? E: Ja
E: Ja
E: Också var det konstigt att man kunde låsa upp med en konstig ring E: Ja
L: Ni som läste högt, vad tyckte ni? Var det svårt att läsa? E: Naej
E: Texten var lite liten L: Det var för liten text?
L: Den skulle ha varit lite större? E: Mm
L: Jaha var det någonting i berättelsen som ni inte tyckte om? E: Nej
E: Ehh, nej
L: Något som ni inte förstod? E: Ja
L: Vad var det?
E: Det var lite konstigt att man kunde låsa upp med en ring
E: Jag tyckte att det var konstigt att med den där tråden som gjorde så de blev jättebra på att göra konster och sånt
E: Att de kunde göra tre volter L: Var det lite för overkligt? E: Nej
E: Nej
L: Det gjorde ingenting
E: Det är bara spännande om det är lite overkligt L: Var där någonting som ni skulle vilja ändra i boken? E: Nej
E: Nej
E: Kanske lite flera bilder L. Flera bilder?
E: Nej jag tycker inte att det behövs flera bilder E: En bild på Kung surpuppa när han är glad L: Ska vi döpa om honom?
E: Kung Glad (skrattar)
E: Ja, sen får han heta Kung Glad
Det tog en bra stund att både läsa berättelsen och sedan göra en intervju. Jag valde därför att ta resten av eleverna som var åtta stycken på samma gång för att alla som tidigare blivit intervjuade skulle få höra berättelsen. Jag gjorde därpå ytterligare en gruppintervju. I den svarade barnen mig väldigt likt den andra gruppen.
L: Vad tyckte ni om berättelsen? E: Bra!
E: Bra! E: Bra!
L: Vad tyckte ni var bra? E: Den var spännande E: Mycket rolig E: Den var jätterolig E: Magisk
E: Magi!
E: Den var jättespännande L: M vad var mest spännande?
E: När dom kom till landet var mest spännande E: Jag tyckte när dom kom till borgen
E: När han fick grädde i ansiktet tyckte jag E: Ringen
E: En sån ring vill jag ha faktiskt
L: Vad tyckte ni inte om i berättelsen? Något som ni tyckte var konstigt som ni inte förstod? E: Inget
L: Vad tyckte ni om bilderna? E: Bra!
E: Bra!
E: Dom var jättefina
L: Skulle det ha varit fler bilder? E: Ja!
E: Ja! E: Nej!
E: Jag tyckte det var lagom
L: Är det någonting mer ni skulle vilja ha en bild på? E: Ja
E: Jag tycker trappan i borgen E: Också när dom blir fångade
Genom att göra dessa efterforskningar kunde jag sedan ändra boken så att den blev ännu mer som barnen ville ha den.
7 Analys och tolkning
I min undersökning kom jag fram till att barn vill läsa spännande böcker med äventyr där det händer saker. Detta resultat bygger dels på intervjuerna jag gjorde samt en tidigare undersökning i början på -70 talet i Umeå (Wåhlin och Asplund Carlsson 1994 s 59). Även om det är två olika metoder att gå tillväga på för att få svar på frågan vad barn helst läser, då
jag har valt att mestadels gå efter barnens ord för en bra bok och undersökningen i Umeå har gått efter författare och boktitlar, kan man ändå urskilja stora likheter av resultatet. Studien i Umeå bygger på svar från 100 barn, både flickor och pojkar, i 11-årsåldern. Det visade sig att flickorna valde att läsa bland annat Kitty-böcker och Fem-böcker. Pojkarna föredrog även dom Fem-böckerna men även Emil i Lönneberga (a.a.). Dessa böcker är som bekant spännande barnberättelser och är än i dag mycket populära hos barn. Även om studien riktar sig mot lite äldre barn kan jag ändå se en liknande trend hos de yngre barnen som jag intervjuade. I många av de intervjuer jag gjorde, då jag frågade efter barnens favoritböcker, kom det upp mycket av Astrid Lindgren, bland annat Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump men även Fem-böckerna. I en intervju jag gjorde svarade en pojke så här:
L: Ja, de böckerna du läser vad brukar de handla om? Jag har några sånna alternativ alltså om dom är spännande eller roliga eller om dom är romantiska eller är det fakta böcker eller läskiga eller sorgliga eller vilka brukar… E: Spännande
L: Spännande?
L: M vad tycker du är en spännande bok? E: Ehh, det är nog den fem söker en skatt
En flicka svarar mig så här:
L: Har du någon favorit bok? E: Det är Astrid Lindgrensböckerna L: Ja, är det någon speciell där? E: Ja Pippi tycker jag
L: Den är bra?
L: Varför tyckte du att den var så bra? E: Jag tyckte den var spännande
Senare i samma intervjun svarar flickan mig: L: Hur ska en bok vara för att du ska tycka att den är bra? E: Den ska ju vara lite spännande och så
Det är som sagt skillnad på vad pojkar och flickor väljer att läsa. En annan undersökning som gjordes redan på 40-talet, tas upp i Barnens tre bibliotek (1994 s 58). Precis som då (se under 2.7 Vad barn helst vill läsa) väljer pojkarna idag, fortfarande att läsa mer om äventyr och krig och tjejerna om djur, kärlek och relationer. I en intervju svarade en pojke så här på min fråga om vad han tyckte var intressant att läsa om:
L: Finns det några andra böcker du tycker om att läsa? E: Mm
L: Vilken då? E: Stormaktstiden
L: Ja och vad är det, en sån här fakta bok? E: Mm
L: Är det någon speciell anledning till att du tycker just dom böckerna är bra? Är det något som händer i dom som gör att du fastnar för dom?
E: Mm
L: Vad är det för någonting? E: Kriget
L: Det är kriget? Du är intresserad av svensk historia? E: Mm
L: Mm, vad är det i kriget som du tycker är intressant?
E: Att eh vad som händer och sånt hur dom attackerar varandra
Medan en tjej svarar så här på vad hon inte vill läsa om och på vad hon helst vill läsa om.
L: Ja vilka saker skulle du inte vilja läsa om i en bok? E: Krig
L: Krig ja
E: Ja och med mycket text L: Mycket text det är jobbigt? E: Ja
L: Varför vill du inte läsa om krig?
E: Njae jag tycker inte att det är roligt, det är bara filmer L: Mm
L: Vad skulle du helst vilja läsa om?
E: Lite så romantiskt och så som är lite tramsiga
Något jag fann märkligt var att de barn som precis lärt sig läsa inte kunde svara på vad de trodde att flickor och pojkar tyckte om att läsa. De svarade för det mesta vet inte på den frågan. De äldre barnen svarade att killarna tyckte om att läsa om riddare och om krig och att tjejerna tyckte om att läsa om prinsessor och romantik. Det kan bero på den kognitiva utvecklingen och att de yngre barnen är kvar i det preoperationella tänkandet och har mest fokus på sig själva. De äldre barnen hade också lättare för att utveckla sina svar och hade flera idéer kring berättelsen.
I undersökningen fick jag fram att det inte var aktuellt för mig att göra en bilderbok utan fick ändra mitt syfte till att skriva en barnbok istället för en bilderbok. De flesta barnen läste helst själva och tyckte att en bok skulle ha lite mer text och inte så många bilder. Det fanns dock någon som föredrog bilderboken. De barn som föredrog lite mer bilder var medvetna om hur viktiga bilderna var för dom när de läste. Medan de barn som läste lite mer tyckte att det var mindre viktigt med bilder i en bok.
L: Vilka sorters böcker läser du helst? Är det bilderböcker, böcker med mycket bilder i och lite text eller du väljer hellre böcker med lite bilder och mycket text.
E: Jag väljer hellre lite bilder och lite text. L: M
L: Det är inte så viktigt med bilder i en bok? E: Naej
En flicka svarade mig så här:
E: Ja
L: Det är bättre att läsa sådana än böcker med mycket text i?
E: Jag har en bok där det är mycket text och den handlar om en älva som heter mynta och så är det två flickor som inte hittar henne sen så har jag inte läst mer.
L: Okej.
E: Jag har läst till sidan 15-16 eller någonting men det är väldigt svår text. L: Men det går bra att läsa ändå fast det inte är så mycket bilder i? E: Sen det är bilder i men det är sådana små och utan färg.
L: Okej så det hade varit lättare att läsa om det varit mer bilder i kanske? E: Ja då förstår man bättre.
När jag sedan åkte tillbaka till skolan för att redovisa boken i syfte att se hur den skulle mottagas av eleverna, tyckte vissa att det var för lite bilder i. Framförallt var det de barn som inte kommit så långt i sin läsutveckling. Det stämde med vad min handledare hade sagt att de som lärt sig läsa valde bort bilderboken helt och hållet.
När jag tog boken till skolan fick jag ett positivt gensvar. Barnen svarade att de tyckte den var bra och att det formmässigt inte var några problem med att läsa den. Det enda jag skulle ändra på var större textstorlek. När jag frågade vad de tyckte om berättelsen fick jag svaret ”spännande” och kände att jag lyckats med min bok. Jag började också fundera på om dom egentligen visste vad spännande var för något. Barnen visade tendenser under intervjuerna att svara ”spännande” på frågan hur en bra bok skulle vara. Men de kunde svara helt olika saker på vad som var spännande saker för dom. En tjej svarar så här:
L: Har du något förslag på vad spännande kan vara?
E: Till exempel om två stycken är tillsammans och är ute och leker och så L: m och det händer någonting då?
E: m
L: vad tror du skulle kunna hända?
E: kanske….vet jag inte riktigt..kanske att dom hittar en annan kompis som kommer och leker med dom och så.
En annan tjej svarar så här på frågan vad spännande är för något:
L: vad är spännande för dig?
E: när dom säger roliga saker och när det händer någonting
Jag tror att alla böcker är mer eller mindre spännande för barnen och håller med Andersson m.fl. när de skriver att barn som just lärt sig läsa är en läsekrets med stor öppenhet och tolerans och att de uppskattar de flesta historier och berättelser (Andersson m.fl. 2003 s 180).
8 Diskussion
Min bok fick som sagt var bra kritik av eleverna. Jag kände att jag hade lyckats i mitt syfte att göra en bok med utgångspunkt från elevernas tankar och idéer. Att arbeta processinriktat var också ett bra sätt. Mitt projekt var en möjlig väg att gå. Dock ångrar jag att jag inte valde att
göra eleverna ännu mer delaktiga i skapandeprocessen. De tyckte att det var mycket roligt att få ha varit delaktiga i skapandet av en bok och de kände sig stolta när jag berättade för dom att det egentligen var dom som hade gjort boken. Jag hade bara suttit vid datorn och skrivit. Man kan säga att det har varit min skapandeprocess av en bok och skulle vilja att det hade varit elevernas skapandeprocess. Nästa gång kan man låta barnen få skriva ner sina tankar och dela med sig till de andra och på så sätt bygga upp något gemensamt, samt att låta barnen göra sina egna illustrationer.
Vad som gick mindre bra med mitt projekt var att eleverna inte skulle kunna tänka sig att läsa mer om de fick göra sina böcker själva. Man kan då ställa sig frågan hur mitt projekt annars kan användas i undervisningssammanhang och jag tror då att man precis som Hallberg säger att skönlitteraturen i undervisningen är ett bra komplement till den annars ganska tråkiga läsläroboken (Hallberg 1993). Mitt arbetssätt kan vara ett sätt att få in den skönlitterära texten i undervisningen för att utveckla barnens fantasi och deras kreativa skapande. De blev väldigt inspirerade av att göra egna böcker efter att jag varit där och hälsat på och jag påpekar än en gång att jag skulle vilja få in barnen ännu mer i skapandeprocessen. Genom att göra denna undersökning och intervjua elever får man dessutom inblickar i eleven och var den står i sin kognitiva utveckling. Man kan då som pedagog lättare anpassa sin undervisning efter barnens behov och i min undersökning kunde man utläsa skillnader hos barnen både utvecklings- och erfarenhetsmässigt. De barn som inte läste själva var betydligt självständigare och tänkte mer utanför sig själva. De hade även en större förmåga att berätta om sina tankar.
Jag tror att jag kommer att arbeta mycket med det svenska språket integrerat med det kreativa skapandet. Jag tror att det är en bra kombination både för mig själv som lärare och för elevernas utveckling och lärande. Att skriva en bok med hjälp av barnen har gett mig många nya saker att fundera på.
9 Pedagogiska implikationer
I detta avsnitt försöker jag beskriva hur mina erfarenheter av projektet kan användas av lärare, som en modell för att inspirera barn att skriva berättelser.
9.1 Förberedelser
Börja med att fundera på frågor som du kan ställa under intervjuerna. Glöm inte bort att det är barn du ska intervjua så var noga med att ställa dem så barnet förstår vad du menar. Lär dig frågorna utantill så behöver du inte känna dig styrd av att ha papper med frågor framför dig när du intervjuar. Tänk hela tiden på att följa upp vad barnen säger genom att ställa följdfrågor. Det är lätt att glömma men viktigt för undersökningen. Undvik att ställa direkta varför- frågor. Om du kan, fråga gärna genom att istället be barnen berätta tillexempel ”Kan du inte berätta lite mer om det?”. Barnen känner sig då inte tvingade över att de måste svara på din fråga. Frågorna ska också helst vara öppna och det innebär att du ska ställa frågor som barnen inte kan svara ja eller nej på.
Frågor du kan ställa kan tillexempel vara: Om du fick skriva en berättelse/bok, vad skulle den handla om? Vad skulle kunna hända? Vem ska vara huvudpersonen? Vad tycker du är en bra bok? Vad är en bra bok för dig? Vad är en tråkig bok för dig? Finns det någon bok som du känner Åh, den skulle jag vilja läsa igen? Vill du berätta lite om varför du tycker så? Hur viktigt tycker du det är med bilder i en bok? Vad vill du helst läsa om i en bok? Vad vill du inte läsa om i en bok?
När du är klar med dina frågor och känner att du kan dem utantill är det dags att börja intervjua. Använd dig av någon form av inspelningsmaterial. Det kan tillexempel vara en MP3-spelare eller en diktafon. Ta med dig hörlurar också eftersom barnen gärna vill lyssna på det som spelats in så var beredd på att intervjun tar längre tid än beräknat. Vad som är viktigt är att låta alla barnen som vill, få bli intervjuade. Även om du bara tänkt dig 5-6 stycken så ta in de andra också men gör ingen hel intervju utan bara småprata lite med dem. Du kan även gör en gruppintervju. Bara så alla barnen känner att de får vara med och inte blir uteslutna. Om du behöver underskrifter från föräldrar var noga med att berätta för de barn som inte får bli intervjuade varför de inte blir intervjuade. Var också noga med att berätta för barnen innan intervjun att det är frivilligt och att dom inte behöver svara på frågorna om dom inte vill. Berätta också varför du är där och ditt syfte med intervjun. Berätta dock inte att du ska skriva en bok utan bara att du är intresserad av vad dom tycker om att läsa.
Försök att få tag på en lokal där ni förblir ostörda. Sätt gärna upp en lapp på dörren. Det är lätt hänt att en lärare vill ha tag på eleven och kommer in mitt i ett bra samtal. När läraren sedan gått har barnet glömt vad det skulle berätta eller tappat koncentrationen.
9.2 Intervjuer
Lättast är att intervjua ett barn i taget och du märker ganska snart vilka barn som har lite mer att berätta. Spela in på MP3-spelaren och låt barnen få lyssna när ni är klara med intervjun. Vissa barn vill bara höra lite och vissa lyssnar igenom hela intervjun så var som sagt beredd på att det kan ta lite längre tid. När du intervjuar, ställ en fråga i taget och låt barnet få god tid på sig att tänka. Ibland kan det vara jobbigt med pauser i en intervju men de är viktiga. Visa dig intresserad och glöm inte ställa följdfrågor.
Man kan börja med att ställa en lätt fråga. Det kan tillexempel vara: Vilken är din favoritbok? Barnen känner att de kan svara på dina frågor och känner sig inte obekväma. En intervju vara mellan 5-20 minuter, längre orkar inte barnen sitta. Är det något barn som har mycket att berätta, intervjua det två gånger. Vissa frågor kan du be barnen att rita till. Till exempel till frågan: Vem eller vilka ska vara huvudpersonerna?
Slutligen, glöm inte bort att vara vänlig och tillmötesgående och lyssna på vad barnet har att säga. Tänk på att det i synnerhet är du som styr hur intervjun går.
9.3 Berättelsen
När du är klar med intervjuerna skall de transkriberas. Det tar ca 2-3 timmar för en 15 minuter lång intervju att bli transkriberad. Skriv ner det väsentligaste som sägs på datorn. Tänk på att ju fler gånger du lyssnar på det ju mer kommer du ihåg. Skriv sedan ut dina transkriptioner och leta efter mönster och likheter i de olika intervjuerna. Kategorisera svaren.
Tillexempel har barnen svarat spännande på frågan: Vad tycker du är en bra bok? Följdfrågan blir då: Vad är spännande för dig? Spalta upp de olika svaren. Finns det många som svarat lika lägg dem i en kategori men var noga med att ta med dom som svarat annorlunda i vars en kategori. De har också tyckt till och är viktiga för skapandeprocessen av boken.
Nu har du samlat in information om vad barn helst vill läsa. Börja spåna på en berättelse och försök att få med det mesta av vad barnen har sagt. Till största del det som barnen svarat lika på men ta även med en del saker som kanske bara ett barn har tyckt. Använd dig utav teckningarna för att få en bild av hur barnen tänkt. Det är lättare att skriva berättelser kring bilder. Skriv ner kortfattat en berättelse i en anteckningsbok. Vem ska vara huvudpersoner? Ge namn till huvudpersonerna och ge liv till dom genom att ge dom egenskaper. Fundera sedan på vad som ska hända. Hur ska den börja? Hur ska den sluta? Tänka hela tiden på vad barnen har sagt. (Om du vill få med barnen ännu mer i skapandeprocessen kan du redan här gå tillbaka till eleverna och höra vad dom har att säga. Vad ska du ta bort? Vad ska du lägga till? Låt barnen utveckla berättelsen.)
Utveckla sedan din berättelse. Skriv ner på datorn i PageMaker. När berättelsen sedan är klar försök få en inre bild på hur figurerna eller människorna i boken ser ut. Rita, måla eller teckna passande bilder till boken. Tänk på de bilder barnen tidigare ritat. (Här kan du även låta barnen få göra bilder till berättelsen eller om du vill kan du läsa upp berättelsen för barnen innan du gör bilderna och fråga vad barnen vill ha bilder på.) Gå tillbaka till barnen och låt dom få läsa. Är det en svår text? Vad ska ändras och förbättras? Vad är bra? Vad är mindre bra? Ska det vara fler eller mindre bilder? Vad ska det i så fall läggas till? Vad ska tas bort? Gör en ordentlig intervju med barnen för att ta reda på hur boken mottogs.
9.4 Skriv en berättelse/bok för din kompis
Efter att ha låtit barnen vara med i skapandeprocessen av en bok blir de inspirerade till att skriva själva. Gör en liknade skapandeprocess där det är barnen som blir författarna. Låt barnen få intervjua varandra. Vad vill kompisen läsa? Vad vill kompisen att det ska vara för bilder med. Uppgiften kan heta: Skriv en berättelse/bok för din kompis. Detta kan vara ett sätt att arbeta med skrivprocessen i skolan. Eleverna får först inspiration över att du som lärare skriver och eftersom du tidigare har frågat eleverna om vad de helst läser börjar de tänka i berättandets banor. Du som pedagog informerar om hur man går tillväga och vad man ska tänka på när man intervjuar. De ställer samma frågor till varandra som du ställde och om det är möjligt kan de även få spela in intervjun, de lär sig även då att använda sig av olika former av medier. Äldre elever kan få transkribera själva. Sedan börjar de skriva och lämnar hela tiden i jämna mellanrum sitt utkast till kompisen som får läsa och tycka till. Men även till dig som lärare som finns där hela tiden som stöd. Du kan även gå igenom hur man skriver en berättelse med alla dess dramaturgiska knep. Bland annat så har Andersson m.fl. i Att skriva för barn (2003 s 152) en hel del förslag.
Äldre elever kan få sätta boken själva och dessutom redigera sina bilder i photoshop. Gör en riktig bok med pärmar och sy ihop den.
10 Referenser
Andersson, Ami, Meldré, Helena, Nilsson, Ulf och Orring, Anna 2003. Att skriva för barn, Stockholm: Ordfront förlag
Doverborg, Elisabet och Pramling, Ingrid 1985. Att förstå barns tankar –metodik för barnintervjuer, Stockholm: Liber AB
Edström, Vivi 1980. Barnbokens form, Stockholm: Rabén och Sjögren
Hallberg, Kristin 1993. Litteraturläsning –barnboken i undervisningen, Solna: Ekelunds förlag AB
Hwang, Philip och Nilsson, Björn 1995. Utvecklingspsykologi –från foster till vuxen, Stockholm: Natur och Kultur
Lpo –94, Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna Nikolajeva, Maria 2004. Barnbokens byggklossar, Lund: Studentlitteratur
Nikolajeva, Maria 2000. Bilderbokens pusselbitar, Lund: Studentlitteratur
Rhedin, Ulla 2001. Bilderboken –på väg mot en teori, Stockholm: Alfabeta bokförlag Rhedin, Ulla 2004. Bilderbokens hemligheter, Estland: Alfabeta Bokförlag AB Strömquist, Siv 1993. Skrivprocessen, Lund: Studentlitteratur
Svenska akademiens ordlista över svenska språket 1986. 11 upplagan, nionde tryckningen, Stockholm; Nordstedts Förlag
Trost, Jan 1995. Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur
Wåhlin, Kristian och Asplund Carlsson, Maj 1994. Barnens tre bibliotek – Läsning av fiktionsböcker i slukaråldern, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB
10 Bilagor
Bilaga 1
Intervjufrågor till examensarbete 1. Har du någon favorit bok? 2. Vad heter den?
3. Vad handlar den om?
4. Kan du berätta lite kort om varför det är din favoritbok?
5. Kommer du ihåg någon bok som du känt att den här vill jag läsa igen? 6. Vad heter den?
7. Vad handlar den om?
8. Vad tyckte du om den? Vill du berätta lite om det? 9. Kommer du ihåg vilken bok du läste senast? 10. Vad handlade den om?
11. Vad tyckte du om den?
12. Brukar du helst vilja läsa en bok själv eller vill du att en vuxen läser högt för dig? 13. Vilka sorters böcker läser du helst? Är det bilderböcker som är böcker med mycket
bilder och lite text eller böcker med lite bilder och mycket text? 14. Är det viktigt med bilder i en bok? Varför?
15. Vad brukar annars de böcker du läser handla om? Kommer du ihåg några?
16. Är det t ex roliga, sorgsna, läskiga, romantiska, eller spännande böcker? Kanske är det en faktabok? Du får gärna svara ja på mer än ett exempel.
17. Brukar du gå till biblioteket och låna böcker?
18. Vad har du annars för möjligheter att få tag på böcker att läsa?
19. Kommer du ihåg vilka böcker du lånade sist när du var på biblioteket? 20. Kan du berätta något om vad du tror en pojke tycker om att läsa om? 21. Varför tror du det?
22. Kan du berätta något om vad du tror en flicka tycker om att läsa om? 23. Varför tror du det?
24. Finns det någon bok som både pojkar och flickor kan tycka det är roligt att läsa? Varför tror du det?
25. Vilka saker skulle du inte vilja läsa om i en bok? 26. Vad skulle du helst vilja läsa om?
27. Har du någon gång funderat på att skriva en egen berättelse eller bok? 28. Vad skulle den handla om?
29. Om du fick skriva en egen bok idag vad skulle hända i den då? 30. Vem skulle vara huvudpersonen? Hur skulle den eller de se ut? 31. Hur skulle din bok sluta?
32. Vad tycker du är ett bra slut på en bok? 33. Ska det vara bilder i boken?
34. Kommer du att tänka på någon färg att måla bilderna i till din bok? 35. Har du läst en tråkig bok någon gång?
36. Vad heter den?
37. Vad handlade den om?
38. Varför tyckte du att den var tråkig?
39. Hur ska en bok vara för att du ska tycka att den är bra? 40. Ska man lära sig något av att läsa en bilderbok?
41. Vad tycker du är viktigt att man lär sig?
42. Har du lärt dig något nytt av den boken du läste senast? 43. Skulle man lärt sig något genom att läsa din bok/berättelse? 44. Vad?
Bilaga 2
Informationsblad Hejsan!
Mitt namn är Lina Thörneby och jag studerar till lärare på Malmö Högskola. Nu går jag sista terminen och jag har precis haft min praktik på Sandbäckskolan i Sjöbo. Jag ska snart börja skriva mitt examensarbete och jag intresserar mig för frågor rörande barns skönlitterära läsning och frågor rörande vad barn tycker om att läsa för typ av böcker.
Med detta informationsblad vill jag nå ut till Er föräldrar för att få Ert godkännande. Jag skulle nämligen vilja intervjua Era barn. Jag kommer att ställa allmänna frågor till barnen om deras skönlitterära läsning. Intervjuerna kommer att ske på skoltid och kommer att spelas in. Alla intervjuer kommer att behandlas konfidentiellt och senare förstöras.
Har ni några frågor, hör av er till mig! Mvh
Lina Thörneby
Tel: 040-48 74 51, 070-4145623
---Kryssa för och återlämna senast den_______ till klassläraren.
Barnets namn:__________________________________
Målsmans underskrift:
Bilaga 3
Hur mottas boken av eleverna?
Ta in elever fyra och fyra. Läs berättelsen högt och visa bilderna. Spela sedan in på mp3- spelaren när du intervjuar eleverna.
●Vad tyckte ni om berättelsen? ●Vad tyckte ni inte om? ●Vad tyckte ni om bilderna?
●Kommer ni ihåg vad ni berättade för mig tidigare om vad ni helst ville läsa om? ●Är ni medvetna om att det är era idéer jag utgått ifrån när jag skrev den?
●Stämmer det överens med boken?
●Hade ni velat vara med ännu mer i skapandet av en bok än vad ni varit. Tex. att få göra mer än bara berätta vad ni helst vill läsa och istället få vara med och göra egna bilder och bestämma ännu mer vad som skulle hända och vilka personer som skulle få vara med och hur den skulle sluta?
●Har ni några idéer redan nu på vad man skulle kunna ändra?
●Tror ni att ni skulle ha läst mer om ni fick vara med och göra era egna böcker?
●Tror ni att ni hade läst mer om ni fick bestämma helt hur er bok skulle se ut? Med tanke på bilder och berättelsen?
Bilaga 4
Fig 1.
